– Fram till idag har man vetat väldigt lite om batteriets hälsotillstånd så länge man inte plockat ut det ur elbilen och gjort ett labbtest, säger Verena Klass, forskare och doktorand i elektrokemi på KTH.

Men först en kort bakgrund.

Eftersom batterier i laddfordon utsätts för stora påfrestningar är de ofta överdimensionerade – som en säkerhetsåtgärd. Det kan dessutom finnas begränsningar inom vilka ström- och spänningsintervaller som batterierna får lov att användas. Biltillverkare kan justera ner dessa, för att vara på den säkra sidan och därmed undvika batterihaverier. Dessutom kan biltillverkarnas använda förenklade modeller som påverka batteriets prestanda negativt och gör att bilen tappar effekt

Med löpande information om batteriets hälsostatus skulle användningen kunna anpassas bättre och bli både säkrare och effektivare

– Om man hela tiden vet hur batterier mår kan ström- och spänningsområdena anpassas efter detta, och då kan batteriet användas optimalt. Det ger elbilen bättre räckvidd, och elmotorn mer effekt. Variationer mellan enskilda elbilsbatterier kan också finnas, trots att det är samma batteri i grunden med samma specifikation. Även här kan metoden vara till nytta, säger Verena Klass.

Varför vill man veta hur batterierna mår under pågående körning? Det är när batteriet används som det går att dra slutsatser om hur batteriets hälsostatus.

Skulle man i framtiden kunna använda metoden som grunden i en mobilapp för att testa om batteriet är fräscht i en begagnad elbil?

– Ja. När jag forskade om detta hade jag inte bara biltillverkarna i fokus. Det finns även ett samhällsperspektiv här. Metoden skulle kunna användas som en mobilapp och därmed hjälpa människor att fatta beslut om exempelvis vilken begagnad Tesla eller Toyota Prius som har elbilsbatteriet med mest hälsa kvar, säger Verena Klass.

Detta innebär att metoden i förlängningen även kan påverka marknaden för elbilar – i relation till andra former av drivlinor – positivt?

– Ja, så är det. Kan man göra en bra uppskattning om batteriets hälsotillstånd så blir batterierna mindre mytiska och mystiska. Man kan ju inte se på utsidan av ett batteri hur det mår. Man ser ju bara ett skal, vilket kan bidra till den så kallade räckviddsångesten. Det finns av naturliga skäl en liten förståelse bland allmänheten om hur elbilsbatterier fungerar, säger Verena Klass.

Hon berättar att det nya med hennes metod är att den är fullt jämförbart med ett elektrokemiskt test. Det vill säga att man kan får fram
samma information som man skulle få vid ett dyrt och komplext labbtest av ett elbilsbatteri. Metoden kan alltså användas för att få fram batteriets hälsoindikatorer, det vill säga kapacitet (påverkar körsträcka per laddning) och resistans (påverkar bilens acceleration, alltså direkt kopplat till bilens prestanda).

Metoden ska fungera för alla typer av motorer och vilket batteri som helst.

– Man behöver inte veta något om batteriet man testar, till exempel batteriets kemiska sammansättning. Detta är bra, då biltillverkarna vanligtvis inte brukar avslöja så mycket om det. Jag har testat metoden på batterier både från elbil, laddhybrid och hybridlastbil.

Elbilsbatterierna som testats är av typen Li-jon. Metoden bygger på en självlärande algoritm av samma typ som används av sökmotorer som exempelvis Google för att ranka sökresultat. Den har dock inte tillämpats tidigare inom batterihälsoestimering. Tillgång till batteriets loggdata och parametrar som strömstyrka, spänning och temperatur krävs för att metoden ska kunna användas.

Projektet, som går under namnet ”State-of-health estimation of lithium-ion batteries in electric vehicles” har genomförts på Skolan för kemivetenskap vid KTH. Forskningen har bedrivits i samarbete med ETC Battery and FuelCells, Volvo Cars och Scania, och årojektet är en del av Svenskt el- och hybridfordonscentrum (SHC). KTH-forskarna Göran Lindbergh och Mårten Behm har varit handledare.

