Att vårtecken kommer tidigare till följd av den globala uppvärmningen är kanske inget som förvånar. En av klimatförändringens tydligaste effekter är att tidpunkten för vårtecken och annat i naturens kalender förändrats.

Många av oss känner nästan instinktivt när vårvärmen kommer att det är dags att börja spana efter vårtecken och vi blir inte förvånade om tussilagon dyker upp flera veckor tidigare en varm vårvinter jämfört med en kall.

– Vi är mycket tacksamma för alla frivilliga som spanar efter vårtecken och rapporterar in dessa till oss. Tack vare dessa data kan vi analysera skillnader mellan olika arter, säger Kjell Bolmgren vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Naturens kalender. Vi har till exempel fått lite oväntade resultat för höstfaserna, som vi måste forska vidare om.

Under förra året skickades över 16 000 observationer av vårtecken och annat in till Naturens kalender. Mer än hälften kom från så kallade fenologiväktare, det vill säga frivilliga som ställt upp på att göra sina observationer enligt en gemensam instruktion.

Stolt tradition
Fenologiväktarna ansluter till en stolt tradition i Sverige och nu bidrar de till uppföljningen av Sveriges miljömål på Miljömålsportalen. På slutet av 1800-talet organiserades ett landsomfattande nätverk av observatörer, som dokumenterade allt från vårtecken till hösttecken i både jordbruket och naturen.

– Eftersom vi gör på samma sätt idag kan vi jämföra våra observationer med de som gjordes för hundra år sedan, fortsätter Kjell Bolmgren, och det är de jämförelserna vi använder till uppföljningen av de svenska miljömålen.

Att naturens kalender förändras påverkar både oss människor och samspelet i naturen. Pollenallergiker drabbas tidigare på säsongen och honungsbina får en kortare vintervila. När äppelblomningen kommer igång tidigare ökar risken för att den drabbas av frostskador. Samtidigt betyder en förlängd växtsäsong att skogens träd växer sig större och att det finns mer mat i naturen till insekter och älgar och oss.

Svårt förutsäga förändringar på sikt
De långsiktiga effekterna av att naturens kalender förändras kan dock vara svåra att förutsäga. Tajmingen mellan växter och djur är viktig, till exempel för pollinatörer och de blommor som ska pollineras, men det är svårt att förutsäga när den pågående förändringen leder till oönskade effekter för biologisk mångfald eller andra ekosystemtjänster.

– Tillsammans med biodlarna har vi startat ett särskilt projekt, som heter Bikalendern. Där fokuserar vi på honungsbina, biodlingen och de växter som är särskilt intressant för bina, säger Kjell Bolmgren, och utvecklar ny kunskap för hur biodlarna ska möta klimatförändringen.

Hela verksamheten kring Naturens kalender är uppbyggd som så kallad medborgarforskning, där frivilliga och professionella samverkar. Alla som är intresserade av årstidsväxlingar i naturen är välkomna att delta, och tycker man det är givande kan man bli så kallad fenologiväktare och bidra med data av särskilt god kvalitet.

Kontaktperson: Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenologinätverket
Sveriges lantbruksuniversitet 0730-67 03 65, kjell.bolmgren@slu.se

Naturens kalender

Om växternas växtsäsong på Miljömålsportalen

Forskningen siktar in sig på att industriella arbetsplatser där människor och maskiner rör sig på ett oförutsägbart och oregelbundet sätt. Det innebär också ökade olycksrisker då det kan vara svårt för en maskinförare att se människor i rörelse i närheten eller omvänt, för människor på arbetsplatsen att förstå vart maskiner är på väg.

– Vi har använt en teknik med algoritmer för maskininlärning alltså att lära maskinen uppfatta olika situationer, berättar Rafael Mosberger. Genom att bygga en modell från ett stort antal inmatade exempel lär sig maskinen känna igen reflektiva mönster. På så sätt kan vi få datorn att lära sig själv skilja mellan olika objekt, och bestämma om det till exempel handlar om en stolpe med en reflex eller en människa i en reflexväst.

Nära infrarött
Tekniken bygger på att en kamera sänder ut det som kallas nära infrarött ljus (NIR) i ett smalt spektrum, som reflekteras på de arbetskläder, som används på arbetsplatsen till kameran. Ljusvågorna passerar ett filter, som nästan enbart släpper igenom NIR-ljuset och därmed filtrerar bort andra ljuskällor.

Via en sensor får algoritmen en bild av det som händer, kan bearbeta informationen och kan sända ett budskap till föraren.

– Vi har funnit att den här tekniken är robust och fungerar bättre på industriarbetsplatser än många befintliga tekniker. Det gäller speciellt under svåra ljusförhållanden, där vanliga kameror levererar bilder med sämre kontrast vilket gör att automatisk människodetektering kan vara svårt. Det mest intressanta är att vår teknik är effektiv och inte är beroende av dyra sensorer. Därför har den också potential att användas i verkligheten.

Mest bilar och trafik
Rafael Mosberger och hans forskarkolleger är förvånade över att det tidigare bedrivits så lite forskning om människodetektering på arbetsplatser.

– Biltrafik och förarassistanssystem är ett väldigt aktivt forskningsområde men det är inte mycket forskning som siktar på att anpassa systemen till industrins arbetsplatser.  Det har varit svårt att inte haft någon annan forskning att jämföra med. Vi hoppas att vår forskning ska minska skillnaderna mellan de här områdena. Här handlar det ofta om stora och tunga maskiner där föraren har begränsad sikt och risken är stor för allvarliga olyckor om det finna människor i närheten.

Steget mellan forskning och färdig produkt kan ofta vara långt. Rafael Mosberger och hans kolleger har dock kommit en bit på väg mot målet att skapa en intelligent kameramodul, som monteras på tunga arbetsfordon. Kameran upptäcker själv folk som befinner sig nära fordonet och levererar information om det till föraren.

