Forskare känner nu till hudton, hårfärg och ögonfärg hos en kvinna som befann sig på Vasaskeppet. Dessutom går det att säga en del om hur kvinnan var klädd. Kvinnan brukar kallas ”G”.
– Vi har med nya DNA-analyser kommit fram till att individen vi kallar G med stor sannolikhet hade ljust hår, blå ögon och ljus hudton, säger Marie Allen, professor i forensisk genetik vid Uppsala universitet och en av dem som har gjort analyserna.
DNA-analyser vid Vasamuseet. Bild: Vasamuseet/SMTM.
Idag går det att få fram till exempel biologiskt kön och utseende genom DNA-analyser.
– Det går också att se om personen i fråga hade vått eller torrt öronvax, var laktosintolerant eller tyckte om koriander, säger Marie Allen.
Ny rekonstruktion
Oscar Nilsson, arkeolog och skulptör, har gjort en ny ansiktsrekonstruktion av individ G.
– Det är bra att jag nu vet att G är en kvinna och dessutom vad hon har för ögonfärg och hårfärg. Rekonstruktionen är fortfarande min tolkning av den här personen. Nu känns det som att jag kommit henne mycket närmare, säger Oscar Nilsson och fortsätter:
– Inte minst när hennes mössa kom på plats. Jag blev väldigt berörd av att se henne i mössan. Det var som att stå framför henne den 10 augusti 1628. Hon har klätt upp sig för den här färden.
Mössan har återskapats av Anna Silwerulv, dräkt- och textilforskare på Vasamuseet. Hon och Oscar Nilsson har samarbetat tätt kring rekonstruktionen som forskarna har börjat kalla Gertrud.
Bild: Anneli Karlsson, Vasamuseet/SMTM.
– Delar till en yllemössa har hittats nära G:s skelett. Det gjorde mig väldigt nyfiken. Kunde den höra till henne? Modellen kändes först lite udda, men när jag rekonstruerade den föll bitarna på plats, säger Anna Silwerulv.
– Den passar storleksmässigt och dessutom hittade jag blonda hårstrån i tyget. Jag tror att vi har hittat rätt. Det är tydligt i mikroskop att mössan varit röd.
Fler undersökningar väntar
Vasamuseets forskare arbetar både med att studera skeletten ytterligare – genom till exempel osteologiska undersökningar och isotopundersökningar – och att undersöka tillhörigheter för att ta reda på mer om människorna som var ombord.
Även arbetet med att studera skelettens DNA fortsätter.
– Just nu tittar vi på olika typer av information som vi får fram från deras kärn-DNA. Det är roligt att lära känna dem lite bättre allteftersom vi får fram nya resultat, säger Marie Allen.
Läkemedel med betablockerare är sedan över 30 år tillbaka en del av standardbehandlingen vid hjärtinfarkt för att minska risken för nya infarkter. Men nu pekar en ny studie på att dessa läkemedel hos de allra flesta inte har någon effekt efter ett år.
– De här preparaten med betablockerare studerades under 60-, 70-, och 80-talen. Då visade de sig vara effektiva hos patienter med hjärtinfarkt, men sedan dess har det ju hänt väldigt mycket med hjärtinfarktvården, säger forskaren Gorav Batra vid Uppsala universitet och fortsätter:
– Vi gör bland annat fler ballongsprängningar och stentningar och ger annan behandling, till exempel blodfettssänkande och mer potenta blodförtunnande läkemedel som gör att betablockerarna kanske inte längre behövs.
Färre får hjärtsvikt
Chanserna att överleva en hjärtinfarkt är betydligt bättre idag än de var förr. Tidigare var även hjärtsvikt en mycket vanlig komplikation vid hjärtinfarkt och betablockerare är dokumenterat effektiva vid hjärtsvikt. Men avsevärt färre patienter med hjärtinfarkt drabbas idag av hjärtsvikt tack vare snabbare vårdinsatser och behandling.
– Det kanske är så att betablockerare är till nytta under den korta första tiden, men inte under ett längre tidsspann. Det var därför vi började titta på hjärtinfarktpatienter ett år efter infarkten, säger Gorav Batra.
I en stor registerstudie har forskare följt hjärtinfarktpatienter som behandlats med betablockerare. De jämfördes med patienter som inte fått läkemedlet.
– Sedan studerade vi det kombinerade utfallet som inkluderade död, ny hjärtinfarkt, ny revaskulering, det vill säga en ny ballongsprängning eller om man lades in på grund av hjärtsvikt, för det är allvarliga sjukdomar som vi vill undvika. Vi såg att betablockerare inte hade någon effekt när det kom till det här sammanslagna utfallet, säger Gorav Batra.
Många hjärtinfarktpatienter deltog i studien
I studien följdes drygt 43 000 hjärtinfarktpatienter ur det nationella svenska kvalitetsregistret för kranskärlssjukdom SWEDEHEART. De hade insjuknat i hjärtinfarkt 2005–2016 och ingen hade utvecklad hjärtsvikt när studien inleddes.
Forskarna hämtade också in information från Patientregistret, Dödsorsaksregistret och Läkemedelsregistret för att se vilken behandling patienterna fick och om de, under de 4,5 år de följdes, lades in på sjukhus eller avled.
Eftersom det är en registerstudie kunde forskarna inte undersöka om det fanns skillnader i livskvalitet mellan patienternas som tog betablockerare och de som inte gjorde det. Preparaten har precis som andra läkemedel kända biverkningar.
– Det är ju framför allt trötthet. Det upplever några av mina patienter. Vissa kan känna nedstämdhet och vissa patienter kan få mardrömmar. De är inte jättemånga, men ibland kan man se det, säger Gorav Batra.
En del patienter upplever också en försämrad kondition vilket kan leda till att de inte orkar vara lika fysiskt aktiva som de borde.
Fler studier på gång
Trots att resultaten i studien entydigt pekar mot att betablockerare inte har någon långvarig effekt på patienter som haft hjärtinfarkt men inte utvecklat hjärtsvikt, går det inte att dra några långtgående slutsatser av en enskild studie. Innan det skulle kunna bli aktuellt att ändra rekommendationerna behövs randomiserade kliniska prövningar som visar samma resultat.
– Som tur är så pågår det stora randomiserade studier inom det här området, bland annat en i Sverige där man slumpmässigt fördelar patienter till att antingen få betablockerare eller ingen sådan behandling. Vi i Uppsala är också med och inkluderar patienter i den här studien. Förmodligen har vi resultat från den här studien ganska snart, säger Gorav Batra.
Gorav Batra, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och Uppsala kliniska forskningscentrum (UCR), gorav.batra@ucr.uu.se
Obduktioner är medicinska undersökningar där kropp och organ undersöks för att fastställa dödsorsak.
Kliniska obduktioner görs för att få kunskap om sjukdomar och möjliga behandlingar. Rättsmedicinska obduktioner görs när det finns misstanke om brott, som mord eller dråp. Det kan också handla om dödsfall till följd av olyckor, självmord eller felbehandling i vården.
Många kluriga moment
En obduktion innebär en del utmaningar, säger Lonni Besançon, biträdande universitetslektor vid avdelningen för Medie- och informationsteknik vid Linköpings universitet.
