Avhandlingen består av tre delstudier; en inledande enkätundersökning där 1686 unga har besvarat frågor som berör grad av ansvar för varandra online, med speciellt fokus på stöd och kränkningar. I syfte att synliggöra hur ungdomarna skapar villkor för online-kommunikationen genomfördes därefter en intervjustudie med 32 ungdomar. Den tredje delstudien, som är en textanalys av Facebooks policydokument, belyser hur det sociala mediet i sig också skapar villkor för kommunikationen online.
Relationer måste vårdas både online och offline
Resultatet visar att i ungdomarnas samspel online uppkommer en spänning mellan strävan efter uppmärksamhet och den sårbarhet och utsatthet som råder i online-kommunikationen. Att ha en trygg social tillhörighet är centralt för ungdomarna och dessa relationer måste vårdas både online och offline. Ömsesidighet och respekt för varandra är överordnat i nära vänskapsrelationer. En stödjande kultur online, som präglas av ansvar och omsorg, har definierats med hjälp av en statistisk analys. Men i interaktioner med kamrater som inte tillhör den nära kamratkretsen finns andra kvaliteter. Här blir den egna positioneringen överordnad. Ungdomarna gör skillnad på kamrater och handlar målinriktat i syfte att gagna egna intressen.
– Genom den statistiska bearbetningen har jag kunnat definiera en kränkande kultur, säger Liselotte Eek-Karlsson. Det ska dock poängteras att den är betydligt mindre än den stödjande.
Samspelet online kan inte enbart betraktas som fritt och obundet, utan resultatet visar att det även sker en stark disciplinering. Konstruktion av kön är en aspekt av disciplinering och dessa förhandlingar följer med till online-kommunikationen. Ungdomarnas handlingsutrymme kan dock inte enbart relateras till kön, utan detta villkoras även utifrån grupptillhörighet och den status som är förknippad med denna. Det innebär att flickor och pojkar inte kan betraktas som homogena grupper, utan hänsyn måste även tas till sociala hierarkier och de olika normsystem som utvecklats i de olika grupperingarna. Risken för att bli utsatt är stor om normsystemen överträds. Ungdomarna agerar utifrån sin sociala position och de förväntningar som finns på positionen ifråga. Det betyder att en flicka eller pojke kan få positiva omdömen när de publicerar ett innehåll, medan en annan kan bli utsatt när de publicerar samma typ av innehåll.
Sociala medier inte bara ett verktyg
Det sociala mediet, exempelvis Instagram, Kik eller Ask.fm, kan inte betraktas som ett passivt redskap som enbart väntar på att bli använt. Värden kring mänsklig samvaro byggs implicit in i konstruktionen av ett socialt medium som inverkar på ungas kommunikation. Konstruktionen av det ”virtuella rummet” både möjliggör och begränsar ungas kommunikation. I sin förlängning blir det också en fråga om hur relationen mellan individ och kollektiv ska utformas och vilka värden som ska vara överordnade. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan ungdomarna och det sociala mediet. Å ena sidan fungerar det sociala mediet som en fritidsgård där ungdomarna är bundna till det specifika sociala medium där kamraterna befinner sig. Webtjänsten eller mobilapplikationen är, å andra sidan, avhängig sina användare. Dessa existerar så länge ungdomarna uppehåller sig där. Konkurrensen mellan sociala medier är stor och det gäller för det enskilda mediet att vara både innovativt och känsligt för samhälleliga strömningar för att få ungdomar att stanna kvar i mediet.
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press, lupress@lnu.se.
Kontaktinformation:
Liselotte Eek-Karlsson, telefon: 0480 – 44 67 52 eller epost: liselotte.eek@lnu.se.
Jonas Tenje, pressansvarig 070 – 308 40 75
FN:s nya globala hållbarhetsmål beaktar hållbarhet ur flera perspektiv, ekonomiskt, socialt och ekologiskt. De tar också upp ökad jämlikhet inom och mellan länder, hållbara produktions- och konsumtionsmönster och åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras effekter.
– För att kunna möta utmaningarna behövs ökad kunskap i samhället, säger Gia Destouni, huvudsekreterare på Formas, forskningsrådet för hållbar utveckling. Dels måste ny kunskap tas fram genom grundläggande, tillämpad och innovationsnära forskning av högsta kvalitet. Dels måste befintliga forskningsresultat utvärderas, syntetiseras och nå rätt mottagare. Inte minst behöver forskning och högre utbildning samverka för att garantera en hög kvalitet i utbildningen och i samhällets kunskaps- och kompetensförsörjning.
Högkvalitativ forskning är därmed avgörande för tillväxt, långsiktig hållbarhet och samhällets förmåga att möta utmaningar.
– Vi ser att relevanta forskningsresultat varken når rätt mottagare eller kommer till praktiskt nytta i tillräcklig utsträckning idag, säger Ingrid Petersson, generaldirektör på Formas. Därför föreslår vi ökade satsningar till stöd för hållbar utveckling, ökade satsningar på syntetisering och utvärdering av forskningen samt ökade satsningar på samverkansplattformar.
