Det är välkänt att flyktingar utgör en särskilt utsatt grupp med sämre hälsa än både svenskfödda personer och andra invandrargrupper som inte är flyktingar. I den nya studien använde sig forskarna av nationella register för att undersöka om flyktingar löper större risk än andra utrikesfödda grupper och svenskfödda att drabbas av psykossjukdom. Schizofreni och andra icke-affektiva psykoser är allvarliga psykiatriska sjukdomar, som drabbar ungefär 2 procent av befolkningen. Sjukdomen debuterar ofta under övergången till vuxenliv och innebär ett stort lidande.

Utlandsfödda mer utsatta
Många studier i både Sverige och i andra länder, har samstämmigt visat att utlandsfödda och deras barn har en betydligt högre risk för psykossjukdom jämfört med inrikes födda, men orsakerna är outforskade. Fram till nu har det varit okänt om flyktingar, som ju är en extra utsatt grupp bland de utrikesfödda, har en ännu större risk att drabbas av just psykos.

I den nu aktuella studien följde forskarna 1,3 miljoner unga svenskar födda antingen i Sverige eller utomlands i som mest 13 år.  Alla uppgifter var anonymiserade. Personerna följdes från det att de fyllde 14 år, eller kom till Sverige, beroende på vilket som inträffade först. Under studieperioden fick 3 700 av dem diagnosen icke-affektiv psykos.

– Risken för icke-affektiv psykos visade sig vara 66 procent högre för flyktingar än för andra utrikesfödda från samma regioner som flyktingarna. Jämfört med svenskfödda var risken nästan tre gånger så hög, säger studiens förstaförfattare Anna-Clara Hollander, vid institutionen för folkhälsovetenskap.

Tydligast mönster för män
Mönstret gällde både män och kvinnor, men var tydligast för män. Flyktingar från alla regioner hade högre risk än personer som kom från samma områden men som inte var flyktingar. Ett undantag var personer som kom från Afrika söder om Sahara, där båda grupperna hade lika förhöjd risk jämfört med den svenskfödda gruppen.

Forskarna bakom studien drar slutsatsen att det är en högre risk för icke-affektiva psykoser bland flyktingar jämfört med invandrare som inte är flyktingar. Alla invandrare, både flyktingar och de som inte är flyktingar, har en förhöjd risk jämfört med svenskfödda. Forskarna menar att sett i ett större sammanhang stöder deras fynd hypotesen att traumatiska livshändelser kan spela en roll för risken att insjukna i schizofreni och icke-affektiva psykoser.

– Läkare, sjuksköterskor, psykologer och personer som planerar framtida vård behöver vara uppmärksamma på den höga psykosrisken hos flyktingar. Det är särskilt viktigt med tanke på att tidiga interventioner kan vara av yttersta vikt hos denna redan så utsatta grupp, säger Anna-Clara Hollander.

Mer information:
Anna-Clara Hollander, postdoktor, psykolog, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Telefon: 08-524 80 119, E-post: anna-clara.hollander@ki.se

Christina Dalman, professor, läkare, forskningsgruppsledare, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Telefon: 072-242 68 92, E-post: christina.dalman@ki.se

Publikation: ”Refugee migration and risk of schizophrenia and other non-affective psychoses: a cohort study of 1.3m people in Sweden”, Anna-Clara Hollander, Henrik Dal, Glyn Lewis, Cecilia Magnusson, James B Kirkbride, Christina Dalman,  BMJ, online 15 March 2016

Fotnot: Studien har gjorts i samarbete med forskare vid University College London i Storbritannien. Forskningen har finansierats med stöd av FORTE, Vetenskapsrådet och Sir Henry Dale Fellowship grundat av the Wellcome Trust och the Royal Society.

I en ny doktorsavhandling från Örebro universitet studeras hur bindvävscellerna som bygger upp människans hud kommunicerar med varandra. Fibroblaster är den vanligaste cellen i läderhuden, det mellersta lagret av hudens tre lager. Den bygger upp bindväven genom att producera proteiner som exempelvis kollagen. Fibroblasterna kommunicerar med andra celler, bland annat med keratinocyter. Det är cellerna i det yttersta hudskiktet, överhuden. Samspelet mellan fibroblaster och keratinocyter är viktigt vid uppbyggnad och reparation av vävnaden som vid sårläkning.

– För att studera kommunikationen har jag odlat cellerna i laboratorium. Målet är att använda ett system som liknar huden så mycket som möjligt. Det är viktigt att förstå cellernas kommunikation. Framförallt när ena lagret inte finns som vid en brännskada, men också hur cellerna påverkas i andra fibrotiska tillstånd. Huden är kroppens största organ och den måste fungera optimalt, säger Anita Koskela von Sydow, doktorand i biomedicin vid Örebro universitet.

Omfattande brännskador
Då kroppen utsätts för en brännskada förstörs hudens yttre skikt och desto djupare beroende på grad av brännskadan. Fibroblaster i den omkringliggande vävnaden aktiveras och börjar producera bindväv för att läka skadan. För att minska ärrbildningen och hjälpa kroppen att återskapa den skyddande barriären mot omvärden flyttas hud från en annan del av kroppen.

– Vid stora brännskador transplanteras hud för att såret ska läka bättre. En stor brännskada överstiger 20 procent av kroppsytan. Patienter med 80 procent brännskador över kroppen kan läkarkåren i vissa fall numera rädda. Genom att täcka och återskapar hudbarriären som är kroppens yttre skydd.

Inflammatoriska faktorer
I samband med skada sätts en inflammation igång i vävnaden, som hjälper kroppen att ta bort smuts och skadad vävnad. Inflammation bidrar till att aktivera fibroblasterna till att producera bindväv. Långvarig inflammation kan få allvarliga konsekvenser för huden, fibros kan även drabba andra organ i kroppen med allvarliga konsekvenser.