Mer information:
Rafael Mosberger, tel 019-301113, e-post: rafael.mosberger@oru.se

I sin avhandling visar Helena Backman, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, också att vissa av de referensvärden som idag används vid mätning av lungfunktion är för låga. I avhandlingen presenteras nya uppdaterade referensvärden för mätning av lungfunktion.

– Det är såklart väldigt positivt att förekomsten av KOL minskat i Norrbotten, men varför astma ökar vet vi ännu inte, säger Helena Backman.
– Korrekta referensvärden för vad som anses vara frisk lungfunktion är viktigt vid bedömning av sjukdomsförlopp och svårighetsgradering av både astma och KOL. Vi har upptäckt att vissa referensvärden som idag används i vården inte passar vår befolkning.

Forskningen visar att parallellt med markant minskade rökvanor i befolkningen så minskade förekomsten av KOL mellan 1994 och 2009. Utvecklingen är troligtvis ett resultat av minskade rökvanor i befolkningen under flera årtionden.

Reell ökning av astma
Enligt resultaten har läkardiagnosticerad astma ökat i förekomst mellan 1996 och 2006 från 9,4 till 11,6 procent av befolkningen. Ökningen tyder delvis på en ökad diagnostik av astma, men även på en reell ökning av astma i befolkningen.

Avhandlingen visar också att de referensvärden för lungfunktion som idag vanligen används i Sverige, så kallade ECSC, är betydligt lägre än de värden som observeras i befolkningen. Även nyare internationella referensvärden, så kallade GLI, var lägre och då särskilt hos kvinnor.

Utifrån utvärderingen har Helena Backman tagit fram nya referensvärden för lungfunktion. Värdena visade sig ha god validitet när de utvärderades på ett urval från Västra Götaland.

Fotnot: Avhandlingen baserades på epidemiologiska data för vuxna individer i Norrbotten, inom ramen för de omfattande studierna Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten (OLIN). Förändring i förekomst av KOL analyserades genom att jämföra resultaten från lungfunktionsundersökningar år 1994 och 2009. Förändring i förekomst av astma analyserades genom att jämföra svar på stora enkätundersökningar år 1996 och 2006. Referensvärden för spirometri utvärderades på ett urval av 501 friska icke-rökande individer. Nya referensvärden för spirometri framställdes separat för män och kvinnor mellan 22 och 91 år genom regressionsanalys.

Avhandlingen: Lung function and prevalence trends in asthma and COPD

För mer information:
Helena Backman, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet
Telefon: 070-210 8900; 0920-284 484
E-post: helena.backman@nll.se

Att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen är ett problem som ökat globalt och även i Sverige. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor är en utsatt grupp jämfört med andra yrkesgrupper när det gäller risken att utsättas för hot och våld, både fysiskt och mentalt.

Inom traumasjukvården vårdas bland annat patienter som utsatts för fysiskt våld och eventuellt även utsatt andra, samt patienter med beroendeproblematik, vilket har visat sig vara faktorer som ökar risken för att uppträda hotfullt eller våldsamt gentemot andra.

I en ny studie har sjuksköterskor inom traumasjukvården på Sahlgrenska universitetssjukhuset intervjuats om sina erfarenheter av hot och våld och vad det har för påverkan på bemötandet inom traumasjukvården.

Ofta verbala hot
De hotfulla situationerna var framför allt av verbal karaktär, som hotande eller kränkande kommentarer, eller arga blickar. Ofta var de orsakade av en upplevd konflikt mellan sjuksköterskan och patienten eller dess anhöriga.

– Många gånger upplevdes anhöriga som mer aggressiva och hotfulla än patienterna, säger Karin Avander, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin.

Konsekvenserna av de upplevda hoten var både kort- och långsiktiga. Känslor som beskrevs var rädsla och att känna sig förolämpad, stressad och osäker. Förutom oron över sin egen säkerhet beskrevs en stark känsla av ansvar gentemot övriga patienter som vårdades på enheten.

– Ytterligare en konsekvens av hotfulla situationer var att sjuksköterskan ibland faktiskt omprioriterade sina omvårdnadshandlingar, för att på så sätt förebygga ytterligare hotfulla situationer, säger Anna Heikki, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin.

Oro även efter arbetstid
Konsekvenserna sträckte sig även utanför arbetsplatsen, till sjuksköterskornas privatliv. Vissa beskrev att de numera var överbeskyddande hemma, upplevde en rädsla över att bli igenkända ute i samhället av patienter de vårdat och oroade sig för att eventuellt tvingas vittna mot någon ifall en allvarlig situation skulle uppstå, och vilka följder detta kunde få.

Det framkom också att den negativa stressen fått några av sjuksköterskorna att överväga en annan arbetsplats, där risken för hot och våld skulle vara avsevärt mindre.

För att undvika konflikter och hotfulla situationer förespråkade sjuksköterskorna en god kommunikation. Oftast fungerade det bäst att prata med en lugn och mjuk ton, medan det på andra patientgrupper istället fungerade bättre med en bestämd, kort och konkret ton.

Likt tidigare forskning visar denna svenska studie att traumavården påverkas av hot och våld och att hotfulla situationer kan leda till kort- eller långsiktiga konsekvenser för sjuksköterskan.

– Sjuksköterskorna bör ges bättre förutsättningar att hantera dessa situationer genom exempelvis utbildning och diskussionsforum. Studien visar på behovet av kunskap och beredskap i hela organisationen gällande dessa hotfulla situationer och på behovet av strategier för hur hot och våld kan undvikas genom hela vårdkedjan, säger Karin Avander.

Artikeln Trauma Nurses’ Experience of Workplace Violence and Threats: Short- and Long-Term Consequences in a Swedish Setting publiceras i mars/aprilnumret av Journal of Trauma Nursing.

