Det är inte olagligt att cykla med alkohol i kroppen och nykterhet hos cyklister är inget som rutinmässigt följs upp av polisen, vilket gör att kunskapen är begränsad.

– Några tidigare undersökningar har dock visat att alkoholpåverkan många gånger tycks vara en bidragande orsak till att cyklister omkommer eller skadas svårt i olyckor, säger Henriette Wallén Warner, forskare på VTI.

Exempelvis i en studie från Umeå visade det sig att cirka 40 procent av de cyklister som fått skallskador var alkoholpåverkade. En annan svensk studie fann att 7 av 23 cyklister som omkom i singelolyckor med säkerhet var alkoholpåverkade.

– Trots att vi vet att det händer olyckor finns det väldigt lite kunskap om synen på nykterhet i samband med cykling, säger Henriette Wallén Warner som förklaring till varför studien behövs. Syftet med studien är alltså att i första hand att öka kunskapen, vilket i sin tur kan förbättra förutsättningarna för att minska antalet cykelolyckor där alkohol/droger varit en bidragande orsak.

Resultaten av studien kan exempelvis utgöra underlag för olika åtgärdsprogram, som målgruppsanpassade informationskampanjer eller diskussioner om lämpligheten av att införa promillegränser vid cykling samt anpassning av försäkringspremier och produkter.

– I ett första steg kommer vi att använda oss av Trafikverkets djupstudiedata för att analysera dödsolyckor där cyklister varit alkoholpåverkade, både singel- och kollisionsolyckor. Syftet är att studera vad som utmärker alkoholrelaterade olyckor och om de skiljer sig från olyckor där cyklisten varit nykter, säger Henriette.

Därefter kommer forskarna att göra intervjuer med cyklister. Materialet kommer att analyseras utifrån tre olika perspektiv: ett sociologiskt perspektiv, ett psykologiskt perspektiv samt ett fenomenografiskt perspektiv som exempelvis fokuserar på variationer av cyklisters uppfattning om i vilka situationer/trafikmiljöer onykter cykling kan anses vara godtagbart.

VTI driver sedan våren 2015 ett treårigt forskningsprogram som syftar till att höja säkerheten för hjulburna oskyddade trafikanter, framför allt cyklister, men också motorcyklister och mopedister. Projektet ingår i denna satsning på en stark forskningsmiljö inom området hjulburna oskyddade trafikanter, som finansieras av Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond.

Kontaktinformation
Henriette Wallén Warner +46 243 44 68 62 +46 70 943 01 19 E-post: henriette.wallen.warner@vti.se

– Men bland annat tack vare att många inblandade forskare har berättat för EU vilken nytta de har av detta samarbete fick vi förnyat förtroende, berättar Claes-Göran Wahlström som fortsätter som koordinator också för nästa period.

Totalt 33 ledande laserlaboratorier är medlemmar, däribland Lunds Lasercentrum som Claes-Göran Wahlström är föreståndare för. Samarbetet spänner från naturvetenskaplig grundforskning till tekniska och medicinska tillämpningar.

Även externa användare från hela Europa kan använda labben, givet att deras projektansökningar först passerat en vetenskaplig granskning. Inom Horizon 2020 kommer EU även att finansiera ett antal användare från resten av världen.

För Lunds universitets del har medlemskapet lett till många nya samarbeten av hög klass.

– Besökare som kommer till Lunds Lasercentrum vill inte bara låna vår utrustning, utan även få vår hjälp att genomföra de vetenskapliga projekt som de föreslagit, förklarar Claes-Göran Wahlström.

Förutom utmärkt forskning och utveckling, har det europeiska lasersamarbetet lett till många vänskapsbroar kors och tvärs i Europa

– Det gör det extra stimulerande att få koordinera denna verksamhet.

Fakta laser i forskningen: Med laser kan man blicka in i materians minsta beståndsdelar och indirekt se atomer och molekyler. Laserstrålen kan på olika sätt justeras beroende på vad man vill undersöka; fria atomer och molekyler, komplexa kemiska reaktioner eller förekomst av cancerceller i vävnad. Det är en anledning till varför labben är så många – bara vid Lunds Lasercentrum finns 50 större lasersystem.

I Lund finns för övrigt Skandinaviens kraftfullaste laseranläggning; Terawattlasern vid högeffektslaboratoriet. Den skjuter ut tio laserpulser, ”ljusblixtar”, per sekund med toppeffekt på hela 50 000 miljarder watt! Toppeffekten är extremt hög, men pulserna är samtidigt extremt korta, bara några tiotals femtosekunder.

Kontaktinformation
Presskontakt: Jonas Andersson Telefon: Telefon: 046-222 70 17 Mobil: 0727-385858

– Vi har visat att man får djupare kunskap om hur nanomaterial samverkar med molekyler i sin omgivning genom att titta på enskilda nanopartiklar istället för att titta på många av dem på samma gång, vilket vanligtvis sker, säger docent Christoph Langhammer, som lett projektet.

Genom att tillämpa en ny experimentell metod, så kallad plasmonisk nanospektroskopi, studerade gruppen hur enskilda nanopartiklar av palladium absorberar väte. De fann att partiklar med exakt samma form och storlek kan uppvisa skillnader så stora som 40 millibar i det tryck vid vilket väte absorberats. Ett exempel på tillämpningsområde där denna nya kunskap kan bli värdefull i framtiden är inom utvecklingen av sensorer som kan upptäcka vätgasläckage i bränslecellsdrivna bilar.

– En stor utmaning när man tar fram vätgassensorer är att utforma material som svarar på väte så linjärt och reversibelt som möjligt. I det sammanhanget kan det vara fördelaktigt att ha en grundläggande förståelse för vad som orsakar skillnaderna mellan till synes identiska partiklar, och hur dessa vid en viss vätekoncentration kan göra responsen irreversibel, säger Langhammer.

