Undersökningen har gjorts av kemister vid naturvetenskapliga fakulteten tillsammans med kollegor vid klinisk farmakologi. För ett par år sedan framställde gruppen det mänskliga receptorproteinet och testade det i ett konstgjort cellmembran. Nu har motsvarande studier gjorts på malariamyggans receptor och resultaten är samstämmiga. Allt tyder på att den grundläggande mekanismen bakom temperatursensorernas funktion är densamma hos insekter och ryggradsdjur.
Den nya studien visar att en jonkanal hos myggan aktiveras av värme. Studien visar också att den första delen av det protein, den receptor, som bildar jonkanalen kan tas bort utan att förmågan att reagera på temperatur förstörs. Fortfarande rör det sig om grundforskning och de potentiella tillämpningarna ligger relativt långt fram i tiden. Forskarna vet emellertid inom vilka områden som upptäckterna kan få betydelse:
Effektiva insektsmedel
– Olika sätt att förhindra aktivering av receptorproteinet kan leda till nya läkemedel och behandlingar mot smärta och klåda. Ämnen som i stället aktiverar kan utvecklas till effektiva medel designade att avskräcka specifika insekter som bär på olika smittämnen, säger Urban Johanson, professor vid kemiska institutionen.
I den nya studien har forskarna framställt det rena proteinet i två versioner, ett komplett och ett som saknar den första halvan. Därefter har de satt in proteinet i ett konstgjort cellmembran och mätt strömmar genom enskilda jonkanaler. Dels vid olika temperaturer, dels efter att de har tillsatt ämnen som ingår i exempelvis wasabi och kanel. Med hjälp av spektroskopi har de följt de strukturella förändringarna i jonkanalen.
– Det finns likheter i de strukturella förändringarna oavsett om förändringen orsakas av värme eller wasabi. Den molekylära mekanismen för hur det här går till är ännu inte klarlagd, så nu ska vi gå vidare med en mer detaljerad kartläggning, säger Urban Johanson.
Resultaten publiceras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften The Journal of Biological Chemistry.
För mer information:
Urban Johanson, professor, Lunds universitet, kemiska institutionen, Centrum för molekylär proteinvetenskap
046-222 41 94, 0730-28 67 06, urban.johanson@biochemistry.lu.se
– En öppen och transparent planprocess bör aldrig ses som ett nödvändigt ont, utan istället som av största vikt för att få folkligt stöd för en utbyggnad av vindkraften, säger Johanna Liljenfeldt.
I sin doktorsavhandling analyserar Johanna Liljenfeldt planeringsprocessen för storskalig vindkraftsutbyggnad i Sverige, Norge och Finland. Hon visar att, i takt med att planreglerna har ändrats för att möjliggöra en snabbare utbyggnad och allmänheten därmed har fått mindre formellt inflytande, har diskussionen istället flyttats till andra forum, som internet eller informella kontakter.
Lokalt missnöje kan bli nationell angelägenhet
Det motstånd som då odlas kan istället nå långt utanför den plats som är aktuell för utbyggnad, med påföljd att attityderna till att bygga ut vindkraft påverkas generellt.
Frågor som eventuellt skulle kunnat lösas i en lokal planeringsprocess blir istället en nationell angelägenhet genom att opinionen mot vindkraftsutbyggnad som helhet växer. Att utrymmet för direkta kontakter, typ lobbying, växer när utrymmet för formellt medinflytande via öppna forum minskar, minskar också legitimiteten för den förda politiken.
Möjlighet att erbjuda samhällsnytta
I avhandlingen visar Johanna Liljenfeldt också att vindkraftens placering i Sverige hittills har varit relativt jämnt fördelad mellan olika grupper. Det vill säga, människors socioekonomiska ställning har spelat en relativt liten roll för var vindkraft har byggts i förhållande till andra faktorer som påverkar utbyggnaden.
Det finns också många möjligheter att kompensera negativa lokala konsekvenser genom att erbjuda någon form av samhällsnytta i form av till exempel arbetstillfällen eller bygdemedel. Även här är processaspekterna viktiga.
– Om man utesluter lokalbefolkningen från förhandlingar om hur nyttor av vindkraften ska fördelas kan det få samma verkan som när man inskränker möjligheterna till påverkan på den formella planeringsprocessen, alltså att motståndet växer och finner andra arenor som gör det svårare att komma överens, säger Johanna Liljenfeldt.
Johanna Liljenfeldt är bosatt i Umeå men uppvuxen i Solf utanför Vasa i Finland.
Avtalet med Sveriges lantbruksuniversitet, som ska äga fartyget, skrevs på 19 januari 2017.Avtalet undertecknades av Armon Shipyards styrelseordförande Laudelino Alperi Baragaño och SLU:s vicerektor Erik Fahlbeck. På plats vid mötet vid SLU i Uppsala fanns även representanter för SMHI, som tillsammans med SLU kommer att stå för merparten av den miljöövervakning och fiskeriforskning som fartyget ska användas till, samt för Havs- och vattenmyndigheten, som beställer dessa uppdrag.
SLU:s nya forskningsfartyg blir 69 meter långt och fullt utrustat för fiske, bottenprovtagningar och oceanografiska (fysikaliska, kemiska, biologiska) undersökningar. Fartyget blir mycket flexibelt och kan ta ombord många typer av specialutrustning. Illustrationer: Skipsteknisk AS
– Sveriges miljöarbete kommer att ha stor nytta av detta efterlängtade fartyg, och vi är väldigt glada att bygget nu kan komma igång, säger professor Magnus Appelberg från SLU, som har medverkat i projektets styrgrupp sedan starten.
– Det har varit en lång upphandlingsprocess, men i slutändan har den gett oss ett av världens bästa designföretag (Skipsteknisk) och ett varv (Armon Shipyards) med bred erfarenhet av kvalificerade fartyg och forskningsfartyg, säger Anders Englund, som har lett projektet.
Varvet kommer att projektera bygget under våren 2017, och fartyget beräknas sedan kunna sjösättas under sommaren 2018. Det slutliga överlämnandet till SLU ska ske under våren 2019. Under byggprocessen kommer SLU att ha egna kvalitetskontrollanter på plats i Spanien.
