Ett enzym från bananflugor har införts i växten backtrav. Backtrav som har genmodifierats på detta sätt är mer motståndskraftigt i trotylförgiftade växtmiljöer och tar upp det giftiga ämnet från omgivningen.
Förstärkt enzymaktivitet ska testas på större växter
– Våra modellförsök med backtrav visar att en växt med förstärkt enzymaktivitet kan användas för sanering av förorenad mark, säger Bengt Mannervik, professor vid Institutionen för neurokemi, Stockholms universitet. Vi siktar nu på användning av större snabbväxande växter än den lilla plantan backtrav för praktisk tillämpning av resultaten.
Trotyl finns i alla delar av världen där det har spridits genom militära och industriella aktiviteter. Sprängämnet trotyl är toxiskt för djur och växter och svårt att bryta ned i naturen, vilket gör att miljöproblemen blir långvariga.
Den oväntade avgiftningen av trotyl, som bananflugans enzym visar upptäcktes av Aslam Mazari och Bengt Mannervik vid Stockholms universitet. Genom samarbete med professor Neil Bruce och hans medarbetare vid University of York i Storbritannien kunde genen för flugenzymet föras in i backtrav så att enzymaktiviteten uttrycktes i växten. Forskningen har fått ekonomiskt stöd av Vetenskapsrådet och Carl Tryggers Stiftelse för vetenskaplig forskning.
Kontakt: Bengt Mannervik, professor vid Institutionen för neurokemi, Stockholms universitet, tfn 08- 16 18 82, mobil 0704-25 08 49, e-post bengt.mannervik@neurochem.su.se
Den genetiska skillnaden vid FADS1 påverkar nivåer av LDL- och HDL-kolesterol, flera andra viktiga fetter, blodsocker och det metabola syndromet, liksom hur väl vi svarar på blodfettsänkande behandling. Den påverkar också risken för allergier och inflammatoriska sjukdomar som reumatism och inflammatorisk tarmsjukdom. Vidare påverkar den risken för tjocktarmscancer och andra cancerformer, liksom hur fort hjärtat slår.
Forskare vid Uppsala universitet/SciLifeLab har klarlagt sambanden i detalj och deras arbete publiceras tidskriften Nucleic Acids Research.
Finns bara hos människa och schimpans
– Genom detaljerat experimentellt arbete har vi kunna visa exakt vilken mutation i området som styr regleringen av genen FADS1 och hur regleringen går till, säger Gang Pan vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och en av artikelns medförfattare.
I det nya arbetet visar forskarna att genområdet som styr FADS1 uppkom för 6 miljoner år sedan och finns hos människa och schimpans men inte hos andra arter. Eftersom ökad produktion av omega-3 och omega-6 gynnar hjärnans utveckling så kan händelsen ha bidragit till evolutionen. För 300 000 år sedan skedde en mutation som ökade genens förmåga att tillverka både omega-3 och omega-6. Det innebar en evolutionär fördel som gjort att den mer effektiva varianten av FADS1 är den vanligaste i stora delar av världen.
I historisk tid åt människan lika mycket omega-3, som kommer från fisk och växter, som omega-6 som kommer bland annat från kött och ägg.
– Eftersom vi nu lever längre och har ändrat vår kost radikalt – den moderna kosten i västvärlden innehåller ett drastiskt överskott av omega-6 – så kan det som tidigare varit en fördel ha vänts emot oss och blivit en ökad risk för många sjukdomar, säger Gang Pan.
Fetterna inblandade i många processer
Den genetiska skillnaden vid FADS1 påverkar nivåer av LDL- och HDL-kolesterol, flera andra viktiga fetter, blodsocker och det metabola syndromet, liksom hur väl vi svarar på blodfettsänkande behandling. Den påverkar också risken för allergier och inflammatoriska sjukdomar som reumatism och inflammatorisk tarmsjukdom. Vidare påverkar den risken för tjocktarmscancer och andra cancerformer, liksom hur fort hjärtat slår.
– Fleromättade fetter är inblandade i förvånansvärt många processer och förhoppningen är att de nya kunskaperna ska göra det möjligt att behandla några av dessa sjukdomar på ett riktat sätt, säger Claes Wadelius, professor i medicinsk genetik vid Uppsala universitet och ansvarig för studien.
Kontakt: Claes Wadelius, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och SciLifeLab claes.wadelius@igp.uu.se; 018-471 4076; 070-4250583
Antikroppsbaserad immunterapi är ett relativt nytt sätt att behandla cancertumörer på. Behandlingen går ut på att med läkemedel stimulera kroppens egna immunceller att angripa och slå ut tumörcellerna. Det är en metod som börjat användas för att behandla vissa former av spridd cancer, till exempel melanom, lungcancer och blåscancer.
En nackdel med sådan behandling är att läkemedlet injiceras i blodbanan så att hela kroppen exponeras, vilket kan medföra besvärliga biverkningar. Ett alternativt sätt skulle kunna vara att ge behandlingen direkt i eller i närheten av tumören, förutsatt att det ändå leder till den önskade stimuleringen av immuncellerna.
Lokaliserad immunaktivering hade lika stor effekt
I den aktuella studien har en grupp forskare vid Uppsala universitet sett att en lokaliserad immunaktivering vid tumörområdet (en blockering av så kallade T-cellsreglerare) vid tumörområdet hade lika stor effekt på tumören som då aktiveringen gjordes genom att injiceras i blodbanan. Det här kompletterar forskarnas tidigare fynd där en direkt immunaktiverande antikroppsterapi (CD40-stimulerande terapi) var överlägsen om den gavs lokalt vid tumören jämfört med administration i blodbanan (Sandin et al, Cancer Immunol Res. 2014 Jan;2(1):80-90).
– Vi såg att den terapi som vi testade i ett modellsystem för blåscancer kunde stimulera immuncellernas förmåga att hitta och attackera cancercellerna, även om den ges lokalt. Det är mycket lovande resultat eftersom det kan innebära att man inte behöver aktivera hela kroppens immunsvar utan enbart det som är relevant i tumören. På så sätt bör man kunna minska bieffekterna av läkemedlet, säger Sara Mangsbo, institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, och den som har lett studien.
Immunceller som letar upp metastaser
Forskarnas förhoppning är också att immuncellerna, inte läkemedlet i sig, kan leta upp eventuella metastaser och oskadliggöra dem. För att förstå om och hur detta sker krävs mer forskning.
