– Med tanke på att sjukvården tidigare rått föräldrar att inte berätta för barnet om behandlingen utan hålla den hemlig, är det här en bra utveckling när det gäller barns rätt att känna till sitt ursprung, säger Stina Isaksson, doktorand vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet och författare till avhandlingen ”The child’s best interest – Perspectives of gamete recipients and donors”.

I avhandlingen undersöks hur heterosexuella mottagare av donerade ägg och spermier tänker och handlar kring barnets rätt till sitt genetiska ursprung, samt hur donatorer ser på en eventuell framtida kontakt med ett barn från deras donation. Avhandlingen visar att både donatorer och mottagare är positivt inställda till att barnet får reda på sitt ursprung.

Både tacksamhet och sorg
En av delstudierna, en kvalitativ intervjustudie bland föräldrar som fått barn med hjälp av donerade spermier, är nyligen publicerad i tidskriften Human Reproduction. Den visar att det är en komplex process när föräldrar ska prata med sina barn om att de blivit till med donationsbehandling.

Att berätta för barnet var ofta kopplat till många känslor, både sorg över att inte ha kunnat få ett biologiskt helt eget barn, men också tacksamhet över att ha fått ett efterlängtat barn efter lång tid av barnlöshet.

– Ett sätt att hantera känslorna var att öva att prata med barnet medan det var för litet för att förstå, exempelvis redan på skötbordet. Genom att öva från det att barnet var ett spädbarn blev berättelsen en mer naturlig del av barnets uppväxt och föräldern kunde förbereda sig på barnets reaktioner längre fram, säger Stina Isaksson.

Öppna om barnets ursprung
Andra föräldrar ville vänta med att prata med barnet tills dess att barnet var moget nog att ha en viss förståelse för vad en spermiedonation innebär.

Studien visade också att barnet själv spelar en viktig roll för processen genom sina reaktioner. Föräldrarna upplevde att när barnet visade intresse och nyfikenhet var det lättare att berätta medan ointresse hos barnet kunde skapa en osäkerhet hos föräldern om hur man skulle ta upp frågan på nytt.

– Det är viktigt att komma ihåg att trots att de allra flesta föräldrarna planerar att prata med sitt barn om dess ursprung, vet vi ännu inte hur många som kommer till skott och verkligen gör det: barnen i studien var alla under 10 år. Men klinikerna som arbetar med donatorer verkar lyckas förmedla till föräldrarna att de ska vara öppna med barnet om dess ursprung, säger Stina Isaksson.

Stina Isakssons avhandling ingår i den svenska nationella multicenterstudien om köncellsdonation, The Swedish Study on Gamete Donation. Studien är en psykosocial långtidsuppföljning av IVF-behandling och ägg- och spermiedonation i Sverige där både donatorer och mottagarpar har följts i 10 år.

Avhandling
The child’s best interest – Perspectives of gamete recipients and donors försvaras fredagen den 11 december.

Artikel
It takes two to tango: information-sharing with offspring among heterosexual parents following identity-release sperm donation (Human Reproduktion)

För mer information kontakta:
Stina Isaksson tel : 070-476 55 58, stina.isaksson@pubcare.uu.se

Med hjälp av stamceller byts människans gamla och skadade celler ut och ersätts med unga och friska celler. Men cellförnyelsen fungerar inte för evigt. Ju äldre vi blir, desto sämre fungerar den.

Dottercellen går fri från skador
Åldrande kan studeras på cellnivå, bland annat genom att granska skador på cellens proteiner och DNA. När skadorna blivit för många tappar cellen sin normala funktion.

En stamcell delar sig och ger upphov till två celler, en som differentierar och utvecklas till en specialiserad cell, och en som fortsätter vara kvar som stamcell. Den senare lever längst och kommer därför hållas skadefri.

− Skadorna samlas i den dottercell som ska utvecklas vidare och bli en specialiserad cell. Den dottercell som ska fortsätta fungera som stamcell går däremot helt fri från åldersrelaterade skador, säger Sandra Malmgren Hill vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Skador samlas i modercellen
I sin forskningsavhandling har Sandra Malmgren Hill använt jäst som cellmodell. I jäst är celldelningen asymmetrisk. En stor modercell knoppar av en mindre dottercell, som är den cell som ska leva längst och som hålls skadefri.

Resultaten visar att de skadade proteinerna samlas på specifika och skyddade platser i modercellen. Om skadorna råkar läcka över till dottercellen bryts dessa ner eller transporteras tillbaka in i modercellen.

− Med hjälp av robotteknik och automatisk mikroskopi har vi analyserat ett bibliotek med mutanter, där varje individuell gen i jäst har tagits bort en och en. På så sätt har vi kunnat identifiera de gener som är med och styr processen för skadedistribution under celldelningen.

Om någon av dessa gener muteras eller tas bort, så leder det till att dotterceller ärver skadade proteiner och åldras och dör i förtid.

Förståelse för åldersrelaterade sjukdomar
Flera av de gener som identifierats är kopplade till cellens skelett och till transporter inuti cellen.

− Det har lett oss till vår teori att skadade proteiner kan kopplas till cellens skelett. Skadade proteiner transporteras till specifika platser inne i modercellen för att förhindra att dottercellen ärver dem, och för att skydda den egna cellen från de negativa effekter som felaktiga proteiner kan ge.

Kunskap kring hur celler hanterar skadade proteiner är grund för att förstå sjukdomar som Alzheimers, Parkinsons och ALS, där sjukdomsförloppet är kopplat till en ansamling av skadade proteiner som stör muskel- och hjärncellers normala funktion.

Forskningsresultaten kan också bli relevanta för forskning om stamceller och vävnadsförnyelse.