– Vid en skada på kroppen uppstår en inflammation som hjälper kroppen att läka. Inflammationen aktiverar även fibroblasterna och får man en stark inflammation som pågår under en längre tid kommer fibroblasterna att fortsätta producera bindväv. Det är inte bara huden som påverkas av ärrutveckling utan även njurar, lever och lungor.

Anita Koskela von Sydow visar nya ledtrådar om samspelet mellan celler i huden. Hon beskriver även i sin avhandling hur olika inflammatoriska faktorer påverkar bindvävsceller. Det har betydelse för kunskapen om normala och dysfunktionella läkningsprocesser, exempelvis vid sjukdomar där fibros orsakar stora problem och kroniska sår.

Mer information:
Anita Koskela von Sydow, verksam vid Kliniskt forskningslaboratorium på Universitetssjukhuset Örebro
Mobil: 070-654 47 63, E-post: anita.koskela-von-sydow@regionorebrolan.se

Kanji är betydelsebaserat och ett tecken motsvarar i princip ett ord. Kanji är inte bara grafiskt komplicerat utan också fonologiskt oklart. Ett tecken har ofta flera uttal eller så kan olika tecken ha samma uttal. Utan sammanhang är det därför svårt att veta vilket av flera uttal som ska appliceras till ett tecken.

Tidigare forskning har visat att studenter i japanska som andraspråk och modersmålstalare beter sig olika när de läser eller skriver kanji. Tidigare studier har jämfört nybörjarstudenter i japanska som andraspråk med modersmålstalare på avancerad nivå, och det visade sig då att de båda grupperna använde olika uppsättningar av kanji, vilket orsakade oklarhet om skillnaderna var baserade på gruppernas modersmål, gruppernas nivåer eller av de olika kanji.

Jämför svenska nybörjare med japanska skolbarn
Fusae Ivarsson har därför i sin avhandling genomfört noggranna och omfattande experiment bestående av läs- och skrivtest av kanji där en identisk uppsättning av tecken användes för nivåanpassade svenska studenter och japanska skolbarn. Svenska universitetsstuderande i japanska på nybörjarnivå jämfördes med japanska skolelever i årskurs två (båda grupperna hade lärt sig cirka 240 tecken), och svenska studenter på avancerad nivå jämfördes med japanska elever i årskurs fem (där båda grupperna lärt sig runt 800 tecken).

Resultatet visar att det svenska uttalets påverkan var större för nybörjare – som gör fler fel i kanji – än för de på avancerad nivå. Dessutom var skillnaden mellan de svenska nybörjarna och de på avancerad nivå större än skillnaden mellan de japanska eleverna i årskurs två och fem. Detta var mindre förvånande eftersom observationer från tidigare studier inte tydde på motsatt resultat.

– Det förvånande var att skillnaderna i minnesinhämtningsmetod för kanjis uttal mellan svenska och japanska grupper är större på avancerad nivå än på nybörjarnivå. På avancerad nivå försökte svenskarna läsa kanji genom att dela upp ett tecken i två komponenter och hitta en uttalbar komponent, medan japanerna föredrog att applicera tecknets andra uttal eller en sammanhangsbaserad gissning, säger Fusae Ivarsson.

Effektivare att lära enligt egen stategi
Denna upptäckt leder till den pedagogiska implikationen att det skulle vara effektivare att lära andraspråksstudenterna hur den läsningsstrategi de föredrar kan förbättras, snarare än att påtvinga dem att behandla tecken som modersmålstalande japaner gör.

– Detta resultat har även tillämpningsmöjlighet för svenska studenter i kinesiska eftersom kanji och hanzi, kinesiska tecken för att skriva kinesiska, har samma grund, säger Fusae Ivarsson.

Mer information:
Fusae Ivarsson, telefon: 031-786 4590, e-post: fusae.takasaki.ivarsson@språk.gu.se

Avhandlingens titel: A Study of L2 Kanji Learning Process: Analysis of reading and writing errors of Swedish learners in comparison with level-matched Japanese schoolchildren

 

Forskare från Linnéuniversitetet, University of Surrey, NHTV Breda, Nederländerna och University of Otago, Nya Zeeland har undersökt hur ny teknik som till exempel alternativa bränslen, soldrivna-plan och nya konstruktioner av flygplan, presenteras av industrin och media, tillsammans med den efterföljande nivån av framgång i praktiskt tillämpa dessa tekniker. Forskarna hävdar att diskussionen av ny teknik skapar myter om flygning med nollutsläpp, avskärmar flygindustrin från närmare granskning av sin politik för hållbar utveckling.

– Flyget har upplevt en kraftig tillväxt under de senaste 40 åren. År 2050 kommer energianvändningen inom luftfarten att ha tredubblats och flygets energianvändning kommer att stå för 19% av alla transporter, jämfört med 11% under 2006, säger Stefan Gössling, professor i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet.

– Detta står i skarp kontrast till löften från industrin att minska utsläppen för flyget genom teknik och strävan mot nollutsläpp för flygning genom, kanske den alltför hypade, utvecklingen av soldrivna-flygplan och vätgasbränsle.

Skapar en form av propaganda
På det sätt den nya tekniken presenteras, skapas ”myter” eller en form av propaganda som förnekar sanningen och leder till att framstegen inom klimatpolitiken för luftfarten avstannat. Användningen av dessa ”teknikmyter” inom industrin och regeringen, lindrar ångesten för att ingenting görs och man pekar på framtida mirakellösningar, som i verkligheten är osannolika.

Forskargruppen har analyserat hur den nya flygtekniken som till exempel soldrivna plan, har lyfts fram av industrin som nyckeln för hållbart flygande. Tekniken presenteras som en möjlig lösning för att undvika de stora utsläppen, men forskning visar samtidigt att det är osannolikt att genomföra ”dygnet-runt” flygningar med soldrivna plan och att de soldrivna planen aldrig kommer att ersätta de bränsledriva kommersiella flygningarna.

