– Det har börjat bli väldigt klart nu att det läcker mycket bakterier från tarmen och in i oss, vilket har del i inflammatoriska sjukdomar och även fetma, i alla fall hos möss. Det här visar på en princip som sannolikt är väldigt allmängiltig, säger professor Gunnar C Hansson, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Gunnar C Hanssons forskargrupp var för åtta år sedan, först med upptäckten att det finns ett skyddande slemlager i tarmen som separerar tarmens bakterier från dess yta. I den nya studien från Sahlgrenska akademin har forskare ringat in den nyckelroll som bakteriebindande proteinet ZG16 spelar för att skydda kroppen mot tarmbakterier.
– Förhoppningen finns att man i förlängningen kan tillföra proteinet och på så sätt förstärka skyddet mot bakterier hos patienter som har en defekt barriär, säger Joakim Bergström, som ingår i forskargruppen.
Proteinet klumpar ihop bakterier Det tjocka slemlagret ser till att de stora mängderna bakterier folk normalt har i magtarmkanalen, ett till två kilo, inte når ut i kroppens vävander och ger inflammationer eller andra skador.
Denna skyddande barriär är strukturellt uppbyggd av proteiner (muciner) som bildas och utsöndras av så kallade bägarceller längs magtarmkanalen.
Upptäckten har lett till ett helt nytt forskningsområde och följts av en rad fynd om hur slemlagret skapas, underhålls, rör sig och skadas.
Den nya forskningen visar att proteinet ZG16 binder och klumpar ihop bakterier och därmed samarbetar med det skyddande slemlagret i tarmen för att hålla bakterier på ett säkert avstånd från tarmslemhinnan.
Bakterieläckage orsakade bukfett
Möss som saknar proteinet får ett för bakterier mer genomsläppligt så kallat mukuslager, som tillåter fler bakterier att ta sig över tarmslemhinnan och in i kroppen. Den ökade mängd bakterier som når kroppens olika vävnader orsakar en låggradig inflammation.
Bakterier som slinker igenom från tarmen ledde också till ökad fettansamling i buken hos de möss som saknade proteinet och därmed hade en defekt mukusbarriär.
Forskargruppen har tidigare visat att slemlagret är genomsläppligt för bakterier hos patienter med magtarmsjukdomen ulcerös kolit och i musmodeller för inflammatorisk tarmsjukdom. Fyndet av ett specifikt protein som hjälper till att förhindra bakterier att komma in i kroppen är viktig för förståelsen av inflammatoriska tarmsjukdomar, men också för uppkomsten av mera generella sjukdomar som fetma och inflammationer.
Under senare år har det har visat sig att 3,4 miljoner svenskar har högfluorerade kemikalier i sitt dricksvatten. I vissa fall är halterna så höga att vattnet inte är säkert att dricka utan måste hämtas från andra källor. Utöver de ämnen som har mätts, finns en rad andra ämnen som är svårare att upptäcka i miljön.
Forskarna vid Örebro universitet ska utveckla metoder för att enklare mäta en hittills dold typ av högfluorerade ämnen.
– I många fall är det släckskum, som använts vid brandövningar som är källan till föroreningar. Men det är bara en del av dagens enorma kemikalieanvändning med mer än 35 miljoner kemikalier i kommersiellt bruk, ämnen som används i mat, kosmetika, rengöringsprodukter, elektronisk apparater, skidvallor, kläder och möbler, säger Ingrid Ericson Jogsten.
Hålla koll på kortkedjiga ämnen i miljön
Högfluorerade ämnen, så kallade perfluorerade alkylsyror (PFAS), har använts sedan 1950-talet och har unika egenskaper som gör dem så populära. De är motståndskraftiga mot såväl, smuts, vatten som olja. Samma egenskaper gör att ämnena är svårnedbrytbara i miljön.
I miljön finns framförallt perfluoroktan sulfonat (PFOS), som består av en åtta kol lång kedja med fluor bundet till sig. Även perfluoroalkyl sulfonater med kedjor av fyra och sex kol har uppmätts. Men nyligen har ännu kortare föreningar, C2 och C3 perfluoroalkyl sulfonater, uppmätts i brandsläckningsskum och i grundvatten.
– Vi ska undersöka förekomsten av dessa kortkedjiga ämnen i den svenska miljön. Vi ska mäta i dricksvatten, ytvatten, grundvatten, sediment och fisk. Speciellt fisk och dricksvatten är viktiga för människors exponering för miljögifter och vi ska göra mätningarna i Vättern, säger Ingrid Ericson Jogsten.
Ultrakorta ämnen har inte mätts tidigare
Det finns två anledningar till att de kortkedjiga ämnena inte mätts tidigare, varken i Sverige eller i andra länder. En orsak är problem med analysen, men också uppfattningen att kortkedjiga ämnen bryts ner och inte utgör något hot. Den nya metoden gör det nu möjligt att mäta spridningen av dessa ultrakorta ämnen i den svenska miljön för första gången.
– Det är nödvändigt för att vi i framtiden ska kunna undvika att människor dricker vatten med kemikalier utan att veta om det. Men utvecklingen av denna metodik är dessutom en viktig del för att uppnå det svenska miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö, säger Ingrid Ericson Jogsten.
Luftföroreningar i form av små partiklar i röken från enkla spisar och eldstäder för matlagning och uppvärmning orsakar ett av de allra största hälsoproblemen i världen. I en ny UNICEF-rapport slår man fast att införandet av rena och effektiva spisar för matlagning med biobränslen kan vara en av de viktigaste åtgärderna för att förbättra situationen.
I förbränningslaboratoriet vid Umeå universitet (TEC-Lab) står nu alltså ett tiotal forskare bokstavligen vid spisen för att gemensamt studera utsläppen och olika eldningstekniker, både traditionella eldstäder och mer moderna biobränsleeldade spisar för matlagning
– Ju fler kockar desto bättre soppa!, säger projektledare Christoffer Boman, lektor och forskare vid Umeå universitet.
Eldar med biobränslen från Kenya
Forskarna samarbetar med organisationer i Kenya och under våren har de samlat in olika biobränslen vilka nu används i experimenten hemma i Umeå. Det är både ved från energiskog och restprodukter från åkerbruk och industrin.
– Fokus i våra spisexperiment är att förstå hur utsläppen kan variera för olika tekniker och bränslen och att specifikt kartlägga egenskaperna på de små partiklarna som finns i rökgaserna, säger Joakim Pagels, lektor och forskare från Lunds universitet.
