– Det finns ett gap mellan de kunskaper i matematik som yrkeslivet efterfrågar och det som eleverna kan. Det är en väldigt känslig fråga, men delvis beror det på att lärarna inte följer innehållet i ämnesplanen, säger Karolina Muhrman, lärare sedan tolv år och nyligen disputerad inom utbildningsvetenskap på Linköpings universitet.
Den nya läroplanen som kom 2011 innebar att matematik på de yrkesinriktade gymnasieprogrammen skulle få en närmare koppling till elevernas yrkesinriktning och en ny matematikkurs utformades. Bakgrunden till reformen var främst att höja kvaliteten på yrkesutbildningen och att göra ungdomarna mer anställningsbara. Men Karolina Muhrmans avhandling visar att den nya anpassade matematikkursen i yrkesutbildningarna inte har gett väntad effekt.
Bristande samarbete Karolina Muhrmans studie bygger på intervjuer och enkäter med 148 elever, yrkeslärare, matematiklärare på naturbruksprogrammet samt yrkesverksamma lantbrukare. Resultatet pekar på att samarbetet mellan matematiklärarna och yrkeslärarna ofta brister och att detta leder till sämre undervisning för eleverna. Matematiklärarna har inte kunskaper om de yrken som de möter på programmen, yrkeslärarna i sin tur vet vilka matematikkunskaper som behövs, men saknar mattedidaktiska kunskaper.
Bristen på samarbete beror på många olika saker. Dels handlar det om olika lärarkategorier som inte brukar arbeta tillsammans och därför inte har kunskap om varandras kompetenser. Men det finns också organisatoriska hinder – som många gånger handlar om att ledningen inte ger lärarna förutsättningar att kunna utveckla en yrkesrelaterad matematikundervisning. Det kan handla om tid för möten och fortbildning, gruppsammansättningar och scheman. Det är heller inte ovanligt att ämneslärare och yrkeslärare arbetar i olika byggnader och aldrig mworking farm young öts.
De nationella proven visade sig också ha en avgörande roll för att undervisningen inte knyts till yrket. Många lärare uttryckte stor stress över proven och menade att de hellre fokuserar på sådana typer av uppgifter om de vet kommer på de nationella proven.
Men det finns också goda exempel i studien, där lärare har utvecklat så kallad infärgad undervisning, det vill säga när en del av yrkesämnet används som stoff i matematikämnet och vice versa, eller när undervisningen är ämnesintegrerad. Lärarna som arbetar infärgat beskriver positiva effekter på såväl elevernas motivation som utvecklingen av matematikkunskaper och yrkeskunskaper. Enligt matematiklärarna lyckas eleverna minst lika bra, eller till och med bättre, på de nationella proven än tidigare.
Inga mattekunskaper – inget jobb Det som förvånade Karolina Muhrman i arbetet med studien var hur viktigt de yrkesverksamma tyckte det var med matematikkunskaper. Vid intervjuerna framkom att de framtida arbetsgivarna, i detta fall lantbrukare, värderade matematikkunskaper så mycket att det kan vara avgörande vid anställning.
–Ska foder ges eller gödning spridas kan man inte ta fram telefonen mitt i för att använda miniräknaren. Lantbrukarna räknar varje dag i varenda arbetsuppgift och de vill inte anställa någon som riskerar att göra dyrbara misstag på grund av bristande kunskaper, säger Karolina Muhrman.
Men för att för att yrkeselever ska uppnå de kunskaper som yrkeslivet efterfrågar räcker det inte med att ändra kursplaner, enligt Karolina Muhrman. Dessa måste kunna realiseras i skolan också och hon föreslår att man redan på lärarutbildningen förbereder blivande ämneslärare och yrkeslärare på att de i framtiden måste kunna samarbeta.
Som det är i dag erkänner svensk lag månggifte som skett i andra länder om det ingåtts enligt detta lands lagar och makarna saknade anknytning till Sverige. Det innebär att det i Sverige i dag finns hundratals polygama äktenskap som erkänts och registrerats hos Skatteverket.
– Det här kan skapa stora tillämpningsproblem om exempelvis en irakisk man med tre hustrur avlider, säger Göran Lind. Ska alla tre ha giftorätt i boet? Ska de dela på den hälft som en monogam änka får eller ska dödsboet delas på annat sätt? Och ska barnen betraktas som gemensamma barn eller särkullbarn.
Saknas vägledning i lagstiftningen Liknande situationer och än mer komplicerade kan uppstå vid äktenskapsskillnad mellan mannen och någon av fruarna. För detta finns ingen vägledning i svensk lagstiftning utan det blir upp till domstolarna att fatta beslut.
– Oansvarigt, menar Göran Lind eftersom det kräver ställningstaganden till en rad principiella frågor som det är lagstiftarens – inte domstolarnas – uppgift att ge vägledning om.
Barnäktenskap erkänns inte
Till skillnad från månggifte, erkänner inte svenska myndigheter äktenskap med barn under 15 år trots att det egentligen är samma lag som gäller för månggiften. Det sker med hänvisning till det som kallas ”ordre public”, det som ligger till grund för den svenska rättsordningen.
– Det borde man, enligt Göran Lind, kunna göra även vad gäller polygami. Principen om likabehandling av makar har legat till grund för äktenskapsrätten i snart 100 år. Dessutom finns det stöd i regeringsformens krav på respekt för alla människors lika värde och dess krav att ingen får missgynnas på grund av sitt kön, vilket också har stöd i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Göran Lind menar därför att svenska domstolar bör säga nej till att erkänna utländska polygama äktenskap.
Nya tider Månggifte kan i dag inte ingås i Sverige. Detta hindrar dock inte att flera personer lever tillsammans i polygama konstellationer. Ökad invandring från muslimska länder och en mer liberal hållning till olika samlevnadsformer ökar kraven på reformer som gör det möjligt att ingå sådana äktenskap här i landet. Det är ett tidens tecken att en arbetsgrupp inom Centerpartiet för en tid sedan föreslog att polygama äktenskap borde kunna ingås i Sverige.