Andra forskare har studerat enskilda nanopartiklar en i taget, men det som är nytt i den metod som tagits fram av Chalmersforskarna är att den använder synligt ljus med låg intensitet. Detta innebär att metoden inte stör det system som den undersöker, genom exempelvis uppvärmning.

– När man studerar en nanopartikel måste man skicka in någon form av sond eller avläsare som frågar partikeln ”vad gör du?”. Det betyder oftast att man fokuserar en stråle med elektroner eller fotoner eller en mekanisk sond på en mycket liten volym. Då skapas snabbt en mycket hög energidensitet som kan störa processen som man vill titta på. Denna effekt minimeras i vår nya strategi, som dessutom går att använda vid atmosfärstryck, vilket innebär att vi kan studera enskilda nanopartiklar i en så realistisk miljö som möjligt.

Trots att forskargruppen nu har nått en nivå där resultaten är redo att publiceras, tror Christoph Langhammer att de bara har skrapat på ytan när det gäller vad deras upptäckt och experimentella metod kan komma att leda till i framtiden. Han hoppas ha bidragit till att skapa ett nytt experimentellt paradigm där det kommer att vara standard inom den vetenskapliga världen att studera nanopartiklar en i taget.

– Att titta på och ta fram ett genomsnitt av hundratals eller miljontals nanopartiklar är inte tillräckligt om du vill förstå detaljerna i hur dessa beter sig i olika miljöer och tillämpningar. Man måste titta på de enskilda partiklarna och vi har hittat ett nytt sätt att göra det på. Min egen långsiktiga vision är att tillämpa vår metod på mer komplexa processer och material, och att tänja på gränserna för hur små nanopartiklar vi kan mäta. Förhoppningsvis kommer vi längs vägen att få ännu djupare insikt i nanomaterialens fascinerande värld.

Den vetenskapliga artikeln Hydride formation thermodynamics and hysteresis in individual Pd nanocrystals with different size and shape publiceras i webbversionen av Nature Materials den 7 september.

Kontaktinformation
Christoph Langhammer Docent, projektledare 031-772 33 31 clangham@chalmers.se Svetlana Syrenova Doktorand, första författare 031-772 30 07 svetlana.syrenova@chalmers.se

– Vår målsättning är att försöka utveckla några av de mest potenta substanserna till läkemedel, säger Fredrik Elinder, professor i molekylär neurobiologi och ledare för studien som nyligen publicerats i Natures open access-tidskrift Scientific Reports.

Fredrik Elinder är expert på jonkanalernas funktion, de öppningar i cellmembranen som tillåter den livsviktiga transporten av laddade joner mellan cellens inre och omgivningen och gör att nerv- och hjärtceller är elektriskt retbara. Sjukdomar som epilepsi, hjärtarytmi och kronisk smärta orsakas av att retbarheten i dessa celler är alltför hög.

Redan på 1940-talet uppfann svenska forskare ett bedövningsmedel, lidokain, som var inriktat på jonkanalerna. I likhet med många av dagens läkemedel mot epilepsi verkade det genom att korka igen kanaler för natriumjoner. Problemet är att många patienter svarar dåligt på behandlingen som dessutom ger biverkningar.

– Våra substanser verkar i stället på kaliumkanaler där de på elektrostatisk väg håller dörren öppen och därigenom bromsar den skadliga nervaktiviteten, säger Fredrik Elinder.

Forskargruppen hade tidigare upptäckt att fleromättade fettsyror hade den effekten, men letade efter mer kraftfulla och specifika substanser. Resinsyror – som finns naturligt i kåda – är också de både fettlösliga och elektriskt laddade, egenskaper som är nödvändiga för att kunna binda till jonkanalens ”dörrhandtag”.

Ett samarbete med LiU-kemisterna professor Peter Konradsson och förste forskningsingenjör Xiongyu Wu blev nyckeln till framgång i projektet. Utifrån ursprungsmolekylen dehydroabietinsyra tillverkades 71 nya, med små variationer i strukturen. Dessa testades på en superkänslig kaliumkanal som uttrycktes i grodägg.

– Tolv av molekylerna var mer potenta än alla vi tittat på tidigare, säger doktoranden Nina Ottosson, som designat testkanalen och mätt upp de elektriska strömmar som öppnar och stänger dörren till jonkanalen.

Hennes resultat har sedan verifierats i riktiga nervceller från möss. Forskarna har nu lämnat in patentansökningar inför det fortsatta utvecklingsarbetet.

– Det är rimligt att det är vi som utvecklar konceptet vidare och renodlar våra idéer. Men längre fram måste andra aktörer ta över, säger Fredrik Elinder.

Publikation: Resin-acid derivatives as potent electrostatic openers of voltage-gated K channels and suppressors of neuronal excitability av N E Ottosson, X Wu, A Nolting, U Karlsson, P-E Lund, K Ruda, S Svensson, P Konradsson & F Elinder 2015. Scientific Reports 5, Artikelnummer: 13278. doi:10.1038/srep13278

Kontaktinformation
Fredrik Elinder, professor, 010-1038945, 0732-707715, fredrik.elinder@liu.se Nina Ottosson, doktorand, 010-1034146, nina.ottosson@liu.se

– Myggnät som var tänkt att fånga mygg kan nu användas för att förhindra tarmar från att falla genom hål i bukväggen. Detta framsteg gör att även världens fattiga kan få nytta av den nät-baserade kirurgiska metod som används i höginkomstländer, säger Jenny Löfgren, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, som har skrivit en avhandling i ämnet.

Ljumskbråckskirurgi är en av världens vanligaste operationer och cirka 20 miljoner patienter opereras varje år – men det är inte alla som har chansen att få bra vård, eller ens någon vård alls. Det är där vanliga billiga myggnät kan bli räddningen.

Utan operation kan nämligen ljumskbråck orsaka mycket lidande, framförallt i form av smärta. Dessutom kan livsfarliga komplikationer tillstöta, vilket medför att 40 000 människor dör årligen. Närmare 200 miljoner människor med ljumskbråck som främst lever i fattigare delar av världen opereras inte och de som opereras får ofta en operation med sämre metoder än i rika länder.