Världsledande forskning vid Umeå universitet och Lunds universitet, har tidigare visat att små partiklar i rökgaserna från förbränning av biomassa kan bestå av många olika ämnen och ha mycket olika egenskaper, till exempel innehållet av sot, PAH och metaller.
– Det är viktigt att öka kunskapen om förbränning generellt och samtidigt sprida informationen till aktörer i de länder som arbetar med frågorna konkret på plats. Det kan ha stor betydelse för att förstå och bedöma både hälsoeffekter och klimatpåverkan, och mer konkret leda till ett mer effektivt utnyttjande av biomassan i dessa regioner och införandet av ny teknik med moderna ”rena” spisar, för en hållbar utveckling.
Luftföroreningar dödar 7 miljoner människor varje år
Totalt anses luftföroreningar orsaka cirka sju miljoner dödsfall varje år i världen, varav cirka 600 000 barn under fem år. Eftersom ungefär 1.3 miljarder människor runt om i världen i dag saknar tillgång till elektricitet är befolkningen i många regioner i främst Afrika, Asien och Sydamerika beroende av regionalt producerad biomassa som sin huvudsakliga energikälla. Detta är dock förknippat med flera problem, såsom skogsskövling, hälsoeffekter från luftföroreningar och utsläpp av klimatpåverkande föroreningar.
Man vet i dag att de små partiklar, ”nanopartiklar”, som bildas i röken framförallt i enklare system är kopplade till de betydande hälsoeffekterna. Man vet också att utsläppen av till exempel sot kan ha betydande klimatpåverkande (värmande) egenskaper.
Pressinbjudan: Journalister är välkomna att besöka förbränningslaboratoriet vid Umeå universitet och intervjua forskarna på plats, tisdag och onsdag 22-23 november 2016 9:00-16:00. Mätkampanjen pågår till och med onsdagen den 23 november. Ansvariga forskare:Christoffer Boman (Tillämpad fysik och elektronik, Umeå universitet), Joakim Pagels (Ergonomi & aerosolteknologi, Lunds universitet) och Birgitta Svenningsson (Kärnfysik, Lunds universitet).
Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
Kontakt: Christoffer Boman, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik, Umeå universitet,Thermochemical Energy Conversion Laboratory, Bio4Energy
Mobil: 072-201 00 54 E-post: Christoffer.boman@umu.se.
Forskarna vid Umeå universitet arbetar tillsammans i flera olika projekt med bland annat Lunds universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet och Stockholm Environment Institute. Det övergripande målet att bidra till införandet av nya och effektivare former av bioenergi i utvecklingsländer. Det kan ske genom ett hållbart utnyttjande av lokal biomassa från skogsbruk, jordbruk och industri för att producera förädlade bränslen som kan användas för renare matlagning samt produktion av träkol och elektricitet.
– Nu är allting upplagt för att vi ska kunna ta itu med de sista återstående mysterierna kring hur växter gör syre, säger Johannes Messinger, professor i molekylär biomimetik vid Uppsala universitet.
Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med kollegor från flera andra lärosäten funnit ett sätt att skapa en högupplöst bild av hur det går till när växter spjälkar vatten och producerar syre, genom att använda en frielektronlaser. Laborationerna utfördes vid Stanford-universitetets National Accelerator Laboratory (SLAC).
Växter spelar en viktig roll när det gäller att motverka klimatförändingar. De använder solljus för att ta upp växthusgasen koldioxid ur atmosfären och omvandla den till biomassa. I samma veva producerar växterna även det syre vi andas, genom att spjälka vatten. Denna process kan visa sig ännu viktigare för att rädda klimatet, för om man kan förstå vattenspjälkningen helt och hållet, kan man utveckla teknik som producerar vätgas (bränsle) av solenergi och vatten, mycket effektivare än växter kan producera biomassa.
Till studien utvecklade forskarna ett nytt sätt att framställa mikrokristaller av fotosystem II, det proteinkomplex som i växter producerar syre från vatten med hjälp av solljus. Mikrokristallerna placerades på ett löpande band med hjälp av en sorts bläckstråleteknik.
På det löpande bandet belystes sedan mikrokristallerna med laserstrålar av grönt synligt ljus, för att starta vattenspjälkningsmekanismen. Strukturen hos de ljusaktiverade tillstånden i fotosystem II undersöktes därefter genom att bestråla kristallerna med ultrasnabba pulser av röntgenstrålning.
– Det här är ett genombrott. Den här studien banar väg för möjligheten att kunna studera hur, steg för steg, en syremolekyl bildas av två vattenmolekyler, säger Johannes Messinger.
I en artikel i Nature presenterar författarna hur de kunde urskilja strukturella skillnader mellan två av tillstånden i fotosystem II, som är inblandade i vattenspjälkningen.
Forskargrupper från Lawrence Berkeley National Laboratory, Stanforduniversitetet, Humboldtuniversitetet i Berlin, Umeå universitet och Uppsala universitet har arbetat tillsammans under fem års tid för att nå fram till detta mål.
När en dricksvattentäkt eller en badsjö plötsligt blir grön av alger innebär det en kraftig försämring av vattenkvaliteten. Om den sortens ekologiska överslag eller skiften skulle gå att förutsäga genom att tyda varningssignalerna på ett säkrare sätt så skulle samhället genom att sätta in tidiga åtgärder kunna förhindra att hela ekosystem kapsejsar.
En varningssignal kan vara att mängden alger i en sjö varierar kraftigt och hoppar upp och ner. Teoribildningen kring dessa naturens egna varningssignaler är omfattande, men de har inte testats vetenskapligt i praktiken, inte förrän nu.
Ger möjligheter till åtgärder innan katastrofen sker
– Vi har utvärderat varningssignalerna globalt och funnit att de ofta fungerar men tyvärr också att de inte visar samma resultat. Framför allt ser vi att det behövs långa mätserier och mycket expertkunskaper för att säkert kunna fastslå att ett ekosystem är på väg att välta över, säger Lars-Anders Hansson, limnolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Forskargrupper baserade i Sverige, Tyskland och Österrike har gemensamt nått fram till resultaten inom ramen för det EU-finansierade projektet Limnotip. Forskarna har analyserat mätserier från sjöar som redan slagit över från ett tillstånd till ett annat. Genom att arbeta sig bakåt i tiden har de studerat vilka varningssignaler som fanns innan ekosystemet vändes över ända.