– Ofta behöver obducenten jämföra sina fynd med både polisrapporter och blodprovsvar och samtidigt göra egna anteckningar och kolla skiktröntgenbilder. Det innebär att läkaren måste ta av sig handskarna och tvätta händerna upprepade gånger, vilket blir ineffektivt.
Digital version av kroppen
Lonni Besançon och en forskarkollega i Australien har nu utforskat möjligheten att använda en teknik för att skapa en så kallad blandad verklighet, ”mixed reality”, i obduktionssalen.
Så här fungerar det: En digital modell av kroppen på den avlidna skapas via information från datortomografier. Läkaren har den riktiga kroppen framför sig i obduktionssalen, men framför ögonen har läkaren också ett headset som gör det möjligt att se den digitala versionen av kroppen. Via headsetet finns även en meny, styrd av handrörelser.
I menyn syns information som inte hade fått plats på en tvådimensionell skärm, tillsammans med rapporter och traditionella datortomgrafiskikt. Läkaren kan också se olika delar av kroppen, lager för lager, i 3D. Det är möjligt att göra vissa saker på digital väg, som att mäta kroppsdelar.
Dröjer flera år
Tekniken är utvecklad i samarbete med obduktionstekniker i Australien. Men Enligt Lonni Besançon dröjer det antagligen några år innan tekniken blir mer allmänt utbredd.
– Jag skulle tro att inom tre till fem år kommer obducenter kunna jobba med en hybridlösning, förutsatt att headset-tekniken blir bättre.
Lonni Besançon säger också att vissa saker inte går att göra digitalt, som att väga organ.
– Men vårt verktyg kan vara ett komplement till riktiga obduktioner och ett steg på vägen mot att till slut inte behöva skära i kroppen alls.
Sommar och vinter innebär vitt skilda levnadsförhållanden för djur och växter i stora delar av världen. Så hur har olika organismer anpassat sig evolutionärt för att handskas med variationerna? I en studie har forskare vid Stockholms universitet undersökt frågan genom att studera två närbesläktade fjärilsarter.
– Det här sättet att se på säsongsanpassningar kan bland annat hjälpa oss att förstå hur arter kommer att svara på förändrade förhållanden i framtiden, säger forskaren Loke von Schmalensee vid Stockholms universitet.
I studien undersökte forskarteamet säsongsanpassningar hos rovfjärilen och rapsfjärilen, som är två nära besläktade arter.
– Till det yttre är fjärilarna lika, båda är medelstora och vita och under gemensamma förhållanden föredrar de ofta att lägga ägg på samma sorters kålväxter. De förekommer på samma områden i stora delar av Sverige, och när de gör det sammanfaller fjärilarnas två generationer i tid, säger Loke von Schmalensee.
Lika men olika
Rovfjärilen och rapsfjärilen är alltså ekologiskt väldigt lika varandra, men forskarna har upptäckt skillnader genom att analysera observationer av fjärilarna som gjorts av medborgarforskare.
Forskarna såg att de två arterna skiljer sig drastiskt när det gäller storleken på avkommorna, som de får två gånger årligen.
Rovfjärilens första generation under vår och tidig sommar – och som består av nykläckta fjärilar som övervintrat som puppor – är mycket mindre till antal än den andra generationen under sensommaren. Rapsfjärilen har i stället två relativt jämnstora generationer.
– Rovfjärilen är alltså bättre än rapsfjärilen på att föröka sig över sommaren, men har sämre vinteröverlevnad. Rovfjärilen är med andra ord en ”sommarspecialist” och rapsfjärilen en ”vinterspecialist”. Det återspeglas i en rad temperaturanpassningar, säger Loke von Schmalensee.
Rovfjärilen föredrar till exempel att lägga ägg på varmare platser under sommaren än vad rapsfjärilen gör. Denna preferensskillnad motsvarar skillnader i fysiologiska temperaturanpassningar mellan fjärilarna.
Rovfjärilen växer snabbare i värme
Forskarna har även visat i labbexperiment att den värmeälskande rovfjärilen både växer och utvecklas snabbare under varma förhållanden än rapsfjärilen. Den löper även mindre risk att dö av extrem värme.
– I sin tur klarar rapsfjärilen av kalla övervintringsförhållanden bättre. Det verkar som att det finns flera lösningar på att hantera säsongsvariation när en och samma individ upplever flera kontrasterande säsonger. Att maximera tillväxt under sommarsäsongen, kanske på bekostnad av vinteröverlevnad, är en fungerande strategi – att i stället investera i vinteranpassningar är en annan, säger Loke von Schmalensee.
Rovfjärilen är bättre än rapsfjärilen på att föröka sig över sommaren.
Den värmeanpassade rovfjärilen, har gjort bättre ifrån sig det senaste årtiondet än rapsfjärilen. Däremot verkar rovfjärilen vara inkapabel att sprida sig lika långt norrut som rapsfjärilen, eftersom sommarsäsongen då blir för kort för att producera två generationer. Utan en andra generation, där rovfjärilspopulationerna kan återhämta sig från vinterförlusterna, dör de ut.
– På så vis kan nordliga breddgrader eller höga berg utgöra viktiga tillflyktsorter för ”vinterspecialister” i en allt varmare värld. Det är ett exempel på hur våra resultat kan hjälpa oss att förutspå organismers svar på ett skiftande klimat, säger Loke von Schmalensee.
En del stor del av människors känslor uttrycks på ett icke-verbalt sätt.
– Ansiktet förmedlar ju väldigt mycket information, vi har minst 40 muskler i ansiktet som gör att vi kan kommunicera med varandra på ett väldigt rikt sätt och som ger oss möjligheter att lösa saker effektivt i grupp, säger Lennart Högman, forskare vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Lennart Högman och kollegor forskar i ett projekt där ett nytt AI-verktyg utvecklas. Tanken är att verktyget främst ska användas av terapeuter, kanske framför allt i sådan terapi där mötena sker digitalt. I den typen av möten kan sådant som kroppsspråk vara svårare än annars för terapeuten att läsa av.
AI:n märker om båda känner samma
Forskarna i projektet studerar verbal och icke-verbal kommunikation som tonen på rösten, ansiktsmimik och kroppsrörelser – till exempel om en person rör sig närmare eller bortåt.
AI-verktyget gör det möjligt, enligt forskarna, att följa en klients emotionella utveckling. Det ska även gå att se när terapeuten och klienten samtidigt uppvisar en viss sorts känslor – och när det uppstår skillnader i synkningen.
Just samstämmighet, tror forskarna, är viktigt för hur effektiv en behandling blir. Det är relativt vanligt att klienter avbryter sin terapi i förtid. Det kan ha att göra med att en del människor upplever att de inte får den kontakt med terapeuten som de hade förväntat sig.
Kan ge bättre terapi
AI-verktyget kan också ge användaren sammanfattningar av samtal. Framöver ska man även kunna ställa specifika frågor till verktyget, som i Chat GPT.
