Kan liv från nedslagsplatsen ha slungats ut i universum? Det är en av frågorna som forskarna från Naturhistoriska riksmuseet vill besvara, genom att undersöka innehållet i den närmare ett ton tunga lådan, som donerats till museet från USA:s rymdstyrelse Nasa.
Materialet består av kalksten, som kastats ut från nedslagsplatsen i Mexiko och samlats in i Belize, 500 km därifrån. När den 10 km stora asteroiden kolliderade med jordytan för 66 miljoner år sedan, blev värmeutvecklingen så stor att berggrunden smälte och skvätte ut åt alla håll.
Sfäruler med liv
Rester från nedslaget finns utspridda över hela världen. I Belize, där materialet samlats in under sex år av Nasa:s forskare och medlemmar i The Planetary Society, är lagren uppemot 30 meter tjocka och innehåller så kallade sfäruler, som forskarna är särskilt intresserade av. Det är små kulor av sten, vars yta smält av friktionen och omvandlats till en glasaktig marmor.
Professor Vivi Vajda vid lådan med nedslagsmaterial som kommit från Nasa. (Foto: Annica Roos, Naturhistoriska riksmuseet)
– Inuti dessa kulor har levande organismer kapslats in i samband med nedslaget. Nu vill vi ta reda på hur varmt det blev inuti. Vi vet från meteoriter att de blir mycket heta på ytan, men inte särskilt varma inuti. Så nu är frågan: kan aminosyror eller DNA-strängar ha överlevt nedslaget inuti de här sfärulerna? säger Vivi Vajda, professor och chef för museets paleobiologiska forskningsenhet.
Om svaret är ja väcker det en svindlande tanke: sfäruler som slungades ut genom jordens gravitationsfält kan ha fört med sig liv från jorden till andra platser i universum.
Museets paleontologer kommer också i samarbete med planetforskare från den geovetenskapliga forskningsenheten att leta efter rester från själva asteroiden.
– Vi hoppas hitta metaller, som järn, nickel och krom. De skulle kunna avslöja saker om asteroiden, som vi inte vet så mycket om, säger Vivi Vajda.
Samlad kompetens och utrustning
En viktig anledning till att Nasa valt att placera materialet på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm är den samlade kompetensen av paleontologer och planetforskare som finns här, liksom den avancerade jonmikrosond (Nordsim), som tillåter forskarna att undersöka mikrometersmå partiklar.
Tillsammans kommer man nu att försöka ta reda på vad som egentligen hände när den stora asteroiden, ökänd för att ha inneburit slutet för dinosauriernas tidsålder, slog ner.
Fotnot: Expeditionerna då materialet samlades in leddes av Dr Adriana Ocampo (Nasa HQ, Washington) och sponsrades av Nasa Exobiology Program och The Planetary Society.
För mer information:
Vivi Vajda, professor i paleontologi, Tel: 08-5195 4266, E-post: vivi.vajda@nrm.se
– I det mångspråkiga Sverige har lärarna blivit nyckelpersoner. De ska se till att barn från mycket olika bakgrunder når alla skolans mål, och de måste göra det utifrån tidsbegränsningar. Min studie visar i huvudsak på en enspråkig norm, men det finns intressanta undantag, där flerspråkigheten får ta både tid och plats, säger Sari Vuorenpää.
Fokus i undersökningen är samtalets betydelse i skolan och hur samtal länkar ihop skrivundervisning till kedjor av händelser som i avhandlingen kallas för litteracitetskedjor. Avhandlingen följer tre litteracitetskedjor: berättelse, dikt och fakta.
– Studien visar att skolsamtal tycks ha en inbyggd agenda, särskilt i helklass när eleverna möts som ett kollektiv, säger Sari Vuorenpää. Det vanliga är att läraren håller monolog och då och då avbryter för att ställa frågor, med målet att så många elevröster som möjligt ska få höras. Att vara lyhörd för många elever är en god ambition, men avigsidan är att få längre tankegångar kan utvecklas. När eleverna arbetar i smågrupper finns en större variation av hur samtalen byggs upp. Lärarna i studien visar en stor medvetenhet för att dessa organisatoriska växlingar behövs i skolan.
Majoriteten av studiens elever är flerspråkiga. Flerspråkigheten är oftast en outnyttjad resurs i klassrummet där skolarbetet bygger på en enspråkig norm. Samtidigt visar studien på intressanta undantag där lärare öppnar upp för flera språk och språken flätas ihop utan gränser. Ett särskilt intressant exempel visar hur en elev skriver på spanska och hur samtalet sker på spanska, finska, svenska och lite engelska. Att få använda hela sin språkresurs som elev på detta sätt kan ses ur ett translanguaging perspektiv, vilket på svenska ibland översätts till korsspråkande. Vuorenpää poängterar att flerspråkighet är en användbar resurs i skolan oavsett lärarens språkbakgrund.
– Kanske är den största utmaningen idag för skolan som institution att mentalt växla spår från ett enspråkigt samhälle till att ta utgångspunkten i att vi lever i ett flerspråkigt samhälle i en globaliserad värld, säger Sari Vuorenpää. Flerspråkighet är inget problem, vilket man kan tro om enspråkigheten sätts som norm. Vad skulle möjligtvis kunna hända med skolan om flerspråkigheten skulle ses som en tillgång och en genomsyrande resurs?