– Våra studier ger visst hopp om att varningssignaler faktiskt existerar och kan användas i praktiken. Därmed finns möjligheten att vidta åtgärder innan ett katastrofalt regimskifte slår igenom. Tyvärr ser vi också att det saknas mycket fackkunskap för att utvärdera varningssignalerna, men den insikten är också en viktig pusselbit för beslutsfattare, säger Lars-Anders Hansson.
Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Anna Widén utbildade sig till bildlärare på 1990-talet. Efter att ha arbetat vid folkhögskola i många år fortsatte hon sedan med att undervisa på lärarutbildningen vid Umeå universitet.
– Min egen lärarbakgrund har skapat en nyfikenhet för hur bildlärare i andra skolformer arbetar. Bildundervisning berörs i hög grad av de senaste årens medieutveckling och samhällsförändringar, det omfattar nya sätt att skapa bilder och möjligheter att sprida dem, säger Anna Widén och fortsätter:
– Konstnärligt gestaltande är en del av samtidens visuella kultur. Det berör bild- och konstundervisning. Samtidskonstens teman och tekniker utmanar skolans bildundervisning på flera sätt men kan också vara en läranderesurs som är stärkande i demokratiska obligatoriska undervisningsformer. Samtidskonsten kan innebära nya inslag och förhållningssätt även i utbildningar där lärande om konst är mera centralt.
Samtidskonsten kan lyftas in i undervisningen
De förändringar som skett inom konstvärlden kräver uppmärksamhet och är något lärarna förhåller sig till på olika sätt. Samtidigt erbjuder undervisning i olika skolformer olika förutsättningar för att lyfta in nya inslag och förändra undervisningsmetoder.
– Jag har gjort fallstudier där lärare i olika skolformer fått delta i kompetensutvecklingsdagar på Bildmuseet som är ett museum för samtidskonst vid Umeå universitet.
Dessa studier har sedan varit en utgångspunkt för att studera hur samtidskonsten kan lyftas in som undervisningsinnehåll. Det tillstånd som presenteras i avhandlingen ger en bild av relationen mellan konstvärlden, skolan och lärarkulturerna.
– Jag tänker mig att min avhandling kan vara en resurs i utveckling av lärarutbildning med inriktning mot bild och formande av vidareutbildning för bildlärare. Men den riktar sig också till lärare och andra som vill veta mera om samtidskonst och bildundervisning.
Kontakt: Anna Widén, anna.widen@umu.se, tel. 0730-59 51 58, från och med 1 jan 2017 ny prefekt vid Institutionen för estetiska ämnen.
Om disputationen: Fredag 25 november försvarar Anna Widén, i ämnet pedagogiskt arbete, Umeå universitet sin avhandling Bildundervisning i möte med samtidskonst: Bildlärares professionella utveckling i olika skolformer. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Humanisthuset, Hörsal G. Opponent är Venke Aure, docent, Fakultet for teknologi, kunst og design, Institutt for estetiske fag, Högskolan i Oslo och Akershus
– Vi har visat att patienterna rör sig snabbare och med mindre smärta efter en höftfraktur när de får den här behandlingen, säger Per Aspenberg, professor i ortopedi vid Linköpings universitet och huvudförfattare till studien.
Läkemedlet, teriparatid, som forskarna har testat är baserat på hormonet parathormon, PTH, som finns i kroppen. Teriparatid är den aktiva delen av mänskligt PTH och används i dag för att behandla benskörhet, även kallat osteoporos. Hormonet påverkar uppbyggnaden av skelettet.
– I benet finns celler som bryter ner ben och en annan sorts celler som bygger upp det. Det här hormonet sätter fart på båda, men det sätter mer fart på cellerna som bygger upp benet så att skelettet stärks. Min forskargrupp har i vår tidigare forskning visat att den gynnsamma effekten av hormonet är mycket tydligare vid läkning av benbrott hos djur än vad den är på skelettet generellt, som vid osteoporosbehandling, säger Per Aspenberg.
I den aktuella studien deltog 171 patienter som hade en höftfraktur i övergången mellan lårbenshalsen och resten av lårbenet, en så kallad pertrokantär fraktur. Patienterna lottades till att få antingen teriparatid eller ett annat osteoporosläkemedel efter operationen.
PTH-behandling påskyndar läkning
Varken patienterna eller de som ledde testerna visste vilken behandling en enskild patient fått. Patienterna fick göra ett prov som bestod av att resa sig ur en stol, gå tre meter, vända, gå tillbaka och sätta sig igen, medan undersökarna tog tiden. De som fått teriparatid rörde sig snabbare än den andra gruppen de första månaderna efter operationen. De skattade också sin smärta lägre när de gjorde provet.
– Min uppfattning är att den här studien otvetydigt visar att PTH-behandling påskyndar läkningen av frakturerna på ett sådant sätt att patienterna har nytta av det och faktiskt fungerar bättre efter sex veckor och efter tre månader. Det är första gången man lyckats visa detta på ett vetenskapligt övertygande sätt, säger Per Aspenberg.
Studien, som har utförts i 17 olika länder, är genomförd av ett läkemedelsbolag med medverkan av forskare från företaget, sjukhus och universitet.
Kontakt: Per Aspenberg, professor, per.aspenberg@liu.se, 010-103 41 66 eller 073-386 64 68
I studien som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Circulation har forskargruppen granskat alla fall av den ovanliga sjukdomen mykotiska abdominella aortaaneurysm, MAAA, i Sverige mellan åren 1994-2014.
MAAA orsakas av bakterieinfektion i aorta, den stora kroppspulsådern, med efterföljande aneurysmutveckling. Dessa aneurysm, pulsåderbråck, hög risk för att brista och orsaka dödlig blödning. De som drabbas av denna sjukdom är gamla, och har allvarliga samexisterande sjukdomar, och prognosen är dyster.
För bästa behandlingsresultat är tidig diagnos och omedelbar behandling bestående av antibiotika och operation nödvändig. Traditionellt, opereras MAAA med öppen teknik, det vill säga sjukdomen tas bort i sin helhet och en ny kärlprotes opereras in för att ersätta den sjuka pulsådern.