– Till exempel ”Kan du sammanfatta allt som den här personen har sagt kring sin mor, sin far, en plats eller vad som helst”, samtidigt som man kan få fram vilka positiva och negativa känslor som visats i olika sammanhang. Systemet blir som en assistent som minns vad som försiggått under hela terapin, säger Lennart Högman.
Lätt att överskatta egna förmågan
På så sätt, menar han, kan verktyget förbättra terapi-behandlingar.
– Har man jobbat 30 år som terapeut har vi all respekt för att man kanske inte vill använda det. Men i en framtid kan det vara till stor nytta, man tränar upp sin förmåga att läsa av. Det är lätt att överskatta den egna kunskapen om hur andra människor tänker, ofta utgår vi från vårt egna sätt att fungera och applicerar det på andra.
Verktyget ska också kunna visa när en klient förmedlar motstridiga signaler, när det en person säger inte stämmer överens med kroppsspråket. Men tekniken ska inte få användas i förhörssituationer av något slag, säger Lennart Högman.
Ett annat möjligt användningsområde är rekrytering. Det är dock inte problemfritt, menar Lennart Högman. Den oro de flesta känner inför en anställningsintervju skulle kunna förstärkas om man dessutom blir bedömd av en AI.
Läser av omedvetna processer
En fördel, menar forskarna, är att AI-verktyget inte kommer styras av minnesbilder. Allt finns istället samlat svart på vitt, dels transkriberat och dels i en sammanfattning. I den kan man se var i samtalet personerna har agerat emotionellt. Dock är det terapeuten som står för tolkningen, säger Lennart Högman.
– Mänskliga reaktioner är komplicerade, det finns oerhört mycket information i ett möte mellan två människor. Man skulle kunna säga att vi genom projektet försöker öppna dörrarna till de omedvetna processerna i mellanmänskliga möten.
Så kallade kroppskameror har nyligen införts för poliser i yttre tjänst. Och kamerorna, som ofta sitter på bröstkorgen utanpå uniformen, blir allt vanligare hos ordningsvakter.
På senare år har ordningsvakter fått allt fler uppdrag att upprätthålla ordning vilket har gjort dem till en mer utsatt yrkesgrupp.
Cecilia Hansen Löfstrand, docent i sociologi, har i en rapport fokuserat på användningen av kroppsburna kameror hos ordningsvakter. I intervjuer framkommer att det finns olika, och ibland motstridiga, användningsområden för kroppskamerorna. Det finns också möjliga risker.
Kameror kan avstyra stök
Ett syfte med kamerorna, enligt rapporten, är att skydda ordningsvakter mot hot och våld. Personer som förväntas ställa till med oordning kan med kamerans hjälp förmås att avlägsna sig – antingen genom att ordningsvakten faktiskt spelar in, eller genom att låta andra tro att inspelning sker.
Ordningsvakter upplever att kameran lugnar ned aggressiva personer och fungerar avvisande, säger Christel Backman, docent i sociologi och medförfattare till rapporten.
– När hotfulla situationer inte kan undvikas används den i stället för att dokumentera vakternas utsatthet. Möjligheten att få erkännande som brottsoffer ses som en viktig del i arbetet med att förbättra arbetsmiljön inom branschen.
Sätt att motbevisa anklagelser
Att bära kamera har också blivit ett sätt för vakter att hantera misstro och ifrågasättanden från allmänheten.
– Den kan användas för att motbevisa anklagelser om felaktig eller brottslig tjänsteutövning. Det förekommer också att dold inspelning används mot grupper som inte erkänner ordningsvakter som legitim ordningsmakt, säger Christel Backman.
Kameror övervakar även vakter
Men vad gäller ordningsvakternas arbetsmiljö finns inte bara positiva konsekvenser. I rapporten visar forskarna att vissa arbetsgivare förespråkar kroppskameror som ett sätt att kontrollera de anställda. Via kamerorna kan anställda disciplineras och hållas ansvariga för sina handlingar på ett nytt sätt.
– Det finns en oro bland ordningsvakter för hur arbetsgivare och rättsväsendets aktörer ska tolka deras ageranden inspelade med kroppskameran, säger Cecilia Hansen Löfstrand.
Risk att arbetsgivare snålar
Vakter som inte vill bära kamera kan även bli misstänkliggjorda av chefer och kollegor eftersom oviljan kan tolkas som att de har något att dölja.
Forskarna har också sett att kameror kan bli ett sätt för arbetsgivare att spara pengar. En anställd med kamera kan anses kunna göra det arbete som tidigare gjordes av två medarbetare.
Möjliga risker för rättssäkerheten
Rapportförfattarna menar att säkerhetsbranschen och i förlängningen lagstiftarna bör vara vaksamma på utvecklingen, speciellt kring hur kroppskameran används i brottsbekämpande syfte.
– Att som ordningsvakt till exempel samla bevis för en eventuell framtida polisutredning genom dolda ljud- och bildupptagningar är tveksamt ur både ett etiskt perspektiv och ett rättssäkerhetsperspektiv, säger Cecilia Hansen Löfstrand.
Svårt att sia om utvecklingen
Även om teknologin införs med den bästa av intentioner går det enligt forskarna aldrig på förhand att veta vilka syften som kommer att styra användningen i praktiken, eller vilka användningsområden som utvecklas med tiden.
– Införandet av övervakningsteknologi sker alltid i spänningen mellan kontroll och omsorg, säger Christel Backman.
Intensiva jordbruksmetoder som odling av få grödor, plöjning och storskalig användning av kemikalier skadar organismer i marken.
Men de miljontals olika arter av mikroorganismer och ryggradslösa djur som lever i jorden är en viktig del av välmående jordar. De bryter bland annat ned dött organiskt material, gör näringsämnen tillgängliga för växter och luckrar upp marken.
En avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tittat närmare på hur daggmaskar och mykorrhiza-svampar, som anses särskilt viktiga för jordbruket, kan gynnas.
Baljväxter tycks gynna daggmaskar
En av studierna visar att daggmaskarna blev fler när ärtor ingick i växtföljden. Det gällde oavsett hur intensiv jordarbetningen var.
– Arterna som ökade besväras inte så mycket av plöjning. De bryr sig mer om tillgången på föda i jorden, och baljväxtrester verkar vara bland deras favoriträtter, säger forskaren Kaisa Torppa vid SLU.
Däremot finns arter som är känsliga för plöjning, till exempel stor daggmask som har en viktig funktion i jorden. Deras gångar förstörs och de kan dö eller skadas. En del av maskarna hamnar på ytan där de riskerar att bli uppätna av måsar eller dödas av solljuset. Enligt studien är det därför viktigt att kombinera varierade växtföljder med minskad plöjning.
Viktiga hjälpredor för jordbruket
Daggmaskar är ekosystemingenjörer och påverkar levnadsförhållandena för övriga markorganismer samt reglerar förhållandena för växternas rottillväxt och näringsåtkomst. Skörden från grödor har visat sig vara i medeltal 25 procent högre i jordar med daggmaskar än i jordar utan daggmaskar.
Arbuskulära mykorrhiza-svampar är en annan viktig grupp. De lever i symbios med växterna genom att svampen får kol, växten får näringsämnen. Förutom att förbättra näringsupptaget, kan dessa svampar hjälpa sina värdväxter genom att skydda dem mot torka, sjukdomar och skadedjur.
