Aktiv monitorering innebär att man inte ger aktiv behandling utan följer mannen med regelbundna kontroller och vid tecken till ökad sjukdomsaktivitet behandlar med operation eller strålterapi.
Den nu aktuella studien använde information från det Nationella prostatacancerregistret (NPCR) och undersökte aktiv monitorering som behandlingsstrategi för 32 518 män som diagnostiserats med icke-aggressiv prostatacancer i Sverige under tidsperioden 2009-2014.
Av dessa män hade 4 693 cancer av typen mycket lågrisk, 15 403 hade lågriskcancer och 17 115 män hade intermediärrisk cancer. Risktypen baseras på PSA-halt, stadium, och differentiering.
Detaljerad data om risktyp och behandlingsstrategi
Användningen av aktiv monitorering ökade under studieperioden från 57 procent till 91 procent för män med cancer av mycket lågrisk, från 40 procent till 74 procent för lågriskcancer medan användningen av aktiv monitorering för intermediärriskcancer var oförändrad, 19 procent.
Bland män mellan 50-59 års ålder som diagnostiserades med prostatacancer 2014, valde 88 procent av män med cancer av mycket lågrisk och 66 procent av män med lågriskcancer aktiv monitorering. I inget annat land finns så detaljerade data på risktyp och behandlingsstrategi.
Aktiv monitorering har på kort tid blivit den dominerande behandlingsstrategin för män med lågriskcancer i Sverige och bland män med cancer av mycket låg risk är aktiv monitorering helt dominerande.
– Våra resultat kan tjäna som en utgångspunkt för jämförelser av användningen av aktiv monitorering i andra länder säger Pär Stattin, professor i urologi vid Uppsala och Umeå universitet som lett studien.
Kontakt: Pär Stattin, överläkare och professor i urologi vid
Uppsala och Umeå universitet, tel: 073 620 52 51, e-post: Par.stattin@umu.se
Simon Davidssons avhandling ”Natural resources and sustainable energy”, är den första inom det nya forskarutbildningsämnet Naturresurser och hållbar utveckling på institutionen för geovetenskaper, vid Uppsala universitet.
Den visar att en omställning av den globala energiförsörjningen är helt avgörande för att motverka mänsklig klimatpåverkan. Stora mängder förnybara energitekniker, som solceller och vindkraft, måste tas i bruk globalt för att ersätta dagens fossildominerade energiförsörjning.
Solceller tillverkas av icke-förnybara resurser
Sol- och vindenergi växer idag mycket snabbt, men även om energin är förnybar tillverkas varje solpanel och vindkraftverk till stor del av icke-förnybara resurser. Dessa energitekniker har dessutom en begränsad beräknad livslängd och de kraftverk vi installerar idag kommer att behöva ersättas i framtiden.
Simon Davidsson har utforskat vilka industrier och flöden av naturresurser som behövs för en fortsatt snabb tillväxt av förnybar energi och hur dessa tekniker ska kunna ersättas när de nått slutet av sin livslängd.
– Förnybara energitekniker har möjlighet att leda till minskade utsläpp av klimatgaser, men vi måste se till att hela systemet blir hållbart för att analysen ska bli komplett! Det är till exempel inte självklart att själva produktionen av vindkraftverk och solceller är hållbara, att materialen tagits fram på ett hållbart sätt, eller att industrierna är kapabla att återvinna tekniken i framtiden, säger Simon Davidssont.
Orsakar miljöproblem i andra delar av världen
Energitekniker förbättras hela tiden, och i framtiden kan både helt nya tekniker och förbättringar av dagens teknologi bli betydelsefulla, men för att rädda klimatet måste förnybar energi skalas upp snabbt, och befintlig teknik måste då stå för en stor del av utbyggnaden. Beroende på vilka tekniker vi väljer ökar efterfrågan på mängder av olika material och grundämnen, som kan komma från mer eller mindre sällsynta resurser. Utvinningen av dessa resurser orsakar miljöproblem, oftast i andra delar av världen, och framtida tillgänglighet är osäker för många av dem.
– För att kunna bedöma genomförbarheten och konsekvenserna av en omställning av det globala energisystemet måste hänsyn tas till materialflöden och hur hållbara industrierna som växer fram är med avseende på andra aspekter än klimat. Verkligt hållbara energisystem kräver att hållbara industrier skapas som inte bara kan ta fram stora mängder förnybar energiteknik, utan också att upprätthålla ett fungerande system i längre tidsperspektiv, och göra detta på ett resurseffektivt sätt, menar Simon Davidsson.
För mer information kontakta: Simon Davidsson, Telefon: 018 471 3885, E-post: simon.davidsson@geo.uu.se
ESRAD och MARA som är placerade vid Esrange utanför Kiruna, respektive vid den indiska forskningsstationen Maitri på Antarktis, fyller jämnt i år.
När ESRAD etablerades under hösten 1996, var det för att stödja sondraket- och ballongkampanjer vid Esrange, men också för forskning om processer i den polara atmosfären, speciellt de högsta kända molnen: nattlysande moln som sommartid uppstår på nära 85 kilometers höjd.
ESRAD vid Esrange var den första radarn i Europa att utföra kontinuerliga, året runt mätningar genom hela atmosfären upp till 100 kilometers höjd.
ESRAD-radarn vid Esrange. Bild: Sheila Kirkwood
– ESRAD står för den hittills längsta kontinuerliga mätserien i Arktis med samma atmosfärradar på samma plats, berättar Sheila Kirkwood, som leder atmosfärforskningen vid IRF.
Upptäckte osynliga stoftmoln
Förutom de många bidragen för en ökad förståelse av sommarfenomenet nattlysande moln, var ESRAD dessutom först med att upptäcka tecken på osynliga stoftmoln vid 50-70 kilometers höjd under vinterhalvåret. Tidigare trodde många forskare att radarekon från dessa höjder bara berodde på turbulens i atmosfären; numera är dessa stoftmoln en erkänd komponent av atmosfären, som antas härstamma från meteorer.
Erfarenheter med ESRAD ledde till att IRF under 2006 utvecklade ett lillasyskon som kan göra liknande atmosfärmätningar över Antarktis. Lillasyskonet MARA, Moveable Atmospheric Radar for Antarctica, den något mindre radarn av samma typ, har fram till idag gjort mätningar på tre olika platser i Antarktis.
Med stöd från Polarforskningssekretariatet placerades MARA vid de svenska och finska forskningsstationerna Wasa/Aboa under några år för att sedan bli flyttad till den norska stationen Troll. Numera finns atmosfärsanläggningen vid den indiska stationen Maitri.