Studien visar också att det finns en inbyggd stress i skolarbetet. Skolan regleras av ett minutbundet tidsschema och de lärande aktiviteterna klipps av utifrån exakta klockslag. Det pågår en kapplöpning med tiden.
– Förvånande nog är skolan fortfarande pappersbaserad, trots stora IT-satsningar. Datorer, exempelvis i form av hela klassuppsättningar av laptopar, finns men fungerar inte alltid. Samtidigt är det viktigt att erinra att samtalet inte går att ersätta med teknik, vilket studien visar.
Fotnot: Sari Vuorenpää är doktorand vid Forskarskolan UVD (Utbildningsvetenskap med inriktning mot didaktik) vid Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap, Örebro universitet och i ämnet svenska vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola.
För mer information:
Sari Vuorenpää, sari.vuorenpaa@sh.se (till och med den 1 maj), sari.vuorenpaa@isd.su.se (från den 2 maj, Stockholms universitet, institutionen för språkdidaktik)
Svenska är huvudspråk i Sverige. Men vid svenska universitet skrivs de allra flesta vetenskapliga texter på engelska. Trots det används också svenska för vetenskapliga ändamål, och inte bara för de administrativa och populärvetenskapliga. Det är ett av huvudresultaten i Linus Salös nyutkomna avhandling om språkanvändning vid svenska universitetsinstitutioner.
Under de senaste åren har engelskan haft extra draghjälp av den nya tidens forskningspolitiska fokus på excellens och internationalisering, där kvalitet och genomslag i forskningen ses som något som uppstår vid den internationella forskningsfronten. De som värnar om svenskans ställning och användbarhet ser ofta engelskan som ett problem. Andra vill öka den internationella aktiviteten – för dem kan svenskan vara ett problem.
Skillnad på språkpolitik och högskolpolitik
– Hårdraget kan man säga att svensk språkpolitik har svårt att dra jämnt med svensk högskolepolitik. Men så länge svenska används mellan svensktalande forskare så kommer svenska att finnas som vetenskapligt språk, även om språket nog skulle utvecklas mer om det användes mer, säger Linus Salö vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.
Forskare ägnar sig åt en mängd verksamheter där språk används, utöver att skriva artiklar och böcker. De undervisar, antecknar, mejlar, diskuterar forskningsproblem med kollegor och förmedlar ny kunskap till det övriga samhället.
– Det är viktigt att hålla isär forskningspraktiker och forskningsprodukter när denna fråga diskuteras, säger Linus Salö vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.
Linus Salös avhandling visar att engelskan har en särställning främst i vetenskaplig publicering. Men i det vardagliga arbetet används en hel del svenska, eftersom svensktalande forskare ofta känner sig obekväma med att använda engelska sinsemellan. Deras forskningsmöten och mejlkommunikation blir därmed arenor där vetenskapssvenskan används och utvecklas i både tal och skrift. Också forskare som aldrig skrivit vetenskapliga publikationer på svenska förr klarar av det när behovet uppstår, visar avhandlingen.
Avhandling: Languages and Linguistic Exchanges in Swedish Academia. Practices, Processes, and Globalizing Markets.
För mer information:
Linus Salö, Centrum för tvåspråkighetsforskning, Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet. Telefon: 073-839 35 14, e-post: linus.salo@biling.su.se
– Jag har tittat på hur den har formulerats som en fråga. Det som är intressant är att det är en fråga som har rört på sig. Den har betytt många olika saker. Diskussionen om vad arbetstidsförkortning kostar och vem den är bra för har sett väldigt olika ut under olika perioder, säger Linn Spross, fil dr i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.
I avhandlingen Ett välfärdsstatligt dilemma har Linn Spross undersökt hur staten har sett på arbetstidsförkortningar under 1900-talet. Hon har granskat alla statliga utredningar under åren 1919-2002.
Prioriterad fråga
– Att det har gjorts så pass många utredningar visar att det är en fråga som staten har tyckt varit viktig. Alla utredningar har inte slutat med ett nytt lagförslag, men det har hela tiden funnits ett behov av att diskutera det och formulera det på en politisk nivå, säger Linn Spross.
Arbetstidsfrågan handlade till mitten av 1950-talet om det statliga ansvaret att skydda arbetarna från att bli utnyttjade och sågs som en investering som kunde höja produktiviteten. Den kom sedan att formuleras som en fråga om ett konsumtionsval som arbetaren kunde göra. Mot slutet av 1900-talet kom flexibilitet att värderas högre än arbetstidsförkortning och reformen dödförklarades. Som titeln antyder har den oavsett vilken form den fått inneburit ett dilemma för välfärdsstaten:
Spänningar mellan arbete och fritid
– Fritiden har varit en del av välfärden, någonting som en stat bör ge sina medborgare för att ge dem tid som är annorlunda och frånkopplad arbetstiden. Men fritid har också varit ett hot mot arbetstiden och därmed ett hot mot välfärden: Om vi är mer lediga, hur ska vi då få ihop pengarna som samhället behöver? säger Linn Spross.