Avhandlingen visar också att markpackning, som kan orsakas av tunga maskiner, kan påverka symbiosen mellan mykorrhiza-svampar och vete. I packad jord tycks vetesorter med ineffektivt näringsupptag via rötterna bli mer beroende av näringsupptag via svamparna än vad andra vetesorter är.
Naturbetesmarker viktiga för daggmaskar
Avhandlingen har också undersökt daggmaskar i olika naturbetesmarker. Daggmaskarnas antal och artvariation var högst i fuktiga och näringsrika naturbetesmarker. Dessutom fanns fler daggmaskar i mer varierande gräsmarker.
Enligt studien kan dessa naturbetesmarker hjälpa till att behålla mångfalden av daggmaskar i jordbrukslandskapet, vilket också kommer åkrarna till del.
– Oftast identifieras daggmaskar på basis av deras synliga egenskaper, men jag använde också dna-metoder. På det sättet kunde jag identifiera dubbelt så många arter än om jag bara gjort det manuellt, säger Kaisa Torppa.
Mer forskning behövs
Hon har också sett att det är möjligt att tillsätta daggmaskar och svampar i åkerjord. Men även om antalet blev fler var effekten på grödan inte lika tydlig.
– Mångfalden av daggmaskar och mykorrhiza-svampar skulle möjligen kunna restaureras genom att man satte till relevanta daggmaskarter eller gräsmarksjord som är rik på svampar, men mycket mer forskning krävs. Då måste vi veta att effekterna är bestående och att det inte finns några oönskade biologiska effekter och dessutom reda ut vilka arter som är viktigast att använda, säger Kaisa Torppa.
Hon menar att mindre intensiva jordbruksmetoder, som till exempel minskad plöjning och mer varierande växtföljder, antagligen är det bästa sättet att gynna de viktiga markorganismerna. Det ökar sannolikt den biologiska mångfalden och därmed jordens hälsa som helhet.
Kaisa Torppa, forskare vid institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, kaisa.torppa@slu.se
Havssallat är gröna makroalger som finns nästan överallt längs den svenska kusten från Strömstad och upp till Bottenhavet i Östersjön.
Havsallat förökar sig lätt och växer snabbt. Forskning pågår både i Sverige och utomlands för att bland annat kunna använda havssallat som livsmedel.
Det har varit okänt hur många arter som finns, men forskare vid Göteborgs har nu undersökt den biologiska mångfalden i Östersjön, Kattegatt och Skagerak. De har tagit en lång rad prover av havssallat som sedan genomgått dna-analys.
– Vi hittade totalt 20 unika arter och underarter av havssallat. Tre av dessa är invasiva arter som har kommit hit på olika sätt, säger marinekolog Sophie Steinhagen vid Göteborgs universitet.
Invasiva arter påträffades
Forskarna hittade också helt nya arter av havssallat i svenska vatten. Några av dessa tycks bara växa i Östersjön.
Betydelsen av kartläggningen är stor. Odling av havsallat till livsmedel är en växande verksamhet och det finns risk att främmande arter sprids på grund av okunskap.
För att kunna bevara och skydda värdefulla ekosystem längs kusterna är det viktigt att veta vilka arter som växer där, och att inte föra in nya arter som riskerar att konkurrera ut de ursprungliga arterna.
– Vår studie visar att dagens artbestämning, som oftast sker genom att titta på utseendet av grönalgen, inte räcker för att kunna identifiera de olika arternas utbredning. Vi har inte kunnat se den verkliga omfattningen av den biologiska mångfalden, säger Sophie Steinhagen.
Mer om havssallat
Havssallat är flera arter i grönalgsläktet Ulva. I Sverige växer havssallat på klippor och sten i vattenbrynet längs hela västkusten och i Östersjön upp i Bottenhavet.
Havssallat har bra näringsvärden med relativt hög proteinhalt, nyttiga fleromättade fetter och kostfibrer. Den innehåller dessutom olika värdefulla biokemiska molekyler. Forskning pågår både i Sverige och utomlands för att använda havssallat i livsmedelsframställning och i olika biokemiska applikationer.
Viktigt att odla på rätt ställe
Upptäckten av de många nya arterna kan bli värdefull när odling av havsallat startar på nya ställen längs kusten. Det gäller att odla rätt art på rätt ställe för att inte riskera att mångfalden ska utarmas.
– Genom denna nya kunskap kan man utveckla metoder för att bevara de unika havsallatarterna i ett visst kustområde. Vår kartläggning kan också ligga till grund för bestämmelser kring invasiva arter som inte bör användas i odlingar om de ska vara hållbara, säger Sophie Steinhagen.
Sophie Steinhagen, marinekolog på institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, sophie.steinhagen@gu.se
Erik Carlsson, nybliven doktor i demografi, har i sin avhandling bland annat jämfört kristna, muslimska och icke-religiösa invandrare från samma ursprung, som Mellanöstern och Nordafrika, Östeuropa och Afrika söder om Sahara.
Hans slutsats är att både ursprungsregion och religion har betydelse för att förstå barnafödandet hos människor som har invandrat.
Kristna och muslimer önskar större familjer
Men huruvida den som är troende är kristen eller muslim verkar spela mindre roll i sammanhanget. ”Religionsfaktorn” handlar i första hand om skillnader mellan icke-religiösa å ena sidan och kristna och muslimer å andra sidan, säger Erik Carlsson.
– Både kristna och muslimer hade högre ideal när det gäller antal barn, intentioner och faktiskt barnafödande än de icke-religiösa, säger Erik Carlsson.
Runt två barn i medel
Erik Carlsson menar också att skillnaderna mellan icke-religiösa och religiösa är mindre än vad många tror.
De allra flesta grupper i studien tyckte att idealet var att ha under tre barn. Det faktiska barnafödandet låg i de flesta fall på i snitt mellan 1,5 och 2,5 barn.
Frikyrkor i topp
Även bland svenskar utan invandrarbakgrund finns ett tydligt samband mellan religion och barnafödande, enligt avhandlingen.
Bild: Adrianna Geo/Unsplash
Icke-religiösa personer i Sverige utan invandrarbakgrund önskar sig förhållandevis få barn och får också få barn, jämfört med andra. Medlemmar i Svenska kyrkan uttrycker ett något högre ideal för antal barn och får också fler barn.
Medlemmar i frikyrkor uttrycker högst ideal för antal barn och uppvisar även högst faktiskt barnafödande, jämfört med de andra grupperna.
Viktigt att förstå trender
Erik Carlsson menar att det finns flera viktiga skäl till att studera barnafödande hos olika grupper i befolkningen, till exempel hos personer som har invandrat till Sverige.
– Först och främst, för att kunna förstå barnafödandet i befolkningen som helhet är det viktigt att förstå skillnader mellan olika befolkningsgrupper för att kunna förstå trender över tid och ha en uppfattning om hur trender kommer att utvecklas i framtiden.
