I avhandlingen jämförs hur pass bra den tyska och den svenska välfärdsstaten är på att skyddar mödrar från fattigdom och finansiellt beroende av en manlig partner. Hur stor inkomst har mödrarna från föräldrapenning och andra sociala bidrag medan de är föräldralediga, och hur ser deras tillgång till barnomsorg ut när barnet är äldre än ett år. Situationen för både ensamstående och gifta mödrar, med olika arbetsmarknadspositioner har studerats.
Avhandlingen visar på överraskande likheter mellan Tyskland och Sverige när det gäller ensamstående mödrars risk för fattigdom: Medan ensamstående mödrar som jobbade heltid och hade en genomsnittlig lön innan föräldraledigheten klarar sig bra också när de är hemma med barnen, leder redan en deltidstjänst till en inkomst som ligger väldigt nära fattigdomsgränsen.
Ensamstående mödrar som bara har rätt till garantinivån av föräldrapenningen hamnar långt under fattigdomsgränsen i både Tyskland och Sverige, även om alla bidrag som de skulle kunna få – barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd och socialbidrag – är inräknade. Gifta mödrar löper stor risk att hamnar i finansiell beroendeställning till sina makar under föräldraledigheten om de inte jobbar heltid innan.
Att Sverige överlag ändå presterar klart bättre än Tyskland i fattigdomsbekämpningen beror inte på mer generösa eller inkluderande socialförsäkringar och bidrag. Den överlag mindre fattigdomssiffran i Sverige beror i stället på att fler kvinnor och mödrar arbetar och på att Sverige inte har en låglönesektor.
Den svenska välfärdsstatens universella karaktär är därmed i högsta grad beroende av ett högt arbetsmarknadsdeltagande och löner över en viss nivå för att behålla sin inkluderande karaktär och sin jämförelsevis höga prestation i fattigdomsbekämpningen.
Hanne Martinek (2016), Mothers’ Social Citizenship: The logics and effects of the German and Swedish welfare states
För mer information:
Hanne Martinek, statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet
Sverige har sedan lång tid tillbaka varit världsledande när det gäller ett inkluderande ledarskap med en medarbetarorienterad styrning. Men utvecklingen sedan 1990-talet har medfört att nya ägarformer och en mångfald av lednings- och styrningsprinciper har tillkommit. Så hur ska en bra chef vara nuförtiden?
– Chefen behöver involvera medarbetare i planering och beslut samtidigt som det krävs en tydlighet i ansvar och gränser för ledarskapet med tillit som grund. Tydliga gränser kan på detta sätt paradoxalt nog innebära ett ökat handlingsutrymme för medarbetare, säger Päivi Riestola, arbetslivsforskare vid Högskolan i Borås och medförfattare till rapporten.
Tydlighet och stark involvering
Hon berättar att i tider av globalt ägande och stark centralisering finns det risk för en stor distans mellan ledning och medarbetare. Därför kan det vara en konkurrensfördel när inte bara chefen står för tänkandet och drivet utan att det tvärtom delas med medarbetare på skilda nivåer.
– Ett inkluderande ledarskap med en närhet mellan chef och medarbetare är en nödvändig förutsättning för att kunna utveckla och upprätthålla en styrning byggd på tillit. Organisatorisk resiliens eller långsiktig livskraft bygger därför på organisatoriska identiteter med en stark involvering och ett ramverk med tydligt delegerat ansvar och befogenheter, säger Päivi Riestola.
Varför är rapporten viktig?
– Rapporten är unik i sitt slag eftersom den grundar sig i en studiecirkel där inte bara forskarna utan även cheferna bidrar med varsina kapitel utifrån sina specifika erfarenheter. Detta interaktiva sätt att bedriva forskning ger medverkande chefer praktisk nytta i deras verksamheter och forskarna teoretisk generaliserbar kunskap.
Avfall av olika slag förbränns och förgasas i pannor och förgasare, för att producera värme, elektricitet och bränslen. När askan börjar smälta blir pannans effekt sämre, och pannan kan till och med behöva stängas av. Farzad Moradian, nybliven doktor vid Högskolan i Borås, har analyserat och testat hur problemet med smält aska vid förbränning av avfall kan bli mindre.
– De pannor jag tittar på är fluidbäddar där sand och luft används för att få en bra blandning av bränsle och luft, säger han. Det är ganska svårt att styra temperaturen i olika delar av en panna, men det kan göras genom att vatten sprayas ut över pannans bädd, att delar av förbränningsluften byts ut mot rökgaser som återförs och genom att blanda in olika typer av avfall. Till exempel är slakteriavfall fuktigt och bidrar därför till att temperaturen sänks.
Askans exakta kemiska uppbyggnad
Farzad Moradian har i samarbete med bland andra Borås Energi och Miljö och SP gjort tester i Ryaverket i Borås, där biobränsle och avfall förbränns för att sedan bli fjärrvärme och fjärrkyla. Där har han bland annat hämtat prover av bottenaskan från vanlig förbränning av hushålls- och industriavfall vid olika bäddtemperaturer, där vatten och rökgasåterföring har använts för att sänka temperaturen från cirka 870 till 750°C. Dessa prover har sedan analyserats, så att han har fått fram den exakta kemiska uppbyggnaden av askan.
Därefter har han gjort motsvarande analyser av aska från tillfällen när slakteriavfall har blandats i det torra avfallet för att sänka temperaturen.
– Resultaten var väldigt lika varandra, säger han. Det verkar alltså fungera lika bra att minska mängden aska genom att spraya vatten som genom att variera avfallsinnehållet.
Som regel brukar temperaturen i bädden ligga på mellan 800 och 900°C. Farzad Moradians analyser visar att askan blir klibbig vid omkring 815 grader i avfallspannorna i Borås.
– Då klibbar askan ihop sanden som används som bädd i pannan, vilket gör att det bildas klumpar. Detta i sin tur gör att förbränningen går sämre.
Termodynamiska jämnviktsberäkningar
Han har kompletterat dessa experiment och analyser med termodynamiska jämviktsberäkningar, som är en stor del av hans arbete. Han har då gjort datormodeller på pannan, där det till exempel har gått att testa olika typer av avfallsblandningar samt hurdan och hur mycket aska som bildas.