Frågan har förändrats och omformulerats över tid, vilket hänger ihop med föreställningar om maktförhållanden på arbetsmarknaden, föreställningar om ekonomi samt fritidens värde. Mycket forskning om välfärdsstaten utgår från välfärdsstaten uppgift att vara ett skyddsnät och se till att arbetslösa medborgare får arbete eller klarar sig ändå. Att istället undersöka spänningen mellan arbete och fritid, som i den här avhandlingen, visar på välfärdsstatens relation till arbete och det ekonomiska systemet. Mer fritid blir i detta sammanhang problematiskt.
– Man kan nog inte förvänta sig att arbetstidsförkortning är en fråga som välfärdsstaten kommer driva av sig själv. Om den ska leva vidare kommer det krävas starka påtryckningar från annat håll, säger Linn Spross.
Sedan tidigare finns det många olika system för att automatiskt klassificera texter i olika genrer. Johan Eklund har kommit fram till att systemen presterar bättre om de har kunskap om ordens betydelserelationer. Det har han upptäckt när han har jämfört hur väl olika system lyckas klassificera olika texter och vilka metoder som fungerar bäst.
– Vi vill att systemen på ett automatiserat sätt ska kunna känna igen vad dokument handlar om och skilja mellan olika typer av texter till exempel olika typer av nyheter i en dagstidning, eller vad vi nu är intresserade av att klassificera, säger han.
– Vi använder maskininlärning, det vill säga att vi tränar systemen genom att analysera olika texter, klassificera dem och mata in detta i systemet. Men vi kan också tillämpa metoder för att leta fram ordens betydelserelationer i digitala texter.
Systemet kan detektera hur olika ord hänger ihop
Betydelserelationer är hur olika ord hänger ihop. Ord som ofta förekommer i närheten av varandra brukar också ha något gemensamt när det gäller betydelsen. Ta till exempel orden ”frispark” och ”hörna”, som ofta förekommer i närheten av varandra och som har en betydelse som har med fotboll att göra. Sådant kan systemet detektera genom att statistiskt undersöka hur orden används tillsammans i texterna. Samförekomst av ord kan då fångas upp och läggas till en databas om ordens betydelser.
– Jag har använt olika tekniker för att bygga upp semantiska modeller, alltså modeller över ordens betydelserelationer. Och så har jag tillämpat modellerna i systemen för automatisk textklassifikation för att se om det kan förbättra systemets prestanda. Samtidigt har jag kunnat jämföra vilka modeller eller tekniker som fungerar bäst.
Teknikerna har tillämpats på texter av tre olika slag, som har hämtats från dokumentkollektioner för forskningsändamål. Johan Eklund har testat teknikerna på nyhetstexter, på medicinska vetenskapliga texter och på texter från kommunikationsplattformen Usenet.
Språkets geometri
– Resultatet var väldigt positivt. Det visar att språkmodeller gör att textklassifikationen blir bättre. Detta är speciellt påtagligt när systemet inte har fått så mycket ”träning”, där man analyserar manuellt och matar in klassificeringar, utan bara har tränat på ett mindre antal dokument. Då kompenseras bristen på träningsdokument av språkmodellerna. Det här resultatet är ett litet bidrag bland många i att effektivisera textkategorisering, något som behövs både inom forskning och andra områden för att snabbt kunna hitta relevant information.
En annan, teoretisk, undersökning som Johan Eklund har gjort handlar om att studera vad som egentligen menas med ”klass” och ”klassifikation” samt hur vi använder språk för att organisera böcker och andra dokument. En upptäckt han gjorde i detta arbete var att ordens betydelserelationer formellt kan beskrivas med begrepp som vi känner igen från geometrin.
– Vi använder, kanske utan att tänka på det, geometriska uttryck för att förklara hur olika begrepp är relaterade till varandra. Till exempel säger vi att begreppet ”kvantmekanik” ryms inuti begreppet ”fysik”. Och det visar sig att den här strukturen även avspeglas i det fysiska biblioteksrummet, där böcker om kvantmekanik ryms inuti avdelningen för fysik.
Euforisk känsla
– Vi kan även säga att ett ämnesområde är begreppsligt nära ett annat ämnesområde, vilket vi också kan se i biblioteksrummet på så sätt att dessa områden placeras nära varandra. Det här var nog det mest fascinerande för mig i min forskning, och något som jag kände på mig intuitivt. Det var en euforisk känsla att kunna visa det!
Johan Eklund är universitetsadjunkt vid Akademin för bibliotek, informatik, pedagogik och IT. Han är mycket intresserad av matematik, språk, datavetenskap och klassifikation.
– När jag skulle börja forska letade jag efter ett område där jag skulle kunna odla intresset för alla de här ämnena och samtidigt försöka föra in klassifikationen i det moderna samhället.
– Snoken har hittat en alldeles egen strategi då den lägger sina ägg i miljöer skapade av människan. Tyvärr kan man nu se att det som tidigare hjälpte snoken nu är ett problem eftersom vi människor gör om den miljön. Detta är speciellt oroande för populationer i nordliga klimat som Sverige där det är för kallt för att snokens ägg ska kunna överleva utan dessa värmealstrande miljöer, säger Kristin Löwenborg.
Växelvarma djur som ormar och ödlor är beroende av temperaturen i omgivningen för sin överlevnad och reproduktion. Det kyligare klimat som vi har i Sverige är en utmaning för dessa djur.