Formas uppdrag är dels att stödja grundläggande, tillämpad och innovationsnära forskning inom centrala hållbarhetsområden, dels att möjliggöra nyttiggörande av forskningsresultat i samhället.
Formas föreslår att:
- Sverige fortsatt ökar sina satsningar på forskning och utveckling, där forskning till stöd för hållbar utveckling successivt får en allt större andel av de samlade forskningsmedlen.-Formas årliga forskningsanslag ökas successivt med 600 miljoner kronor med start 2017, där ökningen är fullt genomförd 2020.
- Särskilda långsiktiga programsatsningar inrättas inom
klimatförändringar, livsmedel och urbanisering
- Programsatsningarna föreslås innebära ett resurstillskott till varje område om minst 100 miljoner kronor årligen vid periodens slut.
- Särskilda satsningar görs för fortsatt internationalisering av forskningen och internationella forskningssamarbeten även utanför EU.
- Regeringen, i enlighet med Miljömyndighetsutredningen, inrättar en särskild funktion inom Formas med uppgift att sammanställa, utvärdera och kommunicera resultat från miljöforskningen.
Här hittar du Formas underlagsrapport till 2016 års proposition om forskning, innovation och högre utbildning
För mer information kontakta:
Formas generaldirektör Ingrid Petersson 070-350 23 39
År 2014 gick nästan var tredje elev ut gymnasiet utan kompletta betyg och många av dessa fortsätter vidare till folkhögskolor för att uppnå högskolebehörighet. Det innebär ett ökat tryck på folkhögskolans allmänna linjer som vänder sig just till dem som saknar grund- eller gymnasieutbildning.
– Påfallande många av eleverna som gymnasieskolorna misslyckas med har någon typ av funktionsnedsättning såsom ADHD, dyslexi eller lider av psykisk ohälsa. När grund- och gymnasieskola inte klarar av att stödja de här grupperna hamnar de sedan ofta på folkhögskolorna., säger Erik Nylander, postdoktor vid Linköpings universitet.
Han har tillsammans med Dörte Bernhard, Lina Rahm och Per Andersson från Linköpings universitet skrivit rapporten Olika tillsammans på uppdrag av Specialpedagogiska Skolmyndigheten. Rapporten fokuserar på frågor om hur folkhögskolornas lärmiljöer är utformade och anpassande för deltagare med olika typer av funktionsnedsättningar. Varför gymnasieskolorna misslyckas med att undervisa elever med funktionsnedsättning är ingenting som undersöks i rapporten, men viktiga framgångsfaktorer i folkhögskolornas arbete är att anpassa studierna individuellt och göra eleverna mer delaktiga i undervisningsplaneringen.
– En annan viktig aspekt som folkhögskolornas personal lyfter fram är möjligheten för deltagarna att vid behov slå av på studietakten och att gå mellan undervisning i helklass och undervisning individuellt. Med tanke på vilket lass folkhögskolorna drar på detta område tycker jag att de får oförtjänt lite uppmärksamhet och institutionell uppbackning, säger Erik Nylander.
Exempelvis saknas det riktiga vidareutbildningsmöjligheter för folkhögskollärarna i specialpedagogiska frågor. De omfattas inte heller av nya regeringens nya satsningar med Lärarlyftet. Trots folkhögskolornas något undanskymda roll bedöms folkhögskollärarna ändå klara av undervisningen av elever med funktionsnedsättningar förvånansvärt bra och de bedöms ha den praktiska kompetens som behövs för att möta och stötta deltagare av olika slag.
Kontaktinformation
Erik Nylander, postdoktor, 013-28 21 90, erik.nylander@liu.se
Rapporten: Olika tillsammans. En kartläggning av folkhögskolors lärmiljöer för deltagare med funktionsnedsättningar. Erik Nylander, Dörte Bernhard, Lina Rahm och Per Andersson (2015)
Avhandlingen baseras på undersökningar av innevånare i Norrbotten och Västerbotten. Att aktivt fråga om den självskattade hälsan är ett sätt att ta vara på människors egen expertis om sin hälsa och hur den kan förbättras.
– Patienter kan känna sig överkörda och skuldbelagda av vårdens beskäftiga råd om kost, motion, sluta röka osv. Distriktsläkaren träffar många med dålig hälsa och har en unik möjlighet att föra ett respektfullt och inkännande samtal om patientens egen unika hälsosituation. Det skulle både patienter och sjukvården tjäna på, säger Göran Waller.
Om disputationen:
Fredagen den 30 oktober försvarar Göran Waller, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för Allmänmedicin, Umeå Universitet sin avhandling med titeln Self-rated health. From epidemiology to patient encounter. (Självskattad hälsa. Från epidemiologi till patientmöte.)
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Stora Aulan, Sunderby Sjukhus, Luleå. Allmänheten är välkommen. Opponent är professor Johann Sigurdsson, Norwegian University of Science and Technology, Trondheim, Norge.