Ett motargument till extremhögern
Men den kanske viktigaste anledningen till att forska i ämnet, säger Erik Carlsson, är att det är en laddad fråga som debatteras av vissa grupper i samhället, exempelvis i det franska valet, där ”folkutbytet” var en central del av extremhögerns kampanj. Muslimer och andra icke-vita minoritetsgrupper påstods skaffa fler barn och med tiden ersätta den ursprungliga befolkningen. Idéerna om ett ”folkutbyte” har också lyfts av ledande företrädare för Sverigedemokraterna.
– Då är det viktigt att kunna ta fram fakta, hur ser det ut egentligen? Att kunna ge mer nyanserade perspektiv, vad är ett rimligt sätt att se på de här sakerna? Annars är det lätt att det blir förenklingar och stereotyper som får fäste, säger Erik Carlsson.
Studien som är en del av avhandlingen Fertility Behavior and Preferences Among Immigrants and Children of Immigrants in Sweden bygger på enkätsvar från två omgångar av Generations and Gender Survey från 2012-13 och 2021. Frågorna gällde åsikter om det totala antalet barn, människors barnafödandeintentioner gällande de närmaste tre åren samt människors faktiska barnafödande, det vill säga det totala antalet barn, vid 40 års ålder.
I studien jämförs kristna, muslimer och icke-religiösa från samma ursprung, till exempel Mellanöstern och Nordafrika, Östeuropa och Afrika söder om Sahara, och även olika religiösa grupper utan invandrarbakgrund.
Det finns ett inbyggt problem i alla monarkier: reserverna.
De släktingar som inte ärver kronan kan hjälpa eller stjälpa kungen. Det syns i dagens kungahus – och det var ännu tydligare i Sverige på 1500- och 1600-talen.
– Problemet är att det behövs många reserver. Men då riskerar man att de vill vara självständiga, bråka och inte rätta in sig i ledet. Blod är inte alltid tjockare än vatten, säger Alexander Isacsson, forskare i historia vid Örebro universitet.
I en avhandling ger han ett historiskt perspektiv på de upprörda känslor som reserver i både det brittiska och det danska kungahuset har visat under senare tid.
Gustav Vasa planerade in i det sista
Alexander Isacsson har studerat vad som hände med kända och mer bortglömda reserver under nära 70 års tid, strax före och långt efter Gustav Vasas död.
Ända in i sitt sista levnadsår arbetade Gustav Vasa på sitt testamente. Han var svag, hade värk och kände själv att slutet på livet närmade sig. Samtidigt funderade han över hur kommande generationer av hans släkt skulle fortsätta regera Sverige.
Den första juli 1560 presenterades det viktiga dokumentet för riksdagen i Stockholm. Tidigare forskning tyder på att det kan ha lånat delar från ett eller flera tyska kungliga testamenten, där man brottats med samma problem.
Många reserver behövdes
För att säkra tronföljden behövdes många barn. Risken var stor att de kungliga ättlingarna skulle dö, och då behövdes reserver som kunde ta över tronen. Gustav Vasa, som även kallas Gustav I, var far till elva barn. Två söner dog tidigt och de fem döttrarna kom inte i fråga för att ärva tronen enligt testamentet. Så då återstod fyra söner – en kung och tre reserver.
– Han har en väldigt tydlig vision om att de skulle samarbeta och att makten skulle fördelas inom familjen mellan de här sönerna, säger Alexander Isacsson.
Reserverna blev hertigar enligt testamentet, som verkställdes snabbt. Redan under hösten 1560 dog Gustav Vasa.
Hertigarna har fått lite uppmärksamhet
Men allt gick inte som planerat. I avhandlingen undersöks vad som hände med de svenska hertigarna, de kungliga reserverna, under åren 1556 till 1622. Där ingår bröder, kusiner, brorsöner eller farbröder till regenterna under perioden.
– Det är slående att hertigarna fått relativt lite uppmärksamhet i tidigare forskning. Många är ju kanske bekanta med den politiska maktkampen under 1500-talet som rörde Gustav I:s söner Erik XIV, Johan III och sedan Karl IX. Men de hertigar som aldrig blev kungar – Magnus och Johan av Östergötland samt Karl Filip – är det nog färre som har hört talas om.
Nödvändigt ont för monarkin
Genom att gå igenom en mängd olika källor som kungakröningar, begravningar, utbildningsresor, brev, testamenten, riksdagsbeslut, predikningar och genealogier har Alexander Isacsson studerat hur både omgivningen och de olika individerna själva har sett på hertigrollen – och hur reservernas agerande ibland har varit ett hot mot kungen. För att ha reserver var ett nödvändigt ont för monarkin.
– Det är ju absolut en inbyggd svaghet. Men under tidigmodern tid var det ändå viktigt att ha reserver. Man kunde dö ung, av sjukdom eller i krig. Så utan reserver fanns ju risken att kronan inte skulle gå i arv inom familjen.
– Problemet är att det behövs många reserver. Men då riskerar man att de vill vara självständiga, bråka och inte rätta in sig i ledet.
Det var precis vad som hände.
Självstyre, egenintresse och kungahot
Hertigarna fick egna hertigdömen och en egen maktbas. Alexander Isacsons forskning visar att det blir svårt att tala om dynastibyggen när man gräver på djupet.
Sammanställningen av källorna visar hertigdömen med ett stort mått av självstyrande, med hertigar som ibland är ett stöd för regenten, men ibland är ett hot.
– Resultaten är ganska förvånande. Som student i historia får man ofta höra eller läsa att härskare i förmodern tid tänkte om sig själva i termer av dynastier. Att deras agerande styrdes av att förvalta ett arv och föra detta vidare till sina ättlingar. Men om man studerar vad exempelvis hertigarna och kungarna gjorde och sa blir det ganska tydligt att det är förenklad bild. Arv, traditioner och förpliktelser knutna till släktskap var viktigt, men inte alltid viktigast. Det finns också inslag av egenintresse, säger Alexander Isacsson.
Missnöjda reserver idag
Likheterna med både dagens monarkier och storföretag som går i arv är slående. De reserver som inte får makten riskerar att bli missnöjda och ställa till problem. I Danmark fråntogs några unga reserver sina kungliga titlar förra året, med högljudda mediautspel som följd.
I Storbritannien har flera reserver varit missnöjda med sin roll, nu senast hertigen av Sussex, prins Harry. Hans memoarer fick titeln Spare, som ju betyder just reserv.
– En skillnad mellan dagens moderna konstitutionella monarkier och den monarki jag har studerat är att dessa frågor är mindre avgörande för statens utveckling. Att prins Harry skapar skandaler är ett problem för den brittiska monarkin men kanske inte ett problem för den brittiska staten.
Hertigarna försvann och staten stärktes
Under 1600-talet blev Sverige en stark stat – och en stormakt. En viktig orsak till det, menar Alexander Isacsson, är att det inte längre fanns några hertigar. Den sista hertigen, Gustav II Adolfs lillebror Karl Filip, avled i svår feber under ett fälttåg 1622. Han blev bara 20 år.
– Framväxten av en stark och centraliserad stat under 1600-talet berodde delvis på att alla hertigar hade dött utan några manliga arvingar som kunde överta deras position. Om hertig Karl Filip hade blivit äldre och om han hade fått söner är det alltså mycket möjligt att Sveriges politiska utveckling under Gustav II Adolf sett betydligt annorlunda ut, säger Alexander Isacsson.