Reptiler i kalla klimat brukar föda färdiga ungar
Den nordiska reptilfaunan är därför begränsad till ett fåtal arter och majoriteten är levandefödare, det vill säga istället för att lägga ägg bär honan på sin avkomma och föder fullt utvecklade ungar. Snoken är unik eftersom den både lägger ägg och finns långt upp i Norden.
– Jag har studerat temperaturer i snoknästen och hur de påverkar utvecklingen av snokägg och olika egenskaper hos avkomman som är viktiga för överlevnad och reproduktion. Olyckligtvis har snoken rapporterats minska på flera håll i landet. Resultaten från avhandlingen pekar starkt på snokens beroende av värmealstrande miljöer för sin fortplantning i Sverige. Jag hoppas att mina forskningsresultat kan ha betydelse för bevarande av reptiler i allmänhet och snoken i synnerhet, säger Kristin Löwenborg.
För ytterligare information: Kristin Löwenborg, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-58 59 665, e-post kristin.lowenborg@zoologi.su.se
300 pensionärer deltog i studien, som är en del av ett större arbete i vilket forskare vid Örebro universitet både undersöker relationen mellan hjärna och tarm och dessutom letar efter nyckeln till ett hälsosamt åldrande.
– Vi vill ta reda på hur tarmen och hjärnan kommunicerar och vilken roll bakterier spelar, säger Lina Östlund-Lagerström.
I det här fallet fick hälften av pensionärerna äta probiotika med lactobaciller. Forskarna hade förväntat sig se skillnad i den gruppen vad gäller den generella maghälsan, mindre diarré och förstoppning till exempel, eftersom tidigare forskningsstudier visat det hos både barn och vuxna.
Förvånade forskarna
– Men det gav ingen större effekt på magen. Vi har funderat på varför och kommit fram till att det kanske inte är lactobaciller som behövs eftersom de är relativt stabila och finns kvar i hög grad i tarmen även hos äldre. Kanske kan en annan sorts bakterie som till exempel en bifido som inte finns i lika höga halter hos äldre göra större skillnad.
Men det som förvånat forskarna är att trots att maghälsan inte påverkades så blev den psykiska hälsan bättre. I delstudien som fokuserar på psykisk hälsa deltog 40 personer, som hade höga stressnivåer. Hälften fick probiotika och hälften fick placebo.
– I den grupp med 20 personer, som var stressade och fick probiotika, sjönk den självrapporterade stressen under studien jämfört med kontrollgruppen. Det hade vi inte förväntat oss.
Nivåerna av serotonin
– Det kan möjligen bero på att bakterierna påverkade till exempel nivåerna av serotonin, som gör att vi mår bra. Men vi måste undersöka avföringsproverna närmare för att få reda på svaret.
Nästa steg är att analysera de biologiska proverna – blod, saliv och avföring – närmare. Men Lina Östlund-Lagerström vill även gå vidare inom andra relaterade områden – som till exempel varför så många barn utvecklar olika former av allergier.
– Vår kost har förändrats radikalt under de senaste 50 åren och vi får inte i oss lika mycket goda bakterier som tidigare. Vi vet inte heller vilken effekt bekämpningsmedel och antibiotikaanvändningen har på vår hälsa. Vad vi kan se är att allt fler barn utvecklar allergier.
Genom att samla in vårtecken år efter år kan Svenska botaniska föreningen i samarbete med forskare analysera hur stora skillnader klimatförändringen leder till i olika delar av landet.
Vårkollen, som är ett så kallat medborgarforskningsprojekt där frivilliga och professionella forskare samarbetar, genomfördes för första gången 2015 och då rapporterades nästan 4000 observationer in om blommande vitsippor, tussilago, sälg och hägg samt björkarnas lövsprickning.
Hur långt har våren kommit i Valborg?
Då gick det bland annat att se att lövsprickningen hade hunnit 70-80 mil längre norrut än vad som var normalt för 100 år sedan. I och med att Vårkollen utökas med en vardag hoppas arrangörerna att skolklasser ska kunna delta i år.
– Vi vill stimulera intresset för att spana efter vårtecken och gladdes år den stora uppslutning Vårkollen fick förra året. Det är också roligt att kunna visa att vårteckenspanare bidrar till vetenskaplig kunskap, säger Stefan Grundström, ordförande i Svenska Botaniska Föreningen.
Efter en mild och utdragen höst 2015 kom de första rapporterna om blommande hassel redan i december i södra Sverige. Men sedan dess har vi upplevt en jojo-vinter och en utdragen vårvinter, där vårtecknen gång efter gång stoppats upp. Många vårtecken finns kvar att längta till innan lövsprickningen och därmed våren är fullbordad och frågan i Vårkollen är hur långt vårtecknen hunnit vid Valborg.
Bidra till klimatforskningen!
Klimatförändringen har tydligt påverkat både vårens ankomst och växtsäsongen som helhet. Genom att dokumentera när vårtecknen kommer år från år kan forskning och miljöövervakning se hur olika arter och olika delar av landet påverkas.
– Eftersom samma sak gjordes i landet för 100 år sedan kan vi jämföra de uppgifter vi får in via Vårkollen med hur det såg ut då, säger Kjell Bolmgren från SLU och samordnare för Svenska fenologinätverket.