Högre överlevnad med endovaskulär kirurgi
De flesta patienter är dock för sjuka för att klara av en sådan traditionell operation, varför operationsresultaten har varit nedslående avseende överlevnad. Endovaskulär kirurgi, EVAR, är en alternative kirurgisk metod, genom vilken kroppspulsådern repareras via små snitt i ljumsken, vilket är betydligt mer skonsamt och tilltalande hos dessa svårt sjuka patienter. Eftersom sjukdomen är väldigt ovanlig, finns inga pålitliga jämförande studier av traditionell öppen kirurgi och EVAR för MAAA.
Genom att granska samtliga fall som finns registrerade I det svenske kärlkirurgiska registret har ansvariga för studien kunnat analysera alla fall av sjukdomen MAAA som genomförts i landet under 21-års period. Målet var att utvärdera överlevnad hos patienter med MAAA som behandlats med respektive teknik, öppen och endovaskulär kirurgi, samt risk för komplikationer och tidstrender i val av operationsteknik.
Den aktuella studien är den största studien någonsin om MAAA, och möjliggör för första gången en tillförlitlig jämförelse mellan öppen och endovaskulär kirurgi för sjukdomen.
Fler liv kan räddas
Studien demonstrerar ett paradigmskifte i behandling av MAAA i Sverige, då en majoritet av operationerna utförs med EVAR sedan 2001. EVAR har bättre överlevnadsresultat jämfört med öppen kirurgi på kort sikt, utan att medföra nackdelar på lång sikt såsom högre risk för komplikation.
Författarna till studien drar slutsatsen att EVAR är en hållbar kirurgisk operationsteknik för patienter med MAAA, och är ett acceptabelt alternative till traditionell öppen kirurgi. Med tillgång till en mer skonsam kirurgisk teknik av denna dödliga åkomma, kan fler äldre patienter erbjudas kirurgisk behandling, och fler liv kan därmed räddas.
Kontakt: Karl Sörelius, specialistläkare vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, tel: 070-2954789, e-post: karlsorelius@hotmail.com
Kevin Mani, specialistläkare vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, tel: 0706-905463, e-post: Kevin.Mani@surgsci.uu.se
2) Sörelius K, Mani K, Björck M, Sedivy P, Wahlgren CM, Taylor P, Clough RE, Lyons O, Thompson M, brownrigg J, Ivancev K, Davis M, Jenkins MP, Jaffer U, Bown M, Rancic Z, Mayer D, Brunkwall J, Gawenda M, Kolbel T, Jean-Baptiste E, Moll F, Berger P, Liapis CD, Moulakakis KG, Langenskiöld M, Roos H, Larzon T, Pirouzram A, Wanhainen A and European MAAc. Endovascular treatment of mycotic aortic aneurysms: a European multicenter study. Circulation. 2014;130:2136-42.
Sedan 1990-talet har det skett en mycket snabb utveckling av olika naturvårdsåtgärder i den svenska skogen
SLU-forskaren Per Simonsson visar i sin avhandling att naturhänsyn i form av död ved och levande träd på hyggen och i ungskogar har ökat kraftigt sedan 1990-talet och fram till idag. Döda träd, både stående och liggande, är mycket viktiga för många rödlistade arter och mängden död ved ökade med 70 procent mellan 1997 och 2007.
Genom att gå igenom ett stort antal artiklar i olika tidskrifter har per Simonsson kunnat identifiera drivkrafterna bakom utvecklingen.
Från att tidigare inte ha varit en viktig fråga blev skogsbruket en av de mest diskuterade miljöfrågorna på 1970-talet då allmänheten ifrågasatte bland annat flygbesprutningar mot lövsly och de stora hyggena som togs upp.
Rödlistorna spelade stor roll
Skogsbruket införde därför redan i mitten på 70-talet en viss estetisk naturhänsyn genom av att lämna enstaka träd på hyggena för att mildra kritiken mot ”stora fula hyggen”. I slutet på 70-talet kom forskare med rapporter om att vissa växter och djur kraftigt missgynnades av skogsbruket och man började upprätta så kallade ”rödlistor” för arter som missgynnades av skogsbrukets metoder.
Naturhänsyn i form av död ved och levande träd på hyggen och i ungskogar har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Döda träd, både stående och liggande, är mycket viktiga för många rödlistade arter.
Dessa ”rödlistor” har varit ett mycket viktigt verktyg för att kritisera skogsbruket med krav på ökad naturhänsyn vid avverkning men också krav på mer skyddad skog. Rödlistorna blev därmed en stark drivkraft för utvecklingen av naturvårdsarbetet i skogen. Insikten om att många arter krävde hänsyn och rädslan för politiska restriktioner fick skogsbruket att ta fram egna instruktioner och utbilda personal i generell naturhänsyn i slutet på 80-talet.
Ökade miljökrav från utländska köpare
Miljörörelsen ansåg att de förändringar som skedde inom skogsbruket på 80-talet var för små och sökte stöd hos utländska köpare av skogsprodukter för ökat hänsynstagande. Detta tillsammans med breda utbildningskampanjer och en ny skogsvårdslag 1994 innebar ett genombrott för att ta naturhänsyn vid avverkning.
Det ökade kravet på ”miljövänligt skogsbruk” från utländska köpare innebar att internationella certifieringssystem utvecklades runt millenniumskiftet och i dessa preciserades krav på olika typer av naturhänsyn vid avverkning men också på att markägarna frivilligt ska skydda minst 5 procent av sin skog genom så kallade ”frivilliga avsättningar”.
35000 frivilligt avsatta skogsområden
Per har också studerat omfattningen och kvaliteten på skogsbolagens frivilliga avsättningar i norra Sverige och jämför dessa med lagligt skyddade naturreservat och vanlig produktionsskog. Denna studie visar att det finns inte mindre än 35 000 skogsområden som är frivilligt skyddade i norra Sverige och att dessa är ett viktigt komplement till befintliga reservat.
Naturreservaten finns framför allt utmed fjällkedjan och består till stor del av lågproduktiva skogar med hög ålder. De har mer död ved och grova träd än de frivilliga avsättningarna. De frivilliga avsättningarna är mer jämt fördelade mellan inland och kust och är betydligt mer virkesrika och är mer produktiva än naturreservaten.
De frivilliga avsättningarna innehåller också betydligt mer asp och sälg än naturreservaten. Både de frivilliga avsättningarna och reservaten utgörs till stor del av granskogar medan produktionsskogarna till största delen är tallskogar.
Resultaten i Nicklas Neumans avhandling skiljer sig från tidigare forskning.
