Frida Skog har studerat vilka inkomster personer som föddes 1973 fick 35-40 år senare samt hur inkomsten samspelar med uppväxtfamiljens sammansättning. Generellt har uppväxtfamiljen inte så stor betydelse för inkomsten senare i livet, men några saker sticker ut.
Fördel med ett syskon vid fattig – men bara ett
uppväxt motsats till vad som tidigare antagits, har Frida Skog inte funnit att det skulle vara någon fördel för karriären att växa upp som ensambarn. Däremot tycks det vara en fördel för barn i fattiga familjer att ha ett syskon, i synnerhet för den som är äldst i en syskonskara om två. Men om syskonen blir fler är det istället en nackdel, inte bara för ekonomin under själva uppväxten utan även för hur mycket man senare tjänar som vuxen. Nackdelen av flera syskon blir dock mindre om åldersskillnaden mellan syskonen är liten.
– Det kan bero på att syskon som är nära varandra i ålder kan ge varandra mer stöd under skoltiden. Men det kan även handla om att mammorna har större möjligheter i yrkeslivet om föräldraledigheten inte blir alltför utspridd, säger Frida Skog.
För den som växer upp i en rik familj har mängden syskon däremot ingen betydelse alls för inkomsten i vuxenlivet. Det tycks också sakna betydelse för den ekonomin om föräldrarna har skilt sig.
Skilsmässobarn får lika bra ekonomi
Personer som växte upp med skilda föräldrar har inte fått någon sämre inkomst som vuxna jämfört med dem vars föräldrar fortsatte att vara gifta, om man justerar för övriga parametrar om uppväxtfamiljens storlek och ekonomi. Inte heller är det någon nackdel om föräldrarna bildar familj med en ny partner eller att ha halvsyskon.
Däremot gäller samma sak här, att det är en tydlig nackdel att ha många syskon – alldeles oavsett om de är halv- eller helsyskon.
– Det går inte att komma ifrån att det finns ett samband mellan hur mycket resurser föräldrarna har för varje barn och hur väl barnen lyckas senare i livet, säger Frida Skog.
Om disputationen: Frida Skog, Sociologiska institutionen Umeå universitet, försvarar sin avhandling fredag 9 december. Fakultetsopponent: Professor Robert Eriksson, Institutet för Social Forskning (SOFI), Stockholms universitet. Kl. 10.15-12.00, Humanisthuset, Hörsal E, Umeå universitet.
Svenskar som utvandrar till Spanien på ålderns höst är ett växande fenomen. Utöver klimatet söker pensionärerna en internationell och social tillvaro de saknar i Sverige. Men det är inte helt okomplicerat att leva i ett nytt land. Det är heller inte enkelt att mötas det gamla landets nidbilder. Pensionärerna betraktas ofta som skattesmitare, bortskämda golfare eller alkoholister.
– Jag ville se bortom fördomarna. Vilka är dessa människor? Jag ville också placera in dem i en diskussion om integration och migration, ämnen som är aktuella, säger Anna Gavanas, docent i genusvetenskap och doktor i socialantropologi vid Linköpings universitet, som skrivit en bok om ämnet.
Boken Pensionärsplaneten bygger på drygt 200 intervjuer med utvandrade svenskar och två vintrars fältarbete på Solkusten och Kanarieöarna. Under dessa år har Anna Gavanas mött ett stort spektrum av människoöden; folkpensionären, fattigpensionären, sjukpensionären och den hemlösa. Utifrån deras berättelser bygger Anna Gavanas teman kring internationalisering, global arbetsfördelning, klassfrågor, arbetsvillkor och privatisering av äldreomsorg.
Många är socialt isolerade Berättelserna om äldreomsorgen, ålderdomen och döden är ett oundvikligt, och tungt, ämne för pensionärerna. Anna Gavanas konstaterar att bara exceptionellt välbärgade eller exceptionellt integrerade spanienpensionärer (det vill säga de som talar flytande spanska, har spansktalande anhöriga, sociala nätverk samt förmåga att navigera det spanska systemet) har möjlighet att åldras och dö värdigt i Spanien. För andra kan det vara mycket svårt.
– En del saknar både sociala och privata försäkringar, har inte råd att åka tillbaka till Sverige, är socialt isolerade, eller saknar anhöriga. Är man dessutom sjuk i exempelvis demens eller Alzheimers blir det riktigt svårt. Jag har stött på exempel där personer hittats avlidna av en hyresvärd, säger Anna Gavanas.
Mer önskvärd typ av migrant I migrationens tidsålder ges olika typer av migranter olika värden. Spanienpensionärerna ses, både av sig själva och av det spanska samhället, som en mer önskvärd typ av migrant.
– Vi svenskar ser oss inte som migranter, utan som kosmopoliter. Varför ses inte en svensk som invandrare när den bor i ett annat land? Invandrarskapet tenderar att förknippas med mindre privilegierade grupper, säger Anna Gavanas.
Pensionärsplaneten kan läsas som ett inlägg i en debatt om migration och integration. Eller som en reportagebok om några individer som arbetat ett helt liv och på ålderns höst valt en annorlunda tillvaro för sig själva.
Boken bygger på ett fyraårigt forskningsprojekt med stöd från Vetenskapsrådet och Forte.
Samtal med författaren: 9 december, klockan 13-14 samtalar författaren Anna Gavanas om boken med redaktören Olav Fumarola Unsgaard, i ABF-husets foajé, Sveavägen 41, Stockholm.
Tack vare den omfattande statistik som förs i Sverige har forskare från Göteborgs universitet kunnat isolera åtta skolor där eleverna har ungefär samma bakgrund och förutsättningar. Fyra av dessa skolor kunde karakteriseras som framgångsrika med goda resultat och fyra som icke framgångsrika. Man skaffade sig därmed en unik möjlighet att undersöka vad i skolornas arbetssätt som skiljde dem åt.
Framgångsrikt med ständigt fokus på eleverna
Det visade sig finnas tydliga skillnader mellan skolorna. De framgångsrika har stabila värderingar runt gemensamma arbetssätt och elevernas resultat. I de andra sker arbetet mer individuellt utifrån otydliga värderingar.
– De framgångsrika skolorna utmärks av sammanhang och stabilitet. Man har hela tiden fokus på eleverna och vad dom behöver och hur det går, säger Maria Jarl, forskare vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs universitet.
– De mindre framgångsrika skolorna utmärks av föränderlighet. Det finns inga tydliga gemensamt värderingar och erfarenhetsutbyte mellan lärarna och målen handlar inte i lika stor utsträckning om resultat, säger Maria Jarl.