Hans Nilsson och Ingemar Wolf, IRF, monterar ihop atmosfärsradarn MARA vid forskningsstationen Wasa på Antarktis för tio år sedan (foto: Hans Nilsson, IRF)
Korskalibrering av ESRAD och MARA
Innan 2006 hade de fåtal försök som utförts i Antarktis inte lyckats med att lokalisera det starka radareko från nattlysande moln som förekom i Arktis. Forskare började undra varför de inte fanns. Som första radarpar i världen, blev då ESRAD och MARA korskalibrerade genom att MARA först gjorde mätningar bredvid ESRAD i Kiruna för att sedan bli skeppad till Antarktis.
På så sett har radarparet kunnat visa att radarekon från nattlysande moln är lika starka, och lika vanligt förekommande, i Antarktis som i Arktis.
– MARA har även observerat samma stoftmoln under vinterhalvåret som ESRAD, uppger Sheila Kirkwood.
Radarparet mäter dessutom vindar och strukturer i troposfären – väderskiktet mellan marken och 15 kilometers höjd. Som radarpar var de pionjärer med att testa en ny generation av atmosfärsmodeller som försöker återskapa och ge prognoser för strukturer – såsom fjällävågor och turbulens i jetströmmen – genom mycket finskaliga datormodeller.
Kontakt: Rick McGregor, Informationsansvarig, Institutet för rymdfysik, tel. 0980-79178, rick@irf.se
Mellan 4 och 12 procent av Sveriges elever i grundskolan utsätts för eller har utsatts för mobbing och löper därmed ökad risk för psykosocial ohälsa. Ett viktigt sätt att komma åt problemet har visat sig vara att andra elever ingriper och inte förblir passiva åskådare.
Tomas Jungert har studerat vad det är som motiverar vissa elever att rycka in som räddare och om det finns något sätt att öka deras motivation.
– Jag har fokuserat på relationen mellan elev och lärare för att se hur denna är förknippad med olika typer av motivation att försvara mobbningsoffer, säger Tomas Jungert som har baserat sin studie på 400 italienska skolbarn i 12-årsåldern.
Inre motivation avgör om en elev ingriper
Han skiljer på inre och yttre motivation. Den inre motivationen bygger på att man tycker att det är meningsfullt och givande att hjälpa andra, medan den yttre påverkas av beröm och andra belöningar.
Resultaten från Tomas Jungerts undersökning visade att det fanns ett samband mellan varma elev-lärar-relationer och elevernas inre motivation att hjälpa mobbningsoffer.
– Det kan handla om en relation där läraren försöker vara empatisk och komma överens snarare än att hota med bestraffningar, säger Tomas Jungert.
Konfliktfyllda lärar-elev-relationer däremot var kopplat till elevernas yttre motivation att hjälpa mobbningsoffer. Men det visar sig att det är den inre och inte den yttre motivationen som är viktig i försvaret av mobbningsoffer. Elever som drivs av yttre motivation har tvärtom en större benägenhet att vara passiva åskådare eller till och med ta mobbarens parti när de bevittnar mobbning.
– Den som drivs av yttre motivation vill få beröm och kanske öka sin status i gruppen. I den utsatta situation som finns i många skolor ligger det nära till hands att tro att många elever tycker att det verkar minst riskfyllt och ger störst utdelning att hänga med mobbaren, som ofta är en person med mycket makt, säger Tomas Jungert.
Det förväntade mönstret är att ett torrare klimat gör att torrtåliga arter breder ut sig, och att ett våtare klimat gör det möjligt för arter som kräver mer regn att frodas. En studie från Stockholms universitet visar dock på motsatt effekt; att mer torrtåliga arter sprider sig, trots att det regnar mer. Slutsatsen är att inte bara nederbörd utan även jordbruk och människors brukande av skog och mark, påverkar hur Sahel-regionens växter återhämtar sig.
Studien som nu publiceras i tidskriften Land Use Policy. visar att den ökande grönskan i Sahel-regionen inte bara kan förklaras med att det regnar mer, vilket tidigare har varit den dominerande förklaringen.
Förändring av det traditionella skogsjordbrukslandskapet
– Det vi ser är början på en relativt dramatisk förändring av det traditionella skogsjordbrukslandskapet i området. Även om det ännu inte går att säga exakt vilka konsekvenser det får för lokal försörjning och naturvård, så är det viktiga frågor som vi arbetar vidare med.
Genom att till exempel undersöka vad befolkningen i området använder olika träd och buskar till och hur landskapet förändras kan vi bättre förstå hur markanvändning, samhällsförändring, klimat och ekosystem samverkar, även på sätt som kan vara oväntade, säger Lowe Börjeson, docent vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.
Studien pekar på att en förståelse för hur människors användande av landskapet samverkar med klimat och ekosystemprocesser är viktig för organisationer som vill utforma strategier för anpassning till klimatförändringar, biologisk mångfald och främjande av lokala näringar i en av världens fattigaste regioner.
Fakta om Sahelregionen
Sahelregionen är en halvtorr gränszon i Afrika söder om Sahara och norr om de mer bördiga områdena söderut. Sahel sträcker sig österut från Atlanten genom norra Senegal, södra Mauretanien, Mali, Burkina Faso, södra Niger, nordöstra Nigeria, Tchad och in i Sudan. Större delen av Sahelregionen består av savann.
De återkommande perioderna av torka under 70- och 80-talen hade katastrofala följder för jordbruket, djurhållning och miljön i området med omfattande svält som följd. Torkan i regionen gav också upphov till en global diskussion och oro för ”ökenspridning” som ett växande miljöproblem. På senare år har forskning dock visat att området sedan 1980-talet istället har blivit grönare och att vegetationen har återhämtat sig.
Hanna Sinare som har deltagit i studien ovan disputerar den 11 november kl. 10 med avhandlingen “Benefits from ecosystem services in Sahelian village landscapes”. Avhandlingen behandlar närliggande frågor som studien ovan. Vivi Täckholmsalen (Q-salen), NPQ-huset, Svante Arrhenius väg 20.
Kontakt:
Lowe Börjeson, docent, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, e-post lowe@su.se, mobil 0768-15 34 39, tfn 08-16 48 48.
Elin Enfors Kautsky, forskare, Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet, e-post elin.enfors@su.se, mobil 070-444 68 68.
Granskningen av mödravårdsregistret visar att registerdata håller god kvalitet oich är ett tillförlitligt verktyg för uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheterna. Baksidan är att barnmorskor upplever den administrativa uppgiften att föra in uppgifter i registret som betungande, enligt Kerstin Peterssons avhandling vid Umeå universitet.
– En utveckling av it-systemens förmåga att ”kommunicera med varandra” skulle underlätta och minska det administrativa arbetet för barnmorskorna. En annan avlastande lösning skulle kunna vara att en undersköterska eller sekreterare på mottagningen hjälper till med uppgifter som inte kräver en barnmorskas kompetens.