Tidigare forskning har indikerat att matlagning är något som vissa män gör för att de tycker att det är kul men att detta inte har gällt för det mer generella matarbetet med planering, avdukning och disk.
Bara koka makaroner räcker inte
– Delat ansvar för det vardagliga matarbetet beskrevs som något män i Sverige förväntas göra. Och detta gällde även när det beskrevs som tråkigt, något som särskiljer dessa fynd från tidigare forskning.
– En annan upplevd förväntan handlade om en viss nivå av matlagningskunskap, det sågs ner på att till exempel ”bara” koka makaroner och steka korv. Man nämnde ofta den typen av matlagning som hur det såg ut tidigare i ens liv, men inte längre, säger Nicklas Neuman, doktorand vid Uppsala universitet.
Männens berättelser speglar också hur matlagning fyller en självförverkligande funktion för flera av männen, något som stereotypt brukar betraktas som ”manligt”. Samtidigt speglar berättelserna också en funktion som gåva till andra och som upprätthållare och förstärkare av sociala band med vänner, partners och barn, något som stereotypt brukar betraktas som ”kvinnligt”.
Per Morberg väcker känslor
I männens liv var dessutom mat i media ständigt närvarande, främst på TV men även i form av kokböcker. Responsen till medierepresentationerna är spretig och ambivalent. Vissa är pragmatiska, andra likgiltiga, och några till och med fientliga.
– Men överlag finns en uppfattning om att det är ”för mycket”. Det handlar framför allt om en syn på matlagningen som verklighetsfrånvänd och pretentiös.
Den kändiskock som står ut i materialet är Per Morberg, men synen på Morberg var varierande.
– Det fanns aldrig något syfte i studien att studera Morberg men han dök ändå upp i alla intervjuer. Han var å ena sidan en representant för det autentiska och genuina, men också för det överdrivna och världsfrånvända. Och hans maskulinitet var något som yngre män diskuterade, mestadels ironiskt och baserat på en idé om att Morberg som ”karlakarl” kanske tilltalar ”andra män”.
Spjutspetsar i den kulinariska gemenskapen
Nicklas Neuman visar också i avhandlingen att politikerna i samarbete med mat- och restaurangbranscherna strävar efter att konstruera en bild av svensk kulinarisk excellens. Det görs bland annat genom idéer om Sverige som ett öppet, tolerant, egalitärt och ansvarstagande land. Enligt budskapet som kommuniceras är alla välkomna och uppskattade. Budskapet förs fram med hjälp av ”svenska män” i form av manliga kockar som spjutspetsar i den kulinariska gemenskapen.
– De marknadsförs som tillbakalutade, ansvarsfulla och trevliga moderna killar, men samtidigt som karriärdrivna och framgångsfokuserade. Men det finns en paradox i en retorik om öppenhet och tolerans för människor och matkulturer från alla världens hörn, och en självbild som jämställt land, när representanterna för svensk kulinarisk excellens i slutänden mest utgörs av en väldigt homogen grupp av urbana män.
Sedan upptäckten under 1900-talets början har antibiotikan revolutionerat läkemedelskonsten och blivit ett lika självklart som livsnödvändigt inslag inom sjukvården. Framgångssagan ser dock ut att bli relativt kort då människan på grund av överanvändning, både för eget bruk och för djuruppfödning, bär runt på fler och fler antibiotikaresistenta bakterier i sin kropp.
För några år sedan publicerade exempelvis Världshälsoorganisationen, WHO, en rapport om antibiotikaresistens där de bedömde läget som så pass allvarligt att det nu blivit ett hot mot den globala hälsan.
– Resistens är ett enormt hot. Många anser att problematiken är ett större problem än klimatförändringen eftersom det sammanfaller med så många saker. Det är som ett korthus som rasar samman. All modern sjukvård bygger på att vi har antibiotika till hands. Utan det kan vi glömma allt vad transplantationer och cancerbehandlingar heter, säger Fredrik Almqvist, professor i organisk kemi vid Umeå universitet.
Fynd i jorden
I dag finns drygt 150 antibiotikum på marknaden indelat i olika subgrupper beroende på ursprung och verkningsgrad. De flesta av dem upptäcktes under antibiotikas guldålder på 1940-1990-talen, men redan under 1950-talet hade många bakterier utvecklat antibiotikaresistens mot penicillin och jakten på ny antibiotika tog vid.
I ett jordprov från Borneo hittade forskare bakterien Streptomyces orientalis som producerade en substans som visade sig vara effektiv mot resistenta stafylokocker. Substansen, som fick namnet vancomycin, har sedan dess blivit lite av forskningens sista halmstrå när annan antibiotika inte längre biter. Sedan 2002 finns dock fall med vancomycin-resistenta bakterier, VRSA, runt om i världen.
En av forskningsvärldens allra senaste och hetaste upptäckt är den jordlevande bakterien Eleftheria terrae och dess antibiotiska substans texiobactin. Läkemedlet, som tros tillhöra en helt ny antibiotikaklass, är det första helt nya antibiotikumet på över 30 år och upptäcktes av forskare vid Northeastern University i Boston. Sammanlagt testade forskarna över 10 000 jordprover från hela världen innan de fann det nya ämnet i jord från delstaten Maine i USA.
Tester visade att substansen inte gav upphov till resistenta bakterier, vilket först fick forskarna att deppa ihop eftersom det oftast är ett tecken på att ämnet är giftigt för alla typer av celler, även mänskliga. Ytterligare tester, denna gång på mänskliga celler, visade att så inte var fallet – människocellerna förblev friska och intakta.
– Texiobactin är en jättespännande upptäckt, men i viss mån en traditionell antibiotika som dödar den sjukdomsframkallande bakterien. Det innebär att den inte kommer att göra någon skillnad på den sjukdomsalstrande bakterien och andra för kroppen nödvändiga bakterier, till exempel mag- och tarmbakterier. Det är ett suveränt alternativ vid svår infektion, men där det inte är frågan om ond bråd död är det bättre med selektiva antibakteriella föreningar som inte dödar, säger Fredrik Almqvist.
Virus som avväpnar bakterierna
Dessa selektiva antibakteriella föreningar kallas även virulenshämmare eller avväpnare och betecknar olika sätt att bekämpa infektioner utan antibiotika. Avväpningen sker genom att specifika egenskaper som bakterierna behöver i den sjukdomsframkallande situationen angrips.