– En sådan reform kommer att kräva omfattande omarbetningar av svensk familjerätt. Behovet av forskning kring makars och barns välbefinnande i polygama relationer är stort och innan frågan om ingående av sådana äktenskap i Sverige på allvar aktualiseras framstår det som nödvändigt att sådan forskning genomförs.
Skulle det bli möjligt med månggifte i Sverige är steget inte långt till att äktenskapet avskaffas, menar Göran Lind.
– Det kan då komma att ersättas av någon form av familjebolag med olika antal delägare och avsedda för olika typer av familjebildningar. Lagstiftningen skulle då vara neutral i förhållande till olika moraliska och religiösa värderingar, men innehålla vissa skyddsregler för en svagare part och för utomstående tredje personer, säger han.
– Även om den nu skisserade utvecklingen inte kan anses önskvärd och inte heller särskilt sannolik på kort sikt, så är den, enligt Göran Lind, fullt tänkbar i ett framtidsperspektiv.
Göran Lind är med artikeln ”Utmaningar inom familjerätten” en av ett antal rättsvetenskapliga författare, som i jubileumsboken ”Svensk Juristtidning 100 år” (Justus förlag) spekulerar om juridikens utveckling.
Religionen spelade en viktig roll i den spanska koloniseringen av Yucatánhalvön, en stor del av Mayakulturens kärnområde. Tillsammans med den spanska monarkin hade religionen en stor makt och inflytande i samhället.
− Koloniala kyrkor och kapell representerade makten i form av byggnader och arkitektur som användes för att kontrollera Mayasamhället. Att omvända mayaindianerna till kristendomen var en viktig del i spanjorernas politik och riktlinjer när det gällde kolonialiseringen i Mexiko, säger avhandlingens författare Teobaldo Ramirez Barbosa.
Två olika traditioner skapar någonting nytt Han har gjort en jämförande analys av tidiga koloniala kyrkor och Mayabostäder på Yucatánhalvön och Belize. Vanligen har kolonialismen tolkats som en ensidig relation där kolonisatören och dennes kultur inte påverkas, utan där den behålls oföränderlig. Teobaldo Ramirez Barbosas analys mellan spanska kyrkor och Mayabostäder avslöjar att den koloniserade hade en påverkan i fråga om arkitetur.
− Mayaindianer har använt samma byggmaterial i sina bostäder sedan den förspanska perioden fram till idag. Mina resultat visar att denna byggtradition med murverk eller stucco, stuckatur, halmtak eller ramadas, samt halvrunda, runda och fyrkantiga husformer är möjliga att observera i vissa typer av spanska kyrkor, säger han.
En av Teobaldo Ramirez Barbosas slutsatser är att detta kan tolkats som hybriditet, det vill säga en kombination av två olika traditioner som skapar någonting nytt.
Påträffade hittills okända bosättningar i Mexiko
Parallellt med analysen av den religiösa arkitekturen och mayabostäder gjorde han tre utforskningar i viken Espíritu Santo, Mexiko. Syftet med undersökningarna var att identifiera platsen Kachambay och dess kyrka Nuestra Señora de la Limpia Concepción som grundades 1621, samt hittills oupptäckta indianska bosättningar eller rancherias, små boplatser som var ett resultat av den koloniala politiken.
Två nya små bosättningar påträffades i norra delen av viken Espiritu Santo, vilka bevisar förekomsten av mänsklig verksamhet i en region som historiskt har ansetts vara obebodd. En av dem kan kopplas direkt till platsen Kachambay.
− Dessa fynd öppnar möjligheten för nya utforskningar i området och hur Mayaindianer anpassade sig genom att fly från den koloniala regimen, säger Teobaldo Ramirez Barbosa.
Legenden berättar om en medeltida helgonkung som dog en dramatisk död i strid utanför kyrkan där han firat mässa. Ett forskningssamarbete som letts från Uppsala universitet kan nu berätta mer om Erik den heliges hälsa, hur han såg ut, var han bodde och hur det gick till när han slutligen dödades.
Inga samtida källor nämnde Erik Jedvardsson, Sveriges konung och senare helgon. Den enda berättelsen om hans liv finns i helgonlegenden vars bevarade form är skriven på 1290-talet. Det är känt att sådana legender ofta är otillförlitliga. Erikslegenden är dock baserad på en längre legend som har försvunnit och denna längre legend kan ha varit mycket äldre.
Kvarlevor i ett relikskrin
Den bevarade legenden berättar att Erik valdes till kung och regerade rättvist, var en hängiven kristen, ledde ett korståg till Finland och stöttade kyrkan. Han dödades år 1160, under sitt tionde regeringsår, av en dansk tronpretendent. Hans kvarlevor har vilat i ett relikskrin sedan 1257.
Bild: Väggmålning av Kung Erik som varnas under gudstjänsten.
Men vad kan modern forskning berätta om de ben som tillskrivs honom? En grundlig undersökning av benen i relikskrinet gjordes 1946 men utvecklingen av nya undersökningsmetoder motiverade en ny undersökning 2014. Den 23 april 2014 öppnades relikskrinet vid en ceremoni i domkyrkan. Därefter påbörjade forskare från flera olika fält undersökningar av benen i jakt på ny kunskap om den medeltida kungen. Nu presenteras de första resultaten från undersökningarna.
Tvärvetenskaplig samarbete
– Det tvärvetenskapliga samarbetet mellan olika discipliner i arbetet med Erik den heliges skeletala lämningar ger stor information om hans hälsa (ortopeder och röntgenläkare), släktskap (aDNA analys), konsumtion (isotopanalys) och hans död (rättsmedicin), säger projektledare Sabine Sten, professor i osteoarkeologi, institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet Campus Gotland.
I relikskrinet finns 23 ben som till synes tillhör samma individ. I skrinet ligger också ett skenben som inte hör dit. Kol-14-värdena som uppmätts för benen är förenliga med ett dödsfall omkring år 1160. Den osteologiska analysen visar att benen tillhör en man som var 35-40 år gammal och 171 cm lång. När han dog hade han alla tänder i överkäken kvar.
