I en ny studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Ecology, visar forskare från Uppsala universitet att grodyngel från tre olika arter generellt började äta mer mat från växtriket under simulerade värmeböljor.
Klimatförändringar är ett av de mest allvarliga hoten mot biodiversitet. Klimatförändringar karaktäriseras inte bara av en höjning av medeltemperaturen (global uppvärmning) men också av en ökad förekomst av extrema väder (till exempel torka, stormar, översvämningar eller värmeböljor).
Dessa extrema händelser innebär allvarliga och omedelbara utmaningar och för att hantera dessa behöver organismer som lever i naturliga miljöer förändra sitt beteende, fysiologi eller levnadshistoria.
Grodorna försvinner i snabb takt
En tänkbar grupp som påverkas mycket av det förändrade klimatet är amfibierna (groddjur, paddor och salamandrar). Arter från denna grupp minskar och försvinner i snabb takt runt om på jorden och tillhör de mest hotade. Därför har de hamnat i fokus för betydande bevarande- och forskningsinsatser.
I en ny studie har forskare från Uppsala universitet och Universidade de Lisboa i Portugal undersökt hur värmeböljor påverkar yngel av tre olika grodarter som finns i Portugal, portugisisk skivtungegroda (Discoglosus galganoi), lövgroda, (Hyla arborea) och västlig lövgroda (Hyla meridionalis).
I laboratorieexperiment födde de upp grodynglen på animalisk, vegetarisk eller mixad diet och utsatte dem för värmeböljor som inträffade vid olika tidpunkter och varade olika länge. Genom att jämföra kol- och kväveisotopkvoten hos ynglen med isotopkvoten hos de olika dieterna så kunde forskarna rekonstruera ynglens matval och uppskatta deras preferenser.
Kan bli en större andel växtätare
Resultaten visar att det grundläggande matvalet för varje art beror på de normala temperaturförhållandena som råder då arten fortplantar sig, och att växtätandet ökar då fortplantningstemperaturen i det vilda ökar. Intressant nog visade det sig att alla tre arterna generellt valde mer mat från växtriket under simulerade värmeböljor. Resultat gällande ynglens överlevnad, tillväxt och utveckling gav stöd för att de klarade sig bättre om de valde mat från växtriket istället för animalisk föda under en värmebölja.
– Vår studie antyder att den större del växtätande som vi har observerat vid högre temperaturer hos grodlarver också skulle kunna ses hos andra arter. Detta skulle bidra till förändringar i sötvattenmiljöers struktur och funktion, säger Germán Orizaola, forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.
Kontakt:
Germán Orizaola, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, e-post: german.orizaola@ebc.uu.seTel: 018-4716491 eller 073-648 6564
Twitter: @GOrizaola
– Idag är det en obalans mellan rena beräkningar och begreppsförståelse i undervisningen. Ny teknik erbjuder särskilda möjligheter för visualisering och simulering av matematiska idéer och processer, säger Per Nilsson.
Ett exempel: istället för att en elev kastar tärning om och om igen för hand kan datorn snabbt spotta fram resultat och eleven lägga sin tid och kraft på att förstå slump istället för att bli trött i armen och leta tärningar som ramlat på golvet.
– Vi kan med digital tekniken också visa att det är matematik som ligger bakom programmering som ger kommandon för att få en robot att röra sig eller en digitaliserad kula att rulla efter kanten på ett bord, säger Per Nilsson.
Han påpekar också att det i nästan alla klassrum numera finns en digital skrivtavla, men att det behövs mer kunskap om hur dessa kan användas för helklassdiskussioner i matematik.
Men det är inte så att datorn ska ta över alla beräkningar:
– Eleverna måste också lära sig metoder och att utföra beräkningar, precis som en pianist måste öva på skalor. Det gäller att hitta en balans, säger Per Nilsson.
Mer digital teknik också på lärarutbildningen – Forskningen har visat att digital teknik kan förstärka matematikundervisning, men det har varit svårt för lärare att använda forskningsresultaten i praktiken. Vi vill nu vara en brygga mellan teori och praktik för att kunna ge handfast vägledning i hur lärarna ska använda tekniken, säger Per Nilsson.
Forskarna vid Örebro universitet ska samarbeta med två matematiklärare på Navets skola i Örebro som har en dag i veckan avsatt till projektet av sin arbetsgivare, Örebro kommun.
– Lärarna har jobbat med ny teknik i undervisningen och kan dela med sig av sina goda erfarenheter, men också sina möjliga fallgropar. Vi kopplar till teorin och sammantaget kan vi komma fram till lämpligt stöd till lärare att för att utveckla matematikundervisning med ny teknik, säger Per Nilsson.
Projektet kommer fortlöpande att omsätta sina resultat i praktiken, inte enbart i klassrummen, utan också i utbildningen av lärare vid Örebro universitet.
– Det är väldigt viktigt att utveckla lärarutbildningen och föra in mer ny teknik. I dag finns mer digital teknik i undervisningen i skolan än på universitetet, konstaterar Per Nilsson.
Resultaten av forsknings- och samverkansprojektet ska bli till ”lektionsmoduler”, undervisningspaket som lärarna ska kunna använda som stöd och vägledning i att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning. Det finns många områden inom matematiken som lämpar sig för digital teknik enligt Per Nilsson:
De oljerika fröna från vild fältkrassing har en oljekvalitet som inte lämpar sig för matlagning, men nu har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet förädlat fram ett plantmaterial med betydligt bätte egenskaper.
Genom att minska aktiviteten hos två gener som kodar för två enzymer som påverkar oljans fettsyrasammansättning, har forskarna ökat halten av den hälsosamma oljesyran i fältkrassingfröna från 11 till 84 procent.
Samtidigt minskades halten av den ohälsosamma erukasyran, från 20 procent ner till 0,1 procent. Halten linolensyra sjönk från 40 procent till 2,6 procent. Linolensyra är visserligen en nyttig fleromättad fettsyra, men den är instabil vid höga temperaturer.