Kontaktinformation:
Karin Avander, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin, karin.avander@vgregion.se

Anna Heikki, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin, anna.heikki@vgregion.se

 

 

Forskare har beräknat risken för dengueutbrott i Europa, baserat på fyra olika prognoser för klimatförändring. Både växande temperaturvariationer och generellt högre medeltemperaturer som följer med klimatförändringen i Europa har en stor påverkan på myggor av släktet Aedes, som får en ökad förmåga att sprida denguevirus. Aedes-myggor, speciellt Aedes aegypti, är förknippade med de flesta stora dengueutbrotten.

– Den geografiska expansionen av både dengueviruset och Aedes-myggorna som virusbärare är en stor global hälsofråga, säger Jing Liu-Helmersson, som är forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och huvudförfattare av artikeln.

– Den uppvärmning som sker på den europeiska kontinenten, i kombination med en mängd olika komplexa faktorer som exempelvis förändrade resebeteenden och ökad handel, gör att Europa nu befinner sig i riskzonen för myggburna epidemier som exempelvis denguefeber.

Varmare temperaturer = högre infektionsförmåga hos virus
Tidigare studier har visat hur stigande medeltemperaturer kan öka den geografiska spridningen av tropiska och subtropiska myggburna virussjukdomar till tempererade områden såsom Europa. Den här studien är dock den första som undersöker hur stigande medeltemperaturer och större variationer i dygnstemperatur är kopplat till en ökad kapacitet hos myggorna av replikera och sprida viruset till människor. Myggornas kapacitet beror på en mängd parametrar men generellt så leder varmare temperaturer till högre reproduktions- och infektionsförmåga hos virus, en bättre överlevnad samt en ökning av antalet bett från honmyggor. Ett varmare klimat innebär att säsongen då risken finns att myggor kan sprida dengue förlängs väsentligt.

För att bedöma risken för en dengue-epidemi i Europa studerade forskarna vid Umeå universitet vilken effekt temperaturförändringar har på den så kallade vektorkapaciteten hos Aedes-myggor. Genom att använda historisk klimatdata, myggobservationer samt olika framtida klimatscenarier som utgångspunkt, har forskarna bedömt hur risken för dengue-epidemier i Europa påverkas av hur mycket växthusgaser vi släpper ut framöver.

Aedes-myggor – ett framtida permanent inslag i Europa.
Studien visar att Dengue-epidemier är möjliga under sommaren i områden av södra Europa där Aedes-myggor redan finns. Framtida klimatförändringar kommer dessutom att förstärka myggornas förmåga att sprida sjukdomen, expandera riskområdena norrut och förlänga spridningssäsongen. Forskarna bedömer att det i slutet av århundradet kan komma att ske dengueutbrott säsongsvis i stora delar av Europa där Aedes-myggor finns.

Forskarna betonar att flera faktorer tyder på att Aedes-myggor troligtvis kommer bli ett permanent inslag i Europa. Aedes-myggor fanns i många europeiska länder under första delen av 1900-talet. Den huvudsakliga myggspridaren av dengue – Aedes aegypti – har nyligen dokumenterats i Ryssland och Georgien. Och ny bevakningsdata visar att den sekundära myggspridaren – Aedes albopictus – redan finns i stora delar av södra Europa och så pass lång norrut som Nederländerna.

– Dengueutbrottet på Madeira 2012-2013 blev ett uppvaknande för Europa att agera. Mer effektiva metoder för myggbekämpning kommer sannolikt att vara viktiga för att minska denguerisken i Europa. Men detta är inte så enkelt som det kan verka. I Singapore, till exempel, har det visat sig vara svårt att bekämpa Aedes-myggor till och med när stora resurser finns. Det viktigaste som vår studie visar är att en minskning av växthusgasutsläpp för att motverka den globala uppvärmningen kommer vara minst lika viktigt i kampen mot dengue, säger Jing Liu-Helmersson.

 Dengue – ett växande globalt hälsoproblem

  • Enligt WHO är denguefeber den virussjukdom som spridits snabbast i världen de senaste 20 åren.
  • Omkring 100 länder kan anses vara endemiska, men länder i Sydostasien och Sydamerika är värst drabbade.
  • Varje år smittas upp emot 390 miljoner människor av dengue medan ungefär 2,5 miljarder lever i riskzoner, främst i tropiska och subtropiska områden.
  • Denguefeber är en stor samhällsekonomisk sjukvårdsbörda för drabbade länder.
  • Eftersom Aedes-myggor är aktiva dagtid och barn är en grupp som oftast inte har utvecklat immunitet, är skolbarn den mest smittutsatta gruppen. 

Om publiceringen:
EBioMedicine, artikel: Climate Change and Aedes Vectors: 21st Century Projections for Dengue Transmission in Europe. Författare: Jing Liu-Helmersson, Mikkel Quam, Annelies Wilder-Smith, Hans Stenlund, Kristie Ebi, Eduardo Massad och Joacim Rocklöv. DOI: 10.1016/j.ebiom.2016.03.046

Läs en digital publicering av artikeln i EBioMedicine

Kontaktinformation: Jing Liu-Helmersson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet
E-post: jing.helmersson@umu.se

 

– Det florerar en sensationslystnad kring BDSM i media och film, säger Charlotta Carlström. Jag har velat komma under ytan och ta reda på hur utövarna själva talar om och beskriver BDSM.

Tidigare en psykiatrisk diagnos i Sverige
I ett inledande kapitel i avhandlingen gör Carlström en historisk exposé och ser hur man från medicinskt, populärvetenskapligt, forskningsmässigt och politiskt/ feministiskt håll  betraktat BDSM och hur synen förändrats då samhället förändrats.

– Sadomasochism var exempelvis ända fram till 2009 en psykiatrisk diagnos i Sverige, säger Charlotta Carlström. I många andra länder klassificeras sadomasochism fortfarande som en sjukdom och som något kriminellt.

– Meningarna inom feminism är tudelade. En del feminister ser BDSM som patriarkalt förtryck medan andra menar att en kvinnas njutning i sexuella sammanhang är hennes ensak även om smärta är inblandad.