Frisk och välnärd
Undersökningar av benen med hjälp av datortomografi på Akademiska sjukhuset i Uppsala visade inga skönjbara medicinska åkommor. DXA- och pQCT-mätningar på samma sjukhus visade att Erik inte led av benskörhet. Tvärtom hade han en bentäthet som låg 25 procent över dagens unga vuxna. Erik den helige var välnärd, var kraftigt bygd och fick rikligt med motion.
Den genomförda isotopanalysen visar på en diet som var rik på insjöfisk, vilket indikerar att kungen hörsammade kyrkans regler kring fasta, det vill säga dagar då det var förbjudet att äta kött. Analysen visar också att han under sina sista tio år inte levde i Uppsalaregionen, som förväntat, utan troligare i Västergötland. Dessa slutsatser ska dock betraktas som mycket preliminära eftersom det ännu finns få andra undersökningar att jämföra värdena med.
Släktskap studeras
I samband med att relikskrinet öppnades togs även prover för DNA-analys. Förhoppningen är att få resultat som ger ny kunskap om frågor om släktskap. Denna analys är ännu inte klar och förväntas dröja ytterligare ett år. Forskarna kan dock berätta att de har lyckats få fram DNA-information ur proverna.
Skallen i relikskrinet bär spår efter en eller två läkta skador som kan ha uppkommit efter våld med vapen. Legenden säger att Erik ledde ett korståg till Finland och skadorna skulle kunna ha uppkommit då.
Blev hånad och halshuggen
Legenden berättar att kungen under sitt sista slag blev omringad av fiender och när han föll till marken sårades han om och om igen tills han var nästintill död. Därefter hånades han och fick slutligen huvudet avhugget. De bevarade benen har minst nio märken efter hugg som uppkommit i samband med döden. Sju av dessa sitter på benen. Inga skador har hittats på revbenen eller det bevarade armbenet, vilket förmodligen betyder att kungen bar ringbrynja men hade mindre skyddade ben. Båda skenbenen har skador som tillfogats från fötterna och uppåt, vilket tyder på att kungen låg på magen.
En av halskotorna har huggits av, vilket inte kunde ha gjorts utan att ta av ringbrynjan. Alltså kunde detta inte ha gjorts i strid. Detta bekräftar att det var ett mellanspel, beskrivet som hånandet i legenden, mellan slaget och halshuggningen. De dokumenterade skadorna motsäger inte på någon punkt förloppet av striden så som den nedtecknats i den mycket senare legenden.
Fotnot: Forskningsresultaten presenteras i en kommande artikel i tidskriften Fornvännen.
För mer information:
Projektledare Sabine, Sten, professor i osteoarkeologi, institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet Campus Gotland. Tel 0498-10 83 20, 018-471 83 20. sabine.sten@arkeologi.uu.se
Tidigare studier har visat att interaktion kring mat i sociala medier kan påverka ungdomars godisintag och deras benägenhet att prova obekant mat. Dessutom har forskning visat att bilder av mat stimulerar hjärnområden som är associerade med aptit hos barn och ungdomar.
I den aktuella studien, som presenterats i den vetenskapliga tidskriften Appetite, har över 1 000 Instagramkonton tillhörande ungdomar i Skandinavien analyserats.
85 procent av kontona innehöll matbilder som analyserades.
Godis och bakverk vanligast
– De vanligaste livsmedlen vi identifierade var godis, kakor och bakverk, läsk och saft, choklad och glass. Tillsammans fanns de livsmedlen, som tillhör kategorin kaloririka och näringsfattiga livsmedel, i 68 procent av bilderna på Instagram, säger Christopher Holmberg vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap och en av forskarna bakom studien Adolescents’ presentation of food in social media: An explorative study.
Som jämförelse fanns frukt och grönt på 22 procent av bilderna.
Kopplat till kategorin kaloririka och näringsfattiga livsmedel fanns, oftare än vad gällde övriga kategorier av mat, även en positiv beskrivning samt att bilderna oftare var från högtidsstunder, som födelsedagsskalas eller fester.
Informell reklam för livsmedelsmärken
Studier i Storbritannien har påvisat att livsmedelsmärken får ökad betydelse i tonåren och blir viktiga markörer i ungdomars identitetsskapande. I den aktuella studien vid Göteborgs universitet var livsmedelsmärkena Coca Cola, Frappucinos från Starbucks samt glass från Ben & Jerrys mycket vanliga och alltså något ungdomarna själva gjorde reklam för via sina Instagramkonton.
– Det indikerar att ungdomarna är omedvetna om, eller helt enkelt accepterar, den typen av reklamspridning i sina sociala nätverk. Det faktum att ungdomarna själva skapar och sprider reklamen kan innebära att den här formen av informell reklam är mer effektiv än traditionell livsmedelsreklam, säger docent Christina Berg vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap.
För mer information: Christopher Holmberg, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, e-post christopher.holmberg@gu.se, tel 031-786 4295, 0765-54 59 51
John Chaplin, institutionen för kliniska vetenskaper, e-post john.chaplin@gu.se, tel 0708-62 88 57
Thomas Hillman, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, e-post thomas.hillman@gu.se, tel 031-786 2205
Christina Berg, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, e-post christina.berg@ped.gu.se, tel 031-786 42 07, 0709-58 72 99
Det är välkänt att flyktingar utgör en särskilt utsatt grupp med sämre hälsa än både svenskfödda personer och andra invandrargrupper som inte är flyktingar. I den nya studien använde sig forskarna av nationella register för att undersöka om flyktingar löper större risk än andra utrikesfödda grupper och svenskfödda att drabbas av psykossjukdom. Schizofreni och andra icke-affektiva psykoser är allvarliga psykiatriska sjukdomar, som drabbar ungefär 2 procent av befolkningen. Sjukdomen debuterar ofta under övergången till vuxenliv och innebär ett stort lidande.