KONTAKT:
Göran Waller, Grytnäs Hälsocentral, Kalix. E-post: goran.waller@nll.se,waller.seg@telia.com, goran.waller@umu.se, tel. 0730-73 34 80
Joniska vätskor är salter som är flytande vid rumstemperatur – jämfört med vanligt koksalt som smälter vid 800 grader Celsius. Denna egenskap gör att joniska vätskor har unika egenskaper som gör dem till viktiga lösningsmedel för ”grön” och hållbar kemi.
I en tidigare studie har kemiprofessor Jyri-Pekka Mikkolas forskargrupp upptäckt att hemicellulosa, cellulosa och lignin kan separeras och lösas upp selektivt med en ny typ av så kallad reversibel jonisk vätska. Nu har ett team bestående av Magnus Wolf-Watz och Jyri-Pekka Mikkolas forskarlag upptäckt att enzymer kan arbeta i just denna joniska vätska. Detta är i långt ifrån någon självklarhet eftersom enzymer har evolverat till att arbeta i vattenlösningar.
– Vår upptäckt är ett vetenskapligt genombrott! Manegen är nu krattad för att spjälka värdefulla små molekyler direkt från trä. Det finns många applikationer bland annat framställning av etanol som drivmedel men också mycket annat, säger Magnus Wolf-Watz, universitetslektor vid kemiska institutionen.
Den huvudsakliga experimentella tekniken som använts är NMR, kärnmagnetisk resonans-spektroskopi. En viktig komponent i arbetet har varit utveckling av en helt ny metod för att bestämma enzymatisk aktivitet. Metoden bygger på en realtidsmätning av den kemiska reaktionenmed31P NMR-spektroskopi. NMR-infrastrukturen vid Umeå universitet håller internationell toppklass och finansieras av Kempe- och Wallenbergstiftelserna.
– Denna utveckling kommer att få stor betydelse för mätning av enzymatisk katalys i komplexa lösningsmedel och blandningar, och metoden används redan i nya projekt, säger Jyri-Pekka Mikkola, professor vid kemiska institutionen.
Forskarteamet representeras av forskare från både biokemi och teknisk kemi.Jyri-Pekka Mikkolas forskargrupp är en del av Bio4Energys forskningsmiljö som ämnar lyfta bioraffinaderiforskningen i Sverige till nya höjder. Jyri-PekkaMikkolasforskargrupp tillhör även nätverket Wallenberg Wood Science Center.
Huvudförfattare till arbetet är forskningsingenjör Per Rogne. Kempestiftelserna har finansierat Per Rognes arbete i två års tid.
Om Bio4Energy
Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
http://www.bio4energy.se/
Om NMR for Life – en svensk infrastruktur
Infrastrukturen är ett samarbete mellan Umeå universitet och Göteborgs universitet
http://www.nmrforlife.se/
KONTAKT:
Magnus Wolf-Watz, kemiska institutionen; E-post: magnus.wolf-watz@umu.se
Jyri-Pekka Mikkola, kemiska institutionen; E-post: jyri-pekka.mikkola@umu.se
Allergisk sensibilisering, att en individ bildar antikroppar mot egentligen för kroppen ofarliga ämnen, är första steget i utvecklingen av allergiska sjukdomar.
– Bland unga vuxna är varannan individ sensibiliserad, men andelen minskar från medelåldern som en följd av naturligt åldrande, säger Katja Warm som i sin avhandling beskriver utvecklingen av allergisk sensibilisering från barndom till ålderdom.
Bland barn, ungdomar och unga vuxna är allergisk sensibilisering den viktigaste riskfaktorn för astma och hösnuva. Endast ett fåtal studier har tidigare beskrivit förekomsten, insjuknandet och tillfrisknandet från allergisk sensibilisering i stora befolkningsurval.
Katja Warms studier visar att utöver ung ålder är sensibilisering starkt associerat till ärftlighet för allergier men också att växa upp och leva i stadsmiljö.
– Effekten av miljöfaktorer verkar vara mest betydelsefull i barndomen, säger Katja Warm.
Förekomsten av sensibilisering mot pollen och pälsdjur har ökat i befolkningen sedan 1990-talet och fram till nu. Det kan leda till att andelen med allergiska sjukdomar såsom luftvägssjukdomar fortsätter att öka också i framtiden.
– Det är dock viktigt att poängtera att sensibiliseringen i sig inte alltid innebär att man är sjuk i den meningen att man har allergiska symptom eller astma, säger Katja Warm.
Hon beskriver också i sin avhandling sambandetmellan allergisk sensibilisering och astma samt rinit, inflammation i näsans slemhinnor.Detta samband är starkast mellan allergisk sensibilisering och rinit, framför allt bland unga vuxna.
Avhandlingen baseras på data från forskningsverksamheten OLIN-studierna, Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten, som är ett omfattande forskningsprojekt kring lungsjukdomar och allergier. Data från flera stora befolkningsundersökningar både bland barn och ungdomar samt bland vuxna ligger till grund för Katja Warms avhandling.
Avhandlingen är publicerad digitalt.
Kontakt:
Katja Warm, telefon: +49-175-3492999
E-post: kve.warm@gmail.com
I sina forskningsstudier av naturreservat med ekskog har Jenny Leonardsson funnit att ekskogar som gallras föryngras med 600 procent efter naturvårdsgallring jämfört med fri utveckling.