Bristen på likvärdighet mellan svenska skolor har länge pekats ut som ett stort problem och från politiskt håll försöker man komma till rätta med detta genom nationella mål, utvärderingar och inspektioner.
Skyller på elevernas bakgrund
Trots tydliga signaler är det inte resultaten som står i centrum på de icke framgångsrika skolorna. Personalen på dessa skolor hänvisar också till elevernas bakgrund som orsak till dåliga resultat.
– Där möts vi ofta av en diskussion om att man har dom elever man har. Lärarna lägger förklaringen utanför sig själva, utanför lärarkollektivet och utanför skolan, säger Maria Jarl.
Elevernas förutsättningar såsom bakgrund och föräldrars utbildningsnivå är viktiga förklaringar till de stora skillnaderna mellan skolors resultat i Sverige, men enligt forskarna visar deras studie att det är möjligt för alla skolor kan höja kvaliteten genom att organisera sig på det sätt som de framgångsrika skolorna gjort.
– Oavsett vilka elever man har så kan man skapa förutsättningar för alla om man jobbar på ett bra sätt. Den här studien är ett erkännande för rektorers och lärares professionella kompetens. Det är centralt att man har tron på att det man gör är viktigt, säger Maria Jarl.
Långsiktig strategi med tydliga värderingar
En viktig komponent för framgång är att skolan etablerar en långsiktig strategi med tydliga värderingar och arbetssätt byggda på gemenskap och kollegialt utbyte. För nya lärare blir det då tydligt att man förväntas följa dessa, vilket ytterligare stärker stabiliteten och den positiva spiralen.
För de icke framgångsrika skolorna är föränderlighet ett stort problem. Samtliga fyra skolor som ingick i studien hade till exempel bytt rektor vid flera tillfällen under den period forskarna studerade. De hade också varit föremål för omorganisationer som ibland initierats från den kommunala förvaltningen.
– Vi får mycket frågor om det till exempel är bra att samma rektor sitter länge och hur man ska tänka kring arbetslagen, men det kan vi inte svara på. Vi kan inte peka ut enskilda faktorer, men vi kan visa att på de framgångsrika skolorna som helhet finns det en identitet och kultur som fungerar bättre, liksom det finns miljöer där det fungerar sämre, säger Maria Jarl.
Titta på hur framgångsrika skolor gör
Under våren kommer forskargruppen att ge ut en bok om sin forskning eftersom de vill inspirera till förändring. I ljuset av Pisaundersökningarna hoppas också Maria Jarl att beslutsfattare uppmärksammar resultaten.
– Pisa-undersökningarna har ett jättestort genomslag och debatten om skolan handlar om hur vi ska vända resultatutvecklingen. Vi håller med om att det finns mycket problem, men det som tappas bort är ju att det finns stora variationer mellan enskilda skolor. Vad gör då de skolor som lyckas? Det är det vi försöker bidra med, säger Maria Jarl.
Text: Dag Kättström på uppdrag av Forskning.se
PISA2015: Bättre resultat i allt – utom likvärdighet
Från att 2012 ligga under OECD-genomsnittet, ligger nu Sverige över genomsnittet i läsförståelse och på genomsnittet i matematik och naturvetenskap. Störst förbättring har skett på området läsförståelse där det framförallt är lågpresterande elever som står för ökningen.
Pisa mäter också likvärdigheten i skolsystemen och här har den svenska skolan tappat den tätposition man hade på 2000-talet. Sverige ligger nu på ett genomsnitt inom OECD.
Av sju likvärdighetsindikatorer har fem blivit sämre och ingen har förbättrats. Det gäller till exempel betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund för skolresultaten, men också skillnaderna mellan olika skolor i landet.
Världens största elevundersökning
PISA (Programme for International Student Assessment) är världens största elevstudie och är ett OECD-projekt. I studien deltar både OECD-länder och icke OECD-länder. PISA undersöker kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap hos 15-åringar. Den första PISA-studien genomfördes år 2000. Sedan dess genomförs studien vart tredje år.
I PISA 2015, vars resultat ny presenteras deltog totalt 536 000 femtonåriga elever vilket representerar över 26 miljoner femtonåringar i de 72 ländernas skolor. I Sverige deltog nästan 5 500 elever från 202 skolor. De flesta eleverna gick i grundskolans årskurs 9.
Utöver prov i naturvetenskap, matematik och läsförståelse har eleverna fått besvara en enkät med bland annat frågor om sin bakgrund, sitt lärande samt engagemang och motivation att lära sig ämnena. Rektorerna på de utvalda skolorna har fått besvara en enkät om hur undervisningen organiseras.
Ämnena turas om att vara huvudämne, den här gången var naturvetenskap huvudämne för andra gången, senast var år 2006. Denna gång var också första gången som hela provet genomfördes digitalt på dator vilket också möjliggjorde interaktiva uppgifter i naturvetenskap.
Är nordliga arter som lavskrika och taigablåstjärt borta om 50 år? Risken är stor eftersom klimatet de behöver för att häcka bedöms försvinna. Ytterligare sex arter hotas och kommer att kräva särskilda naturvårdsinsatser för att överleva enligt Anouschka Hof, tidigare forskare vid Umeå universitet, som utvecklat en ny analysmetod.
– Mer än var tionde fågelart som häckar i de kyliga klimatområdena i norra Europa kommer att trängas undan om klimatet blir varmare, till exempel lavskrika och taigablåstjärt, säger Anouschka Hof, tidigare forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Går att förutsäga de mest hotade fåglarna
I samarbete med amerikanska forskare har Umeågruppen undersökt 180 olika arter som i dag häckar i subarktiska och arktiska områden genom att analysera deras sårbarhet för nya klimat och deras livsegenskaper. Enkelt beskrivet har det gjorts genom att studera hur de lever i dag; i vilka miljöer och i vilka klimat. Denna information har sedan tillämpats på modellerade framtida klimat.
Lavskrika Bild: by Estormiz 17:14, 12 March 2007 (UTC) (Own work) [Public domain], via Wikimedia Commons– Genom den analysen kan vi förutsäga vilka arter som är mest hotade och varför, säger hon.
Att naturens mångfald hotas när klimatet blir varmare är de flesta forskare eniga om, men få undersökningar visar i vilken omfattning detta kommer att ske. De flesta bedömningar tar bara hänsyn till hur arter påverkas av förändringar i sina lokala miljöer, utan hänsyn till hur känsliga de är för globala förändringar. Sannolikheten för att arter eller populationer minskar eller dör ut på grund av klimatförändringar beror även på arternas generella känslighet och deras kapacitet att överleva under nya förhållanden. Samspelet mellan arter och andra biotiska faktorer har också varit förbisedd men får ökande uppmärksamhet.