Vårkollen är en del av en större miljöövervakning, där frivilliga bidrar till att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken. Eftersom växtsäsongens längd och olika arters aktivitetsperioder är grundläggande egenskaper i naturen är det många som påverkas när naturens kalender ändras som en effekt av klimatförändringen. Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är exempel på dem som är direkt beroende av samspelet i och med naturen, och som därmed behöver kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras.
I sin doktorsavhandling har Karin Nordström vid Institutet för miljömedicin undersökt om jobbyte påverkar sannolikheten för personer som varit långtidssjukskrivna att vara kvar på arbetsmarknaden. I studien användes registerdata från Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA), där samtliga personer i Sverige som är 16 år eller äldre är inkluderade.
– Bland de med över 180 dagars sjukfrånvaro vid basåret som bytt arbetsplats till nästa år ökade sannolikheten att ha ett arbete 2–4 år senare. Det här sambandet skulle kunna förklaras av att det är personer med något bättre hälsa som byter jobb, och som också har större sannolikhet att kvarstå i arbetslivet. Dock gällde sambandet oavsett hur mycket man varit sjukskriven året innan basåret. Studien indikerar att jobbyte skulle kunna vara ett sätt att förlänga arbetskraftsdeltagandet bland individer som varit långtidssjukskrivna, även om det är troligt att det kan finnas svårigheter för individer i denna grupp att få ett nytt jobb, säger Karin Nordström.
Förändrade arbetsuppgifter
En arbetsplats med låg sjukfrånvaro ses ofta som en hälsosam arbetsplats där arbetsförhållanden och ledarskap är bra. Men en delstudie i avhandlingen tyder på att arbetsplatsens sjukfrånvaro kan vara ett osäkert mått på hur hälsosam en arbetsplats är. Resultaten visade att arbetsplatser med hög sjukfrånvaro, jämfört med låg, hade högre sannolikhet att anställa en person som haft hög sjukfrånvaro året innan rekryteringen.
– Resultaten tyder även på att personer med hög sjukfrånvaro som byter arbetsplats riskerar att hamna på en arbetsplats där sjukfrånvaron är hög, vilket i sin tur kan tyda på att jobbyten bland dessa grupper sker inom ett och samma segment av arbetsmarknaden. För att ett byte ska vara framgångsrikt borde det vara nödvändigt att det nya arbetet innebär någon form av förändrade arbetsförhållanden eller uppgifter, säger Karin Nordström.
För mer information: Karin Nordström, Institutet för miljömedicin (IMM), Telefon: 070-5316627 E-post: karin.nordstrom@ki.se
I takt med en ökad kommersialisering och professionalisering av elitfotbollen i Sverige ställs allt högre krav på tränarna, exempelvis genom specifika tränarutbildningar, en större komplexitet i tränarskapet och tuffa anställningsförhållanden.
I sin avhandling Mästarcoacherna. Att bli, vara och utvecklas som tränare inom svensk elitfotboll har Susanne Meckbach undersökt hur svenska elitfotbollstränare lär sig fotbollstränaryrket och hur de uppfattar yrkets arbetsförhållanden. I sin studie intervjuar hon tio huvudansvariga tränare för lag i herrarnas Allsvenskan och Superettan.
Rekryteras direkt efter spelkarriären
Hennes undersökning visar hur före detta elitfotbollsspelare rekryteras till tränarpositioner inom elitfotbollen direkt efter avslutad spelarkarriär och vad det får för konsekvenser för deras lärande.
– De här personerna har ingen lång praktik inom tränaryrket innan de blir tränare på den högsta nivån. Många saknar dessutom utbildning och erfarenhet av ledarskap. För den oerfarne tränaren får därför tränarteamet stor betydelse för att han ska klara av att hantera sin nya roll som tränare, säger Susanne Meckbach.
Tränarna i teamet har ett nära samarbete och stödjer varandra inom flera områden. De delar på arbetsuppgifter och ansvarsområden, planerar och reflekterar tillsammans över vad de gör och varför i arbetet.
Samarbete ett sätt att klara stressen
Samarbetet får stor betydelse för deras vidareutveckling och för att de ska klara av att hantera en stressig arbetssituation med oklara anställningsförhållanden och stora yttre krav på framgång.
– Man kan se det som att tränarna blir byggnadsställningar för varandra och att de tillsammans utgör den kompetens som behövs för att leda laget, säger Susanne Meckbach.
I studien beskrivs även hur den svenska elitfotbollstränarutbildningen, UEFA Pro Diploma påverkar tränarnas lärande.
– Tränarna uppfattar att deras lärande främst sker i praktiken. De efterfrågar mer ledarskap, analys av fotbollsspelet och att tränarutbildningen ska ge en närmare koppling till deras praktik. De har inte heller hunnit med att träna upp sin förmåga att analysera spelet utifrån en tränarposition vid sidlinjen. Det blir betydelsefullt att tränarutbildningen bistår tränares lärande genom ett fokus på dessa aspekter, säger Susanne Meckbach.