Avhandling
Damage segregation and cellular rejuvenation in Saccharomyces cerevisiae
Handledare: Professor Thomas Nyström

Kontakt
Sandra Malmgren Hill, institutionen för kemi och molekylärbiologi sandra.malmgren.hill@gu.se, Tel: 031-786 2567, 0736-10 63 29

Forskare vid Högskolan i Halmstad ska nu bidra med kunskap om fjärrvärme-teknik, genom ett nytt projekt inom EU:s åttonde ramprogram, Horisont 2020.

– Fjärrvärme är ett mycket bra och effektivt verktyg för att uppnå de framtida energi- och klimatmålen. Tekniken innebär lägre kostnader, lägre klimatpåverkan och högre försörjningssäkerhet. Ett problem är dock att fjärrvärme principiellt bygger på lokala förutsättningar, vilka kan vara svåra att uppskatta och därför ofta gjort att tekniken förbisetts. Man måste bygga ut näten där tekniken kan göra störst nytta, främst i tätorterna, säger Urban Persson, universitetslektor i energiteknik vid Högskolan i Halmstad.

I Sverige står fjärrvärme för knappt 60 procent av uppvärmningen av våra bostäder. I övriga Europa ser det helt annorlunda ut.

Alternativ metodik
Forskarna vid Högskolan i Halmstad har i nära samarbete med en grupp forskare från Aalborgs universitet i Danmark, utvecklat en ny, alternativ metodik för att bland annat beräkna uppvärmningsbehov till bostäder i Europa och att matcha dessa mot lokala tillgångar och resurser. Samarbetet påbörjades redan 2011 och har sedan utvecklats genom tre tidigare projekt under det övergripande namnet Heat Roadmap Europe, HRE.

Det fjärde projektet inom Heat Roadmap Europe, som är en jämförande energisystemstudie i de 14 största länderna inom EU, har nyligen blivit godkänt av EU:s åttonde ramprogram Horizon 2020. Det innebär att projektet fått förhandsbesked om medel motsvarande 20 miljoner kronor. Studien kommer att börja i mars 2016 och pågå i tre år.

– Vi är extra glada över beskedet eftersom det inte är ofta man som forskare får möjlighet att långsiktigt förbättra och utveckla en metodik. Mycket information finns redan, bland annat vet vi en hel del om hur mycket energi som kan återvinnas från större energi- och industrianläggningar i Europa, säger Urban Persson.

Omställning till mer restvärme
Det övergripande målet för projektet är att övertyga beslutsfattare och investerare att utveckla lagstiftningen och investera i nya marknader som kan ställa om värmesektorn i Europa till mer restvärmeåtervinning och förnybar energi under de kommande 30-40 åren. Målsättningen är att påverka energilagstiftningen på lokal nivå, såväl som nationellt och övergripande inom EU.

– Vi kommer att visa hur det är möjligt att spara upp till 3 miljoner GWh av fossila bränslen i Europa per år. Det kommer dock att krävas stora investeringar idag för att reducera nettokostnaden för värme och kyla i Europa långsiktigt, säger Sven Werner, professor i energiteknik vid Högskolan i Halmstad, som också ingår i forskargruppen.

De 14 länder som ska studeras, står för över 85-90 procent av värmebehovet i byggnader i Europa, vilket ökar möjligheten att påverka hela fjärrvärmesektorn. Projektet ska även kartlägga vilka anläggningar och andra källor till förnybar energi som kan användas för att matcha behoven.

Vassare teknik och ökad lönsamhet
– Fjärrvärme är annorlunda än annan energiförsörjning i och med att den utgör återvinningsdelen i energisystemet. De flesta delarna inom energisystemet har designats utifrån att fossila bränslen har varit huvudalternativet för energitillförsel, vilket även gäller för hur fjärrvärmesystem har utformats, säger Urban Persson.

Forskarna inom Heat Roadmap Europe är överens om att det krävs en vassare fjärrvärmeteknik för att öka lönsamheten för framtidens fjärrvärme. Dessutom bör fjärde generationens fjärrvärmeteknik vara harmoniserad i Europa för en sund industriell bas för framtidens fjärrvärme.

– Vi ser verkligen fram emot fortsättningen på vårt arbete med Heat Roadmap Europe och förväntar oss att resultatet av det här projektet kommer att bli mycket användbart även på kort sikt, eftersom det handlar om hur vi på ett kostnadseffektivt sätt kan minska koldioxidutsläppen i energisystemet i hela Europa, säger Urban Persson.

Mer information:
Urban Persson, universitetslektor i energiteknik vid Högskolan i Halmstad, 035-16 74 05, urban.persson@hh.se

Projektets fullständiga namn är Heat Roadmap Europe: Building the knowledge, skills, and capacity required to enable new policies and encourage new investments in the heating and cooling sector, Horizon 2020, 2016-2018

Tidigare har det antagits att foster varit välskyddade för yttre ljud, men flera studier har visat att buller, särskilt lågfrekvent buller, fortleds till fostret. Sambandet mellan bullerexponering under graviditet och hörselskada har även stöd i djurexperimentella undersökningar. Det sammantagna kunskapsläget visar nu att kvinnor inte bör utsättas för höga ljudnivåer på sin arbetsplats under graviditeten.

– Arbetsmiljöverkets rekommendation är att gravida inte ska exponeras över 80 dBA, men denna rekommendation följs tyvärr inte alltid idag. Vår studie visar att det är angeläget att rekommendationen verkligen följs av arbetsgivarna. Även om kvinnorna använder hörselskydd vid höga bullernivåer så skyddar det inte barnets hörsel, säger Jenny Selander, forskare vid Institutet för miljömedicin.