Priset för ett kirurgiskt nät som används i västvärlden ligger på 100 dollar och uppåt, vilket är en fantasisumma för miljontals människor och en utarmad sjukvård. I östra Uganda har exempelvis fler än sex procent av alla vuxna män ljumskbråck. Men färre än en av hundra bråckpatienter opereras. Myggnät används redan på vissa håll, men om de är effektiva och säkra har inte utvärderats i tillräckligt stor utsträckning, något som Jenny Löfgrens och hennes ugandiska och svenska kollegors stora studie förändrar.

Studien jämförde myggnät med ett vanligt kommersiellt bråcknät vid ljumskbråcksoperation. Patienterna följdes under ett år och inga skillnader avseende risk för komplikationer, risk för nya bråck och patientnöjdhet kunde påvisas.

– Myggnät kan alltså mycket väl användas vid bråckkirurgi utan att man behöver kompromissa om säkerhet och effektivitet och detta till en bråkdel av summan för ett ”finare” nät. Det här är resultat som har fått stor internationell uppmärksamhet, vilket jag hoppas ska ge metoden stor spridning i fattiga länder, säger Jenny Löfgren.

Avhandlingen är publicerad digitalt Jenny Löfgren är läkare och doktorand vid institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap på Umeå Universitet. Avhandlingsarbetet har skett i ett samarbete mellan forskare på Umeå Universitet, Karolinska Institutet i Stockholm och Makerereuniversitetet i Uganda.

Avhandlingen Groin hernias and unmet need for surgery in Uganda – epidemiology, mosquito nets and cost effectivness är publicerad.

Disputationen äger rum torsdagen 17 september, 09.00 i Hörsalen, Östersunds sjukhus. Jenny Löfgren, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, försvarar då sin avhandling med titeln: Ljumskbråck och icke tillgodosett behov för kirurgi i Uganda – epidemiologi, myggnät och kostnadseffektivitet.(Engelsk titel: Groin hernias and unmet need for surgery in Uganda – epidemiology, mosquito nets and cost effectivness). Opponent: Thomas Weiser, Stanford University School of Medicine, Stanford USA. Huvudhandledare: Andreas Wladis.

Kontaktinformation
Jenny Löfgren Telefon: 0704 612426 E-post: jenny.loefgren@gmail.com

När vi pratar pausar. Vi. Inte. Mellan. Varje. Ord. Istället pausar vi mellan längre yttranden ‒ ibland för att andas, ibland för att tänka efter och ibland för att se om någon annan vill ha ordet. Om ett samtal flyter på lägger vi knappt märke till pauserna, men när en paus plötsligt känns lite för lång undrar vi vad som står på.

Kristina Lundholm Fors har undersökt vad det är som avgör om en paus känns normallång eller uppfattas som obekvämt utdragen. Hennes undersökningar av pauser i tal visar att vi i stor utsträckning anpassar våra pauslängder till den vi pratar med, så att när den ena personen börjar göra längre pauser så följer den andra personen efter, och tvärtom.

‒ På så sätt bildar vi oss också en uppfattning om vad som är en typisk pauslängd för den person vi pratar med, i just det samtalet, säger Kristina Lundholm Fors. Som en del av avhandlingen har Kristina Lundholm Fors använt ögonrörelsemätning (eye tracking) för att undersöka bearbetningen av meningar med långa pauser, meningar som innehöll pauser av typisk längd och meningar utan paus. Resultaten visar att meningar med ovanligt långa pauser tenderar att vara svårare att bearbeta. De långa pauserna i undersökningen var fyra sekunder långa.

‒ Fyra sekunder, det låter inte som så lång tid, men i paussammanhang kan det kännas som en evighet. Man kan jämföra det med längden på en typisk paus i tal, som brukar vara omkring en fjärdedels till en halv sekund. Långa pauser kan alltså störa kommunikationen, men pauser kan ha positiva effekter när de inte är överdrivet långa. Efter ögonrörelsestudien fick försökspersonerna i uppgift att ange vilka meningar de hade hört under experimentet. De meningar som innehöll en halv sekunds paus visade sig vara signifikant lättare att komma ihåg än de meningar som inte innehöll någon paus, eller som hade en ovanligt lång paus.

Pauser är en del i vårt talade språk, och genom mer kunskap om pauser kan vi också bättre förstå till exempel hur deltagarna i ett samtal turas om att ha ordet. Kristina Lundholm Fors forskning visar att pauser i tal inte placeras hur som helst i ett samtal, utan att det finns en tydlig regelbundenhet i hur ofta de förekommer.

‒ Detta innebär att vi i samtal med andra vet ungefär när det kommer att komma en paus, och att vi kan använda denna information när vi förbereder oss för att ta ordet, säger hon. Resultaten i avhandlingen kan bidra till att vi kan göra bättre modeller över hur pausering fungerar i samtal, modeller som sedan kan användas i system för människa-dator-kommunikation.

‒ Eftersom pauserna är viktiga för bearbetning av information, kan mer naturlig pausering i datortal bidra till bättre förståelse. Modellerna för pausering kan också ge en grund för jämförelse som kan användas när man utreder personer med olika typer av funktionsnedsättningar som berör språk och kommunikation, säger Kristina Lundholm Fors.