Studien är gjord på möss. För att bedöma om injektioner i tumören ger färre biverkningar hos patienter jämfört med om läkemedlet ges i blodet, behövs även kliniska studier på människor.
Studien är gjord i samarbete med forskare i Lund och Kanada.
Kontakt: Sara Mangsbo, docent och forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet sara.mangsbo@igp.uu.se, tel 070-425 08 78
– Vi kan också konstatera att Rysslands väpnade styrkor utvecklas från att främst kunna hantera interna konflikter i det forna sovjetområdet till en organisation och struktur som kan hantera storskaliga operationer även utanför detta område. Ryssland har ett mer kraftfullt militärt tvångsmaktsverktyg är tidigare, menar Gudrun Persson.
I den åttonde utgåvan av Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv analyseras den ryska militära handlingsfriheten, försvarsutgifterna, försvarsindustrin samt den säkerhetspolitiska utvecklingen.
Ryssland kan ta initiativ till militärt våld
– Vi har ändrat ett grundläggande antagande i denna utgåva jämfört med tidigare år, säger Fredrik Westerlund, säkerhetspolitisk analytiker vid FOI.
– 2013 bedömde vi den ryska militära handlingsfriheten utifrån förutsättningen att Ryssland skulle svara på ett uppkommet hot med lite tid till förberedelser. I ljuset av de senaste årens utveckling, bedömer vi de tillgängliga resurserna för militära operationer utifrån antagandet att Ryssland tar initiativet till att använda militärt våld.
Den ryska militära handlingsfriheten analyseras avseende tre övergripande uppgifter: operationer med försvarsgrensgemensam strid, fjärrstrid och strategisk avskräckning. De militära förband som Ryssland kan avdela för att lösa dessa uppgifter har fortsatt att växa – särskilt väster om Ural. Ryska militärstrategiska tänkare ägnar dessutom mycket uppmärksamhet åt en mängd icke-militära medel, det som ibland kallas hybridkrigföring.
Militär-patriotiska ungdomsorganisationer
Försvarsutgifternas andel av BNP i Ryssland har ökat från 3,6 procent år 2005 till 5,4 procent 2015. Politiskt prioriteras försvarsutgifter före andra utgiftsposter i budgeten. Samtidigt har förverkligandet av det statliga beväpningsprogrammet förbättrat den ryska försvarsindustrins utsikter att spela en viktig roll för rysk militär förmåga under de kommande tio åren.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter att präglas av anti-amerikanism, patriotism och ett auktoritärt politiskt system i Ryssland.
– Framtida generationer ska uppfostras i patriotisk anda, och det finns ett stort antal olika ungdomsorganisationer vars syfte är att ingjuta militär-patriotiska värderingar i de unga, avslutar docent Gudrun Persson.
– Lärare, rektorer och skolchefer anser det viktigt att Sverige placerar sig väl i internationella kunskapsmätningar. För dem handlar det om landets framtida konkurrenskraft, säger Daniel Arnesson.
Doktorsavhandlingen baseras på intervjuer med rektorer och lärare vid tolv skolor i fem kommuner samt med skolcheferna i respektive kommun. Intervjuerna genomfördes läsåret 2011-2012, innan resultaten av Pisa 2012 eller Pisa 2015 hade kommit.
Sätt att utvärdera svensk skola
Såväl lärare som rektorer och skolchefer såg internationella kunskapsjämförelser som giltiga utvärderingar av den svenska skolan. Det är rimligt att jämföra olika länders resultat även om mätningarna inte inrymmer skolans hela uppdrag, ansåg de. Pisa-undersökningarna var det slags internationella mätningar som rektorer och lärare kände bäst till.
Det finns skillnader i vad olika yrkesgrupper betonar i intervjuerna. Skolcheferna framhöll de internationella kunskapsmätningarnas stora betydelse för det lokala utvecklingsarbetet, trots att sådana mätningar inte visar resultatet i enskilda skolor eller kommuner.
Rektorer och lärare tyckte däremot att mätningarnas direkta påverkan på verksamheten varit modest. Mätningarna hade ändå haft ett stort indirekt inflytande genom att de legat till grund för politiska beslut, menade de.
– Lärare, rektorer och skolchefer var vid intervjutillfället medvetna om att resultaten hade försämrats över tid och de ansåg att något måste göras. Men de ville inte beskriva det som att den svenska skolan var i kris, säger Daniel Arnesson.
Brister i styrdokument och lärares kompetens
Skolchefer och rektorer sökte framförallt orsaker till de dalande svenska resultaten inom skolan, exempelvis brister i tidigare styrdokument och i lärarnas kompetens. Lärarna lyfte delvis andra anledningar till resultatnedgången, som bristande förutsättningar och förhållanden utanför skolan.
Utöver Pisa-mätningarna har kunskapsmätningarna TIMSS, PIRLS och ICCS ingått i intervjuerna i avhandlingen. Pisa är en förkortning av Programme for International Student Assessment. Pisa drivs av Organisationen för samarbete och utveckling, OECD, och genomförs vart tredje år.
Miljöersättningar inom EU:s jordbrukspolitik har kritiserats för att inte ge tillräckliga effekter i miljön, men också på grund av att de inte sporrar lantbrukarnas egen vilja att göra insatser. Som en reaktion på dessa brister har intresset för miljöarbete där lantbrukare deltar mer aktivt ökat. Det finns en förhoppning om att denna typ av projekt ska råda bot på bristerna inom miljöersättningssystemet, men hittills har relativt få projekt utvärderats.
Förståelse för lantbrukarnas situation
Nu har forskare på SLU utvärderat ett svenskt exempel: ”Fågelskådare och lantbrukare i samarbete”, som leddes av BirdLife Sverige och Hushållningssällskapet. Mellan 2006 och 2013 var runt 300 lantbrukare engagerade i projektet, som gick ut på att gynna jordbruksfåglar. Fågelskådare inventerade fåglar på de gårdar som var med, sedan fick lantbrukarna anpassad handledning om naturvård från Hushållningssällskapets rådgivare. Slutligen följdes inventeringarna upp för att se vilken effekt åtgärderna haft på fågellivet.