Forskningen visar också att barnmorskorna tycker om sina jobb och att de upplever att informera om fosterdiagnostik som en utmanande arbetsuppgift.
Utmanande att informera om fosterdiagnostik
Kerstin Peterssons avhandling är bland annat baserad på en enkätstudie med 989 barnmorskor inom svensk mödrahälsovård. Avhandlingen beskriver också att ett utmanande uppdrag för barnmorskor är att informera blivande föräldrar om fosterdiagnostik. Vårdens erbjudande till blivande föräldrar avseende fosterdiagnostik, framför allt den så kallade KUB-undersökningen, varierar mycket mellan landstingen. KUB innebär en sannolikhetsvärdering huruvida barnet har en kromosomavvikelse.
Mödrahälsovårdsregistrets data visar att äldre och högutbildade gravida kvinnor oftare går igenom en KUB-undersökning. Kvinnor födda i Sverige genomgår KUB i högre grad än utlandsfödda. Även kvinnor som under graviditeten fått extra stöd för förlossningsrädsla genomgår KUB i högre utsträckning.
– Vi fann att barnmorskor inom svensk mödrahälsovård generellt uppskattar sitt arbete. Att träffa blivande föräldrar och kvinnor i olika åldrar och skeden i livet upplevs berikande. Vårdens ojämlika erbjudanden av KUB i olika delar av Sverige upplevs som ett problem.
Enhetlig fosterdiagnostik i hela landet skulle underlätta
– Ett jämlikt erbjudande av fosterdiagnostik runt om i landet och bättre informationsmaterial till blivande föräldrar med varierande förkunskaper om fosterdiagnostik skulle underlätta för barnmorskorna i mödrahälsovården, säger Kerstin Petersson.
Det som enligt barnmorskorna i studien innebär det största stödet i arbetet inom mödrahälsovården är tydliga riktlinjer, kontinuerlig information och utbildning vad gäller nyheter och forskning inom arbetsområdet, samt det goda samarbetet mellan olika verksamheter i vårdkedjan runt den gravida kvinnan.
Kerstin Petersson arbetar på Södersjukhuset som samordningsbarnmorska för mödrahälsovården i Stockholms läns landsting Hon är legitimerad barnmorska och doktorand vid Institutionen för Klinisk Vetenskap, Obstetrik och Gynekologi vid Umeå universitet. Mellan 2006 och 2012 var Kerstin registerhållare för Mödrahälsovårdsregistret. Sedan 2013 är hon ordförande för arbetsgruppen för mödrahälsovård inom Graviditetsregistret.
Kontakt:
Kerstin Petersson,Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet 073-688 4291; kerstin.petersson@sll.se
Om disputationen: Fredagen den 21 oktober försvarar Kerstin Petersson, Institutionen för klinisk vetenskap, sin avhandling. Disputation äger rum kl. 13.00 i Sal 135X, Allmänmedicin, byggnad 9, Norrlands universitetssjukhus. Opponent: Docent Helle Kieler, Institutionen för Medicin, Centrum för läkemedelsepidemiologi, Karolinska Institutet. Huvudhandledare: Professor Ingrid Mogren.
Skeenden i marken har stor betydelse i kolets globala kretslopp. Våra jordar innehåller enorma mängder upplagrat organiskt kol, men de ger också ifrån sig avsevärda mängder koldioxid och andra växthusgaser till atmosfären.
I det så kallade Parisavtalet, som slöts vid FN:s klimatkonferens i december 2015 (COP21), lades stor vikt vid möjligheten att öka inlagringen av kol i marken genom ändrad markanvändning. För att en sådan åtgärd ska få avsedd effekt måste den bygga på realistiska kalkyler på kolinlagring i ett varmare klimat.
Växter tar upp koldioxid genom fotosyntesen, och kolrika ämnen når sedan marken via rotsystemet och förmultnande växtdelar. Detta kol är en viktig resurs för mikroorganismerna i marken, och hur effektivt kolet utnyttjas är en avgörande egenskap i markens kolcykel.
Om kolet utnyttjas effektivt växer kollagret, vilket kan motverka klimatuppvärmningen. Om kolet däremot inte utnyttjas effektivt, kommer det att produceras stora mängder koldioxid som återförs till atmosfären. Ju mindre effektivt kolet utnyttjas av mikroorganismerna, desto större mängd kol kommer de alltså att förbruka för att få den energi de behöver.
Kolflöden i skogsmark. Illustration: Tobias Bölscher
I de traditionella beräkningsmodeller som används för att beskriva kolets kretslopp under olika förhållanden antas effektiviteten vara konstant, oavsett hur marken brukas och vilka miljöförhållanden som råder i övrigt.
Tobias Bölscher avslöjar i sin avhandling vid SLU ett hittills försummat fenomen: att temperaturens inverkan på effektiviteten varierar stort mellan marker som används på olika sätt. En konsekvens av detta är att traditionella modeller överskattar nettoinbindningen när temperaturen stiger.
Effektiviteten försämras i varmare klimat
I skogsmark fanns de mikrobsamhällen vars effektivitet skulle försämras mest av ett varmare klimat. Därefter följde mikroorganismerna i gräsbevuxen mark. I åkermark skulle en temperaturhöjning däremot inte ha någon tydlig inverkan på denna effektivitet.
– Dagens modeller för beräkning av kolflöden i mark tycks alltså överskatta möjligheten att lagra kol i skogs- och gräsmark, genom att anta att kolutnyttjandet är konstant, säger Tobias Bölscher.
Skogs- och gräsmarkernas stora kollager tycks alltså vara känsliga för temperaturhöjningar, samtidigt som klimatpolitiken framhåller att denna typ av markanvändning kan användas för att öka inlagringen av kol i mark.
– Min avhandling visar att mikrobsamhällenas varierande effektivitet under olika förhållanden måste vägas in då man försöker förutsäga kolinlagring i framtida markanvändningssystem, säger Tobias Bölscher. Om mina resultat utnyttjas i de prognosmodeller som används för beräkning av kolförråd i mark skulle klimatpolitiken kunna vila på säkrare grund.
MSc Tobias Bölscher, institutionen kemi och bioteknologi, försvarar sin doktorsavhandling torsdagen den 20 oktober 2016, kl 09:00. Plats: Lennart Kennes Sal (A281), BioCentrum, SLU, Ultuna, Uppsala Opponent: Prof. David L. Jones, Bangor University, Storbritannien
Upptäckten ger ledtrådar till varför cancerbehandlingar inriktade på att förhindra kärlnybildningen ofta inte har önskad effekt.
– Denna mekanism kan förklara varför anti-angiogena läkemedel ofta inte ger avsedd effekt, säger Hanna Nyström som är forskare vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Enheten för kirurgi, och medförfattare i en artikel som nyligen publicerades i Nature Medicine.