Varsamt fartyg som smyger fram
Sverige har inte haft något eget oceangående forskningsfartyg sedan 2011, då Argos togs ur drift. Som tillfälliga lösningar använder nu SLU det danska fartyget Dana och SMHI det finska fartyget Aranda. 2015 fick SLU regeringsuppdraget att ansvara för upphandlingen av ett nytt fartyg. När detta byggts klart och tas i drift 2019 kommer SLU att kunna erbjuda ett mycket kvalificerat, modernt och flexibelt fartyg som kan användas för i stort sett alla typer av marin forskning. SLU blir ägare till det nya fartyget medan Sjöfartsverket ska ansvara för drift och underhåll. Kontraktet med varvet som ska bygga fartyget är på 38,6 miljoner Euro.
Det som är speciellt med denna typ av fartyg är bland annat att de ska vara extremt tystgående och ha minimal bubbelbildning vid framfart, för att inte skrämma fisk vid provfisken och ekolodsundersökningar. Detta kräver att kraftöverföringen sköts av elmotorer och att bogpartiet har rätt utformning. Utöver bullerminskningen ut i vattnet medför dessa anpassningar också mycket god arbetsmiljö inne fartyget. Fartyget kommer att byggas med högt ställda miljökrav. Bland annat kommer skrovet att målas utan giftiga bottenfärger och generatorerna ska kunna köras med förnyelsebara bränslen.
FARTYGSFAKTA
Det nya fartyget kommer att vara 69 m långt och ha en besättning på 8–15 personer och lika många forskare, beroende på uppdragets karaktär. Totalt finns 28 enkelhytter. Forskningsfartyget blir fullt utrustat för fiskeri- och oceanografi-undersökningar:
Moderna trålar och trålbord med sensorer, för fiske på botten och i den fria vattenmassan.
Extremt tystgående och maskinellt avskärmade elmotorer, för att inte skrämma fisk som ska undersökas, eller påverka bullerkänsliga ekolod och andra mätinstrument.
Utrustning med vinschar, sonder och instrument för plankton- och fisklarvsundersökningar, sedimentprovtagningar och hydrografi.
Två sänkkölar med ett flertal avancerade ekolod och sonarer, som kan lokalisera bland annat fisk och plankton.
Strömmätare (ADCP) som kontinuerligt mäter strömstyrka och riktning från ytan till botten, vattenintag med en ”Ferrybox” som kontinuerligt mäter vattenparametrar som t.ex. temperatur och salthalt.
Avancerat nätverk för kontinuerlig lagring av omvärldsdata från forskningsinstrument och väderstation.
Specialdesignade laboratorier för fiskhantering, vattenanalyser och datahantering.
Förberett för ytterligare utrustning, såsom fjärrstyrda undervattensfarkoster (ROV) och flyttbara containrar med speciallaboratorier.
Tar fram underlag för hållbart fiske
Det nya forskningsfartyget kommer att användas främst för SLU:s och SMHI:s miljöövervakning i Östersjön och Nordsjön.
SLU:s institution för akvatiska resurser genomför varje år fem internationellt samordnade undersökningar med trålning och avancerad ekolodning efter i fisk i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak. Undersökningarna samlar in information om olika fiskarter, som sedan används för att göra beståndsuppskattningar och ta fram råd om hur mycket vi kan fiska på ett hållbart sätt.
SMHI genomför 12 utsjöexpeditioner per år. Huvudinriktningen är att samla in data om övergödning, syrebrist och försurning samt att kontinuerligt mäta strömmar och studera algsituationen.
Datasamlingarna utgör viktiga underlag för förvaltningen av våra fiskbestånd och för åtgärder för en bättre havsmiljö. Mätningarna utgör också en del av det svenska bidraget till havsmiljökonventionerna HELCOM och OSPAR och används av svensk och internationell forskning, kommuner och länsstyrelser.
Genom att undersöka människors benägenhet att handla ekologiska varor har Per Kristensson identifierat fyra faktorer som får människor att ändra sitt beteende. Att ”alla andra” gör på ett visst sätt är ett viktigt skäl för förändring. Ett annat skäl är ifall beteendet är synligt för andra runt omkring. Ytterligare en orsak är ifall beteendet stämmer in i bilden man har av sig själv.
– Att man pensionssparar syns oftast inte för någon annan än en själv, men har man med en ekologisk banan till jobbet eller kör en miljövänlig bil så ser ju andra det, säger Per Kristensson.
Priset minst viktigt
Studiens deltagare trodde att ekonomiska faktorer som pris skulle ha störst betydelse för att få dem att ändra sitt beteende, men det visade sig vara fel. Den främsta drivkraften var sociala faktorer som motiveras utifrån normer och föreställningar om vad som anses korrekt i vissa sammanhang. I det här fallet att handla ekologiskt. Priset var minst viktigt.
– De idéer och beteende som har blivit norm i samhället påverkar oss utan att vi tänker på det. Olika typer av sociala faktorer styr oss mycket mer än till exempel ekonomiska.
Organisationer behöver ändra syn
Forskningen är relevant för alla organisationer som vill ändra människors beteende, oavsett om det är företag, organisationer, stat eller landsting.
– Vill staten till exempel att människor ska åka mindre bil är det viktigare att påverka samhällsnormer än skattesatser. Många organisationer behöver reglera sin föreställning av att det är ekonomiska faktorer som styr beteendeförändring, till att psykologiska faktorer faktiskt är viktigare.
Kontakt:
Per Kristensson, professor i psykologi vid Centrum för tjänsteforskning, Karlstads universitet, telefon 070-974 08 60, mejl per.kristensson@kau.se.
Mattias Vågberg vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap har med hjälp av den MR-baserade metoden synthetic tissue mapping (SyMap) undersökt hur hjärnan förändras genom livet hos friska individer och jämfört detta mot individer med MS.
Även hos helt friska individer förändras hjärnan genom det naturliga åldrandet via en process som kallas hjärnatrofi och som leder till , men vid MS sker detta på grund av sjukdomen i ökad takt.
– Vi kunde se att hjärnatrofimått var starkt kopplat till funktionsnedsättning vid MS. Möjligheterna att förutsäga framtida förlopp av MS-sjukdomen var emellertid begränsade, vilket pekar på ett behov av mer forskning inom området för att förbättra denna möjlighet, säger Mattias Vågberg, som är läkare vid Neurologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus.
MS kan bromsas effektivt
Hjärnatrofi vid MS kan bromsas effektivt med läkemedel och de senaste åren har flera olika behandlingar blivit tillgängliga. Dessa har olika effektivitet och medför samtidigt olika risker för biverkningar.