– Om en infektion kan botas utan antibiotika så bör man sikta på det. Några exempel är klamydia och listeria som skulle kunna botas genom att man låter immunförsvaret jobba med avväpnare. Bakterien kan fortfarande växa och må bra, men den förlorar den sjukdomsalstrande förmågan. På så sätt kan man spara enorma mängder antibiotika, säger Fredrik Almqvist.
Ett annat alternativ är bakteriofager – virus som angriper och slår ut bakterier. Metoden upptäcktes för drygt 100 år sedan, men föll i glömska i och med antibiotikans framväxt. Nu är dock revanschen nära.
I naturen är bakteriofagerna, eller fager som de också kallas, drygt tio gånger fler än bakterierna och är en viktig del av jordens ekologi. Till skillnad från antibiotika som slår ut livsviktiga funktioner hos många olika bakterier angriper fagerna bara en eller några få stammar av bakterier. I bästa fall kan fagerna slå ut en skadlig bakterie utan att störa andra mikrober.
Ännu finns ingen bakteriofagbaserad metod godkänd som läkemedel inom EU. Däremot är det accepterat som medicin i flera östeuropeiska och asiatiska länder.
Helande honung
Jakten på ny antibiotika sker inte bara i jorden och på labb utan även i luften. En forskargrupp vid Lunds universitet har kommit fram till att mjölksyrebakterier från bins honungsmage kan motverka en rad antibiotikaresistenta bakterier i svårläkta sår. Tester har visat att kombinationen är effektiv mot MRSA och bakterier resistenta mot vancomycin.
Forskarna har testat en formulering på de levande bi-bakterierna, på hästar vars svårläkta sår inte kunnat botas av varken antibiotika eller annan behandling. Resultatet? Samtliga hästar blev återställda.
Att själv experimentera med honung som medicin är dock inget som forskarna rekommenderar. De gynnsamma mjölksyrabakterierna finns endast i färsk honung tagen från vild bisamhällen och inte i sådan som man köper i butik.
– Bakterierna producerar endast det som behövs för att slåss mot patogenerna på plats och på så sätt undviks resistensutveckling, säger Alejandra Vasquez som är en av forskarna bakom studien.
Planen är att fortsätta med kliniska studier för att initiera en läkemedelsklassning, men på grund av brist på anslag står en klinisk tillämpning av forskningen i princip stilla just nu.
– Vår forskning är helt extern finansierad så allt tar jättelångt tid att göra. Vi knappt har råd att jobba heltid utifrån de få anslag vi har så vi behöver en större satsning för att kunna lyckas.
Nygamla upptäckter och vaccin
Nästan all antibiotika härstammar från naturen, men forskare har funnit vissa syntetiska alternativ som verkar ha samma effekt. På Karolinska institutet har man till exempel upptäckt att läkemedlet ebselen, tidigare använt som för behandling för stroke, bekämpar bakterieinfektioner som MRSA och TBC lika bra som antibiotika.
Läkemedlets sätt att angripa skiljer sig dock från vanlig antibiotika genom att ställa sig i vägen när bakterierna försöker skapa nytt DNA. När bakterien inte kan skapa DNA kan den inte heller föröka sig och göra fler bakterier som gör oss sjuka.
– En annan variant är vacciner, men det är svårt att vaccinera sig fri från alla variationer. Det är dessutom en väldigt kostsam behandling och få förunnade ur ett världsligt perspektiv, säger Fredrik Almqvist.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Redan de gamla egyptierna
Redan de gamla egyptierna visste att mögel från till exempel bröd eller gröt kunde bota sjukdomar. Det skulle dock dröja till 1500-talet innan det första kända antibakteriella läkemedlet togs fram och då handlade det om att bota syfilis med hjälp av kvicksilver. Därefter dröjde det flera århundraden tills världens första antibiotika framställdes 1910. Substansen, som fick namnet arsfenamin, framställdes av nobelpristagaren Paul Ehrlich och användes även det för att behandla syfilis. Arsfenamin var i bruk fram till 1940-talet då det ersattes av penicillin.
Fleming glömde att städa
Penicillinet upptäcktes 1928 av den skotske biologen Alexander Fleming efter att han av glömt att städa undan ett gäng stafylokockodlingarna inför semestern. När han kom tillbaka såg han att odlingarna hade infekterats av mögelsvampen Penicillium notarum, vilken hade dödat alla bakterier i närheten.
Några år efter upptäckten vidareutvecklade forskarna Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey penicillinet till ett mer hållbart och stabilt läkemedel och 1945 belönades alla tre med Nobelpriset i medicin. Penicillin är i dag världens vanligaste antibiotikagrupp och används bland annat för att bota halsfluss och lunginflammation.
Olika spektrum
Olika antibiotika har olika breda spektrum. Antibiotika med ett brett spektrum påverkar många olika bakterier, även de som finns naturligt i kroppen, medan antibiotika med ett smalt spektrum enbart påverkar bakterier som orsakar en viss sjukdom. Ju smalare spektrum desto bättre i de fall där man vet sjukdomsorsaken eftersom man då påverkar ett färre antal bakterier.
– En socialsekreterare har, förutom frivillighet, möjlighet att vid behov ingripa med tvångsmedel i motvilliga klienters tillvaro och i många fall rymmer samma ärende flera olika klienter. Det är en helt annan situation än när en läkare möter en krasslig patient på en vårdcentral, säger Devin Rexvid.
Doktorsavhandlingen baseras på berättelser, intervjuer och litteraturstudier. I avhandlingen undersöker Devin Rexvid hur allmänläkare utför sitt arbete jämfört med socialsekreterare inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Bakgrunden är en strävan att från staten sida styra yrkesgrupper inom välfärdssektorn genom kvalitetssäkrad kunskap.
Ett arbetssätt som används inom sjukvården är evidensbaserad praktik. Det innebär att insatser ska bygga på kvalitetssäkrad vetenskaplig kunskap eller beprövad erfarenhet. Frågan är om den evidensbaserade praktiken kan översättas från förhållandena inom sjukvården till socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Enligt Devin Rexvid fungerar långt ifrån alltid och inte i alla situationer.
Viktigt med vilja till samarbete och förändring Det är inte heller entydigt vem eller vilka som är klienter. En socialsekreterare kan behöva ta hand om en situation med många inblandade. Problembilden är ibland sammansatt med såväl ekonomiska problem som missbruk och våld. Socialsekreterarens roll syftar ofta till att ändra klientens beteende eller moral.