Studien, som publiceras i tidskriften Environmental Health Perspectives, omfattar över 1,4 miljoner barn födda i Sverige mellan 1986 och 2008. Uppgifter om moderns yrke, rökvanor, närvaro vid arbetet under graviditet med mera hämtades från det medicinska födelseregistret vid Socialstyrelsen och från nationella centrala register vid Statistiska centralbyrån och Försäkringskassan.

Statistiskt säkerställd ökning
Yrkesuppgifterna användes för att koda exponeringen för buller i arbetet under graviditeten i tre klasser: lågt buller (< 75 dBA); medelhögt buller (75-84 dBA) och högt buller (>=85 dBA). Uppgifter om hörselpåverkan (hörselnedsättning av sensorineuralt slag eller genom direkt skada på hörselorganet och tinnitus) hämtades från patientregistret vid Socialstyrelsen, som är baserat på diagnoser satta vid specialistutredningar.

Omkring 290 000 mödrar hade under graviditeten arbetat i yrken med medelhög bullerexponering (75-84 dBA) och omkring 6000 mödrar i yrken med hög bullernivå (>85 dBA). Totalt förelåg hörselskador som var så uttalade att det föranledde utredning av specialistläkare hos cirka 1 procent av barnen. Bland de mödrar som under graviditeten arbetat heltid i miljöer där bullret översteg 85 dBA var risken för hörselskada hos barnen ökad med omkring 80 procent i jämförelse med de mödrar som arbetat i lågexponerade miljöer.

Ökningen är statistiskt säkerställd och med hänsyn tagen till skillnader i mödrarnas rökvanor, ålder, kroppsvikt, utbildningsnivå, nationalitet, samt barnets födelseår, kön och ordning i syskonskaran. Bland högexponerade mödrar som arbetat deltid sågs en riskökning på 25 procent som inte var statistisk säkerställd. I den medelhögt exponerade gruppen förelåg ingen säkerställd ökning av antalet hörseldiagnoser, men det går inte att utesluta att en riskökning finns även där. Resultaten kommer att införlivas i de råd som ges till gravida och i den informationsverksamhet vi har till barnmorskorna vid mödravårdscentralerna.

Studien har utförts i samarbete mellan Institutet för miljömedicin (IMM) vid Karolinska Institutet, Centrum för arbets- och miljömedicin (CAMM) vid Stockholms läns landsting, Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet och Karolinska Universitetssjukhuset och har genomförts med ekonomiskt stöd från Forskningsrådet för arbetsliv, hälsa och välfärd (FORTE).

Publikation
Maternal occupational exposure to noise during pregnancy and hearing dysfunction in children – a nationwide prospective cohort study in Sweden Jenny Selander, Maria Albin, Ulf Rosenhall, Lars Rylander, Marie Lewné, and Per Gustavsson, Environmental Health Perspectives, online 8 December 2015.

För frågor kontakta:
Jenny Selander, forskare, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, Tel: +46 8 524 800 29, jenny.selander@ki.se” target=”_blank”>jenny.selander@ki.se
Per Gustavsson, professor, överläkare, projektledare, Institutet för miljömedicin, Karolinska

En av de större hälsofrågorna idag i den urbana miljön är den stress och det illamående som bullerupplevelsen i städerna genererar för de människor som vistas där.

Urbana ljudlandskap
Samtidigt gör urbaniseringen att efterfrågan på bland annat bostäder och plats för bilar ökar och risken är att man bygger bort mer av grönskan i städerna.

Målet med projektet är att minska stressen i städer och skapa positivt upplevda urbana ljudlandskap genom utformning av gröna väggar och grönområden.

– Tidigare studier har mer fokuserat på den visuella betydelsen med grönskan och det är viktigt, men vi tänker också titta på vilken betydelse det akustiska, alltså ljudet har, säger professor Igor Knez.

Grönska låter bra
Grönskan är inte bara en estetisk upplevelse, att den är vacker. Den innebär också ljud, som fågelsång och vindsus, ljud som skapar en avslappnande effekt.

– Vår utgångspunkt är att det inte bara är vackert med grönska, utan att det faktiskt låter bra och är lugnande och avslappande.

– Om vi kan påvisa denna positiva effekt, då skulle det bli ytterligare ett argument för att minska den här exploateringen av grönskan i våra miljöer.

Hur stressad blir man
Till att börja med tänker forskarna i experimentella studier påverka människor så att de upplever stress av stadsljud.

Detta genom att utsätta försökspersoner för inspelat stadsbuller. Och då mäta hur man reagerar fysiologiskt, men också psykologiskt, upplevelsemässigt.

– Och när vi då vet vilka nivåer av stadsbuller som genererar stress, tänker vi i nästa steg undersöka om vi kan reducera detta genom att exponera samma människor för naturljud.

I Uppsala avser forskargruppen att tillämpa detta genom att ha fågelljud i väntrum på en smärtklinik.

– Vi har fått tillgång till flera olika miljöer där vi kan prova oss fram.

Modellera stadsgrönska
Inom projektet kommer man också modellera en stad med grönska. Och på så sätt visa hur det ser ut beroende på om man utökar grönområden eller inte. Både hur det dämpar bullret, men också vilka positiva naturljud som det kan medföra.

– Detta är det sista steget, att modellera och föreslå praktiska råd, för att dämpa stadsbuller. Hur grönytorna ökar naturljuden och därmed ett bättre välbefinnande.

Projektet är värvetenskapligt och inkluderar ekologi, psykologi, akustik och stadsplanering. Det är ett samarbete mellan forskare från Statens Lantbruksuniversitet, Göteborgs universitet, Högskolan i Gävle, Chalmers och Karolinska Institutet.