Verena Klass försvarar sin avhandling ”Battery Health Estimation in Electric Vehicles” den 9 oktober 2015 på KTH.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Verena Klass på 073 – 73 107 17 eller vklass@kth.se.

Avhandlingen studerar tonfall hos svenska modersmålstalare när de pratar spanska. Resultaten pekar på att de värden vi förknippar med olika tonfall inte nödvändigtvis är universella, det finns också språkspecifika drag.

– I till exempel svenska har en stigande slut-ton främst syftet att mjuka upp ett yttrande så att det låter vänligare, medan en stigande ton i spanska främst är informationssökande, säger Berit Aronsson.

– När en viss talare då använder ett mönster som hen själv uppfattar som en vänlighetssignal, så är det inte säkert att mottagaren uppfattar det på samma sätt. Mottagaren tenderar i stället att förmoda att avsikten är den som hen uppfattar, snarare än den talaren avsåg, men det vet ju inte talaren.

Här kan missförstånd uppstå, men på ett mycket subtilare plan än förståelighetsnivån. Mottagaren förstår vad talaren säger men missförstår kanske avsikten bakom yttrandet, eftersom det sägs med ett tonfall som betyder något annat i det främmande språket än i talarens modersmål.

Misstolkningar av det här slaget är svårare att komma åt i konversationen än missuppfattningar på ord- eller grammatiknivån, eftersom det inte är tydligt för någon av parterna vad som orsakat gnisslet i maskineriet. Kanske uppfattas en talare som avsåg att vara vänlig i stället som påträngande och tjatig.

Resultaten i Aronssons studie visar att spanskspråkiga talare, i motsats till svenskspråkiga, uppfattar stigande tonfall som mindre vänliga än fallande, åtminstone när de produceras av en svenskspråkig.

– De här aspekterna tas sällan upp i språkundervisningen, eftersom det anses svårt att undervisa om språkets rytmer och melodier.

Aronsson menar vidare att våra tonfall inte är mer omedvetna än våra ordkunskaper eller grammatiska kunskaper, snarare handlar det om att vi inte är vana att sätta ord på hur vi låter, och att uppsättningen grafiska tecken som kan illustrera tonfall i talat språk är mycket begränsad.

Avhandlingen ger förslag på hur man kan närma sig tonala mönster i språkundervisningen via så explicita modeller som möjligt, nu återstår att testa denna undervisningsdesign i vidare forskning.

Avhandlingen finns publicerad digitalt

Tisdag 6 oktober försvarar Berit Aronsson, Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Pragmatiska effekter av prosodisk transfer från Svenska L1 till spanska L2: Implikationer för undervisning i spanska som L2

Disputationen äger rum kl. 13.15-15.15, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal E. Opponent är Jesus Romero-Trillo, professor, vid Facultad de Filasofia y Letras, Departamento de Filologia Ingles, Campus de Cantoblanco, Universitetet i Madrid.

Kontaktinformation
Kontakt: Berit Aronsson, berit.aronsson@umu.se, tel. 090-786 97 13,

Generellt  sett så handlar hans forskning om hur vi använder minnet för att  anpassa oss till omgivningen i nutid, men också för att skapa  förväntningar på framtida händelser.

– Om du frågar människor, vad minnets roll är, så blir svaret ofta att de vill
komma ihåg när barnen var små eller när de var på den där resan, säger Anatole Nöstl.

– Men om du förlorar ditt minne så förlorar du så mycket mer, du förlorar förmågan att anpassa dig.

Detta  har studerats genom  att använda en ljudmiljö där man kan anpassa sig  genom att vänja sig vid ett visst ljud så att det inte längre fångar  uppmärksamheten.

– Människans anpassningsförmåga är  väldigt bra. Det som förvånade mig var, att om vi bytte från ljud till  visuellt stimuli, så fortsatte den här anpassningsprocessen ändå.

Förväntningarnas  betydelse vid anpassning, det han har också tittat på, genom vilka  förväntningar som skapas och vad som händer när de inte infrias.