I avhandlingen låter Carlström utövarna ta ställning till  beskrivningar av BDSM utifrån medicinska och feministiska utsagor. Avhandlingen är en etnografisk studie. Via intervjuer, hembesök, klubbesök och en webbsajt har hon etablerat kontakt och skapat relationer med utövarna av BDSM. Totalt har hon intervjuat ett 30-tal personer och gjort ett antal observationer på  pub- och klubbkvällar.

Vilka är de viktigaste resultaten? 

– Utövarna är väldigt reflekterande över vad de håller på med. De arbetar med att förstå sin egen identitet. De värjer sig mot den mer skambelagda och stigmatiserade bilden och ser BDSM som något positivt i deras liv. Ändå säger flera att det skulle vara en katastrof om deras familj och kollegor fick reda på att de sysslade med BDSM, säger Charlotta Carlström.

Carlström pekar på att BDSM-utövarna framhåller tillit, tillhörighet och gemenskap och hur viktigt det är att hitta sina likar. Utövarna menar också att man tar ansvar för nykomlingar i klubbar och på mötesplatser för att lära ut rätt sorts BDSM. Utövarna menade att det fanns tydliga regler för att kommunicera vad man ställer upp på sexuellt respektive inte ställer upp på.

– Beteenden som i andra sammanhang betraktas som omoraliska och felaktiga, kan alltså göras moraliskt försvarbara i BDSM-sammanhang.

Kroppsliga sensationer
– Ett annat viktigt resultat är att utövarna uttryckte att BDSM utmanade tabun och framkallade starka känslor. De intervjuade talar om kroppsliga sensationer och ett förändrat medvetandetillstånd och jämför det med spiritualitet och religiositet.

BDSM blir ofta sammankopplat och likställt med våld. Avhandlingen visar dock att BDSM och våld bör ses som två skilda saker, eftersom BDSM ska innefatta samtycke och kommunikation.

Carlström menar att avhandlingen visar på ambivalens och paradoxer som utövarna av BDSM är med om. Det finns grundmurade föreställningar kring BDSM samtidigt som utövarna pekar på alternativa meningar.

Så hur ska avhandlingen användas?

– Jag vill att den når ut till utövarna, till sexologifältet och sociala verksamheter, till vårdsektorn och i synnerhet till rättsväsendet, då det finns så mycket myter kring BDSM, säger Charlotta Carlström.

Vad är BDSM?

BDSM är ett paraplybegrepp för en slags sex där B=Bondage, bindning, begränsning av någons rörelsefrihet, D=Disciplin, S=Submission, undergivenhet och M= sadoMasochism, helt kopplat till smärta som exempelvis att piska någon. I detta sammanhang brukas även ”switch” där dominans och undergivenhet mellan parterna växlar.

[/textblock]

De flesta hushåll har säkringar för upp till 16 A och i de allra flesta fall räcker det bra. Effektuttaget åker dock berg- och dalbana över dygnet, topparna finns på morgonen och när vi kommer hem från jobbet på kvällen. Att ladda elbilen direkt när man kommer hem är därför ingen bra idé, då är elen dessutom som dyrast. Elbilen kan också bli droppen som gör att hushållet måste säkras upp till 20 eller 25 A. Om många hushåll i ett område behöver säkra upp räcker inte transformatorstationen till och det leder till höga kostnader.

Sprid ut laddningen över dygnet
Men detta problem har en lösning: om vi istället sprider ut effektuttaget över dygnet och laddar när det är billigt, det vill säga på natten, finns det enligt forskarnas beräkningar utrymme för hushållen att ladda upp till en miljon elbilar.

– För att beräkna hushållens effektuttag har vi använt data över förbrukningen av hushållsel från Tekniska verken i Linköping. Vi har också hämtat väderdata från SMHI för att beräkna uppvärmningsbehovet, berättar Christofer Sundström, forskare vid Avdelningen för fordonssystem, Linköpings universitet.

Forskningen har ingått i ett större flerårigt projekt kring plugin-hybridbilar och smarta ”post carbon cities” som LiU drivit tillsammans med VTI och som finansierats av Energimyndigheten.

Som en annan del i projektet har Malin Henriksson, forskare på VTI, studerat i vilken mån kommunerna arbetar för att få fram laddinfrastruktur, i första hand laddstolpar.

Inte alls, visade det sig. I de två kommuner, Norrköpings och Linköpings kommun, som Malin Henriksson valt ut för studien, ansåg varken tjänstemän eller politiker att det var en prioriterad kommunal uppgift idag.

Intresse finns
I projektet specialstuderas två områden där kommunerna uttryckligen lagt ett miljöperspektiv på byggplanerna, Vallastaden i Linköping och Inre hamnen i Norrköping. I Vallastaden hade projektet kommit så långt att hela frågan lämnats till byggherrarna och eventuellt till de personer som så småningom ska hantera en tänkt bilpool. I Norrköping hade projektet i Inre hamnen inte kommit lika långt, men det saknades politiska beslut för tjänstemännen att arbeta emot just i fråga om elbilar. Intresset fanns, men den kommunala strategin handlade om att satsa på gång, cykel och kollektivtrafik.

– Då valde vi att även intervjua politikerna hur de ser på kommunens roll och idag pågår det faktiskt ett arbete i Norrköpings kommun att skriva fram ett inriktningsdokument för elbilar, säger Malin Henriksson.

Men hon är noga med att påpeka att detta inte är någon enkel fråga. Att bygga laddstolpar vid köpcentrum med flera platser ser nog bra ut, men har inte så stor effekt.

– Det är störst behov av laddinfrastruktur i hemmen och det är inte i första hand i flerbostadshus som folk har råd med elbilar. Det gäller nog att tänka efter noga hur och var man börjar investera i laddstolpar för att få så stor effekt som möjligt, säger hon.