För mer information kontakta:
Igor Knez, professor i psykologi, vid Högskolan i Gävle, 026-648111, igor.knez@hig.se

– Om människor hade det kämpigt med låneåterbetalning kunde handläggaren förr hjälpa till genom att under en period tillåta betalning av endast en symbolisk summa. Nu tvingas handläggarna vara väldigt strikta. Det är höga krav på effektivitet, snabb service och rättssäkerhet. De som slarvar med återbetalningar ”jagas” i dag på ett helt annat sätt än förr, säger Anders Bruhn.

CSN har gått igenom stora förändringar de senaste decennierna. Majoriteten av ärendena sköts i dag automatiskt. De lite mer udda och komplicerade fallen utreds av handläggarna. Det sker via telefon och med hjälp av internet och olika digitaliserade utredningshjälpmedel, inga möten sker ansikte mot ansikte. Samtidigt har regelverket blivit mycket detaljerat.

Analysmodell till hjälp
Anders Bruhn presenterar tillsammans med Mats Ekström, Göteborgs universitet den modell forskningen bygger på, i den brittiska tidskriften Social Policy and Administration.

– Vi har utvecklat en analysmodell som kombinerar sociologiska och språkvetenskapliga ansatser. Undersökningsmetoden är en kombination mellan dokumentstudier, intervjuer och observation för att undersöka verksamhetens institutionella villkor, och konversationsanalys (CA), för att studera själva samtalspraktiken, säger Anders Bruhn, som tagit fram modellen tillsammans med Mats Ekström, professor i Media/Kommunikation vid Göteborgs universitet.

Forskarna har spelat in och lyssnat på samtal. De har också observerat vad handläggarna gör på dataskärmarna under samtalen för att analysera hur den digitala tekniken påverkar interaktionen. De vill se hur regelverket används i praktiken och hur handläggarna utnyttjar det handlingsutrymme som de har för att tillmötesgå klientens önskemål.

Minskat handlingsutrymme
– Organisationsförändringarna under senare år har lett till ett minskat handlingsutrymme. Det som finns kvar hittar vi i det rent tekniska kunnandet om regelsystemet. Duktiga handläggare kan systemet utan och innan och kan därför ibland också manipulera det för att underlätta för låntagare i svårigheter, säger Anders Bruhn.

– Att all information sparas digitalt och alla handläggare och ledningen har tillgång till alla filer har lett till att handläggarna har blivit mer återhållsamma och rädda för att göra fel, de går ofta tillbaka och checkar att de gjort rätt. Det blir ineffektivt, säger Anders Bruhn.

I CSN-projektet, som finansierades av Vetenskapsrådet, arbetade Mats och Anders tillsammans med Anna Lindström, professor i svenska språket vid Uppsala universitet. När projektet startade arbetade alla vid Örebro universitet.

Försäkringskassa nästa
Nu har Mats och Anders fått tre miljoner kronor från Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, för en liknande studie av handläggare på Försäkringskassan tillsammans med Elin Thunman vid Uppsala universitet, även hon tidigare vid Örebro universitet. Elin har också deltidsanställning vid Försäkringskassans utredningsavdelning.

– Nu ska vi använda samma modell för att undersöka enheter som handlägger ärenden rörande funktionsnedsatta. Fast nu kommer vi också observera personliga möten mellan handläggare och klienter, eftersom detta förekommer i stor utsträckning till skillnad mot CSN.

För mer information kontakta:
Anders Bruhn, anders.bruhn@oru.se019-303428

Studien är den första som visar en koppling mellan polycystiskt ovariesyndrom, PCOS, hos mammor och autismspektrumtillstånd, AST, hos barn. AST omfattar ett spektrum av utvecklingsneurologiska störningar som kännetecknas av nedsättningar i språklig förmåga och social interaktion, och stereotypa, repetitiva beteenden.

Exponering av androgener
De underliggande orsakerna är inte helt klarlagda, men mycket tyder på att exponering för vissa könshormoner tidigt i livet kan spela en roll för utveckling av AST. Dessa könshormoner, så kallade androgener, styr utvecklingen av könstypiska manliga egenskaper.

Androgener påverkar också hjärnans och nervsystemets utveckling. Eftersom kvinnor med PCOS har förhöjda nivåer av androgener även under graviditet, hade forskarna en hypotes om att syndromet skulle kunna påverka risken för AST hos barnen. 5–15 procent av kvinnorna i fertil ålder har PCOS, vilket gör det till ett av de vanligaste endokrina syndromen.

Forskarna använde sig av omfattande svenska vård- och befolkningsregister och studerade alla barn i åldrarna 4–17 som föddes i Sverige mellan 1984 och 2007. Forskarna använde anonymiserade data där alla personuppgifter tagits bort. De hittade runt 24 000 fall av AST och jämförde dem med 200 000 kontroller.

PCOS och fetma
– Vi fann att en PCOS-diagnos hos mamman ökade risken för AST hos barnet med 59 procent. Risken var ännu högre bland kvinnor med både PCOS och fetma, vilket är vanligt vid PCOS och hänger ihop med högre androgennivåer, säger studiens förstaförfattare Kyriaki Kosidou vid institutionen för folkhälsovetenskap.

AST är ungefär fyra gånger så vanligt bland pojkar som hos flickor, men i den aktuella studien syntes ingen skillnad i risk mellan könen. I den här epidemiologiska studien undersöktes inte mekanismerna som kan förklara sambandet mellan mammornas PCOS och AST hos barnen. Förutom ökad exponering för androgena hormoner är det möjligt att genetiska faktorer som är gemensamma för de båda syndromen, eller andra ämnesomsättningsrelaterade problem som är vanliga vid PCOS, delvis kan förklara kopplingen. Det behövs ytterligare studier för att undersöka och upprepa fyndet.