– Rådgivarnas tidigare kontakter med lantbrukare, till exempel genom rådgivning inriktad mot produktion och lönsamhet, gör att de har en förståelse för lantbrukens situation som miljövårdare ofta saknar. Troligtvis har detta bidragit mycket till lantbrukarnas positiva inställning till naturvårdsåtgärder, säger Jonas Josefsson som är en av författarna bakom studien.
Stärkte självbilden som naturvårdare
Studien visar också att lantbrukare som aktivt sökt sig till projektet i högre utsträckning vägde in närstående personers åsikter i sina naturvårdsbeslut. Någon sådan koppling mellan viljan att utföra åtgärder och sociala normer observerades varken hos de lantbrukare som rekryterades av projektledningen eller hos en slumpmässigt vald grupp av lantbrukare utanför projektet.
Slutligen såg forskarna att den viktigaste faktorn i beslutsprocessen var lantbrukarnas självupplevda förmåga att kunna utföra naturvårdsåtgärder – en självuppfattning som projektet alltså stärkte.
– Det är ett positivt resultat, men det finns en risk att projektets vinster försvinner när samarbetet avslutas – till exempel den tillit, de kollektiva kunskaper och det sociala kapital som har byggts upp under projektet. Därför är det viktigt att etablera ett långsiktigt miljöarbete som bygger på samverkan, säger Jonas Josefsson.
Kontakt: Jonas Josefsson, forskare, Institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 24 20, 070-375 23 66, jonas.josefsson@slu.se”>jonas.josefsson@slu.se
Lokal kontakt med lantbrukare, fågelskådare och rådgivare inom ramarna för projektet ”Fågelskådare och lantbrukare i samarbete”: Sönke Eggers, forskare, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 26 30, 076-828 38 48, sonke.eggers@slu.se
Vi är vana att bära klädesplagg nästan för jämnan och vid att klä på oss, och av. Men få tänker på hur plagg påverkar rörelser och vice versa. Doktoranden Ulrik Martin Larsen har undersökt hur klädsel och rörelser inverkar på varandra på olika sätt, bland annat med hjälp av dansare från Royal Danish Ballet.
Forskare vid Textilhögskolan i Borås har undersökt hur klädsel och rörelser inverkar på varandra på olika sätt.
Det är doktoranden Ulrik Martin Larsensom har experimenterat med och studerat sambanden mellan plagg och rörelse, bland annat med hjälp av dansare från Royal Danish Ballet.
– Min forskning är grundforskning, där jag har undersökt hur klädsel och rörelser inverkar på varandra på olika sätt, säger Ulrik Martin Larsen. Jag presenterar det i form av bilder och videor som bildar en helhet. En konklusion är att det arbetssätt jag har haft i experimenten ger en bred potential för utveckling av kläder och möjligheter att använda plagg som något mer än plagg eller kostym i sceniska föreställningar.
När Ulrik Martin Larsen var nyutbildad modedesigner fick han uppdrag som kostymör vid Royal Danish Ballet i Köpenhamn. Först skapade han kostymer på traditionellt sätt, för att förstärka uttrycket i uppsättningen och med stor hänsyn till dansarnas rörelsefrihet och att visa deras kroppsspråk.
Hur material och klädsel påverkar dansen – Men vid en uppsättning arbetade jag under stark tidspress och hann inte göra så många prototyper som vanligt, utan fick arbeta mer direkt på dansarna i deras rörelser, säger han. Då började jag fundera på hur rörelse eller koreografi kan baseras på plagg och klädsel.
Som doktorand vid Textilhögskolan kunde han arbeta vidare med dansarna och undersöka frågeställningar om hur material och klädsel påverkar dansen. Vad händer om dansarna bär plagg av presenning jämfört med om plaggen är gjorda av mjukt silke? Hur påverkar kläder över olika kroppsdelar dansarnas rörelser?
Experimenten har resulterat i fler än 40 videofilmer med tyg, plagg och människor. Vid de senaste experimenten har han fått hjälp av studenter vid Textilhögskolan i stället för av dansare, för att undersöka hur någon som är mindre van att tänka på sina rörelser påverkas av plaggen.
Experiment visar på rörelsen i plagget Han visar några exempel från sin avhandling: när dansarna klär på sig plagg i olika form och av olika material. Där finns tygstycken med ett enda hål i, som dansaren kan använda som plagg på många olika sätt och där varje sätt påverkar rörelsemönstren. Eller det stora tygstycket med flera öppningar och slitsar som två dansare dansar ihop sig i, för att sedan dansa isär igen. Eller t-shirts med starka magneter, som fick dansarna att fastna i varandra och plaggen att ändra skepnad när de närmade sig eller rörde sig från varandra.
– Det har varit viktigt att inte använda musik under experimenten, eftersom jag ville att dansarnas rörelser helt och hållet skulle utgår från tygen och plaggen.
I det sista experimentet har han dokumenterat hur enbart plagget ser ut när någon tar på och av sig det. Då har personen varit klädd i en svart kroppsstrumpa och filmats mot en svart bakgrund när han eller hon har tagit på och av sig plagg i en annan färg.
– På så vis frigörs plagget visuellt från personen och vi kan se den inneboende rörelsen och koreografin i själva plagget. Det är ett av mina favoritexperiment, för det är så visuellt.
Ett framtida varmare klimat med mer nederbörd medför att temperaturen i våra vattensystem höjs och att inflödet av organiskt kol från land till sjösystemen blir större. Antalet fiskar, biomassan och produktionen av fisk kan komma att minska.
Förloppet beskrivs i umeåforskaren Per Hedströms avhandling:
Den förhöjda vattentemperaturen gör att energibehovet hos fiskar ökar för att de ska kunna upprätthålla grundläggande kroppsfunktioner. Den ökande avrinningen organiskt kol minskar samtidigt produktionen av bottenlevande djur, som är viktig föda för fiskens tillväxt och reproduktion.
– Om produktionen av föda i sjön inte ökar lika mycket så minskar fiskens nettointag av energi, både individuellt och som population för fiskar. Istället går energin helt enkelt till att hålla sig vid liv, säger Per Hedström.
Förhöjda kolhalter hämmar fotosyntesen
Den ökande mängden organiskt kol förmörkar miljön på botten, även i grunda system, och förhindrar därigenom den viktiga fotosyntesen hos bottenlevande växter.
– Om primärproduktionen minskar har ju djur högre upp i näringskedjan mindre föda vilket innebär att fiskproduktionen blir lägre. I princip allt levande är beroende av fotosyntesens produkter, säger Per Hedström.