– Tack vare den här modelleringen har jag kunnat förklara resultaten. Det är viktigt att minnas att askbildningen är olika i olika pannor och att kombinationen av ämnen i avfallet som förbränns i sin tur påverkar processen olika. Därför är det svårt att överföra resultat från ett ställe eller en panna till en annan. Modelleringen möjliggör tester för att få prognoser över hur resultatet blir i olika pannor och med olika bränslen.
I ett sidoprojekt har han analyserat hur det skulle fungera att använda skogsavfall i GoBiGas-anläggningen i Göteborg, där biogas produceras med hjälp av förgasning. Det är en ny anläggning som baseras på ny teknologi med två reaktorer som arbetar ihop, en med förgasning och en med förbränning.
Minska beroendet av fossila bränslen
Till att börja med är det träpellets som har förgasats där, men det är ett onödigt dyrt bränsle. Men det fanns farhågor att exempelvis skogsavfall skulle ge för hög askmängd i reaktorerna, eftersom det har större askinnehåll än exempelvis träpellets.
– Här har jag använt samma modelleringsprogram och gjort modeller på förgasnings- och förbränningssteget där jag har testat vilken effekt skogsavfall i olika temperaturer skulle få i reaktorerna. I korthet visar resultaten att det skulle fungera med skogsavfall.
Farzad Moradian är nöjd med de resultat han har kommit fram till och med att kunna bidra till att göra avfallshantering mer effektiv.
– Tänk på vilka mängder avfall vi producerar varje dag, säger han. Det är viktigt att återvinna energin ur avfallet på effektiva sätt och använda det för att skapa något bra, som el och värme. Det bidrar till ett hållbart samhälle och minskar vårt beroende av fossila bränslen.
Genom att studera objekt på extrema avstånd kan astronomer lära sig mer om universums tidiga utveckling och hur de allra första galaxerna bildades. Eftersom det tar många miljarder år för ljuset från de mest avlägsna galaxerna att nå jorden ser man dem som de såg ut för mycket länge sedan, närmare tiden för Big bang.
Det är i ljusspektrumet från galaxen SXDF-NB1006-2 som teleskopet Alma, Atacama Large Millimeter/submillimeter Array, i Chile nu uppdagat en emissionslinje från grundämnet syre – på större avstånd, och alltså från en tidpunkt närmare Big bang, än någonsin tidigare.
Ser hur galaxen såg ut för 700 miljoner år sedan
Galaxen ligger på ett sådant avstånd att ljuset man fångat upp tagit ca 13,1 miljarder år på sig för att nå fram. Detta innebär att man ser galaxen som den såg ut ca 700 miljoner år efter Big bang.
Direkt efter Big bang fanns bara de lätta grundämnena väte, helium och en liten mängd litium – alla de andra, tyngre grundämnena bildades först senare inuti stjärnor, och spreds genom rymden genom supernovaexplosioner och stjärnvindar. För varje stjärngeneration som föds ökar andelen tunga grundämnen som kol och syre i universum.
Genom att studera tunga grundämnen i de mest avlägsna galaxerna kan man lära sig mer om hur de tidiga stadierna av denna anrikning gick till, och även få information om egenskaperna hos både gas och stjärnor i dessa galaxer.
Hjälp vid avståndsbestämning
– Den här upptäckten är viktig av två skäl. Det första har att göra med avståndsbestämning och det andra med galaxernas roll i universums återjonisering, säger Erik Zackrisson, docent i astronomi vid Uppsala universitet och en av medförfattarna till artikeln.
Om man kan identifiera emissionslinjer i ljusspektrumet från galaxer kan man även uppskatta avstånden till galaxerna. Problemet med de allra mest avlägsna objekten är att de också är så ljussvaga att även de största teleskopen vanligtvis misslyckas med att upptäcka några linjer överhuvudtaget.
– Nyckeln är att veta vilka grundämnen och vilka linjer man bör leta efter. När Almateleskopet blev färdigt för några år sedan trodde många att det skulle hjälpa oss att upptäcka galaxer på rekordavstånd, men så har det ännu inte blivit. Konkurrensen om att få använda Alma är stenhård och de flesta har satsat sin dyrbara observationstid på vad man trodde vara det säkraste kortet – en linje från grundämnet kol som brukar vara den starkaste i mer närbelägna galaxer.
Återjoniseringen av universum
– Datorsimuleringar av de första galaxerna har däremot förutspått att en linje från grundämnet syre borde vara ännu starkare och nu har vi visat att det verkligen stämmer. Jag tror att det kommer att öppna för massor av spännande upptäcker av galaxer på rekordavstånd med Alma under de närmsta åren, säger Erik Zackrisson.
Mätningarna med Almateleskopet av galaxen SXDF-NB1006-2 kan även bidra med en viktig pusselbit i gåtan kring hur återjoniseringen av universum gick till. Direkt efter Big bang var universum mycket hett. När det utvidgades kyldes det succesivt av, tills protoner och elektroner efter ca 380 000 år för första gången kunde sammanfogas till neutral vätgas. Lite senare, någon gång under den första årmiljarden efter Big bang, fylldes rymden av energirika fotoner, ljuspartiklar, som bröt upp vätets bindningar och orsakade en återjonisering av universum.
Exakt hur detta gick till, och var de joniserande fotonerna kom ifrån, är fortfarande okänt. Många tror att det var unga, heta stjärnor i de första galaxerna som skapade fotonerna som återjoniserade universum, men det kräver att den energirika strålningen kan ta sig ut ur själva galaxerna och nå de stora mängderna gas som finns mellan galaxerna i det så kallade intergalaktiska mediet.
Brist på stjärnstoft och neutral gas
Neutral vätgas och stjärnstoft inuti galaxerna kan hindra strålningen från att tränga ut, och undersökningar av galaxer i det mer närbelägna delarna av rymden har länge visat att läckage av joniserande strålning verkar vara extremt sällsynt. Men kanske är egenskaperna hos de första galaxerna annorlunda?
Observationerna av galaxen SXDF-NB1006-2 tyder på en brist på både stjärnstoft och neutral gas, vilket innebär att stora mängder joniserande fotoner från heta stjärnor borde kunna läcka ut.
– Om många galaxer i det tidiga universumet har egenskaper som liknar de hos SXDF-NB1006-2 så kan vi vara nära lösningen på gåtan om universums återjonisering, säger Erik Zackrisson.
