Med hjälp av en webbenkät har Karin Winter lyckats nå ut brett och över 900 personer – i storleksordningen var tionde tågpendlare – har deltagit i enkätstudien. I undersökningen har även en fördjupande intervjustudie ingått.
– Det har varit ett överväldigande stort gensvar bland pendlarna. Många har intrycket att beslutsfattarna inte bryr sig om konsekvenserna för enskilda och är glada att någon är intresserad av den situation som uppstått, säger Karin Winter.
Hur ser då situationen ut för dem som pendlar över Öresund jämfört med tidigare?
– Framförallt är man påverkad av den försämrade tillgängligheten. Tidigare har det tagit en dryg halvtimme att åka från Københavns hovedbanegård till Malmö centralstation. Nu är restiden enkel väg 75 minuter i kombination med att många fått en mer komplicerad resväg med fler byten, färre avgångar och kortare tåg. De eftersträvansvärda 45 minuter dörr-till-dörr som man brukar försöka planera för om man vill få till ett bra pendlingsutbyte är för många tågpendlare överskridna med råge, säger Karin Winter.
Hon tillägger att det inte bara handlar om tid, vilket är viktigt att påpeka. Mycket transportplanering har fullt fokus på restidsvinster. Öresundsstudien visar också på att resans kvalitet är betydelsefull, som exempelvis hur trångt det är, möjligheten att få sittplats och hur stämningen är resenärerna emellan. Tidigare har restiden kunnat användas till något meningsfullt men nu är den alltför upphackad och mest en påfrestning.
I studien uppger 71 procent av tågpendlarna att man påverkas mycket av att ha fått mindre tid hemma. Av tågpendlarna är 64 procent mycket påverkade av ökad stress och 56 procent av att vara tröttare. Det finns en tydlig samvarians mellan mindre tid hemma, stress och trötthet – och med hur mycket längre restid man har fått. Kvinnor tenderar att vara extra påverkande av stress och trötthet. Likaså är barnfamiljer mer sårbara för mindre tid hemma och mer trötta.
– Beroende av vad man har för resväg och livssituation påverkas man i olika utsträckning av förändringen. Studien visar att det inte bara är den som pendlar som drabbas utan också andra i samma familj, exempelvis barn som fått längre dagar på dagis eller som knappt hinner träffa sin pendlande förälder innan det är dags att sova. I flera fall har situationen blivit långsiktigt ohållbar och det finns redan pendlare som sökt sig till nya jobb. Då studien genomfördes i februari och mars var det dock många som fortfarande avvaktade och hoppades på att trafiken skulle återgå till det normala, säger Karin Winter.
Utöver de praktiska problemen med att få tiden och orken att räcka till så är många pendlare också påverkade av det sätt på vilket frågan har skötts. Man tycker det är oacceptabelt att den första provisoriska lösningen på kontrollerna är kvar och besviken på att det inte förts dialog med pendlare om tänkbara åtgärder för att förbättra.
– Därtill är det många som upplever kontrollerna i sig som kränkande. Det kan handla om att man på grund av sitt utseende får en annan behandling och att det känns obehagligt att behöva bli ifrågasatt i de miljöer man dagligen vistas. Många har också en tydlig identitet som Öresundsbor och som pendlare. De lider av att deras sociala nätverk som sträcker sig över sundet inte längre håller ihop på samma sätt, säger Karin Winter.
Runt 15 000 personer pendlar tur och retur över Öresund varje dygn.
Karin Winter är industridoktorand vid avdelningen för Urbana- och Regionala studier på KTH. Hon forskar om sociala dimensioner av transportplanering och är anställd som sakkunnig vid Trafikverket.
Det finns omfattande epidemiologiska och fysiologiska kopplingar mellan fetma och beteenden som är relaterade till bipolär sjukdom. Det har dock varit oklart om, eller hur, sådana kopplingar kan förklaras på molekylär eller genetisk nivå. En forskargrupp under ledning av Helgi Schiöth och Michael Williams vid institutionen för neurovetenskap har nu upptäckt en gen för ett protein i dopaminnervceller som förklarar hur fetma och bipolärt beteende kan ha en gemensam molekylärt och genetiskt ursprung.
Forskargruppen har genomfört analyser på hela transkriptomet i bananflugor. De har visat hur en specifik gen kallat ETV5, reglerar både fetma-associerade gener och gener som har en viktig roll för att skydda nervceller under deras tidiga utvecklingsfas.
Överkänslig mot plötsliga stimuli
– När uttrycket av denna gen slås av så ökar bananflugan sin fettansamling men samtidigt så minskar de förmågan att klara svält. Om utslagning av genen sker hos bananflugan under tidigt utvecklingsstadium blir den även kraftigt överkänslig mot upprepade plötsliga stimuli så som ljud och ljus. Det här beteendet liknar egenskaper som är kopplade till bipolära sjukdom och ångest så kallat ”prepulse inhibition” i människa och i olika djurslag, säger Michael Williams.
Studierna visar också hur genen hos bananflugan är viktig för utveckling av specifika nervceller som uttrycker dopamin. Proteinet finns i dopaminergacellformationer i mushjärnan och liknar den mänskliga hjärnan. Forskargruppen har påvisat att det överkänsliga beteendet är kopplat till överaktiv dopaminsignalering genom att blockera ett enzym, tyrosin hydroxylas, som är viktigt för dopaminframställningen. Blockering av detta enzym återskapade det normala tillståndet i flugorna som hade defekt i ETV5 genen.