Forskningsprojektet Plug-in hybrid

Ett forskningsprojekt där forskare vid LiU och VTI arbetat nära tillsammans. Det handlar om beteenden hos förare av elhybridbilar samt om beslutsprocesser och smart energianvändning i ”Smart Post Carbon Cities”. Forskningen har pågått under närmare tre år och har finansierats av Energimyndigheten.

Mer information:
Christofer Sundström christofer.sundstrom@liu.se 013 28 13 15 (mobilkopplad)
Malin Henriksson, malin.henriksson@vti.se, 070 943 04 96

Forskningsstudierna som nu presenteras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B demonstrerar att olika populationer av den marina arten tånggråsugga (Isopod) skiljer sig i hur de reagerar på havsförsurningen.

− Resultaten visar att populationer är olika toleranta mot havsförsurning, säger Hannah Wood, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Resultaten visar även att de olika populationerna av tånggråsugga påverkas fysiologiskt olika av havsförsurningen både vad det gäller ämnesomsättning och jonreglering.

− De olika fysiologiska reaktionerna får konsekvenser för individernas hälsa och innebär att de olika populationerna kommer att möta skilda utmaningar till följd av försurningen, säger Hannah Wood.

Variationen har betydelse på flera plan
Variationen mellan olika populationer av samma art är viktig av två skäl.

Dels visar forskningsresultatet att det inom en art kan finnas individer som bättre eller sämre klarar av havsförsurningen. Dels visar resultaten att en slumpmässigt utvald population, som används i praktiska experiment för att studera havsförsurningens effekter, kanske inte är representativ för arten som helhet.

− Det senare är något som bör fästas avseende vid när man utför framtida experiment med fokus på havsförsurningens effekter på marina arter. Vi är mycket glada över att kunna presentera de här intresseväckande resultaten, säger Hannah Wood.

Publikation:
Studien Population-dependent effects of ocean acidification är publicerad i Proceedings of the Royal Society B:

Mer information:
Hannah Wood, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap (Lovéncentret, Kristineberg), Göteborgs universitet. 031-786 9687, hannah.wood@bioenv.gu.se

I nästan tre år har forskare vid LiU och VTI samarbetat i en forskningsstudie kring elhybridbilar. I projektet har körning av elhybridbilar jämförs med körning av bilar som går på biogas eller bensin. Förarna har fått svara på enkäter och forskarna har loggat deras körning. Tekniker och beteendevetare har här arbetat sida vid sida och studierna har givit ett antal intressanta resultat:

Förarna använder den körstil de är vana vid och utnyttjar inte respektive bils fördelar.

– Vi ser i enkätsvaren att många tror att de anpassar körstilen efter bilen, men vi kan inte se några spår av det i de loggade körningarna. Det verkar som man fortsätter köra på samma vis som man är van, säger Christofer Sundström, forskare vid Avdelningen för fordonssystem vid Linköpings universitet.

Gör aktiva val
Ett spännande undantag finns. Loggningen visar bland annat hur väl föraren utnyttjar hybridbilens möjligheter att välja bränsle. I bilen finns knappar där föraren kan välja eldrift, hybrid eller bara diesel.

– I körningar gjorda av förare som anger att de handlar ekologisk mat kan vi se att de gör aktiva val för att få bilen att gå så långt som möjligt på el, berättar Christofer Sundström.

Något som kan bero på att de är medvetna konsumenter som är intresserade av att veta hur bilen faktiskt fungerar

Men att vara intresserad räcker inte alltid.

– För att batteriet ska kunna utnyttjas så bra som möjligt ska man gasa försiktigt och sedan bromsa långsamt så att batteriet får tid på sig att ladda. De som är tränade i eko-körning har en nackdel här, konstaterar Lars Nielsen, professor i fordonssystem.

Låga hastigheter är mera energisnålt
Ännu ett resultat är att vinsterna i energiförbrukning för en elhybridbil finns i de låga hastigheterna, i höga hastigheter är energiförbrukningen ungefär densamma, oavsett vilket bränsle bilen går på. Eftersom bilen är så snål kan det exempelvis löna sig att köra på diesel i god men jämn fart på landsväg för att ha elen kvar i stadstrafiken.

Förarna i studien ser både för- och nackdelar med elhybridbilarna. De tycker att bilarna är tysta och härlig att köra, men räckvidden för elen tycker de är för kort och i vissa situationer i stadsmiljön är den så tyst att det inte hörs att man kommer. Och elhybriden anses ännu så länge för dyr.

Förarna av elhybridbilar visade sig också mer känsliga för den faktiska bränsleförbrukningen än de övriga.

– Även om man vet att bilar alltid drar mer så är toleransen låg hos elbilsförarna. Bilen får inte bara gå 3,5 mil på el om den har specificerats för att gå fem, säger Christofer Sundström.

Påminnelse hjälper till
Förarna ser heller ingen koppling till sin egen körstil. En tydlig slutsats är därför att det krävs kunskap om hur bilen fungerar för att kunna utnyttja fördelarna med elhybridtekniken. Det kan också behövas någon typ av kognitivt stöd så att föraren enkelt ser hur väl elen utnyttjas.

– En kort text på instrumentpanelen eller röst som exempelvis säger ”bromsa långsammare så hinner batteriet ladda mer energi” skulle säkert hjälpa dem som idag tror att de anpassar sin körstil, säger Lars Nielsen.

Han är också nöjd med samarbetet.

– Projektet visar på styrkan i samarbetet mellan LiU och VTI. Det här resultaten hade vi aldrig kunnat få fram om vi forskat var för sig.

Mer information:
Christofer Sundström christofer.sundstrom@liu.se 013 28 13 15 (mobilkopplad)

Forskningsprojektet Plug-in hybrid

Forskningen kring elhybridförares beteenden är en av tre studier inom projektet Plug-in-hybrid. Forskningen har finansierats av Energimyndigheten. Vid VTI har Magnus Hjälmdahl varit ansvarig för utformningen och insamling av enkäter som sedan kompletterats med tekniska data som analyserats av forskarna Christofer Sundström, LiU, och Christer Ahlström, VTI.