Kontakt: Erik Zackrisson, institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet
E-post: erik.zackrisson@physics.uu.se telefon: 018-4715975, 070-2749441
Forskarna slår fast att kycklingar – liksom människor – har färgkonstans. För fåglarnas del innebär det exempelvis att de i olika miljöer och under olika ljusförhållanden känner igen färgen på bär och därmed kan skilja bär som är mogna från de som är omogna. Utan färgkonstans så hade de inte kunnat lita på sitt färgseende, de hade helt enkelt sett bären i olika färger i takt med att ljuset hade förändrats. De hade heller inte med säkerhet kunnat känna igen sina artfränder.
Forskare har tränat kycklingar
Resultaten har forskarna nått genom att träna kycklingar. Inledningsvis har kycklingarna vistats i vit belysning och har haft till tillgång till behållare märkta med tre färger: rött, gult och orange. Bara den orange behållaren har resulterat i att fåglarna fått mat. Därefter har forskarna undersökt vilken behållare kycklingarna valt när belysningen ändrats till olika röda nyanser. Resultatet visade att kycklingarna även då valde orange behållare.
– Vi undersökte många olika ljusförhållanden för att ta reda på hur stora belysningsförändringar som kycklingarna klarar av att behålla sin färgkonstans i. Den typen av undersökning har inte gjorts tidigare, säger Peter Olsson, biolog och en av forskarna i den världsledande Syngruppen vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Kan applicera modellen på andra djur
Genom att använda en matematisk modell beräknade forskarna hur stora belysningsförändringarna är i kycklingarnas ögon. Samma modell kan användas på andra djur och på så vis kan forskare för första gången jämföra färgkonstansen hos kycklingar och fåglar med förmågan till färgkonstans hos andra djur.
– Vi kan också jämföra kycklingarnas förmåga till färgkonstans i laboratoriet med de ljusförändringar som de och andra fåglar stöter på i naturen, exempelvis hur ljusförhållandena skiljer sig åt i skogen jämfört med på ett öppet fält. Våra resultat visar att de kan behålla sin färgkonstans i laboratoriet under större belysningsförändringar än de ljusförändringar som sker i naturen, säger Peter Olsson.
Peter Olsson har gjort studien tillsammans med kollegor vid Lunds universitet och universitetet i Bristol. Artikeln är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B.
En skörd kan i många fall ses som en nära nog komplett ödeläggelse av de ekologiska samspelen i en odling. Hårdast drabbade är många gånger de predatorer (rovinsekter och spindlar) som – om de lämnas ifred – ofta kan begränsa skadeinsekternas framfart i jordbrukets grödor.
Salix i energiskogar
Genom att minska antalet predatorer som dör vid skörd, borde man rent teoretiskt kunna skydda odlingar mot insektsangrepp. Detta har man också lyckats med i vissa typer av grödor, exempelvis genom att anlägga gräsbevuxna jordvallar i anslutning till odlingen, där bladlusätande skalbaggar kan övervintra.
I början av 1990-talet började man odla energiskog i Sverige. Den uppländska slätten fylldes av meterhöga bestånd av snabbväxande korgvide (salix), som sedan dess har skördats vart fjärde år och körts till fjärrvärmeverk för att förse Uppland med el och värme. Bara ett par år senare kom de första rapporterna om utbrott av blå pilglansbagge i energiskogarna, med stora förluster för odlarna som följd.
Försök att förhindra skadedjursangrepp
Efter flera år av forskning i dialog med odlare, föreslog en grupp SLU-forskare att man borde kunna förhindra utbrott av blå pilglansbagge i energiskogsodlingar genom att lämna kvar en del av odlingen vid skörd.
Bladbaggens viktigaste predatorer övervintrar som ägg i skott och knoppar, och eftersom korgvidet skördas under vintern är skörden ett ”dråpslag” för predatorerna. Att lämna en del av beståndet oskördat sågs alltså som ett sätt att rädda kvar en ”grundpopulation” av predatorer inför kommande växtsäsong. Pilglansbaggen skulle däremot inte gynnas – eftersom de inte övervintrar i odlingarna.
– Tyvärr måste vi nu konstatera att lösningen är mer komplicerad än så, säger Anna-Sara Liman, en av forskarna bakom en artikel som just har publicerats i tidskriften Journal of Applied Ecology.
Även bladbaggarna visade sig nämligen kunna gynnas av de så kallade refugerna. Risken för utbrott av bladbaggar ökar därför om man sparar refuger – tvärtemot vad forskarna förväntade sig. Med andra ord fungerade denna till synes ”enkla” åtgärd inte särskilt bra i praktiken.
Behövs nya metoder
Orsaken är att skördade videbestånd måste skjuta nya skott och därför får blad senare på våren – långt efter att bladbaggarna vaknat till liv efter vintern. De äldre skotten i de sparade refugerna sätter däremot blad tidigare, vilket gynnar bladbaggarna.
En viktig lärdom är att intuitiva lösningar inte alltid håller. För att medvetet kunna skapa den stabilitet som krävs för att de ekologiska samspelen ska fungera även i odlingar, måste man förstå komplexiteten i varje enskilt ekologiskt system.
Kontaktpersoner:
Anna-Sara Liman, FD, Inst. för ekologi, Uppsala
Sveriges lantbruksuniversitet, anna-sara.liman@slu.se
Artikeln: Anna-Sara Liman, Karin Eklund & Christer Björkman. (2016), Predator refuges for conservation biological control in an intermediately disturbed system: the rise and fall of a simple solution. J Appl Ecol. Accepted Author Manuscript. doi:10.1111/1365-2664.12709
Studierna är ett resultat av det arbete som utförs inom EU- nätverket CACHE ITN för är att bättre förstå hur viktiga odlade marina arter i Europa, som ostron, musslor och kammusslor, påverkas av förändringar i havet. Forskningen speglar till exempel vad ökad temperatur och ökad försurning innebär för djuren och för den kommersiella hanteringen.
Fortplantningens betydelse för vattenbruk I specialupplagan av Marine Genomics presenteras olika aspekter av hur musslor och ostron påverkas av förändringar i sin livsmiljö, havet. Studierna innefattar allt från grundläggande molekylära mekanismer till hur omgivningen kan påverka skaldjursindustrin, som omsätter cirka 526 miljoner pund per år.