− Naturvårdsgallring kan gynna stora ekar och gynna ekföryngringen om den kombineras med hägn för att skydda småekarna mot bete. Återkommande röjning kan dessutom minska antalet konkurrerande arter och gynna ekarna, säger Jenny Leonardsson. Eken värdefull för biologisk mångfald Eken har stor betydelse för den biologiska mångfalden och är livsmiljö för ett stort antal organismer. Bara i Sverige beräknas 1500 arter vara mer eller mindre beroende av eken. Det gäller exempelvis för skalbaggar, vedsvampar, lavar och fåglar, flertalet av dessa är rödlistade.
− Men föryngringen av ek är för låg för att nya ekar ska växa upp och ersätta de gamla ekarna när de dör. Den beror på högt betestryck från exempelvis älg och rådjur, men det är också en följd av att så många öppna ekrika hagmarker vuxit igen. Istället har täta blandlövskogar bildats. Det gör att ljustillgången i underväxten blir för låg för att ekplantorna ska kunna växa, säger Jenny Leonardsson.
Utvärderar naturvårdsgallring som skötselmetod
Ek-projektet vid Göteborgs universitet, som Jenny Leonardsson medverkar i, utvärderar naturvårdsgallring som skötselmetod av ekrika blandlövskogar med höga naturvärden. Syftet är att gynna stora ekar och arter knutna till ekarna, men också att öka ekföryngringen.
− Naturvårdsgallring innebär att cirka en fjärdedel av de stora träden och underväxten gallras bort. Eftersom gran anses vara en konkurrent till lövträden så kapas den i större utsträckning än andra trädarter. Jenny Leonardsson forskning visar att naturvårdsgallring resulterar i en betydligt högre tillväxt av alla träd och buskar jämfört med fri utveckling. Och buskar gynnas i högre utsträckning än träd under de första tio åren efter naturvårdsgallring.
− Både gran och ek gynnas i lägre grad än övriga lövträd och buskar, vilket alltså innebär konkurrens för ekplantorna. Eken betades också i högre grad än övriga lövträd och buskar, vilket innebär att tillväxten blir långsammare och övriga arter kan växa över eken och skugga ut den.
Avhandling
Skötsel av ekblandskogar: naturvårdsgallring och respons hos träd och buskar (Engelsk undertitel: Management of oak-rich mixed forests: conservation-oriented thinning and response of trees and shrubs) Handledare: Frank Götmark
Kontaktinformation
Jenny Leonardsson, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs Universitet, jenny.leonardsson@bioenv.gu.se, 0707-10 55 88
Joniska vätskor är salter som är flytande vid rumstemperatur – jämfört med vanligt koksalt som smälter vid 800 grader Celsius. Denna egenskap gör att joniska vätskor har unika egenskaper som gör dem till viktiga lösningsmedel för ”grön” och hållbar kemi.
I en tidigare studie har kemiprofessor Jyri-Pekka Mikkolas forskargrupp upptäckt att hemicellulosa, cellulosa och lignin kan separeras och lösas upp selektivt med en ny typ av så kallad reversibel jonisk vätska. Nu har ett team bestående av Magnus Wolf-Watz och Jyri-Pekka Mikkolas forskarlag upptäckt att enzymer kan arbeta i just denna joniska vätska. Detta är i långt ifrån någon självklarhet eftersom enzymer har evolverat till att arbeta i vattenlösningar.
– Vår upptäckt är ett vetenskapligt genombrott! Manegen är nu krattad för att spjälka värdefulla små molekyler direkt från trä. Det finns många applikationer bland annat framställning av etanol som drivmedel men också mycket annat, säger Magnus Wolf-Watz, universitetslektor vid kemiska institutionen.
Den huvudsakliga experimentella tekniken som använts är NMR, kärnmagnetisk resonans-spektroskopi. En viktig komponent i arbetet har varit utveckling av en helt ny metod för att bestämma enzymatisk aktivitet. Metoden bygger på en realtidsmätning av den kemiska reaktionenmed31P NMR-spektroskopi. NMR-infrastrukturen vid Umeå universitet håller internationell toppklass och finansieras av Kempe- och Wallenbergstiftelserna.
– Denna utveckling kommer att få stor betydelse för mätning av enzymatisk katalys i komplexa lösningsmedel och blandningar, och metoden används redan i nya projekt, säger Jyri-Pekka Mikkola, professor vid kemiska institutionen.
Forskarteamet representeras av forskare från både biokemi och teknisk kemi. Jyri-Pekka Mikkolas forskargrupp är en del av Bio4Energys forskningsmiljö. Jyri-PekkaMikkolasforskargrupp tillhör även nätverket Wallenberg Wood Science Center. Huvudförfattare till arbetet är forskningsingenjör Per Rogne. Kempestiftelserna har finansierat Per Rognes arbete i två års tid.