Kunskapsstyrning av socialarbetare riskerar att bli en otillräcklig strategi med blinda fläckar, menar Devin Rexvid. En sådan blind fläck är att bortse från den intressekonflikt som kan finnas mellan klient och socialsekreterare. En annan är att bortse från att kontroll över klientarbetet inte alltid upprätthålls med kontroll över kunskapsanvändning. Kontroll över relationen med klienten samt att klienten vill samarbeta och förändras, är nog så viktiga.
– Socialsekreterarens relation till klienten är ett växelspel med en inneboende dynamisk kraft. För att nå hög kvalitet behöver socialsekreteraren inte enbart kunskap utan också ett handlingsutrymme för att göra professionella bedömningar, säger Devin Rexvid.
Devin Rexvid är uppvuxen i Sardasht i Iran och bosatt i Umeå. Han är utbildad systemvetare och socionom.
Avhandling:
”Professionsutövning och kunskapsstyrning: en jämförelse av socialarbetares och allmänläkares klientarbete.”, Devin Rexvid, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, opponent: Prof. em. Lennart G. Svensson.
Deltagarna kommer från modeskolor samt organisationer för blinda och synskadade i Tyskland, Frankrike, Sverige och Belgien. När projektet avslutas i slutet på 2017 kommer det bland annat ha genomförts ett antal internationella workshops samt en utställning.
I slutet på oktober genomfördes den första workshopen, i Paris. Från Högskolan i Borås deltog Vidmina Stasiulyte, doktorand inom projektet ArcInTexETN, och Clemens Thornquist, professor i modedesign.
– Vid vår första workshop diskuterade vi olika sätt att se. Vi tog också fram kreativa angreppssätt på hur mode kan upplevas med andra sinnen än synen, säger Vidmina Stasiulyte.
– Det första mötet var väldigt inspirerande och lovande. Jag tror att vi har potential att skapa något fantastiskt, bidra till icke visuella aspekter av kläder och minska gränsen mellan seende personer och personer med synskador, fortsätter hon.
Mode genom fler sinnen Projektet kommer ta upp frågor som hur blinda eller synskadade personer känner inför att inte kunna se vad folk har på sig för kläder, eller hur andra reagerar på de kläder de själva bär? Vad står mode för hos en blind person? Och hur upplever man färger, tyger och ytor när man inte kan se?
För att få svar på dessa frågor deltar även personer från fyra organisationer för blinda och synskadade. Emma Lindh är med från organisationen Unga synskadade.
– Jag tycker det är jätteroligt att vara med i projektet och att branschen vill engagera sig. Och jag tror att det kommer att mynna ut i något bra. Det är en stor chans att få göra något spännande, säger hon.
Olika perspektiv bidrar till större förståelse Emma Lindh har en synskärpa på endast 4 procent på ena ögat. Det innebär att det går bra att till exempel måla tavlor (som hon ägnar mycket tid till) om hon står väldigt nära. Men det är svårare att exempelvis läsa på skyltar ute på stan.
– Jag tror att det finns ett stort utbud för synskadade eller blinda som vill klä sig bekvämt. Men jag tror att det fattas finesser som gör att det känns roligt att handla kläder även om man har en synnedsättning, säger hon.
Hon hoppas kunna bidra med idéer, som bollplank och med perspektivet från någon som har en synnedsättning.
Bild från första workshopen i Paris. Foto: Vidmina Stasiulyte
– Det var jätteroligt i Paris. Bland annat fick vi se en film som kan ge en inblick i hur det är att vara synskadad. Vi fick också skapa kläder av tyll och maskeringstejp, fast med ögonbindel, säger Emma Lindh.
Även Borås Stad är engagerade som en partner i projektet.
– Ett deltagande i Beyond seeing är ett viktigt steg i stadens arbete med att etablera sig som det textila navet i Skandinavien. Här skapas möjligheter för designers och doktorander att på en gemensam internationell arena utvecklas och växa i sina olika roller, säger Jonas Widerström, internationell näringslivssamordnare i Borås Stad.
Deltagare i projektet:
Modeskolor:
Textilhögskolan/Högskolan i Borås (Sverige), Esmod Berlin International University of Art for Fashion (Berlin, Tyskland), Institut Français de la Mode (Paris, Frankrike) och La Cambre (Bryssel, Belgien).
Organisationer:
Unga Synskadade (Sverige), VIEWS International (Belgien), Deutscher Blinden und Sehbehindertenverband (Tyskland) och Fédération des Aveugles (Frankrike).
ArcInTexETN är ett träningsnätverk för forskare där Högskolan i Borås är projektkoordinator.
Emma Lindh, Riksorganisationen Unga Synskadade, Tfn: 0738-03 33 08, e-post:emma.a.l.lindh@gmail.com
– Växter försöker alltid att optimera sig emot en dynamisk balans mellan försvar och tillväxt. Systemet är mycket sofistikerat och känsligt, säger Vicki Huizu Guo Decker, som försvarade sin avhandling vid Umeå universitet fredagen den 4 november.
Produktion av kemiska försvarsämnen är kostsam för växter. Vicki Huizu Guo Decker har i sin avhandling studerat asp, Populus tremula, vilken producerar fenolföreningar såsom olika tanniner och salicinoider. Hon har experimentellt tagit reda på hur genetiskt olika aspar, så kallade genotyper, reagerar på olika nivåer av tillsatt kväve, och hur detta i sin tur påverkar de mikroorganismer som samexisterar med träden.
Tanniner och strategi vid låg kvävetillgång
Kväve främjar normalt växters tillväxt och hämmar syntesen av tanniner i trädens blad. Vicki Huizu Guo Decker fann att det finns ett samband mellan den genetiskt ärvda nivån av tanniner i träden och deras strategi för att hantera begränsad kvävetillgång. Aspar med små tannin-mängder växte bättre på magra jordar med låga kvävehalter än träd som innehöll mycket tanniner.
– Träd med höga halter av tanniner investerar mer energi för att behålla dessa höga nivåer. Det är därför de växer mindre när mängden kväve är begränsad. Denna strategi kan vara en fördel för trädet när det till exempel angrips av insekter, säger Vicki Huizu Guo Decker.
En annan faktor som man tror påverkar aspens motståndskraft är de endofytiska svamparna. Dessa kan till och med öka trädets motståndskraft mot insektsangrepp. Vicki Huizu Guo Decker fann att sammansättningen av svamparter på asp är starkt relaterad till mängden fenolföreningar. Särskilt salicinoider visade sig påverka strukturen hos svampsamhället.