I tidskriftens inledande studie, av bland andra Alexander Ventura, som är doktorand vid institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet, ligger fokus på fortplantning mellan olika arter (hybridisering) av musslor längs de europeiska kusterna och konsekvenserna som detta kan få för vattenbruket.
− De tre olika arterna av blåmusslor som lever längs med Europas kuster kan hybridisera naturligt i områden där de finns nära varandra. En ökad odling av musslor har visat sig öka antalet hybrider, men det är ännu oklart om detta ger negativa effekter på branschen eller inte, säger Alexander Ventura.
Skalet påverkas av klimatförändringar I en annan studie av forskaren Kirsikka Sillanpää vid institutionen för biologi och miljövetenskaper, Göteborgs universitet, undersöks hur det japanska jätteostronet (Crassostrea gigas) tar upp kalk från omgivningen och transporterar det till de ställen i djuret där skalet bildas för att därefter kunna tillväxa och reparera skador i skalet.
Ökande utsläpp av koldioxid påverkar haven och kan få allvarliga konsekvenser för många marina arter, särskilt de som producerar kalciumkarbonatskal som exempelvis musslor.
− De här marina arterna kan få svårare att producera och underhålla sina skal i framtiden på grund av förändringarna i havsmiljön, säger Kirsikka Sillanpää.
Skal är ju livsviktiga som skydd för musslor och ostron under deras livstid, och de skal som blir över efter skörd av odlade skaldjur kan uppgå till så mycket som sex till åtta tusen ton per år.
− Projektet syftar därför också till att hitta innovativa sätt att använda denna värdefulla råvara, säger Sam Dupont, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
Återuppbyggnadsprogram för ostron, genom att bygga upp ostronrev och använda storskaliga tekniker för att ta upp kol från atmosfären, är några exempel som presenteras i specialnumret av Marine Genomics.
− En spännande innovativ användning av ostronskal, som testats inom förpackningsindustrin, är att tillverka ”shopping-kassar” av skalen – jag har aldrig provat att veckohandla med den typen av kassar men har hört att de fungerar mycket bra, säger Kristina Sundell, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
Studierna är gjorda av Xiaofen Wu och resultaten presenteras i den nya avhandlingen ”Structure and function of microbial communities in acid sulfate soil and the terrestrial deep biosphere”.
I den första studien undersöktes finländska sura sulfatjordar. Jordar som innehåller metallsulfider är vanligt förekommande i kustområdena runt Östersjön. Om sådan jord kommer i kontakt med syre, antingen genom landhöjning eller mänsklig påverkan, oxideras metallsulfiderna och marken blir sur. Detta kan leda till allvarlig miljöförstöring.
Sura sulfatjordar är vanligt förekommande i kustområdena runt Östersjön.
– Målet med denna studie var att förstå de processer som leder till att jorden böjar släppa ut syra och tungmetaller i miljön, säger Xiaofen Wu.
Påskyndar frigörandet av förorenande ämnen
Forskarna studerade bakteriesamhällenas samlade arvsmassa genom DNA-sekvensering.
– Det visade sig att mikrober som framförallt frodas i sura miljöer förekommer i den här typen av jord, och sannolikt bidrar till att påskynda frigörandet av förorenande ämnen, förklarar Xiaofen Wu.
Forskarna utvärderade även olika strategier för att neutralisera jordens surhetsgrad, bland annat genom att tillsätta kalciumkarbonat (kalk) och kalciumhydroxid. Resultatet visade att behandling med basiska föreningar kunde hämma frigörandet av förorenade ämnen.
I den andra av de två studierna undersökte forskarna den djupa biosfären. Studien genomfördes i den mörka och näringsfattiga miljön vid Äspölaboratoriet norr om Oskarshamn, vilket är ett underjordiskt bergslaboratorium där man testar olika metoder för slutförvaring av kärnbränsle.
Hur påverkas kärnavfallsbehållare?
Vid det underjordiska bergslaboratoriet Äspö undersökte forskarna vilka processer och reaktioner som skulle kunna påverka kärnavfallsbehållare.
– I den här studien ville vi undersöka och bidra med mer kunskap om de processer och reaktioner som skulle kunna påverka kärnavfallsbehållarna under de tusentals år som de ska förvaras, säger Xiaofen Wu.
Trots bristen på kol- och energikällor, beräknas den djupa biosfären utgöra upp till 20 procent av jordens totala biomassa och är därmed jordens största mikrobiella ekosystem. På grund av dess svårtillgänglig är detaljerna om den biologiska mångfalden och metabolismen i dessa mikrobsamhällen till stor del i outforskad.
I det här projektet hittade man ultrasmå mikrobiella celler i de vattnen som flyter genom gruvschaktens berg. Forskarna studerade och sekvenserade dessa små celler och deras större motsvarigheter på olika djup. Resultatet visade på en stor variation av livsstilar, trots den karga miljön.
Det känsliga matarhornet – med en öppning på nästan en meter i diameter – ska hjälpa astronomer att berätta universums historia. Det har byggts på Onsala rymdobservatorium vid Chalmers och ska nu testas i Kanada. Så småningom kommer det att ingå ett sådant horn i vart och ett av de nästan 200 parabolantenner som placeras ut i Sydafrika under SKA:s första utbyggnadsfas.
Om några år byggs radioteleskopet Square Kilometre Array (SKA) i Sydafrika och Australien. Sedan 2012 representeras Sverige i projektets konstruktionsfas av Onsala rymdobservatorium.
15 meter breda parabolantenner i Karoo-öknen
Den delen av teleskopet som placeras i Sydafrika ska bestå av hundratals 15 meter breda parabolantenner i den avlägsna Karoo-öknen. Nu pågår ett intensivt arbete världen över för att utveckla och testa teleskopets olika delar. Antenner, matarhorn och mottagare behövs alla för att fånga upp radiovågor från världsalltet.
SKA väntas kunna göra mätningar som överträffar alla dagens radioteleskop. Med SKA hoppas astronomer bland annat kunna kartlägga hur de första galaxerna bildades för över 13 miljarder år sedan.
– Matarhornet är vårt hittills största och viktigaste bidrag till SKA. Varje parabolantenn ska få ett sådant horn, och hornet är en av parabolens viktigaste beståndsdelar. I det förenar vi nanoteknik och precisionsinstrumentering, säger Miroslav Pantaleev, som leder arbetet med teknik för SKA i Onsala.