I studien visas även hur mutationer i ETV5 genen i människan är kopplad till både fetma och bipolär sjukdom. Arbetet förslår mekanismer för hur specifika mutationer i genen kan påverka genetiska element som reglerar både insulinsekretion och utveckling av belöningssystemet i människohjärnan. Tillsammans förklarar fynden hur skilda beteenden kan ha ett gemensamt molekylärt och genetiskt ursprung trots stora olikheter.
Kontakt: Michael Williams, forskare vid institutionen för neurovetenskap, tel: 0702-374910, e-post: michael.williams@neuro.uu.se eller Helgi Schiöth, professor vid institutionen för neurovetenskap, tel: 070-4250535, e-post: helgi.schioth@neuro.uu.se
– Det är allvarligare om en person som behöver skydd inte får asyl, än om någon som inte har lika stort skyddsbehov får det, säger Erik Malmqvist, docent i medicinsk etik vid Linköpings universitet.
Tillsammans med Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik från Linköpings universitet och Lisa Furberg, lektor i medicinsk etik, Uppsala universitet,har han på Socialstyrelsens uppdrag analyserat vilka etiska risker medicinska åldersbedömningar kan medföra. Rapporten är en del i Socialstyrelsens arbete att ta fram nya riktlinjer för åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande personer.
I arton punkter presenterar författarna de viktigaste slutsatserna.
I den första punkten fastslår de att så länge man accepterar en migrationspolitik som ger personer under 18 år fördelar i asylprocessen, krävs någon form av bedömning av asylsökandes ålder. Men, för att medicinsk bedömning ska vara en del av den här processen krävs en hög diagnostisk säkerhet för att det hela ska bli rättssäkert.
Socialstyrelsen föreslår att medicinska åldersbedömningar ska göras med MR-röntgen av knä- och fotleder. Enligt författarna är inte detta särskilt integritetskränkande, men synen på integritet bör uppmärksammas i varje enskilt fall, poängterar författarna.
Risker med medicinska åldersbedömningar Rapporten tar också upp ett antal svårigheter med medicinska åldersbedömningar.
– Det finns en potentiell risk i att sätta medicinska åldersbedömningar i system. Att rikta misstänksamhet mot asylsökande kan färga av sig på samhället, en grupp pekas ut som redan är utsatt för negativa attityder, säger Erik Malmqvist.
Ett annat problem är att om åldersbedömningarna ska göras av hälso- och sjukvården kan det påverka annan vård. Därför instämmer författarna i det förslag som Socialstyrelsen tidigare gett – att ett parallellt system bör upprättas för de medicinska åldersbedömningarna.
Slutligen föreslår författarna att de medicinska bedömningarna inte görs i Migrationsverkets regi. Vill en person inte genomgå en medicinsk bedömning, ska det inte finnas risk för att ett nej försämrar möjligheten till asyl.
Rapporten: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen – en etisk analys. Lisa Furberg, Erik Malmqvist, Lars Sandman (2016).
De flesta djur förökar sig sexuellt, vilket betyder att både hanar och honor behövs för att arten ska överleva. Normalt är honungsbin inget undantag från denna regel: drottningen producerar ny avkomma genom att lägga ägg som har befruktats av drönare. Men, en isolerad population honungsbin som lever på Afrikas södra udde har utvecklat en strategi för att klara sig utan hanar.
Hos detta bi som kallas ”Cape bee” (Apis mellifera capensis) kan arbetsbin som är honor föröka sig asexuellt. De lägger ägg som i princip är befruktade med deras eget DNA. Dessa ägg utvecklas till nya arbetsbin. Sådana bin kan i sin tur invadera andra bins bon och fortsätta att fortplanta sig på samma sätt och så småningom helt ta över dem. Detta beteende kallas social parasitism.
Fann skillnader i genomet
Förklaringen till detta unika beteende är okänd. En grupp forskare från Uppsala universitet har dock kommit ett steg på vägen när det gäller att avslöja de bakomliggande genetiska mekanismerna. Forskargruppen sekvenserade hela genomet hos ett urval Cape bees och jämförde dem med andra populationer honungsbin som fortplantar sig normalt. De fann påfallande olikheter vid flera gener med olika funktioner, vilket kan förklara både den onormala äggproduktionen som leder till fortplantning utan hanar, och det unika beteendet med social parasitism.
– Anledningen till att denna population honungsbin i södra Afrika har utvecklats till att föröka sig utan hanar är fortfarande ett mysterium. Men att förstå vilka gener som är inblandade tar oss ett steg närmare en förklaring. Dessutom kan insikt om för varför populationer ibland förökar sig asexuellt hjälpa oss att förstå de evolutionära fördelarna med sex, vilket är en stor gåta för evolutionsbiologer, säger Matthew Webster, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet.
Studien publiceras i PLOS Genetics.
Kontaktinformation: Matthew Webster, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och Scilifelab, e-post: matthew.webster@imbim.uu.se
Andreas Wallberg, Christian W. Pirk, Mike H. Allsopp, Matthew T. Webster, Identification of multiple loci associated with social parasitism in honeybees. PLOS Genetics (in press)
Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.
– Mobbningen slår direkt. De som nyss blivit utsatta mår lika dåligt som de som varit mobbade länge och de som inte längre mobbas fortsätter att må dåligt, säger hon.