Avhandlingen heter Production and Perception of Pauses in Speech

Tid och plats för disputation: fredagen den 11 september 2015 kl. 13.15, Stora hörsalen, Humanisten, Göteborg Fakultetsopponent: Anna Hjalmarsson, KTH Avhandlingen kan beställas från Kristina Lundholm Fors, e-post: kristina.lundholm@gu.se”>kristina.lundholm@gu.se

Kontaktinformation
Kristina Lundholm Fors, telefon: 0707-40 6717, e-post: kristina.lundholm@gu.se

Bakterier som infekterar celler inifrån använder sig av specifika kemiska reaktioner för att ta över värdcellens signalmaskineri och därigenom göra cellen till en lämplig omgivning för bakterien att föröka sig i. För att åstadkomma detta pumpar bakterien ut olika enzymer i värdcellen, vilka agerar som kemiska katalysatorer och modifierar värdcellens egna proteiner. Det leder till att proteinerna inte längre kan göra sina jobb, alternativt börjar utföra andra saker än vad de ursprungligen skulle göra. Ett av dessa enzym finns i Legionellabakterien och kallas AnkX. Den sätter igång fastsättande av en liten så kallad fosfokolinmolekyl på några av värdcellens proteiner, och lite senare i infektionsförloppet skickar bakterien ut ett nytt enzym, kallat Lem3, för att ta bort den lilla molekylen. För närvarande är det inte känt varför det finns ett enzym som sedan tar bort molekylen från värdcellens proteiner.

– Det som är så intressant med intracellulära bakteriers kemi är att den är annorlunda mot våra egna cellers kemi. Här har vi en unik chans att ta fram enzymer som kan användas specifikt inom biokemi, cellbiologi och bioteknik utan att ha överlappande reaktivitet med våra egna cellers enzymer. säger Christian Hedberg, forskningsledare vid kemiska institutionen och korresponderande författare till arbetet.

I den dagliga forskningen arbetar man hårt med att försöka förstå de kemiska förloppen i infektioner, men ibland hittar man alltså speciella tillämpningar.

– Idén att använda AnkX-Lem3-systemet för proteinmärkning kom av en slump när vi studerade hur AnkX modifierade vissa proteiner med fosfokolin. Vi såg nämligen att AnkX inte brydde sig nämnvärt om vilken tredimensionell struktur proteinet hade, bara att aminosyrasekvensen hos proteinet stämde. Då anade vi att det borde vara möjligt att använda systemet för att modifiera vilka proteiner som helst, där den lilla aminosyrasekvensen på åtta aminosyror som AnkX känner igen har lagts till på genetisk väg.

Studien visar också att det går att finjustera reaktiviteten hos systemet. Med AnkX kan en märkning sättas på och med Lem3 kan den tas av. Detta öppnar upp för helt nya applikationer – exempelvis möjligheten att slå på och av ett proteins funktion vid bestämda tidpunkter, genom att först tillsätta AnkX och sedan Lem3.

– Det är detta gör systemet med AnkX-Lem3 unikt. Det finns inte något annat enzymatiskt märkningssystem baserat på en kort peptidsekvens som är reversibelt. Ett tänkbart medicinskt användningsområde i framtiden kan vara att utveckla mycket selektiva märkningar av biomolekyler, till exempel för inbindning av cancerläkemedel till särskilda antikroppar för att minska sidoeffekterna. Christian Hedbergs forskargrupp vid Umeå universitet har arbetat tillsammans under flera år med Aymelt Itzens forskargrupp vid det tekniska universitetet i München. Forskarlaget har haft ett brett vetenskapligt angreppsätt i studien – organisk syntes, biokemi och molekylärbiologi har gått hand i hand. De tyska forskarna har utfört den biokemiska karaktäriseringen. Utan möjligheten till framställning av ett stort antal varianter av Legionella-enzymerna och olika proteinsubstrat hade studien inte varit möjlig. En av de avgörande faktorerna var proteinexpertisplattformen (PEP) i KBC-huset vid Umeå universitet.

– Utan PEP hade vi inte kunna ha så högt arbetstempo i det här projektet, vi har kunnat lämna bort tidskrävande rutinarbete till specialister, säger Christian Hedberg. Om proteinexpertis-plattformen (PEP) vid Umeå universitet: Umeå Universitet har en stark forskningsmiljö i form av en teknisk plattform i toppklass för framställning av proteiner vid Kemiskt Biologiskt Centrum, KBC. PEP bistår forskarna i KBC-miljön med råd och teknisk support runt bioinformatik, kloning av genetiskt material samt produktion av rekombinanta proteiner. PEP bedriver även projekt tillsammans med forskare från medicinsk fakultet och SLU och är en central del av den kompletta infrastrukturen för Life science i Umeå.

Artikel: Covalent Protein Labeling by Enzymatic Phosphocholination

Kontaktinformation
Christian Hedberg, universitetslektor vid kemiska institutionen Telefon: 070-444 27 72 E-post: christian.hedberg@umu.se

– Fjällugglan är en väldigt sällsynt fågel och väljer enbart att häcka i Sverige när det finns gott om lämlar. I år hittade vi 23 häckningar och tecken på ytterligare tio häckningar i Norrbottensfjällen. Det är det högsta antalet i Sverige på 37 år, en smärre ornitologisk sensation, säger Peter Hellström vid Naturhistoriska riksmuseet.

Fjällugglorna har i år häckat enbart i norra Norrbotten främst nära norska gränsen. Ugglorna styrs inte bara av förekomst av lämmel, utan även av hur området ser ut. De gräver bogropar med hjälp av sina klor på toppen av snöfria, steniga backar.

Lämmelpopulationen kraschade i juli
Fjällugglan är en tundranomad och bosätter sig där det för tillfället är lämpligast. Något som dock är väldigt spännande är att när fjällugglorna väl återvänder till ett område använder de ofta samma plats till att häcka. Till exempel känner vi till ett bo som har använts i 50 år, men samma plats kan ha använts i flera hundra år.

Antalet häckningar 2015 är den högsta noteringen sedan 1978, då det antagligen häckade omkring 200 par i norra Sverige. Att så många fjällugglor siktats i år beror på ett toppår för lämmeln och till viss del även gråsiding och mellansork. I områdena där ugglorna befunnit sig har det inte funnits så här mycket lämmel sedan 2001.

– I våras fanns det väldigt mycket lämmel, men populationen kraschade av någon anledning under juli. På nästan två veckor var alla lämlar borta. Tyvärr ledde det till svält i bona, det tar runt 60 dagar innan ungarna är flygfärdiga och under den tiden kräver de mycket föda. Ugglornas häckningsframgång blev därför låg i år.