Det handlar om metalliska ämnen som dysprosium, neodym och niob – se faktaruta nedan. De används till sådant som datorer, mobiltelefoner, elektroniska komponenter, solceller, batterier och elektriska motorer.
De kallas ibland även för ”bristmetaller” eller ”kritiska metaller” eftersom utbudet är litet samtidigt som efterfrågan är specifik – och stor.
Bristmetallerna, här är några exempel:
Bitar av dysprosium. Bild: Materialscientist, via Wikimedia commons. *
Dysprosium är ett metalliskt grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. Dysprosium förekommer inte i naturen som rent grundämne, men finns i vissa mineral. 99 procent av världens tillgång på metallen utvinns i Kina, främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.
Neodym är också ett metalliskt grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. Det är en silvervit, mjuk, metall som gulnar i luft och måste förvaras i fotogen. Ca 95 procent av världens neodymutvinning görs i Kina. Neodym används bland annat till vindturbiner, högtalare, hårddiskar och magneter i elmotorer.
Niob är ett mycket sällsynt metalliskt grundämne som tillhör övergångsmetallerna. Flera niobhaltiga mineral innehåller förutom grundämnet niob även en varierande halt av grundämnet tantal. Dessa kan skiljas åt med olika metoder. Niob utvinns i Kanada och Brasilien. I Amazonas i Brasilien finns fyndigheter som ännu inte har exploaterats och där invånare och andra aktivister har protesterat mot planer på utvinning.
Mangan används också i elektronik och är ett grå-vitt metalliskt grundämne som liknar järn. Det används ofta i legeringar med järn i till exempel rostfritt stål. Den största förekomsten av manganföreningar finns bland annat i Sydafrika, Australien och Ryssland. Den största svenska manganfyndigheten finns i Stora Uttervik mangangruva, nedlagd sedan 1950-talet.
Kina har en dominerande ställning vad gäller utvinning av ämnen som används till elektronik och så kallad grön teknik. En del av niob-utvinningen i Brasilien, till exempel, ägs av det kinesiska bolaget CMOC.
Chalmersforskaren Maria Ljunggren och forskarkollegor har, på uppdrag av EU-kommissionen, kartlagt de metaller som idag finns i Europas fordonsflotta. I en databas finns nu uppgifter om metaller i nya fordon, fordon i användning och fordon som återvinns.
Kartläggningen, som går tillbaka till 2006, visar att andelen så kallade kritiska metaller har ökat kraftigt i fordonen, en utveckling som forskarna bedömer kommer fortsätta. Flera av de sällsynta jordartsmetallerna är några av de metaller som har ökat mest.
– Neodym och dysprosium har ökat med runt 400 respektive 1 700 procent i nya bilar under perioden, och detta redan innan elektrifieringen slagit igenom. Guld och silver, som inte listas som kritiska metaller men har stort ekonomiskt värde, har ökat med omkring 80 procent, säger Maria Ljunggren.
EU är starkt importberoende
Metallerna har stor ekonomisk betydelse för EU, bland annat med tanke på den ökande efterfrågan på elbilar. EU är samtidigt starkt importberoende eftersom utvinningen är koncentrerad till ett fåtal länder som Kina, Sydafrika och Brasilien.
– Den bristande tillgängligheten är både ett ekonomiskt och miljömässigt problem för EU, och riskerar att fördröja omställningen till elbilar och miljömässigt hållbara tekniker, säger Maria Ljunggren, som är docent i hållbara materialsystem.
Liten återvinning
En stor utmaning är att de kritiska metallerna, som finns utspridda i mycket små koncentrationer i varje bil, är svåra att återvinna på ett ekonomiskt sätt.
– Om återvinningen ska öka behöver bilarna vara designade så att dessa material kan tas tillvara, samtidigt som incitament och flexibla processer för mer återvinning behöver finnas på plats. Och så ser det inte ut idag, säger Maria Ljunggren.
Det är också nödvändigt med ett ökad fokus på hur metallerna kan ersättas med andra material, säger Maria Ljunggren.
– Men på kort sikt är det nödvändigt med en ökad utvinning i gruvor om elektrifieringen inte ska bromsas.
EU: Leta egna fyndigheter
Enligt EU-kommissionen är det viktigt för europeiska länder att dels öka återvinningen, dels utforska egna geologiska resurser.
Det svenska gruvbolaget LKAB gick i början av 2023 ut med ett pressmeddelande om stora fynd av sällsynta jordartsmetaller i Kiruna. Bolaget uppger sig ha identifierat mineraltillgångar på mer än en miljon ton oxider – vilket de beskriver som den nu största kända fyndigheten i sitt slag i Europa.
– Det är väldigt intressant, inte minst när det gäller fyndet av neodym som används i magneter i bland annat elmotorer. På sikt kan det förhoppningsvis bidra till att vi blir mindre importberoende, säger Maria Ljunggren.
Kartläggningen av metaller i EU:s fordonsflotta har genomförts av Maria Ljunggren på Chalmers i samarbete med forskningsinstitutet EMPA, på uppdrag av EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum, Joint Research Center (JRC).
Resultaten redovisas i databasen Raw Materials in Vehicles som omfattar 60 fordonstyper under 3,5 ton från alla EU:s medlemsländer. Kartläggningen gäller elva olika metaller i nya fordon, fordon i användning och fordon som återvinns. Den sträcker sig från 2006 till 2023, där de tre sista åren är en prognos.
Kontakt:
Maria Ljunggren, docent i hållbara materialsystem, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers tekniska högskola. maria.ljunggren@chalmers.se
Det har tidigare varit okänt vilka nätverk i hjärnan som ger upphov till negativa känslor, så kallad aversion, och långvariga stresstillstånd.
Men genom att använda olika avancerade tekniker har forskare vid Karolinska institutet kunnat kartlägga en specifik nervcellsbana hos möss. Nervcellsbanan går från hypotalamus till habenula i hjärnan och styr negativa känslotillstånd.
Öppnar för nya sätt att behandla depression
I studien användes optogenetik – ljusstyrd kontroll av utvalda nervcellers aktivitet – för att aktivera den aktuella nervcellsbanan då mössen gick in i ett specifikt rum. Mössen började snart undvika rummet, trots att det egentligen inte fanns någonting där.
– Vi upptäckte den här kopplingen mellan hypotalamus och habenula i ett tidigare arbete, men det var inte känt vilka typer av nervceller som finns i den här nervcellsbanan. Det är otroligt spännande att nu förstå vilken typ av nervcell i banan som styr aversion, säger forskaren Konstantinos Meletis vid Karolinska institutet och fortsätter:
– Kan vi förstå hur negativa signaler i hjärnan skapas så kan vi också hitta mekanismerna bakom affektiva sjukdomar som depression. Det öppnar för helt nya läkemedelsbehandlingar.