– Det är för tidigt att ge specifika rekommendationer till läkare när det gäller vården av kvinnor med PCOS, men en ökad medvetenhet om det här sambandet kanske kan underlätta tidig upptäckt av AST hos barn vars mödrar har diagnosticerats med PCOS, säger Renee Gardner, senior forskare bakom studien, institutionen för folkhälsovetenskap.

Flera av forskarna är också knutna till Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) vid Stockholms läns landsting. Forskningen har finansierats med stöd av Autism Speaks, stiftelsen Sunnerdahls Handikappfond, Vetenskapsrådet och ALF-medel enligt avtal mellan Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet.

Publikation
Maternal polycystic ovary syndrome and the risk of autism spectrum disorders in the offspring: A population-based nationwide study in Sweden, Kyriaki Kosidou, Christina Dalman, Linnea Widman, Stefan Arver, Brian K. Lee, Cecilia Magnusson, Renee M. Gardner, Molecular Psychiatry, online 8 December 2015, doi: org/10.1038/MP.2015.183

För frågor kontakta:
Kyriaki Kosidou, läkare, forskare, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Telefon: 070-720 5880, E-post: Kyriaki.Kosidou@sll.se
Renee Gardner, forskare, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Telefon: 070 355 5756, E-post: renee.gardner@ki.se

Samuel West har i två studier låtit närmare 300 personer delta i olika experiment där lek kopplas samman med kreativitet.

I den första studien hyrde Samuel West in sig på en konferensanläggning och använde mötesdeltagarna i sina försök. Hälften av mötena piggades upp med hjälp av lekfulla stimuli och övningar som leksakspistoler, lösmustascher, ”silly meeting games” och annat. Den andra hälften höll konventionella möten. Den självskattning som alla deltagare gjorde, både före och efter mötena, visade tydligt att den grupp som hade lekfulla möten kände sig mer kreativa.

Chefen behöver föregå med gott exempel
Lekfulla möten, kickoffs och personaldagar arrangerade av utomstående konsulter kan vara bra men det väsentliga är, enligt Samuel West, att lekfullheten blir en integrerad del av arbetsplatsen:

– Här pekar all forskning på att chefen spelar en viktig roll; leker inte chefen så leker ingen annan heller, säger Samuel West. Det spelar ingen roll att man som i Sverige har platta organisationer.

Den andra studien som Samuel West gjorde var att låta 100 personer, uppdelade i olika arbetslag, delta i improvisationsteater.

– Improvisationsteater är ett lekfullt och lite annorlunda grepp som kan användas för att öka tilliten inom en grupp, säger Samuel West.

Hälften av arbetslagen fick vid tre tillfällen göra improvisationsteater medan den andra hälften jobbade på som vanligt. Alla fick göra kreativitetstest, både på individ och på gruppnivå, före och efter hela övningen som pågick under en månad.

Resultaten blev förvånansvärt tydliga. Kreativiteten sköt i topp bland de som fått spela improvisationsteater. Tydligast resultat blev i de test som mätte gruppkreativitet.

– Gruppens kreativitet är också den som är mest intressant för ett företag, menar Samuel West. Moderna företag vill inte längre ha den kreativa ensamspelaren. Det är gruppen som helhet som ska vara kreativ.

För att bättre kunna mäta gruppkreativitet utvecklade Samuel West ett eget test. Nu har han fått pengar av VINNOVA för att förfina testet och föra ut det på marknaden.

Kontaktinformation: Samuel West disputerar med avhandlingen ”Playing at Work: Organizational play as a Facilitator of Creativity”. Han nås på Samuel.west@psy.lu.se eller 0709-38 62 98. Läs mer på www.psy.lu.se/samuel-west

I en avhandling vid Göteborgs universitet har man undersökt hur lärare och elever talar om religion och livsåskådningar när ämnet religionskunskap står på schemat.

− Att vara religiös framställdes på lektionerna som svårförenligt med att vara en modern, rationell, individualistisk och självständigt tänkande människa. Att inta en ickereligiös och ateistisk position beskrevs däremot som ett neutralt och normalt förhållningssätt till religion. Att denna diskurs var så stark i samtliga klassrum var ett resultat jag inte hade förväntat mig, säger Karin Kittelmann Flensner, avhandlingens författare.

Karin Kittelmann Flesner har genomfört observationer på tre större kommunala gymnasieskolor under läsåret 2011–2012 då hon följde 13 lärare som undervisade i 24 olika klasser. Sverige beskrivs många gånger som världens mest sekulariserade land, och under lektionerna i religionskunskap dominerade detta sekularistiska sätt att tala om religion och livsåskådningar.

I klassrummet fann Karin Kittelmann Flenser även två andra sätt att tala om religion som delvis utmanade den dominerande sekularistiska diskursen, delvis förstärkte den. Dessa har hon valt att kalla en andlig diskurs och en svenskhets-diskurs.

− Om diskussionerna kom att kretsa kring allmänmänskliga existentiella frågor var klassrumsklimatet mer öppet för att inta positioner som kan beskrivas som andliga och till exempel omfatta föreställningar om existensen av en gudomlig dimension eller att livet fortsätter i någon form efter döden, säger hon.

”Vi och dom”
Det förekom även att elever och lärare talade om Sverige som ett kristet land. Men då refererades det inte till trosföreställningar utan till svenska traditioner och historia, och ofta handlade diskussionen då om att definiera ett ”vi” i förhållande till ett ”dom”. ”De andra” blev i klassrummet synonymt med religiösa i allmänhet och muslimer i synnerhet. Detta trots att det i alla klassrum satt elever som positionerade sig som del av olika kristna, muslimska, buddhistiska, hinduiska och andra traditioner.