Vi har sett tydliga mönster, när det gäller hur man lyfter fram tekniska framsteg som soldrivna- och elektriska flygningar. Genom media har industrin framgångsrikt presenterat dessa tekniker som stora genombrott, som skulle ha positiva följder för flygets framtid och för att uppnå nollutsläpp. I verkligheten är det en retorik som tar rubriker ifrån det faktum att utsläppspolitiken har misslyckas, och industrin pekar ständigt på att det finns en ”bättre framtid precis runt hörnet ”.

Även om dessa uppfinningar är fascinerande ur ett forskningsperspektiv, kommer de inte att fungera som en universallösning för att minska flygets skadliga utsläpp i vår atmosfär, ett utsläpp som dessutom ökar. Industrin kommer alltid att vilja presentera en optimistisk syn på sin roll i denna fråga, men vår forskning har också visat att vissa politiker är delaktiga i att värna om dessa myter, men de måste sluta förlita sig på retorik och börja med att hänvisa till fakta.

Länk till artikeln ”Are technology myths stalling aviation climate policy?”

Kontaktinformation: Stefan Gössling, e-post: stefan.gossling@lnu.se

I aprilnumret av tidskriften Lancet Neurology ger de rekommendationer om hur patientvård, grundforskning och klinisk forskning om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar ska organiseras i framtiden. Arbetet presenteras vid en workshop i Europaparlamentet i Bryssel den 15 mars i samband med Brain Awareness Week 2016.

Rapport som identifierar en rad utmaningar
Lancets redaktörer har initierat en kommission i syfte att ge expertrekommendationer och information till politiker och beslutsfattare om Alzheimers sjukdom. Bengt Winblad, professor vid Karolinska Institutet och dess Centrum för Alzheimerforskning, fick uppdraget att organisera och leda expertkommissionen. Fler än 30 internationellt ledande forskare har bidragit och resultatet, en 78 sidor lång rapport, är den enda artikeln i aprilnumret av Lancet Neurology. Forskarna har identifierat en rad utmaningar som måste hanteras för att minska bördan av demenssjukdomar.

– Nu gäller det för politikerna att förstå att det här är ett växande problem, som redan nu kostar samhället väldigt mycket pengar. Det behöver satsas pengar på forskning inom alla delar som rör sjukdomen, dels för att hitta bättre läkemedel, men också förbättra vård och prevention, säger Bengt Winblad.

Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och står för ungefär 60 procent av fallen. Den viktigaste riskfaktorn är hög ålder. I takt med att den förväntade livslängden ökar räknar man med att antalet personer med demens kommer att stiga. År 2015 uppskattades nästan 47 miljoner personer runt om i världen leva med demens. Till 2030 beräknas siffrorna vara 75 miljoner. Till år 2050 uppskattas runt 131 miljoner vara drabbade. Än så länge finns ingen behandling som effektivt kan bromsa eller stoppa sjukdomen.

Förespråkar ökad samverkan
Policydokumentet tar upp hälsoekonomi, epidemiologi, prevention, genetik, biologi, diagnos, behandling, vård och etik. Forskarna förespråkar att statliga myndigheter samverkar med läkemedelsbolag på en multinationell nivå för att samordna resurser och dela risker.

– Min förhoppning är att policydokumentet ska stimulera ökat nationellt och internationellt samarbete och en öppenhet för samarbete med industrin. Det behövs samverkan, inte bara inom forskningen utan även inom politiken på alla nivåer, säger Bengt Winblad.

Artikeln är skriven av forskare från Sverige, Frankrike, Storbritannien, Australien, Danmark, Kanada, Schweiz, Italien, Luxemburg, USA, Tyskland och Nederländerna. Workshopen i Bryssel arrangeras av parlamentets STOA-panel (Science and Technology Options Assessment) i samband med internationella Brain Awareness Week 2016.

Publikation: “Defeating Alzheimer’s disease and other dementias: a priority for European science and society”, Bengt Winblad, Philippe Amouyel, Sandrine Andrieu et al, Lancet Neurology, 2016;15:455-532, online 14 March 2016.

Kontaktinformation: Bengt Winblad, professor i geriatrik, Centrum för Alzheimerforskning. Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. E-post: bengt-winblad-swedishbrainpower@ki.se eller bengt.winblad@ki.se

 

Mia Eriksson har undersökt hur böcker och artiklar av bland andra Karl Ove Knausgård, Toril Moi och Åsne Seierstad berättar om Anders Breivik. En av hennes slutsatser är att gängse förklaringsmodeller för terrorattacker förutsätter att terroristen är islamist och att dessa förklaringsmodeller därför inte håller när terroristen tolkas som kristen eller sekulär.

− När det kommer till islamistiska terrordåd görs kulturen och religionen ofta till viktiga bakomliggande orsaker till terroristens radikalisering. I Breiviks fall ses hans radikalisering istället som en effekt av hans personliga ”oförmåga” att lyckas på arbetsmarknaden, i kärleksrelationer och med vuxenlivet i allmänhet, säger Mia Eriksson.

Personliga särdrag i fokus
Han beskrivs som barnslig och omogen, och många av texterna lyfter fram hans ambivalenta sexuella identitet och moderns psykiska och emotionella ohälsa som viktiga beståndsdelar i att förstå varför han utförde terrordådet. Samtidigt talar dessa texter lite om de sociala, kulturella och politiska omständigheter som möjliggör högerextremistisk och rasistisk terrorism.

– När de berör det norska samhället är det framförallt för att visa hur annorlunda Breivik var i relation till vad de ser som ”typiskt” norska beteenden och aktiviteter.