Utlandsfödda mer utsatta
Många studier i både Sverige och i andra länder, har samstämmigt visat att utlandsfödda och deras barn har en betydligt högre risk för psykossjukdom jämfört med inrikes födda, men orsakerna är outforskade. Fram till nu har det varit okänt om flyktingar, som ju är en extra utsatt grupp bland de utrikesfödda, har en ännu större risk att drabbas av just psykos.
I den nu aktuella studien följde forskarna 1,3 miljoner unga svenskar födda antingen i Sverige eller utomlands i som mest 13 år. Alla uppgifter var anonymiserade. Personerna följdes från det att de fyllde 14 år, eller kom till Sverige, beroende på vilket som inträffade först. Under studieperioden fick 3 700 av dem diagnosen icke-affektiv psykos.
– Risken för icke-affektiv psykos visade sig vara 66 procent högre för flyktingar än för andra utrikesfödda från samma regioner som flyktingarna. Jämfört med svenskfödda var risken nästan tre gånger så hög, säger studiens förstaförfattare Anna-Clara Hollander, vid institutionen för folkhälsovetenskap.
Tydligast mönster för män
Mönstret gällde både män och kvinnor, men var tydligast för män. Flyktingar från alla regioner hade högre risk än personer som kom från samma områden men som inte var flyktingar. Ett undantag var personer som kom från Afrika söder om Sahara, där båda grupperna hade lika förhöjd risk jämfört med den svenskfödda gruppen.
Forskarna bakom studien drar slutsatsen att det är en högre risk för icke-affektiva psykoser bland flyktingar jämfört med invandrare som inte är flyktingar. Alla invandrare, både flyktingar och de som inte är flyktingar, har en förhöjd risk jämfört med svenskfödda. Forskarna menar att sett i ett större sammanhang stöder deras fynd hypotesen att traumatiska livshändelser kan spela en roll för risken att insjukna i schizofreni och icke-affektiva psykoser.
– Läkare, sjuksköterskor, psykologer och personer som planerar framtida vård behöver vara uppmärksamma på den höga psykosrisken hos flyktingar. Det är särskilt viktigt med tanke på att tidiga interventioner kan vara av yttersta vikt hos denna redan så utsatta grupp, säger Anna-Clara Hollander.
Mer information:
Anna-Clara Hollander, postdoktor, psykolog, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Telefon: 08-524 80 119, E-post: anna-clara.hollander@ki.se
Christina Dalman, professor, läkare, forskningsgruppsledare, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Telefon: 072-242 68 92, E-post: christina.dalman@ki.se
Publikation: ”Refugee migration and risk of schizophrenia and other non-affective psychoses: a cohort study of 1.3m people in Sweden”, Anna-Clara Hollander, Henrik Dal, Glyn Lewis, Cecilia Magnusson, James B Kirkbride, Christina Dalman, BMJ, online 15 March 2016
Fotnot: Studien har gjorts i samarbete med forskare vid University College London i Storbritannien. Forskningen har finansierats med stöd av FORTE, Vetenskapsrådet och Sir Henry Dale Fellowship grundat av the Wellcome Trust och the Royal Society.
I en ny doktorsavhandling från Örebro universitet studeras hur bindvävscellerna som bygger upp människans hud kommunicerar med varandra. Fibroblaster är den vanligaste cellen i läderhuden, det mellersta lagret av hudens tre lager. Den bygger upp bindväven genom att producera proteiner som exempelvis kollagen. Fibroblasterna kommunicerar med andra celler, bland annat med keratinocyter. Det är cellerna i det yttersta hudskiktet, överhuden. Samspelet mellan fibroblaster och keratinocyter är viktigt vid uppbyggnad och reparation av vävnaden som vid sårläkning.
– För att studera kommunikationen har jag odlat cellerna i laboratorium. Målet är att använda ett system som liknar huden så mycket som möjligt. Det är viktigt att förstå cellernas kommunikation. Framförallt när ena lagret inte finns som vid en brännskada, men också hur cellerna påverkas i andra fibrotiska tillstånd. Huden är kroppens största organ och den måste fungera optimalt, säger Anita Koskela von Sydow, doktorand i biomedicin vid Örebro universitet.
Omfattande brännskador
Då kroppen utsätts för en brännskada förstörs hudens yttre skikt och desto djupare beroende på grad av brännskadan. Fibroblaster i den omkringliggande vävnaden aktiveras och börjar producera bindväv för att läka skadan. För att minska ärrbildningen och hjälpa kroppen att återskapa den skyddande barriären mot omvärden flyttas hud från en annan del av kroppen.
– Vid stora brännskador transplanteras hud för att såret ska läka bättre. En stor brännskada överstiger 20 procent av kroppsytan. Patienter med 80 procent brännskador över kroppen kan läkarkåren i vissa fall numera rädda. Genom att täcka och återskapar hudbarriären som är kroppens yttre skydd.
Inflammatoriska faktorer
I samband med skada sätts en inflammation igång i vävnaden, som hjälper kroppen att ta bort smuts och skadad vävnad. Inflammation bidrar till att aktivera fibroblasterna till att producera bindväv. Långvarig inflammation kan få allvarliga konsekvenser för huden, fibros kan även drabba andra organ i kroppen med allvarliga konsekvenser.
– Vid en skada på kroppen uppstår en inflammation som hjälper kroppen att läka. Inflammationen aktiverar även fibroblasterna och får man en stark inflammation som pågår under en längre tid kommer fibroblasterna att fortsätta producera bindväv. Det är inte bara huden som påverkas av ärrutveckling utan även njurar, lever och lungor.
Anita Koskela von Sydow visar nya ledtrådar om samspelet mellan celler i huden. Hon beskriver även i sin avhandling hur olika inflammatoriska faktorer påverkar bindvävsceller. Det har betydelse för kunskapen om normala och dysfunktionella läkningsprocesser, exempelvis vid sjukdomar där fibros orsakar stora problem och kroniska sår.