Även överlevnaden på vintern sjunker med förhöjda nivåer av organiskt kol. Under vintern får fiskarna det svårare att hitta föda på grund av att vattnet blir mörkare via de kolföreningarna som finns i vattnet.
Svält dödar små fiskar först
– Det visade sig i mina experiment både i mängden mat som fiskarna hade i magen och i en sämre kroppskondition. När svälten är svår är det de små individerna som dör först, detta kan leda till att sommarens produktion av yngel också minskar, säger Per Hedström.
Per Hedström har utfört sina experiment vid en storskalig försöksanläggning på Röbäck i Umeå. Jämförande studier har utförts i experimentdammar utomhus dels i naturlig temperatur och låga nivåer av löst organiskt kol i vattnet samt en tre grader förhöjd temperatur och fördubblad nivå av organiskt kol i vattnet. Storspigg har använts som modellorganism.
Per Hedström är född och uppvuxen i Piteå. Han är utbildad lärare och biolog vid Umeå universitet.
Kontakt: Per Hedström, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 070-603 44 48 E-post: per.hedstrom@umu.se
Avhandlingen: Fredagen den 16 december försvarar Per Hedström, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Climate change impacts on production and dynamics of fish populations. Svensk titel: Klimatförändringens inverkan på produktion och dynamik hos fiskpopulationer.
Disputationen äger rum klockan 10 i Lilla hörsalen KBC-huset vid Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Peter Eklöv, professor vid evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet. Handledare är Pär Byström
Där var fastighetsbildningen mycket rigid, och många gårdar som ödelades på 1300- och 1400-talen syns flera hundra år senare som egna, obebyggda fastigheter (utjordar) på kartorna.
Perioden 1350–1500 brukar kallas den senmedeltida jordbrukskrisen, eller ödeläggelsen, och den utlösande faktorn var digerdöden och återkommande pestutbrott. I flera europeiska länder beräknas en tredjedel av bebyggelsen ha ödelagts under någon fas av denna period.
Byn Akalla i Spånga socken med utjorden Lilla Akalla, karterad 1636 av Thomas Christiernsson. Utjorden har en egen röd-prickad ägogräns och kommenteras: ”Till samma hemman [i Akalla] ligger en utjord Lilla Akalla benämnd som tillförne har varit ett hemman: Men nu är där uppå inget hus och är samma utjord 11 öresland”. Källa: LSA A10:6–7, riksarkivet.se/geometriskaÖdeläggelsens omfattning är dock ett pågående diskussionsämne. Att gårdar i skogsbygder övergavs under denna tid är klarlagt, men vad som hände på slättbygder och inne i byar har varit svårare att belägga med den tidens källmaterial.
Nu har Olof Karsvall från SLU skrivit en avhandling som ger en betydligt skarpare bild av ödeläggelsen. Han visar att den inte var koncentrerad till marginal- och skogsbygder, som tidigare forskning har antagit, utan gällde hela samhället. Det fanns en marginalödeläggelse, men det fanns också en ödeläggelse på slättbygden, inom byarna.
Dessa slutsatser har han kunnat dra genom att vända sig till ett betydligt yngre källmaterial – det för Sverige unika beståndet av storskaliga lantmäterikartor från tiden runt 1640. Tack vare ett ålderdomligt och mycket stabilt system för fastighetsbildning i östra Mellansverige finns spåren av den medeltida ödeläggelsen kvar i detta kartmaterial.
Utjordarna kunde spåras bakåt i tiden
Centralt i Olof Karsvalls avhandling är begreppet utjord – ett begrepp som många släkt- och hembygdsforskare stöter på i sina efterforskningar. Vid sidan av bebyggda gårdar
fanns det under 1500- och 1600-talen ett stort antal obebyggda enheter, som kallades utjordar. Olof Karsvall har undersökt vad det var för slags jordar och varför vissa delar av byarna var obebyggda.
Undersökningen började med en kartläggning av utjordar i de äldsta kartorna från omkring 1640 och sedan följde han fastigheterna stegvis bakåt i tiden till ett annat omfattande källmaterial – Vasatidens jordeböcker från omkring 1540. Därifrån ledde spåren vidare till den senmedeltida krisen och digerdöden. Metoden fungerar eftersom utjordarna fanns kvar under lång tid, och tack vare att Sverige har ett så omfattande källmaterial från 1500- och 1600-talen.
Det var ödegårdar som blev utjordar
Olof Karsvall slår fast att den senmedeltida ödeläggelsen är den bakomliggande orsaken till utjordarnas tillkomst. Jorden har efter hand återbrukats av andra gårdar, men fastigheterna har bevarats som separata enheter.
Tidigare antaganden om att även nyodling, arv och jorddonationer gav upphov till utjordar visade sig vara felaktiga. Däremot kan arv och jordhandel förklara varför utjordar delats upp och bytt ägare allt eftersom.
– Det har också hävdats att utjordarnas storlek – i snitt bara en tredjedel så stora som andra gårdar – talar emot att de skulle vara ödegårdar. Men att de är mindre beror ofta på att de har de delats upp i mindre bitar, säger Olof Karsvall.
Fler faktorer talar för att utjordar är ödegårdar: storleken, att de ofta är flertaliga inom samma by, deras placering inom byarna samt att de påförs gårdsskatter och jordnatur. De påminner med andra ord om vanliga gårdar, men är obebyggda. De flesta låg inne i byarna, centralt på inägomarken i åker och äng. Även hela ödebyar kunde bli utjordar, med ägogränser och ortnamn bevarade. Många bebyggdes igen under 1500- och 1600-talen. Återhämtningen efter senmedeltidens nedgång pågick alltså under lång tid.
– Det är viktigt att påpeka att utjordar inte har något med utmarker att göra, säger Olof Karsvall. Begreppet infördes i slutet av 1530-talet i samband med en landsomfattande registrering av gårdar och jord. Gustav Vasas administration behövde enhetliga begrepp för skattläggningen, och utjordar kom att beteckna de jordar som fanns kvar som egna enheter efter ödeläggelserna.