För mer information: Susanne Meckbach, telefon 070–674 00 18, e-post susanne@meckbach.se
En teori har varit att partiklar som väger hundra miljarder gånger mindre än elektronen, så kallade axion-liknande partiklar (ALP) kan förklara den mörka materian. ALP är dock svåra att hitta. Hittills har man därför inte kunnat testa de typer av ALP som skulle kunna bidra till den mörka materian.
För första gången har nu forskarna använt data från NASA:s gammastrålningsteleskop på Fermisatelliten för att undersöka ljuset i den centrala galaxen i Perseus galaxhop i jakten på ALP. Forskarna hittade inga spår av ALP och observationen var för första gången känslig nog för att kunna utesluta vissa typer av ALP. Detta i och med att ALP endast kan utgöra den mörka materian om de har vissa egenskaper.
Det är omöjligt att observera axion-liknande partiklar direkt, men det finns en möjlighet att partiklarna omvandlas till ljus när de färdas genom ett magnetfält. Forskarna använde den centrala galaxen i Perseus galaxhopen som en starkt lysande ljuskälla för att leta efter spår från ALP. Galaxen strålar ut en kraftfull form av ljus, så kallade gammastrålning, som kan omvandlas till ALP när det färdas genom magnetfältet som fyller gasen mellan galaxerna i klustret.
– De ALP-partiklar vi nu har kunnat utesluta har förklarat den mörka materian åtminstone delvis. Det som är extra roligt är att vi trodde att det skulle krävas dedikerade experiment här på jorden, som just nu planeras, för att nå denna känslighet men så är alltså inte fallet, säger Manuel Meyer, postdoktorand vid Fysikum, Stockholms universitet.
Sökningar efter ALP med Fermiteleskopet kommer att fortsätta. Mer än 80 procent av materian i universum återstår att identifiera. Den mystiska mörka materian visar sig endast genom sin tyngdkraft, den varken absorberar eller strålar ut någon form av ljus.
För ytterligare information:
Manuel Meyer, postdoktorand, Fysikum, Stockholms universitet, e-post manuel.meyer@fysik.su.se
Jan Conrad, professor, Fysikum, Stockholms universitet, tfn 08-553 78 769, e-post conrad@fysik.su.se
Miguel Sánchez-Conde, Wenner-Gren Fellow, Fysikum, Stockholms universitet, e-post sanchezconde@fysik.su.se
Rovfiskar har en viktig roll i ekosystemet genom att de äter småfisk och krabbor, vilket indirekt kan ha betydande effekter på vegetationen i kustområden. I många grunda kustområden har storvuxen vegetation som ålgräs och blåstång minskat i omfattning de senaste decennierna. Denna vegetation utgör i sin tur livsmiljöer för många marina organismer och fungerar också som produktiva yngelkammare för fisk.
Övergödning är en av de viktigaste anledningarna till denna minskning då snabbväxande trådalger konkurrerar ut den storvuxna vegetationen som ålgräs och blåstång. Det har dock länge funnits en misstanke om att även överfiske på stora rovfiskar, till exempel torsk, kan ha orsakat en kedjereaktion i näringsväven där småfisk och krabbor ökat och algätande små kräftdjur minskat, vilket i sin tur ökat förekomsten av snabbväxande trådalger.
Småfisk och krabbor ökar Nu har forskare vid SLU, vid Stockholms och Göteborgs universitet samt vid universitetet i Groningen i Nederländerna systematiskt gått igenom de över 50 studier i norra Atlanten
Ålgräsäng i Gullmarsfjorden överväxt av trådformade grönalger och omgiven av smörbultsfiskar. Små fiskarter som smörbult har ökat i antal längs Västkusten, troligen till följd av överfiske. Foto: Per-Olav Moksnes, GU.
där man i experiment har manipulerat näringshalter, algätande smådjur (snäckor och små kräftdjur) och förekomst av olika typer av fisk för att mäta hur det påverkar förekomst av trådalger.
Resultaten visar att näring, i första hand kväve, och predation från krabbor och småfisk på algätande smådjur i genomsnitt har lika stora effekter på mängden trådalger. Småfisk och krabbor ökar i kustzonen som en effekt av överfiske, genom att rovfisken som äter dem minskar i antal. Det här innebär att svaga rovfiskbestånd ger upphov till liknande effekter på algproduktionen som övergödning.
Överfiske och övergödning går hand i hand
Resultaten visar även att överfiske och övergödning förstärker varandra, så att deras sammanlagda effekt är större än man skulle förvänta sig. En slutsats från denna studie är att åtgärder som kan öka mängden rovfisk och minska förekomsten av småfisk snabbt kan reducera mängden trådalger och därmed gynna ålgräs och blåstång.
Ett naturligt fisksamhälle kan alltså sannolikt bidra till både förbättrad vattenkvalitet och friskare livsmiljöer i kustzonen, vilket visar på fördelarna med en integrerad, ekosystembaserad förvaltning.
– Många anställda i sjukvården tror att om man ingenting gör så blir det i alla fall inte sämre eller mer stressigt. Vårt forskningsresultat visar att det blir just det. Både sämre, och mer stressigt, säger Lotta Dellve, professor vid Högskolan i Borås och vid KTH.