Detta leder bland annat till att där islamistiska terrorister ses som ett hot mot det västerländska samhället, blir Breivik snarare en obegriplig avvikelse. Han beskrivs som en misslyckad individ snarare än som någon som ”vi” behöver vara rädda för. Detta leder till att han inte heller ryms i den hotbild som terrorismforskning och nyhetsmedier frammanar när de talar om terrorism.

Underhållningsvåld med syfte att chockera?
Mia Eriksson undersöker också hur det känns att läsa om våld och terrorism, och om de ofta väldigt detaljerade beskrivningarna av våldet på Utøya fyller en etisk funktion.

– Om det etiska förstås som en vilja att förändra och förbättra den värld vi lever i påminner de här beskrivningarna snarare om underhållningsvåld, där syftet inte är att uppmana till reflektion eller politisk handling utan att chockera läsaren, säger Mia Eriksson.

Kontaktinformation: Mia Eriksson, e-post: mia.eriksson@gu.se Avhandlingens titel: Berättelser om Breivik. Affektiva läsningar av våld och terrorism. Avhandlingen kan beställas från: http://www.makadambok.se/

I Sverige finns cirka 100 000 yrkesförare som dagligen utsätts för mekaniska stötar som uppstår i samband med fordonskörning. Flera av dessa förare rapporterar ryggradsbesvär. När fordonet kör över ojämnheter uppstår mekaniska stötar, vilket innebär stora krafter som kroppen måste motstå för att undvika skador. För att föraren ska hålla en stabil ryggrad i sittande position krävs ett samspel mellan muskler och nervsystem.

Forskare vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering har i laboratoriestudier mätt kroppens reaktioner och hållning i en anpassad laborativ miljö med hjälp av en skakrigg. Sammantaget bedömdes de testade mekaniska stötarna inte ha någon omedelbar påverkan på kroppen som kan anses uppnå skadliga nivåer. Mer forskning behövs för att se vad som sker i ett långtidsperspektiv.

Ryggraden förhållandevis stabil
Resultaten visar att ryggraden, i sittande position, är förhållandevis stabil vid mekaniska stötar och att det därmed leder till små rörelsereaktioner i kroppen. Forskarna mätte också muskelaktivitet vid mekaniska stötar med elektromyografi (dvs. registrering av elektriska spänningsförändringar i muskulaturen), vilket också visade låga värden.

– Även om kroppsreaktionerna vid mekaniska stötar var små finns saker som vi rekommenderar att yrkesförare gör i förebyggande syfte, säger Tobias Stenlund, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering och författare av avhandlingen.

– Yrkesförare borde undvika uppmärksamhetstörande moment vid körning på ojämnt underlag eftersom oförberedda mekaniska stötar kan ge större rörelsepåverkan i nackryggraden. En annan rekommendation är att träna den sneda bukmuskulaturen eftersom den visar sig vara särskilt aktiv för stabilitet i ryggraden vid mekaniska stötar, fortsätter han.

Studierna visade också att mätning av exakt kroppshållning i ryggraden med hjälp av ett nytt portabelt system med rörelsesensorer är svårt. Däremot kan enklare modeller för beskrivning av kroppshållning dock vara aktuella. Det portabla systemet, som är utvecklat på den medicinsk tekniska forsknings- och utvecklingsavdelningen vid Norrlands universitetssjukhus, kan också användas för andra typer av ergonomiska riskbedömningar.

– Nästa steg är att genomföra mätningar i förarkupéer för att verifiera de små kroppsreaktionerna vi uppmätte i labbmiljö. Vi planerar också att testa en ny metod för att bedöma kroppens förutsättningar vid långvarigt sittande i fordon, säger Tobias Stenlund.

Tobias Stenlund är från Lövånger. Förutom sina doktorandstudier på Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering undervisar Tobias på Fysioterapeutprogrammet vid Umeå universitet.

Läs en digital publicering av avhandlingen

Avhandling: Posturala reaktioner på mekaniska stötar i sittande position- Laboratoriestudier med relevans för riskbedömning och förebyggande av belastningsskador bland förare. (Engelsk titel: Seated postural reactions to mechanical schocks – Laboratory studies with relevance for risk assessment and prevention of musculoskeletal disorders among drivers.) Fakultetsopponent: Professor emeritus Rolf Moe-Nilsen, Institutt for global helse och samfunnsmedicin, Universitetet i Bergen, Bergen. Huvudhandledare: Docent Börje Rehn.

Kontaktinformation:Tobias Stenlund, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för fysioterapi, Umeå universitet, E-post: tobias.stenlund@umu.se

Aslak Rautio, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och överläkare vid Sunderby sjukhus, har studerat patienter med hjärtinfarkt och stroke och jämfört hur sjukdomsförloppet skiljer sig mellan patienter med eller utan diabetes. Resultaten visar att förutom en klart ökad risk för hjärtinfarkt och stroke så har patienter med diabetes också ofta svårare sjukdomstillstånd och en ökad risk för återinsjuknande.

Förbättrad vård gynnar inte just diabetiker
Avhandlingen betonar att hjärtinfarkt- och strokevården generellt blivit bättre, men att förbättringarna gynnar patienter med diabetes i betydligt mindre grad, sannolikt på grund av att vissa diabetes-relaterade riskfaktorer inte behandlas framgångsrikt med nuvarande behandling.

– Eftersom vi ser att patienter med diabetes som grupp både har ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och är mer svårbehandlade, är det väldigt viktigt att de får optimal behandling för sina riskfaktorer, säger Aslak Rautio.

– Högt blodtryck och höga kolesterolvärden är typiska riskfaktorer som bör behandlas noggrant och rökstopp är ett absolut mål. Men diabetesforskningen måste också fokusera på att både identifiera och behandla de kardiovaskulära riskfaktorer som etablerade diabetesbehandlingarna inte påverkar.