Häckade i både Sverige och Norge
Årets intressantaste fynd är att en av honorna som häckade i Sverige i år även häckade i Norge 2011. Det vet man med säkerhet eftersom hon bär en sändare och hennes identitet har bekräftats med hjälp av DNA-undersökningar. Det här är första gången som det har bevisats att en och samma fjälluggla häckat i både Sverige och Norge. Fyndet stärker den nuvarande hypotesen om att antalet fjällugglor på global nivå är mycket lägre än vad som föreslagits av till exempel BirdLife International.

Inventeringen av fjälluggla i Sverige har genomförts av Club 300, Naturhistoriska riksmuseet, Norrbottens Ornitologiska Förening (med stöd av LKAB och Göran Gustafssons stiftelse) och Världsnaturfonden WWF.

Den svenska verksamheten, organiserad av Club 300:s fjälluggleprojekt, ingår i det Nordiska fjälluggleprojektet vilket koordineras av Norsk institutt för naturforskning.

Om du har sett fjällugglor i sommar eller har upplysningar om funna revir eller ungar, är fjälluggleprojektet väldigt intresserade av all information.

Kontaktinformation
Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet: +46 (0)76-890 23 51peter.hellstrom@nrm.se Jens Morin, Club 300: +46 (0)70-316 87 86jens.morin@naturcentrum.se Berth-Ove Lindström, Norrbottens Ornitologiska Förening: +46 (0)70-395 83 25berthove.lindstrom@gmail.com Emelie Fredriksson Kommunikatör, Naturhistoriska riksmuseet E-post: emelie.fredriksson@nrm.se

En individs liv börjar med en enda befruktad äggcell. En dag efter befruktning är det två celler, efter två dagar fyra, efter tre dagar åtta och så vidare, ända tills födseln då det finns miljarder med celler. I vilken ordning våra gener aktiveras efter befruktning har hittills varit ett obesvarat mysterium.

Det finns totalt cirka 23 000 mänskliga gener. I den aktuella studien visar forskarna att 32 av dessa gener är påslagna två dagar efter befruktning och att det vid dag tre finns 129 aktiverade gener. Sju av de gener som forskarna hittade och beskrev var tidigare helt okända.

– De här generna är startnyckeln som behövs för att sätta igång utvecklingen från ägg till människa, det är som att kasta en sten i vattnet och se ringarna sprida sig på ytan, säger forskningsledaren Juha Kere som är professor vid institutionen för biovetenskaper och näringslära vid Karolinska Institutet samt anknuten till SciLifeLab.

Forskarna var tvungna att uppfinna nya sätt att analysera resultaten på för att kunna hitta de nya generna. De flesta gener kodar för proteiner men det finns ett antal upprepade DNA-sekvenser som ofta anses vara så kallat skräp-DNA men som faktiskt kan reglera när och hur gener uttrycks. I den aktuella studien visar forskarna att de nyupptäckta generna interagerar med skräp-DNA:t och att detta är nödvändigt för att utvecklingen ska sätta igång.

– Våra resultat sprider nytt ljus över hur den tidigaste utvecklingsfasen hos ett mänskligt embryo regleras. Vi har identifierat nya faktorer som kanske skulle kunna användas vid omprogrammering av celler till så kallade pluripotenta stamceller, vilket potentiellt kan leda till behandlingar för ett antal sjukdomar. Resultaten kan på sikt även leda till behandling av infertilitet, säger Outi Hovatta, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom det nu publicerade arbetet.

Studien var ett samarbete mellan tre forskningsgrupper från Sverige och Schweiz som var och en bidrog med en unik uppsättning kompetens och expertis. Forskningen stöddes av Karolinska Institutets Distinguished Professor Award, Vetenskapsrådet, det strategiska forskningsprogrammet i diabetes vid Karolinska Institutet, Stockholms läns landsting, Jane och Aatos Erkkos stiftelse, Instrumentarium Science Foundation, Åke Wiberg stiftelsen och Magnus Bergvall stiftelsen. Databearbetningen utfördes på utrustning tillhandahållen av SNIC genom Uppsala Multidisciplinary Center for Advanced Computational Science (UPPMAX).

Publikation: ”Novel PRD-like homeodomain transcription factors and retrotransposon elements in early human development.”, Virpi Töhönen, Shintaro Katayama, Liselotte Vesterlund, Eeva-Mari Jouhilahti, Mona Sheikhi, Elo Madissoon, Giuditta Filippini-Cattaneo, Marisa Jaconi, Anna Johnsson, Thomas R. Bürglin, Sten Linnarsson, Outi Hovatta and Juha Kere, Nature Communications, 3 September 2015, doi: 10.1038/NCOMMS9207.

Kontaktinformation
Juha Kere, professor Institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet Tel: 0734213550 E-post: Juha.Kere@ki.se Outi Hovatta, professor Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik (CLINTEC), Karolinska Institutet Tel: +358-505113589 E-post: Outi.Hovatta@ki.se

Genom storskaliga genetiska analyser vid SciLifeLab i Stockholm, av en familj med två drabbade barn, kunde mutationer påvisas i en gen som kodar för transportproteinet KCC2. I samarbete med forskare vid University Collage London kunde ytterligare barn i en familj med en mutation i samma gen identifieras.

Två av barnen i varje familj uppvisade liknande kliniska symptom som kan kopplas till en svår form av spädbarnsepilepsi med MPSI (Migrating Partial Seizures of Infancy).

− Epilepsi förekommer i många olika former. Man har tidigare sett en association till KCC2, bland annat genom att proteinet nedregleras efter hjärnskador vilket ökar benägenheten för kramper, men säkra bevis för denna sjukdomsmekanism har saknats. Genom vår upptäckt har vi bevisat att defekt funktion av KCC2 kan orsaka epilepsi, och därmed att en obalans i hjärnans reglering av kloridjoner kan ligga bakom sjukdomen. Nu återstår att utreda hur vanlig denna obalans är i vanligare former av epilepsi, säger Anna Wedell, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet.