De övriga studierna handlar om beslutsprocesser och om smart energianvändning i ”Smart Post Carbon Cities”.

 

2009 fattades ett riksdagsbeslut där målet är att antalet dödade i vägtrafiken ska halveras mellan åren 2007 och 2020. En av indikatorerna för att följa utvecklingen är hastighetsefterlevnad på det kommunala vägnätet. Ett delmål är att minst 80 procent av trafiken håller gällande hastighetsgräns.

Den första mätningen av hastigheter på kommunala vägar i tätort genomfördes 2012 och under 2015 gjordes den tredje uppföljande mätningen. För att nå målet att 80 procent av trafiken ska följa gällande hastighetsgräns år 2020 är det framför allt hastighetsefterlevnaden på gator med lägre hastighetsbegränsning som behöver förbättras.

Inga signifikanta förändringar
– Vad vi kan se i den här mätningen är att det inte skett några signifikanta förändringar jämfört med 2014, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.

Vad gäller efterlevnaden av hastighetsgränserna var det totalt sett 64 procent av den studerade trafiken som höll hastighets­gränsen i den senaste mätningen. Sämst var det på gator med hastighetsbegränsning 40 km/tim, där endast 44 procent av trafiken höll hastighetsgränsen. På gator med 50 km/tim var det 66 procent som höll hastighetsgränsen, vid 60 km/tim 75 procent och 70 km/tim 72 procent .

Jämför man med 2014 har det inte skett några signifikanta förändringar av reshastigheten och såväl 2014 som 2015 var hastigheten drygt en km/tim lägre på dagen än på natten.

– Sammanfattningsvis kan konstateras att de genomsnittliga reshastigheterna i tätort ligger under gällande hastighetsgräns, men bristande hastighetsefterlevnad är fortfarande ett problem, säger Anna Vadeby.

Mätningarna genomfördes med radar av NTF:s personal under september i 23 olika orter, på kommunala huvudvägar med hastighetsgränser mellan 40 km/tim och 70 km/tim. I varje ort mättes hastigheten på tre olika mätplatser, sammanlagt genomfördes mätningar i 69 olika punkter och i varje punkt mättes hastigheten under en vecka.

VTI rapport 887: Hastigheter på kommunala gator i tätort. Resultat från mätningar 2015 

Hastigheter på kommunala gator i tätort. Resultat från mätningar 2015

För mer information:
NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande): Marie Nordén, generalsekreterare NTF, tel: 0702-21 59 65
VTI: Anna Vadeby, tel: 013-20 42 34

 

Dagens klimatmodeller överskattar ökningen av extremer i nederbörd och torka i samband med det senaste århundradets temperaturökning. Nya resultat kan bidra till att förbättra klimatmodellernas förmåga att förutspå framtida förändringar av nederbörd och torka.

– För första gången kan vi jämföra förändringar i vattentillgång i stora delar av Europa, Asien och Nordamerika ända tillbaka till 800-talet. Variationerna i nederbörd och torka har varit kraftigare och omfattat större områden under vissa tidigare århundraden än under 1900-talet, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, historiker och klimatforskare vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien.

Förändringar i vattentillgången har rekonstruerats genom att analysera hundratals indirekta belägg för förändringar av nederbörd och torka från bland annat trädringsserier, droppstenar, sjösediment och skriftliga historiska källor. Forskarna har också tagit fram en ny rekonstruktion av temperaturen på norra halvklotet sedan 800-talet. Endast i några få områden, bland annat i Skandinavien, går det att se en klar samvariation mellan förändringar i temperatur och nederbörd. Mest utbredd torka på norra halvklotet rådde under både det relativt varma 1100-talet och det relativt kalla 1400-talet.

Viktigt med perspektiv
– Det är mycket viktigt att sätta in dagens förändringar i nederbörd och torka i ett tusenårigt perspektiv. Meteorologiska mätserier av nederbörd och torka är för korta för att säga om dagens observerade förändringar faller utanför den naturliga variationen. De är också för korta för att testa om klimatmodellerna är korrekta när de förutsäger att den globala uppvärmningen gör att fuktiga områden blir ännu fuktigare och torra områden blir ännu torrare, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Både dagens klimatmodeller och den nya temperaturrekonstruktionen som ingår i studien visar att 1900-talet sannolikt var det varmaste århundradet på minst tusen år. Men till skillnad från klimatmodellerna visar den nya rekonstruktionen av relativ vattentillgång ingen förändring av variationerna i nederbörd och torka på 1900-talet jämfört med de naturliga fluktuationerna under tidigare århundraden. Rekonstruktionen innehåller visserligen osäkerheter men skillnaden under 1900-talet gentemot klimatmodellerna är robust och rekonstruktionen överensstämmer även med meteorologiska mätserier.

Uppvärmningseffekten kanske ännu inte slagit igenom
– Klimatmodellerna simulerar variationerna i nederbörd och torka från 800-talet till på 1800-talet ganska väl. Men ökningen av extremer i nederbörd och torka i modellerna på 1900-talet är mycket större än i rekonstruktionen. Det behöver inte betyda att mekanismerna för nederbördsförändringar i klimatmodellerna är felaktiga. Istället kan det bero på att den globala uppvärmningen ännu inte har varit tillräckligt kraftig för att sätta igång de förändringar i nederbördsmönster som klimatmodellerna simulerar, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Temperaturrekonstruktionen, som forskarna presenterar, överensstämmer väl med slutsatserna från den senaste vetenskapliga rapporten från FN:s klimatpanel. Men den nya rekonstruktionen av relativ vattentillgång visar att det förmodligen är svårare att förutspå förändringar i nederbörd och torka än vad som tidigare antagits eftersom den naturliga variabiliteten visat sig vara så stor. De nya resultaten kan förhoppningsvis på sikt bidra till att förbättra klimatmodellernas förmåga att simulera framtida förändringar i nederbörd.