– Nu fungerar den här oljan bra för livsmedelsändamål, framförallt för fritering, säger Li-Hua Zhu, professor i växtförädling och bioteknik vid SLU, som leder projektet.
Fältkrassing tål hårda vintrar
Hon förklarar också att vi behöver producera mer växtoljor för att ersätta fossil olja inom kemiindustrin, och till livsmedel, framför allt oljor som är bra för hälsan. I nuläget finns ingen oljegröda som tål vintrarna i norr, men fältkrassingen skulle kunna odlas i hela Sverige.
Just fältkrassingen (Lepidium campestre), har en potential att bli en bra ny gröda i flera avseenden. Den är tvåårig och kan i och med det fungera som fånggröda – den kan ”fånga” växtnäring ur åkermarken under vinterhalvåret då marken annars ligger bar. Dessutom kan den samodlas med till exempel korn eller vete. Fröna innehåller cirka 20 procent olja, men den vilda, oförädlade växtens olja är inte användbar för oss människor.
Emelie Ivarson är doktorand och jobbar i projektet.
Jobbar på att höja oljehalten
– Fältkrassingens frön har en relativt hög oljehalt, men just fettsyrasammansättningen gör att den vilda fältkrassingen inte är användbar som livsmedelsgröda. Därför har vi förändrat oljan, förklarar Emelie Ivarson.
Studien visar att det med hjälp av bioteknik går att anpassa fältkrassingens oljekvalitet till olika användningsområden.
Eftersom fossil olja är en ändlig resurs med negativ miljöpåverkan vore det bra om vi kunde producera mer växtoljor för olika ändamål på våra åkrar.
För att utveckla fältkrassingen till en ekonomiskt lönsam gröda arbetar forskarna också med att höja oljehalten från 20 procent till nivåer kring 30 procent. Höstraps som är den huvudsakliga oljegrödan i Sverige har över 40 procent olja i sina frön, men den är bara härdig i södra Sverige.
Resultaten publicerades nyligen i tidskriften Plant Cell Reports.
Kontakt:
Li-Hua Zhu, professor, Institutionen för växtförädling, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. 040-41 53 73, li-hua.zhu@slu.se, mistrabiotech@slu.se, 018-67 22 32
Våldsskildringar förekommer i film, litteratur, pornografi, musik och tv-spel och det handlar om våld mot både människor och djur, och det förekommer både verkligt och spelat våld. Erik van Ooijen, doktor i litteraturvetenskap, menar att vi riktar vår upprördhet över olika skildringar på olika vis. Det tydligaste exemplet på det är skildringar av övergrepp i litteraturen.
– Vladimir Nabokovs ”Lolita” anses vara ett litterärt mästerverk som är intellektuellt stimulerande och har ett vackert språk – men den handlar om fruktansvärda saker, säger han. Hur försvarar vi den sortens njutning, att läsa ett sådant verk och uppskatta det? Här handlar det om att skilja på vilken sorts skildring det handlar om.
Lika mycket våld bakom köttet på tallriken
Skildringarna är frånstötande, men frågan van Ooijen ställer sig är hur exempelvis skildringar av våld mot djur skiljer sig från en scen i en romantisk komedi där ett par äter kött på en restaurang.
– Det ligger ungefär lika mycket våld bakom den där köttbiten, men vi får inte se det. Den här typen av skildringar har funnits länge – träsnitt från 1600-talet där tjänaren får rida och herren gå bakom, eller gamla bilder där djuren har hängt upp slaktaren och tar ur hans inälvor. Det handlar om att varje maktförhållande kan kastas om.
Mer information:
Kontakta Erik van Ooijen på erik.vanooijen@kau.se, eller 073-759 07 15.
I djurvärlden har den som är stor ofta ett övertag, men ibland kan det faktiskt vara tvärtom. I miljöer där det är ont om mat kan djuren bara växa till långsamt och löper då risken att bli uppätna innan de hunnit bli så stora att de kan föröka sig. Det naturliga urvalet gynnar då individer som lyckas reproducera sig tidigt.
Struntar i skelettet
Den här evolutionära drivkraften tros vara förklaringen bakom det fenomen som forskaren Sabine Stöhr vid Naturhistoriska riksmuseet och en rysk kollega upptäckt: många ormstjärnor som lever på riktigt djupt vatten struntar i att utveckla delar av sitt skelett. De låter bli att få fler armkotor, tänder och ryggplattor. Istället lägger de all energi på att tillverka sina könsorgan. Resultatet blir ormstjärnor, som i de mest extrema fallen ser ut nästan som bebisar, men är fullt kapabla att föröka sig.
– Det är fascinerande hur skelettet ser ut både hos ungar och de starkt pedomorfa arterna, säger Sabine Stöhr, som fått ägna sig åt ett riktigt pillergöra. De flesta djuphavslevande ormstjärnor är nämligen mycket små och skelettdelarna måste undersökas i svepelektronmikroskop.
Skilja unga från pedomorfa vuxna
I studien som publiceras i PLOS ONE har forskarna tagit fram en standardiserad mätmetod för olika delar av ormstjärnornas skelett, som gör att man objektivt kan bedöma om en art är pedomorf eller inte. Avgränsningen är nödvändig för att kunna reda ut vilka arter av ormstjärnor som lever på våra havsbottnar och hur de är släkt med varandra. Pedomorfin ställer nämligen till det för ormstjärneforskare som ska beskriva nya arter, eftersom det kan vara svårt att skilja på ”riktiga ungar” och pedomorfa individer.
Ormstjärnor vanliga på havsbotten
Ormstjärnor är både artrikare och talrikare än sina mer kända släktingar sjöstjärnorna. De består av en rund skiva med fem tunna, slingrande armar och fem käkar på undersidan av skivan. Ormstjärnor finns överallt i haven, ofta i mycket stort antal, och är viktig föda för till exempel plattfiskar.