Det har länge funnits en negativ inställning till organisationsutveckling inom svensk sjukvård, exempelvis genom införande av lean production. Ingen forskning har heller visat att sådana förändringar leder till någonting positivt över tid. Studien av forskare från KTH och Högskolan i Borås pekar nu alltså på motsatsen – organisationsutveckling leder till ett antal förbättringar.
Omfattande studie
Forskningsstudien har varit omfattande. 22 enheter vid fem sjukhus deltog i projektet. 1 361 läkare, 429 chefer samt sjuksköterskor och undersköterskor fick besvara enkäter under tre år. Forskarna genomförde även intervjuer med 198 chefer, medarbetare och utvecklingsledare på olika nivåer, samt observationer. Studien gäller sjukhus.
Lotta Dellve, med bakgrund som beteendevetare och sjuksköterska, säger att forskningsresultaten visar att verksamhetsfokuserat ledningsarbete som anpassar utvecklingen efter verksamhetens specifika förutsättningar har betydelse för utvecklingen av nya arbetssätt och resurser.
Att balansera behovet av styrning av utvecklingsarbetet med tillit till arbetet leder dessutom till mer engagemang och mindre frustration bland medarbetarna.
Lotta Dellve och hennes forskarkollegor har listat en rad förhållanden som särskilt bidrar till en mer hållbar verksamhetsutveckling i sjukvården.
– Med hållbarhet menar vi dels arbetsförhållanden för läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och chefer, dels ur effektivitets- och kvalitetsperspektiv, säger Lotta Dellve.
Listan:
Verksamhetsnära stöd som är verksamhetstjänande kan både öka engagemanget bland medarbetare och bidra till att utvecklingen utgår från befintliga behov.
En enkel, begriplig, tydlig systematik som gärna visualiseras ger möjligheter till bättre samarbete i verksamhetsutvecklingen, delad förståelse och bättre översikt i arbetet.
Att bygga socialt kapital med tillit och förtroende kan skapa mer engagemang och därmed vara ett framgångsrecept.
Om ledarskapet är verksamhetstjänande, relationsinriktat, ger struktur och stabilitet samt är anpassat efter verksamhetens behov och förutsättningar kan det bidra till att skapa bättre arbetsmiljö, socialt kapital och fungerande arbetsprocesser.
Delad ledning, chefserfarenhet och organisationens stöd till chefer understödjer organisationsutvecklingen.
AFA och Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) har finansierat forskningsprojektet.
För mer information: Lotta Dellve på 070 – 180 02 35 eller lotta.dellve@hb.se
Livscykelanalys har etablerats som en utbredd och rekommenderad metod för miljökartläggning av produkter, inklusive globala miljöeffekter.
– I över tio år har LCA tillämpats på sjömatsprodukter, det vill säga fisk och skaldjur. Det har lett till nya insikter om deras miljöpåverkan som nu bör användas för att göra fisket och dess produkter mer uthålliga, säger Friederike Ziegler.
Från fiske till produkt
I studien, som publicerats i den ansedda vetenskapliga tidsskriften inom fiske, Fish and Fisheries, presenteras resultat från LCA-forskning av sjömatsprodukter med särskilt fokus på att utvärdera fiskeriförvaltningen, som har en stor påverkan på miljöpåverkan av produkterna.
– Livscykelanalys kan förhindra att problem flyttas från en typ av miljöpåverkan, eller en aktivititet, till en annan. Även genom att titta på hela kedjan, från fiske till produkt, får man en bättre helhetsbild, förklarar Friederike Ziegler.
Fiskerättig baserad på miljöprestanda
Bränsleanvändningen i fisket har visats vara en nyckelfaktor, eftersom den dominerar många kategorier av miljöpåverkan och ofta är kopplad till biologisk miljöpåverkan. Den är även viktig för fiskets ekonomiska och sociala uthållighet. Därför kan en ingång till ett produktperspektiv i fisket vara att följa upp, och minska, bränsleåtgången i fisket.
– Att fördela fiskrättigheter baserat på miljöprestanda skulle kunna underlätta övergången till ett mer uthålligt fiske. Att ta dessa steg i en öppen dialog mellan fiske, förvaltning, industri, miljöorganisationer och konsumenter skulle leda till stora framsteg.
Livscykelanalys eller Life Cycle Assessment (LCA) är en metod för att kartlägga miljöpåverkan av produkter som är standardiserad av ISO. Den används ofta för att jämföra produkter som fyller samma funktion eller för att hitta förbättringsmöjligheter för en viss produkt. Inom EU håller man just nu på att ta fram ett verktyg för miljökartläggning av produkter (Product Environmental Footprinting), bland annat för sjömat, som baseras på LCA.
Cannabisbruk ökar risken för att senare få schizofreni och andra psykossjukdomar, något som forskargruppen bakom den aktuella studien tidigare rapporterat efter att de följt upp samtliga män som mönstrade för värnplikt åren 1969–70. Vid mönstringen svarade männen på frågor om bland annat droganvändning. I dag är männen runt 60 år gamla, en ålder då eventuella skadliga långtidsverkningar av cannabisbruk kan bli märkbara.
Forskare gjorde därför en ny uppföljning för att ta reda på om dödligheten var förhöjd bland män som rapporterat cannabisbruk i ungdomen.