Bio4Energy är en forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk. NMR for Life är ett samarbete mellan Umeå universitet och Göteborgs universitet
Artikel i ChemSusChem
Realtime 31P NMR Investigation on the Catalytic Behavior of the Enzyme Adenylate kinase in the Matrix of a Switchable Ionic Liquid
Kontaktinformation
Magnus Wolf-Watz, kemiska institutionen Telefon: 076-82 62 053 E-post: magnus.wolf-watz@umu.se Jyri-Pekka Mikkola, kemiska institutionen Telefon: 070-620 03 71 E-post: jyri-pekka.mikkola@umu.se
Bland barn, ungdomar och unga vuxna är allergisk sensibilisering den viktigaste riskfaktorn för astma och hösnuva. Endast ett fåtal studier har tidigare beskrivit förekomsten, insjuknandet och tillfrisknandet från allergisk sensibilisering i stora befolkningsurval. Katja Warms studier visar att utöver ung ålder är sensibilisering starkt associerat till ärftlighet för allergier men också att växa upp och leva i stadsmiljö.
– Effekten av miljöfaktorer verkar vara mest betydelsefull i barndomen, säger Katja Warm. Förekomsten av sensibilisering mot pollen och pälsdjur har ökat i befolkningen sedan 1990-talet och fram till nu. Det kan leda till att andelen med allergiska sjukdomar såsom luftvägssjukdomar fortsätter att öka också i framtiden.
– Det är dock viktigt att poängtera att sensibiliseringen i sig inte alltid innebär att man är sjuk i den meningen att man har allergiska symptom eller astma, säger Katja Warm.
Hon beskriver också i sin avhandling sambandetmellan allergisk sensibilisering och astma samt rinit, inflammation i näsans slemhinnor.Detta samband är starkast mellan allergisk sensibilisering och rinit, framför allt bland unga vuxna.
Avhandlingen baseras på data från forskningsverksamheten OLIN-studierna, Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten, som är ett omfattande forskningsprojekt kring lungsjukdomar och allergier.
Data från flera stora befolkningsundersökningar både bland barn och ungdomar samt bland vuxna ligger till grund för Katja Warms avhandling.
Avhandling
Katja Warm försvarar avhandlingen Epidemiology of allergic sensitization and the relation to asthma and rhinitis fredagen den 6 november vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet. Svensk titel: Epidemiologi vid allergisk sensibilisering och samband med astma och rinit. Disputationen äger rum klockan 13.00–16.00 i aulan, Sunderby sjukhus, Luleå. Fakultetsopponent är professor Allan Linneberg, Forskningscenter for Forebyggelse og Sundhet, Glostrup Hospital, Köpenhamns universitet.
Kontaktinformation
Katja Warm Telefon: +49-175-3492999 E-post: kve.warm@gmail.com
I de nya allmänna råden för fritidshem är leken framskriven som ett betydelsefullt inslag i verksamheten. Eva Kane, lärare vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, har aktionsforskat med personal på fritidshem i Stockholm och i södra England för att ta reda på hur arbetslaget kan utveckla sin förmåga att ge utrymme för lek.
– De lekpraktiker som är vanliga i Sverige hänger ihop med lek som social kompetens eller lärande. En konsekvens av detta kan bli att man tillrättalägger miljön för de förmågor man uppmuntrar ska läras. Till exempel kan lekträning systematiseras för barn som leker för sig själva. Eller, om man ser leken som lärande, skaffar man riktiga hästsaker när barnen leker häst – när leken kanske i stället handlar om fantasi och meningsskapande av en vardag där hästen spelar en mindre roll.
De engelska ”playworkers” som Eva Kane forskat tillsammans med menar att leken är en spontan aktivitet som är fritt vald av barnen. Till skillnad från den svenska personalen har den engelska inte fokus på lärande. Det primära är att tillsammans med barnen skapa utrymme för leken.
– Konsekvensen i den lekpraktiken blir att se till vad barnen behöver och att förklara och försvara den spontana aktiviteten, även när barnen springer i korridorerna och skriker. Barnen tillåts vara vildare, men personalen hamnar ofta i konflikt med annan skolpersonal. I Sverige, å andra sidan, pratar pedagogerna om fri lek, men när den blir vild stoppas den. Personalens lekpraktik villkoras på detta sätt av skolans praktik.
Beroende på vad man menar att lek är, ger personalen på fritidshemmen utrymme för olika saker. Men att tillåta olika saker skapar lätt konflikter. Lösningen, menar Eva Kane, är att få syn på att det finns olika lekpraktiker och att hitta ett gemensamt språk för leken. Pedagogernas uppgift är att skapa utrymme för lek. Lärandet tar barnen själva ansvar för, menar hon.
– Ge förutsättningar för leken och se vad som händer! Lek är kul och har ett värde i sig själv i stunden. När både barn och vuxna har utrymme för lek förändras relationer och en lekande praktik kan växa fram. En lekande praktik upptäcker och stör förgivet tagna lekpraktiker och hittar nya i en ständigt pågående process.