– Ormstjärnorna hör till de äldsta djurgrupper som finns och vi försöker följa evolutionen bakåt i tiden för att förstå hur olika karaktärer hos djuren har utvecklats. Det här med pedomorfi verkar de ha ägnat sig åt länge och hela familjer av ormstjärnor har troligen uppstått så, säger Sabine Stöhr.
Hur vi hanterar våra döda medmänniskor har varierat över tid och plats. I Sverige begravdes de döda i hällkistor ovan jord under stenåldern. Under bronsåldern brändes de. Först under järnåldern började vi gräva ner liken i jorden, en praktik som från och med att Sverige kristnades kring 1000-talet var den enda formen av gravsättning i landet – fram till 1800-talet då kremering introducerades. I dag kremeras drygt 80 procent av alla avlidna i Sverige. Detta trots att metoden historiskt är främmande inom både kristendomen, judendomen och islam.
– Att gräva ner kroppen så att den blir en del av jorden är en gammal tanke och att bli kremerad strider egentligen mot idén om kroppens värde och idén om återuppståndelsen, säger Christer Hedin, religionshistoriker, docent och lektor vid Stockholms universitet.
I stort sett alla kulturer har man dock en stor respekt för döden. Den största skillnaden menar han ligger just i behandlingen av den döda kroppen före begravningen.
– Både judar och muslimer har traditionen att tvätta liket för att hedra kroppen. Man tar hand om kroppen under det tillstånd som är mellan döden och uppståndelsen. I Sverige tänder vi i stället ljus och låter anhöriga sitta hos den döde och ta farväl tills de känner att den döde har lämnat dem. Självklart snyggas kroppen till på sjukhuset, men vi tvättar inte kroppen som en rit innan begravning.
Döden mer främmande i dag
Det senaste århundradet har den svenska välfärden gjort att döden blivit alltmer främmande. Tidigare var döden lika självklar som livet och i det gamla bondesamhället låg exempelvis den döda kroppen kvar hemma fram till jordfästningen. I dag har många av oss aldrig sett ett lik.
– Döden är mer tabu i dag än förr i tiden när den var mer närvarande. Då tog man för givet att man skulle förlora några av sina barn, men idag ses det som en fullständig katastrof. I dag har man kanske bara två barn och räknar med att ha kvar dem livet ut. Givetvis blir döden en större katastrof då, säger Christer Hedin.
Inte så konstigt att vi helst inte vill tänka på döden. Alls.
Gröna begravningar på frammarsch
Men trots vår ökade distansering till döden, kommer den inte undan samhällstrenderna. Dagens miljömedvetenhet sträcker sig bortom livet efter detta.
– Yngre människor är mer miljömedvetna och vill tillbaka till jorden. När någon har avlidit ligger miljöaspekten väldigt långt bak i huvudet och det är kanske tio av tusen som frågar efter det. Men även om det är en väldigt långsam trend, tror vi nog att om vi skulle fråga yngre människor om deras begravningspreferenser så skulle många välja jordbegravning, säger Ulf Lerneus, förbundsdirektör för Sveriges begravningsbyråers förbund.
Utomlands har man kommit betydligt längre vad gäller ekologiska begravningar. I USA och Storbritannien har det på senare tid blivit populärt med ”green funerals” där principen är att varje enskild detalj ska vara väl genomtänkt för att undvika onödig miljöbelastning. På en speciell begravningsplats kan den avlidne begravas i en nedbrytbar kista eller urna av ull, bambu eller återvunnen kartong och istället för en gravsten planteras ett träd ovanpå graven. På vissa ställen planteras ingenting alls och graven lokaliseras istället med hjälp av GPS.
År 2001 introducerade den svenska biologen Susanne Wiigh-Mäsak en alternativ begravningsmetod som går ut på att kroppen frystorkas och blir till näringsrik mull. Denna ekologiska begravningsidé rönte stor uppmärksamhet när det begav sig.
Bäst att inte göra något alls
I Australien tillämpas en metod som kallas resomation, vilket går ut på att kroppen läggs i en stor centrifug och utsätts för en 170 grader varm högtryckstvätt bestående av vatten och alkaliska joner. Efter tre timmar återstår bara poröst skelett. Denna teknik har dock sina nackdelar då det fortfarande saknas hållbara alternativ till vad som ska hända med det vatten som innehåller det som en gång var en människa.
Allra bäst för miljön torde ändå vara luftbegravning, vilket tillämpas i Himalaya, Tibet. Marken i dessa områden är oftast frusen och eftersom luften är fattig på syre samtidigt som virke är värdefullt så är kremering inte alltid det självklara alternativet. Istället styckas kroppen och läggs på en bergstopp blottat för väder, vind och diverse rovdjur. Enligt Ann-Sofie Pålsson, rättsläkare och arkeolog vid Rättsmedicinalverket i Uppsala, är detta den mest miljövänliga metoden.
– Om syftet är att snabbt bryta ner kroppen för att kroppens olika beståndsdelar ska kunna återgå till det naturliga kretsloppet, vore det bästa att lägga ut kroppen på marken i en skog eller på en äng. Därefter låter man väder och vind, mikroorganismer, insekter och djur ta hand om nedbrytningen av kroppen. På sommaren med en fuktig och hög värme kan en kropp bli skeletterad på en vecka, säger hon.
Något liknande tillämpas inom zoroastrismen, fast av helt andra skäl. Enligt religionen, som var dominerade i Persien under flera tusen år, och haft stort inflytande på judendom, kristendom och islam, anses de döda vara så orena att de varken får begravas eller brännas. Istället ska de sättas ut till fåglarna i torn på höjder eller bergstoppar, något som fortfarande sker i Indien.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Tidigare har de flesta forskare föreslagit att materialet i magmakamrarnas tak antingen borde smältas upp av magman, eller falla ned och samlas på botten. Men trots många försök har ingen lyckats hitta tillräckligt med bevis för någon av de två hypoteserna.