Svaret fanns i östra Mellansverige
De flesta utjordarna fanns i östra Mellansverige, särskilt på slättbygden, från Uppland i norr till Östergötland i väster, Öland i söder och västra Finland i öster. Där var jorden sedan medeltiden ofta delad på ett reglerat sätt – solskifte. Med hjälp av de äldsta kartorna från 1640 identifierades omkring 1 500 utjordar, varav hälften är förhållandevis intakta solskiftesenheter.
Den medeltida jordvärderingen, och den låsta tegstruktur som solskiftet innebar, förklarar alltså varför många ödegårdar från 1300- och 1400-talen blev kvar som utjordar i östra Sverige under 1500- och 1600-talen. De var inlåsta i solskiftet och kunde först långt senare registreras av kronans fogdar och lantmätare.
I västra Sverige förekom inte fixerade jordenheter av samma slag, och där var inte heller 1500-talets registrering av jord lika noggrann. Spåren efter ödegårdarna försvann till följd av att man tog upp gårdarna på nytt, genom att gårdar slogs ihop och genom att jordägorna strukturerades om.
– Detta är den rimliga förklaringen till att det finns så få spår i källmaterialen efter ödegårdar inom byar i andra delar av Sverige, och i Europa generellt, säger Olof Karsvall. Där doldes senmedeltidens ödeläggelse oftast av dynamiken inom byarna. Östra Mellansverige är ett belysande undantag.
Avhandlingen: Olof Karsvall (Fil mag i datavetenskap och Fil kand i kulturgeografi), inst. för stad och land, SLU, försvarade sin doktorsavhandling Utjordar och ödegårdar: En studie i retrogressiv metod den 3 november 2016 i Uppsala. Opponent var Fil Dr Ulf Jansson, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet
Kontakt:Olof Karsvall, Inst. för stad och land, avd. för agrarhistoria. Sveriges lantbruksuniversitet. 070-225 60 76, olof.karsvall@slu.se
Etableringslotsarna skulle ge nyanlända stöd för att underlätta etablering. Modellen byggde på individuella val och konkurrens. En ny IFAU-rapport studerar hur verksamheten utvecklades och pekar på flera problem och utmaningar för denna typ av insatser.
Etableringslotsar infördes i slutet av 2010 för att ge nyanlända stöd att komma in i samhället och på arbetsmarknaden. Lotsarna var tänkta att vara en slags kombination av privata arbetsförmedlare och coacher. Systemet utgick från ett valfrihets- och konkurrenstänkande: nyanlända valde mellan en mängd privata aktörer som hade stor frihet i utformningen av verksamheten. Det fria valet i kombination med lotsarnas delvis resultatbaserade ersättning skulle genom marknadsmekanismerna göra att de mest effektiva företagen och arbetssätten gynnades. Insatsen avvecklades 2015.
Socialt stöd snarare än hjälp att få arbete
Rapportförfattarna visar att lotsarna främst gav de nyanlända socialt stöd. Valet av lots tycks många gånger ha styrts av kontakter, hur deltagarna upplevde det sociala stödets kvalitet och av möjligheten att ge hjälp på den nyanländes egna språk.
– Många nyanlända efterfrågade just socialt stöd och hjälp med exempelvis anknytningsärenden. För att kunna konkurrera om deltagare erbjöd lotsföretagen framförallt detta, säger Kristina Sibbmark som är en av rapportförfattarna.
– Vi finner inget tydligt stöd för att deltagarna valde lots utifrån hur duktig lotsen var på att hjälpa den nyanlände att hitta arbete. Det faktum att så få deltagare fick jobb gjorde det också svårt att välja lots utifrån den aspekten.
Små skillnader i resultat
Jobbförberedande insatser var mindre vanligt. En genomsnittlig deltagare hade intervjuträning, CV-skrivning och arbetsgivarbesök i mindre än en av tio månader. Etableringslotsarna arbetade med jobbförberedande insatser på olika sätt. Det går att se en viss koppling mellan metoder och hur många deltagare som hittade arbete, men sambanden är inte tillräckligt starka för att få tydligt genomslag i resultaten. Det går inte att identifiera några typer av lotsar vars deltagare började arbeta i större utsträckning.
– Systemet tycks inte ha fungerat som det var tänkt, åtminstone inte ur ett arbetsmarknadsperspektiv, säger Martin Söderström, en annan av rapportförfattarna. Konkurrensen och valfriheten verkar inte ha sållat fram de företag som hjälpt individer till jobb och vår slutsats är att det är svårt att skapa en fungerande marknad i insatser för nyanlända.
Intervjuer och registerdata används
Rapporten bygger på intervjuer med tio etableringslotsar och registerbaserad statistik från Arbetsförmedlingen med drygt 400 lotsföretag och 53 000 nyanlända under perioden 2010–2014.
– Alla tidigare studiers metodik och statistik har varit bristfällig och man har därför överskattat i vilken grad kråkor och andra fåglar kan resonera om orsak och verkan. Vissa har till och med hävdat att dessa fåglar är lika smarta som fem- till sjuåriga barn, säger Stefano Ghirlanda, professor vid Brooklyn College i New York.
– Vår analys visar att fåglarna inte uppvisar någon förståelse eller resonerande, de löser problemen i experimenten genom trial-and-error-inlärning.
Kan tränas att lösa problem Studier av kråkfåglars intelligens har inspirerats Aisopos-fabeln Kråkan och kruset. Där lyckas en törstig kråka använda stenar för att höja vattennivån i kruset och släcka sin törst. Att fåglar kan tränas till att lösa dessa och liknande problem har lett till slutsatsen att kråkor förstår vätskors och fasta objekts fysiska egenskaper. Till exempel att stenar som släpps kan tränga undan vatten men inte sand eller att sjunkande, men inte flytande, objekt kan tränga undan vatten och därmed höja vattnets nivå i en bägare.
– Alla är överens om att kråkfåglarna kan lära sig att lösa många av dessa problem. Det kontroversiella gäller vilka mentala förmågor som ligger bakom. säger Johan Lind, docent i etologi vid Stockholms universitet.
Provar sig fram till lösning Kråkor, och andra fåglar, är otroligt nyfikna och kan lära sig många överraskande beteenden som att släppa stenar i vatten för att få upp matbitar, släppa brödbitar i vatten för att fånga fisk eller använda verktyg för att få tag på mat. Men den nya studien föreslår att fåglarna löser dessa problem genom prova sig fram snarare än genom att de resonerar om orsak och verkan.