– En färsk WHO-rapport har visat att cannabis har omfattande effekter på hälsan, även om psykiska effekter är det mest framträdande. I vår studie visar vi att hög konsumtion i ungdomen också kan bidra till ökad dödlighet, säger Edison Manrique-Garcia vid institutionen för folkhälsovetenskap, försteförfattare till studien.
Cannabisbruk ökar risken för psykossjukdom
Drygt 50 000 män ingick i studiepopulationen. Av dessa hade nästan 4 000 avlidit mellan år 1970 och fram till och med år 2011. Forskarna fann att män som rapporterat den högsta nivån av cannabisbruk i ungdomen, bruk mer än 50 gånger, hade 40 procent högre risk att dö jämfört med dem som rapporterat mindre omfattande eller inget cannabisbruk (oddskvot 1,4; 95 procent konfidensintervall 1,1–1,8). I analysen kontrollerade forskarna för andra faktorer som kan påverka dödligheten, som alkoholbruk, psykisk sjukdom, sociala problem i barndom och uppväxt, men sambandet mellan tungt cannabisbruk och förhöjd dödlighet kvarstod.
Eftersom det är väl etablerat att cannabisbruk ökar risken för psykossjukdom undersökte forskarna om de som drabbats av psykos hade särskilt förhöjd dödlighet och om cannabisbruk påverkade detta. 683 personer hade vårdats för psykosdiagnos.
Skador och självmord
– Bland män i gruppen som drabbats av psykos var dödligheten ungefär fyrfaldigt förhöjd, men detta gällde oberoende av tidigare cannabisbruk. Vår slutsats är att cannabisbruk i ungdomen kan bidra till tidig död, framför allt genom skador och självmord, och att detta inte beror på den ökade risken för psykos, säger Peter Allebeck, också vid institutionen för folkhälsovetenskap, som har lett studien.
Eftersom det i studien inte fanns uppgifter om cannabisbruk under uppföljningstiden, går det inte att veta om den ökade risken bland männen med tungt cannabisbruk i ungdomen beror på tidig stark påverkan av drogen, eller på att de med omfattande bruk eventuellt fortsatte med detta senare i livet.
Forskningen har finansierats med stöd från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) och Stockholms läns landsting.
Kontakt: Peter Allebeck, professor, överläkare, Institutionen för folkhälsovetenskap. Telefon: 08-524 801 72 eller 073-3700088 E-post: Peter.Allebeck@ki.se
När man undersöker hur fiskar överlever vintern jämför man vanligtvis mängden fisk på hösten med mängden fisk på våren. Ett forskarlag vid Umeå universitet har i stället följt fiskarnas förflyttning under hela vintern längs elva cirka 50 meter långa sträckor i en bäck. Platsen för studien var Smörbäcken, ett litet biflöde till Umeälven i Västerbotten.
– Den stora utmaningen bestod i att följa fiskarna trots att bäcken var isbelagd. Vi bedömde att det skulle gå med hjälp av PIT-tags, som är ett slags sändare som opereras in i fiskens bukhåla, säger Christine Weber, tidigare postdoktor vid Umeå universitet och en av forskarna som arbetat med projektet.
Bedömda fiskarnas allmäntillstånd
Forskargruppen försåg fiskar av olika storlek, både vuxna och unga öringar samt stensimpor, med sådana sändare. De vuxna öringarna fick en större modell av sändare än de unga öringarna och stensimporna. För att förstå vad som är viktigt för att fiskarna ska överleva vintern mättes fiskarnas längd och vikt och även deras allmäntillstånd bedömdes. Av dessa faktorer visade sig den sistnämnda vara viktigast.
– Det var lättast att följa de vuxna öringarna och omkring 90 procent av de stationära fiskarna gick att spåra vid varje undersökningstillfälle, säger Christine Weber.
Antalet spårade stensimpor och unga öringar sjönk drastiskt under midvintern och var lågt ända fram till islossningen. Då ökade antalet spårade fiskar påtagligt. Svårigheten att hitta stensimpor under isen kan ha berott på att de gärna gömmer sig i bottensubstratet när det är lite vatten i bäcken. Även unga öringar kan ha ett liknande beteende.
Svårt hålla kontakt när isen blev tjock
För att utvärdera hur bra metoden fungerade kartlade forskarna även de undersökta vattenmiljöerna genom att dels mäta den undersökta sträckans bredd, vattendjup och struktur, dels följa hur isens tjocklek förändrades under mätperioden.
– De strukturella faktorerna visade sig inte ha någon större betydelse för fiskarnas överlevnad. Däremot var det svårare att få kontakt med de små sändarna ju tjockare isen blev. Den större sändarmodellen var mindre känslig för isens tjocklek. Även snötäcket på isen var ett problem och snön måste skottas bort ett par gånger under provperioden, säger Christine Weber.
Därtill visade det sig att ju mer komplext mätområdet var desto färre fiskar gick att spåra. Trots allt fungerade denna metod bra på vintern så länge vattnet under isen var grundare än ungefär 30 centimeter och mätningarna kunde göras ofta. Metoden kan därför bli ett värdefullt hjälpmedel för att bättre förstå hur olika fiskarter och olika stora fiskar hanterar vintern.
Projektet är ett samarbete mellan forskare från Sverige, Norge och Schweiz. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Ecology and Evolution.