Det har länge varit känt att cancertumörer måste kunna bilda egna blodkärl för att växa och överleva, en process som kallas angiogenes. Läkemedel som slår mot kärlnybildningen, så kallade anti-angiogena läkemedel, har länge funnits tillgängliga för bland andra patienter med metastaserad kolorektal (tjock- och ändtarms-)cancer. Tyvärr har läkemedlen inte visat sig bra effekt då patienternas chanser att överleva inte ökat särskilt mycket vid behandling.
– Vi har kunnat visa hur cancertumörer under tillväxt ofta använder befintliga blodkärl istället för att bilda egna, säger Hanna Nyström.
Studien som undersökt hur metastaserade tumörceller säkerställer sin blodtillförsel vid tillväxt visar att hälften bildar egna kärlsystem medan den andra hälften utnyttjar befintliga kärlstrukturer. Ungefär 50 procent av patienter som drabbas av metastaserad kolorektal cancer, det vill säga en cancerform som sprider sig, utvecklar levermetastaser. Dessa tumörceller växer på olika sätt i levern.
Ungefär hälften av patienterna har metastaser som växer genom att tumören utvecklar egna blodkärl genom angiogenes. Den andra halvan patienter har tumörceller som istället för att bilda egna blodkärl växer genom ta över och skuffa bort leverns egna celler. Genom att bygga upp tumörcellerna kring organets befintliga blodkärlsarkitektur, en process som kallas ”vessel co-option”, behöver cancertumören inte nyttja angiogenes.
Efter att tumörcellerna (TC) intagit levercellernas (NL) plats, men bevarat arkitekturen och kärlen, går de knappt att urskilja från varandra. I övre bilden syns enbart celler och i den nedre framförallt leverns bevarade arkitektur.
I det internationella forskningssamarbetet har forskarna i in vivo-modeller kunnat visa att tumörerna krymper om man använder metoder som både slår ut vessel co-option och angiogenes hos cancercellerna, till skillnad om man bara använder anti-angiogena läkemedel. Resultaten från studien kan öppna upp för nya metoder som gör det lättare att välja vilka patienter som skulle dra nytta av behandling med angiogenes-hämmande läkemedel.
Studien visar också på möjligheten att behandlingar som förhindrar vessel co-option skulle kunna erbjuda vissa patienter en effektivare behandling mot sin tumörsjukdom.
– Vi har exempelvis sett att levermetastaser av bröstcancer i princip alltid växer utan att utveckla egna blodkärl. Detta är en möjlig förklaring till varför anti-angiogena läkemedel inte alls fungerar hos patienter med bröstcancer som spritt sig till levern, förklarar Hanna Nyström, som deltog i forskningsstudien under sin tid som postdok vid Translational Cancer Research Unit vid Antwerpens universitet i Belgien.
Artikeln:Vessel co-option mediates resistance to anti-angiogenic therapy in liver metastases. Författare: Sophia Frentzas, Eve Simoneau, Victoria L Bridgeman, Peter B Vermeulen, Shane Foo, Eleftherios Kostaras, Mark R Nathan, Andrew Wotherspoon, Zu-hua Gao, Yu Shi, Gert Van den Eynden, Frances Daley, Clare Peckitt, Xianming Tan, Ayat Salman, Anthoula Lazaris, Patrycja Gazinska, Tracy J Berg, Zak Eltahir, Laila Ritsma, Jacco van Rheenen, Alla Khashper, Gina Brown, Hanna Nyström, Malin Sund, Steven Van Laere, Evelyne Loyer, Luc Dirix, David Cunningham, Peter Metrakos och Andrew R Reynolds. DOI: 10.1038/nm.4197.
Kontakt: Hanna Nyström, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, 070-254 56 77; hanna.nystrom@umu.se
Hos de allra flesta personer som utsätts för tbc-smitta tar immunförsvaret hand om tuberkelbakterien genom att kapsla in den i en särskild ärrvävnad. Tillståndet kallas vilande, eller latent, tbc. Knappt var tionde person med vilande tbc blir senare sjuk. Samtidig hiv-infektion är den största riskfaktorn för att infektion med tuberkelbakterien ska utvecklas till aktiv tuberkulossjukdom.
– Hiv-positiva personer löper runt 30 gånger högre risk att utveckla tuberkulos. Men varför det är så har hittills inte klarlagts på cellnivå, säger biträdande universitetslektor Robert Blomgran, som har lett studien.
Dendritiska cellernas förmåga minskade
Den nya studien, som publiceras i tidskriften American Journal of Pathology, ville forskarna titta närmare på vad som händer i en sorts immunceller, de dendritiska cellerna, som har en viktig roll i immunförsvaret. Dendritiska celler bryter ner tuberkelbakterier och andra främmande mikroorganismer och visar upp bakteriefragmenten på cellytan.
Andra immunceller, särskilt T-celler, som känner igen fragmenten binder till dem och den dendritiska cellen aktiverar då T-cellen så att den effektivt kan döda tuberkelbakterier. På så sätt fungerar dendritiska celler som en kommunikatör som kopplar ihop det medfödda immunförsvaret med de specifika immunförsvaret, som T-cellerna ingår i.
Forskarna infekterade mänskliga dendritiska celler med både tuberkelbakterier och hiv-virus. Det visade sig att saminfektion ledde till att de dendritiska cellernas förmåga att presentera främmande molekyler för immunförsvaret minskade. Deras kapacitet att aktivera tuberkulosspecifika T-celler var också sämre jämfört med när de dendritiska cellerna var infekterade med endast tuberkelbakterier.
Host-directed-therapy framtida strategi
Tidigare forskning kring varför hiv-infektion ökar risken för aktiv tbc-sjukdom har främst varit inriktad på hur hiv-viruset påverkar det specifika, eller adaptiva, immunförsvaret, där T-cellerna har stått i fokus.
– Nu visar vi att hiv har en tydlig effekt även på det medfödda immunförsvaret, speciellt dendritiska celler som är länken mellan det medfödda och adaptiva immunförsvaret. Dessa fynd måste så klart följas upp, men vi föreslår redan nu att en viktig framtida behandlingsstrategi vid infektion bör vara att hitta sätt som stärker eller boostar celler i immunförsvaret genom så kallad ”host-directed-therapy”, säger Robert Blomgran.
FAKTA/TBC
Varje år insjuknar runt 9,6 miljoner människor världen över i tuberkulos, enligt världshälsoorganisationen WHO. Av dessa har 1,2 miljoner, eller var tionde person, också hiv. Bland de som dör i tuberkulos har var tredje hiv, men andelen skiljer sig mycket åt mellan olika världsdelar.
Forskningen har finansierats med medel från Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden och Svenska Läkaresällskapet.