Fotnot: Artikeln ”Northern Hemisphere hydroclimate variability over the past twelve centuries” har publicerats i Nature, vol. 532, s. 94–98, doi:10.1038/nature17418

För mer information:
Fredrik Charpentier Ljungqvist, Historiska institutionen och Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, mobil 070-662 07 28, e-post fredrik.c.l@historia.su.se

Det är synforskarna Emily Baird och Marie Dacke vid biologiska institutionen i Lund som står bakom genombrottet. I sin forskning visar de att exempelvis bin som flyger i tät regnskog använder ljusstyrka för att undvika hinder och hitta hål i vegetationen som gör det säkert att navigera.

Förmågan att undvika kollisioner är grundläggande för djur och insekter som lever i miljöer där det finns många hinder. Lundaforskarnas resultat visar att insekter som exempelvis orkidébiet i Panamas regnskog använder en strategi där de använder sig av ljusets styrka för att navigera snabbt och effektivt utan att krocka. Exempelvis leds de av styrkan på det ljus som kommer genom hål i olika löv till det hål som är tillräckligt stort för att ta sig igenom på ett säkert sätt utan att stöta emot kanterna.

Fler navigerar med hjälp av ljusstyrka
– Systemet är så enkelt, och det är högst sannolikt att andra djur också använder sig av ljuset på det här sättet. Systemet är idealt för att anpassa till små, lätta, robotar, exempelvis drönare. En gissning är att det blir verklighet inom fem till tio år, säger Emily Baird.

Innan det blir verklighet måste de biologiska resultaten från regnskogen göras om till matematiska modeller och digitala system som gör det möjligt för en robot att helt utan mänsklig inblandning flyga i mycket komplicerade miljöer.

– Att använda ljus för att navigera i komplexa omgivningar är en universell strategi som både djur och maskiner kan använda för att upptäcka öppningar och ta sig igenom dem på ett säkert sätt. Det häftigaste är egentligen att insekter har utvecklat enkla strategier för att klara av svåra problem som ingenjörer ännu inte hittat lösningen på, säger Emily Baird.

Fotnot: Forskningsrönen presenteras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B.

För mer information:
Emily Baird, forskare, Lunds universitet, biologiska institutionen, 046-222 96 18, 072-700 55 55, emily.baird@biol.lu.se

– Det sker en extrem urbanisering i Sverige, vilket gör frågan hur man bygger ändamålsenliga bostäder viktig. Ett intressant alternativ är att förtäta städerna genom att bygga på höjden och att samtidigt göra långsiktiga och klimatsmarta val. Då är trä ett bra material – det är förnyelsebart, lätt, väl lämpat för prefabricering och tillgången är god.

Trä – en viktig naturresurs
Så beskriver Johan Vessby, prefekt på institutionen för byggteknik, de framtida utmaningarna för byggbranschen. Med sina 40-talet forskare inom trä- och byggområdet går Linnéuniversitetet i bräschen för att en av Sveriges viktigaste naturresurser, trä, ska vara ett naturligt och väldokumenterat material i byggandet. Forskningen omfattar både teoretiska modeller och mätningar i verkliga konstruktioner.

– I ett projekt i samverkan med SP, ”Tall Timber Buildings”, studerar vi möjlighetera att bygga upp till 20 våningar höga hus med bärande trästomme. Ett annat projekt i samverkan med SP och ett flertal andra aktörer är innovationsmiljön ”Smart Housing Småland”, där målsättningen är att skapa smart boende och hållbar byggd miljö med trä och glas som grund. Utöver det är vi med i förberedelsearbetet med en revision av de europeiska dimensioneringsreglerna för träkonstruktioner.

Forskarna vid universitetet har under många år samverkat framgångsrikt med Växjö kommun. Ett nytt forskningsprojekt är nu framtaget inför kommunens plan att bebygga området Torparängen med trähus. Delprojekten handlar om allt från marknadsstudier, upphandling och produktion till analys av vibrationer, akustik och långsiktiga rörelser.

Att sprida sina kunskaper är viktigt för forskarna. Via projektet ”Expertkompetens för hållbart träbyggande” erbjuds kurser för yrkesverksamma inom byggsektorn och träindustrin, framtagna i samverkan med näringslivet. Även de utbildningsprogram som ges inom byggteknik har nära anknytning till forskning.

– Vi har stora kontaktytor mot företag i våra utbildningar, forskare ger kurser och vi försöker även på andra sätt få in frågeställningar om vad man behöver ta hänsyn till framöver i byggandet. För de som läser vårt magisterprogram är målsättningen att genomföra examensarbeten inom forskningsprojekt som vi arbetar med, berättar Johan Vessby.

– Vår forskning är intressant för studenter som kommer till stadsmiljöer – var ska de bo och hur? Det är en av de saker vi forskar för att kunna lösa.

Mer information:
Johan Vessby, prefekt, institutionen för byggteknik, 0708-730 710, johan.vessby@lnu.se
Anders Runesson, kommunikatör, 0730-64 82 71, anders.runesson@lnu.se

Fakta om undersökningen

Undersökningen är utförd av Novus på uppdrag av Linnéuniversitetet. Den utgörs av både en kvalitativ och en kvantitativ del. Den kvantitativa undersökningen baseras på 1003 intervjuer med ungdomar mellan 18 och 25 år. Undersökningen kartlägger ungdomars utmaningar i vardagen och i omvärlden. Det visar sig att unga bär på en oro både för sin egen del och för samhället i stort. De största orosmolnen är miljö/klimat, psykisk ohälsa, bostadsbrist och arbetslöshet. När det gäller vilka som kan lösa dessa problem hamnar forskare i topp följt av individen själv och näringslivet.

 

Det EU-finansierade Horisont 2020-programmet TRILLION startade i september 2015 med en inriktning från EU att medborgare på ett bättre sätt ska kunna interagera och påverka polisens arbete.