Metoden som forskarna har använt identifierar de arter som är i särskilt behov av övervakning och bevarandeåtgärder för att överleva. Det kan exempelvis handla om att arterna redan nu har små utbredningsområden, specifika miljökrav och låg reproduktionsförmåga.
Sex arter kräver särskilda insatser
Metoden visar att sex av de undersökta arterna – dubbelbeckasin, fjällvråk, rödstrupig piplärka, tornseglare, berglärka och myrspov – som redan nu är rödlistade, kommer att kräva särskilda naturvårdsinsatser för att överleva i ett varmare klimat.
– Sådana insatser kan till exempel handla om att ändra eller avveckla pågående markanvändning, säger Anouschka Hof.
Resultaten av forskarnas analyser pekar på vikten av att vid bevarandeåtgärder se bortom den direkta exponeringen för klimatförändringar. När fågelpopulationernas framtida status ska bedömas måste de naturvårdande myndigheterna beakta både övervintringsområden, rastplatser under flytten och häckningsområden. Även om en art har möjlighet att utvidga sin utbredning generellt sett, kan den duka under på grund av att någon av dess livsmiljöer försvinner.
– Långflyttare är känsligast och om klimatet blir varmare kommer häckningsområdena att krympa för de fågelarter som är anpassade att häcka i de kyliga klimaten i norr. Problemen blir störst för de arter som ruvar länge och har specifika krav på sina häckningsmiljöer, säger Anouschka Hof.
Anpassade till en kort produktiv sommarsäsong
Miljön i Arktis har extrema säsongsvariationer och de arter som häckar där är anpassade till en mycket kort men produktiv sommarsäsong. Om säsongen förskjuts kan produktionstoppen vara över när fåglarna häckar med följd att maten inte räcker till för att föda upp ungarna. Kustlevande arter som till exempel skräntärna, hotas dessutom av ökad stranderosion och höjd havsyta som dränker häckningsplatserna.
En ökad sedimentation nära stränderna, på grund av den pågående isavsmältningen, är dessutom till nackdel för skräntärnans födodjur med matbrist som resultat. Ytterligare ett hot mot de nordliga arterna är konkurrensen från en mängd sydligare arter som breder ut sig norrut. Bland dem blir rovdjur ett hot särskilt för arter som liksom skräntärnan häckar på marken.
Studien är ett resultat av samarbete mellan forskare vid Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, University of Wisconsin-Madison, USA och University of Texas, USA:
Kontakt: Christer Nilsson, professor, Landskapsekologigruppen vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, Telefon: 090 – 786 60 03 E-post: christer.nilsson@umu.se
– Genom att behandla laxen med ångestdämpande läkemedel kunde vi se att de gladare laxarna vandrade längre och snabbare än obehandlad lax, säger Gustav Hellström en av forskarna bakom studien.
Resultaten är publicerade i tidskriften Nature Communications.
Laxen är en fiskart med mycket stor ekologisk och ekonomisk betydelse. Att vandra från uppväxtlokalen i älven ut till havet är ett kritiskt steg i varje ung atlantlax (Salmo salar) liv och ett måste för att laxen ska kunna växa sig stor.
En tvåårig atlantlax (Salmo salar) är ungefär 25 centimeter lång. Foto: Jörgen Viklund
Forskare har under lång tid försökt förstå vilka faktorer som påverkar den unga laxens beslut att vandra ut till havet. Att miljöfaktorer så som temperatur, ljus och vattenflödesförhållanden påverkar har man sett i tidigare studier, men en stor del av variationen i vandringbenägenhet är fortfarande oförklarad.
Laxen blev snabbare av ångestdämpande läkemedel
Forskargruppen utförde studien både i en laborativ miljö, där lax fick vandra i ett konstgjort vattendrag, och i ett naturligt bäcksystem utanför Umeå. I båda dessa miljöer kunde forskarna konstatera att lax som behandlats med ångestdämpande läkemedel vandrade nästan dubbelt så fort som lax som inte utsatts för denna behandling. Denna upptäckt är inte bara viktig för vår förståelse av laxvandring utan ökar även förståelsen för vad som styr djurs migration i allmänhet.
Studien har även relevans ur ett föroreningsperspektiv då de halter av ångestdämpande läkemedel som laxen utsattes för var låga, så låga att de understiger halter som uppmäts i vissa avloppsvatten.
– I Sverige har vi inte lax i de system som är starkt påverkade av avloppsvatten, så här är det inte troligt att detta är ett större miljöproblem i nuläget. Man ska dock komma ihåg att det finns många vandrande fiskarter som lever i kraftigt förorenade vatten, men om och hur dessa påverkas vet vi inte i dagsläget, säger Gustav Hellström.
Kontakt: Gustav Hellström, Biträdande lektor vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU
Telefon: 070-372 72 58 E-post: gustav.hellstrom@umu.se”>gustav.hellstrom@umu.se
Tomas Brodin, Forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet Telefon: 070 – 2783570 E-post: tomas.brodin@umu.se”>tomas.brodin@umu.se
Jonatan Klaminder, Lektor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet E-post: jonatan.klaminder@umu.se
Hur ser unga människors politiska utveckling ut? Hur påverkas deras intresse och engagemang? Vilken inverkan har internet?
Det var några av de grundfrågor som Erik Amnå, professor i statskunskap, Håkan Stattin, professor i psykologi, och Mats Ekström, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, utgick från när de startade sitt ett samarbete där sammanlagt femton forskare ingått.
Forskarna följde en grupp unga under fem år. Totalt ingick 4 000 individer mellan 13 och 30 år i studien. Även deras bästa kompisar och deras föräldrar har intervjuats. I dag finns materialet samlat i en databas redo att användas i framtida forskning. Det ska även kunna användas av elever, studenter, lärare och journalister.
Erik Amnå är speciellt förvånad över några forskningsresultat. Ett är att ungdomar driver sin egen utveckling i mycket högre utsträckning än vad man tidigare trott och gör politiska val oberoende av den styrning som vuxenvärlden försöker ge. Ett annat är att enbart sex procent av dagens ungdomar är politiskt aktiva.
Nätet lockar bara de redan politiskt aktiva
– Det är naturligtvis en tankeställare att så få är aktiva och så många till synes är passiva. Det ställer mycket vi tidigare ansett på ända, säger Erik Amnå.