– Det finns ett stort behov av att inom vården kunna erbjuda effektiv behandling mot MS som är lämplig sett till individuell prognos. Det är även viktigt att kunna följa sjukdomens skadeverkningar över tid så objektivt som möjligt, säger Mattias Vågberg.
Avhandlingen visade också att det finns tydliga skillnader mellan olika sätt att mäta hjärnatrofi. Av de tre olika automatiska MR-metoder som utvärderades var SyMap den metod som bäst överensstämde med den referensmetod som forskarna använde. Vidare var hjärnatrofi associerad med flera olika aspekter av MS-sjukdomen, däribland aktuell neurologisk funktionsnedsättning mätt enligt skalan expanded disability status scale. Det var däremot inte möjligt att tillförlitligt förutsäga vilka individer som skulle drabbas av ny eller ökad funktionsnedsättning i framtiden.
Mattias Vågberg är född och uppvuxen i Örnsköldsvik. Han tog sin läkarexamen vid Umeå Universitet och påbörjade sin doktorandtid vid Institutionen för Farmakologi och Klinisk Neurovetenskap 2010. Han arbetar i nuläget som läkare vid Neurologiska kliniken, Norrlands Universitetssjukhus.
Avhandlingen: Brain parenchymal fraction in healthy individuals and in clinical follow-up of multiple sclerosis. (Svensk titel: Hjärnparenkymfraktionen hos friska och vid klinisk uppföljning av multipel skleros.)
För mer information:
Mattias Vågberg, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap
Telefon: 073-027 0054
E-post: mattias.vagberg@umu.se
På Island hämtar man värme till kraftverk direkt från marken i vulkaniska områden. Att lägga ett geotermiskt kraftverk nära en vulkan kan ha fördelar eftersom jordmanteln där ligger nära jordskorpan och värmen därför är lättillgänglig. Borrhålen behöver alltså inte bli så djupa och rören till kraftverket kan vara korta.
Men det är också riskfyllt att placera ett kraftverk nära en aktiv vulkan, vid ett utbrott kan hela kraftverket gå om intet.
Forskarna har nu studerat tre olika delar av den spridningsrygg (område där oceanplattorna långsamt glider isär) som ligger tvärs över Island från sydväst till nordöst. På grund av att oceanplattorna rör sig och långsamt är på väg ifrån varandra, kan det uppstå sprickor i jordskorpan där heta magmamassor från jordens inre tränger upp till ytan. En rad av vulkaner ligger därför som ett pärlband längs spridningsryggen där oceanplattorna skiljs åt.
− I studien ingår resultat med geodetiska data, alltså platser på marken som mäts med extremt hög noggrannhet. Data från 1967 fram till idag, tillsammans med de främsta modelleringsprogrammen, har tillsammans gett den bästa bilden hittills av spridningsryggens anatomi, säger Md. Tariqul Islam, som är huvudförfattare till artikeln som publicerats i Journal of Geophysical Research.
Har mätt oceanplattornas rörelser
En av de bästa och tillika mest kända platserna för att studera en spridningsrygg är i nationalparken Thingvellir på Island, som ligger intill Islands största sjö. Vid mätningarna i Thingvellir kan man registrera rörelser som är mindre än en millimeter.
− När oceanplattorna dras isär sker en tryckminskning på tio till fyrtio kilometers djup vilken sänker smälttemperaturen så att delar av manteln smälter och magma bildas. Längs spridningsryggen finns en rad sådana aktiva vulkaner.
Plattornas rörelse över tid har forskarna nu alltså mätt med hjälp av geodetisk GPS. Närmare hundra ”fasta” mätpunkter har ingått i datamaterialet. Med punkternas hjälp har kartor ritats som visar på vilket sätt plattorna dras isär och hur stort deformationsfältet är.
− Detta är en början, nästa steg är att med kraftiga datorer göra högupplösta 3D-modeller av hela spridningszonen. Då kan man se hur samspelet mellan de olika spridningssegmenten och hur de olika vulkanerna påverka varandra, säger Md. Tariqul Islam.
Kontakt:
Tariqul Islam, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
031 -786 2804, 073- 730 10 97, tariqul.islam@gvc.gu.se
Bussar rör sig hela tiden i stadstrafiken. Ibland går de sönder, eller slutar fungera på ett tillfredsställande sätt. Oplanerade avbrott som orsakas av maskinfel kostar pengar, både kostnaden för själva reparationen och i form av tid, inte minst för passagerarna.
– Syftet med min studie är att förutse behovet av underhåll, att se när utrustning behöver gås igenom och repareras. Och detta kan ske för att förebygga konsekvenser på grund av maskinfel, säger Yuantao Fan, doktorand i signal- och systemteknik.
Upptäcka problem
Han har skrivit licentiatuppsatsen “A Self-Organized Fault Detection Method for Vehicle Fleets”. Fallstudien i hans arbete fokuserar på problem med ventilationssystemen i stadsbussar. Studien visar dessutom att metoden han har använt fungerar för att upptäcka flera andra typer av fel.
Den stora mängden elektronik och de hundratals sensorerna som är monterade på en modern buss gör att en väldig mängd data dagligen genereras från bussen. Informationen förs över till en databas som processar uppgifterna.
– Den insamlade informationen visar fordonets status. Den analyseras och när bussarna jämförs ser man vilken buss som är mest annorlunda. Antagandet är att de flesta bussarna fungerar bra. Om ett fordon uppför sig avvikande kan man avgöra om bussen är i dåligt skick, baserat på informationen från hela gruppen bussar.
Massornas intelligens
Konceptet kallas ”Wisdom of the crowd” eller ”massornas intelligens”. Yuantao Fan visar att det fungerar lika bra som ett expertsystem för en särskild typ av fel som har skapats av människor, så kallade domänexperter. Hans metod kan dessutom upptäcka många olika fel och signaler som avviker från gruppen, också de som är ”otänkbara”.
Metoden är en algoritm som använts på bussflottan, men den kan även användas inom andra områden. Exempel är maskiner i linjeproduktion i fabriker eller kraftnät där det är viktigt att upptäcka små metallsprickor. Underhåll som bokas in automatiskt i god tid innan ett fel inträffar sparar resurser för många olika aktörer i samhället.