KCC2 bygger upp en kloridkanal specifikt lokaliserad i hjärnan och har tidigare visat sig spela en viktig roll för synaptisk inhibition genom att upprätthålla en låg koncentration av kloridjoner i neuronen. Efter födseln ökar normalt sett mängden KCC2 vilket leder till att signalsubstansen GABA, övergår från att vara stimulerande till att bli hämmande.

− Mutationer i genen som kodar för KCC2 kan förhindra denna normala utveckling vilket leder till att GABA förblir stimulerande och inte kan bromsa hjärnans signaler. Neuronen får då en elektrisk urladdning då man normalt inte ska ha det, vilket ger upphov till epilepsi, säger Anna Wedell.

Genom detaljerade undersökningar av celler som uttrycker den normala och de muterade formerna av KCC2 har forskarna i studien visat att patienternas mutationer har lett till en störd kloridjonreglering och att obalans i detta system därmed ger upphov till svår barnepilepsi, en potentiellt behandlingsbar sjukdom.

− Just nu pågår kliniska prövningar med ett läkemedel som, om det fungerar, ska kompensera för den störda regleringen och mildra sjukdomen hos små barn med epilepsi, säger Anna Wedell.

Forskningsprojektet finansierades av Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet, Stockholms Läns Landsting, Hjärnfonden, samt Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Publikation: ”Loss-of-function mutations in SLC12A5, encoding the neuronal-specific potassium-chloride co-transporter KCC2, in autosomal recessive epilepsy of infancy with migrating focal seizures (EIMFS)”, Tommy Stödberg, Amy McTague, Arnaud Ruiz, Hiromi Hirata, Juan Zhen, Philip Long, Irene Farabella, Esther Meyer, Atsuo Kawahara, Grace Vassallo, Stavros Stivaros, Magnus Bjursell, Henrik Stranneheim, Stephanie Tigerschiöld, Bengt Persson, Iftikhar Bangash, Krishna Das, Deborah Hughes, Nicole Lesko, Joakim Lundeberg, Rodney Scott, Annapurna Poduri, Ingrid Scheffer, Holly Smith, Paul Gissen, Stephanie Schorge, Maarten Reith, Maya Topf, Dimitri Kullmann, Robert Harvey, Anna Wedell, and Manju Kurian, Nature Communications, online 3rd August 2015, doi: 10.1038/NCOMMS9038.

Kontaktinformation
Anna Wedell, överläkare, professor Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet Även verksam vid Karolinska Universitetssjukhuset och SciLifeLab Tel: 08-517 765 35 eller 073-966 07 43 E-post: anna.wedell@ki.se Tommy Stödberg, överläkare och doktorand Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet Även verksam vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset Tel 08-517 770 22 E-post: tommy.stodberg@ki.se

Från fabler till manga 1 är en barnlitteraturhistoria med litteraturdidaktiska inslag. Den ger en bred översikt av svensk och översatt barnlitteratur i Sverige från den äldsta litteraturen till dagens böcker 2015. Boken tar också upp hur man kan arbeta med barnlitteratur i skola och förskola.

Boken kom ut första gången 2010 och sedan dess har det hänt mycket. Det har inte bara kommit ut en mängd nya böcker

– bara förra året kom det i Sverige enligt Svenska barnboksinstitutets statistik ut 1860 böcker riktade till barn och ungdomar – utan trenderna ändrar sig snabbt.

‒ Nu är det exempelvis allt mörkare i litteraturen för de yngre barnen, men vi finner också många humoristiska böcker för mellanåldern. Bilderböcker är också ett område som expanderat och det har överlag blivit mer fokus på bilden och bildskaparens betydelse, inte bara i de yngre barnens böcker utan också för de äldre och bilderböcker kan idag ta upp svåra ämnen men på ett estetiskt fulländat sätt, säger Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap och professor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet.

Dagens trender inom barnlitteraturen är uppkomsten av hybridgenrer, det vill säga en genreblandning i ett och samma verk, fler mörka och problemorienterade böcker för yngre läsare, mer experimenterande i bilderböcker, fler bilder i böcker som riktar sig till äldre läsare och fler böcker som riktar sig till barn som befinner sig mitt emellan barn och ungdom (tweenies).

Trenden med vampyrer och skräck håller i sig.

‒ Vi hoppas att boken kan sprida kunskap om barnlitteratur samtidigt som den ska inspirera till att arbeta med litteratur i skola och förskola. Idag när barns läsförmåga och läsvanor diskuteras så livligt glömmer vi lätt bort betydelsen att vuxna känner till vad det finns för böcker för barn, och då är det viktigt att man känner till både de äldre klassikerna, men också de helt nya och aktuella, säger Ann Boglind, universitetslektor i svenskämnets didaktik.

Från fabler till manga 1 riktar sig till studenter och verksamma förskollärare och lärare för elever i F-6, bibliotekarier, universitetslärare, forskare och en intresserad allmänhet. Från fabler till manga 2 som kommer i vinter tar upp litteratur för ungdomar och riktar sig till studenter, forskare och lärare på högstadiet och gymnasiet.

Kontaktinformation

Presskontakt:
Thomas Melin

Telefon:
031-786 10 68

Mobil:
0766-18 10 68

Totalt har 50 sedimentkärnor med totalt 229 meter sediment tagits upp från havsbotten i och utanför Petermannfjorden. Sex sedimentkärnor har tagits från havsbottnen under shelfisen och 22 stycken i Petermannfjorden – något som aldrig tidigare gjorts.

Miljöerna under shelfisen och de närliggande områdena inne i fjorden, som för bara något år sedan legat under shelfisen, tillhör en av de mest outforskade platserna på jorden. Proverna kommer att kunna ge mycket intressant information från områden som forskare aldrig tidigare kunnat undersöka.

– All insamlad data kommer att ge oss ny kunskap om den glaciala historien i området, till exempel tidigare havsnivåer, miljön under shelfisen och hur shelfisen påverkas av inströmmande, varmare vatten från Atlanten, säger professor Martin Jakobsson.