Det var också tydligt att ämnet i klassrumspraktiken blev väldigt olika på yrkesprogram jämfört med på studieförberedande program och att elever på yrkesprogrammen inte fick samma förutsättningar att öva sig i analys och problematisering av ämnesinnehållet utifrån olika perspektiv.

Religiösa traditioner framställs som ointelligenta
Resultatet i studien pekar på att det blir svårt att nå mål i religionskunskap som handlar om förståelse och respekt för människor med olika uppfattningar och bakgrunder om personer som tillhör religiösa traditioner beskrivs som ointelligenta och lurade, vilket var fallet när det sekularistiska sättet att tala dominerade. Då blir det också problematiskt att förbereda eleverna för att leva i ett samhälle som präglas av mångfald.

– Genom att lärare blir medvetna om hur man talar om religion och om troende människor i klassrummet menar jag att undervisning kan bidra till ett samtalsklimat som medverkar till ökad förståelse mellan olika positioner. Vi lever i ett pluralistiskt samhälle och här har skolan och religionskunskapsämnet en viktig roll i arbetet för en positiv utveckling, säger Karin Kittelmann Flensner.

Avhandlingens titel: Religious Education in Contemporary Pluralistic Sweden

Kontaktinformation: Karin Kittelmann Flensner, e-post: karin.kittelmann.flensner@gu.se

 

 

De äldsta säkerställda djurfossilen är 540 miljoner år gamla. Hur djuren utvecklades före dess har varit höljt i dunkel. Charles Darwin brottades med denna gåta i ”Om arternas uppkomst”. Men senare upptäcktes en grupp omtalade fossil som kallas ediacarafaunan efter ett avlägset gruvområde i södra Australien. Numera vet man att liknande fossil finns på många platser i världen från den tidsperiod då djuren uppstod.

Men vad var ediacarafaunan för märkliga organismer? Forskare har trott att de var släkt med allt från växter, svampar och lavar till maskar och leddjur.

I en genomgripande analys föreslår nu Graham Budd, professor i paleobiologi vid Uppsala universitet, och Sören Jensen, forskare vid Universidad de Extremadura, Badajoz, Spanien, att de flesta ediacarafossil i själva verket var mycket primitiva exempel på utvecklingslinjer bland djuren, och att de därför avslöjar hittills okända steg i djurens evolution. Det kan förklara varför de dyker upp i fossilserien strax före de första klart igenkännliga djuren. Det väcker också frågan om hur ediacarafaunan och de efterföljande djuren hängde ihop ekologiskt. Av hävd har man trott att mer avancerade djur, som ofta är rörliga och kan gräva ned sig i sediment, levde i skuggan av de rätt orörliga ediacaradjuren, ungefär som däggdjuren under dinosauriernas tid. Enligt denna uppfattning var det inte förrän ediacaradjuren dog ut som de rörliga djuren kunde sprida sig i den så kallade kambriska explosionen.

Skapade förutsättningar för högre djur att utvecklas
Budd och Jensen föreslår ett nytt synsätt, som inspirerats av samspelet mellan växtlighet och djurliv på savannerna i nutidens Östafrika. I sin savannhypotes argumenterar de för att de orörliga ediacaradjuren gjorde att näringsämnen samlades både ovanför och under sedimentytan på havsbottnen. På så sätt uppstod resursrika punkter där miljön var gynnsam för att omsätta energi i rörelser.

Ediacaradjuren och de senare djuren var alltså inte konkurrenter; snarare skapade ediacaradjuren idealiska för högre djur att utvecklas. Denna tankegång stämmer bra med en modern syn på evolutionen, där vissa arter som till exempel bävrar tar rollen som ”ekosystemingenjörer” – de påverkar miljön så att andra arter får möjlighet att utvecklas och spridas. Så kanske var ediacaradjuren inga bromsklossar utan evolutionära drivfjädrar som i slutändan ledde fram till den rika djurvärld vi har idag.

Referens: Budd, G. E. och Jensen, S. 2015. The origin of the animals and a ‘savannah’ hypothesis for the evolution of the bilaterians. Biological Reviews http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/brv.12239/abstract

Kontaktinformation: Graham Budd, e-post: graham.budd@pal.uu.se tel: 0763-381 914

 

Det viktigt att vara medveten om denna skillnad i uppfattning för att förstå varför vissa katastrofer ledder till förändring i arbetssätt medan andra inte gör det visar forskning vid Örebro universitet.

Jämfört skogsbranden i Västmanland med Gudrun
– Skogsbränder i många andra länder betraktas som ett problem, men inte i Sverige. Branden i Västmanland ses som unik. Ingen vet vad som kommer att hända, men det finns anledning att stanna upp och ta en diskussion om riskerna för skogsbränder i Sverige kopplat till klimatförändringen, säger Rolf Lidskog, professor i sociologi

Tillsammans med Daniel Sjödin har han jämfört konsekvenser av och uppfattningarna om två av de värsta katastroferna för svenskt skogsbruk i modern tid. Det handlar om stormen Gudrun i januari 2005 och branden i Västmanland sommaren 2014.

Lidskog och Sjödin har intervjuat yrkesfolk inom skogsbruket som har egen erfarenhet från de båda dramatiska händelserna. Genom att använda sig av vetenskapliga teorier om riskhantering och om hur vi tolkar händelser analyserar de yrkesfolkets beskrivningar.