An artist’s impression of the completed Phase 1 of the SKA in South Africa’s Karoo Desert. (Credit: SKA Organisation)
Det mäktiga hornet förenar storskalig maskinteknik och radiooptisk design – allt för att vara maximalt känslig, men också ekonomisk att massproducera. Hornet har en så kallad quadridge-design, med fyra nockar på insidan, som specialutvecklats av Onsala rymdobservatorium för SKA efter en design som tidigare tagits fram av det sydafrikanska företaget EMSS Antennas.
Teleskopets paraboler samlar in svaga radiosignaler från rymden. Matarhornet gör tillsammans med en toppmodern förstärkare signalerna redo för att kunna analyseras av astronomer.
Fångar in långa radiovågor
Matarhornet har utvecklats för att fånga in de längsta radiovågorna som SKA:s paraboler är känsliga för: mellan 350 och 1050 MHz (30-85 centimeter våglängd; Band 1).
Nu ska hornet testas i Kanada på en antenntyp som har byggts för SKA vid Dominion Radio Astrophysical Observatory (DRAO), som drivs av Kanadas vetenskapsråd NRC, utanför Penticton i delstaten British Columbia.
Förstärkaren har specialutvecklats för just det här projektet av göteborgsföretaget Low Noise Factory i tätt samarbete med Onsala rymdobservatorium och Gigahertz centrum vid Chalmers. Arbetet med förstärkaren presenterades den 26 maj på konferensen International Microwave Symposium 2016 i San Francisco, USA.
Joel Schleeh är ingenjör på Low Noise Factory.
– Förstärkaren utnyttjar nanoteknik för att förstärka radiovågorna med så lite brus som möjligt. Normalt minimeras bruset genom att kyla förstärkaren till några fåtal grader över den absoluta nollpunkten. Vår specialutvecklade förstärkare integreras direkt i hornets matare, vilket betyder att vi kan bibehålla teleskopets känslighet utan att använda någon kylning alls. För SKA kan detta innebära stora besparingar i energi, underhåll och investeringar, säger han.
John Conway är föreståndare för Onsala rymdobservatorium.
– Nu när vi levererar det här matarhornet visar vi att Sverige gör skillnad i SKA-projektet. Vi lägger grunden till att nå nya insikter om vårt universum och våra ursprung i kosmos – och samtidigt öppnar vi möjligheter för spjutspetsteknik från Sverige att nå hela världen, säger han.
Mer om SKA-projektet
Projektet Square Kilometre Array (SKA) är ett internationellt samarbete för att bygga världens största radioteleskop. Det leds av SKA-organisationen med säte vid Jodrell Bank-observatoriet i Storbritannien.
SKA kommer att möjliggöra forskning som blir omvälvande för vår förståelse av universum och fysikens fundamentala lagar, det kommer att bevaka himlen i aldrig tidigare skådad detalj, och kommer att kunna kartlägga den hundratals gånger snabbare än någon anläggning som finns idag.
SKA är inget enskilt teleskop. Istället är det en samling av teleskop, eller antenner, som placeras ut över långa avstånd i uppställningar eller antennmattor. SKA kommer att byggas i två etapper: Fas 1 (som kallas SKA1) i Sydafrika och Australien, och fas 2 (SKA2) som expanderar in i andra afrikanska länder samtidigt som också den australiska delen utökas. SKA-Organisationen har stöd av 10 medlemsländer – Australien, Indien, Italien, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Sverige och Sydafrika. Den har fört samman några av världens bästa forskare, ingenjörer och beslutsfattare, samt fler än 100 företag och forskningsinstitut från 20 länder, för att konstruera och utveckla teleskopet. SKA kommer att börja byggas år 2018 och de första vetenskapliga observationerna väntas år 2020.
Sverige representeras i SKA-organisationen av Onsala rymdobservatorium, den svenska nationella anläggningen för radioastronomi. Observatoriet drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet och har Institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers som värdinstitution.
SKA:s Dish-konsortium ansvarar för konstruktion och test av parabolen som kommer att utgöra SKA-mid, ett av två instrument i SKA. Konsortiet, som leds av Australien, består av forskningsinstitut från åtta länder, bland dem Sverige.
Utöver Low Noise Factory har flera andra svenska företag knutits till projektet för att studera utveckling och masstillverkning av delar som ska ingå i SKA:s teleskop.
Kontaktinformation: Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers,robert.cumming@chalmers.se
Miroslav Pantaleev, chef för elektroniklabbet vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers, miroslav.pantaleev@chalmers.se
Kristina Osbjer från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt hur samspelet mellan djur och människor på Kambodjas landsbygd bidrar till spridningen av sådana sjukdomar.
En miljard insjuknar i zoonoser
De flesta infektionssjukdomar hos människor är zoonoser, dvs. sjukdomar som kan överföras mellan djur och människor. Varje år insjuknar runt en miljard människor i zoonoser, med miljontals dödsfall till följd.
Kambodja är ett av världens högriskområden för uppkomsten av zoonoser och nya infektionssjukdomar. Merparten av invånarna bor på landsbygden, med odling och djurhållning som huvudsakliga inkomstkällor. Djuren används som dragdjur, ger tillgång till kött, mjölk, ägg och naturgödsel och de är en viktig inkomstkälla. I dessa småskaliga jordbruk lever ofta människor och många djurslag nära varandra och djuren saknar som regel inhägnader. Tillgången till sjukvård för människor och djur är ofta begränsad och hygienrutinerna är sällan tillräckliga, vilket ökar risken för zoonoser.
Kristina Osbjer har undersökt om samspelet mellan djur och människor bidrar till spridningen av två viktiga zoonoser: influensavirus, som ger upphov till bland annat fågelinfluensa, och campylobacter-bakterier, som orsakar diarré hos människor. Hon har intervjuat hushåll på Kambodjas landbygd om hygienrutiner, djurhållning och zoonos-kunskap och har tagit prover från människor och livsmedelsproducerande djur.
Riskerar få världsomfattande spridning
I en fjärdedel av hushållen förekom riskbeteenden, såsom att låta djuren gå fritt där människor sover och äter, och att äta sjuka och självdöda djur. Trots detta ansåg endast sex procent av hushållen att det fanns en risk för spridning av zoonoser i deras by. I vissa hushåll fanns bättre kunskaper om zoonoser, men det innebar inte att de var bättre på att undvika riskbeteenden.