Licentiatuppsats: ”A Self-Organized Fault Detection Method for Vehicle Fleets”
Om EISGS OCH samverkan
Yuantao Fan doktorerar inom Embedded and Intelligent Systems Industrial Graduate School (EISIGS) vid Akademin för informationsteknologi på Högskolan i Halmstad. EISIGS är en företagsforskarskola där doktoranderna bedriver sin forskning både vid ett företag och vid Högskolan i Halmstad. Yuantao Fan är knuten till Volvo Technology Corporation.
Kontakt:
Yuantao Fan, doktorand i signal- och systemteknik, Högskolan i Halmstad, yuantao.fan@hh.se, 035-16 77 11
Forskare vid forskningscentrum MTM, Människa-Teknik- Miljö, vid Örebro universitet har fått 48 miljoner kronor av KK-stiftelsen för att identifiera okända miljögifter som utgör de största riskerna. Tio företag deltar i det sexåriga projektet och bidrar med ytterligare 40 miljoner kronor i form av personal och mätinstrument.
– Anslaget och samarbetet med företagen skapar helt nya expansionsmöjligheter för oss och projektet har som mål att väsentligt bidra till en mer hållbar hantering av kemikalier och en giftfri miljö enligt de miljömål som finns i Sverige, säger Magnus Engwall, professor i biologi med inriktning mot ekotoxikologi vid Örebro universitet. Han har ansvarat för den ansökan som nu beviljats av KK-stiftelsen.
Drygt tjugofem forskare vid MTM ska knytas till projektet och ytterligare ett tiotal ska rekryteras, plus tre tekniker. Projektet får med sina resurser en unik status i en internationell jämförelse.
– Det finns stora EU-projekt inom området, men inget som är samlat på samma ställe vad vi känner till, säger Magnus Engwall.
Miljöforensik
Forskningsprojektet har fått namnet EnForce, från engelskans Environmental Forensics, miljöforensik. Miljöforensik betyder i detta sammanhang att spåra och identifiera de verkligt farliga bovarna bland miljögifterna. Huvudmålet med projektet är att med nya metoder söka efter okända miljögifter och sedan studera deras beteende i miljön och deras toxikologiska effekter på celler.
– Det finns mängder av kemiska ämnen i vår miljö som vi idag inte vet någonting om, varken vilka ämnen det är eller hur de påverkar oss människor och vår miljö. Vi ska inom detta projekt systematiskt spåra upp de verkliga kemiska förövarna, istället för att leta efter dem som dagens instrument redan är bra på att mäta, säger Magnus Engwall.
Forskningsprojektet är inriktat på ett brett spektrum av miljögifter, och innefattar ämnen i grupperna PAC (polycykliska aromatiska föreningar) och PFAS (högfluorerade ämnen). Det finns tusentals olika PAC och de bildas till exempel vid ofullständig förbränning, bland annat av ved och olja. Många är cancerframkallande, men idag saknas kunskap om hur giftiga de är. PFAS används i många industrier och även i konsumentprodukter för att skapa fett- och vattenavstötande ytor. Gruppen består av tusentals ämnen varav endast ett tiotal mäts i vanliga miljöundersökningar.
Testa giftigheten
Forskarna ska bland annat förfina en metod: effektstyrd fraktionering och analys. Metoden går ut på att dela upp proverna i mindre delar för att sedan testa dessa i olika celltester där giftigheten mäts.
– Därefter kan vi med kemisk analys tala om vilka av ämnena i proverna som är giftiga, både kända och hitintills okända kemikalier. Med nuvarande kemiska analyser kan oftast endast en mindre del av gifteffekten i blandningar förklaras, säger Magnus Engwall
Denna jakt på kemiska förövare sker i samarbete med de tio företagen i projektet. Ett viktigt mål är att ta fram bättre undersökningsmetoder för förorenade områden på land och i vattendrag. Ett annat är att hjälpa företagen att utveckla teknik för avgiftning, och återvinningsmetoder för att producera giftfria material.
Det blir alltmer viktigt att veta hur förorenade områden ska hanteras eftersom nya bostäder kräver mark, ofta där det tidigare legat industrier.
– Idag grävs jorden ofta upp och deponeras vilket kostar mycket pengar. Vi ska ta reda på var de verkliga riskerna finns, vilket leder till en bättre användning av saneringsresurserna. Det kan till exempel vara så att vissa miljögifter sitter så hårt fast att risken att de sprids är liten och då kan det vara lika bra att jorden får ligga kvar, förklarar Magnus Engwall.
Förstudien Flaggskepp Bioraffinader leds av Processum som är ett dotterbolag inom RISE (Research Institutes of Sweden). Tillsammans med sina projektpartners vill man visa hur ett storskaligt bioraffinaderi, baserat på virke från hållbart svenskt skogsbruk, kan bidra till att skapa den bioekonomi som alla eftersträvar.
Förstudien avser att identifiera, beskriva och utvärdera en anläggning med en optimal sammansättning av processer och produkter. Förstudien stöds av 13 företag som representerar skogsägare liksom skogs-, kemi- och detaljhandelsföretag.
Energimässigt självförsörjande
Förutom produktion av en miljon ton textilcellulosa är avsikten att ett bioraffinaderi även ska kunna producera ytterligare produkter, exempelvis proteinprodukter, gröna kemikalier, biodrivmedel, lignosulfonat och biogas. Genom att använda etablerad teknik och innovationer som ligger nära kommersiellt genomförande, finns möjlighet att tillverka ytterligare produkter. En förutsättning är att tillverkningen ska vara energimässigt självförsörjande och ha högt resursutnyttjande.
– Vi vill ta steget från tanke till handling genom att i en förstudie utreda förutsättningarna för att skapa det storskaliga bioraffinaderi som krävs för att, till konkurrenskraftiga kostnader, ersätta oljebaserade produkter, säger Magnus Hallberg, vd för Processum.
– Under flera år har vi, tillsammans med klustermedlemmar och andra aktörer, utvecklat bioraffinaderiprocesser och produkter. Flera av dem är nu redo för industriell uppskalning. Det krävs en storskalighet för att produkterna ska vara lönsamma och för att råvaran ska nyttjas så högvärdigt som möjligt.