Grunden för Karin Hellfeldts avhandling är en enkät som vid två tillfällen gått ut till samtliga elever i årskurserna fyra till nio i Örebro, år 2012 och 2013.
Resultatet visar att sju procent är eller har varit mobbade. Men det är bara en del av dessa, 1,6 procent av eleverna, som uppger att de var mobbade vid båda undersökningstillfällena. En anledning till att mobbningen upphört kan vara att en elev bytt skola.
I enkäten fanns också öppna frågor där eleverna gett egna beskrivningar av sina upplevelser. Karin Hellfeldt har dessutom djupintervjuat fem före detta mobbade elever i åldern 17 till 25 år.
Svårt med tilliten
– De mår lite bättre, men många har svårt med tilliten till andra vuxna. De känner sig fortfarande svikna av lärarna. De kan ha uppmanats att inte överdriva eller att bita ihop istället för att lärarna gav dem erkännande som individer med egna behov.
Skolorna har enligt lagen skyldighet att förebygga och ingripa mot mobbning och det finns många olika metoder för detta arbete i skolans vardag. Men det finns inga regler om att följa upp och ta hand om de elever som en gång blivit mobbade.
Avhandlingen visar att det behovet är stort och att lärarna är nyckelpersoner. ”Det var på grund av läraren som jag överhuvudtaget gick till skolan”, säger en av de intervjuade.
Karin Hellfeldt har haft som mål att hennes resultat ska kunna användas i praktiken. Under sitt avhandlingsarbete har hon föreläst för elever, lärare, föräldrar, skolledare och politiker i Örebro kommun, och fortsätter nu med att sprida kunskapen in i verkligheten på skolorna. Svaren från eleverna är kodade, men resultat finns nedbrutna på enskilda skolor.
– Jag har fått positiva reaktioner från lärare. Jag vet att de har en tuff situation, att de är överlastade med uppgifter och har svårt att hinna med sitt arbete. Lärarna måste ha stöttning av skolledningen för att kunna klara av och värdesätta arbetet med att hjälpa elever som kommit ut ur mobbningen, säger hon.
En del av lösningen är att skolorna kompletterar sin anti-mobbningsplaner med långsiktiga åtgärder för att följa upp de utsatta eleverna enligt Karin Hellfeldt. Hon pekar på vikten av fortsatt forskning om lärarrollen. Hennes avhandling är ”barnens röst”. Hon ser också andra fortsättningar:
– Det finns väldigt litet forskning om kopplingen mellan mobbning och skolprestationer. Många som mobbats går en klass om eller hoppar av skolan, konstaterar hon.
Internationalisering är en central aktivitet för många företag och kunskapens roll i denna process är central. Resultaten bidrar därmed med en pusselbit till kopplingen mellan lärande och internationell tillväxt. Den aktuella forskningen griper sig an dessa två aspekter; hur företag anskaffar ny kunskap för att tillvarata tillväxtmöjligheter på främmande marknader, och har lett till Niklas Åkermans avhandling ”Learning for international growth – on knowledge acquisition and opportunity realization”.
Denna forskning förklara hur internationaliserande företag lär sig på främmande marknader genom att kombinera kunskap från olika källor, vilket inverkar på företagens förmåga att realisera nya möjligheter på dessa marknader. Resultaten har presenterats i tre artiklar som var och en tar itu med integrerade aspekter av detta.
Fyra strategier
Den första artikeln fokuserar på att definiera olika sätt på vilka ett företag kan kombinera kunskap från spridda källor till ny kunskap. Detta resulterar i en typologi om fyra strategier för lärande, med utgångspunkt i användandet av interna respektive externa källor i varierande utsträckning.
Den andra artikeln syftar till att validera dessa resultat och studera i vilken utsträckning resultatet i den första delstudien kan generaliseras till andra internationaliserande företag. Detta angreppssätt ger stöd för den utvecklade typologin samtidigt som denna utvecklas vidare genom att även ta hänsyn till olika typer av kunskap. Studien visar även att strategierna för företags lärande på nya marknader har signifikant inverkan på nivåerna av lokal marknadskunskap.
Den tredje artikeln tar vid efter artikel två och behandlar kunskapens betydelse för att förklara skillnader mellan hur företag tillvaratar nya tillväxtmöjligheter på främmande marknader. Resultaten pekar på att kunskap om det lokala affärsnätverket på främmande marknader och bredden i internationaliseringskunskap inverkar på förmågan att realisera nya möjligheter på marknaden.
Fotnot: Forskningen har bedrivits inom Center for International Business Studies on Emerging Markets (CIBEM) vid Linnéuniversitetet, vars forskning inkluderar internationellt företagande med ett specifikt intresse för tillväxtmarknader.
Proverna från jorden – däribland mikroorganismer, lavar och mossor – skickades upp till rymdstationen för två år sedan inom ramen för en internationell rymdmission som går under beteckningen BIOMEX och EXPOSE-R2. EXPOSE är en anläggning på ISS som initierades av den europeiska rymdorganisation ESA för att möjliggöra internationell rymd- och astrobiologisk forskning som även utförs i samarbete med andra internationella rymdorganisationer i Ryssland och USA.
Borde inte allt levande i proverna dö av den kosmiska strålningen?