Den lilla gruppen aktiva ska ställas mot att nästan 50 procent av ungdomarna är intresserade, men inte formellt engagerade. De följer nyhetsflödet och är välinformerade. De litar på de politiska institutionerna och står beredda att gripa in, men inte just nu. De står så att säga standby.
En annan sak som slagit forskarna är att ungdomar tar med sig sina vanor in på nätet. Nätet utvecklar kulturer som finns i samhället i stort, men det överbryggar inte klyftor mellan aktiva och passiva. Trots att nätet inte gör fler ungdomar politiskt aktiva saknar det inte inverkan och betydelse på det området.
– Fastän nätet erbjuder många alternativ vad gäller politiskt engagemang ser vi att förhoppningen att alla internets möjligheter skulle göra fler politiskt intresserade inte infrias. Det kommer inte in fler den vägen, utan nätet lockar enbart de som redan är aktiva offline.
Medievetarnas studier visar att många ungdomar i allt väsentligt håller sig utanför politiken även om de är mycket aktiva i sociala medier i övrigt. I studien såg de att en stor grupp ungdomar använder sociala medier huvudsakligen för att hålla kontakt med kompisar, berätta om sig själva och sitt vardagsliv – sådant som har med livsstil och privatliv att göra.
Många plattformar är utformade för och inriktade mot just sådana aktiviteter. Forskningen visade att hög användning av sociala medier bidrog till att stärka fokuseringen på sig själv, och innebar samtidigt en negativ påverka vad gällde utvecklingen av humanistiska och demokratiska värderingar. Medborgarnormer som handlar om plikter, dygder och traditionella offline-former för engagemang förstärktes inte heller.
Politiskt intresse formas före 16 års ålder
– Det är inte bara vi som gör något på nätet, nätet gör också något med oss. Det är gastkramande att se hur dagens algoritmer styr in människor i olika åsiktskorridorer. Det är viktigt att vi möts över dessa, att vi ser till att möta människor som vi annars inte skulle träffa. Det kan ske både på nätet och i verkliga livet. Där menar vi att skolan har en stor uppgift, säger Erik Amnå.
– Utvecklingspsykologerna kunde också se att fram till 16 års ålder formades det politiska intresset liksom ointresset, men sedan ändrade man sig i liten utsträckning. Att det sker så tidigt är något som politiker, skola och lärare borde fundera över vad det innebär.
Den 6 december kommer materialet att presenteras vid en konferens i Stockholm, dit debattörer, experter, bloggare och personer aktiva inom sociala medier är inbjudna för att delta. En populärvetenskaplig bok släpps samtidigt.
Nu pågår flera nya forskningsprojekt baserade på insamlad data. Bland annat studerar man hur tolerans skapas i olika miljöer, vad olika samtal offline och online betyder för politiskt engagemang och varför intresset inte automatiskt omvandlas till deltagande. Man ska även undersöka medborgare som tar till illegala metoder i politiskt syfte.
– Vi behöver påminna varandra om att tillvaron inte är ödesbestämd utan att vi har handlingsfrihet. Jag önskar att forskningsresultaten kan bli underlag för fortsatta diskussioner inför firandet av den svenska demokratins 100-årsjubileum år 2021, säger Erik Amnå.
Den småskaliga kustexploateringen, som bryggor och marinor, påskyndar förlusten av ålgräs i Bohuslän. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet.
−Samtidigt byggs det i grunda vikar längs Bohuskusten och det är ytterligare ett hot för det redan minskade beståndet av ålgräs längs kusten, säger Louise Eriander vid institutionen för marina vetenskaper.
Negativa effekter av skuggning
I en tvärvetenskaplig studie har Louise Eriander undersökt de negativa effekterna av skuggning från bryggor och marinor längs Bohuskusten, samt vilket skydd som ålgräsets har gentemot exploatering.
− Vi ser att skuggning från bryggor leder till att ålgräset har svårt för att växa på ett avstånd av upp till åtta meter från bryggan. Och flytbryggor har större negativ påverkan jämfört med pålade bryggor, vid flytbryggor är förlusten alltid total.
Idag påverkas en yta på cirka 480 hektar ålgräsbotten negativt av skuggning från bryggor och marinor längs Bohuskusten. Det motsvarar över sju procent av den nuvarande ålgräsutbredningen i området.
Bandtång (Zostera marina) (äldre benämning ålgräs) en av våra största ”enalider”, växer på havsbottnen vid stränder som högväxta gräsbestånd med bandlika blad av en halv till nära en meters längd. Källa: Wikipedia
Metoder för restaurering har utvecklats
−Studien visade dessutom att ålgräs i praktiken har ett överraskande svagt skydd gentemot fortsatt exploatering. En stor majoritet av bryggärenden i ålgräsängar fick godkänt, till och med när de befann sig inom skyddade områden, säger Louise Eriander.
Ålgräsrestaurering skulle kunna fungera som ett effektivt hjälpmedel för att påskynda återhämtning och för att minimera förluster kopplade till exploatering.
Louise Eriander och hennes forskarkollegor har i sina studier utvecklat nya metoder för att restaurera ålgräs.
− I Bohuslän rekommenderas att ålgrässkott skördas och planteras för hand med hjälp av dykning. Det är en tidskrävande och kostsam procedur, men den fungerar mycket bra i områden med goda ljusförhållanden.
Ett stärkt skydd nödvändigt Studier i de södra delarna av Bohuslän, där de största förlusterna av ålgräs har skett, visar att gräset inte längre kan växa i områden där stora ängar försvunnit. Dessutom fortsätter förlusterna på grund av självgenererande processer. Därför är det viktigt att stärka skyddet för ålgräs eftersom förluster kan leda till ekosystemskiften.
− Ålgräsängar stabiliserar botten och ger klarare vatten. Men när en äng försvinner rörs sedimentet lättare upp och försämrar vattenkvaliteten. Samtidigt kan drivande algmattor ta över området vilket motverkar återetablering av ålgräs. Resultaten visar att dessa problem sprider sig i södra Bohuslän idag vilket gör det mycket svårt att restaurera förlorade ängar. Det är därför av största vikt att skydda kvarvarande ängar.
Avhandlingen: Restoration and management of eelgrass (Zostera marina) on the west coast of Sweden
Handledare: Per-Olav Moksnes (Docent) Biträdande handledare: Lena Gipperth (Professor)
Hon undersöker särskilt om och hur språkmelodin inverkar på talförståelsen och hur språkspecifik denna inverkan är. Det visar att språkmelodins betydelse för lexikal access är obestridlig. Två av artiklarna i avhandlingen har publicerats i tidskriften Frontiers in Neuroscience och en i NeuroReport.