Eva Kane disputerar i dag den 23 oktober med avhandlingen ”Playing practices in school-age childcare: An action research project in Sweden and England”.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Eva Kane: 070-216 82 11, eva.kane@buv.su.se
Den aktuella forskningen kommer från Göteborgs universitets nya Centrum för Åldrande och Hälsa, AgeCap, och bygger på data från den kända Kvinnoundersökningen där forskare vid Göteborgs universitet i över 40 år följt ett representativt urval av den medelålders kvinnliga befolkningen.
Den här gången har Göteborgsforskarna tillsammans med amerikanska kollegor fokuserat på förekomsten av en särskild genvariant (kallad APOEe4) som man vet kan kopplas till Alzheimers sjukdom.
Den nya studien visar att de kvinnor som bär på genen har en brantare viktnedgång efter 70 års ålder, jämfört med kvinnor som inte bär på den.
– Upptäckten bidrar till tidigare studier som visat att kroppsviktsförändring kan vara ett tidigt tecken på risk att utveckla Alzheimers. Eftersom vikt och BMI-kurvor är lätta att mäta skulle våra rön kunna underlätta diagnos och behandling, säger Deborah Gustafson, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Normalt ökar vuxna kvinnor sin vikt från medelåldern och fram till cirka 70 års ålder, för att sedan tappa i vikt under ålderdomen. Dessa viktförändringar tros bero på faktorer som till exempel åldrande, förändrad energiomsättning och förändringar i hjärnan.
Hos vuxna som utvecklar demens ser livets viktvariationer lite annorlunda ut. Kvinnor som utvecklar demenssjukdom under livet har en flackare kurva och ökar mindre i BMI fram till 70-års ålder, för att därefter utvecklas på samma sätt som de kvinnor som inte är påverkade av demenssjukdom.
Varför man observerar det här fenomenet är dock oklart.
– Det har föreslagits att det har att göra med sensoriska förändringar kopplat till födointag, förändringar i hjärnstrukturen och andra processer kopplade till åldrande. Vår upptäckt att viktnedgången har en koppling till APOEe4-genen kan förhoppningsvis hjälpa oss att bättre förstå dessa processer, säger Deborah Gustafson.
Artikeln 37 Years of Body Mass Index and Dementia: Effect Modification by the APOE Genotype: Observations from the Prospective Population Study of Women in Gothenburg, Sweden publicerades online i ansedda tidskriften Journal of Alzheimer´s Disease den 16 september.
Länk till artikeln
Kontaktinformation
Kontakt: Deborah Gustafson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet Telefon: +1 347 536 4865 deborah.gustafson@neuro.gu.se
– Ur ett patientperspektiv är det grundläggande att känna sig välkommen och att man får vara vårdsökande.Det håller inte att man körs till akuten bara för att man har ringt efter ambulans, säger Gabriella Norberg Boysen, doktorand i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås och Jönköping University.
I april 2016 avslutas interventionen, alltså försöksdelen, i forskningsstudien ”Vård på rätt vårdnivå” (VRV). Försöket har pågått i två år och inneburit att patienter i fem kommuner i Sjuhärad har haft möjlighet att komma till rätt vårdnivå direkt, i detta fall vårdcentralen istället för akuten.
Syftet är att utvärdera den medicinska träffsäkerheten i vården – har patienten fått den medicin och hjälp vederbörande behövde oavsett om personen vårdades i primärvården eller på akutmottagning?
– Vi ska även utreda patienternas tillit – kände patienten sig lika trygg med vårdcentralen som med akuten?
När studien startade 2013 var det praxis att köra den som ringt 112 till akuten. Det har ändrats en del sedan dess och det har blivit vanligare att ambulansen även kör till vårdcentralen, även om akuten fortfarande är det vanligaste.
– Men det har ännu inte utvärderats vetenskapligt, säger hon.
Studien bygger på att ambulanssjukvården samarbetar med vårdcentraler, akutmottagningar och kommuner. Den 27 oktober håller Gabriella Norberg Boysen föredrag för samarbetsparterna om hur det gått i studien så här långt. Hittills har 100 patienter medverkat i försöket och forskarna hoppas på minst 50 till innan det avslutas i april 2016. Forskningsstudien i sin helhet beräknas vara färdig under 2017.
Forskningsstudien är finansierad av Länsförsäkringar Älvsborg.
Läs nyheten i sin helhet på hb.se.
Kontakt: Gabriella Norberg Boysen, e-post: gabriella.norberg_boysen@hb.se, telefon: 033-435 4731
Kontaktinformation
Kontakt: Gabriella Norberg Boysen, e-post: gabriella.norberg_boysen@hb.se, telefon: 033-435 4731
Genom att analysera DNA från tänderna hos människor som levde under bronsåldern i Europa och Asien har forskarna hittat bevis för att pestinfektioner fanns redan för 4 800 år sedan. Orsaken till sjukdomen är bakterien Yersinia pestis. Det dröjde dock cirka tusen år innan generna i bakterien förändrades och sjukdomen kunde spridas genom loppor – och därigenom orsaka pandemier. Det visar en ny studie som genomförts av forskare från bland annat Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet.
– Upptäckten ändrar vår syn på när och hur pesten påverkade människan och skapar nya möjligheter att studera sjukdomars utvecklingshistoria, säger Eske Willerslev, professor vid Centrum för GeoGenetics, Köpenhamns universitet.