Mer information:
Anita Koskela von Sydow, verksam vid Kliniskt forskningslaboratorium på Universitetssjukhuset Örebro
Mobil: 070-654 47 63, E-post: anita.koskela-von-sydow@regionorebrolan.se
Kanji är betydelsebaserat och ett tecken motsvarar i princip ett ord. Kanji är inte bara grafiskt komplicerat utan också fonologiskt oklart. Ett tecken har ofta flera uttal eller så kan olika tecken ha samma uttal. Utan sammanhang är det därför svårt att veta vilket av flera uttal som ska appliceras till ett tecken.
Tidigare forskning har visat att studenter i japanska som andraspråk och modersmålstalare beter sig olika när de läser eller skriver kanji. Tidigare studier har jämfört nybörjarstudenter i japanska som andraspråk med modersmålstalare på avancerad nivå, och det visade sig då att de båda grupperna använde olika uppsättningar av kanji, vilket orsakade oklarhet om skillnaderna var baserade på gruppernas modersmål, gruppernas nivåer eller av de olika kanji.
Jämför svenska nybörjare med japanska skolbarn Fusae Ivarsson har därför i sin avhandling genomfört noggranna och omfattande experiment bestående av läs- och skrivtest av kanji där en identisk uppsättning av tecken användes för nivåanpassade svenska studenter och japanska skolbarn. Svenska universitetsstuderande i japanska på nybörjarnivå jämfördes med japanska skolelever i årskurs två (båda grupperna hade lärt sig cirka 240 tecken), och svenska studenter på avancerad nivå jämfördes med japanska elever i årskurs fem (där båda grupperna lärt sig runt 800 tecken).
Resultatet visar att det svenska uttalets påverkan var större för nybörjare – som gör fler fel i kanji – än för de på avancerad nivå. Dessutom var skillnaden mellan de svenska nybörjarna och de på avancerad nivå större än skillnaden mellan de japanska eleverna i årskurs två och fem. Detta var mindre förvånande eftersom observationer från tidigare studier inte tydde på motsatt resultat.
– Det förvånande var att skillnaderna i minnesinhämtningsmetod för kanjis uttal mellan svenska och japanska grupper är större på avancerad nivå än på nybörjarnivå. På avancerad nivå försökte svenskarna läsa kanji genom att dela upp ett tecken i två komponenter och hitta en uttalbar komponent, medan japanerna föredrog att applicera tecknets andra uttal eller en sammanhangsbaserad gissning, säger Fusae Ivarsson.
Effektivare att lära enligt egen stategi
Denna upptäckt leder till den pedagogiska implikationen att det skulle vara effektivare att lära andraspråksstudenterna hur den läsningsstrategi de föredrar kan förbättras, snarare än att påtvinga dem att behandla tecken som modersmålstalande japaner gör.
– Detta resultat har även tillämpningsmöjlighet för svenska studenter i kinesiska eftersom kanji och hanzi, kinesiska tecken för att skriva kinesiska, har samma grund, säger Fusae Ivarsson.
Mer information:
Fusae Ivarsson, telefon: 031-786 4590, e-post: fusae.takasaki.ivarsson@språk.gu.se
Forskare från Linnéuniversitetet, University of Surrey, NHTV Breda, Nederländerna och University of Otago, Nya Zeeland har undersökt hur ny teknik som till exempel alternativa bränslen, soldrivna-plan och nya konstruktioner av flygplan, presenteras av industrin och media, tillsammans med den efterföljande nivån av framgång i praktiskt tillämpa dessa tekniker. Forskarna hävdar att diskussionen av ny teknik skapar myter om flygning med nollutsläpp, avskärmar flygindustrin från närmare granskning av sin politik för hållbar utveckling.
– Flyget har upplevt en kraftig tillväxt under de senaste 40 åren. År 2050 kommer energianvändningen inom luftfarten att ha tredubblats och flygets energianvändning kommer att stå för 19% av alla transporter, jämfört med 11% under 2006, säger Stefan Gössling, professor i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet.
– Detta står i skarp kontrast till löften från industrin att minska utsläppen för flyget genom teknik och strävan mot nollutsläpp för flygning genom, kanske den alltför hypade, utvecklingen av soldrivna-flygplan och vätgasbränsle.
Skapar en form av propaganda
På det sätt den nya tekniken presenteras, skapas ”myter” eller en form av propaganda som förnekar sanningen och leder till att framstegen inom klimatpolitiken för luftfarten avstannat. Användningen av dessa ”teknikmyter” inom industrin och regeringen, lindrar ångesten för att ingenting görs och man pekar på framtida mirakellösningar, som i verkligheten är osannolika.
Forskargruppen har analyserat hur den nya flygtekniken som till exempel soldrivna plan, har lyfts fram av industrin som nyckeln för hållbart flygande. Tekniken presenteras som en möjlig lösning för att undvika de stora utsläppen, men forskning visar samtidigt att det är osannolikt att genomföra ”dygnet-runt” flygningar med soldrivna plan och att de soldrivna planen aldrig kommer att ersätta de bränsledriva kommersiella flygningarna.
Vi har sett tydliga mönster, när det gäller hur man lyfter fram tekniska framsteg som soldrivna- och elektriska flygningar. Genom media har industrin framgångsrikt presenterat dessa tekniker som stora genombrott, som skulle ha positiva följder för flygets framtid och för att uppnå nollutsläpp. I verkligheten är det en retorik som tar rubriker ifrån det faktum att utsläppspolitiken har misslyckas, och industrin pekar ständigt på att det finns en ”bättre framtid precis runt hörnet ”.
Även om dessa uppfinningar är fascinerande ur ett forskningsperspektiv, kommer de inte att fungera som en universallösning för att minska flygets skadliga utsläpp i vår atmosfär, ett utsläpp som dessutom ökar. Industrin kommer alltid att vilja presentera en optimistisk syn på sin roll i denna fråga, men vår forskning har också visat att vissa politiker är delaktiga i att värna om dessa myter, men de måste sluta förlita sig på retorik och börja med att hänvisa till fakta.
I aprilnumret av tidskriften Lancet Neurology ger de rekommendationer om hur patientvård, grundforskning och klinisk forskning om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar ska organiseras i framtiden. Arbetet presenteras vid en workshop i Europaparlamentet i Bryssel den 15 mars i samband med Brain Awareness Week 2016.