Bred satsning krävs
– För att ha en chans att realisera ett projekt som detta är det nödvändigt med en bred satsning, betonar Lars Winter, vice ordförande i Processum. För att nå framgång krävs såväl tekniskt kunnande liksom marknadskunnande, vilket deltagarna i förstudien bidrar med. Styrkan är att parterna i förstudien representerar hela värdekedjan från skog till produkter, dessutom på den globala marknaden.
– Skogen har, och kommer att få, en än större roll i den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle. Denna förstudie ska visa på den potential som finns när vi omsätter forskningsresultat till faktiska produkter. Fossila råvaror kan ersättas genom att den svenska skogen används till helt nya produkter. Vi har positiva signaler på att detta är i linje med vad regeringen vill genomföra, tillägger Magnus Hallberg.
Fotnot: Förstudien finansieras till hälften av Länsstyrelsen Västernorrland och till hälften av deltagarna i förstudien. Den leds av Processum och kommer att utföras av det internationella konsultföretaget Pöyry tillsammans med parterna.
För mer information:
Magnus Hallberg, VD Processum, tel. 010-516 67 63, mobil: 073-064 70 21.
Lars Winter, Vice Ordförande Processum, tel. 0660-756 11, mobil: 070-207 51 13.
Anemi, blodbrist, drabbar drygt fyrtio procent av alla barn under fem år i världen. Blodbrist påverkar såväl mental som fysisk prestationsförmåga, och kan ge långsiktig försämring av tillväxt och utveckling. Cirka hälften av alla barn med blodbrist har det på grund av järnbrist. Att avnavla – klippa navelsträngen – på barn sent, det vill säga efter tre minuter, har visat sig kunna förhindra järnbrist upp till sex månaders ålder, enligt Ove Andersson barnläkare och forskare i internationell mödra- och barnhälsovård vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.
Blodet stannar i moderkakan
Ungefär en tredjedel av barnets blod befinner sig i moderkakan när det föds. Om man då klipper av navelsträngen direkt, tidig avnavling, stannar blodet kvar i moderkakan och går till spillo (eller kan sparas i stamcellsbanker). Om man istället väntar tre minuter kommer större delen av blodet att rinna tillbaka till barnet som då får en extra blodtransfusion, cirka en deciliter blod, vilket motsvarar cirka två liter hos en vuxen. I jämförelse kan nämnas att en normal blodgivare lämnar 4-5 deciliter blod.
Ola Andersson, har lett en studie i Nepal, som visar att sen avnavling, efter mer än tre minuter, har stor betydelse i samhällen där det är vanligt att barn har blod- och järnbrist.
Majoriteten av barnen i Nepal har blodbrist
I Nepal har cirka 70 procent av alla barn under ett år blodbrist. I studien lottades 540 nyfödda barn till tidig avnavling (mindre än 60 sekunder) eller sen avnavling (mer än 180 sekunder). Barnen föddes på ett förlossningssjukhus i Katmandu, Nepal. Barnen följdes sedan upp vid åtta och tolv månaders ålder med blodprov, där forskarna kontrollerade blodvärde (hemoglobin) och järnvärde (ferritin).
Vid åtta månaders ålder minskade förekomsten av blodbrist med nio procent och fortfarande vid tolv månaders ålder hade åtta procent färre barn blodbrist. Barnen i den sent avnavlade gruppen hade generellt sett högre hemoglobinvärden och andelen barn som hade järnbrist vid åtta månaders ålder minskade betydligt, drygt 40 procent.
– Drygt en femtedel (23 %) av barnen som var lottades till sen avnavling blev ändå tidigt avnavlade. Deras resultat räknades ändå in bland de sent avnavlade enligt så kallad ”intention to treat”. Om man uteslöt dem, blev de positiva effekterna av sen avnavling ännu tydligare, säger Ola Andersson.
Får mer järn i kroppen
Blodet innehåller många röda blodkroppar som innehåller hemoglobin, som i sin tur innehåller mycket järn. Den extra deciliter blod barnet får innehåller järn som motsvarar 3-4 månaders behov för ett spädbarn.
– Vi har tidigare visat att de sent avnavlade barnen i Sverige hade mer järn i kroppen vid fyra månaders ålder och att andelen barn med järnbrist minskade med 90 procent, från 5,7 procentenheter till 0,6 procentenheter. Vi har också kunnat visa att barnens allmänna begåvning och utveckling inte skilde sig åt vid fyra års ålder, men att de sent avnavlade barnen hade bättre finmotorik.
Idag rekommenderar WHO avnavling vid en minut eller senare och den amerikanska församlingen för förlossningsläkare (ACOG) rekommenderar avnavling vid 30-60 sekunder eller senare.
– Vi hoppas att de som skriver rekommendation kring avnavling framöver kommer att vilja att man genomför sen avnavling efter tre minuter runt om i världen. Senare avnavling är en kostnadsfri åtgärd som ger mer järn i kroppen, utan att vi sett några biverkningar, säger Ola Andersson.
Fotnot:
Mitt under själva studien, i maj 2015, skedde de stora jordbävningarna i Nepal. Det gjorde att det var svårt att samla alla barn för provtagning vid åtta och tolv månaders ålder. Vid åtta månader kom tre av fyra (74 %) och vid tolv månaders ålder kom knappt två av tre (62 %). Forskarna hade dock förutsett dessa problem och hade därför med 188 barn extra i studien från första början.
Ola Andersson har efter 5 års forskning i Nepal publicerat en studie om återupplivning med navelsträngen intakt.
– Vi visar att barn som inte andas vid födelsen återhämtar sig bättre om de återupplivas i mammans säng. Drygt 1 000 000 barn dör eller får hjärnskador på grund av syrebrist efter förlossningen varje år runt om i världen. Våra resultat får mig att våga tro att den siffran kan minska betydligt om man väntar med att avnavla.
Ola Andersson, barnläkare och forskare i neonatologi, Skånes Universitetssjukhus/ Lunds Universitet, ola.andersson@med.lu.se
Anders Rydvall, läkare vid Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, har i två enkätstudier undersökt attityder samt vilka argument som är mest betydelsefulla. Utvecklingen av tekniker för livsuppehållande behandling inom intensivvården, som är en ung specialitet, har gått fort och möjligheterna är idag större än någonsin. Samtidigt finns reella gränser som sätts av människans fysiologi men som ofta kan vara svåra att förhålla sig till, vilket leder till att behandling i vissa fall fortsätter långt utöver gränsen för möjlig bot eller bättring.