– Förvånansvärt nog inte, i alla fall inte alla, de extremofila mikroorganismerna tål ju det mesta, men även vissa makro-organismer kan vara ganska tåliga, som t. ex. vissa lavar och mossor – de brukar ju fungera som de första, tuffa pionjärerna när det gäller att kolonisera nya eller till och med förstörda ekosystem, och dessutom så innehåller de också andra tåliga mikroorganismer, till exempel björndjur. Mina tyska och spanska kolleger har noggrant valt ut extra tåliga organismer till exempel från Antarktis, säger Natuschka Lee, forskare vid Umeå universitet.
Belysa hur liv reagerar i rymden
Syftet med EXPOSE är att utföra experiment på biologiska, kemiska och geologiska prover från jorden ute i den yttre jordatmosfären (mellan 330-435 kilometer) för att belysa frågor kring hur liv och andra typer av molekyler och mineraler från jorden reagerar under kosmiska betingelser.
– Om allt går väl med landningen så kommer proverna först att skickas till den tyska rymdorganisationen Deutsche Luft- und Raumfahrtforschung, DLR, i Berlin och Köln där de kommer att genomgå en första kvalitetsbedömning. Därefter kommer de att skickas ut till olika specialister fördelade på flera kontinenter och nationer, däribland Umeå universitet, säger Natuschka Lee.
Tillsammans med ett stort internationellt team som leds av Jean-Pierre de la Vera vid DLR bestående av forskare från bland annat Spanien, Tyskland, Schweiz, Holland, England, Italien och USA, kommer Natuschka Lee att undersöka hur olika fotosyntetiserande organismer, bland annat lavar och mossor, och andra extremofila mikroorganismer (det vill säga organismer som lever eller överlever under extrema livsförhållanden) genomlevt betingelserna i rymden.
– Den här typen av experiment är inte bara spännande, de kan även ha stor betydelse för att utveckla vår kunskap kring livets ursprung, atmosfärens skyddande roll för livet på jorden och livets överlevnadsmöjligheter i universum i största allmänhet. I det längre perspektivet kan det också ha betydelsefulla medicinska och tekniska konsekvenser, såsom utveckling av säkrare sätt för att tåla extrema betingelser eller vistas ute i rymden, och för att söka efter liv eller andra nyttiga resurser på andra håll i universum, säger Natuschka Lee.
Följ rymdstationen ISS live: Where is the International Space Station?
För mer information:
Natuschka Lee, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 090-786 54 47
E-post: natuschka.lee@umu.se
Apoptos eller programmerad celldöd är en livsviktig process hos människan för att i vanliga vävnader avlägsna skadade, infekterade och överflödiga celler. Under den här processen stängs mitokondrierna ner, vilket slutligen leder till att cellen dör. För att inte friska och normala celler ska stängas ner av misstag kontrolleras processen mycket noggrant av en specifik familj av nyckelproteiner, Bcl-2-familjen, som verkar på mitokondriernas membranyta. Till den här familjen hör proteiner som antingen sätter igång eller hindrar celldöden. Under normala förhållanden håller de cellskyddande medlemmarna de celldödande proteinerna i schack. Om cellen mår dåligt, blir dock de celldödande proteinerna aktiverade och startar igång dödsprogrammet genom att skapa porer i mitokondriernas yttre membran.
Genererar porer i cellmembranet
Ett av de viktigaste celldödande proteinerna är Bax, som normalt ”simmar” omkring i cellens inre miljö men som efter aktivering förflyttas till det yttre mitokondriemembranet. Där neutraliserar Bax de cellskyddande proteinerna, som exempelvis Bcl-2-proteinet själv, och genererar porer i membranet. Denna porbildning möjliggör frigörandet av flera olika celltoxiska proteiner till cellens inre miljö, däribland cytokrom c, vilket slutligen leder till cellens död.
– Eftersom oxidativ stress (ett tillstånd associerat med en ökad mängd fria radikaler inuti cellen) är en av huvudsignalerna för att starta igång programmerad celldöd har vi simulerat detta genom att använda artificiella mitokondriemembran innehållandes oxiderade lipider av samma sort som bildas under oxidativa stressbetingelser i cellen, säger professor Gerhard Gröbner, forskare vid Kemiska institutionen, och medförfattare till artikeln, som är publicerad i BBA Biomembranes.
De artificiella systemen studerades med tvärvetenskapliga och moderna metoder inom biokemi och biofysik, bland annat kärnmagnetisk resonans- och fluorescensspektroskopi. Forskarna upptäckte att membraner med ökade halter av oxiderade lipider hade en större förmåga att attrahera Bax till membranytan. Dessutom kunde de med hjälp av fluorescerande molekyler av olika storlekar visa att Bax bildade porer i membranet, vilket var kopplat till mängden oxiderade lipider och protein.
– En intressant iakttagelse var att Bax bildade porer som hade en storlek som var mindre än den som krävs för att släppa igenom cytokrom c från mitokondriens inre, ett frigörande som markerar ”point-of-no-return” för cellen.
Det var tidigare känt att Bax är beroende av hjälpproteiner för att kunna skapa porer som leder till frigörandet av cytokrom c, men resultaten som presenteras i studien, som påvisar att enbart närvaron av oxiderade lipider leder till att Bax bildar porer utan andra proteiners delaktighet, är något nytt.
– Vi tror att Bax inneboende förmåga att bilda små porer kan vara ett tillstånd för en cell att fortfarande undkomma celldöd via andra signalvägar. Detta faktum skulle kunna utnyttjas i framtida strategier mot cancer, där en stimulering av oxidativ stress i kombination med specifika molekyler som kan öka Bax förmåga att bilda större porer skulle kunna användas för att ta död på cancercellerna, säger Gerhard Gröbner.