Känsliga för östrogennivåer
Ett annat fynd är att de nervceller som är kopplade till negativa känslor har en receptor för östrogen och därmed är känsliga för östrogennivåer. När han- och honmöss utsattes för samma störningsmoment – milda elektriska stötar – utvecklade honmössen långvarigt stresstillstånd. Hanmössen påverkades inte i samma utsträckning.
– Det är sedan länge känt att ångest och depression är vanligare hos kvinnor än hos män, men det har inte funnits någon biologisk mekanism som kan förklara det. Nu har vi funnit en mekanism som åtminstone kan förklara dessa könsskillnader hos möss, säger forskaren Marie Carlén vid Karolinska institutet.
Mer om teknikerna i studien
Studien är ett exempel på hur man med avancerade tekniker kan identifiera nervcellsbanor och nervceller som styr olika känslor och beteenden, enligt forskarna.
Här är teknikerna som användes:
Patch-seq kombinerar mätning av enskilda nervcellers elektriska egenskaper med mätning av genuttrycket (så kallad RNA-sekvensering) och gör det möjligt att kartlägga hjärnans olika nervcellstyper.
Neuropixels är en ny typ av elektrod för storskalig elektrofysiologisk mätning som gör det möjligt att kartlägga aktivitet hos flera hundra enskilda nervceller samtidigt.
Optogenetik används för att styra hur och när utvalda nervceller är aktiva. Metoden bygger på att introducera ljuskänsliga proteiner, till exempel kanalproteiner i cellmembran från encelliga organismer, i de nervceller som ska studeras. Med hjälp av ljus kan man sedan styra enskilda typer av nervceller hos möss för att ta reda på vad de har för funktion.
Konstantinos Meletis, professor vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska institutet, dinos.meletis@ki.se
Det är en mycket stor del i den nationalistiska ideologin att använda historien. Nationalistiska partier har ofta en föreställning om att nationen har en specifik historia, säger historikern Julia Håkansson som i en avhandling har studerat Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti.
En positiv inställning till historien
Andra partier använder ofta historien och sin egen historia som något de måste göra upp med. Det förflutna har då ofta en mer negativ klang. Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti, däremot, söker sig till historien med en positiv inställning för att stärka sin legitimitet.
– SD måste samtidigt förhålla sig till sitt eget problematiska förflutna, att de uppstod ur högerextrema rörelser. Det gör de genom avledningsmanövrar och säger till exempel ”titta på Socialdemokraternas mörka historia”, säger Julia Håkansson.
SD:s utopi – det förflutna
Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti talar om dåtiden på olika sätt, konstaterar Julia Håkansson. Sverigedemokraterna sticker ut ideologiskt sett, både jämfört med Dansk Folkeparti och andra partier. SD:s bild av ideologisk utopi härstammar i det förflutna.
– De har en tydlig dröm om ett folkhem som aldrig riktigt har existerat, säger Julia Håkansson.
Nationalism mer gångbart i Danmark
Nationalism är inte ett lika främmande ämne i Danmark som i Sverige och Dansk Folkeparti motiverar sin nationalistiska ideologi på ett annat sätt än Sverigedemokraterna gör. Flera danska partier har länge talat om ämnet och hänvisar till modern historia då landet har varit ockuperat och förlorat markområden. Det finns en annan kultur av att tala om historia och kultur i dansk politik, säger Julia Håkansson. Samtidigt har Danmarks politiska språk påverkats av Dansk Folkeparti, med ett tydligare tal om ”vi” och ”de”.
– I Sverige är det lite unikt att till vi exempel inte firar att Gustav Vasa blev kung för 500 år sedan. Det säger något om vilket förhållningssätt vi har till vår historia. Andra partier än SD har inte heller samma förhållningssätt till historien. De är mer intresserade av att lösa problem.
Svensk historia har bortprioriterats av andra partier eftersom uppfattningen varit att Sverige är framgångsland som har rört sig framåt hela tiden, säger Julia Håkansson.
– SD snappade upp att alla inte kände så.
SD har anpassat historiebruket
Dansk Folkeparti är konsekventa i sina historiska referenser, medan Sverigedemokraterna med tiden har anpassat sitt historiebruk och exempelvis inte talar så mycket om Karl XII längre.
– Folkhemsbegreppet var mycket starkare på 90-talet. Nu pratar de mer om svenska modellen. De stora förändringarna inom SD förklarar jag med att Karl XII drar till sig en viss väljarskara. Vill de nå ut bredare måste de förändras.
Det är naturligt att söka sig bakåt i tiden om man upplever att samhället rör sig för snabbt och på ett sätt som man inte är bekväm med, säger Julia Håkansson.
– Är det ingen annan som pratar om historia kommer det fortsätta vara en användbar strategi för Sverigedemokraterna.
Högfluorerade kemikalier, så kallade PFAS, är en familj som består av tusentals kemikalier. De finns till exempel i rengöringsmedel, kosmetika och kastruller med non-stickbeläggning. De förekommer också i skidvalla och fritidskläder.
Produkter som innehåller PFAS kommer förr eller senare att hamna bland våra sopor. En tidigare studie från Umeå universitet har visat att de kan läcka ut från avfall som lagras i väntan på förbränning.
Finns i aska, vatten och rök
Nu har samma forskargrupp undersökt förekomsten av PFAS i en rad restprodukter från avfallsförbränning, till exempel aska, processvatten och rökgaser. Resultaten visar att kemikalierna gick att hitta i alla restprodukter som undersöktes.
– Vad vi fann var till största del korta PFAS, och de fanns i alla restfraktioner vi undersökte. Vad vi ännu inte vet är i vilken utsträckning dessa är ett resultat av nedbrytning av andra, längre PFAS, eller om det helt enkelt är dessa kortare PFAS som kan motstå de höga temperaturer som förekommer vid avfallsförbränning, säger forskaren Sofie Björklund vid Umeå universitet
Mer om miljögifterna
PFAS omnämns ibland som ”evighetskemikalier”. De är mycket stabila och har till skillnad från många andra miljögifter även förmågan att spridas med vatten.
Vissa har kopplats till minskad födelsevikt hos barn, negativa effekter på immunsystemet och förhöjda kolesterolvärden. För de flesta av de tusentals kemikalierna i gruppen är effekterna dock okända.
Helt nya mätresultat
Forskarna kunde i studien för första gången mäta och identifiera kemikalierna i rökgaser från avfallsförbränningen.
– Tidigare har det saknats metoder för att provta PFAS i rökgaser, men då vi i vår forskargrupp har stor erfarenhet av att mäta dioxiner i rökgaser kunde vi modifiera våra metoder för att även kunna fånga upp PFAS. Det krävs ytterligare tester för att fullt ut anpassa metoden men vi har kunnat konstatera att PFAS kan förekomma i rökgaser från avfallsförbränning vilket är helt nytt, säger forskaren Stina Jansson vid Umeå universitet.
Avloppsslam ökar halterna
Forskarna undersökte även skillnaden mellan att förbränna vanligt avfall och att blanda in slam från avloppsreningsverk tillsammans med avfallet som förbrändes. De fann att de totala halterna av PFAS som lämnar förbränningsanläggningen per år blir 3–4 gånger högre med inblandning av avloppsslam, jämfört med om enbart vanligt avfall förbränns.