Kontakt:
Johan Lind, docent i etologi vid Stockholms universitet, johan.lind@zoologi.su.se, tel: 08-16 27 47
Stefano Ghirlanda, professor in Psychology, Brooklyn College, drghirlanda@gmail.com, phone: +1-347-345-5835.
Vad innebär digitalisering när man pratar om en smart stad?
– Alla har olika tolkningar av vad det är som är det smarta. Jag har undersökt det här från lokal nivå upp till EU-nivå och överallt är betydelsen olika. För arkitekten betyder det smarta att man bygger flexibelt, medan det för energileverantören betyder smarta nät, säger Malin Granath, som när hon påbörjade sin avhandling för fyra år sedan nästan inte kunde hitta någon forskning alls om den smarta staden.
Teknik som medel
Malin Granaths studie bygger på hur dokument och strategier, på olika nivåer, tar upp digitalisering i förhållande till den smarta staden. Resultatet visar att digitaliseringens roll och funktion är oklar, men att två synsätt på digitalisering dominerar. Antingen används informationsteknik som ett medel för att uppnå något, eller så ses det som en infrastrukturfråga.
Ett exempel på hur tekniken används som ett medel för att uppnå något ser hon i uppbyggnaden av en ny stadsdel i Linköping, Vallastaden. Hon har hållit jämna steg med byggandet och hur den planeras vad gäller digitalisering. Längs med framväxten har hon dokumenterat vad politiker och policydokument säger om teknikens roll och sett att tekniken mest ses som en lösning på olika funktioner, som hur man bokar tvättstugan eller mäter energiförbrukning.
Konsekvenser av tekniken Att en gemensam betydelse saknas kan i vissa fall innebära att exempelvis olika yrkesgrupper, utifrån sin horisont, tar saker för givet. Men att olika intressenter har olika uppfattning om vad både smarta städer och digitalisering av staden innebär behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Finns begreppen i policydokument så manar de ju till diskussion och frågor om vad som är ekonomiskt, hållbart och miljöriktigt kommer upp på bordet, menar Malin Granath
– Det som är allvarligare är att det ofta saknas någon som ansvarar för digitaliseringsfrågan. Det finns en väldigt optimistisk syn på den smarta staden, men man måste också våga problematisera den. Risken är att IT-industrin, som har arbetat länge med det här, får företräde för att de har tekniken och att man glömmer bort användarna. Vi kan göra nästan vad som helst med tekniken, men vad blir effekterna av att vi bygger in informationsteknik som en del av stadens system, frågar Malin Granath.
Malin Granath arbetar på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, avdelningen för Informatik vid LiU. Hon disputerade den 30 september.
Frida Skog har studerat vilka inkomster personer som föddes 1973 fick 35-40 år senare samt hur inkomsten samspelar med uppväxtfamiljens sammansättning. Generellt har uppväxtfamiljen inte så stor betydelse för inkomsten senare i livet, men några saker sticker ut.
Fördel med ett syskon vid fattig – men bara ett
uppväxt motsats till vad som tidigare antagits, har Frida Skog inte funnit att det skulle vara någon fördel för karriären att växa upp som ensambarn. Däremot tycks det vara en fördel för barn i fattiga familjer att ha ett syskon, i synnerhet för den som är äldst i en syskonskara om två. Men om syskonen blir fler är det istället en nackdel, inte bara för ekonomin under själva uppväxten utan även för hur mycket man senare tjänar som vuxen. Nackdelen av flera syskon blir dock mindre om åldersskillnaden mellan syskonen är liten.
– Det kan bero på att syskon som är nära varandra i ålder kan ge varandra mer stöd under skoltiden. Men det kan även handla om att mammorna har större möjligheter i yrkeslivet om föräldraledigheten inte blir alltför utspridd, säger Frida Skog.
För den som växer upp i en rik familj har mängden syskon däremot ingen betydelse alls för inkomsten i vuxenlivet. Det tycks också sakna betydelse för den ekonomin om föräldrarna har skilt sig.
Skilsmässobarn får lika bra ekonomi
Personer som växte upp med skilda föräldrar har inte fått någon sämre inkomst som vuxna jämfört med dem vars föräldrar fortsatte att vara gifta, om man justerar för övriga parametrar om uppväxtfamiljens storlek och ekonomi. Inte heller är det någon nackdel om föräldrarna bildar familj med en ny partner eller att ha halvsyskon.
Däremot gäller samma sak här, att det är en tydlig nackdel att ha många syskon – alldeles oavsett om de är halv- eller helsyskon.
– Det går inte att komma ifrån att det finns ett samband mellan hur mycket resurser föräldrarna har för varje barn och hur väl barnen lyckas senare i livet, säger Frida Skog.
Om disputationen: Frida Skog, Sociologiska institutionen Umeå universitet, försvarar sin avhandling fredag 9 december. Fakultetsopponent: Professor Robert Eriksson, Institutet för Social Forskning (SOFI), Stockholms universitet. Kl. 10.15-12.00, Humanisthuset, Hörsal E, Umeå universitet.
Svenskar som utvandrar till Spanien på ålderns höst är ett växande fenomen. Utöver klimatet söker pensionärerna en internationell och social tillvaro de saknar i Sverige. Men det är inte helt okomplicerat att leva i ett nytt land. Det är heller inte enkelt att mötas det gamla landets nidbilder. Pensionärerna betraktas ofta som skattesmitare, bortskämda golfare eller alkoholister.
– Jag ville se bortom fördomarna. Vilka är dessa människor? Jag ville också placera in dem i en diskussion om integration och migration, ämnen som är aktuella, säger Anna Gavanas, docent i genusvetenskap och doktor i socialantropologi vid Linköpings universitet, som skrivit en bok om ämnet.
Boken Pensionärsplaneten bygger på drygt 200 intervjuer med utvandrade svenskar och två vintrars fältarbete på Solkusten och Kanarieöarna. Under dessa år har Anna Gavanas mött ett stort spektrum av människoöden; folkpensionären, fattigpensionären, sjukpensionären och den hemlösa. Utifrån deras berättelser bygger Anna Gavanas teman kring internationalisering, global arbetsfördelning, klassfrågor, arbetsvillkor och privatisering av äldreomsorg.