Yersinia pestis är orsaken till digerdöden som dödade 30-50 procent av Europas befolkning på mitten av 1300-talet. Tidigare pestutbrott, exempelvis det i Aten för omkring 2 500 år, har kopplats till det antika Greklands fall. Det har däremot varit oklart om Yersina pestis kan ha orsakat så pass tidiga epidemier eftersom det saknas molekylära bevis på bakteriell närvaro i benmaterial äldre än 1500 år.
Enligt Kristian Kristiansen, arkeolog och professor vid Göteborgs universitet samt medförfattare till artikeln, har gentekniken öppnat nya dörrar för arkeologin.
– Vissa sjukdomar som har ett relativt långsamt förlopp, som till exempel tuberkulos, skapar synliga spår på skelettet. Men det gör inte pest eftersom förloppet är så snabbt, bara några dagar. Däremot kan sjukdomen spåras med DNA-analys vilket banat väg för helt nya sätt att bedriva arkeologisk forskning.
Bakgrunden till studien var arkeologiska observationer som visade på en kraftig nedgång i bosättningar över stora delar av norra Europa strax före 3000 f. Kr.
– Denna dramatiska nedgång krävde en förklaring. Under våra diskussioner i början av året föddes idén att det kunde vara pesten. Våra beräkningar visar att den gemensamma förfadern till alla stammar av Yersina pestis är ungefär 5800 år gammal vilket är före bronsåldern, en tid som kännetecknades av stora migrationer. Sjukdomen skulle i så fall ha spridits mellan människor innan migrationen från stäppen började och sedan burits vidare av vandrande stäppfolk, säger Kristian Kristiansen.
En färsk studie visar att bronsåldern (ca 3000 till 1500 f.Kr.) var en mycket dynamisk period med stora folkförflyttningar som var avgörande för dagens demografiska och genetiska struktur i Europa och Asien. Orsaken till migrationen är oklar. Men en teori är att folkförflyttningarna orsakades av sjukdomsutbrott.
– Kanske flyttade folk på sig för att komma bort från epidemierna. Eller kanske för att kolonisera områden som ödelagts av farsoterna, säger Morten Allentoft från Centrum för GeoGenetics.
Totalt har forskarna bakom den nu aktuella studien analyserat 89 miljarder DNA-sekvenser som utvunnits ur tänderna på 101 personer från bronsåldern, i Asien och Europa. I sju av tänderna fann forskarna DNA från pestbakterien. Beräkningar visar att den gemensamma förfadern till alla kända Yersinia Pestis-stammar är ungefär 5800 år gammal – mer än tre tusen år äldre än vad vi tidigare har känt.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Kristian Kristiansen, Göteborgs universitet, e-post:kristian.kristiansen@archaeology.gu.se, telefon: +46 704 185 767
Länge har forskare hoppats att stamceller kan alstra nya äggceller som kan användas för behandling av infertilitet hos kvinnor.
− Sedan 2004 finns det forskare som i sina studier hävdar att de har hittat äggstamceller i både möss och människor. En ny behandling har till och med lanserats av det amerikanska företaget OvaScience, säger professor Kui Liu vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
I en ny studie ifrågasätter professor Kui Liu och hans kollegor att stamceller kan generera nya äggceller. Studien har letts av honom och professor Outi Hovatta på Karolinska Institutet och de hävdar att förfarandet med isolering av stamceller är ospecifik och dessutom att stamcellerna inte varit i stånd att bilda ägg.
− Därför är det inte realistiskt att hoppas på en ny behandling av kvinnlig infertilitet genom stamceller. Under de senaste åren har investerarna varit fascinerad av en möjlig ny behandling med stamceller, men eftersom vårt laboratorium och andra laboratorier, inte kunnat framgångsrikt upprepa de publicerade studierna så ifrågasätter vi resultaten, säger Kui Liu.
Professor Outi Hovatta, expert på studier av stamceller, anser att de rapporterade äggstamcellerna inte är funktionella och kapabla att generera nya ägg. Detta inkluderar både stamceller som finns i möss och mänskliga äggstockar.
− Det här är en fråga om huruvida forskare bör övertolka sina resultat och ge nytt hopp inför en ny behandling till samhället och patienterna innan säkra bevis erhålls. Vi anser att man bör kyla ner en sådan ”hype” och varna samhället från oansvariga löften till patienter och investerare, säger professor Liu.
Artikel
Studien finns publicerad i Nature Medicine: Adult human and mouse ovaries lack DDX4-expressing functional oogonial stem cells
Kontaktinformation
Kui Liu, professor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet Tel: 031-786 6585, E-post: kui.liu@gu.se
– Varje år frågade jag studenterna, som jag undervisade i sociologi i Leeds och York om de hade blivit anklagade för att vara känslosamma. Det är mest kvinnor på dessa kurser och alla räckte upp händerna ihop med en handfull män.