Kontakt: Robert Blomgran, biträdande universitetslektor, robert.blomgran@liu.se, 010-103 47 78 eller 0769-475080
– Det finns två tänkbara faktorer som vi tror kan förklara denna förändring och det har att göra med den politiska och sociala situationen i Sverige och i Europa, säger Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi och huvudansvarig för Mångfaldsbarometern.
– Vi tror att det förändrade politiska klimatet när det gäller immigration i allmänhet och de nyanlända i synnerhet kan ha påverkat synen på mångfald. Vi ser denna utveckling på många håll i västvärlden med extremt högerpolitiska och även rasistiska trender.
En majoritet av svenskarna i mätningen tycker att nyanlända skall ha samma sociala rättigheter som personer födda i Sverige – men de positiva attityderna har minskat från 77 procent år 2014 till 55 procent i årets mätning. Attityderna bland kvinnor och akademiker, det vill säga de grupper som varit de mest positiva till mångfald i tidigare undersökningar, visar på en negativ trend.
– När det gäller den sociala aspekten tror vi att mediabilden, av farliga män från vissa regioner som kommer hit för att begå sexuella övergrepp, kan ha påverkat attityderna negativt särskilt bland kvinnor.
Vill ha svenska grannar
Knappt hälften av respondenterna i undersökningen vill skapa förutsättningar för människor att bevara sina kulturella traditioner, och även här kan en tydlig minskning skönjas jämfört med 2014. Nästan hälften av deltagarna hävdar också att alla religioner inte har samma värderingar och de särskiljer då framförallt Islam.
Majoriteten av deltagarna i studien menar att etnisk mångfald utvecklar den svenska kulturen – men var tredje person föredrar ändå att ha personer födda i Sverige som grannar. Attityderna är betydligt mer negativa om grannen kommer från Afrika eller Mellanöstern.
Hälften av de tillfrågade uppfattar stora olikheter mellan den inhemska kulturen och kulturer från Afrika och Mellanöstern. Människor från dessa länder anses vara svårintegrerade i samhället.
Erfarenheterna av att ha kollegor med utländsk bakgrund i skolan eller på jobbet är goda hos 70 procent av befolkningen. Ju högre utbildning man har desto bättre erfarenheter, enligt studien. Men de negativa attityderna har ökat något sedan 2014, bland annat bland kvinnor.
Tummen upp för att jobba med utlandsfödda
Vi får inte glömma att unga människor är underrepresenterade i undersökningen, menar Fereshteh Ahmadi.
– Om den generation som sedan tidiga förskoleåldern har haft större vana att leva sida vid sida med personer med utländsk bakgrund, varit i undersökningen i större utsträckning hade detta antagligen påverkat resultatet.
– Jag vill också betona att undersökningen visar att erfarenheterna hos dem som arbetat eller studerat tillsammans med utlandsfödda personer är allmänt goda. Attityderna har blivit sämre men inte de konkreta erfarenheterna i vardagen.
Högskolan i Gävle vill med den årliga Mångfaldsbarometern bidra till diskussionen om mångfald i det svenska samhället. Kännedomen om svenska folkets attityder är viktig eftersom de kan få en stor påverkan på det framtida samhällsklimatet.
Kontakt:
Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi, Högskolan i Gävle, 0090-543 50 82 207, 070-717 19 07
Irving Palm, docent i sociologi, Uppsala universitet, 070-328 12 11
Nader Ahmadi, professor i sociologi, Högskolan i Gävle, 070-428 39 65
Enligt en rapport författad av forskaren Niklas Arvidsson, universitetslektor i industriell dynamik vid KTH, dröjer det inte många decennium innan Sverige i princip kan kallas helt kontantfritt. Men redan nu tar många butiker enbart emot kort och många banker har helt slutat att hantera kontanter.
Det har fått Pensionärernas riksorganisation, PRO, att reagera starkt. I somras överlämnade de 139 064 namnunderskrifter till finansmarknadsministern där de kräver att få fortsätta använda kontanter även i framtiden.
– Vi välkomnar ny teknik, men alla måste ha möjlighet och kunskap att använda den. Det viktigaste är att man själv ska kunna bestämma om man vill använda den, säger Christina Tallberg, ordförande för PRO.
Hon berättar att hon nyligen fick ett brev från en 90-årig kvinna som skrev att hon tyckte att det kändes obehagligt att betala med kod eftersom hon inte visste vem som stod bakom henne. Hon var även rädd att inte komma ihåg sin kod och för att göra fel.
– Många känner även ett stort obehag inför att ta ut pengar. Alla vet vad du har för ärende vid en bankomat och folk med dåliga avsikter kan lätt se var du stoppar ner pengarna.
En annan nackdel är att det i dag behövs antingen ett kort eller en smartphone för att besöka allt från offentliga toaletter till att köpa en bussbiljett, något som Christina Tallberg menar känns stressande för de som är äldre de kanske inte har de mest moderna telefonerna och har svårt att memorera koder.
Önskar långsam övergång Trots protestlistorna är PRO inte kritiska till den tekniska utvecklingen. Tvärtom, menar Christina Tallberg, så finns det mycket som är bra. Hon tackar tekniken för mycket av den välfärd vi har i dag.
– Välfärdstekonologi diskuteras flitigt just nu, till exempel kameror i hemmet. För den som inte vill bli störd av personal flera gånger under natten kan en kamera ge trygghet. Men det får aldrig vara påtvingat och det ska ses som ett komplement.
En annan fördel som hon nämner är miljön. PRO:s kongress 2015 genomfördes exempelvis helt digitalt utan ett endaste papper. Istället hade deltagarna tillgång till surfplattor och teknisk support som kunde hjälpa till om någon kände sig osäker.
– Vi hade många utbildningar innan och de som var med gick ut raka i ryggen med stärkt självförtroende.
Tiggare drabbas hårt Det är inte bara äldre och teknikoerfarna som förväntas få det svårt i en kontantlös framtid. Även tiggare och hemlösa kan komma att drabbas hårt av bristen på slantar.
– Vissa grupper kan komma att drabbas relativt hårt om kontanterna försvinner. Tyvärr gäller det inte minst grupper som inte alltid har det så lätt, till exempel ideella föreningar, de som bor i glesbygd och immigranter. Dessa grupper har sina berättigade platser i samhället och därmed blir det i mångt och mycket en politisk fråga i vilken mån kontanterna ska avskaffas, säger Peter Öhman, professor i företagsekonomi vid Mittuniversitetet Sundsvall.
En grupp som i högsta grad ingår bland de utsatta grupperna är tiggarna, ibland kallade EU-migranter. Eftersom de flesta saknar en fast adress i Sverige kan de inte skaffa ett bankkonto, vilket gör att möjligheten att ta emot kort- och mobilbetalningar via Swish försvinner. Och även om de mot förmodan skulle utrustas med en mobil rimmar det illa med hur vi föreställer oss en tiggare, något som kan få konsekvenser.