– Det här lär vi oss utan att tänka på att vi lär oss.

–  Ofta så har man ju förväntningar genom att ha ett minne av något. Och  om du hamnar i en likadan situation igen så ser vi att du använder det  minnet för att kunna hantera situationen.

– Det viktiga är att vi kan visa att minnet är ett verktyg för att anpassa oss i vår dagliga miljö, snarare än en låda där man lagt sina gamla minnen för att plocka fram och återuppleva gamla tider.

– Om man säger att minnet inte fungerar så innebär det så mycket mer än att man glömmer bort vad man åt till middag igår.

Avhandlingen  har grundforskningsperspektiv för att bygga upp en bas som bland annat  den tillämpade forskningen kan bygga vidare på.

– Vi lägger en grund som kan användas för mera tillämpad forskning och det även inom andra discipliner.

Minnesforskning är inte bara knuten till psykologi, det gäller ju även medicin med alla minnesrelaterade sjukdomar.

–  Inom medicinen är mycket forskning relaterad till sjukdomar som demens  och Alzheimers sjukdom. Det finns även en koppling mellan minnet och  uppmärksamhet,  en stor forskningsfråga idag med tanke på att antalet  diagnoser med ADHD har ökat explosionsartat.

Anatole  Nöstl försvarar sin avhandling ”How memory of the past, a predictable  present and expectations of the future underpin adaptation to the sound  environment” i Krusenstjernasalen, Högskolan i Gävle den 30 september.

Kontaktinformation
För mer information, v v kontakta: Anatole Nöstl, forskare i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle Telefon: 026-64 86 59, 073- 624 58 55 E-post: anatole.nostl@hig.se

I svensk historieforskning har det sedan 1800-talet ansetts att Sverige under medeltiden stod på en förhållandevis låg statsrättslig nivå i jämförelse med andra europeiska stater. Teorin var och är fortfarande att svensk förvaltning var primitiv ända fram till att Gustav Vasa gjorde om förvaltningssystemet på 1500-talet.

Uppfattningen har sitt upphov i en äldre tolkning av Upplandslagen, en lag som stadfästes 1296. Enligt denna tolkning hade den svenska statens förvaltning under medeltiden sina rötter i krigsledungen, en ålderdomlig germansk samhällsordning med rötter i vikingatiden.

Gunilla Tegengren gör i sin avhandling en omtolkning av Upplandslagen som ger en helt annan bild. Hon visar att Upplandslagen istället bröt kontinuiteten med den gamla samhällsordningen.

‒ En av mina slutsatser är att Sverige fick en ny statsrättslig ordning med förebilder i det tysk-romerska kejsardömets stater, där den romersk-katolska kyrkan var en verklig maktfaktor vid sidan av kungadömet. Birger jarl inledde reformeringen av den svenska lagstiftningen och när det i Upplandslagen infördes en parallell uppdelning på kyrkolag och världslig lag blev det beviset inför påvedömet och den europeiska omvärlden att Sverige i rättsligt avseende var jämbördigt med övriga stater i Europa.

Med Upplandslagen utvecklades Sverige till en territoriell monarki där den svenske kungen med stöd i påvedömets lagstiftning kunde inleda det svenska rikets expansion i norr. Expansionen inleddes med annekteringen av de autonoma landskapen Hälsingland, Medelpad och Ångermanland, som dittills stått helt utanför det svenska riket. I samband med annekteringen fick de en egen lag som anslöt till Upplandslagen, Hälsingelagen. Därefter följde kolonisationen av Bottenvikens innersta del.

‒ Annekteringarna gav den svenske kungen full kontroll över handelsseglationen på Bottenhavet och Sverige kunde därmed stärka sina handelsförbindelser med Hansan och hävda sig i konkurrensen med sin ärkefiende Novgorod, en stadsstat vid Finska viken.

Gunilla Tegengren visar också att Upplandslagen innehåller regler för ett helt nytt förvaltnings- och skattesystem, marklandssystemet, som låg till grund för kronans beskattning av jord under senmedeltiden.