Insulinbehandling har liten påverkan på fibrinolysen
I sin forskning har Aslak Rautio också undersökt om förändringar i kroppens blodproppslösande system (fibrinolys) delvis förklarar den ökade risken för kärlsjukdomar hos patienter med diabetes och om insulinbehandling kan påverka detta system gynnsamt. Det visar sig att patienter med diabetes har ogynnsamma förändringar av kroppens blodproppslösande system, men att intensiv insulinbehandling inte har någon betydelsefull påverkan på fibrinolysen som kan kopplas till minskad hjärt- och kärlsjuklighet.

Aslak Rautio arbetar som överläkare vid kompetenscentrum för internmedicin och geriatrik vid Sunderby sjukhus i Luleå. Han är också doktorand vid Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin/enheten för medicin, vid Umeå universitet.

Kontaktinformation: Aslak Rautio, Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin/Enheten för medicin, E-post: aslak.rautio@umu.se

Små förorenande partiklar släpps ut i luften från industrier, bilar, energiproduktion, vedeldning och annan mänsklig aktivitet, och de kan transporteras över långa avstånd. Höga koncentrationer av dessa luftburna partiklar, så kallade aerosolpartiklar, gör att cirka 400 000 personer dör varje år i förtid i Europa. Aerosolpartiklar har olika storlek, kemisk och fysisk karaktär, och alla dessa egenskaper bestämmer deras klimateffekt.

Sulfatpartiklarna har hjälpt till att motverka växthuseffekten
– Sotpartiklar absorberar solstrålning och värmer klimatet på ett liknande sätt som växthusgaser, exempelvis koldioxid, gör. Sulfatpartiklar, å andra sidan, reflekterar solstrålning och agerar som kärnor för molndroppsbildning vilket kyler klimatet. Aerosolpartiklar från mänsklig aktivitet har kylt klimatet under det senaste århundradet, och därmed har de delvis maskerat uppvärmningen som skett från ökade utsläpp av växthusgaser. I vår studie finner vi att den maskerande effekten från partikelutsläpp i Europa verkar ha varit särskilt utpräglad över Arktis, säger Juan Acosta Navarro, doktorand på Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES) samt Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet, och medförfattare till studien.

Utsläppen av sulfat, som orsakar exempelvis surt regn, var som störst på 1980-talet i Europa och Nordamerika vilket ledde till strikta regler och lagar för att minska dem. Den nya studien visar att dessa åtgärder har haft djupgående effekter på det arktiska klimatet.

Förbättrad luftkvalitet påskyndar uppvärmningen
– Genom att använda en numerisk klimatmodell har vi funnit att minskningen av sulfat över Europa mellan 1980 och 2005 kan förklara en signifikant del av den snabba uppvärmningen i Arktis under samma period. Med andra ord, tack vare regelverk som inrättats i Europa för att förbättra luftkvalitén så har en del av den maskerande effekten från aerosolpartiklar tagits bort, och den sanna uppvärmningen av Arktis från växthusgaser har avslöjats, säger Annica Ekman, professor vid Meteorologiska institutionen (MISU) och Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, som också är medförfattare till studien.

Forskarna förväntar sig en fortsatt uppvärmning av Arktis då koncentrationen av växthusgaser i atmosfären fortsätter att öka och utsläppen av aerosolpartiklar i olika delar av världen troligtvis kommer minska då man måste bekämpa luftföroreningsproblem.

Mer information:
Annica Ekman, MISU, annica@misu.su.se, +46 704829293
Hans Christen Hansson, ACES, HansChristen.Hansson@aces.su.se, +46 8 6747290
Ilona Riipinen, ACES, Ilona.riipinen@aces.su.se, +46735859251

Åtminstone några av våra sinnen kan tränas till att bli bättre. Det gäller särskilt luktsinnet.

– På vetenskapligt språk kan man säga att det är ”plastiskt”. Det har förmåga att anpassa sig till nya betingelser, bland annat tack vare att celler nybildas, säger SP-forskaren Gunnar Hall, som arbetar med sensorik. Det är ett vetenskapsområde där man använder olika metoder för att med hjälp av våra sinnen (syn, lukt, hörsel, smak och känsel) ta reda på hur till exempel livsmedel upplevs av olika människor.

Luktsinnet försämras
När äldre personer säger att maten smakar mindre eller annorlunda, så beror det ofta på att deras förmåga att känna lukter har försämrats. De flesta av oss upplever detsamma när vi är snuviga. Smak är en sammansatt upplevelse som uppstår när vi har mat eller dryck i munnen.

– Då stimuleras våra smakreceptorer, våra luktreceptorer i näsan och även olika känselreceptorer i munhålan. Men det är i mycket hög grad innehållet av luktande ämnen som ger den unika smaken, berättar Gunnar Hall.

EU-projektet är döpt till Gymsen, vilket syftar på ”sensorisk gymnastik”. Målet är att utveckla och prova sensoriska träningsprogram för fyra olika målgrupper: friska och fysiskt aktiva äldre, friska och fysiskt inaktiva äldre, äldre som bor på vårdinstitution samt äldre som lider av demens.

Ge bra matvanor
– Förutom att ge sensorisk träning, så ska programmen också innehålla information om bra matvanor för äldre.

SP utvecklar förslag till träningsprogram för de olika målgrupperna. De olika förslagen ska testas i pilotstudier som ska pågå i flera månader. Pilotstudierna genomförs av projektpartners i Spanien, Tjeckien, Italien och Grekland.

För mer information:
Gunnar Hall, SP, gunnar.hall@sp.se

Under de senaste 20 åren har en rad kraftiga och ihållande regn drabbat Sverige med översvämningar, ras och skred som följd.

I forskningsprojektet Nederbörd och översvämningar i framtidens Sverige studeras de tre klimatutsatta platserna Falkenberg, Karlstad och Haparanda.