Rapport som identifierar en rad utmaningar
Lancets redaktörer har initierat en kommission i syfte att ge expertrekommendationer och information till politiker och beslutsfattare om Alzheimers sjukdom. Bengt Winblad, professor vid Karolinska Institutet och dess Centrum för Alzheimerforskning, fick uppdraget att organisera och leda expertkommissionen. Fler än 30 internationellt ledande forskare har bidragit och resultatet, en 78 sidor lång rapport, är den enda artikeln i aprilnumret av Lancet Neurology. Forskarna har identifierat en rad utmaningar som måste hanteras för att minska bördan av demenssjukdomar.
– Nu gäller det för politikerna att förstå att det här är ett växande problem, som redan nu kostar samhället väldigt mycket pengar. Det behöver satsas pengar på forskning inom alla delar som rör sjukdomen, dels för att hitta bättre läkemedel, men också förbättra vård och prevention, säger Bengt Winblad.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och står för ungefär 60 procent av fallen. Den viktigaste riskfaktorn är hög ålder. I takt med att den förväntade livslängden ökar räknar man med att antalet personer med demens kommer att stiga. År 2015 uppskattades nästan 47 miljoner personer runt om i världen leva med demens. Till 2030 beräknas siffrorna vara 75 miljoner. Till år 2050 uppskattas runt 131 miljoner vara drabbade. Än så länge finns ingen behandling som effektivt kan bromsa eller stoppa sjukdomen.
Förespråkar ökad samverkan
Policydokumentet tar upp hälsoekonomi, epidemiologi, prevention, genetik, biologi, diagnos, behandling, vård och etik. Forskarna förespråkar att statliga myndigheter samverkar med läkemedelsbolag på en multinationell nivå för att samordna resurser och dela risker.
– Min förhoppning är att policydokumentet ska stimulera ökat nationellt och internationellt samarbete och en öppenhet för samarbete med industrin. Det behövs samverkan, inte bara inom forskningen utan även inom politiken på alla nivåer, säger Bengt Winblad.
Artikeln är skriven av forskare från Sverige, Frankrike, Storbritannien, Australien, Danmark, Kanada, Schweiz, Italien, Luxemburg, USA, Tyskland och Nederländerna. Workshopen i Bryssel arrangeras av parlamentets STOA-panel (Science and Technology Options Assessment) i samband med internationella Brain Awareness Week 2016.
Publikation: “Defeating Alzheimer’s disease and other dementias: a priority for European science and society”, Bengt Winblad, Philippe Amouyel, Sandrine Andrieu et al, Lancet Neurology, 2016;15:455-532, online 14 March 2016.
Kontaktinformation: Bengt Winblad, professor i geriatrik, Centrum för Alzheimerforskning. Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. E-post: bengt-winblad-swedishbrainpower@ki.se eller bengt.winblad@ki.se
Mia Eriksson har undersökt hur böcker och artiklar av bland andra Karl Ove Knausgård, Toril Moi och Åsne Seierstad berättar om Anders Breivik. En av hennes slutsatser är att gängse förklaringsmodeller för terrorattacker förutsätter att terroristen är islamist och att dessa förklaringsmodeller därför inte håller när terroristen tolkas som kristen eller sekulär.
− När det kommer till islamistiska terrordåd görs kulturen och religionen ofta till viktiga bakomliggande orsaker till terroristens radikalisering. I Breiviks fall ses hans radikalisering istället som en effekt av hans personliga ”oförmåga” att lyckas på arbetsmarknaden, i kärleksrelationer och med vuxenlivet i allmänhet, säger Mia Eriksson.
Personliga särdrag i fokus
Han beskrivs som barnslig och omogen, och många av texterna lyfter fram hans ambivalenta sexuella identitet och moderns psykiska och emotionella ohälsa som viktiga beståndsdelar i att förstå varför han utförde terrordådet. Samtidigt talar dessa texter lite om de sociala, kulturella och politiska omständigheter som möjliggör högerextremistisk och rasistisk terrorism.
– När de berör det norska samhället är det framförallt för att visa hur annorlunda Breivik var i relation till vad de ser som ”typiskt” norska beteenden och aktiviteter.
Detta leder bland annat till att där islamistiska terrorister ses som ett hot mot det västerländska samhället, blir Breivik snarare en obegriplig avvikelse. Han beskrivs som en misslyckad individ snarare än som någon som ”vi” behöver vara rädda för. Detta leder till att han inte heller ryms i den hotbild som terrorismforskning och nyhetsmedier frammanar när de talar om terrorism.
Underhållningsvåld med syfte att chockera?
Mia Eriksson undersöker också hur det känns att läsa om våld och terrorism, och om de ofta väldigt detaljerade beskrivningarna av våldet på Utøya fyller en etisk funktion.
– Om det etiska förstås som en vilja att förändra och förbättra den värld vi lever i påminner de här beskrivningarna snarare om underhållningsvåld, där syftet inte är att uppmana till reflektion eller politisk handling utan att chockera läsaren, säger Mia Eriksson.
Kontaktinformation: Mia Eriksson, e-post: mia.eriksson@gu.seAvhandlingens titel: Berättelser om Breivik. Affektiva läsningar av våld och terrorism. Avhandlingen kan beställas från: http://www.makadambok.se/
I Sverige finns cirka 100 000 yrkesförare som dagligen utsätts för mekaniska stötar som uppstår i samband med fordonskörning. Flera av dessa förare rapporterar ryggradsbesvär. När fordonet kör över ojämnheter uppstår mekaniska stötar, vilket innebär stora krafter som kroppen måste motstå för att undvika skador. För att föraren ska hålla en stabil ryggrad i sittande position krävs ett samspel mellan muskler och nervsystem.