– Vi har visat att stenfragmenten från magmakamrarnas tak istället kastas ut, ungefär som när man poppar popcorn! Vi har hittat dessa fragment från insidan av magmakammare som har följt med ut i vulkanutbrott. Fragmenten är fulla av bubblor och har mycket låg densitet, och påminner mycket om popcorn, säger Steffi Burchardt, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet.
Steffi Burchardt framför vulkankomplexet Payun i Argentina. (Foto: Karen Mair)
Letade utanför boxen
När bergartsfragment faller ned i magmakammaren hettas de snabbt upp flera hundra grader, och alla vätskor som finns inuti kokar och bildar gasbubblor. Precis som vattnet i ett majskorn som hamnar i den heta kastrullen.
Steffi och hennes kollegor kan nu visa att det är just den processen som gör att stenarna kan flyta och stiga upp till toppen av sina magmakammare. När det sedan blir vulkanutbrott försvinner stenfragmenten – våra ”popcornstenar” – från magmakamrarna och hamnar istället på jordytan vilket förklarar varför man hittar så få stenfragment i stelnade magmakammare. Vidare kan forskarna se att ångan från de upphettade stenfragmenten ger ett ökat tryck i magman vilket i sin tur kan utlösa explosiva vulkanutbrott.
– Ibland kan man hitta helt nya lösningar till urgamla gåtor när man letar på nya ställen – I detta fall bokstavligt talat utanför boxen! De gamla magmakamrarna var helt enkelt helt fel plats att leta på, säger Steffi Burchardt.
SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut har fått 13 miljoner kronor från EU för att genom en bioekonomiprocess öka värdet på halm. I samverkansprojektet AGROinLog ska SP Processum och SP stötta Lantmännens produktion av etanol i en uthållig och lönsam process.
Halm en vanlig restprodukt
I det här treåriga projektet vill man lösa lönsamhetsproblemet genom att försöka hitta en lönsam användning av ligninet. På så sätt skulle man kunna stärka hela värdekedjan för halm – en restprodukt från jordbruket som det finns gott om i Europa.
– Lantmännen Agroetanol ser fram mot detta projekt. Vi ser det här som en väldigt viktig pusselbit i att öka förädlingsvärdet av lignocellulosabaserad råvara, exempelvis från halm, för att inte bara tillverka etanol utan också högvärda produkter från det lignin som finns i råvaran, säger Paula Segura vid Lantmännen Agroetanol.
Hos SP Processum i Örnsköldsvik ska man använda olika förbehandlingsmetoder för att utvinna ligninet, följt av processen HTL, hydrotermisk förvätskning, för att ta fram ligninbaserad bio-olja för till exempel biodrivmedelsproduktion.
Bygger pilotanläggning
– Vi bygger en pilotanläggning för att vid mycket höga tryck och temperaturer kunna ta fram bio-olja, berättar Tomas Gustafsson, SP Processum. Bio-oljan kan sedan uppgraderas till exempelvis biodrivmedel och kemikalier. Eftersom vi normalt arbetar med skogsråvara och restströmmar från skogsindustrin ska det bli spännande att tillämpa våra processer även på lignin från halm.
I projektet ska man också se på logistiken kring halmhanteringen.
– Vi ska fokusera på systemet och affärsmodellen för skörd, lagring och tillförsel av halm samt inventera tillgången av halm kring etanolfabriken, säger Carina Gunnarsson, vid SPs enhet för jordbruk och livsmedel.
Fotnot: Projektet ingår i EU:s H2020-program och koordineras av det spanska energiforskningscentret CIRCE.
För mer information:
Carina Gunnarsson, forskare, SP Enheten för jordbruk och livsmedel (f d JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik), 010-516 69 32, carina.gunnarsson@sp.se
Carina Johansson, presskontakt SP Enheten för jordbruk och livsmedel (f d JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik), 010-516 69 28, carina.johansson2@sp.se
Djur utsätts för stress varje dag på grund av en mängd olika miljöfaktorer. Extremt låga eller höga temperaturer, brist på mat eller vatten och oxidanter kan alla störa djurets inre balans och framkalla stress. För att motverka detta har djuren utvecklat olika fysiologiska och beteendemässiga mekanismer som styrs av ett antal hormoner i hjärnan.
Hos människan regleras stress av hormoner som adrenokortikotropt hormon och kortisol. Men dessa saknas hos insekter och andra ryggradslösa djur. Så hur hanterar insekter, som är den mest framgångsrika djurgruppen och som lever nästan överallt i världen, fysisk stress? Svaret är ett hormon som upptäcktes för nästan trettio år sedan, men vars huvudsakliga funktion har varit okänd tills nu.
Corazonin motverkar stress
En forskargrupp under ledning av Dick Nässel vid Stockholms universitet har upptäckt att insektshormonet corazonin styr bananflugans svar på olika stress. I en artikel i brittiska Royal Societys tidskrift Open Biology skriver Dick Nässel och hans kollegor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, att bananflugor använder detta hormon för att motverka stress och återställa sin inre balans.
– Precis som människor kan flugor motverka stress, även om komponenterna i systemet kan vara annorlunda. När de svälter eller är uttorkade använder flugorna sina energiförråd för att bibehålla ett stabilt tillstånd. Dessa åtgärder koordineras av corazonin, som också hjälper flugorna att motverka oxidanter. Hormonet gör allt detta genom att påverka flugans leverliknande fettkropp, förklarar Dick Nässel.
Undersöker fler hormoner
Det är ännu inte klarlagt om corazonin använder andra, intermediära, hormoner för att samordna olika stressreaktioner. Detta är fokus för medförfattaren Meet Zandawalas pågående projekt:
– Vi undersöker nu om corazonin interagerar med andra hormoner i hjärnan. Vi vill identifiera olika stresshormoner hos insekter och använda kunskapen för att hitta miljövänliga sätt att specifikt reglera skadeinsekter och samtidigt skydda nyttiga insekter som bin.