− Det finns stora risker för att fler skyfall och översvämningar i vattendrag och sjöar kommer att öka i framtiden, säger Deliang Chen, projektledare och professor vid Göteborgs universitet.

Lokala klimatscenarier har modellerats
För att kunna förutsäga framtida översvämningar har forskarna modellerat fram lokala klimatscenarier med hjälp av bland annat globala klimatmodeller, regionala klimatsimuleringar och statistiska metoder.

− Med detta som utgångspunkt kunde sårbarheter inom de översvämningshotade områdena analyseras, riskerna kunde kartläggas och förslag på åtgärder tas fram, säger Deliang Chen professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.

Syftet med projektet har varit att stödja och utveckla metoder för det klimatanpassningsarbete som pågår i kommuner och länsstyrelser runtom i Sverige.

Störst översvämningsrisk i Karlstad
Analyser visar att Karlstad är en av de städer i Sverige där översvämningsrisken är som störst. Staden ligger på ett delta vid Klarälvens utlopp i Vänern. Det ger dubbla översvämningsrisker, dels vid höga flöden i älven och dels vid högt vattenstånd i Vänern.

I ett framtida klimat kommer nederbördsmängden att öka i Karlstad, framförallt på hösten och vintern. Forskarna ser därför ökade risker för ökade vattennivå i Klarälven och höjd vattennivå i Vänern.

Översvämningshot i Haparanda
Resultaten visar också att det i Haparanda finns risk för att Torne älv kan svämma över, särskilt under islossningen i april-maj eftersom det kan bildas isproppar som snabbt kan dämma upp älven. Även havsnivån kan bli ett problem i Haparanda. Vid kortvariga stormar och lågtryckssituationer kan vattennivån stiga kraftigt.

Ökad nederbörd i Falkenberg
I Falkenberg blir temperaturökning i framtiden något mindre än den globala, medan nederbörden ökar för Ätrans avrinningsområde, enligt klimatmodelleringen. En viktig slutsats forskarna drar är att Ätrans vattennivåer är känsliga för havsvattenståndet.

För mer information:
Deliang Chen, August Röhss professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, tel: +46 (0)31 786 4813, deliang@gvc.gu.se, http://rcg.gvc.gu.se/dc

Fotnot: Projektet Nederbörd och översvämningar i framtidens Sverige är ett samarbete mellan SMHI, Göteborgs universitet och Centrum för klimat och säkerhet vid Karlstads universitet med stöd från en referensgrupp bestående av representanten från myndighet, kommuner, och försäkringsbolag. Projektet har finansierats av MSB (Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap).

Annelie Holgersson, doktorand vid Umeå universitets Kunskapscentrum för Katastrofmedicin (KcKM), har undersökt beredskap för masskadeattentat, det vill säga storskaliga terroristattentat eller andra händelser orsakade av antagonistiskt våld. I flera studier har Annelie Holgersson undersökt den självupplevda beredskapen hos blåljuspersonal för hantering av konsekvenserna, i form av omkomna och skadade, efter ett masskadeattentat mot kollektivtrafik.

Inte beredskapen som är dålig
– Forskningsresultaten betyder inte att den faktiska beredskapen och den eventuella hanteringen vid ett attentat skulle vara dålig. Däremot anser många inom de svenska blåljusorganisationerna att deras organisationer saknar nödvändig kunskap och resurser för att hantera och minska de direkta följderna av ett attentat, säger Annelie Holgersson.

Avhandlingen är bland annat baserad på en enkät (med totalt 864 respondenter) som skickats till personal inom svensk polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Resultaten visar att:

Det visades också att uppfattningen av beredskap bland blåljuspersonal påverkades av kön, arbetslivserfarenhet, organisationstillhörighet, olika former av utbildning samt tillgång till personlig skyddsutrustning.

Uppfattningen går att påverka
– Det positiva är att påverkbara faktorer såsom utbildning och personlig skyddsutrustning förbättrar uppfattningen om den egna organisationens beredskap. Detta talar för att sådana proaktiva investeringar skapar bättre förutsättningar för en effektiv respons, säger Annelie Holgersson.

Annelie Holgerson är från Stockholm. Hon har en masterexamen inom freds- och konfliktstudier med inriktning mot krishantering och fredsbyggande från Umeå universitet och är doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.

Avhandling:
Engelsk titel: Preparedness for mass-casualty attacks on public transportation

Mer information:
Annelie Holgersson, Institutionen för Kirurgisk och Perioperativ Vetenskap, Kunskapscentrum för Katastrofmedicin (KcKM) vid Enheten för Kirurgi, Umeå universitet.
Telefon: 070-217 1695, E-post: annelie.holgersson@umu.se

– Vi vill förstå sammansättningen av mikroorganismer i tunnelbanemiljön, med ytterligare kunskap kan vi förhoppningsvis bidra till att minska spridningen av sjukdomsalstrande mikroorganismer, säger Klas Udekwu vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet. Han är samordnare för den svenska delen av projektet tillsammans med kollegan Per Ljungdahl.

Klas Udekwu och hans medhjälpare samlar in prover med hjälp av nylontopsar som de gnuggar mot olika ytor i tunnelbanan i minst tre minuter. Sedan utvinns mikroorganismernas DNA så att forskarna kan identifiera dem och deras innehåll av särskilda gener som till exempel antibiotikaresistens. Provtopsningen pågår 15–18 mars, men prover kommer att samlas in regelbundet från alla tunnelbanestationer i Stockholm under det fem år långa projektet. Utvinning och analys görs vid Stockholms universitet, som också kommer att hjälpa till att analysera prover från vissa andra städer.