– Resultaten är inte så förvånande med tanke på att det är väl känt att PFAS finns i avloppsslam. Även om det sannolikt sker en nedbrytning under förbränning så kan vi i dagsläget inte säga hur stor den är, säger Sofie Björklund.
Forskarna ska i kommande studier undersöka under vilka betingelser som nedbrytning av PFAS kan ske, och vilka nedbrytningsprodukter som kan bildas. Forskargruppen ska även mer i detalj undersöka hur kemikalierna bryts ner vid höga temperaturer.
Stina Jansson, universitetslektor vid kemiska institutionen, Umeå universitet, stina.jansson@umu.se
Tekniken som det handlar om kallas välfärdsteknik och handlar om att ge ökad trygghet och delaktighet, se faktaruta nedan.
Det kan till exempel handla om hjälp till äldre eller funktionsnedsatta personer med extra tillsyn nattetid eller regelbundna påminnelser om att ta läkemedel.
Välfärdsteknik – saker som ökar tryggheten
Digitala trygghetslarm, nattillsyn via kamera, appar i mobiltelefonen för att kontakta sjukvården, medicin-påminnare och gps-larm är exempel på välfärdsteknik.
Denna digitala teknik har som mål att öka trygghet, aktivitet, delaktighet och självständighet, exempelvis för den som har en funktionsnedsättning.
Man kan få välfärdsteknik som bistånd, genom förskrivning som hjälpmedel eller genom att köpa sakerna på egen hand.
I en ny avhandling i hälsovetenskap analyseras hur välfärdsteknik används och hur det i sin tur speglar samhällets syn på gamla människor och deras anhöriga. Avhandlingen bygger bland annat på analys av policydokument samt intervjuer med politiker och representanter från pensionärsförbund.
Självständighet är övergripande målet
Ett av resultaten i forskningen är att välfärdsteknik för äldre ses som ett medel att uppnå självständighet. Hälsa, däremot, ses inte som det övergripande målet. Det blir problematiskt, menar avhandlingens författare Maria Nilsson, som själv har bakgrund i hälso- och sjukvården.
– Det betyder att det är den äldre personens egna ansvar att vara fysisk aktiv och hålla sig frisk. Den äldre ska, med hjälp av välfärdsteknik, kunna ta hand om sig själv för att bo kvar hemma och därmed minska vårdbehov. Detta blir problematiskt då det riskerar att marginalisera äldre med större behov av vård, hjälp och stöd, samt deras anhöriga.
Den hjälp som välfärdstekniken är tänkt att ge kan också utebli. Intervjuerna med pensionärsförbund visar på flera krux, inte minst svårigheten att få en personlig kontakt i vården. Brist på personlig kontakt får lätt människor att känna sig utelämnade och utan ett sammanhang.
Anhöriga görs osynliga
Forskningen visar också att anhörigas roll är extremt viktig. Några intervjupersoner menade att de äldre som inte har anhöriga ”är chanslösa” i dagens samhälle. Men i policydokument ges anhörigas roll inte alls samma betydelse – eller saknas helt. Det är intressant, säger Maria Nilsson.
– Anhöriga står för majoriteten av all vård, hjälp eller stöd som utförs i Sverige men i policydokumenten är de i princip osynliga. Det finns ingen välfärdsteknik som ser de anhörigas roll som en aktiv del i omvårdnaden och omsorgen eller hälsan för äldre.
Klyftor kan fördjupas
Vidare visar avhandlingen på en tydlig ojämlikhet i hälsa.
– Teknikinförandet i vården kan öka klyftorna eftersom vissa äldre inte har råd, till exempel med smarta telefoner som behövs för att använda appar. Det var däremot ingenting de politiker jag intervjuade hade reflekterat särskilt mycket över, säger Maria Nilsson.
– Det hade varit intressant som en fortsatt studie, att förstå hur välfärdstekniken slår hos olika samhällsgrupper.
Kritisk teknik-blick efterlyses
Maria Nilsson är kritisk till hur självständighet ses som det övergripande idealet och efterlyser ett mer kritiskt förhållningssätt.
– Det går inte att lägga alla ägg i samma korg, den välfärdstekniska korgen. Jag önskar att politiker och beslutsfattare kunde höja blicken och fundera över vilka etiska och moraliska problem det finns kopplat till välfärdsteknik. De behöver problematisera användandet av välfärdsteknik i stället för att se det som den enda lösningen.
Men möjligheter finns, menar Maria Nilsson.
– Det jag rekommenderar i min avhandling är att man med fördel kan titta på teknik och insatser som främjar relationer och ömsesidighet, att alla fortfarande kan uppleva att de är viktiga och har en röst i samhället. Till exempel att bygga digitala platser där möten med människor kan ske.
Vår planets tillblivelse för ungefär 4,5 miljarder år sedan har sedan urminnes tider gäckat världens astronomer. Den gängse uppfattningen har länge varit att jorden bildades under hundratals miljoner år tack vare multipla kollisioner av gigantiska asteroider.
Men under de senaste åren har den så kallade småstensteorin vunnit mark. Den går ut på att jorden gick från att vara en liten bebisplanet av sten och is till att växa till sin nuvarande form och storlek tack vare knappt synliga småstenar som under betydligt kortare tid, kanske bara några miljoner år, sögs ihop till en himlakropp.
Kisel i jordens mantel
Enligt en ny studie kan ett internationellt forskarlag, där Lunds universitet ingår, ge ytterligare belägg för småstensteorin.
– Vårt forskarteam har som det första i världen lyckats göra mätningar av kisel inifrån jordens mantel. Kisel är ett grundämne som har tre stabila isotoper. Vi har jämfört fördelningen av dessa med meteoriter från asteroidbältet för att förstå jordens byggstenar, säger Anders Johansen som är professor vid Lunds universitet och Köpenhamns universitet.
Ledtråd till liv på andra planeter
Genom analyserna kunde forskarna slå fast att fördelningen av kisel-isotoper från jordens mantel inte liknar någon känd meteoritklass. Detta tyder på att jorden inte har sitt ursprung i nedstörtande meteoriter, utan i en blandning av millimeterstora småstenar från den inre delen av solsystemet och småstenar som drev in från yttre solsystemet.
– Den här forskningen kan komma till stor nytta. Eftersom jorden är den enda planeten som oss veterligen härbärgerar liv måste vi göra allt för att förstå hur den bildades. Detta för att i förlängningen förstå om det kan finnas liv på andra planeter, säger Anders Johansen.
Forskare jobbar vidare
Forskarna kommer nu att arbeta vidare med småstensteorin för att förstå fler aspekter av hur det gick till när vår galaktiska hemvist bildades. Att ett av jordens vanligaste grundämnen, kisel, skulle bli en viktig nyckel till att identifiera jordens byggstenar förvånade Anders Johansen.
– Jag tror att de flesta människor är intresserade av att förstå vår planets ursprung. Att visa att jorden bildades av två reservoarer av småstenar är lite som att identifiera jordens föräldrar genom studier av dna, säger han.
Mätningarna av kiselisotoper utfördes av forskare på Globe Institute vid Köpenhamns universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