Vattenprover har samlats från mer än dubbelt så många provtagningsplatser än vad som planerats. Prover har tagits under och utanför shelfisen i Petermannfjorden och Hall Basin. Genom att undersöka vattnet både under shelfisen och uppströms utanför isen kan forskarna jämföra resultaten med varandra och på så vis ta reda på vad som händer med vattnet när det transporteras under isen. Dessa prover kommer hjälpa forskarna att förstå vilka mekanismer i havet som får glaciären att smälta och hur glaciären interagerar med havet.

– Vi är överraskade över antalet och kvaliteten på proverna vi kunnat samla in. Det kommer att hålla oss sysselsatta i laboratoriet i flera år, säger den amerikanska forskningsledaren Alan C. Mix, professor vid Oregon State University, USA.

Forskningsprojekt inom bland annat maringeologi och geofysik, oceanografi och ekologi har tagit prover och samlat data från hav, land och is i området kring Petermannglaciären.

Huvudfokus har varit frågan om vilken betydelse klimatförändringarna haft för utbredningen av shelfisen under den tidiga istiden, den lilla istiden och perioden sedan 1800-talets slut.

– Det har varit en komplex expedition. Det krävs en stor grupp med många talanger, en robust forskningsplan fokuserad på viktiga frågor, en starkt fartyg och kreativ och flexibel planering. Vi hade alla dessa saker – en internationell grupp som täckte in flera forskningsområden, en ambitiös, men realistisk forskningsplan, isbrytaren Oden med fantastisk helikoptersupport och ett kreativt forskningsarbete som utvecklats genom det nära samarbetet mellan besättning och forskare, säger professor Alan C. Mix.

Läs mer om expeditionen till Petermannglaciären

Kontaktinformation
Presskontakt:
Eva Grönlund
Telefon:
08-450 25 20
Mobil:
070-344 92 51
Epost:
eva.gronlund@polar.se

Under senare decennier har forskare världen över intresserat sig för ett möjligt samband mellan psykiska störningar och ett avvikande BMI. Studier har bland annat visat att barn med neuropsykiatriska funktionshinder, såsom attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD) och autismspektrumstörningar, har en ökad risk att utveckla extrem över- respektive undervikt.

Forskare vid Sahlgrenska akademin har nu med hjälp av data från Svenska Tvillingregistret studerat data från över 10 000 tvillingar i skolåldern, med syfte att kartlägga förekomsten av extrem hög respektive extremt låg BMI hos barn med ADHD och/eller autismspektrumstörning.

Resultaten visar att bland barn som inte har dessa psykiatriska störningar följde BMI-fördelningen den normala distributionen: mellan 10 och 15 procent hade extremt låg BMI, lika stor andel hade extremt högt BMI, medan majoriteten (70-80 procent) hade en BMI i normalzonen för åldern.

Samma normala fördelning sågs hos barn diagnostiserade med ADHD. I gruppen av barn som hade en konstaterad autismspektrumstörning (med eller utan samtidig ADHD) hade dock tre gånger så många barn extremt högt BMI och dubbelt så många ett extremt lågt BMI jämfört med barn utan dessa diagnoser.

– En närmare analys visade att det hos barn med autismspektrumstörning fanns en särskilt stark koppling mellan extremt BMI och det oflexibla, repetitiva beteende som är vanligt hos barn med diagnosen, säger Nóra Kerekes, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Eftersom både allvarlig övervikt och allvarlig undervikt är en riskfaktor för sämre hälsa anser Göteborgsforskarna att barn- och skolhälsovården bör öka uppmärksamheten på vikten hos denna grupp av barn.

Artikeln Neurodevelopmental problems and extremes in BMI publicerades i tidskriften PeerJ i juli.

Kontaktinformation
Nóra Kerekes, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och Institutionen för hälsovetenskap vid Högskolan Väst 0708-728204 nora.kerekes@neuro.gu.se

Kristina Lanå har i sin studie undersökt hur elevers påverkan i undervisningen ser ut. Fokus för studien är hur eleverna går till väga då de på olika sätt försöker påverka den pågående undervisningens form och innehåll. Även hur lärarna går till väga när de bjuder in till elevpåverkan har studerats.
Skolans styrdokument anger att undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer, men det saknas i stort sett forskning om hur det kan gå till i praktiken.

– Min studie visar att skolorna inte har något formaliserat system för hur elevers påverkan av undervisningen ska gå till. Det är upp till eleverna hur, när och om de ska påverka undervisningen, likaväl som det är upp till den enskilde läraren hur och om elever ska erbjudas detta, säger Kristina Lanå som följt två gymnasieklasser i ämnena samhällskunskap och svenska under ett läsår och dessutom intervjuat rektorer, lärare och elever.

Rädda för att påverka
Resultaten visar att eleverna har relativt goda möjligheter att påverka undervisningens formfrågor, som exempelvis förläggningen av prov och examinationsuppgifter och till viss del även utformningen av uppgifter. Däremot är möjligheterna till att påverka undervisningsinnehållet reducerat.

– I den ena klassen berättade eleverna att de var rädda för att påverka innehållet. I den andra klassen visste inte eleverna att det ens var möjligt, säger Kristina Lanå.

Hennes studie visar att eleverna istället påverkade innehållet i undervisningen genom att initiera ämnesdiskussioner. Eleverna ville också ha tydligare lärarledning kring innehållet

– Eleverna visade ett tydligt intresse för ämnesdiskussioner och för att få respons på innehållet i de uppgifter de arbetade med. Jag tolkar det som att eleverna vill fördjupa förståelsen av ämnesinnehållet och vill diskutera det med klasskamrater och lärare, säger hon.

Behöver kamraternas stöd för att våga
Studiens resultat pekar på betydelsen av informella relationer till klasskamrater, när påverkan nu visar sig vara upp till eleverna själva och upp till den enskilde läraren. Eleverna behöver varandras stöd för att våga påverka och kunna driva igenom önskemål och förändringar.