Fotnot: Forskarna bakom studien är verksamma på Kemiska instutionen vid Umeå universitet (Martin Lidman, Artur Dingeldein, Tobias Sparrman och Gerhard Gröbner), Instutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet (Marcus Wallgren) och vid J. Heyrovský Institute of Physical Chemistry i Tjeckien (Šárka Pokorná, Radek Šachl och Martin Hof).
För mer information:
Gerhard Gröbner, Kemiska institutionen vid Umeå universitet
Telefon: 090-786 63 46
E-post: gerhard.grobner@chem.umu.se
Tidigare forskning visar att lärarens kompetens är den mest betydelsefulla resursfaktorn för elevers skolframgång. I den aktuella studien, som publicerats i senaste numret av Pedagogisk forskning i Sverige, undersöker forskarna Åse Hansson och Jan-Eric Gustafsson vid Göteborgs universitet hur lärartäthet och formell lärarkompetens förändrats i den svenska grundskolan sedan mitten av 1990-talet. De data som använts är hämtade från SCB:s Lärar- och Elevregister samt Skolverkets Skolregister. Undersökningen jämför åren i perioden 1995-2011. Alla landets lärarbefattningar, skolor och elever ingår i underlaget.
Som mått på skolornas elevsammansättning har forskarna använt andelen elever berättigade till modersmålsundervisning i respektive skola, ett mått som i första hand fångar upp utländsk bakgrund men som även är relaterat till låg socioekonomisk status.
Flera skolreformer
– Sedan början av 1990-talet har flera skolreformer genomförts i Sverige, bland annat i syfte att förbättra utbildningsresultaten, öka det lokala inflytandet över skolan och att sänka kostnaderna. Det innebar bland annat ökade möjligheter för skolorna att själva välja vilka lärare som skulle anställas utan att de uppfyllde speciella behörighetskrav. Vad gäller elevers och skolors resultat och utbildningens likvärdighet har dock reformerna inte haft de avsedda effekterna, säger Åse Hansson.
Med pedagogisk segregation menas bristande likvärdighet i såväl förutsättningar för som utformning av undervisning. Under den undersökta perioden är det skolor med hög andel elever berättigade till modersmålsundervisning som haft högst andel obehöriga lärare eller icke matchade lärare. Skillnaderna mellan skolorna har i detta avseende dessutom ökat under perioden. Andelen obehöriga eller icke matchade lärare är avsevärt högre i friskolorna jämfört med de kommunala skolorna.
Större andel obehörig lärare
Allt fler elever undervisas i skolor där den formella lärarkompetensen är den lägsta, det vill säga undervisas av lärare som antingen saknar pedagogisk högskoleutbildning eller saknar relevant ämnesinriktning på sin utbildning. Vad gäller lärartätheten har den under perioden ökat något i de kommunala skolorna, från 8,2 lärare per 100 elever till 9,6. Den ökade lärartätheten har emellertid till stor del utgjorts av obehöriga lärare vilket inneburit att den undervisningskvalitet som har betydelse för elevers skolprestationer inte uppnåtts.
– Att lärarkompetensen sjunker i de skolor som har störst behov av just duktiga lärare är problematiskt. Det medför minskad likvärdighet i förutsättningar för utformning av undervisning, något som i tidigare forskning visats vara av stor betydelse för elevers skolprestationer, säger Jan-Eric Gustafsson.
Det finns genomförda reformer och insatser inom skolans områden som för åren efter 2011 fram till idag kan förväntas ha påverkat den beskrivna utvecklingen mot allt lägre lärarkompetens i grundskolan.
– Kravet på lärarlegitimation är ett exempel på en sådan reform. Men grundskolans utveckling är beroende av en stor mängd påverkansfaktorer. Lärarbristen, yrkets status, skolsegregationen och utvecklingen av friskolesektorn är några av de faktorerna, säger Åse Hansson.
För mer information:
Universitetslektor Åse Hansson, institutionen för pedagogik och specialpedagogik, epost: ase.hansson@ped.gu.se, tel: 031-786 2213, 0705-942873
Professor Jan-Eric Gustafsson, institutionen för pedagogik och specialpedagogik, epost: jan-eric.gustafsson@ped.gu.se, tel: 031-786 2420, 0705-926600
Intervjuade modeföretag, textilsorterare och textilåtervinnare betonar att den nuvarande situationen inte erbjuder möjligheter att hantera begagnade textilier på ett ekonomiskt och resurseffektivt sätt. Generellt värderar aktörerna aspekter som är anslutna till sin egen kärnverksamhet högst. Sorterare rangordnar marknadsrelaterade aspekter högst, medan textilåtervinnare lyfter materialtillgång och modeföretag fokuserar på teknikrelaterade aspekter.
Skillnaderna visar att varje intressegrupp ser att ansvaret (eller förmågan) att övervinna de största hindren ligger inom andra delar i värdekedjan. Det visar att det finns ett tydligt behov av ökad samordning och utbyte av information över hela värdekedjan.