– När jag frågade vem som fått detta kopplat till sina hormoner var det endast kvinnor som satt kvar med händerna i luften. Det var samma sak varje år, säger Sam de Boise,
Sam de Boise vill med sitt experiment illustrera tanken på kvinnor som mer känslostyrda än män fortfarande lever. Att biologiska och neurologiska
faktorer skulle styra detta och att män står för rationalitet medan känslor är irrationella.
I boken Men, masculinity, music and emotions använder han musikhistorien för att visa att så inte är fallet.
– Ofta har man undersökt detta utifrån till exempel psykologi eller biologi men jag vill använda musik och musikhistorien för att diskutera mäns känslor och maskulinitet, säger han.
Sam de Boise går tillbaka i tiden för att visa att det som i dag beskrivs som ett nytt fenomen med en mjukare maskulinitet tvärtom finns fortlöpande genom historien. Dessutom vill han få oss att fundera över det faktum att män alltid har dominerat musikbranschen – både vad gäller produktion och konsumtion.
– Musik handlar om känslor – både att lyssna på musik och att producera musik. Vi använder musik för att ta oss igenom svåra händelser, väcka glädje och ge uttryck för känslor.
Han försöker visa att genom att undersöka musik och känslor kan vi få en förståelse för sociala orättvisor och dessutom kan det hjälpa människor att förstå sig själva och sitt beteende bättre.
– Musik berikar våra liv och hjälper oss att tolka våra upplevelser – både för män och kvinnor. Det är en källa till njutning och smärta och det är just dessa egenskaper som gör musiken till en kraft som faktiskt kan skapa förändring.
Kontaktinformation
Sam de Boise, sam.deboise@oru.se 019-303334, 0732807295
Under utbrottet av harpest under sensommar och tidig höst fick SVA in rapporter om över 150 döda harar i Norrbotten och Västerbotten. De flesta observerades i kustområdet kring Kalix, Luleå och Piteå. Tjugosju harar skickades in för obduktion. Majoriteten av dem hade dött av harpest.
– Hittills har de flesta undersökta hararna genomgått en akut sjukdom som snabbt lett till döden. Av stort intresse är att undersöka om sjukdomen kan ha ett mer långdraget, kroniskt förlopp. Om så är fallet skulle det öka risken för att harar sprider bakterien i naturen. Rävar kan infekteras men blir oftast inte sjuka. De bildar antikroppar mot bakterien, och genom att undersöka vilka rävar som har detta kan vi se i vilka områden harpesten finns.
Vi vill därför undersöka organ från harar och rävar som skjutits under jaktsäsongen 2015-16, säger Gete Hestvik. SVA är nu intresserat av att få kontakt med jägare av harar och rävar, och som vill delta i undersökningen. För varje provtagen hare eller räv kommer en ersättning på 200 kr att betalas ut.
– Vi vill också gärna undersöka smågnagare, harar och rävar som påträffas självdöda och tar tacksamt emot även dessa djur som hittas av allmänheten. De som vill delta i undersökningen kan kontakta Gete Hestvik eller ”dagens viltveterinär” via telefon 018-67 40 00. Det går också bra att mejla vilt@sva.se, även för att få mer information.
Under utbrottet av harpest under sensommar och tidig höst fick SVA in rapporter om över 150 döda harar i Norrbotten och Västerbotten. De flesta observerades i kustområdet kring Kalix, Luleå och Piteå. Tjugosju harar skickades in för obduktion. Majoriteten av dem hade dött av harpest.
– Hittills har de flesta undersökta hararna genomgått en akut sjukdom som snabbt lett till döden. Av stort intresse är att undersöka om sjukdomen kan ha ett mer långdraget, kroniskt förlopp. Om så är fallet skulle det öka risken för att harar sprider bakterien i naturen. Rävar kan infekteras men blir oftast inte sjuka. De bildar antikroppar mot bakterien, och genom att undersöka vilka rävar som har detta kan vi se i vilka områden harpesten finns. Vi vill därför undersöka organ från harar och rävar som skjutits under jaktsäsongen 2015-16, säger Gete Hestvik.
SVA är nu intresserat av att få kontakt med jägare av harar och rävar, och som vill delta i undersökningen. För varje provtagen hare eller räv kommer en ersättning på 200 kr att betalas ut.
– Vi vill också gärna undersöka smågnagare, harar och rävar som påträffas självdöda och tar tacksamt emot även dessa djur som hittas av allmänheten.
De som vill delta i undersökningen kan kontakta Gete Hestvik eller ”dagens viltveterinär” via telefon 018-67 40 00. Det går också bra att mejla vilt@sva.se”>vilt@sva.se, för att få mer information.
Läs mer om harpestprojektet på SVA:s webb.
Den som hanterar harar bör alltid iaktta stor försiktighet eftersom harpest även kan drabba människor. Detta är extra viktigt då smittade harar inte alltid har synliga förändringar. Rör aldrig haren med bara händer, tvätta händerna efteråt och tänk på att även inandning av infekterat damm kan smitta. Fram till denna vecka meddelar Folkhälsomyndigheten att man fått in över 800 fall av harpest på människa sedan i somras.
Kontaktinformation
Veterinär Gete Hestvik, tel. 018-67 46 16, e-post: gete.hestvik@sva.se