Artikeln: ”Systemic corazonin signalling modulates stress responses and metabolism in Drosophila” av Olga I. Kubrak, Oleh V. Lushchak, Meet Zandawala och Dick R. Nässel finns publicerad på Open Bilology.
För mer information:
Meet Zandawala, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 40 87, mobil 0762-81 67 81, e-postmeet.zandawala@zoologi.su.se (endast engelska)
Dick R. Nässel, Professor, Zologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 40 77, mobil 0702-65 50 22, e-post dnassel@zoologi.su.se (talar svenska)
Fokus i den aktuella studien är på sackaros. Sackaros finns naturligt i frukt och grönsaker, men huvuddelen av vårt intag sker via tillsatt sackaros. Förutom i sötade drycker, kakor och godis kan sackaros finnas tillsatt i en mängd vanliga livsmedel, till exempel mejeriprodukter, bröd och sylt/marmelad. I Sverige är sackaros den vanligaste formen av tillsatt socker.
Max 10 procent av energiintag bör komma från socker
– För det stora flertalet verkar inte konsumtionen av tillsatt socker vara ett problem när det gäller just det vi undersökt, det vill säga risken att utveckla hjärtinfarkt eller annan allvarlig hjärtsjukdom. Men för ett litet antal personer med mycket stor konsumtion av tillsatt socker förhöll det sig annorlunda. Bland de 5 procent av deltagarna som fick minst 15 procent av sitt dagliga energiintag från sackaros ökade risken för hjärtinfarkt med ungefär en tredjedel, berättar Emily Sonestedt, kostforskare vid Lunds universitet.
De allmänna kostrekommendationerna i Sverige anger att max 10 procent av vårt dagliga energiintag bör komma från tillsatt socker.
Studien belägger inte orsakssamband mellan mängden sackaros och allvarlig hjärtsjukdom. Men för att minska risken för felaktiga slutsatser har resultaten justerats för faktorer som traditionellt förknippas med hjärt-kärlsjukdom. Hit hör livsstilen, som till exempel rökning, alkohol och motionsvanor. Även kostintaget analyserades och justeringar gjordes för livsmedel som anses kopplade till hjärt-kärlrisken, till exempel kött, fullkorn, frukt, grönt, kött och kaffe.
Tittade på kostintaget i sin helhet
– Vi ville i studien undersöka om det redan vid ett mindre överintag av tillsatt socker gick att se ett samband med allvarlig hjärtsjukdom. För att efterlikna verkligheten så mycket som möjligt fokuserade vi på kostintaget i sin helhet och inte endast utvalda livsmedel som till exempel läskedrycker, fortsätter Emily Sonestedt.
Studiens underlag kommer från den stora befolkningsundersökningen Malmö kost cancerdär deltagarna bland annat genomgått hälsokontroll, svarat på livsstilsfrågor och fört kostdagbok under en begränsad tid. En i genomsnitt 17 år lång uppföljning gjordes, av totalt drygt 26 000 deltagare utan känd diabetes- eller hjärt-kärlsjukdom.
Finns det skäl att ändra de allmänna kostrekommendationerna utifrån de aktuella resultaten?
– Nej, enligt min mening finns det i nuläget väldigt lite som pekar på att förekomsten av hjärtinfarkt eller annan allvarlig hjärtsjukdom skulle minska om de som redan håller sig inom rekommenderat intag skulle minska på sockret ytterligare. Däremot kan det vara bra att fundera över om det går att nå de som ligger över rekommenderad nivå, och framförallt storkonsumenter av sötad mat och dryck, genom riktade insatser.
Hur ser sockerkonsumtionen ut i Sverige idag?
– Det finns tidigare undersökningar som visar att 40 procent av befolkningen har för hög konsumtion, varav flertalet har en mindre överkonsumtion. Det finns också tecken på att den ökande sockerkonsumtionen har planat ut, avslutar Emily Sonestedt.
Forskargruppen vid Lunds universitet kommer att fortsätta sina studier kring socker och hjärt-kärlsjukdom, bland annat med fokus på andra diagnoser:
För mer information:
Emily Sonestedt, docent i Nutritionsepidemiologi, Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, 040-39 13 25, 073-700 71 45, emily.sonestedt@med.lu.se
Fotnot: Studien har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet (VR), Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF) och Crafoordska stiftelsen.
För att få en förståelse för hur en lärares vardag ser ut, hur de arbetar och vilken roll digital teknik har i deras dagliga arbete, observerades fyra lärare under ett antal dagar. Utöver observationerna genomfördes också intervjuer med lärarna, men också med skolrektorer och representanter från en kommuns utbildningsförvaltning samt IT-chef för kommunala IT-enheten.
Sadaf Salavatis avhandling bekräftar tidigare forskning som visar på att lärare lättare tar till sig och använder innovationer som går i linje med deras professionella erfarenheter, tankar och värderingar. Sadafs forskning visar också att lärarnas benägenhet att använda digital teknik till stora drag är individberoende.
Utlärningsmetoden påverkar användandet av digital teknik
Baserat på sin bakgrund, erfarenheter samt sociala sammanhang har lärare olika förhållningssätt och värderingar i hur det ser på sin yrkesroll som lärare och hur det de ser på sina elever och deras lärande. Världsbilder, förhållningssätt och värderingar påverkar lärarnas utlärningsmetoder och hur de använder den digitala tekniken. Forskningen visar att lärare som har en mer studentcentrerad pedagogik tenderar att använda digital teknik i högre grad och på ett innovativt sätt, jämfört med lärare med en mer lärarcentrerad pedagogik.
Forskningen visar också att erfarenheter som lärare får genom användning traditionell pedagogik och användning av digital teknik också påverkar och förändrar lärarnas världsbild och förhållningssätt och därmed hur digital tekning ingår som en del i deras undervisning.