Lexikal access är en central komponent vid människans tolkning av talat språk. För att förstå hur denna process fungerar är det viktigt att undersöka vilka typer av akustisk information som finns representerade i människans långtidsminne och hur hjärnan använder denna typ av information.
I Hatice Zoras avhandling undersöks om det finns så kallade minnesspår för prosodisk information (språkmelodi) i lexikal access och om denna prosodiska information uppfattas innan uppmärksamheten riktas mot talsignalen.
Registrera hjärnaktivitet i realtid Avhandlingen jämför tre språk som är typologiskt distinkta – engelska, turkiska och svenska – och testar i vilken utsträckning betydelsen av prosodiska drag för lexikal access är språkspecifik och skiljer sig åt mellan olika språktyper.
För att förstå lexikal access i grunden är det nödvändigt att följa och registrera hjärnaktivitet i realtid, för att observera igenkänningsprocessens utveckling. I avhandlingen användes Elektroencefalografi (EEG), en elektrofysiologisk teknik för att studera elektrisk aktivitet i hjärnan med god tidsupplösning, vilket möjliggör observationer av tidsutvecklingen i lexikal processning.
EEG-tekniken fångar neurala responser som är direkt relaterade till specifika sensoriska och kognitiva processer. Det kan ge utslag vid hjärnans automatiska reaktioner på förändringar av hörselintryck, även om uppmärksamheten är riktad på annat håll.
Aktiverar minnesspår asscocierade med ord
De studier som presenteras i avhandlingen visar att prosodins (språkmelodins) betydelse för lexikal access är obestridlig. Hjärnan reaktion är starkare och aktiverar större områden när den processar prosodiska drag i faktiska ord jämfört med pseudoord.
Prosodisk information aktiverar minnesspår kopplade till ord och deras möjliga lexikala avledningar även utan någon som helst kontext. Minnesspår av denna information i hjärnan påverkas inte av uppmärksamhet och har därför någon grad av automaticitet.
Avhandlingen visar att hjärnan inte bara uppfattar prosodiska förändringar utan att den också använder dem för att aktivera minnesspår associerade med ord och deras möjliga avledningar.
Kontakt: Hatice Zora, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet
E-post: hatice@ling.su.seTelefon: 08-16 29 30 Mobil: 072-205 17 83
Patienterna påverkas inte bara av biverkningar av behandlingen, utan även av sjukhusmiljön och möjlighet att vara delaktig när behandlingen genomförs.
– Sjukvården behöver hitta nya lösningar för att ge cancerpatienter större möjlighet att vara med och påverka sin strålbehandling, säger Kristina Olausson.
– Vi har studerat 825 patienters upplevelser av strålbehandling vid sju olika sjukhus. Vi såg att många patienter önskar att de kunde vara med och påverka sina dagliga behandlingstider för att kunna leva sitt liv så normalt som möjligt under de veckor som behandlingen pågår.
Flera förbättringar kan göras för patienterna I Kristina Olaussons studier framkom flera förbättringsförslag från patienterna för att öka delaktigheten och förbättra patientupplevelsen. Ett exempel är att ge patienten möjlighet att själv boka in sin behandlingstid. Att som patient erhålla individanpassad information visade sig också vara viktigt för att kunna förstå vad som händer under strålbehandlingen.
En av patientstudierna visade också att den högteknologiska vårdmiljön vid en strålbehandlingsavdelning påverkar patientupplevelsen. De patienter som upplevde vårdmiljön som trygg och säker hade mindre känsla av ångest och oro. Kristina Olausson har utarbetat en patientenkät där patienternas upplevelser kan utgöra en del av utvärderingen när nya tekniker eller behandlingssätt introduceras på strålbehandlingsavdelningar.
– Vi såg att ett personcentrerat förhållningssätt i kombination med ett aktivt arbete för skapa en trygg vårdmiljö kan förbättra patientupplevelsen, säger Kristina Olausson.
Om studien Studierna i Kristina Olaussons avhandling har genomförts i samarbete med strålbehandlingsavdelningar på sju svenska sjukhus: Norrlands universitetssjukhus i Umeå, Länssjukhuset i Sundsvall, Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Universitetssjukhuset Örebro, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och Skånes universitetssjukhus i Lund.
Kristina Olausson är uppvuxen i Gävle. Hon tog sin onkologisjuksköterskeexamen vid Karolinska Institutet 1996. Hon har under mestadelen av sitt yrkesliv arbetat med strålbehandling eller strålbehandlingsrelaterade projekt vid bland annat Karolinska universitetssjukhuset, Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland, Nationella Testbädden för Innovativ Strålbehandling och Norrlands universitetssjukhus.
Kontakt:
Kristina Olausson, Institutionen för strålningsvetenskaper, Enheten för onkologi, Umeå universitet
Telefon: 070-765 9988
E-post: kristina.olausson@umu.se
Genom vårt sätt att leva påverkar vi människor naturen och evolutionens styrka och riktning. Ett tydligt exempel är förändringar inom djuraveln. Ett annat exempel är urbaniseringen som får stora effekter på många arter. De förändringar som människor på så vis bidrar till återverkar i sin tur på oss själva. Det kan röra sig om förändringar i livsmedelsförsörjningen, spridning av sjukdomar och ökad antibiotikaresistens.
I ett temanummer av den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B har forskare från bland annat Lunds universitet för första gången sammanställt stora delar av kunskapen på området tillsammans med de allra senaste forskningsrönen.
Människan påverkar evolutionen Två aspekter av evolutionen behandlas i temanumret:
människans påverkan på evolutionen hos andra arter och hur dessa arter i sin tur påverkar oss människor och våra livsvillkor
hur snabb evolutionen är, snabbare än många evolutionsbiologer traditionellt har föreställt sig.
– Evolutionen kan gå väldigt snabbt, så snabbt att förändringar kan ses bara på några få generationer, säger Erik Svensson, professor vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund och en av redaktörerna för temanumret.
När människan är inblandad blir urvalstrycket på en art ofta starkt, vilket leder till snabb evolution. Överfiske är ett exempel. Fiskpopulationerna minskar och fiskarna reproducerar sig när de är yngre och mindre. Resultatet av överfiske blir således både mindre mängd fisk i hav och sjöar och att de fiskar som finns kvar är mindre till storleken.