Berodde på sättet att bruka skogen
Örebroforskarna har analyserat intervjusvaren utifrån fyra kategorier: uppfattat allvar, orsaker, lärande och klimatförändring. De finner att de intervjuade uppfattar stormen Gudrun och skogsbranden i Västmanland på skilda sätt och drar olika slutsatser.

Gudrun drog fram över södra Sverige och fällde 20 procent av skogen i sin väg. Slutsatsen från de intervjuade är att de katastrofala följderna till stor del berodde på skogsbruket, tättväxande granar knäcktes av vinden och orsakade stor förödelse. Röjningsarbetet pågick under flera år.

Ingenting kunde förhindra stormen i sig menar de intervjuade. Däremot var deras uppfattning att stormen var en signal att till skapa ett skogsbruk som kan stå emot stormar bättre. Deras uppfattning var att skogsbruket kan anpassa sig genom mer varierade trädslag och ändrade metoder för avverkning.

Fel på krishanteringen
Studien visar på en annan inställning hos dem som var inblandade i skogsbranden i Västmanland. En särskild omständighet är att skogsbränder i sig inte är av ondo, utan tvärtom bra för den biologiska mångfalden.

Uppfattningen hos de intervjuade var att det inte går att göra skogen mer brandsäker. Orsaken till den okontrollerade spridningen var enligt dem brister i brandbekämpningen och i samhällets övergripande krishantering och hade ingenting med skogsbruket att göra. De intervjuade ansåg att även om bränder blir mer vanliga på grund av klimatförändringen, fortsätter de att vara ett mindre problem än stormar och insektsangrepp.

För mer information kontakta:
Rolf Lidskog, 019-30 32 72, rolf.lidskog@oru.se

Studie
Extreme Events and Climate Change. The Post-Disaster Dynamics of Forest Fires and Forest Storms in Sweden är publicerad i Scandinavian Journal of Forest research.

– Vi ser uppkomsten av komplexa liv på jorden först när mekanismer för att motstå kemiska förändringar har utvecklats. Kemiska förändringar framtvingade av de globala nedisningarna. Och att det gjorde det möjligt för utvecklingen av komplexa liv i haven, och banade väg för vår egen utveckling, säger Ernest Chi Fru vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, som har lett forskargruppen.

Det första framträdandet av syre i atmosfären inträffade vid en tidpunkt då marina arsenikkoncentrationerna var dramatiskt låga, för omkring 2,45 miljarder år sedan. Det är också den period då jorden upplever sin första kända globala nedisning. Vid slutet av istiden skedde en avsevärd ökning av arsenikkoncentrationer i haven samtidigt som mängden syre sjönk snabbt.

Författarna drar slutsatsen – från hur moderna fotosyntetiska organismer reagerar på förändrade marina arsenikkoncentrationer – att den här händelsen orsakades av utbredd toxicitet i haven, till följd av utsläpp av giftiga ämnen från de smältande isarna.

Liknande förändringar i arsenikkoncentrationer åtföljde den globala nedisningen som skedde för omkring 0,7 miljarder år sedan, då jorden först såg uppkomsten av komplexa liv. Medan de låga marina arsenikkoncentrationerna även här sammanföll med en snabb ökning av atmosfäriskt syre, till nära dagens nivåer, ledde däremot inte de smältande isarna denna gång till en nedgång av atmosfäriskt syre.

Studien utfördes av ett internationellt team av forskare från Sverige, Grekland och Frankrike, som leds av Dr Ernest Chi Fru vid Stockholms universitet. Den har finansierats av det Europeiska forskningsrådet.

För ytterligare information:
 Ernest Chi Fru, Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, e-post ernest.chifru@geo.su.se, mobil +46 (0) 73-33 33 647.

Artikel
Arsenic Stress after the Proterozoic Glaciations (Nature Group Journal, Scientific Reports).

Vegetationens i staden minskar den totala mängden luftföroreningar genom att luften filtreras.

– Den negativa effekt som kan uppstå beror på att växterna är som vindskydd och minskar vindhastigheten, vilket minskar utspädningen av lokala utsläpp och kan öka halterna i närområdet. Det är därför viktigt att tänka på var man placerar växtligheten, säger Sara Janhäll, forskare på VTI.

Undvik tät plantering i trånga trafikrum
I täta stadsmiljöer där utspädningen av luftföroreningar kan vara begränsad redan utan vegetation är det en stor risk att halterna ökar om växtligheten placeras fel. Undvik exempelvis tät plantering av täta träd i trånga och trafikerade gaturum.

– Däremot är det bra att placera växtlighet som en barriär mellan utsläppskällor och befolkningen, till exempel vid större transportleder, så att spridningen av föroreningarna begränsas och luften filtreras på sin väg, säger Sara Janhäll.

VTI rapport 876 beskriver var forskningen befinner sig inom området i dagsläget och ger rekommendationer när det gäller planering av växtlighet i staden. Några av de rekommendationer som förklaras mer ingående i rapporten är:

Det är i dagsläget svårt att beskriva vegetation på ett sätt som enkelt relaterar till dess effekt på luftkvalitet.

– Ytterligare forskning inom området är av stor vikt och pågår konstant, vilket gör att både val av placering och vegetation utvecklas hela tiden, säger Sara Janhäll.

Vegetationens inverkan på luftmiljön, VTI rapport 876

Artikel
Review on urban vegetation and particle air pollution – Deposition and dispersion Atmospheric environment, 105, 130–137.

För merinformation kontakta:
Sara Janhäll, +46 31 750 26 19 sara.janhall@vti.se

Det finns en mängd receptfria febernedsättande läkemedel tillgängliga på apoteken och många av dem har aktiva substanser som skiljer sig åt. Trots att dessa verkar på samma målprotein i kroppen så skiljer sig effekten och bieffekterna åt.