Även organisationen påverkar
Några av de faktorer som bidrar till komplexiteten i lärarnas vardag är avsaknad av klargörande centrala mål och direktiv men också avsaknad av tydliga definitioner och förståelse för centrala begrepp. Vad som även påverkar hur lärarna integrerar digital teknik i undervisningen är organisationsrelaterad. Detta handlar bland annat om den frihet och beslutsrätt som skolledare har över den egna interna organisationen samt resursrelaterade frågor, exempelvis otillräcklig IT-support eller begränsat pedagogiskt stöd av centrala kommunala enheter.
Även varierande elevgrupper, elevers individuella behov samt elevers bristande ansvarskänsla om sina digitala enheter har visat sig bidra till och påverka den komplexitet som finns kring användning av digital teknik i undervisningen.
Bristande förståelse för lärares vardagspraktik
Den kanske viktigaste faktorn som identifierats, som bidrar till komplexiteten i lärares dagliga arbete är undervisningssituationen i sig själv och hur den uppfattas på olika sätt av olika aktörer. Forskningen har visat att de olika aktörerna, men även ytterligare intressenter utanför skolans värld (till exempel IT-utvecklare, föräldrar, etc.) har sina egna världsbilder och förståelser av digital teknik och hur den bör användas i undervisningen. Utöver dessa skillnader och motsägande världsbilder framkommer det också att det finns en bristande förståelse för lärares vardagspraktik, med och utan användning av digital teknik. Detta har konsekvenser för beslut och direktiv som tas på högre myndighetsnivåer.
Resultatet i avhandlingen påvisar och förstärker tidigare forskning som visat på komplexiteten i undervisningssituationer. En av de mest övergripande och största utmaningarna relaterat till komplexiteten är sammanhang, kultur och traditioner vilka är unika för varje skola och för varje klassrum. Dessa faktorer i kombination med lärares individuella världsbilder påverkar lärares varierande användning av digitala teknik i deras undervisning och vardagspraktik, samtidigt som myndigheter förväntar sig att användningen ska likformas.
För inte så länge sedan var döden betydligt mer närvarande i våra liv än i dag – åtminstone för oss i den relativt trygga västvärlden. Vi tog hand om de döda hemma tills de skulle begravas och vi levde med vetskapen att minsta förkylning kunde leda till döden om det ville sig riktigt illa. I dag är läget annorlunda och många av oss har aldrig sett en död människa. Trots det har döden inte upphört att fascinera.
Det börjar tidigt. Redan små barn uppvisar någon slags hatkärlek till skräcken när de skrikande av förtjusning blir jagade av fiktiva monster och spöken. Beteendet följer oss genom åren med högtider som Halloween och bus eller godis, tonårens anden i glaset och senare skräckfilmer som vi – trots att vi vet att de lämnar oss sömnlösa – inte kan sluta titta på.
Döden är så obegriplig
I en Sifo-undersökning från 2012 svarade 21 procent att de trodde att människor kan gå igen. Lika många svarade att de själva hade upplevt, sett, varit i kontakt med eller haft en förnimmelse av en person som är död.
Liselott Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna, misstänker att det är dödens obegriplighet som ligger till grund för att dessa trosföreställningar – och att de är så utbredda.
– Det finns tankar och idéer kring att något slags liv fortsätter efter döden i de flesta kulturer, både i etablerade religioner och i den lösare hållna folktron, och att det därmed också, under vissa omständigheter, kan gå att uppfatta och eventuellt kommunicera med de döda, säger hon.
Skräckfilmer populära
Vår fascination för skräck syns även i populärkulturen. Skräckfilmer är de mest inkomstbringande efter romantiska komedier, enligt den amerikanska filmstatistiksajten The Numbers. Men enligt Per Israelson, litteraturforskare och skräckvetare vid Stockholms universitet, handlar det inte om ”riktig” skräck.
– Den typen av skräck som syns och är populär just nu är egentligen inte läskig. Det är mer som skräckens klichéer. Nu har filmer dessutom utvecklats till sinnliga spektakel vilket passar skräckfilmer oerhört bra, säger han.
Får oss att känna oss levande
En annan förklaring till skräckgenrens popularitet är att de kan fungera definierande. Till exempel kan zombies få oss att känna oss mer levande och en ondsint mördare få oss att känna oss goda. Dessutom speglar ofta berättelserna samhället vi lever i.
– Skräckgenren är ofta politisk och problematiserar samhällsproblem. Den visar vad som kan hända om vi inte ändrar på oss. Det är en kamp mellan rätt och fel, gott och ont och normer och värderingar, säger Anna Höglund, skräck- och monsterforskare vid Linnéuniversitetet.
Rädsla ger njutning
När en person blir rädd går hjärnan in i ett kamp-eller-flykt-tillstånd. Handflatorna blir svettiga, pupillerna utvidgas och kroppen pumpas full med dopamin och adrenalin. Detta sker oavsett om rädslan är äkta eller påhittad.
Det är dock sammanhanget som avgör om känslan klassas som positiv eller negativ. Nyligen kunde forskare vid Vanderbilt University i USA visa att människor som gillar att bli skrämda, till exempel av skräckfilmer, har ett synnerligen effektivt dopamin- och belöningssystem.
Enligt forskningen saknas nämligen bromsar för dopaminfrisättning. Mätning av puls, pupillvidgning, andningsfrekvens och andra fysiologiska aktiviteter visade även att det är svårt att skilja på en person som är upphetsad och en person som är rädd. Detta eftersom de fysiologiska reaktionerna liknar varandra och till och med anses vara nära besläktade.
För en del människor verkar således rädsla – på en säker plats – vara en källa till njutning och något som får dem att må bra. Enligt vissa forskare fungerar rädslan även som en boost för självförtroendet eftersom man tar sig igenom en skrämmande situation.
Kanske något att tänka på nästa gång man går ensam över en kyrkogård på natten?
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Skogskyrkogården, Stockholm 4 november 2017.
Alla helgons dag och halloween – vad är skillnaden?
Alla helgons dag är en kristen högtid som utan avbrott har ingått i det svenska kyrkoåret sedan medeltiden. Högtiden markerar slutet på sommaren och vinterhalvårets början och firas till martyrers och helgons ära. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.