Snabb anpassning till stad och landsbygd När allt fler människor i världen flyttar från landsbygd till städer påverkar det evolutionen av andra arter. Många fåglar och däggdjur anpassar sig snabbt och utvecklar nya val av föda, nya tidpunkter för reproduktion och nya ställen att bosätta sig.
– Sådan snabb evolution och återkoppling på människors livsstil brukar kallas eko-evolutionär dynamik, säger Erik Svensson.
En möjlig praktisk tillämpning är humanassisterad evolution, där människan griper in och med vilja styr evolutionen i en viss önskad riktning. Ett exempel är att flytta koraller som hotas när haven blir varmare. Genom att människan hjälper dem att anpassa sig till nya, varmare förhållanden kan korallerna överleva i framtiden.
Kontakt: Erik Svensson, professor zoologisk ekologi, Lunds universitet, biologiska institutionen +46-46-222 38 19 +46-705-970 403 erik.svensson@biol.lu.se
Forskarna har undersökt jordbävningen i Gorkhadistriktet i Nepal och ytterligare två stora jordbävningar som också ägde rum 2015: Illapel-jordbävningen i Chile och Farkhar-jordbävningen i Afghanistan.
Varmare snö strax innan jordbävning Genom att analysera 15 år av data från instrumentet Modis (MODerate resolution Imaging Spectrometer), som finns ombord på Nasas satellit Terra, har forskarna observerat att det finns både varma och kalla avvikelser i de marktyper – icke snötäckt mark, sjöisar och sjöar – som undersökts i de aktuella områdena. Men avvikelserna är inte konsekventa – snö utgjorde ett undantag.
Yttemperaturen på snötäcken är den enda landvariant där forskarna observerat endast varmare avvikelser, och dessutom i anslutning till samtliga tre jordbävningar. Enligt forskningsresultatet förekommer temperaturavvikelserna två till tre veckor före en jordbävning.
– Avvikelser i yttemperaturen på snö kan vara en markör på en kommande jordbävning. Nu behöver vi undersöka fenomenet i detalj genom att göra långsiktiga seismiska och termiska fältmätningar för att bättre förstå mekanismen, dess konsistens och tillförlitlighet, säger Anshuman Bhardwaj, som själv varit i Langtang i nepalesiska Himalaya på fältexpedition innan den stora jordbävningen ödelade stora delar av regionen.
– Förödelsen efter jordbävningen var total och extremt tragisk. Nyhetsrapporteringen och bilderna från regionen inspirerade oss att undersöka det här fenomenet ur olika synvinklar, säger Anshuman Bhardwaj och fortsätter:
– Från början var vi intresserade av att observera förändringar i bergen med hjälp av satellitbilder. Då upptäckte vi något ovanligt – snötäcken som utarmats under ett väldigt kort tidsspann. Det fick oss att vilja undersöka temperaturförändringarna och det i sin tur ledde fram till det här forskningsresultatet.
Bättre utsikt till varning innan skalv Forskningsresultatet har publicerats i den topprankade tidskriften Remote Sensing of Environment. Javier Martín-Torres, professor i atmosfärsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, är också en av medförfattarna.
– Våra resultat tyder på att vi bör vara mindre pessimistiska när det gäller möjligheten att kunna förutse jordbävningar. Men det finns ett omedelbart behov av holistiska insatser där forskare med olika bakgrund utforskar flera andra teorier kring förutsägbarhet, säger Anshuman Bhardwaj.
Kontakt: Anshuman Bhardwaj, post doc i atmosfärsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, Institutionen för system- och rymdteknik, Rymdteknik, tel 0920-49 75 75 eller 072-207 45 84. E-post: anshuman.bhardwaj@ltu.se
Sverige har ett väl utbyggt system för övervakning av tillståndet i miljön, men effektiviteten kan förbättras. Traditionell övervakning kräver mycket arbetsintensivt fältarbete, inte minst i områden med dålig framkomlighet. Därför har blicken vänts mot drönare, som är flexibla och enkla att använda och som kan ta flygbilder med hög upplösning och precision.
Utsnitt av en drönarbild som visar ett vattendrag och strandnära vegetation, med markering av vissa arter. Bildbearbetning: Eva Husson
Eva Husson har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur användbara drönarbilder är för övervakning av strandnära vegetation och för vattenvegetation som har plantdelar ovanför vattenytan, till exempel flytande blad. Den drönare hon använde var utrustad med en vanlig digital kompaktkamera som tog bilder med en rumslig upplösning på 5 cm.
Arbetsbesparande och praktisk metod Med hjälp av syntolkning kunde flygbilderna användas för en mycket detaljerad inventering och kartering av växter, oftast ända ned till artnivå, även när arterna växte i blandbestånd.
I avhandlingen undersökte Eva Husson även vegetationskartor som skapats med hjälp av automatisk bildanalys av drönarbilder. En del av den ”detaljskärpa” som uppnåddes med syntolkning gick förlorad vid automatisk bildbehandling. Metoden var dock arbetsbesparande, vilket kan vara viktigt när stora områden ska kartläggas.
Noggrannheten vid automatisk klassning av vattenväxter låg för det mesta omkring 80 procent för växtformer och dominerande arter. I klassningen användes förutom bilderna också information om vegetationens höjd, vilken kunde beräknas med hjälp av överlappande drönarbilder.
– Resultaten visar att drönarbilder kan vara mycket användbara vid praktisk kartering och övervakning av vatten- och strandnära vegetation, säger Eva Husson. Rättsläget när det gäller fotografering med drönare är dessvärre oklart i dagsläget, efter ett färskt beslut av Högsta förvaltningsdomstolen.
Kontakt:
Eva Husson
Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
018-67 30 59, eva.husson@slu.se
– Vi har jämfört bypassoperationer med ballongvidgning hos de patienter som har haft en förträngning i början av det vänstra kranskärlet i hjärtat. Det är vänster kranskärl som i regel försörjer större delen av hjärtmuskeln, säger Thomas Kellerth, överläkare på hjärt-lungkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
Omtvistad fråga vid hjärtoperationer
De olika teknikerna för att behandla kranskärlsförträngningar har varit en laddad fråga inom läkarkåren.
– Det har varit en av de mer kontroversiella frågorna vid hjärtoperationer. Därför är det extra roligt att vi har fått vara med från starten i den här multicenterstudien som påbörjades år 2008. Vi har under åren haft 40 patienter som har deltagit och därmed var vi störst i Sverige bland de medverkande sjukhusen.