Endofytiska svampar och aspbladbaggar
Förhållandet mellan endofytiska svampar och värdväxt blir ännu mer komplex när ytterligare miljöfaktorer läggs till, såsom insektsangrepp. Vicki Huizu Guo Decker studerade aspbladbaggar. Denna specialiserade skalbagge och dess larver livnär sig på asp och larverna använder till och med trädets fenoler för sitt eget försvar. Vicki Huizu Guo Decker visade att svampartskompositionen blir mindre specifik för alla asp-genotyper vid angrepp av aspbladbaggen.
Om disputationen: Fredagen den 4 november försvarade Huizu Vicki Guo Decker, Institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Phenolics, Nitrogen, and Biotic Interactions: A Study of Phenylpropanoid Metabolites and Gene Expression in the Leaves of Populus tremula. Svensk titel: Fenoler, kväve och biotiska interaktioner: En studie av fenylpropanoids metabolism och genuttryck i aspblad.
Fakultetsopponent var George Newcombe, the Department of Forest, Rangeland, and Fire Sciences, University of Idaho, USA
I sin avhandling har Emelie Värja undersökt hur tillväxten påverkas av en kommuns beslut om hur de fördelar sina intäkter. Hon har även undersökt hur kvaliteten skiljer sig åt mellan olika kommuner inom den dagliga verksamheten för personer med funktionsnedsättningar.
Att lägga skattepengar på ett lag i högsta serien ger ingen tillväxten i en kommun. Det var en av slutsatserna i den första delen av undersökningen.Ett resultat som sedan blivit omtalat och citerat på många håll i Sverige.
– Det finns en lång historia i att stötta elitlag. Jag förstår att det kan vara svårt att säga nej till att ge pengar, men jag menar att det måste ske på rätt grunder och med rätt motiv, säger Emelie Värja.
Vara medveten om sina motiv
Samtidigt är Emelie Värja tydlig med att hon inte tar ställning till om en kommun ska ge pengar till elitlag eller inte. Det hon visar i forskningen är att man inte kan ha önskan om tillväxt som ett motiv.
– Motivet måste vara något annat, till exempel att skapa välmående eller öka gemenskapen. Man måste ge pengarna på rätt grunder, inte bara gå på en magkänsla, säger Emelie Värja.
I sin fortsatta forskning har Värja undersökt hur kvalitén på daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning ser ut, i ljuset av att allt fler kommuner har en allt tajtare budget. Där finns LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som säger att alla ska kunna leva ett fullgott liv oavsett i vilken kommun man bor.
LSS hänger på vilka politiker som styr
– Jag kom fram till att det finns skillnader beroende på var man bor. Det hänger dels samman med hur skatteunderlaget ser ut i kommunen, men även vilka politiker som styr.
– I en ”röd” kommun har man generellt en lägre kostnad, medan den i en ”blå” kommun är högre. Jag är inte jätteförvånad över resultatet men tycker det är tråkigt att skillnader finns trots att det är en rättighet styrd av LSS och att det under lång tid funnits ett utjämningssystem i Sverige.
Emelie Värja utgick även från socialstyrelsens olika kvalitetsindikatorer för att se om det fanns något samband med kostnaden.
I den fjärde undersökningsdelen tittade hon på hur tillväxt påverkas av hur kommunen använder skattepengarna. Eftersom kommunerna i dag har en begränsad möjlighet att öka skatteintäkterna med ökade skattesatser, kan ett alternativ i stället vara att omfördela utgifterna för att nå en ökad tillväxt, och möta framtidens ökande behov.
Sambandet mellan tillväxt och kommunal satsning
I sin artikel ser Emelie Värja indikationer på att det har en positiv korrelation med tillväxt att satsa en större andel av skatteintäkterna på barnomsorg och äldrevård. Det kan hänga samman med att fler personer då känner att privatlivet fungerar och kan arbeta mer, vilket i sin tur ger ökade skatteintäkter.
– Det ger positivt samband på tillväxten. Om man i stället tittar på satsningar på infrastruktur vänder den positiva effekten till negativ om man har för stor andel som går till just detta område, säger Emelie Värja.
Hennes första undersökning, om sambandet mellan tillväxt och kommunal satsning på ett elitlag, har rönt stort intresse runt om i Sverige.
– Många journalister har hört av sig, inte minst i kommuner där frågan om pengar till elitlag varit på agendan. Sedan har privatpersoner från bland annat Leksand och Karlstad, med stark hockeykultur, ringt och tackat för min forskning.
Vad hoppas du att forskningen ska leda till?
– Att skattepengarna ska användas så effektivt som möjligt, att den ska hjälpa kommunerna i sina beslut för att öka välfärden för alla skattebetalarna, säger Emelie Värja, som nu lämnar forskarvärlden för ett jobb som rådgivare för den kommunala sektorn inom PWC i Stockholm.
Linköpings universitet fungerar som svensk nod för det stora Bell-testet som sker den 30 november 2016. Det handlar om att via ett mobilspel, specialutvecklat för uppgiften, producera serier av ettor och nollor så oberäkneligt som möjligt, för att vi tillsammans om möjligt ska kunna lura naturen.
Initiativtagare till experimentet är The Institute of Photonic Sciences, Spanien. Varför detta är viktigt förklarar professor Morgan Mitchell vid institutet så här:
– De finns djupa mysterier inom fysiken som vi bara kan studera genom att ställa oförutsägbara frågor. Tanken är, lite förenklat att om naturen vet vad vi kommer att fråga kommer den att lura oss med ett förutbestämt svar. Forskare är normalt inte paranoida på det viset, men några av förutsägelserna inom kvantfysiken är så främmande för vårt sätt att tänka att en viss paranoia är befogad, som att små partiklar kan viska till varandra över stora avstånd eller att objekt beter sig annorlunda när vi inte tittar på dem.
– Att människor kan fatta självständiga beslut är av största vikt när vi nu vill ställa oförutsägbara frågor till naturen – oavsett vilka hemligheter naturen vill undanhålla oss.
Kontakt: Professor Jan-Åke Larsson, jan-ake.larsson@liu.se 013 28 14 68
Morgan Mitchell, Quantum Information with Cold Atoms and Non-classical Ligh Morgan.mitchell@icfo.eu +34 93 553 4017