Högtiden inträffade tidigare alltid den 1 november men flyttades 1772 till närmaste söndag. Hette fram till 1953 Allhelgonadagen, då den bytte namn till Alla helgons dag och flyttades till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november.
Halloween
I anglosaxiska länder motsvaras dagen före Alla helgons dag av den folkliga Halloween – en förvrängning av det ursprungliga All Hallows’ Eve (alla helgons afton) – med barnupptåg av olika slag. Seden har varit populär i USA sedan 1800-talet och sedan mitten av 1990-talet har den även vunnit spridning i Sverige. Halloween inträffar den 31 oktober.
Ursprungligen härstammar halloween från den keltiska helgen Samhain då de dödas själar ansågs återvända till jorden. Människorna klädde ut sig och gick och tiggde mat och dryck till festen. Ljusprydda pumpor sattes ut för att mota bort ondskan.
– Rift Valley-feber är en underskattad orsak till sjukdom i drabbade delar av Afrika och den arabiska halvön, säger Maria Baudin, som är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi och Enheten för virologi vid Umeå universitet.
– Vi har gjort en oroande upptäckt att infektion med Rift Valley-feberviruset kan leda till missfall, en association som tidigare misstänkts men som aldrig bevisats. Därför är det nu är viktigt att ta fram effektiva botemedel, ett arbete vi inlett genom att identifiera molekyler som blockerar virusinfektion. Eftersom Rift Valley-feberviruset är myggburet finns det dessutom en risk att det sprider sig till tidigare icke-drabbade områden.
Sju gånger högre risk för missfall
I en studie som nyligen beskrevs i Lancet Global Health undersökte Maria Baudin och forskarkollegor 130 gravida kvinnor i Sudan som infekterats av RVFV. De infekterade kvinnorna hade mer än sju gånger högre risk att få missfall jämfört med personer i en kontrollgrupp. Missfall hos personerna med virusinfektion skedde generellt sett senare i graviditeten än hos de som inte infekterats.
Maria Baudin har också undersökt de mekanismer genom vilka RVFV interagerar med celler. En datorsimulering visade att virusets yta var positivt laddad. Forskarna har sedan genom experiment i cellkultur kunnat visa att kolhydrater på cellens yta är viktiga för infektion, vilket gör det troligt att viruset interagerar med negativt laddade kolhydrater.
Sex molekyler som förhindrar infektion
I en tredje studie har forskarna utvecklat en snabb och säker metod för att identifiera molekyler som hindrar RVFV-infektion i celler. Med metoden har forskarna undersökt över 28 000 olika sorters molekyler och hittills identifierat sex ämnen som utgör potentiella mål för utveckling av läkemedel mot RVFV.
Maria Baudin är från Umeå. Hon har en magisterexamen i biomedicin vid Umeå universitet. Hennes fascination för virus ledde till ett projektarbete och doktorandstudier på Institutionen för klinisk mikrobiologi och Enheten för virologi.
För mer information:
Maria Baudin, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Enheten för virologi, Umeå universitet
090-785 0922; maria.baudin@umu.se
Det har under flera år kommit allt fler bra studier som visar oroväckande samband mellan miljögifter och ohälsa. Av förklarliga skäl kan man inte göra interventionsstudier med miljögifter på människor, utan det handlar om sambandsstudier (epidemiologiska studier) eller om djurstudier.
– Men det fortsätter att vara ett lågt intresse för denna typ av forskning, vi behöver ökade möjligheter att göra fler och större studier och det behövs dessutom djurstudier som kan påvisa orsakssamband samt förklara de bakomliggande mekanismerna. Nu kan vi visa att det kunde vara lönsamt också, att satsa på detta område, säger Monica Lind, docent i miljömedicin på avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Akademiska sjukhuset.
PCB ökar risken för diabetes
Det har tidigare visats av flera forskargrupper runt om i världen, inklusive den som leds av Monica Lind och Lars Lind vid Uppsala universitet, att höga halter av olika typer av miljögifter i blodet, som exempelvis PCB:er och långlivade insektsbekämpningsmedel, är relaterade till en hög risk att ha få diabetes.
Forskargruppen har nu tillsammans med den amerikanske miljöforskaren Leonardo Trasande, New York University, gjort en kostnadskalkyl med utgångspunkt från den så kallade PIVUS-studien där ett stor antal miljögifter har undersökts hos cirka 1000 äldre individer i Uppsala, liksom förekomsten av diabetes i gruppen. Denna, liksom en liknande studie av Trasande, publicerad i tidskriften the Lancet förra veckan, har fått stor internationell uppmärksamhet.
Resultatet visar att höga halter av PCB:er, långlivade insektsbekämpningsmedel, ftalater (mjukgörare i plaster och i kosmetika/hudvårdsprodukter) och fluorerade ämnen (bland annat i brandskum och i vattenavstötande material) tillsammans kan förklara 13 procent av diabetsförekomsten. Detta kan jämföras med fetma, den vanligaste riskfaktorn för diabetes, som förklarar 40 procent.
Sjukvården skulle spara 45 miljarder kronor
– En minskning av dessa miljögifter med 25 procent skulle enligt våra beräkningar kunna minska diabetsförekomsten i Europa med cirka 150 000 individer och leda till en kostnadsbesparing på 45 miljarder svenska kronor per år inom sjukvården, säger Lars Lind, professor i medicin vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.
Beräkningarna baseras på hur stor andel av risken som kan förklara ett sjukdomsfall av diabetes, och offentliga uppskattningar på vårdkostnad per år för en kronisk sjukdom som diabetes.
– Kalkylen är som alltid inom hälsoekonomi komplicerad och innehåller flera osäkerhetsfaktorer, men man ser en tydlig bild, dvs att miljögifter leder till stora kostnader i vården. Då vi sett att miljögifter är kopplade till flera andra sjukdomar än diabetes skulle en minskning av dessa miljögifter kunna leda till stora besparingar inom vården på sikt, säger Monica Lind.