I den publicerade artikeln har överläkare Thomas Kellerth och överläkare Ole Fröbert från hjärt-lungkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro varit medförfattare. Totalt har 1100 patienter medverkat från Norden, Baltikum och Storbritannien. Studien har varit omfattande och resultatet visar att bypassoperationer är bättre än ballongvidgning.
Många fördelar med bypassoperation
– Fördelarna ligger i första hand på att patienterna efter bypassoperationer får färre nya hjärtinfarkter och att de mer sällan behöver göra nya ingrepp. Patienterna som gjort ballongvidgning har lite större risk att behöva göra om ingreppet. Vi såg ingen skillnad i överlevnad.
Nu pågår diskussioner i den kardiologiska världen hur riktlinjerna ska se ut framöver vid hjärtoperationer där patienten har en förträngning i början av det vänstra kranskärlet.
– En väg att gå skulle vara att erbjuda patienter ballongvidgning vid enklare fall och till patienter med ökad risk vid stor kirurgi. Bypassoperationer kommer troligen att rekommenderas som förstahandsval i de övriga fallen.
Bypassoperation
Kallas även CABG (coronary artery bypass grafting). Ett kirurgiskt ingrepp där bröstkorgen öppnas och en hjärtlungmaskin tar över cirkulationen. Nya kärl, grafts, kopplas från aorta (stora kroppspulsådern) till kranskärlen, förbi de befintliga förträngningarna. Som graft används benets vener eller utvalda pulsådror, oftast från bröstkorgens insida. Operationen medför en sjukhusvistelse och en konvalescenstid
Ballongvidgning
Kallas vanligen PCI, vilket står för perkutan coronar intervention. Via en pulsåder, oftast i handleden, för man upp en tunn kateter till hjärtats kranskärl. Via denna kateter kan man sedan utföra ballongvidgning och inläggning av stent, ett cylinderformat metallnät som lämnas kvar som en armering i kärlet. PCI utförs i lokalbedövning och ofta kan patienten gå hem samma dag.
Kontakt:
Thomas Kellerth
Överläkare på hjärt-lungkliniken
Universitetssjukhuset Örebro
Region Örebro län
Telefon: 019 – 602 54 77
Mail: tomas.kellerth@regionorebrolan.se
– Det viktiga är att musik får ta tid så att barnen hinner bli delaktiga i alla moment som annars ofta förbereds utan dem. Jag myntar begreppet Slow Musicking, som Slow Food, vilket går ut på att bara vara i situationen utan att tidsbegränsa den, eller driva den mot ett specifikt mål, utan i stället vara öppen för barnens uppslag och idéer.
Det säger Maria Wassrin som studerat musikpedagoger och barn i åldern 1-3 år på en förskola som satsat på att erbjuda de yngsta barnen musik hela dagen. Syftet med studien var att undersöka hur alternativa konstruktioner av musikämnet än de traditionellt iscensatta eventuellt kan bidra till barns delaktighet och inflytande.
– Barnen hade stort inflytande på aktiviteterna. Det didaktiska innehållet var som ett smörgåsbord där barnen kunde ta om av det de tyckte var godast genom de ständigt tillgängliga musikinstrumenten och sångböckerna. Pedagogerna utgick inte från att de visste vad barnen ville göra i stunden. Deras roll blev istället att koordinera barnens initiativ och att bidra själva med inspiration.
Rörelse på barnens egna villkor Pedagogers föreställningar om barn och om musik har inverkan på musikaktiviteter och föreställningarna påverkar också varandra, menar Maria Wassrin, som själv har lång erfarenhet av att arbeta i förskolan. Ett gemensamt drag i de föreställningar om ”barnet” som framkom i hennes forskning var rättigheten att få delta kroppsligen och med fri rörlighet i rummet under musikaktiviteterna.
– Oavsett om musik förknippades med lärande, utforskande, kommunikation, eller sågs som ett uttryckssätt, ansågs barnet ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Musik kopplades på så sätt ihop med rörelse på barnens egna villkor, vilket blev ett kommunikationssätt jämställt med det verbala.
En annan orsak till barnens inflytande var musikpedagogernas bejakande och lyssnande förhållningssätt. Över tid förändrade musikpedagogerna verksamheten utifrån hur de tolkade barnens önskan att använda musik i vardagen. Detta medförde att gränserna mellan musik och andra sysselsättningar som till exempel konstruktion, ritande och roll-lek suddades ut mer och mer. Barnen gjordes därmed delaktiga både genom och i musikämnet.
Människor som förlorar en arm eller ett ben upplever ofta fantomkänslor, alltså att den saknade kroppsdelen finns kvar. För de flesta amputerade gör kroppsdelen ibland ont. Fantomsmärtor kan vara ett allvarligt kroniskt tillstånd som försämrar den drabbades livskvalitet betydligt. Man vet inte exakt varför fantomsmärtor och andra fantomkänslor uppstår.
Idag behandlas fantomsmärtor med en mängd olika metoder. Exempel är så kallad spegelterapi, olika typer av läkemedel, akupunktur och nervstimulering. Men i många fall hjälper ingenting. Så var det för de 14 patienter med amputerade armar som chalmersforskaren Max Ortiz Catalan valde ut till den första kliniska studien av den nya behandlingsmetoden, som han har uppfunnit och utvecklat tillsammans med sin forskargrupp.
Fokuserade på de svåraste fallen
– Vi samlade ihop de svåraste fallen från flera kliniker, säger Max Ortiz Catalan. Vi ville fokusera på patienter med kroniska fantomsmärtor där ingen behandling hade fungerat bra.
Förutom fyra av dem som använde smärtlindrande läkemedel hade deltagarna ingen behandling alls när studien startade. De hade haft sina fantomsmärtor under drygt tio år i genomsnitt. Patienterna behandlades 12 gånger med den nya metoden. När studien avslutades upplevde de att smärtorna hade minskat med i genomsnitt 50 procent. Dessutom kunde två av de fyra patienter som använde smärtlindrande läkemedel dra ner på sina läkemedeldoser, med 81 respektive 33 procent.
– Det är ett väldigt uppmuntrande resultat, särskilt med tanke på att dessa patienter hade provat upp till fyra olika behandlingsmetoder utan framgång tidigare, säger Max Ortiz Catalan. Det vi såg i studien var också att smärtorna blev allt lägre fram till det sista behandlingstillfället. Att smärtreduktionen inte planade ut tyder på att man kan uppnå ännu bättre resultat med fler sessioner.