Kunskap skapar ”smarta städer”
– Med hjälp av moderna metoder i metagenomik kan vi nu på molekylär nivå börja förstå organismdynamik i städer. Ökad kunskap kan ha en positiv inverkan på hållbarhet, trygghet, säkerhet och framtida planering. Detta inkluderar underlag för framtidens ”smarta städer”, städer som kan upptäcka och reagera på nivåer av sjukdomsalstrande organismer, säger Klas Udekwu.

– Det är många frågor som intresserar oss. Vi undersöker exempelvis hur miljön och mikrobsamhällena förändras med väder, årstider och människoströmmar. Genom att så småningom kombinera våra data med information om befintliga stadsmiljöer skulle man kunna undersöka om sammansättningen av mikroorganismer till exempel varierar utifrån tillgång och närhet till vårdcentral. Det skulle kunna ge bättre samhällsplanering, säger Klas Udekwu.

Samarbete mellan Stockholms universitet och Stockholms läns landsting
– Tunnelbanemiljön är speciell. De är människogjorda grottor med hög lufttillförsel och stor genomströmning av människor. I många städer är tunnelbanan det sätt som de flesta använder för att ta sig någonstans. Därför börjar vi undersökningen med den bebyggda miljön där, berättar Klas Udekwu.

Utöver syftet att bidra till stadsplaneringen, hoppas forskarna att data från MetaSUB kommer att skapa en ny resurs för att upptäcka nya biokemiska vägar, små molekyler och antibiotika som skapas av ekosystemet av mikroorganismer. Det är särskilt intressant eftersom det som forskarna undersöker har lärt sig att och utvecklats för att leva bland oss människor. I New York, som var först ut i MetaSUB, har forskarna hittat ungefär de mikroorganismer de förväntade sig. De allra flesta orsakar inga sjukdomar och en del hjälper till och med till att bryta ner gifter i miljön.

Därför kartläggs mikroorganismerna

Varje timme avger du över 40 miljoner bakterieceller från handen, munnen, håret och andra kroppsdelar som landar på golv, väggar och andra ytor. Det uppskattas att över 99,9999 procent av de bakterieceller vi får kontakt med varje dag liknar de vi redan har på oss och påverkar inte vår hälsa. Tack vare kunskap om god hygien och åtgärder som vaccinationsprogram är våra närmiljöer säkra även om det inte förhindrar att vi kan smittas av virusinfektioner som influensa.

Mer information:
Klas Udekwu, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, telefon: 08-16 41 89, e-post: klas.udekwu@su.se.
Presstjänsten Storstockholms lokaltrafik: 08-686 15 50.

Om MetaSUB

MetaSUB är ett konsortium av laboratorier världen över som arbetar med att kartlägga mikroorganismer i tunnelbanesystemet. Forskningsprojektet startade i New York av forskare vid Cornelluniversitetet och omfattar nu 46 städers tunnelbanesystem och ett hundratal forskare över hela världen.

Forskare från SLU och Skogforsk har gått igenom de åtta vetenskapliga studier som har gjorts i Sverige om hur olika former av naturhänsyn står sig när det gäller kostnadseffektivitet.

I de flesta av studierna beräknas kostnaden som skogsägarens förlust av att lämna hänsyn. Detta jämförs med ett hypotetiskt skogsbruk utan hänsyn. För att skatta vinsterna med naturhänsynen har man använt olika indirekta mått, såsom tillgång till död ved och andra substrat, eller direkta mått, såsom antalet rödlistade arter. Det är förhållandevis enkelt att beräkna kostnaderna – som handlar om intäktsförluster i form av kvarlämnat virke och förlorad framtida virkesproduktion. Däremot är det svårare att värdera nyttoeffekten av olika hänsynsåtgärder.

– Jämfört med träd som vi avverkar, planterar och gallrar, så är effekterna på de flesta andra organismer svåra att förutsäga. Men en sak verkar klar; ju mer information man har om arter och miljöer i ett bestånd som ska avverkas, desto lättare är det att göra åtgärderna effektivt, säger Jan Weslien, en av författarna till rapporten.

Effektivare att spara döda träd
Tre studier utförda av samma forskargrupp jämförde kostnadseffektiviteten för olika åtgärder som skapar död ved. Studierna, som alla är rena modelleringsstudier, visar bland annat att det var effektivare att spara döda träd eller att skapa högstubbar, jämfört med att låta omloppstiderna bli längre. Det var också mer kostnadseffektivt att lämna aspar och björkar än att lämna barrträd. Lövträden är viktiga för många insekter, mossor och lavar, samtidigt som deras virkesvärde inte är lika högt.

Forskarna konstaterade också att de kostnadseffektiva strategierna för att skapa död ved ser olika ut i olika delar av landet. I norra Sverige med lägre markpriser kostar det mindre att spara hänsynsytor, men i södra Sverige är det effektivare ur kostnadssynpunkt att spara och skapa död ved.

Det behövs en mångfald av naturhänsyn
– I en annan studie, där man inventerade arter i olika skogsmiljöer, fann man att avsättning av nyckelbiotoper är det mest kostnadseffektiva om målet är att skydda så många rödlistade arter som möjligt per insatt krona, säger Lena Gustafsson från SLU, en annan av rapportens författare.

Hon vänder sig samtidigt mot att frågan om kostnader förenklas.

– Ett mått som ”arter per krona” är visserligen lätt att förstå, men naturvärdet är mer komplicerat än så, säger hon. Olika typer av hänsyn kan gynna olika arter och vi behöver en mångfald av hänsyn. Ibland kan det också vara en enskild art som kräver extra hänsyn, och en annan gång kan det handla om unika miljöer som behöver skydd även om de inte hyser så många arter idag.

En stor mängd arter är beroende av död ved

Kullfallna trädstammar (lågor), torrträd och annan död ved har blivit en bristvara i nutidens skogslandskap.Sådan död ved är ett livsvillkor för en mängd arter inom vitt skilda grupper. För vissa organismer är den döda veden föda; för andra fungerar den som boplats, växtplats eller skydd. En stor del av de vedlevande arterna har specifika krav på exempelvis trädslag, vedens grad av nedbrytning eller stammarnas grovlek.