Artikeln är skriven av över 250 sociologer, biologer och genetiker från forskningsinstitut över hela världen. Forskningsstudien, som letts av Oxfords universitet tillsammans med Groningens universitet och Uppsala universitet omfattar analyser av 62 studier med totalt 330 000 män och kvinnor.
Hittills har man trott att familjebildningen huvudsakligen styrts av personliga val och social kontext. Den här studien visar att de blivande föräldrarnas genuppsättning också har betydelse. Närmare bestämt variationer i tolv olika genregioner är det som påverkar tidpunkten.
– De blivande föräldrarnas karriärsmål, inkomst, tillgång till preventivmedel, kostnaden för barnomsorg är alla faktorer som påverkar beslutet om när man ska starta familj och hur många barn man får.
Genvarianter påverkar hur vi bildar familj
– Vi har nu för första gången identifierat vanliga genvarianter som påverkar familjebildningen på populationsnivå och vår studie har därmed bidragit ytterligare en pusselbit till förståelsen för denna komplexa bild, säger huvudförfattare Melinda Mills från sociologiska institutionen vid Oxfords universitet.
Studien visar att DNA-varianter kopplade till ålder för första barn också reglerar andra egenskaper som har samband med reproduktion och sexuell utveckling, som vid vilken ålder flickor får sin första menstruation, vid vilken ålder målbrottet inträffar hos pojkar, och vid vilken ålder kvinnor går in i klimakteriet.
– Våra resultat skulle kunna få en långtgående effekt på mänsklig utveckling och fortplantning. Till exempel fann vi att DNA-varianter för att starta en familj senare i livet har samband med en senare menstruationsdebut och en senare klimakteriestart i kvinnor.
Kan delvis förklara barnlöshet
– Som ett resultat, i framtiden kan det vara möjligt för läkare att ge människor svar på den viktiga frågan: ”Hur länge kan man vänta?”, baserat på deras DNA-varianter. Men vi måste sätta våra fynd i perspektiv: att få barn beror på många sociala och miljömässiga faktorer, och dessa kommer alltid att spela en mycket större roll för om eller när vi får barn än vårt DNA, säger artikelns försteförfattare Nicola Barban från sociologiska institutionen vid Oxfords universitet.
Forskarna beräknade att varianter i de tolv genregionerna tillsammans förklarar mindre än en procent av variation i åldern vid första barnet och antalet barn som de får under sin livstid. Författarna menar att även om denna andel är låg, visar deras matematiska modeller att man i vissa fall kan använda den genetiska koden för att delvis förklara sannolikheten att en kvinna förblir barnlös.
Bättre infertilitetsbehanling
Efter att forskarna har undersökt funktionen av de tolv genregionerna och generna i dessa områden i detalj, har de identifierat 24 olika gener som kan förklara sambanden. Vissa av generna var redan kända för att ha en effekt på infertilitet, medan andra var okända.
– En bättre förståelse för funktionen av dessa gener skulle i framtiden kunna förbättra resultaten av infertilitetsbehandling, säger professor Harold Snieder från Groningen Universitet och Marcel den Hoed, docent vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala Universitet.
Kontakt: Marcel den Hoed, forskarassistent och docent i molekylär epidemiologi och translationell medicin, institutionen för medicinska vetenskaper, molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet, och SciLifeLab, marcel.den_hoed@medsci.uu.se, 070-425 07 52.
– Påfallande många européer uppger att de mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Man kan se att det delvis hänger samman med ekonomiska och sociala villkor, säger forskningssamordnare Filip Fors som tillsammans med professor Mikael Hjerm, båda vid Umeå universitet, ansvarar för insamlandet av data i Sverige.
Det är en ny upplaga av ESS, European Social Survey, som nu presenteras. Rapporten speglar hur invånarna i 20 europeiska länder samt i Israel ser på sin hälsa och livssituation. Svenskarna visar sig överlag ha mycket bra hälsa i jämförelse med övriga länder. Åtminstone anser svenskarna själva det. Bara irländarna och schweizarna känner sig en aning friskare än svenskarna.
Svenskar friskare än genomsnittseuropén
Svenskarnas hjärtan hör till de friskaste i Europa och svenskarna rör på sig mer än genomsnittseuropén. Sverige har dessutom varit framgångsrikt med rökavvänjning. Med bara 15 procents rökare är vi nu bäst i klassen.
Studien avlivar effektivt myten om att karga nordbor skulle vara mer depressiva än heta sydlänningar. I verkligheten tycks det vara precis tvärtom. Allra mest depressiv är man i Portugal, där nästan var tredje kvinna uppger att de har varit deprimerade den senaste veckan. Det är dubbelt så mycket som i Sverige. Överlag är invånarna i Syd- och Östeuropa mer depressiva än nordeuropéer. Bäst psykisk hälsa anser sig norrmän och finländare ha. Där är den psykiska hälsan dessutom jämställd. Annars är det betydligt fler kvinnor än män i Europa som uppger sig deprimerade.
Syd- och Östeuropa har det sämst
ESS-studien skärskådar också de socioekonomiska förhållanden och deras påverkan på hälsan. Svenskarna anser sig lyckligt lottade när det gäller bostäder och ifråga om materiell trygghet under uppväxten. Även här är det invånarna i Syd- och Östeuropa som anser sig ha det sämst.
– Det tycks inte vara så enkelt som att den som har det sämre ställt har osundare vanor ifråga om kost, motion och rökning – det har de ofta också – utan studien visar även på en koppling mellan hälsa och faktorer som bostad, arbete och uppväxtförhållanden, säger Filip Fors.
Sammanlagt har 40 000 personer, varav 1791 i Sverige, svarat på frågor om liv och hälsa.
För mer information, kontakta gärna:
Filip Fors
Forskningssamordnare
Sociologiska institutionen, Umeå universitet
Tel: 090-786 78 25
Mobil: 070-263 45 10
E-post: filip.fors@umu.se