Många är socialt isolerade Berättelserna om äldreomsorgen, ålderdomen och döden är ett oundvikligt, och tungt, ämne för pensionärerna. Anna Gavanas konstaterar att bara exceptionellt välbärgade eller exceptionellt integrerade spanienpensionärer (det vill säga de som talar flytande spanska, har spansktalande anhöriga, sociala nätverk samt förmåga att navigera det spanska systemet) har möjlighet att åldras och dö värdigt i Spanien. För andra kan det vara mycket svårt.
– En del saknar både sociala och privata försäkringar, har inte råd att åka tillbaka till Sverige, är socialt isolerade, eller saknar anhöriga. Är man dessutom sjuk i exempelvis demens eller Alzheimers blir det riktigt svårt. Jag har stött på exempel där personer hittats avlidna av en hyresvärd, säger Anna Gavanas.
Mer önskvärd typ av migrant I migrationens tidsålder ges olika typer av migranter olika värden. Spanienpensionärerna ses, både av sig själva och av det spanska samhället, som en mer önskvärd typ av migrant.
– Vi svenskar ser oss inte som migranter, utan som kosmopoliter. Varför ses inte en svensk som invandrare när den bor i ett annat land? Invandrarskapet tenderar att förknippas med mindre privilegierade grupper, säger Anna Gavanas.
Pensionärsplaneten kan läsas som ett inlägg i en debatt om migration och integration. Eller som en reportagebok om några individer som arbetat ett helt liv och på ålderns höst valt en annorlunda tillvaro för sig själva.
Boken bygger på ett fyraårigt forskningsprojekt med stöd från Vetenskapsrådet och Forte.
Samtal med författaren: 9 december, klockan 13-14 samtalar författaren Anna Gavanas om boken med redaktören Olav Fumarola Unsgaard, i ABF-husets foajé, Sveavägen 41, Stockholm.
Tack vare den omfattande statistik som förs i Sverige har forskare från Göteborgs universitet kunnat isolera åtta skolor där eleverna har ungefär samma bakgrund och förutsättningar. Fyra av dessa skolor kunde karakteriseras som framgångsrika med goda resultat och fyra som icke framgångsrika. Man skaffade sig därmed en unik möjlighet att undersöka vad i skolornas arbetssätt som skiljde dem åt.
Framgångsrikt med ständigt fokus på eleverna
Det visade sig finnas tydliga skillnader mellan skolorna. De framgångsrika har stabila värderingar runt gemensamma arbetssätt och elevernas resultat. I de andra sker arbetet mer individuellt utifrån otydliga värderingar.
– De framgångsrika skolorna utmärks av sammanhang och stabilitet. Man har hela tiden fokus på eleverna och vad dom behöver och hur det går, säger Maria Jarl, forskare vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs universitet.
– De mindre framgångsrika skolorna utmärks av föränderlighet. Det finns inga tydliga gemensamt värderingar och erfarenhetsutbyte mellan lärarna och målen handlar inte i lika stor utsträckning om resultat, säger Maria Jarl.
Bristen på likvärdighet mellan svenska skolor har länge pekats ut som ett stort problem och från politiskt håll försöker man komma till rätta med detta genom nationella mål, utvärderingar och inspektioner.
Skyller på elevernas bakgrund
Trots tydliga signaler är det inte resultaten som står i centrum på de icke framgångsrika skolorna. Personalen på dessa skolor hänvisar också till elevernas bakgrund som orsak till dåliga resultat.
– Där möts vi ofta av en diskussion om att man har dom elever man har. Lärarna lägger förklaringen utanför sig själva, utanför lärarkollektivet och utanför skolan, säger Maria Jarl.
Elevernas förutsättningar såsom bakgrund och föräldrars utbildningsnivå är viktiga förklaringar till de stora skillnaderna mellan skolors resultat i Sverige, men enligt forskarna visar deras studie att det är möjligt för alla skolor kan höja kvaliteten genom att organisera sig på det sätt som de framgångsrika skolorna gjort.
– Oavsett vilka elever man har så kan man skapa förutsättningar för alla om man jobbar på ett bra sätt. Den här studien är ett erkännande för rektorers och lärares professionella kompetens. Det är centralt att man har tron på att det man gör är viktigt, säger Maria Jarl.
Långsiktig strategi med tydliga värderingar
En viktig komponent för framgång är att skolan etablerar en långsiktig strategi med tydliga värderingar och arbetssätt byggda på gemenskap och kollegialt utbyte. För nya lärare blir det då tydligt att man förväntas följa dessa, vilket ytterligare stärker stabiliteten och den positiva spiralen.
För de icke framgångsrika skolorna är föränderlighet ett stort problem. Samtliga fyra skolor som ingick i studien hade till exempel bytt rektor vid flera tillfällen under den period forskarna studerade. De hade också varit föremål för omorganisationer som ibland initierats från den kommunala förvaltningen.
– Vi får mycket frågor om det till exempel är bra att samma rektor sitter länge och hur man ska tänka kring arbetslagen, men det kan vi inte svara på. Vi kan inte peka ut enskilda faktorer, men vi kan visa att på de framgångsrika skolorna som helhet finns det en identitet och kultur som fungerar bättre, liksom det finns miljöer där det fungerar sämre, säger Maria Jarl.
Titta på hur framgångsrika skolor gör
Under våren kommer forskargruppen att ge ut en bok om sin forskning eftersom de vill inspirera till förändring. I ljuset av Pisaundersökningarna hoppas också Maria Jarl att beslutsfattare uppmärksammar resultaten.
– Pisa-undersökningarna har ett jättestort genomslag och debatten om skolan handlar om hur vi ska vända resultatutvecklingen. Vi håller med om att det finns mycket problem, men det som tappas bort är ju att det finns stora variationer mellan enskilda skolor. Vad gör då de skolor som lyckas? Det är det vi försöker bidra med, säger Maria Jarl.
Text: Dag Kättström på uppdrag av Forskning.se
PISA2015: Bättre resultat i allt – utom likvärdighet
Från att 2012 ligga under OECD-genomsnittet, ligger nu Sverige över genomsnittet i läsförståelse och på genomsnittet i matematik och naturvetenskap. Störst förbättring har skett på området läsförståelse där det framförallt är lågpresterande elever som står för ökningen.
Pisa mäter också likvärdigheten i skolsystemen och här har den svenska skolan tappat den tätposition man hade på 2000-talet. Sverige ligger nu på ett genomsnitt inom OECD.