Ipren, Voltaren, Strefen och Treo skiljer sig exempelvis från Alvedon genom att de utöver en febernedsättande och smärtstillande funktion även är antiinflammatoriska. Alvedon i sin tur kan ge skador på levern medan Ipren, Voltaren, Strefen och Treo kopplas samman med bieffekter som magsår och andra problem i mag-tarmkanalen.

Dessa bieffekter tros bero på hur väl dessa läkemedel binder till de olika målproteinerna. Det finns nämligen två målproteiner som den här typen av läkemedel verkar på. Dessa proteiner kallas för cyclooxygenas-1 (COX-1) och cyclooxygenas-2 (COX-2) och bieffekterna verkar vara helt beroende av hur dessa läkemedel beter sig gentemot de två proteinerna.

Vanliga men outforskade

– Trots att dessa läkemedel är så vanliga finns det mycket som vi ännu inte vet om dem, säger Yasmin Shamsudin Khan, doktorand i professor Johan Åqvist grupp vid Uppsala universitet.

I den aktuella studien gjorde forskarna datorsimuleringar av bland annat ibuprofen (som är den aktiva substansen i Ipren), diklofenak (Voltaren) och flurbiprofen (Strefen) för att försöka förstå hur och varför dessa läkemedel skiljer sig åt på en molekylär nivå.

Genom att simulera dessa små molekyler inuti målproteinet COX-1 fann de att det gick att förutsäga inte bara hur väl dessa läkemedel binder till proteinet, utan även hur vissa av dessa läkemedel påverkar proteinet så att de kan vara bundna till det under en mycket lång tid. Den starka bindningen i sin tur kan vara den bidragande orsaken till biologiska bieffekter som magsår och andra mag-tarmproblem.

– Från dessa simuleringar kan man få viktig information som på sikt kan leda till utvecklingen av mer effektiva läkemedel mot smärta, feber och inflammation, samtidigt som de har mindre bieffekter, säger Yasmin Shamsudin Khan.

Designa det som fungerar i förväg

Nästa steg är att förstå hur samma läkemedel fungerar i det andra målproteinet, COX-2. När man förstår hur och varför dessa läkemedel skiljer sig åt i funktion mellan de två proteinerna kommer man på ett tidigt stadium i läkemedelsutvecklingsprocessen att kunna bestämma sig för vilka egenskaper man vill ha i läkemedlet.

– Det blir ett nytt sätt att jobba på. Istället för att skapa en mängd nya molekyler på ett laboratorium för att sedan testa deras effektivitet kommer man att kunna designa dem i förväg så att de uppfyller dessa egenskaper. Sedan kommer man förstås att behöva testa dem på riktigt, i ett laboratorium, säger Yasmin Shamsudin Khan.

Vetenskaplig artikel:

Yasmin Shamsudin Khan, Masoud Kazemi, Hugo Gutiérrez-de-Terán, and Johan Åqvist. Origin of the Enigmatic Stepwise Tight-Binding Inhibition of Cyclooxygenase-1. Biochemistry Article ASAP DOI: 10.1021/acs.biochem.5b01024

För mer information kontakta:
 Yasmin Shamsudin Khan, tel: 018-461 50 57, yasmin.khan@icm.uu.se eller Johan Åqvist, mobil: 070-425 04 04, johan.aqvist@icm.uu.se

– Konceptet bygger på principen för hur fossil olja en gång bildades. Det har visat sig vara mycket effektivt när det gäller energianvändning och arbetsinsats, säger Niklas Strömberg, forskare på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

Produktionsmetoden som utvecklats på SP är unik. Odling, sedimentering och torkning av algerna utförs i ett steg med hjälp av solljus, rökgas och överskottsvärme. Mikroalgerna har växt på rökgas och överskottsvärme från Nordic Papers massa- och pappersbruk.

I slutet av november presenterades de första övergripande resultaten från det tre år långa  SP-drivna testbäddsprojektet ”Bäckhammars Algbruk”.

Det visade sig att en hektar algodling ger drygt fem gånger mer biomassa jämfört med raps. Mängden energi som algerna ger är drygt fyra gånger större än energin som krävs för odlingen.

Projektet visar:

Så odlar du mikroalger framgångsrikt. Se film på Paperprovince.com.

För mer information kontakta:
Niklas Strömberg, SP, tel 010-516 51 68, Johan Engelbrektsson, SP, tel 010-516 58 62 eller Susanne Ekendahl, SP, tel 010-516 53 16

I gruvor används nu vanliga järnbultar för att stabilisera håligheter i berg och årligen installeras ungefär 100 miljoner bultar runt om i världen. De vanliga bultarna kan gå sönder vid seismisk aktivitet orsakad av spänningar eller skalv och förlorar därmed sin bärande förmåga. Fram till nu har det alltså inte funnits någon teknologi som kunnat varna för detta.

Den smarta järnbulten som forskarna i Luleå har utvecklar, är försedd med Internet of Things (IoT)-teknologi. Med sensorer och trådlös kommunikation i bultarna kan flera olika parametrar övervakas. Nyligen vann den första pris i den prestigefulla tävlingen IPSO Challenge, som är en tävling inom (IoT) Internet of Things.

Forskarna bakom bulten hoppas nu på att kunna fortsätta utveckla den intelligenta järnbult.

– Det är en enorm ära få ta emot priset och att vi kom på första plats tillsammans med de medverkande företagen vilket känns fantastiskt bra. Detta kommer att stödja utvecklingen av nästa generations prototyp som vi arbetar med för att förändra en traditionell och global gruvindustri, säger Jens Eliasson, forskare och biträdande professor inom EISLAB vid Luleå tekniska universitet