– Det är givetvis en empirisk frågeställning. Men hypotes är att den inte skulle gynna dom. Smartphones är fortfarande delvis en statussymbol och det skulle sticka ut om dom hade det. I allmänhet uppfattas personer bättre om de matchar sin grupps stereotyp. Så tiggare ger förmodligen ett bättre intryck av att vara fattig och luggsliten. Och en trasig kaffekopp med en slänt i ses mer matchande än ett elektronisk betalsystem, säger Sverker Sikström, professor i kognitiv psykologi vid Lunds universitet.
Kort ökade försäljningen Peter Öhman tror att utvecklingen mot mindre kontanter med all säkerhet kommer att leda till förändrade beteenden.
– Det skulle naturligtvis bli en förändring om kontanterna försvinner, men samtidigt kan frivilligorganisationer och andra komma att arbeta på andra sätt för att hjälpa utsatta människor.
Ett sådant exempel är gatutidningen Situation Stockholm som för några år sedan skapade världsrubriker när deras hemlösa försäljare blev de första i världen att kunna betalt med kort. Tack vare ett samarbete med Telia och iZettle kunde säljarna utrustas med mobiler och kortläsare trots att flera av dem inte har någon permanent bostadsadress. I dag kan man även betala med Swish.
Några siffror på hur många fler tidningar som sålts sedan kort och Swish infördes vill Situation Stockholms VD Pia Stolt inte ge eftersom de blir missvisande då tidningen tappat i upplaga, men hon menar att det oavsett har underlättat för kunderna.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Strax utanför Lund växer ett nytt landmärke fram vid motorvägen E22. I den gamla skånska åkerjorden sträcker sig nu en över halv kilometer lång tunnel och runt den pågår febril verksamhet. När allt är klart kommer 23 byggnader att tillsammans utgöra världens kraftfullaste neutronmikroskop och synas långt över slätten. Det europeiska samarbetsprojektet ESS, European Spallation Source, ska ge ny kunskap om olika material ned på atomnivå.
Det är mycket prestige och pengar som ligger i potten. Uppförandet av den stora anläggningen måste därför lyckas. Den 537 meter långa tunneln i anläggningens hjärta tog två år att färdigställa och den ska nu fyllas med utrustning som kan accelerera atomkärnans positivt laddade protoner till nära ljushastigheten. Vid tunnelns mynning pågår ett intensivt arbete med att bygga målet för protonerna, den så kallade målstationsbyggnaden som blir motsvarande nio våningar hög.
Skurar av neutroner avslöjar strukturer
– Vi behöver påla extremt mycket i marken eftersom den så kallade monoliten som omsluter själva målhjulet i målstationsbyggnaden är så massiv. Byggnaden ska inte kunna sätta sig och hamna ur läge, säger byggchefen Kent Hedin, som ansvarar för att det stora projektet håller ihop.
Monoliten kommer att bestå av 5800 ton stål och betong, bli 13 meter hög och kapsla in ett roterande hjul av grundämnet volfram. När protonerna träffar hjulet frigörs skurar av neutroner, atomkärnornas oladdade partiklar. Processen kallas spallation och är själva poängen med det nära 18 miljarder kronor dyra bygget. Dessa neutroner kan nämligen avslöja strukturer ned på atomnivå och många liknar därför ESS vid världens största mikroskop även om det inte fungerar på samma sätt som ett förstorande ljusmikroskop. Det är när neutronerna passerar genom olika typer av material som man kan räkna ut hur de ser ut.
Förutom att det krävs många och stora byggnader måste ESS uppföras på ett annorlunda sätt jämfört med de flesta andra byggprojekt. Forskarna vill ha den senaste utrustningen och därför får Kent Hedin och hans mannar anpassa metoderna för att ge utrymme för ändringar under byggtiden.
– Vi blandar massa olika typer av byggnation på en tidsskala som är konstig för byggarna. Vissa hus är knappt ritade och andra står i princip färdiga. Men forskare blir aldrig färdiga, de jobbar i cykler och vi har valt att arbeta på så sätt med hela bygget, säger Kent Hedin.
Testkörning av mikroskopet 2019
Än så länge går allt enligt planerna. 2019 kommer det att vara möjligt att testköra mikroskopet, men först 2023 beräknas ESS öppna för externa forskare. Då gäller det att anläggningen blir framgångsrik. Det är inte minst viktigt för värdlandet Sverige som satsat sex miljarder kronor. Genom att ESS lockar forskare och företag från hela världen hoppas man få tillbaka på investeringen, men det kräver arbete.
– Sverige måste vara en aktiv värd och det är viktigt att det finns en stark forskarbas i landet som har möjlighet och intresse av att använda ESS, säger Marie-Louise Ainalem. Hon är själv forskare med erfarenhet av neutronspridning som forskningsmetod, men arbetar idag på ESS med bland annat relationerna till värdlandet Sverige.
– Vi har alla möjligheter i världen att skapa magi här i den skånska myllan, men det kommer inte ske av sig självt.
Den magi hon pratar om handlar om vad som inträffar när forskare möts över gränser, tar intryck av varandra och för vetenskapen framåt. Hon tror att området runt ESS kommer att kunna bli en sådan mötesplats. Granne med ESS ligger redan forskningsanläggningen MAX IV, som också är ett slags mikroskop baserad på röntgenstrålning. Mellan de båda kommer en så kallad “Science Village” att etableras.
Kartlägga kroppsmaskineriet på atomnivå
Just för att Sverige ska få mesta möjliga nytta av att det europeiska jätteprojektet ligger på svensk mark har Vetenskapsrådet tagit fram en strategi som nu ligger på regeringens bord. Mycket handlar om att samordna det svenska värdskapet med alltifrån internationella samarbeten till att den svenska akademin satsar på forskningsfält där ESS kan komma till nytta.
En aspekt som kan leda till att ESS får mer betydelse för svensk forskning är neutronkällans unika prestanda. ESS genererar många gånger fler neutroner än någon annan anläggning i världen och det öppnar för användning inom områden man tidigare inte har associerat tekniken med.
Ett exempel är livsvetenskaperna där det nu kan bli möjligt att kartlägga kroppens biologiska maskineri mer detaljerat än någonsin. Om man till exempel kan avgöra exakt hur atomerna sitter i proteiner på cellernas yta öppnar det en viktig väg mot nya läkemedel som kan påverka cellerna.
Ett annat exempel är arkeologi och möjligheten att studera känsliga fynd utan att förstöra dem. Neutronerna passerar igenom utan att skada och kan avslöja hur föremålen ser ut inifrån och ut. De arkeologiska fynd som gjordes i den gamla åkermarken innan grävmaskinerna kom för att bygga ESS kommer man att kunna studera i neutronmikroskopet när det är klart.