Dagens omfattande skogsbruk gör att tämligen få träd numera når så hög ålder att de dör en naturlig död. Mängden död ved är därför mycket mindre jämfört med ursprungstillståndet, och många av de arter som är knutna till den döda veden är i dag hotade eller sällsynta.

Källa: Naturvårdsverket

Fotnot: Syntesen om kostnadseffektiv naturhänsyn är den sjätte delen i en serie som går igenom olika hänsynsåtgärders effekter. Hela rapporten kommer att publiceras under våren 2016. Rapporten är framtagen inom forskningsprogrammet Smart Hänsyn, som leds av SLU i samarbete med Skogforsk och Umeå universitet.
Syntes – Kostnadseffektiv hänsyn

Mer information:
Jan Weslien, Skogforsk, jan-olov.weslien@skogforsk.se, 070-698 59 29
Lena Gustafsson, SLU, lena.gustafsson@slu.se, 070-302 27 47

I sin avhandling har Gunnar Nilsson, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, undersökt behandlingsbeslut för hjärt- och kärlsjukdomspatienter i Jämtland och Härjedalen. Forskaren har dels kunnat kartlägga hur faktorer såsom ålder och kön påverkar tillgången till preventiv behandling med kolesterolsänkande läkemedel (så kallade statiner) för patienter som ännu inte haft en hjärtinfarkt. Andelen patienter som behandlas med statiner avtog redan från 45 års ålder och bland kvinnor över 70 år var sannolikheten för behandling halverad, jämfört med män i samma ålder.

– När det gäller just hjärt- och kärlsjukdom finns ett stort behov av att utveckla bättre metoder för identifiering och uppföljning av riskpersoner. Framförallt behövs en ökad medvetenhet om hur faktorerna ålder, kön och social ställning påverkar den medicinska beslutsprocessen, säger Gunnar Nilsson, som också är distriktsläkare vid vårdcentralen Myrviken, Jämtland.

I avhandlingen beskrivs också faktorer som vid hjärtinfarktsymtom förlänger väntetiden för att patienten ska få akut sjukhusvård. Resultaten visar bland annat att det i genomsnitt tar över 5 timmar innan personer med hjärtinfarkt får den akutvård de behöver och de patienter som först söker hjälp via primärvården får vänta i genomsnitt nästan 9 timmar.

Forskarna har också undersökt vårdbeslut för patienter som i primärvården genomgått test av hjärt- och lungkapacitet, ett så kallat arbets-EKG. Vilka patienter som remitteras för fortsatt hjärtutredning vid hjärtklinik styrs av resultatet från arbets-EKG, men påverkas också av patienternas ålder, kön och anställningsförhållanden.

De studier som ingår i avhandlingsarbetet genomfördes i Jämtland och Härjedalen under 2010-2014. Tillämpning av kolesterolsänkande medicinering undersöktes i en tvärsnittsstudie med 931 patienter. I den retrospektiva studien kring tidsfördröjning mellan symtomdebut och sjukhusvård deltog 265 patienter.

Avhandling:
Ischemisk hjärtsjukdom – riskbedömning, diagnostik och sekundärpreventiv behandling i primärvården, speciellt med avseende på betydelsen av arbets-EKG.
(Engelsk titel: Ischaemic heart disease – risk assessment, diagnosis and secondary preventive treatment in primary care, with special reference to the relevance of exercise ECG).

Mer information:
Gunnar Nilsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin, Umeå universitet
Telefon: 070-222 5141, E-post: gunnar.nilsson@jll.se; gunnar.nilsson@regionjh.se

Fotnot:
Gunnar Nilsson är från Frösön. Förutom sina doktorandstudier vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin jobbar han som distriktsläkare vid vårdcentralen Myrviken, Jämtland.

– Kvinnor i medelåldern som genomgår en bröstförminskande operation ångrar ofta att de inte genomfört ingreppet tidigare, säger doktoranden och plastikkirugen Richard Lewin som disputerar i ämnet vid Sahlgrenska akademin.

Kvinnor med så kallad brösthypertrofi, att brösten är större än normalt, drabbas inte bara av fysiska besvär som ryggont och problem med eksem och svamp under brösten. Även psykiska och psykosociala besvär är vanliga.

Det visar doktoranden och plastikkirurgen Richard Lewin, som i sin avhandling undersökt livskvaliteten hos 1 000 kvinnor som genomgått bröstförminskande operationer vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Fysiska och psykiska besvär
Till de fysiska problem som drabbar kvinnorna hör smärta i nacke, axlar och bröst, medan de psykiska problemen tar sig uttryck i exempelvis dåligt självförtroende och självkänsla. Många kvinnor berättar också om ett upplevt obehag i vardagliga och/eller offentliga sammanhang, vilket till exempel kan leda till att man undviker att vistas på stranden.

– Ett ytterligare bekymmer är det rent praktiska problem en onormalt stor byst medför, till exempel att hitta en passande BH och kläder, säger Richard Lewin.

I avhandlingen visar Richard Lewin att en bröstförminskningsoperation för en majoritet av kvinnorna på flera olika sätt leder till en förbättrad livskvalitet.

– Dessa operationer har ofta ifrågasatts för att vara rent estetiska, men en bröstförminskning kan helt förändra dessa kvinnors liv, och är därför absolut något som ska fortsätta genomföras i offentlig vård, säger Richard Lewin.

Avhandlingen Breast Hypertrophy and outcome of Breast Reduction Surgery försvaras vid en disputation den 3 mars. Länk till avhandling.

Kontaktinformation: Richard Lewin, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och sektionschef vid Plastikkirugiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, richard.lewin@vgregion.se