Influensavirus påträffades hos lite mer än en procent av provtagna grisar och fjäderfän. Genetiska analyser visade att de var beblandade med influensavarianter som har stor potential för zoonotisk och världsomfattande spridning.
Campylobacter-bakterier påvisades hos nitton procent av barnen under sexton år, jämfört med åtta procent av de vuxna. I djurproverna återfanns campylobacter hos merparten av kycklingarna och grisarna medan det var mindre vanligt hos ankor, kor och duvor. Kristina Osbjer fann flera faktorer som ökade risken för att personer i ett hushåll skulle bära på campylobacter-smitta. Till riskfaktorerna hörde att slakta djur, att låta djuren gå fritt kring människors sov- och matplatser och att äta otillräckligt tillagat kött samt kyckling och fläsk flera dagar i månaden.
Behöver bli mer medvetna
Projektet visar att befolkningen behöver bli mer medveten om vad som ökar risken för att det uppstår zoonoser. Genom riktad provtagning och övervakning av influensavirus och campylobacter kan kunskapen om hur zoonoser sprids förmedlas till regional och nationell nivå.
– Det kan bidra till bättre statliga kontrollåtgärder och biståndsinsatser, vilket i sin tur kan förbättra levnadsvillkoren på Kambodja landsbygd, säger Kristina Osbjer.
”Utveckling av industriell virkestorkning” är ett treårigt delprojekt inom Träinnovation i Norr (TiiN), som drivs inom centrumbildningen TräCentrum Norr (TCN). TiiN finansieras av Tillväxtverket, deltagande SME-företag samt de TCN-anslutna skogs- och träindustrierna.Flera av de naturligt förekommande variationerna hos råvaran ska kunna hanteras mer automatiskt med förbättrad kapacitet, kvalitet och energieffektivitet som följd.
– Responsen från industrin har varit fantastisk och det är roligt att vårt arbete verkligen gör skillnad, säger Fredrik Persson på SP.
Både projektledaren, biträdande professor Margot Sehlstedt-Persson vid LTU, och biträdande projektledare, PhD Tommy Vikberg på SP har mångårig erfarenhet av den forskning och den industriella utveckling inom träindustrin som bedrivits på Skellefteå Campus.
– Med detta projekt får vi långsiktigt arbeta med utveckling av industriell virkestorkning, både tillämpat och mer forsknings betonat vilket är viktigt för att Sverige ska behålla en världsledande position inom området, menar Margot Sehlstedt-Persson.
Bättre styrning av torkningen
Tidigare TCN-projekt har till exempel handlat om medelvärdesstyrning i kanaltork och ny mätteknik.
– Medelvärdesstyrning är ett bra exempel på att det ofta är de enkla idéerna som är de bästa, säger Fredrik Persson vid SP, som också kommer att arbeta inom projektet.
SCA Timber, Tunadal sågverk i Sundsvall är ett av de verk som testat och numera använder medelvärdesstyrning i två FB-kanaltorkar där de torkar centrumutbyte från gran. Torkansvarige Simon Högbloms summering efter driftsättningen av medelvärdesstyrningen är kort och koncis;
– Nu kan vi släppa fokus på de torkarna.
Skillnaden är framför allt att en större variation av råvara tidigare krävde mer uppmärksamhet och handpåläggning.
Ny mätteknik har till exempel handlat om att kontinuerligt mäta ”spån-pålimning” på värmebatterierna i en kanaltork, det vill säga hur mycket spån och annan smuts som fastnar och hindrar luftens genomströmning. Ett av målen är att undersöka hur denna information skulle kunna styra tidpunkten för underhåll/rengöring för att bibehålla ett tillräckligt luftflöde i torken över hela året. Graden av ”spån-pålimning” varierar nämligen över året beroende på utomhusklimatet.
Även lufthastighetsmätningar genom en hel kanaltork är en nyhet som gruppen arbetat med att utveckla.
– Innan vi hittade en lufthastighetsgivare med ”logger” som överlever klimatet tillräckligt länge och kan skickas med ett virkespaket genom torken har man tidigare till största del fått förlita sig på manuella lufthastighetsmätningar vid virkeslastens kanter, förklarar Tommy Vikberg.
– Det har nästintill varit omöjligt att mäta och kartlägga luftflödet genom en kanaltorks hela längd men med vår nya mätare har vi sett fenomen som är av praktisk betydelse för industrin, forsätter Tommy.
En av målsättningarna med TiiN är att små och medelstora företag (SME) skall medverka för att skapa nya arbetstillfällen. Det kan handla om träföretag som vidareförädlar virket från sågverken och leverantörer till träindustrin. Ett SME-företag som är anslutet till delprojektet om industriell virkestorkning är Valutec, som är en leverantör av virkestorkar.
– SME-företagens medverkan skapar förutsättningar för att projektet kommer att utvecklas längre samt att resultaten i större omfattning och snabbare kommer komma industrin till godo, förklarar Margot Sehlstedt-Persson.
En hälsocoach anställdes under två år på 20 procent i en västsvensk grundskola i en mellanstor kommun. Uppgiften var bland annat att planera och driva lekfulla fysiska aktiviteter liksom annat hälsofrämjande arbete. Alla elever skulle känna sig dugliga i de aktiviteter som bedrevs.
Resultatet visade att alla elever som ingått i undersökningen, det vill säga även de elever som normalt sett inte uppskattade ämnet idrott och hälsa, gillade den nya funktionsrollen och de aktiviteter som hälsocoachen bedrev. Förutom eleverna, värdesatte även vårdnadshavare och lärare hälsocoachens arbete på skolan. De såg ett tydligt behov av någon som kunde arbeta med hälsa på alla plan, för hela skolans verksamhet.
Däremot lyckades inte projektet ändra på det faktum som annan forskning visat: att fysisk aktivitet sjunker signifikant med stigande ålder. Eleverna på den skola som hade tillgång till hälsocoach låg dock vid projektets slut högre än eleverna på jämförelseskolorna vad gäller fysisk aktivitet, mätt i antal uppmätta steg. Fler elever på den skolan låg kvar på rekommenderad stegnivå i årskurs 6 (cirka 15000 steg per dag för pojkar, cirka 12000 steg per dag för flickor), jämfört med kontrollskolorna, 70 procent jämfört med 58 respektive 56 procent.