Förmågan att kommunicera effektivt och dela relevant och aktuell information ska göra det möjligt att snabbare upptäcka risker och förhindra brott. Plattformen ska förbättra det förebyggande arbetet och främja tidiga insatser för att kunna minska brottslighet. Den ska också uppmuntra till fortsatt samarbete mellan medborgare och brottsbekämpande myndigheter.

Utgår från användarnas behov
– Vår del i projektet handlar om krav på plattformen med fokus på hur slutanvändarna vill att den ska fungera. Vilka funktioner behöver finnas, vad vill medborgarna kunna prata med polisen om exempelvis via sociala medier? Vi ska också utforska tilliten för ett ökat samarbete – medborgare måste kunna känna sig trygga med att rapportera exempelvis ett brott eller en risk, säger Lena Maria Öberg, forskare vid RCR.

Innan projekttidens slut 2018 ska en färdig plattform finnas som stödjer samarbetet mellan medborgare och polis, bland annat utifrån redan befintliga sociala medier. Den ska också främja kommunikationen mellan olika brottsbekämpande organisationer där det ska vara möjligt att:

14 olika partners, varav fem universitet, från åtta olika europeiska länder ingår i projektet. Omfattande tester av plattformen kommer längre fram i projektperioden att göras i Italien, Portugal, Sverige, Nederländerna och Storbritannien. Testerna kommer att omfatta nära 2 000 medborgare och representanter för brottsbekämpande myndigheter.

– Vid Mittuniversitetet kommer studenter vid utbildningarna i risk- och krishantering samt informatik att testa tidiga versioner av plattformen för att kunna utvärdera och förbättra den, säger Lena Maria Öberg.

Fotnot: TRILLION står för TRusted CItizen-LEA coILaboratIon over sOcial Networks

Läs mer på projektets webbplats: http://trillion-project.eng.it

Kontakt:
Lena Maria Öberg, 010-142 88 02, e-post: lena-maria.oberg@miun.se

Som ett av 36 projekt har Käka syrsor fått 500 000 kronor från Vinnova inom programmet Utmaningsdriven innovation. Det här är steg ett i programmet som kan följas av ytterligare två.

Arkitektbyrån Belatchew, som är en av parterna i projektet tillsammans med universitetet, ICA, Örebro kommun och Länsstyrelsen i Örebro län, föreslår i konceptet Buzzbuilding en sfärisk byggnad för insektsodling i stor skala. De här byggnaderna skulle kunna placeras centralt i stadsmiljön, till exempel i rondeller, utan att konkurrera om mark för andra ändamål. Byrån säger att nio Buzzbuildings skulle klara hela Stockholms proteinbehov.

Från tanke till testverksamhet
– Vi ska nu studera vad som krävs för att utveckla den här tanken från ritbordet till en testverksamhet för storskalig proteinproduktion i stadsmiljö, säger Annika Grälls, projektledare vid Externa relationer på Örebro universitet.

­– Vi ska undersöka vilka insekter som lämpar sig bäst, hur lagstiftningen förhåller sig till sådan här livsmedelsproduktion och hur man kan utveckla bra matprodukter som också accepteras kulturellt.

Förhoppningen är att finna insekter som kan bli ett näringsriktigt, smakligt och grönt alternativ för mat. EU:s livsmedelsmyndighet har granskat bland annat mjölmask, hussyrsa och två sorters gräshoppor som tänkbara att odla. I Sverige har lantbruksuniversitetet SLU hittat tre intressanta insekter för svenska förhållanden: gräshoppa, honungsbi och mjölbagge.

Tidigare har Örebro universitet fått pengar till projektet Måltidslaboratoriet för att skapa en miljö för utveckling av olika innovationer inom måltidsområdet. Projektet med matproduktion i stadsmiljö är en del i det arbetet.

Mer information:
Annika Grälls, tel: 019-301238, e-post: annika.gralls@oru.se

Joakim Stenhammar vid Lunds universitet har tillsammans med kollegor från universitet i Düsseldorf, Edinburgh och Cambridge utvecklat en modell där ljusmönster kontrollerar  aktiva partiklars rörelse. Ljuset gör att både syntetiskt framställda partiklar och mikroorganismer som exempelvis bakterier och alger spontant formerar sig till något som kan liknas vid en pump.

I tidigare forskning har den typen av ”pump” tillverkats på konstgjord väg. Det nya är att med hjälp av ljus förmå de aktiva partiklarna att bygga sin egen pump och pumpa runt sig själva. Genom att ändra på ljuset går det att styra partiklarna i en annan riktning.

Programmerbara material
Forskningsfältet är relativt nytt men idéerna om framtida användningsområden är många. Aktiva partiklar kan röra sig med hjälp av bränsle, exempelvis socker. En möjlig användning är att aktiva partiklar levererar en läkemedelssubstans eller en nanosensor till en specifik plats i kroppen. Inom miljövetenskapen skulle aktiva partiklar kunna liknas vid målsökande robotar som letar upp oljespill och sedan frigör kemikalier som bryter ned föroreningen.

– Vår strategi har potential att utvecklas till ett billigt och enkelt sätt att pumpa och styra bakterier och andra aktiva material, säger Joakim Stenhammar.

De största möjligheterna ser han inom materialvetenskapen. Att bygga programmerbara material med hjälp av aktiva partiklar kan bli verklighet. Genom att ändra på de yttre förutsättningarna lär det gå att förändra struktur, egenskaper och funktion hos ett material.

– Våra resultat visar hur egenskaper hos aktiva partiklar kan användas för att designa nya material som inte är möjliga att framställa idag.

Studien: Light-induced self-assembly of active rectification devices finns publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances.

För mer information: Joakim Stenhammar, universitetsadjunkt, Lunds universitet, kemiska institutionen +46-46-222 32 48 +46-70-722 6112 joakim.stenhammar@fkem1.lu.se