– Man kan helt enkelt genomlysa en värdefull målning eller urna eller liknande utan att föremålet tar skada. Utvecklingen av instrument för att möjliggöra sådana studier på ESS pågår så att vi ska kunna ha det på plats från början, säger Marie-Louise Ainalem.
För närvarande planeras 22 olika forskningsstationer som använder neutronerna som anläggningen genererar, men det blir troligen flera. ESS ska nämligen vara aktivt till minst 2065 och mikroskopet kan komma till användning på sätt som vi idag inte kan förutspå.
ESS (European Spallation Source)
Kostnad: Cirka 18 miljarder svenska kronor. Sverige står för sex av dessa miljarder.*
Byggtid: Från första spadtaget knappt 10 år.
Anläggningens yta: Två kvadratkilometer
Betongåtgång: 50000 kubikmeter
Antal pålar ner i berget: 6400
Antal anställda vid full drift: 450
Antal gästforskare: 2000-3000 per år
Text: Dag Kättström på uppdrag av Forskning.se
– För att kunna överleva i den sura magsäcksmiljön fäster sig H. pylori vid vävnadsceller i magsäcksväggens slemhinna, säger Alexej Schmidt, som är forskare vid Institutionen för medicinsk biovetenskap.
– Vi har nu upptäckt hur ett protein på bakteriens yta låser sig fast i molekyler som är vanliga på inflammerade celler i magsäckens slemhinna, vilket är ett specifikt och exceptionellt stark exempel på hur denna vidhäftning fungerar.
Forskarna har upptäckt att ett protein på bakteriens yta, så kallad HopQ, binder till en speciell sorts molekyler på magsäcksväggen, så kallade CEACAM (Carcinoembryonic Antigen-Related Cell Adhesion Molecules). CEACAM-molekylerna finns inte i frisk magsäcksvävnad utan bildas först när H. pylori-infektion orsakar inflammation av magsäckens slemhinna. Upptäckten gjordes av en forskargrupp under ledning av professor Markus Gerhard vid Münchens tekniska universitet och Dr. Bernhard B. Singer vid Duisburg-Essen universitetet. Upptäckten beskrivs i den vetenskapliga tidskriften Nature Microbiology.
Varannan person bär på magsårsbakterien
Infektion av H. pylori inträffar vanligtvis redan under barndomen och kan orsaka sekundära komplikationer såsom magkatarr, magsår eller sår i tolvfingertarmen. Men H. pylori-infektion är också kopplad till en högre risk att utveckla magcancer. Antibiotika är den vanligaste behandlingen mot H. pylori. Nackdelen med behandlingen är att den inte bara dödar H. pylori-bakterier utan även magflorans nyttiga bakterier. Dessutom så har de skett en allvarlig utveckling av antibiotikaresistenta H. pylori.
Genom att H. pylori-infektion stimulerar bildningen av CEACAM-molekyler i magsäcken skapar de samtidigt fler och bättre möjligheter för inflammation. När bakterien väl fått fäste vid CEACAM-molekylen kan den överföra en virulensfaktor till magcellerna. Dessa utsöndringssystem hos H. pylori är en betydande bidragande orsak till utvecklingen av magsår och magcancer.
Kan användas i behandlingar
– Upptäckten av den roll som HopQ-proteinet spelar när magsårsbakterien fäster sig på magsäcken får oss att tro att proteinet kan användas i behandlingar. Om bakteriens vidhäftningsförmåga skulle kunna förhindras genom en behandling där HopQ-protein ingår skulle vi kunna ersätta dagens antibiotikabehandlingar, säger Alexej Schmidt.
Ett annat spår som forskargruppen nu undersöker är om det går att utveckla antikroppar som kan användas mot CEACAM-molekyler för att behandla sjukdomstillstånd kopplade till H. pylori-infektion. Ännu ett forskningsspår som undersöks är om det går att framkalla immunitet mot HopQ-proteinet, vilket i så fall skulle kunna leda till utvecklandet av ett vaccin mot H. pylori-infektion. Den tyska forskningsstiftelsen DFG ser forskningsprojektet som lovande och kommer att finansiera ytterligare forskning under tre år framöver.
Artikeln i Nature Microbiology: Helicobacter pylori adhesin HopQ engages in a virulence-enhancing interaction with human CEACAMs. Författare: Anahita Javaheri, Tobias Kruse, Kristof Moonens, Raquel Mejías-Luque, Ayla Debraekeleer, Carmen I. Asche, Nicole Tegtmeyer, Behnam Kalali, Nina C. Bach, Stephan A. Sieber, Darryl J. Hill, Verena Königer, Christof R. Hauck, Roman Moskalenko, Rainer Haas, Dirk H. Busch, Esther Klaile, Hortense Slevogt, Alexej Schmidt, Steffen Backert, Han Remaut, Bernhard B. Singer och Markus Gerhard.
Corresponding authors:
Bernhard B. Singer, Duisburg-Essen universitetet
+49-201-723 4389; bernhard.singer@uk-essen.de;
Markus Gerhard, Münchens tekniska universitet
+49-89-41404962; markus.gerhard@tum.de
Vid Umeå universitet:
Alexej Schmidt, Institutionen för medicinsk biovetenskap
073-553 5703; alexej.schmidt@umu.se
Det är viktigt att förstå hur torka kan öka risken för konflikt för att effektivt kunna hantera de sociala konsekvenserna av klimatförändringar. Men effekterna av torka kan se olika ut beroende på samhällens sårbarhet. Tidigare studier har i liten grad tagit hänsyn till denna sociala kontext. Därför har forskarna vid Uppsala universitet och Fredsforskningsinstitutet i Oslo tagit fram en statistisk modell för kopplingarna mellan klimat och säkerhet som tar hänsyn till den drabbade populationens socioekonomiska status. Nina von Uexkull, Halvard Buhaug, Mihai Croicu och Hanne Fjelde använde sig av nya subnationella geografiska data om väpnade konflikter, etniska bosättningsmönster och jordbruksmark, och identifierade en sårbarhet för just torka hos vissa befolkningsgrupper.
– Vi undersöker dynamiken mellan klimat och konflikter på subnationell nivå i Afrika och Asien i perioden 1989 och fram till idag. Vi täcker ett större område än någon tidigare studie av detta slag och det omfattar de regioner som har haft flest våldsamma konflikter och är särskilt sårbara för klimatförändringarna. Det är därför extra viktigt att identifiera områden med särskild hög konfliktrisk just i dessa regioner, säger Nina von Uexkull, forskare vid institutionen för freds- och konfliktforskning på Uppsala universitet.