Enligt de berörda eleverna hade även rasterna blivit roligare, ingen hade blivit utanför samt att de hade fått mer energi till övriga lektioner.
De allra flesta barn tillbringar en stor del av sin vakna tid i skolan, vilket gör den till en utmärkt arena för att främja goda levnadsvanor.
– Det krävs dock att det finns någon som tar ansvar för det hälsofrämjade arbetet och som har tillräckligt med tid för att arbeta med dessa frågor i skolans vardag. Hälsocoachen behöver betydligt mer tid än en 20 procents tjänst, helst en heltid, och ett gott stöd framförallt ifrån skolledning och elevernas klasslärare, säger Pernilla Hedström, som skrivit avhandlingen.
För mer information:
Pernilla Hedström, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet,
epost: pernilla.hedstrom@kau.se, telefon: 0707-342144
Varseblivning av ljus är av avgörande betydelse för de artrikaste djurgrupperna på vår planet, inklusive ryggradsdjuren. Evolutionen selekterade fram ett kameraliknande öga i de första ryggradsdjuren där detektion av ljus sker i tappar och stavar i ögats näthinna. Signalen skickas vidare från själva ljusreceptorerna via flera andra proteiner och når så småningom synnerven som förmedlar informationen till hjärnan för vidare bearbetning och integrering med de övriga sinnena. Syninformationen bidrar till att organismen reagerar på olika ljusstimuli på lämpligt sätt, exempelvis genom beteendeförändringar.
För tjugo år sedan visade studier av ljusreceptorer, mottagare, att färgseende, som förmedlas av tapparna, uppstod före de första ryggradsdjuren och före uppkomsten av deras seende i gråskala i mycket svagt ljus. Detta bekräftades nyligen av forskningsteamet, lett av Xesús Abalo och Dan Larhammar, institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och SciLifeLab, i en detaljerad studie av ljusreceptorernas evolution i olika typer av ryggradsdjur (Lagman and Ocampo Daza et al., 2013).
Optimal känslighet i både starkt och svagt ljus
I den nya studien har forskningsgruppen gått vidare och undersökt evolutionen av de enzymer som åstadkommer tapparnas och stavarnas respons på ljus, nämligen enzymet PDE6 (phosphodiesteras 6). Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Evolutionary Biology, visar att även PDE6 fick extra genkopior i samband med ryggradsdjurens uppkomst. Därtill uppstod ytterligare gener i de första strålfeniga fiskarna efter att de separerat från den utvecklingslinje som ledde till de fyrfota djuren inklusive människan.
Noggranna undersökningar av de olika PDE6-generna i zebrafisk, ett av de mest använda försöksdjuren, visar att de extra genkopior som uppstod i fiskarna skiljer sig dramatiskt från varandra i hur de används under dygnets timmar. Sannolikt möjliggör detta att PDE6-enzymet kan anpassa känsligheten hos tapparna och stavarna så att den är optimal i både starkt dagsljus och under nattens svaga ljus.
Sammantaget understryker de nya resultaten betydelsen av de extra genkopior som uppstod i ryggradsdjurens tidiga evolution då hela genomet, arvsmassan, fördubblades två gånger.
Ytterligare information: Dr. Xesús M. Abalo, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet och SciLifeLab.
E-mail: xesus.abalo@neuro.uu.se, mobil: 0736-15 46 01
Inandningsbara partiklar (PM10) är inte bra för vår hälsa. Sedan 2011 pågår därför ett intensifierat arbete för att sänka partikelhalterna i Stockholm, där problemen är omfattande. Partikelproblemen beror till stor del på slitage av vägbeläggning och uppvirvling av vägdamm, därför har insatserna dels fokuserats på att minska slitaget genom att minska dubbdäcksanvändningen och sänka hastigheten, dels på att förhindra att vägdammet virvlar upp.
– Under säsongen 2014-2015 uppmättes de lägsta PM10-halterna sedan mätningarna startade i Stockholm och miljökvalitetsnormen klarades med bred marginal, vilket delvis är en effekt av åtgärderna, säger Mats Gustafsson, forskare på VTI.
Under perioden har försök gjorts på 35 gator. Gatorna städas med en maskin som endast använder kraftigt vakuum och de dammbinds under hela vinter- och vårsäsongen. På Sveavägen, som har två mätstationer, har olika varianter av dammbindning testats och utvärderats. Insatserna har visat sig ge goda resultat, främst på dammbindningen.
Mild vinter gav mindre damm
Vintern var ovanligt mild och snöfattig vilket bidrog till att de vanligtvis stora dammängder som ansamlas på vägytan i snö och fukt under vintern kunnat lämna systemet genom städning och avrinning, utan att resultera i höga partikelhalter. Under de torra perioderna har dessutom frekvent dammbindning dämpat halterna.
– Den vanligtvis kraftiga toppen av höga partikelhalter på våren uteblev i stort sett helt under förra säsongen, säger Mats Gustafsson.
Enligt beräkningar där man jämför dubbdäckssäsongen 2015 med samma period 2013 så bidrog minskad dubbdäcksanvändning och väderförhållanden med cirka 15 procent vardera till lägre partikelhalter i luften. Den minskade trafikmängden och den utökade dammbindningen bidrog med 5 procent respektive 4 procent.
Alla gator, utom Hornsgatan, uppvisar en successiv sänkning av vägdammsmängderna under de tre säsonger som mätningar utförts.
– Under kommande vintersäsong hoppas vi kunna fortsätta implementera erfarenheterna om effekter av driftmetoder och driftstrategier som påverkar dammängderna och PM10-halterna. Förutom den uppföljning som föreliggande projekt summerar pågår även ett VINNOVA-finansierat forskningsprojekt för optimerad vinter- och vårdrift i Stockholm, som leds av VTI och som kommer att ge ytterligare kunskap kring hur olika driftmetoder kan samordnas och effektiviseras för bättre miljö, framkomlighet och säkerhet.
– Det mest intressanta med min studie är att operationstekniken no touch vid kranskärlsoperationer gör att blodkärlen håller sig öppna och fungerande efter sexton år i 83 procent av fallen. Även hjärtats pumpförmåga i denna patientgrupp visade sig vara bevarad efter så lång tid, säger Ninos Samano.