Av sju likvärdighetsindikatorer har fem blivit sämre och ingen har förbättrats. Det gäller till exempel betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund för skolresultaten, men också skillnaderna mellan olika skolor i landet.
Världens största elevundersökning
PISA (Programme for International Student Assessment) är världens största elevstudie och är ett OECD-projekt. I studien deltar både OECD-länder och icke OECD-länder. PISA undersöker kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap hos 15-åringar. Den första PISA-studien genomfördes år 2000. Sedan dess genomförs studien vart tredje år.
I PISA 2015, vars resultat ny presenteras deltog totalt 536 000 femtonåriga elever vilket representerar över 26 miljoner femtonåringar i de 72 ländernas skolor. I Sverige deltog nästan 5 500 elever från 202 skolor. De flesta eleverna gick i grundskolans årskurs 9.
Utöver prov i naturvetenskap, matematik och läsförståelse har eleverna fått besvara en enkät med bland annat frågor om sin bakgrund, sitt lärande samt engagemang och motivation att lära sig ämnena. Rektorerna på de utvalda skolorna har fått besvara en enkät om hur undervisningen organiseras.
Ämnena turas om att vara huvudämne, den här gången var naturvetenskap huvudämne för andra gången, senast var år 2006. Denna gång var också första gången som hela provet genomfördes digitalt på dator vilket också möjliggjorde interaktiva uppgifter i naturvetenskap.
Är nordliga arter som lavskrika och taigablåstjärt borta om 50 år? Risken är stor eftersom klimatet de behöver för att häcka bedöms försvinna. Ytterligare sex arter hotas och kommer att kräva särskilda naturvårdsinsatser för att överleva enligt Anouschka Hof, tidigare forskare vid Umeå universitet, som utvecklat en ny analysmetod.
– Mer än var tionde fågelart som häckar i de kyliga klimatområdena i norra Europa kommer att trängas undan om klimatet blir varmare, till exempel lavskrika och taigablåstjärt, säger Anouschka Hof, tidigare forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Går att förutsäga de mest hotade fåglarna
I samarbete med amerikanska forskare har Umeågruppen undersökt 180 olika arter som i dag häckar i subarktiska och arktiska områden genom att analysera deras sårbarhet för nya klimat och deras livsegenskaper. Enkelt beskrivet har det gjorts genom att studera hur de lever i dag; i vilka miljöer och i vilka klimat. Denna information har sedan tillämpats på modellerade framtida klimat.
Lavskrika Bild: by Estormiz 17:14, 12 March 2007 (UTC) (Own work) [Public domain], via Wikimedia Commons– Genom den analysen kan vi förutsäga vilka arter som är mest hotade och varför, säger hon.
Att naturens mångfald hotas när klimatet blir varmare är de flesta forskare eniga om, men få undersökningar visar i vilken omfattning detta kommer att ske. De flesta bedömningar tar bara hänsyn till hur arter påverkas av förändringar i sina lokala miljöer, utan hänsyn till hur känsliga de är för globala förändringar. Sannolikheten för att arter eller populationer minskar eller dör ut på grund av klimatförändringar beror även på arternas generella känslighet och deras kapacitet att överleva under nya förhållanden. Samspelet mellan arter och andra biotiska faktorer har också varit förbisedd men får ökande uppmärksamhet.
Metoden som forskarna har använt identifierar de arter som är i särskilt behov av övervakning och bevarandeåtgärder för att överleva. Det kan exempelvis handla om att arterna redan nu har små utbredningsområden, specifika miljökrav och låg reproduktionsförmåga.
Sex arter kräver särskilda insatser
Metoden visar att sex av de undersökta arterna – dubbelbeckasin, fjällvråk, rödstrupig piplärka, tornseglare, berglärka och myrspov – som redan nu är rödlistade, kommer att kräva särskilda naturvårdsinsatser för att överleva i ett varmare klimat.
– Sådana insatser kan till exempel handla om att ändra eller avveckla pågående markanvändning, säger Anouschka Hof.
Resultaten av forskarnas analyser pekar på vikten av att vid bevarandeåtgärder se bortom den direkta exponeringen för klimatförändringar. När fågelpopulationernas framtida status ska bedömas måste de naturvårdande myndigheterna beakta både övervintringsområden, rastplatser under flytten och häckningsområden. Även om en art har möjlighet att utvidga sin utbredning generellt sett, kan den duka under på grund av att någon av dess livsmiljöer försvinner.
– Långflyttare är känsligast och om klimatet blir varmare kommer häckningsområdena att krympa för de fågelarter som är anpassade att häcka i de kyliga klimaten i norr. Problemen blir störst för de arter som ruvar länge och har specifika krav på sina häckningsmiljöer, säger Anouschka Hof.
Anpassade till en kort produktiv sommarsäsong
Miljön i Arktis har extrema säsongsvariationer och de arter som häckar där är anpassade till en mycket kort men produktiv sommarsäsong. Om säsongen förskjuts kan produktionstoppen vara över när fåglarna häckar med följd att maten inte räcker till för att föda upp ungarna. Kustlevande arter som till exempel skräntärna, hotas dessutom av ökad stranderosion och höjd havsyta som dränker häckningsplatserna.
En ökad sedimentation nära stränderna, på grund av den pågående isavsmältningen, är dessutom till nackdel för skräntärnans födodjur med matbrist som resultat. Ytterligare ett hot mot de nordliga arterna är konkurrensen från en mängd sydligare arter som breder ut sig norrut. Bland dem blir rovdjur ett hot särskilt för arter som liksom skräntärnan häckar på marken.
Studien är ett resultat av samarbete mellan forskare vid Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, University of Wisconsin-Madison, USA och University of Texas, USA:
Kontakt: Christer Nilsson, professor, Landskapsekologigruppen vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, Telefon: 090 – 786 60 03 E-post: christer.nilsson@umu.se
![Byn Akalla i Spånga socken med utjorden Lilla Akalla, karterad 1636 av Thomas Christiernsson. Utjorden har en egen röd-prickad ägogräns och kommenteras: ”Till samma hemman [i Akalla] ligger en utjord Lilla Akalla benämnd som tillförne har varit ett hemman: Men nu är där uppå inget hus och är samma utjord 11 öresland”. Källa: LSA A10:6–7, riksarkivet.se/geometriska](https://www.forskning.se/app/uploads/2024/02/utsnitt-akalla.jpg)