I rapporten, från Mistra Future Fashion och IVL, presenteras 43 identifierade kritiska aspekter för ökad återvinning, bland dem; användning av blandade textilfibrer i textilprodukter, förekomst av icke-textilmaterial med textilprodukter, kvaliteten på textilfibrer för återvinning, bristande lönsamhet i textil sortering och återvinning, marknadspriser för återvunnet textilfibrer, handelshinder för textilavfall, tillgänglighet av textilåtervinningsteknik, brist på information om innehåll i textilier för återvinning och brist på vägledning om ägande av begagnade textilier/textilavfall.
Naturvårdsverket förväntas presentera en rekommendation om textilavfallshantering för Sverige till regeringen senast den 30 september. Textilavfall kan vara en värdefull resurs i en cirkulär ekonomi, med ökad insamling av använda textilier för återanvändning och fiber-till-fiber återvinning. Forskningen har genomförts genom intervjuer och där de intervjuade ombads att identifiera kritiska aspekter för ökad fiber-till-fiberåtervinning, som sedan därefter kategoriserats, grupperats och rangordnats. Bland de intervjuade företagen är Boer Group, Filippa K, H&M, Human Bridge, KappAhl, I:CO, Martinsson, Re:newcell, Myrorna och Reloopfashion.
De identifierade kritiska faktorerna ligger till grund för framtida forskning i Mistra Future Fashion, såsom identifiering av ett urval av politiska åtgärder som främjar både återanvändning och fiber-till-fiber återvinning av textilier. Två politiska åtgärder (eller kombinationer av politiska åtgärder) kommer att väljas för konsekvensanalys när det gäller Sverige och den svenska modebranschen.
IVL Svenska Miljöinstitutet är ett fristående och icke vinstdrivande forskningsinstitut som sedan 1966 arbetar med tillämpad forskning och uppdrag för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar tillväxt inom näringslivet och övriga samhället. Läs mer på www.ivl.se.
Om Mistra Future Fashion
Mistra Future Fashion är ett forskningsprogram om hållbart mode och verkar för en framtida positiv modeindustri. Visionen är att möjliggöra ett systemskifte till en hållbar industri. Programmet håller unikt ett systemperspektiv och arbetar tvärvetenskapligt i ett stort konsortium med över 40 forsknings- och industripartners. Programmet finansieras primärt av Mistra och leds av SP. Läs mer på www.mistrafuturefashion.com.
En passivkonstruktion är en satsform som för det mesta gör det möjligt för skribenten att utelämna den så kallade agenten, det vill säga den som utför handlingen eller orsakar händelsen, som i Upptäckten betecknades /av polisen/ som ett genombrott i utredningen. Man kan endera ha med av polisen, eller utelämna frasen.
Det är välkänt att agenten i de flesta fall utelämnas från den passiva satsen. Många skrivguider, både för svenska och för engelska, och även datorns grammatikkontroll, varnar för passivkonstruktionen och rekommenderar att man istället använder en aktiv form, till exempel Polisen betecknade upptäckten som ett genombrott i utredningen.
− En anledning till rekommendationen är att budskapet kan bli tvetydigt eller otydligt när agenten eller orsaken inte uttrycks. Samtidigt är passiven användbar till exempel när det är onödigt att tala om vem som utför eller orsakar en handling. Den är också ett bra verktyg för att skapa sammanhang i text, eftersom man kan anpassa textflödet, säger avhandlingens författare Anna-Lena Fredriksson.
Studerade texter och dess översättning
I sin undersökning använder hon en textdatabas innehållande originaltexter med dess översättningar för att undersöka dels passivkonstruktionen i engelska och svenska, dels vilka alternativ till passiven som språken erbjuder. Översättningsmönstren visar vilka konstruktioner passiven är besläktad med och som kan användas istället för passiven, men de visar även egenskaper hos passiven som inte alltid syns när man studerar bara originaltext.
− Tvärtemot rekommendationerna är passiven ganska vanlig i vissa texttyper. Mina resultat visar att den är särskilt vanlig i svensk icke-skönlitterär text, till exempel sakprosa, lagtext och biografier, faktiskt avsevärt vanligare än i engelsk motsvarande texttyp, vilket är något oväntat. Däremot är den vanligare i engelsk skönlitteratur än i svensk skönlitteratur. Dessutom är det stor variation inom texttyperna.
Både likheter och skillnader mellan språken
Anna-Lena Fredrikssons undersökning avslöjar stora likheter mellan språken. En likhet är att en passiv form oftast (60-70 procent) översätts med en passiv, medan en rad olika icke-passiva konstruktionstyper används i cirka 30 procent av fallen. Bland dessa finns likheter i vilka konstruktioner som är vanligast, men på detaljnivå syns stora olikheter mellan språken.
− Vilka alternativa konstruktioner som används har ofta att göra med hur texten är uppbyggd och vad skribenten vill framhäva för att skapa sammanhang – det är ofta viktigare att bibehålla den linjära strukturen än den syntaktiska strukturen när dessa krockar.
Anna-Lena Fredriksson hittade en rad, ofta samverkande, orsaker till förändringar. Vissa har att göra med verbs olika egenskaper, medan andra förändringar hänger samman med deltagarnas roller, till exempel agent, orsak, upplevare, mottagare, och om de är personer eller ting.
Ett exempel är These attempts were abandoned at the end of 1901 som översatts med Försöken upphörde mot slutet av 1901. Verbet abandon ’överge’ behöver ett objekt (’överge något’) och någon som överger, medan upphöra kan tolkas som om händelsen sker spontant eller automatiskt, utan agent.