I en av de undersökta klasserna råder en pedagogik som utgår ifrån individualiserad undervisning. I denna blir elevernas informella relationer till läraren mycket viktiga. I de informella relationerna tydliggörs också betydelsen av kön.

– Resultaten visar att dominerande pojkar och framträdande, aktiva flickor är de aktörer som i högre grad lyckas påverka i undervisningen. De pojkar och flickor som intar mer tillbakadragna och tysta positioner, och som av olika skäl inte förmår upparbeta informella relationer, marginaliseras i påverkansprocesserna. Detta verkar inte uppmärksammas av lärarna, och inte heller av eleverna, säger Kristina Lanå

– Däremot fanns det ytterst lite i studien som pekade på att eleverna påverkade i undervisningen utifrån olika etniska positioner. Etnicitet, i likhet med kön, talades sällan om. Skillnaden var att kön var högst påtagligt i maktprocesserna när eleverna påverkade i undervisningen. Påverkan utifrån olika etniska positioner lyste så gott som med sin frånvaro både utifrån hur eleverna agerade, men också utifrån hur det talades om etnicitet.

Kristina Lanå lägger fram sin avhandling ”Makt, kön och diskurser. En etnografisk studie om elevers aktörsskap och positioneringar i undervisningen” vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet, fredagen den 18 september, kl 10.00.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg

Kontaktinformation
Kristina Lanå: 0704-29 41 11 kristina.lana@ped.gu.se, kristina.lana@cehum.su.se

En unik egenskap hos växter är deras förmåga att känna av och reagera mycket snabbt när deras miljö förändras. För att klara detta har växter utvecklat mekanismer som gör det möjligt för dem att snabbt reagera på olika sorters stress och olika kombinationer av stress. Växter reagerar olika på köld, beroende på köldstressens varaktighet. Det finns växter som till exempel övervintrande örter och förvedade perenner som kan klara långa perioder av köldstress, det finns även växter från extrema miljöer (till exempel i alpina miljöer eller polartrakter) som spenderar hela sina liv i köld.

Paulina Stachulas experimentella arbete har rört hur modellväxten backtrav, Arabidopsis thaliana, reagerar på låga temperaturer. Ett sätt på vilket växtcellen tros kunna känna av låga temperaturer är att plasmamembranet stabiliseras så att det blir rigid, vilket inträffar när temperaturen sjunker snabbt.

– Jag har i mitt arbete visat att CRMK1, ett ”leucine-rich-repeat-receptor-like kinase” som sitter i plasmamembranet, är en viktig del av växtens maskineri för att känna av temperaturförändringar. Växter som saknar CRMK1 hade minskat uttryck av markörgener för kyla när den utsattes för köldstress och denna mutant hade efter tre dagars köldexponering även minskad förmåga att förvärva köldtolerans, säger Paulina Stachula.

Hon har också beskrivit en skyddsmekanism i tylakoidmembranen genom vilken det elektronöverskott som ansamlas vid låga temperaturer och intensivt ljus kan ”avledas” hos köldacklimatiserade växter. För att kunna reagera korrekt på en föränderlig omgivning måste cellerna inte bara upptäcka fluktuationerna utan även kunna kommunicera dessa förändringar till cellkärnan och Paulina Stachula har i sina studier visat att kloroplasterna kan fungera som sensorer för temperaturförändringar och förmedla denna information till cellkärnan, där uttrycket av köldreglerade gener ändras.

Paulina Stachula diskuterar också andra faktorer än låg temperatur som reglerar köldtoleransgeners uttrycksnivåer.

– Jag har till exempel visat att den cirkadiska klockan som reglerar växtens dygnsrytm, tillsammans med kloroplast- och ljussignaler påverkar uttrycket av de kärnkodade köldtoleransgenerna CBF3 och COR15.


Onsdagen den 23 september försvarar Paulina Stachula, institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Short and long term low temperature responses in Arabidopsis thaliana. Svensk titel: Lång och kortsiktiga gensvar på låga temperaturer i Arabidopsis thaliana. Disputationen äger rum klockan 10:00 i sal KB3A9, KBC-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Dr. Dirk Hincha, Max Planck Institute for Molecular Plant Physiology Potsdam, Germany. Handledare till doktorsarbetet har varit professor Vaughan Hurry.

Kontaktinformation
Paulina Stachula, institutionen för fysiologisk botanik Telefon: 090-786 55 56 E-post: paulina.stachula@umu.se

Förstelärare och lektorer har gjort sitt återintåg i svensk gymnasie- och grundskola. Reformen görs för att höja lärarnas status och förbättra resultaten i skolan. Men vad blir de organisatoriska konsekvenserna av denna reform? Hur påverkar den maktförhållanden och hur förhåller den sig till andra styrningsformer? Och inte minst, hur påverkar reformen lärarna i deras profession?

Johan Alvehus, universitetslektor i företagsekonomi vid Högskolan Kristianstad, har tillsammans med sin kollega Gustaf Kastberg vid Förvaltningshögskolan i Göteborg fått 6,5 miljoner kronor för att undersöka dessa frågor.

– Vi vill ta reda på hur skolreformen landar i verkligheten. Vi vill skapa bättre förståelse hur professionsbyggande sker i praktiken och hur vi styr offentlig sektor, säger Johan.

Pengarna är anslag från Forte och Vetenskapsrådet, som tillsammans finansierar projektet med 6,5 Mkr. Under tre år kommer Johan och Gustaf att jobba med projektet på halvtid, samtidigt som de anställt en doktorand, Sanna Eklund, knuten till Förvaltningshögskolan i Göteborg. Projektet ska generera en rad vetenskapliga artiklar och en bok. Boken skrivs för en bredare publik.

Längre intervju med Johan Alvehus

Kontaktinformation
Johan Alvehus, universitetslektor i företagsekonomi vid Högskolan Kristianstad,johan.alvehus@hkr.se, 0709-74 04 74.