– Detta etiska dilemma är något som många, inklusive de närstående, känner till. Men svårigheterna i den här sortens situationer uppstår ofta när vårdgivare känner rädsla för att bli kritiserade för att ”inte göra allt”. Dessutom förekommer obehagskänslor inför att komma med negativa besked och ta emot reaktionerna, samt olika föreställningar om vad lagstiftningen säger, förklarar Anders Rydvall.
Hypotetiskt fall 1: Den äldre kvinnan med dålig prognos
I en första enkätstudie jämfördes neurokirurgers (112 varav 70 procent svarade), narkos- och intensivvårdsläkares (298 varav 70 procent svarade) och allmänhetens (998 varav 50 procent svarade) attityder och argument för och emot aktiv behandling (operation).
Det hypotetiska patientfallet gällde en äldre kvinna med mycket stor hjärnblödning och dåligt kliniskt tillstånd. Resultaten visade att vårdgivarna gjorde i allt väsentligt samma bedömningar och prioriterade argumentet ”livskvalitet” starkast. Men narkos- och intensivvårdsläkare framhöll dessutom betydelsen av patientens tidigare viljeyttringar.
Jämförelsen mellan läkares och allmänhetens attityder i patientfallet visade att det fanns stora skillnader vid ställningstagandet för eller mot operation och även skillnader i vilka argument som var mest betydelsefulla. Av läkarna gjorde 82 procent bedömningen att avstå från en operation medan det valet gjordes av 40 procent hos allmänheten. Men när patientfallet vidareutvecklades till en allt mera hopplöst situation blev de båda gruppernas bedömningar alltmer eniga, även om olika argument prioriterades.
Hypotetiskt fall 2:Det nyfödda barnet med svår hjärnskada
I en andra enkätstudie ställdes frågor rörande ett fall med ett svårt hjärnskadat nyfött barn. Enkäten skickades till narkos/intensivvårdsläkare (299 varav 63 procent svarade), barnläkare/nyföddhetsspecialister (329 varav 67 procent svarade) och allmänheten (585 varav 46 procent svarade). Studien undersökte argument för ställningstagande för eller emot fortsatt respiratorbehandling. En majoritet av både läkare och allmänheten stödde argument för att avbryta behandlingen.
I den andra enkätstudien ingick också frågor huruvida det var acceptabelt att ge lugnande och smärtstillande medel i tillräcklig dos för att lindra respektive ge en större dos med syfte att påskynda döendet. En stor majoritet hos både läkare och allmänhet stödde argument för att lindra/ta bort symtom, även om det i praktiken, som en ytterligare konsekvens, skulle påskynda döendet. Men när intentionen var att aktivt påskynda det oundvikliga dödsfallet visar sig allmänheten vara betydligt mer benägen att acceptera ett sådant handlande än vårdgivarna.
Anhörigas uppfattning viktig
– För att undvika missförstånd och kommunikationsproblem är det viktigt att vårdgivare beaktar och har kännedom om anhörigas uppfattning, förväntningar och prioriteringar. Det är också viktigt att vårdgivare upprätthåller en miljö där informationen är ärlig och ändamålsenlig och kommunikationen öppen, säger Anders Rydvall.
Anders Rydvall kommer från Stockholm och flyttade till Umeå på 1970-talet. Han arbetar som överläkare vid Centrum för intensivvård och postoperativ vård vid Norrlands Universitetssjukhus.
För mer information:
Anders Rydvall, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet
Telefon: 090-785 3008, E-post: anders.rydvall@umu.se
– För att kunna individanpassa en behandling och undvika över- och underbehandling är det viktigt att vi har lättanvända mått som kan skilja ut de personer med högt blodtryck som har en ökad risk för tidig död från dem som inte har det. Det är särskilt viktigt bland mycket gamla personer (över 85 år), som har ökad risk för läkemedelsbiverkningar. Självvald gånghastighet verkar vara ett sådant mått, men det behövs mer forskning på området, säger Bodil Weidung, som är läkare och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik.
Bodil Weidungs avhandling bygger på epidemiologiska undersökningar av över 1000 deltagare i befolkningsundersökningen Umeå 85+/GERDA. Blodtrycksförändring och risken för död eller stroke studerades i förhållande till olika blodtrycksnivåer och olika hälsofaktorer över två till fem års tid. Som indikator på hälsotillstånd användes olika objektiva mått, bland annat självvald gånghastighet mätt över en kort sträcka (2,4 meter) samt ett välanvänt kognitionstest, Mini-Mental State Examination.
Gånghastighet mått på blodtryckets roll
Studien visade att det systoliska blodtrycket sjönk under en femårsperiod hos 62 procent av deltagarna, vilket till viss del verkade förklaras av försämrad hälsa men även av den initiala blodtrycksnivån. Risken för död i relation till olika blodtrycksnivåer skiljde sig mellan grupper med olika gånghastigheter. Bara bland dem som gick snabbare än 0,5 m/s var högt blodtryck förenat med ökad risk. Bland deltagare med lägre gånghastigheter var istället lägre nivåer av systoliskt blodtryck associerade med ökad risk för tidig död. Det sambandet förklarades dock bättre av andra faktorer, till exempel sjukdomar.
Forskningen visade också att både högt och lågt systoliskt blodtryck var förenat med ökad risk för tidig död bland personer med mycket svår kognitiv svikt. Vidare studier behövs för att utreda eventuella skillnader i sambandet mellan blodtryck och död hos personer med olika grader av kognitiv svikt. Enligt resultaten var strokerisken förhöjd med högt blodtryck och sambandet påverkades inte av vare sig gånghastighet eller kognition.
– Allt fler studier pekar på att hälsoskillnader har en avgörande betydelse för om högt blodtryck kan innebära en ökad risk för tidig död. Genom att beakta självvald gånghastighet har vi nu kunnat påvisa sådana förhållanden också hos mycket gamla människor, som i allmänhet har fler sjukdomar än yngre personer. Vi har även visat att högt blodtryck ökar strokerisken också vid mycket hög ålder. Fynden kan ge läkare som dagligen träffar dessa patienter ett bättre vetenskapligt beslutsstöd, säger Bodil Weidung.
Bodil Weidung kommer ursprungligen från Uppsala. Hon arbetar nu vid Enheten för geriatrik, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet.