− Orsaken/agenten finns i vissa fall någon annanstans i kontexten, men i andra fall uppfattas skeendet som spontant. Samtidigt är det viktigt att se vilka funktioner passiven och andra konstruktioner har i ett större textuellt sammanhang för att förstå hur de används, säger Anna-Lena Fredriksson.
För nöjes skull, i syfte att självmedicinera, plugga mer eller lyfta tyngre. Anledningarna till att använda droger är många och motivationen varierar beroende på vilket preparat man använder. Det visar Christophe Soussans undersökning om internetdroger och motivation.
– Generellt kan man säga att människor tar nya droger för nöje och rekreation, men det finns skillnader mellan de olika preparaten, säger han. Exempelvis svarar de som använder hallucinogena droger att de främst tar det i självutforskande och andliga syften, medan de som använder opioider främst gör det för att kunna hantera smärta, känslor eller sömnproblem.
Enkät på internationellt forum I Christophe Soussans artikel ”The Users of Novel Psychoactive Substances: Online survey about their characteristics, attitudes and motivations” presenteras resultat från den undersökning där användarna själva fick frågan om vilken motivation som driver dem till att använda nya droger
– Vi rekryterade brukare på ett internationellt drogdiskussionsforum, berättar Christophe Soussan. Forskningen intresserar sig för det brukarnära perspektivet och vi fick svar från 619 personer från 42 olika länder.
I enkäten fick deltagarna först ange vilket preparat de använt och sen vad som motiverade dem. Christophe Soussan menar att kunskapen om vilket preparat som grundar sig i vilken motivation är viktig när det kommer till drogpreventivt arbete och skademinimering
– När det finns många nya substanser finns det också många motivationer. För att kunna jobba effektivt måste man vara mer nyanserad än att bara prata om droger generellt – man måste ta reda på varför människor tar droger och börja där.
Kokospalmen är även känd som ”livets träd”, vilket återspeglar de oändliga användningsområdena för trädets olika delar. Kokospalmen är en viktig gröda i Mocambique, och bidrar till inkomster och tryggad livsmedelsförsörjning för miljontals mocambikier.
En nästan hundraprocentig dödlighet har observerats i flera kokosplantager i Mocambique. (Foto: Nils Högberg)
Ett utbrott av bakteriesjukdomen CLYD (coconut lethal yellowing disease) har hittills dödat mer än åtta miljoner kokospalmer i Mocambique, och hotar försörjningen för över 14 procent av landets befolkning. João Bila har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt några av de viktigaste förutsättningarna för att denna växtsjukdom har kunnat sprida sig på detta sätt. Bland annat behöver man veta vilka insektsarter som sprider bakterien från träd till träd, och vilka andra värdväxtarter som bakterien kan utnyttja. Resultaten från dessa första vetenskapliga studier av bakgrunden till epidemin är lovande.
– Jag tror att våra studier har gett oss goda förutsättningar att ta fram en uthållig strategi för bekämpning av denna sjukdom, säger João Bila.
Stor genetisk variation
En undersökning av bakteriestammar som samlades in i olika delar av landet visade att den genetiska variationen bland CLYD-bakterierna är stor i Mocambique, större än vad man sett i något annat afrikanskt land – vilket tidigare inte var känt.
CLYD-bakterien hör till gruppen fytoplasma, och sprids från växt till växt med hjälp av insekter. Den stora genetiska variationen gjorde att forskarna misstänkte att flera insektsarter kan medverka till att bakterien sprids, och att den dessutom kan utnyttja fler arter än kokospalmen som värdväxt. Detta skulle innebära ytterligare utmaningar för skötseln av kokosplantager.
I João Bilas projekt har forskarna identifierat en insektsart, en strit, som tycks sprida CLYD i Mocambique. En annan upptäckt var att andra palmarter, bland annat prydnadspalmer, kan vara alternativa värdväxter för CLYD.
Hållbar plantageförvaltning
– Identifieringen av alternativa värdar och en insekt som sprider sjukdomen är väsentliga upptäckter som behövs i arbetet för en hållbar plantageförvaltning, säger João Bila. Bristande kunskaper inom detta område har gjort att tidigare bekämpningsstrategier har misslyckats.
Avhandlingen visar också att plantageskötseln har betydelse för sjukdomsförekomsten; Hur gamla palmerna är, om det växer andra palmarter på gården, vilken typ av kokospalm som odlas, och om rötterna beskärs, är exempel på faktorer som har betydelse.
– Våra studier har ökat kunskapen om CLYD-epidemiologin i Mocambique, och kan vara till hjälp i utvecklingen av en mer effektiv och hållbar CLYD-strategi, vilket räddar jobb och ger försörjning och hopp för många människor, avslutar João Bila.
För mer information:
João Bila, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, SLU
018-671628, 072-906 31 33, Joao.Bila@slu.se
Frågor på svenska kan besvaras av Nils Högberg, forskare vid samma institution. 018-67 18 75, 073-0575403, nils.hogberg@slu.se
Kati Knudsen är anestesisjuksköterska i botten och har många års erfarenhet av att söva patienter inför operation. Hon upptäckte redan då hon i begynnelsen av sin karriär började söva patienter att man bedömde patienters luftvägar väldigt olika.
– Detta gjordes olika från person till person och vi satte oss många gånger i kritiska situationer och äventyrade patientsäkerheten.
Fanns inga rutiner
När hon sedan undersökte detta på anestesiklinikerna i Sverige fann hon att mindre än hälften hade rutiner för hur man skulle bedöma patienter inför narkos.