‒ Utifrån ett förvaltningshistoriskt perspektiv är Upplandslagen vattendelaren i den svenska historien. Den var höjdpunkten i den omvälvande politiska utvecklingsprocess som gjorde Sverige till en territoriell monarki bland andra i medeltidens europeiska samhälle, säger hon.

Tid och plats för disputation: fredagen den 9 oktober 2015 kl. 13.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Göteborg

Avhandlingens titel: Sverige och Nordlanden. Förvaltning och nordlig expansion 1250-1550.

Fakultetsopponent: Professor Janken Myrdal, Sveriges lantbruksuniversitet

Avhandlingen kan beställas på e-post: tegengren@outlook.com”>tegengren@outlook.com 

Den finns även digitalt publicerad

Kontaktinformation
Gunilla Tegengren, e-post: gunilla.tegengren@history.gu.se

Studien är den första jämförelsen av olycksrisk för fordon som uppfyller lagkrav i EU respektive USA. Den genomfördes av University of Michigan Transportation Research Institute (Umtri), USA, och Safer Vehicle and Traffic Safety Centre på Chalmers, i samarbete med Centre Européen d’Etudes de Sécurité et d’Analyse des Risques (Ceesar), Frankrike, och Transport Research Laboratory (TRL), Storbritannien.

Studien initierades till följd av de förhandlingar som pågår mellan USA och EU gällande avtalet Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP). TTIP ska underlätta handel mellan de två ekonomiska regionerna. Ett potentiellt hinder för fordon sålda i USA respektive EU är de skilda säkerhetsstandarderna för testning och krav i de olika regionerna. Testning av en bilmodell görs idag enligt lagkrav i regioner där fordonen ska säljas. Det är en kostsam process och gemensamma standarder är svårt och tidskrävande att ta fram.

Men, om dagens fordon kan uppvisa liknande säkerhetsnivå för åkande i trafikolyckor, skulle bilar producerade i EU kunna säljas i USA och tvärtom. Auto Alliance i USA finansierade därför denna studie vilken utfördes av oberoende experter från Umtri och Safer, två ledande organisationer inom trafiksäkerhetsforskning.

Forskarna analyserade flera olika informationskällor gällande trafikolyckor. Med hänsyn tagen till olikheter i trafikmiljön visar resultaten att fordon enligt EU-standard har en reducerad risk för allvarliga personskador i frontal- och sidokollisioner. Bilarna i EU verkar även ha sidospeglar som reducerar risken för olyckor vid filbyte. Bilar med US-standard har en lägre risk för allvarliga personskador i olyckor där bilen slår runt (så kallade roll-over) samt har framljus som verkar upptäcka fotgängare bättre. Sammanfattning av resultaten:

• Riskmodeller för personskador i EU och USA skiljer sig åt i både frontal/sidokollisioner och vid roll-over.
• Trots en del antaganden, är sannolikt den totala risken lägre för EU-godkända fordon för olyckor i både USA och EU för frontal/sidokollisioner. Den största skillnaden i risk är i frontal/sidokollisioner på förarsidan för förare i åldern 31-70 år, obältade personer, samt höga hastighetsskillnader mellan fordonen.
• I USA och EU vid olyckor med roll-over är den totala risken lägre för USA-godkända fordon. I dessa olyckor var risken för personskada högst för obältade personer och de som kastats ut ur fordonet under olyckan.
• Antalet olyckor i samband med filbyte är lägre i EU än i USA (baserat på data från endast två EU-länder). En möjlig förklaring är att framlamporna på bilar i USA gör att fotgängare syns bättre.
• Förhållandet mellan filbyte på förarsidan respektive passagerarsidan är lägre i EU än i USA (baserat på data från endast två EU-länder). En förklaring kan vara att spegeln på förarsidan på EU-fordon har en design som reducerar olycksrisk vid filbyte bättre.

Ytterligare forskning bör göras för att reproducera resultaten, identifiera delar som kan ha influerat resultaten samt hitta orsaker till skillnader i fordonsdesign som är följden av olika lagkrav. Både oväntade och väntade resultat bör granskas för att identifiera dem som kan ha varit influerade av data och urvalsfaktorer snarare än skillnader i lagkrav.