Forskare vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering har i laboratoriestudier mätt kroppens reaktioner och hållning i en anpassad laborativ miljö med hjälp av en skakrigg. Sammantaget bedömdes de testade mekaniska stötarna inte ha någon omedelbar påverkan på kroppen som kan anses uppnå skadliga nivåer. Mer forskning behövs för att se vad som sker i ett långtidsperspektiv.
Ryggraden förhållandevis stabil
Resultaten visar att ryggraden, i sittande position, är förhållandevis stabil vid mekaniska stötar och att det därmed leder till små rörelsereaktioner i kroppen. Forskarna mätte också muskelaktivitet vid mekaniska stötar med elektromyografi (dvs. registrering av elektriska spänningsförändringar i muskulaturen), vilket också visade låga värden.
– Även om kroppsreaktionerna vid mekaniska stötar var små finns saker som vi rekommenderar att yrkesförare gör i förebyggande syfte, säger Tobias Stenlund, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering och författare av avhandlingen.
– Yrkesförare borde undvika uppmärksamhetstörande moment vid körning på ojämnt underlag eftersom oförberedda mekaniska stötar kan ge större rörelsepåverkan i nackryggraden. En annan rekommendation är att träna den sneda bukmuskulaturen eftersom den visar sig vara särskilt aktiv för stabilitet i ryggraden vid mekaniska stötar, fortsätter han.
Studierna visade också att mätning av exakt kroppshållning i ryggraden med hjälp av ett nytt portabelt system med rörelsesensorer är svårt. Däremot kan enklare modeller för beskrivning av kroppshållning dock vara aktuella. Det portabla systemet, som är utvecklat på den medicinsk tekniska forsknings- och utvecklingsavdelningen vid Norrlands universitetssjukhus, kan också användas för andra typer av ergonomiska riskbedömningar.
– Nästa steg är att genomföra mätningar i förarkupéer för att verifiera de små kroppsreaktionerna vi uppmätte i labbmiljö. Vi planerar också att testa en ny metod för att bedöma kroppens förutsättningar vid långvarigt sittande i fordon, säger Tobias Stenlund.
Tobias Stenlund är från Lövånger. Förutom sina doktorandstudier på Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering undervisar Tobias på Fysioterapeutprogrammet vid Umeå universitet.
Avhandling: Posturala reaktioner på mekaniska stötar i sittande position- Laboratoriestudier med relevans för riskbedömning och förebyggande av belastningsskador bland förare. (Engelsk titel: Seated postural reactions to mechanical schocks – Laboratory studies with relevance for risk assessment and prevention of musculoskeletal disorders among drivers.) Fakultetsopponent: Professor emeritus Rolf Moe-Nilsen, Institutt for global helse och samfunnsmedicin, Universitetet i Bergen, Bergen. Huvudhandledare: Docent Börje Rehn.
Kontaktinformation:Tobias Stenlund, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för fysioterapi, Umeå universitet, E-post: tobias.stenlund@umu.se
Aslak Rautio, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och överläkare vid Sunderby sjukhus, har studerat patienter med hjärtinfarkt och stroke och jämfört hur sjukdomsförloppet skiljer sig mellan patienter med eller utan diabetes. Resultaten visar att förutom en klart ökad risk för hjärtinfarkt och stroke så har patienter med diabetes också ofta svårare sjukdomstillstånd och en ökad risk för återinsjuknande.
Förbättrad vård gynnar inte just diabetiker
Avhandlingen betonar att hjärtinfarkt- och strokevården generellt blivit bättre, men att förbättringarna gynnar patienter med diabetes i betydligt mindre grad, sannolikt på grund av att vissa diabetes-relaterade riskfaktorer inte behandlas framgångsrikt med nuvarande behandling.
– Eftersom vi ser att patienter med diabetes som grupp både har ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och är mer svårbehandlade, är det väldigt viktigt att de får optimal behandling för sina riskfaktorer, säger Aslak Rautio.
– Högt blodtryck och höga kolesterolvärden är typiska riskfaktorer som bör behandlas noggrant och rökstopp är ett absolut mål. Men diabetesforskningen måste också fokusera på att både identifiera och behandla de kardiovaskulära riskfaktorer som etablerade diabetesbehandlingarna inte påverkar.
Insulinbehandling har liten påverkan på fibrinolysen
I sin forskning har Aslak Rautio också undersökt om förändringar i kroppens blodproppslösande system (fibrinolys) delvis förklarar den ökade risken för kärlsjukdomar hos patienter med diabetes och om insulinbehandling kan påverka detta system gynnsamt. Det visar sig att patienter med diabetes har ogynnsamma förändringar av kroppens blodproppslösande system, men att intensiv insulinbehandling inte har någon betydelsefull påverkan på fibrinolysen som kan kopplas till minskad hjärt- och kärlsjuklighet.
Aslak Rautio arbetar som överläkare vid kompetenscentrum för internmedicin och geriatrik vid Sunderby sjukhus i Luleå. Han är också doktorand vid Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin/enheten för medicin, vid Umeå universitet.
Kontaktinformation: Aslak Rautio, Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin/Enheten för medicin, E-post: aslak.rautio@umu.se
Små förorenande partiklar släpps ut i luften från industrier, bilar, energiproduktion, vedeldning och annan mänsklig aktivitet, och de kan transporteras över långa avstånd. Höga koncentrationer av dessa luftburna partiklar, så kallade aerosolpartiklar, gör att cirka 400 000 personer dör varje år i förtid i Europa. Aerosolpartiklar har olika storlek, kemisk och fysisk karaktär, och alla dessa egenskaper bestämmer deras klimateffekt.
Sulfatpartiklarna har hjälpt till att motverka växthuseffekten
– Sotpartiklar absorberar solstrålning och värmer klimatet på ett liknande sätt som växthusgaser, exempelvis koldioxid, gör. Sulfatpartiklar, å andra sidan, reflekterar solstrålning och agerar som kärnor för molndroppsbildning vilket kyler klimatet. Aerosolpartiklar från mänsklig aktivitet har kylt klimatet under det senaste århundradet, och därmed har de delvis maskerat uppvärmningen som skett från ökade utsläpp av växthusgaser. I vår studie finner vi att den maskerande effekten från partikelutsläpp i Europa verkar ha varit särskilt utpräglad över Arktis, säger Juan Acosta Navarro, doktorand på Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES) samt Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet, och medförfattare till studien.