Muskelsignaler från armstumpen kom till användning
Han kallar sin metod för motorisk fantomstyrning (phantom motor execution) Den går ut på att använda muskelsignaler från patientens armstump i ett system med så kallad förstärkt verklighet (augmented reality). De elektriska signalerna i musklerna fångas upp av elektroder som sitter utanpå huden. Signalerna översätts till armrörelser i en virtuell arm med hjälp av algoritmer för artificiell intelligens. Patienten ser sig själv på en skärm med den virtuella armen inlagd, och styr den med sina egna muskelsignaler i realtid.
Den gäckande fantomarmen ersätts alltså av en virtuell arm som patienten både kan styra och se. Det leder till att patienten återaktiverar områden i hjärnan som användes för rörelser i armen innan den amputerades, vilket troligtvis är orsaken till att fantomsmärtorna minskar. Bland dagens behandlingar mot fantomsmärtor finns det ingen annan som med säkerhet skapar en sådan återaktivering i hjärnan.
Så fungerar motorisk fantomstyrning
I miljön för förstärkt verklighet ser patienterna sig själva på en skärm, med en inlagd virtuell arm som styrs av muskelsignaler från deras armstump. Behandlingen bygger på en kombination av flera olika teknologier som har utvecklats av Max Ortiz Catalan och hans kollegor:
1. Omvandling av myoelektriska muskelsignaler till rörelser i en virtuell arm. Det måste finnas någon del av armen kvar för man ska kunna få fram signaler, och ju mer armmuskler som finns kvar desto fler rörelser går det att skapa.
2. Förstärkt verklighet innebär att man blandar virtuell verklighet (virtual reality) med information från den fysiska världen. En referensmarkör på patientens armstump gör att hen kan röra sig fritt med den virtuella armen i rätt anatomisk position.
3. Dataspel som patienterna använder för att träna hjärnan i att skicka rörelseginaler till den arm som saknas, på ett roligt och självbelönande sätt.
Phantom motor execution in Augmented Reality as a treatment of Phantom Limb Pain:
Varför får man fantomsmärtor?
Ingen vet exakt vad som orsakar fantomsmärtor, men man tror att de beror på förändringar i hjärnan som uppstår när en kroppsdel försvinner. Med motorisk fantomstyrning kan patienten återaktivera områden i hjärnan som användes för den saknade kroppsdelens rörelser. Man tror att detta kan återställa de hjärnförändringar som orsakar fantomsmärtan. En annan möjlig förklaring till smärtlindringen är att patienterna lär sig att använda musklerna i sin armstump, vilket kräver resurser i hjärnan. Behandling av smärtsignaler kräver också resurser i hjärnan. En effekt av behandlingen kan därför vara att smärtbearbetningen ”konkurreras ut” av den nya aktivitet som skapas i hjärnan när musklerna i armstumpen sätts i arbete.
Så gjordes studien
Patienterna valdes ut från tre kliniker i Sverige och en i Slovenien. De behandlades med motorisk fantomstyrning två gånger per vecka under 6 veckor. De fick ange sina smärtnivåer före dessa tillfällen och vid uppföljningskontroller 1, 3 och 6 månader efter avslutad behandling. Flera olika sätt att beskriva smärta användes för att säkerställa pålitliga resultat, till exempel intensitet, frekvens och hur mycket smärtan påverkade dagliga aktiviteter och sömn.
Kontakt: Max Ortiz Catalan, Medicinska signaler och system, Chalmers, 070-846 10 65, maxo@chalmers.se
Den kliniska studien gjordes i samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Bräcke Diakoni Rehabcenter Sfären i Stockholm, Universitetssjukhuset Örebro och University Rehabilitation Institute i Ljubljana, Slovenien.
– Samarbetet var oerhört givande, och nu ska vi gå vidare med en större kontrollerad klinisk studie, säger Max Ortiz Catalan. Kontrollgruppen kommer att behandlas med en av dagens metoder mot fantomsmärtor. Den här gången kommer vi även att inkludera personer med fantomsmärtor i ett förlorat ben. Mer än 30 patienter kommer att delta från flera olika länder, och antalet behandlingstillfällen kommer att vara fler så att vi kan undersöka om det går att få bort smärtan helt och hållet.
Parallellt pågår också utvecklingen av ett system för motorisk fantomstyrning för hemmabruk, som patienter ska kunna använda på egen hand. Produkten beräknas vara klar för försäljning i början av 2017. Tanken är att behandlingen senare ska kunna användas även av andra patientgrupper som behöver rehabilitera sin rörelseförmåga. Till exempel personer som har drabbats av stroke, nervskador eller handskador.
– Det här är den första studien som visar, baserat på observationer i Arktis, att den abrupta klimatuppvärmning som skedde i slutet av förra istiden ledde till storskalig upptining och frigörelse av kol från permafrost, säger Örjan Gustafsson professor vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, som har lett forskningsprojektet.
Kol som ligger infruset i permafrost runt Arktis kallas ibland för de ”sovande jättarna” i det globala kolkretsloppet. Om dessa frigörs av klimatuppvärmningen kan det leda till en påspädning av växthusgaserna koldioxid och metan i atmosfären vilket kommer ge en förstärkt klimatuppvärmning. Blir detta verklighet kommer det ge värre framtidsscenarior än de som FN:s klimatpanel har räknat med, vilket även är grunden för Parisfördraget.
Studerade reaktionerna under senaste istiden
– Den nya studien ger en fingervisning om vad vi kan vänta oss med den nu igångsatta klimatuppvärmningen. Studien gör det än mer akut att snabbt ställa om samhället till en fossilfri och uthållig ekonomi för att undvika de svåra konsekvenser som klimatförstörelsen för med sig, säger Örjan Gustafsson.
Studien är utförd under ledning av forskare vid Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet. Proverna togs under den stora SWERUS-C3 expeditionen ombord på isbrytaren Oden häromåret.
– Vad vi gjorde här var att använda en tidigare snabb uppvärmningsperiod i övergången mellan istid och den nuvarande värmeperioden (Holocen) för att se om och i så fall hur kol infruset i permafrost då reagerade. Det visade sig att i denna övergång från Yngre Dryas till Preboreala tiden (ca 11500 år sedan) frigjordes massiva mängder kol, motsvarande 30 cm av topplagret i hela den väldiga Lenaflodens dräneringsområde.
Detta är mycket intensivare än det som nu pågår, men kan ge en fingervisning av vad som kan komma att ske vid ytterligare klimatuppvärmning.
Kontakt: Örjan Gustafsson, professor vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, e-post orjan.gustafsson@aces.su.se, mobil 070-33 24 73 17.