Avhandlingen: Blood pressure in very old age. Determinants, adverse outcomes, and hetereogeneity. (Svensk titel: Blodtryck vid mycket hög ålder. Förklarande faktorer, risksamband och betydelsen av hälsoskillnader.)
För mer information:
Bodil Weidung, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik, Umeå universitet
Telefon: 073-905 0694, E-post: bodil.weidung@umu.se
Vinnova och JST, Japan Science and Technology Agency, har beviljat medel för forskning i samverkan mellan det svenska företaget Camanio Care AB, Karlstads universitet samt det japanska företaget Leave a Nest Co Ltd, Tokyo Institute of Technology och Waseda University.
Det handlar om ett robothjälpmedel med multigreppverktyg och visonssystem för att personer som är äldre eller funktionsnedsatta ska kunna leva ett självständigare liv. Projektets mål är att göra en prototyp av ett robotiserat greppverktyg, med ett kamerasystem som gör det möjligt att hålla koll på matintaget. Roboten kommer utvecklas genom användarcentrerade tester i både Japan och Sverige. Målet är att greppverktyget även ska kunna utvecklas till att användas i fler sammanhang, till exempel inom personlig hygien.
Projektet leds av det svenska företaget Camanio Care AB och tidsramen är från januari 2017 till och med mars 2019. Vinnovas satsning syftar till att stärka samarbetet mellan akademi och industri och total projektkostnad är 2,2 miljoner kronor på svensk sida. I projektet ingår i det svenska teamet Karlstads universitet och företaget Camanio Care AB och i det japanska teamet Tokyo Institute of Technology och Waseda University samt företaget Leave a Nest Co Ltd. och hjälpmedelscenter i Kakegawa kommun.
Robot som ökar självständigheten
– Detta samverkansprojekt förväntas ha stor inverkan som hjälpmedel för självständigt ätande för personer med funktionsnedsättning, säger Jorge Solis, docent i elektroteknik vid Karstads universitet. Tack vare att de forskare som är med i projektet har ett tillämpat arbetssätt och de medverkande företagen har erfarenhet av produktutveckling i båda länderna, kan äthjälpmedlet Bestics funktionaliteter utvecklas för kommersiellt syfte och distribueras till kommuner och privatpersoner som ett hjälpmedel.
Det japanska teamet ska skapa ett utvärderingsindex för att mäta effektiviteten samt göra användartester och utveckla en enkel prototyp av gripverktyg utifrån kraven som framkommit i användartesterna. De ska också ta fram en process för implementering av hjälpmedlet bland japanska användare och den asiatiska marknaden.
Det svenska teamet ska skapa utvärderingsfrågor om användarvänligheten, en övergripande bild av måltiden och nya funktionaliteter. Genomföra olika användartester, bland annat med användare som idag redan använder äthjälpmedlet.
Fortsatta utvecklingsmöjligheter
– Det här projektet har kunnat komma till, tack vare medel från Karlstads universitet för att utveckla en människovänlig robot som ett fysiskt gånghjälpmedel för äldre samt som ett intelligent hjälpmedelssystem för vårdgivare. Det möjliggjorde den omfattande planering och det kontaktskapande som krävs för att kunna göra en sådan här ansökan till Vinnova, säger Jorge Solis, docent i elektroteknik vid Karlstads universitet. Det finns även förhoppning om en möjlig fortsättning med en förlängning på ytterligare tre år.
Camanio Care är ett innovativt robotikföretag inom äldreomsorg.
Äthjälpmedlet Bestics. (Foto: Camanio Care AB)
– Samspelet mellan människa och teknik ska vara enkelt. Alla människor förtjänar samma rätt till ett värdigt och aktivt liv, säger Catharina Borgenstierna, Camanio Care AB. Ett liv med så få begränsningar som möjligt som inte är styrt av sjukdom eller ett tillstånd. Rätten att få vara sig själv med så mycket frihet som möjligt. Att ha kunskap och kraft att förverkliga idéer är en stark tillgång och den vill vi dela med oss av. Vi är öppna och brinner för att lösa de problem som stänger in och stänger ute.
För mera information:
Jorge Solis, docent i elektroteknik vid Karlstads universitet, tel 054 700 1953, jorge.solis@kau.se
eller
Ann-Louise Lindborg, utvecklingsingenjör, Camanio Care AB, tel 070 775 3362, annlouise.lindborg@camanio.com
Om Camanio Care AB
Camanio Care är ett innovativt robotikföretag inom äldreomsorg. Idag erbjuder företaget ett flertal produkter, tjänster och utbildningar och finns representerade via distributörer i Europa och Asien. I Sverige och USA har företaget sammanlagt 11 medarbetare som arbetar inom utveckling, produktion, försäljning och marknadsföring.
– Socialtjänsten ska vara en central aktör i frågor som rör våld i nära relationer men skillnaderna är stora och får konsekvenser för hur kvinnorna kan hantera sina liv, säger Veronica Ekström som skrivit avhandlingen Det besvärliga våldet.
Hon har intervjuat socialarbetare och våldsutsatta kvinnor i elva kommuner.
Medan vissa kommuner kan erbjuda exempelvis förtur i boende eller en skyddad adress, får hjälpsökande kvinnor i andra kommuner rådet att själva söka efter andrahandslägenheter på Blocket eller att hitta en kompis att sova hos. En del kommuner kan erbjuda samtalsstöd, andra erbjuder ingenting.
Negativ bild av Socialtjänsten
Det finns även andra orsaker till att kvinnor inte får stöd. Avhandlingen visar att alla inte vill söka hjälp hos socialtjänsten.
– Socialtjänsten är förknippad med fattigdom och social utsatthet och många vill inte ha med den att göra. En del har också tidigare känt sig illa behandlade där. Det gör att många hamnar utanför de stödinsatser som eventuellt finns.
Ytterligare ett skäl till att kvinnor inte får adekvat hjälp är att socialarbetarna ställer olika krav och ibland även sätter upp trösklar vilket kan försvåra stödet. Det kan till exempel vara krav på att kvinnan ska ha lämnat mannen.
– Det finns idag en tendens inom socialtjänsten att formalisera öppna verksamheter som det tidigare var enkelt att nå. Nu ska allt mer utredas och bedömas innan stödinsatser sätts in. Det får enorma konsekvenser för de våldsutsatta kvinnorna eftersom många då avstår från att söka hjälp, säger Veronica Ekström.