Utsläppen av sulfat, som orsakar exempelvis surt regn, var som störst på 1980-talet i Europa och Nordamerika vilket ledde till strikta regler och lagar för att minska dem. Den nya studien visar att dessa åtgärder har haft djupgående effekter på det arktiska klimatet.
Förbättrad luftkvalitet påskyndar uppvärmningen
– Genom att använda en numerisk klimatmodell har vi funnit att minskningen av sulfat över Europa mellan 1980 och 2005 kan förklara en signifikant del av den snabba uppvärmningen i Arktis under samma period. Med andra ord, tack vare regelverk som inrättats i Europa för att förbättra luftkvalitén så har en del av den maskerande effekten från aerosolpartiklar tagits bort, och den sanna uppvärmningen av Arktis från växthusgaser har avslöjats, säger Annica Ekman, professor vid Meteorologiska institutionen (MISU) och Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, som också är medförfattare till studien.
Forskarna förväntar sig en fortsatt uppvärmning av Arktis då koncentrationen av växthusgaser i atmosfären fortsätter att öka och utsläppen av aerosolpartiklar i olika delar av världen troligtvis kommer minska då man måste bekämpa luftföroreningsproblem.
Åtminstone några av våra sinnen kan tränas till att bli bättre. Det gäller särskilt luktsinnet.
– På vetenskapligt språk kan man säga att det är ”plastiskt”. Det har förmåga att anpassa sig till nya betingelser, bland annat tack vare att celler nybildas, säger SP-forskaren Gunnar Hall, som arbetar med sensorik. Det är ett vetenskapsområde där man använder olika metoder för att med hjälp av våra sinnen (syn, lukt, hörsel, smak och känsel) ta reda på hur till exempel livsmedel upplevs av olika människor.
Luktsinnet försämras
När äldre personer säger att maten smakar mindre eller annorlunda, så beror det ofta på att deras förmåga att känna lukter har försämrats. De flesta av oss upplever detsamma när vi är snuviga. Smak är en sammansatt upplevelse som uppstår när vi har mat eller dryck i munnen.
– Då stimuleras våra smakreceptorer, våra luktreceptorer i näsan och även olika känselreceptorer i munhålan. Men det är i mycket hög grad innehållet av luktande ämnen som ger den unika smaken, berättar Gunnar Hall.
EU-projektet är döpt till Gymsen, vilket syftar på ”sensorisk gymnastik”. Målet är att utveckla och prova sensoriska träningsprogram för fyra olika målgrupper: friska och fysiskt aktiva äldre, friska och fysiskt inaktiva äldre, äldre som bor på vårdinstitution samt äldre som lider av demens.
Ge bra matvanor
– Förutom att ge sensorisk träning, så ska programmen också innehålla information om bra matvanor för äldre.
SP utvecklar förslag till träningsprogram för de olika målgrupperna. De olika förslagen ska testas i pilotstudier som ska pågå i flera månader. Pilotstudierna genomförs av projektpartners i Spanien, Tjeckien, Italien och Grekland.
Under de senaste 20 åren har en rad kraftiga och ihållande regn drabbat Sverige med översvämningar, ras och skred som följd.
I forskningsprojektet Nederbörd och översvämningar i framtidens Sverige studeras de tre klimatutsatta platserna Falkenberg, Karlstad och Haparanda.
− Det finns stora risker för att fler skyfall och översvämningar i vattendrag och sjöar kommer att öka i framtiden, säger Deliang Chen, projektledare och professor vid Göteborgs universitet.
Lokala klimatscenarier har modellerats
För att kunna förutsäga framtida översvämningar har forskarna modellerat fram lokala klimatscenarier med hjälp av bland annat globala klimatmodeller, regionala klimatsimuleringar och statistiska metoder.
− Med detta som utgångspunkt kunde sårbarheter inom de översvämningshotade områdena analyseras, riskerna kunde kartläggas och förslag på åtgärder tas fram, säger Deliang Chen professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Syftet med projektet har varit att stödja och utveckla metoder för det klimatanpassningsarbete som pågår i kommuner och länsstyrelser runtom i Sverige.
Störst översvämningsrisk i Karlstad
Analyser visar att Karlstad är en av de städer i Sverige där översvämningsrisken är som störst. Staden ligger på ett delta vid Klarälvens utlopp i Vänern. Det ger dubbla översvämningsrisker, dels vid höga flöden i älven och dels vid högt vattenstånd i Vänern.
I ett framtida klimat kommer nederbördsmängden att öka i Karlstad, framförallt på hösten och vintern. Forskarna ser därför ökade risker för ökade vattennivå i Klarälven och höjd vattennivå i Vänern.
Översvämningshot i Haparanda
Resultaten visar också att det i Haparanda finns risk för att Torne älv kan svämma över, särskilt under islossningen i april-maj eftersom det kan bildas isproppar som snabbt kan dämma upp älven. Även havsnivån kan bli ett problem i Haparanda. Vid kortvariga stormar och lågtryckssituationer kan vattennivån stiga kraftigt.
Ökad nederbörd i Falkenberg
I Falkenberg blir temperaturökning i framtiden något mindre än den globala, medan nederbörden ökar för Ätrans avrinningsområde, enligt klimatmodelleringen. En viktig slutsats forskarna drar är att Ätrans vattennivåer är känsliga för havsvattenståndet.
För mer information:
Deliang Chen, August Röhss professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, tel: +46 (0)31 786 4813, deliang@gvc.gu.se, http://rcg.gvc.gu.se/dc
Fotnot: Projektet Nederbörd och översvämningar i framtidens Sverige är ett samarbete mellan SMHI, Göteborgs universitet och Centrum för klimat och säkerhet vid Karlstads universitet med stöd från en referensgrupp bestående av representanten från myndighet, kommuner, och försäkringsbolag. Projektet har finansierats av MSB (Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap).