Lika illa såg det ut när det gällde riktlinjer för vilka patienter som skulle vakenintuberas, det säkraste sättet att få en fri luftväg om det finns risk för svår intubation.
Av 20 intervjuade narkosläkare hade bara tre gjort kirurgisk luftväg, då man sticker hål i halsen för att få i patienten luft, den sista chansen. De utstrålade en väldig styrka då det är en fruktad situation och inget någon önskar att göra.
– Blir du larmad till t ex akuten så måste man arbeta som ett team fast de inte kan mitt område.
Man måste utbilda mera och i simuleringsövningar träna på olika scenarier. Om narkosläkaren eller narkossköterskan som ska göra detta är stressad så är det inte säkert att de på ett rationellt sätt kan förmedla vad de vill göra.
– Då kan någon annan ta över och vägleda narkosläkaren eller sjuksköterskan.
De överlämnar sina liv
– Vi måste hjälpa patienterna mera, vi kan inte bara dela ut hibiscrubsvampen. Det är ju känt att patienter som ska till operation är rädda. De vill ha skräddarsydd information om det de kan förvänta sig.
Det har inte funnits några studier om hur patienter upplevt att bli vakenintuberade.
Kati har därför intervjuat patienter som blivit det och de berättar att det känns som att man ska kvävas och de känner rädsla och stress.
– Man kan hålla i handen så att de känner att någon finns där, för när man stoppar ner tuben så kan de ju inte verbalt kommunicera.
– De vill ha ögonkontakt och det är jätteviktigt men vi står ju oftast bakom huvudet på patienten. Kanske kan vi ha en spegel för närvaro och ögonkontakt, någon som ser dina ögon. De överlämnar faktiskt sitt liv i våra händer.
Jag brinner för patienterna och deras rättigheter, vi måste ta hand om dem mera. Jag har gjort detta för min kår, jag vill hjälpa dem, avslutar Kati.
Kati Knudsen disputerade 20 maj på Gävle Sjukhus med avhandlingen ”Airway management in anaesthesia care- professional and patient perspectives”
Kontaktinformation: Kati Knudsen, forskare i Medicin-och vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle, e-post: kati.knudsen@hig.se
Depression drabbar allt fler. Enligt världshälsoorganisationen WHO kommer depression att inom 10-20 år vara den största folksjukdomen i världen.
– Olika personer drabbas olika hårt. Depression innebär alltid ett lidande och de svåraste fallen kan leda till självmord och annan dödlighet, till exempel i hjärt- och kärlsjukdomar, säger Markus Heilig, professor i psykiatri och ansvarig för metoden.
Han är verksam vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap, Linköpings universitet, och behandlingen sker i samarbete med psykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Sedan nya moderna mediciner med färre biverkningar utvecklades under 1990-talet har alltfler drabbade blivit hjälpta.
– Problemet är att en tredjedel av patienterna inte svarar på dessa läkemedel. De ingår inte heller i den tyngsta grupp av patienter som behöver elbehandling, ECT, säger Markus Heilig.
Vet att det hjälper – inte hur
Den behandling som nu införs kallas dTMS – transkraniell magnetisk stimulering. Metoden innebär att patienten sitter med en hjälm på huvudet och får en svag stimulering genom nervcellerna på djupet i hjärnan, 5-6 centimeter in.
– Exakt hur detta hjälper patienterna vet vi inte, men vi vet att det hjälper. En hypotes är att nervvävnaden skrumpnar hos deprimerade människor därför att nätverken mellan cellerna tappat kopplingen till varandra. När nervcellernas tillväxt ökar genom stimuleringen så bildas kopplingar igen mellan dem. Det gör att patientens funktioner kommer tillbaka. De flesta blir i alla fall markant förbättrade.
Patienterna behandlas under cirka fyra veckor, 20-30 minuter varje dag. De kan leva som vanligt under tiden, bo hemma och behöver inga mediciner.
Metoden har testats i 17 studier på flera hundra patienter och behandlingen är godkänd i USA.
– Vi har nu utrustning och kunnandet här och vi ser metoden som ovanligt säker, säger Markus Heilig.
Behandlingen av patienter påbörjas redan i sommar men startar i full skala i slutet av sommaren. Arbetet är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Region Östergötland.
Allt fler studier tyder på att hjärnan och kognitiv utveckling kan påverkas av avgaser.
I en nya studie av en forskargrupp från Umeå universitet undersöktes samband mellan exponering för luftföroreningar i bostadsområdet och barn och ungdomars psykiska hälsa genom att använda uppgifter från Läkemedelsregistret tillsammans med en nationell modell för luftföroreningskoncentrationer. Hela befolkningen under 18 års ålder i Stockholms län, Västra Götaland, Skåne och Västerbotten studerades.
Barn och ungdomar som levde i områden med högre koncentrationer av luftföroreningar hade nio procent högre risk att ha minst ett läkemedelsuttag för en psykiatrisk diagnos under uppföljningen per 10 mikrogram per kubikmeter högre halt av kvävedioxid, även efter att man kontrollerat för socioekonomi och demografiska faktorer.
– Resultaten kan innebära att en minskad koncentration av luftföroreningar, främst bilavgaser, skulle kunna minska psykisk ohälsa hos barn och ungdomar, säger forskaren Anna Oudin vid Enheten för yrkes- och miljömedicin, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, som har lett studien.