Kvinnojourer viktigt komplement
Som en följd av att stödet varierar så stort i landet, och att en del väljer bort socialtjänsten, betonar hon vikten av en välutvecklad kvinnojoursverksamhet.
– Kvinnojourerna är ett viktigt komplement till samhällets insatser.
Resultaten i avhandlingen pekar också på vikten av att yrkesgrupper inom socialtjänst och hälsovård får en grundutbildning i frågor som rör våld i nära relationer.
– Alla måste förstå våldets mekanismer för att samarbetet inom och mellan olika professioner ska fungera.
Veronica Ekströms förhoppning är att avhandlingen ska kunna användas som ett diskussionsunderlag i kommunerna så att de får upp ögonen för vad som behöver utvecklas.
– Jag hoppas också att avhandlingen kan vara en inspiration för alla jätteduktiga socialarbetare som med den som underlag kan visa att de behöver mer handledning och kompetens i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna.
– Vi såg att övervikt är en mycket viktig riskfaktor för sjukdomen diabetes hos katt, men vi kunde också se ett tidigare okänt samband mellan diabetes och att äta torrfoder hos gruppen normalviktiga katter, säger Malin Öhlund, som är doktorand vid SLU och ansvarig för studien.
Resultaten publicerades nyligen i tidskriften Journal of Veterinary Internal Medicine (JVIM).
– Det vi ser i studien är ett statistiskt samband, som är svagare än det vi ser mellan övervikt och diabetes, förklarar Malin Öhlund. Hullet är alltså en viktigare faktor i sammanhanget än typen av foder, och det är ännu för tidigt att säga att torrfoder skulle vara en bidragande orsak till diabetes. För det krävs det fler studier.
Torrfoder innehåller mer kolhydrater
En tänkbar förklaring till det samband som forskarna har upptäckt skulle kunna vara att torrfoder ofta innehåller mer kolhydrater än blötmat. Kolhydraterna bryts ner till socker som sedan tas upp av cellerna i kroppen med hjälp av hormonet insulin. Det är just tillverkningen av insulin och insulinets effekt som inte fungerar som det ska hos en diabetiker. Katter är strikta köttätare och i naturen anpassade att äta mat med en hög proteinhalt.
I studien undersökte forskarna både nya och tidigare kända riskfaktorer för diabetes hos katt. Resultaten visar också en ökad risk för diabetes hos katter som lever som innekatter, är inaktiva, har ett glupskt ätbeteende, och är överviktiga. Utekatter hade en lägre risk att drabbas av sjukdomen.
Studien är den hittills största fall-kontrollstudien som har genomförts på katter med diabetes. Hela 2066 katter ingick i studien, varav 396 katter med diabetes och 1670 kontrollkatter. Studien genomfördes som en webb-baserad enkätundersökning under fyra månader, och innehöll totalt 48 frågor om katten och dess ålder, ras, kön, kastrationsstatus, hälsa och hull, samt frågor som rörde kattens utfodring, ätbeteende, aktivitetsnivå och om katten var inne- eller utekatt.
Mer information:
Veterinär Malin Öhlund, doktorand
Institutionen för kliniska vetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet
018-67 29 58, malin.ohlund@slu.se
Korrekt bedömning av sin egen körförmåga ökar chansen för att äldre bilförare ska köra på ett säkert sätt. Överskattning kan leda till en ökad risk i trafiken och underskattning kan leda till att äldre slutar köra bil tidigare än de behöver, vilket minskar deras möjligheter till mobilitet och aktivitet.
– Vi har därför utvecklat och utvärderat ett simulatorbaserat träningsprogram. Syftet var inte att förbättra körförmågan i sig utan förmågan att bedöma sig själv, det vill säga att bli bättre kalibrerad, säger Björn Peters, forskare på VTI.
Återkoppling effektivt
Återkoppling kan vara ett effektivt verktyg för förändring, detta ville forskarna utvärdera i studien. Deltagarna fick därför feedback i form av en lista på vilka fel de hade gjort efter varje övning (till exempel ”Du glömde använda körriktningsvisare”, ”Du körde för fort”, etc.). Återkoppling kunde också ges som information om vad som var rätt (till exempel ”Du lämnade företräde till fotgängare”, ”Du höll rätt hastighet”). Gruppen delades in i två mindre grupper – en som bara fick veta vilka fel de hade gjort och en som även fick veta vad de hade gjort rätt. Träningen genomfördes vid tre olika tillfällen.
– Studien visade att träningen gav effekt, vid den sista körningen bedömde förarna sin körförmåga mer korrekt än innan. Återkoppling spelar en viktig roll, men vi behöver studera mer om mekanismerna bakom, säger Björn Peters.
Utvärderingen visade att den genomsnittliga avvikelsen från korrekt bedömning ändrades från att initialt vara -0,7 (underskattning av körförmåga) till 0,1 vid det avslutande tillfället, det vill säga deltagarna blev bättre kalibrerade i förhållande till expertbedömningen. Man kunde också se att individer som avvek mest initialt förbättrade sin bedömningsförmåga.
Bättre att även få positiv feedback
Det fanns skillnader mellan grupperna. De som enbart fick veta sina fel hade fler felpoäng vid sista tillfället än vid första, medan gruppen som fick veta både vad som var fel och vad som var rätt, gjorde en mer korrekt bedömning av sin körförmåga i slutet än i början. Andra skillnader mellan grupperna var att de som bara fick veta sina fel var mindre nöjda med simulatorträningen och förändringen mellan körtillfällena.
– Med andra ord verkar det som att positiv feedback är bra för att skapa både förbättringar och större nöjdhet med träningen.
Simulatorsjuka (illamående) som observerades i denna studie kan vara ett allvarligt hot mot att använda simulatorbaserad träning för just äldre förare och ytterligare arbete är nödvändigt för att minska dessa problem.
Fakta om studien
En grupp av 36 äldre förare rekryterades till studien. Illamående gjorde dock att endast 21 förare kunde genomföra studien i sin helhet. Deltagarna fick vid upprepade tillfällen bedöma sin körförmåga genom att svara på frågan ”Hur bra tycker du att du körde? (1 = mycket dåligt till 5 = mycket bra). En erfaren arbetsterapeut, specialiserad i att bedöma körförmåga, gjorde expertbedömningar av körningarna med samma skala som en referens på korrekt bedömd körförmåga.