Skydd mot torka minskar risken för våld
Resultaten visar att väpnad konflikt som direkt följd av torka är sällsynt under de flesta förhållanden. Men bland politiskt marginaliserade folkgrupper som lever i jordbruksdominerade landsbygdsekonomier ökar torka sannolikheten för att en pågående konflikt ska förlängas. Genom att skydda jordbruksberoende samhällen mot klimatkatastrofer kan man därmed dämpa risken för väpnat våld – särskilt i områden som redan är påverkade av konflikter och instabilitet. Förutom åtgärder för att göra jordbrukssektorn mer motståndskraftig mot extremt klimat innebär detta att stärka jordbruksbefolkningarnas politiska status och ekonomiska välfärd.
Det är några av slutsatserna i studien som publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America (PNAS).
– Torka och extrema väderfenomen kommer troligen att bli allt vanligare i framtiden. Det är därför otroligt viktigt att identifiera vad som gör en region sårbar så att vi kan hjälpa de mest utsatta samhällena att förbereda sig för ett förändrande klimat, säger Nina von Uexkull.
Forskningen bygger på nya data om var väpnade konflikter från Uppsala Conflict Data Program på institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
För mer information:
Nina von Uexkull, e-post: nina.von_uexkull@pcr.uu.se Tel: 018-4712357, 076-2814166.
von Uexkull, Nina, Mihai Croicu, Hanne Fjelde, and Halvard Buhaug. 2016. ”Civil conflict sensitivity to growing season drought.” Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America
– Syftet med min forskning är att fördjupa kunskapen om hur pedagoger i förskolan fostrar barn i en tid när istället lärande står högt i kurs, säger Anna Rantala som själv har en bakgrund som förskollärare.
Anna Rantala har med närmare 40 timmars video dokumenterat arbete på förskolor. Materialet har sedan analyserats utifrån vetenskapliga metoder med fokus på hur personalen verbalt fostrar barnen.
Mer tillsägelser än indirekt vägledning
Totalt finns i materialet över 2 100 vägledande yttranden från personal till barnen. Av dem utgörs mindre än en tredjedel av vad som kan kallas indirekt vägledning såsom beröm, frågor eller avledning. Två tredjedelar av vägledningarna består av direkta tillsägelser. Vägledningen är till stor del envägskommunikation från personalen till barnen.
– Lite överraskande är att andelen envägskommunikation i det undersökta materialet inte har något direkt samband med barngruppernas storlek eller med personaltätheten. Det går på tvärs med vad Skolverket har visat och vad man skulle kunna förvänta sig, säger Anna Rantala.
Könsnormer avgör
Däremot tycks könsnormer ha betydelse för i vilka situationer och på vilket sätt barnen får vägledning. De flickor som får mest vägledning är de som upplevs göra motstånd och argumenterar mycket. Bland pojkarna är det istället de som upplevs som lugna och försynta som får vägledning. Många barn får vägledning under lek men pojkarna får flest tillsägelser då. Flickorna får istället mer vägledning under spel och pyssel och när de ska städa.
Det finns också barn som inte får någon vägledning alls av pedagogerna. Det är barn som följer regler och rutiner och som uppför sig enligt vad könsnormen föreskriver. Den uteblivna vägledningen kan antingen ses som ett slags indirekt belöning eller som att de barnen blir utan bekräftelse.
Synliggör det som sker
– Avsikten är inte att kritisera pedagogerna utan att synliggöra vad som sker i förskolans verksamhet. Något som i sin tur kan ge möjlighet till reflektioner över vilka arbetssätt som är bra och vilka som kan förändras, säger Anna Rantala.
Inriktningen på att studera förskolans roll som fostrare av barnen kan ses mot bakgrund av hur förskolan uppdrag i samhället har förändrats genom åren. Från början var förskolan en välgörenhetsorganisation för att ta hand om och fostra arbetarklassens barn. Idag påminner förskolans uppdrag mer om vanlig skola med tonvikt på lärande. Men förutsättningen för att kunna förverkliga lärandet är ändå att barnen fostras. Uppdraget att fostra är i läroplanen formulerat med honnörsord som demokrati, hänsyn och respekt, vilket kan vara svårt att tolka och omsätta i praktiken.
Anna Rantala är uppvuxen i Sollefteå och bor i Kubbe utanför Örnsköldsvik. Hon är utbildad förskollärare och har arbetat med barn i 16 år.
För mer information:
Anna Rantala
Tel: 090-786 74 96
Mobil: 070-539 60 90
E-post: anna.rantala@umu.se
Många sjukdomar är svåra att påverka med traditionella typer av läkemedelsmolekyler, eftersom dessa ofta är för små för att binda effektivt till de målproteiner som orsakar sjukdomen. Samtidigt är nyare läkemedelsklasser, såsom terapeutiska proteiner, ofta för stora för att nå in i cellerna där de ska vara verksamma.
– Vi har studerat en klass av molekyler, makrocykler, som kombinerar egenskaper hos traditionella läkemedel med de hos den senaste tidens biologiska läkemedel. Förhoppningen är att de därigenom kan användas som läkemedel för målproteiner inuti kroppens celler, säger Jan Kihlberg, professor vid institutionen för kemi vid Uppsala universitet, initiativtagare och en av studiens forskningsledare.
Han och forskarkollegor från Uppsala universitet, Broad Institutet vid MIT, Harvard och AstraZeneca presenterar sina rön i tidskriften Nature Chemical Biology.
Går genom cellmembranet
Fram tills nu har lite varit känt om hur denna klass av relativt stora molekyler lyckas passera det skyddande yttre membranet i kroppens celler. Cellpermeabilitet är en nödvändig egenskap om de ska kunna utvecklas till läkemedel som kan nå sina mål i kroppen. Den tvärvetenskapliga gruppen av forskare har undersökt en stor samling av makrocykler för att systematiskt studera hur molekylernas struktur påverkar hur väl de kan korsa cellmembranets barriär.
– Vi visar att dessa molekyler har förmågan att växla mellan former som exponerar vattenälskande delar och former där sådana delar av molekylerna är dolda från den omgivande miljön. Denna kameleontlika flexibilitet gör det möjligt för dem att vara både lösliga i vatten och kunna passera genom det oljiga cellmembranet, säger Björn Over från AstraZeneca R&D i Göteborg.
Författarna presenterar också nya datorbaserade metoder som kan användas för att förutsäga makrocykliska molekylers förmåga att passera genom cellens membran.
– Detta kommer att göra det möjligt för läkemedelsforskare att prioritera de molekyler som har möjlighet att nå sina mål, och att fullt ut ta till vara på denna lovande klass av molekyler, säger Pär Matsson vid institutionen för farmaci vid Uppsala universitet.
Fotnot: Författarna är verksamma vid Uppsala universitet, Broad Institutet vid MIT och Harvard, AstraZeneca och SciLifeLab.