No touch-tekniken innebär att en ven från benet tas ut med sin omgivande vävnad vilket medför att skadorna blir betydligt mindre under förberedelserna. Studien visar att det ger ett avsevärt bättre slutresultat för patienten då venen sätts in i hjärtat.
Hjärtinfarkt och kärlkramp vanligaste dödsorsaken
Ischemiska hjärtsjukdomar är ett samlingsnamn på flera hjärtsjukdomar som har samma orsak som hjärtinfarkt och kärlkramp. Dessa är de vanligaste dödsorsakerna i världen. Att operera kranskärlen anses vara den mest effektiva behandlingen för många av de här patienterna. Detta har lett till att kranskärlskirurgi är bland de vanligaste operationerna.
– Vid en kranskärlsoperation använder man ett blodkärl som kopplats förbi det förträngda kranskärlet på hjärtat för att förbättra blodtillförseln och syresättningen av hjärtmuskulaturen. I de flesta fall används ett blodkärl, en så kallad graft, från benet tillsammans med en pulsåder från insidan av bröstkorgen till en sådan förbikoppling. Det venmaterial som tas från benet med den konventionella tekniken och opereras in på hjärtat har med åren en benägenhet att täppas igen och kan ge stora besvär för patienten, säger Ninos Samano, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet och specialistläkare på Kärl-Thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
Metod som sprider sig över världen
– Det var min handledare Domingos Souza, docent och överläkare på Kärl-Thoraxkliniken, som under 1990-talet utvecklade den nya no touch-tekniken på Universitetssjukhuset Örebro. Idag har cirka 3 000 patienter genomgått kranskärlsoperationer med denna teknik vid Region Örebro län.
Universitetssjukhuset Örebro i Region Örebro län utför årligen cirka 250 stycken kranskärlsoperationer. Det innebär drygt hälften av alla slags hjärtoperation på Kärl-Thoraxkliniken.
Tekniken har väckt internationellt intresse och används på många thoraxkliniker i världen. Nyligen har det avslutats en internationell multicenter studie om no touch-tekniken där Örebro och Sahlgrenska Universitetssjukhusen var med. Studien utgick från McMaster University i Toronto, Canada och resultaten kommer att publiceras under året.
Det finns också stort nationellt intresse. En nationell multicenter-studie håller på utformas och kommer att startas under nästa år. En unik studie då alla Sveriges åtta thoraxkirurgiska kliniker är inkluderade för första gången.
– Jag har nyligen fått ett abstract av mitt fjärde arbete i min avhandling accepterat för presentation vid det årliga europeiska thoraxkirurgiska mötet (EACTS) i Barcelona under hösten. Det var flera hundra som ansökte om att få vara med. Då kommer jag att göra en presentation om min forskning och särskilt om den hälsorelaterade livskvaliteten av kranskärlsopererade patienter. Det är det största mötet i Europa inom thorax-kirurgin.
Patienternas välbefinnande ökar
Ninos Samanos studie visar att no touch-operationer kan innebära färre fall av återinsjuknande, minskning av antal omoperationer och möjligen även längre överlevnad för denna patientgrupp.
– En glädjande slutsats i min avhandling är att de kranskärlsopererade patienternas välbefinnande är betydligt bättre efter operation. Vi följer upp dem noggrant och de mår bättre än samma sjukdomsgrupp i den allmänna svenska befolkningen.
Avhandlingen: ”No-touch saphenous veins in coronary artery bypass grafting. Long-term angiographic, surgical and clinical aspects”
För mer information: Ninos Samano
Specialistläkare på Kärl-Thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro
Tel: 073 – 954 40 81
Mail: ninos.samano@regionorebrolan.se
Sedan 2011 har fredsforskare sett en oroande trend med en dramatisk ökning i antalet döda i organiserat våld. 2014 noterades den högsta siffran sedan folkmordet i Rwanda 1994, med fler än 130,000 människor döda i någon av de tre kategorierna organiserat våld som UCDP kartlägger; väpnad konflikt där staten är inblandad, konflikter mellan icke-statliga grupper samt organiserat våld mot civila. 2015 verkar denna trend dock ha brutits och antalet döda minskade återigen, till strax under 118,000. De senaste åren har trenden i stort sett uteslutande drivits av inbördeskriget i Syrien.
– Det är självklart positivt att vi inte ser en fortsatt ökning. Men 2015 är fortfarande ett av de tre mest våldsamma åren under perioden sedan 1989, säger Therése Pettersson, projektledare i UCDP.
Även om antal döda sjunkit så har antalet aktiva konflikter, både där staten är inblandad och konflikter mellan icke-statliga grupper, fortsatt att öka. Antalet konflikter mellan icke-statliga grupper ökade från 61 under 2014 till 70 konflikter 2015, det högsta antalet sedan kalla krigets slut, och konflikterna där staten är inblandad ökade från 41 under 2014, till 50 aktiva konflikter 2015.
– Ökningen vi ser är till stor del en konsekvens av Islamska Statens (IS) spridning till allt fler länder i världen, förklarar Lotta Themnér, projektledare i UCDP.
IS konfliktområden har ökat 2014 var gruppen aktiv i konflikter mot tre olika stater, en siffra som hade ökat till hela 12 under 2015. Detta beror både på att nya IS-grenar bildades i olika delar av världen, exempelvis i Afghanistan och Ryssland, men också på att hela grupper svor trohet till IS och underordnade sig dess ledning, som i Nigeria och Egypten. IS var också inblandade i ett stort antal konflikter mot andra rebellgrupper under året, framförallt i Syrien.
– IS utgör ett allvarligt hot mot människor i många delar av världen. I jämförelse med andra rebellgrupper genom tiderna står IS dock inte ut som någon speciellt framgångsrik grupp, åtminstone inte ännu. Det finns många exempel på väpnade grupper som vunnit krig eller uppnått viktiga framgångar i fredsavtal, vilket IS ännu inte gjort. Dessutom måste vi vara medvetna om att ett överdrivet fokus på IS och dess allierade stjäl uppmärksamhet från andra allvarliga situationer som skulle behöva mer internationellt engagemang, säger Erik Melander, ledare för forskningsprogrammet.