Slutligen, i denna rapport har olycksdata insamlade med olika mål använts och samtidigt har glapp i tillgången till data identifierats. Det kommer definitivt vara en fördel för framtida analyser av samma slag att ha tillgång till harmoniserad olycksdata. Därför uppmuntras fortsatt dataharmonisering och insamling av olycksdata kontinuerligt.

Läs rapporten Comparing motor-vehicle crash risk of EU and US vehicles i Umtris bibliotekssystem Deep Blue.

Detta är Safer:
Safer är ett fordons- och trafiksäkerhetscentrum vid Chalmers. Forskningen rör allt från att undvika olyckor, att minska skador i en eventuell krock, till att effektivisera räddningsarbetet vid en olycka. Många projekt rör människans beteende i fordon och i verklig trafikmiljö.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: András Bálint, trafiksäkerhetsanalytiker på Chalmers och projektledare vid Safer, 031-772 36 48, andras.balint@chalmers.se

– Jag har fokuserat på två frågor. Hur kommer den professionella designerns och användarens roller ändras när den senare engagerar sig i utformningen av mer personliga produkter? Och hur kan designers utveckla digital-fysiska verktygslådor för användaren så att de tillsammans kan skapa värde och mening? säger Guido Hermans.

Inom ämnesområdet produktdesign har det traditionellt funnits ett gap mellan produktion och konsumtion, med tydliga roller för den professionella designern som engagerar sig i produktionen, och konsumenten som engagerar sig i användningen.

Den tydliga skillnaden mellan designer och konsument har dock börjat suddas ut under de senaste åren. Konsumenten, eller användaren, är inte längre bara delaktig i konsumtionen utan även i produktionen.

I sin forskning har Guido Hermans undersökt sätt att öppna upp designen för konsumenten och hur man ger hen en aktiv roll i utformningen av vardagsprodukter.

– Denna rollförändring innebär en förskjutning för den professionella designern från att veta vad en framtida användare skulle vilja ha till att veta vad en lekman skulle vilja utforma. Detta är för de flesta designers ett obekant sätt att tänka. Den nya formen av så kallad användardesign har blivit möjlig genom utvecklingen av två områden: skapande genom att använda computational design och framställning genom att man kan tillverka olika produkter med 3D-printing.

– Jag har särskilt undersökt hur den oprofessionella användaren kan vara inblandad i design genom att använda så kallade digital-fysiska verktygslådor: program där man designar något i en digital miljö och som sedan leder till en fysisk produkt.

Guido Hermans har utfört en serie av studier, både analytiska och experimentella. I experimenten har han ägnat sig åt tillverkning av digitala verktygslådor och produktprototyper.

– Det viktigaste bidraget min forskning utgör är ett ramverk för användardesign som består av en uppsättning principer och riktlinjer som gör det möjligt för en professionell designer att utveckla digital-fysiska verktygslådor som möjliggör för konsumenter att engagera sig i utformningen av vardagsprodukter.

Konsekvenserna av användardesign rör den professionella designerns roll, värdeskapande, det gemensamma ansvaret, och även sättet designers utbildas på när det gäller verktygsuppsättningar, färdigheter, tänkesätt och kunskap.

– Användardesign utgör ett värde som skapas av både den professionella designern och användaren, och på så sätt elimineras särskiljandet av produktion och konsumtion, förklarar han.

Guido Hermans har genomfört sin forskarutbildning vid Designhögskolan, Umeå universitet.

Avhandlingen har publicerats digitalt

Hermans har en masterexamen i produktdesign från Delft University of Technology, Nederländerna. Han är född och uppvuxen i Eindhoven, Nederländerna.

Tisdagen den 6 oktober försvarar Guido Hermans, Designhögskolan vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Opening Up Design: Engaging the Layperson in the Design of Everyday Products. Svensk titel: Öppna upp design genom att engagera användare i designprocessen av vardagsprodukter.

Disputationen äger rum kl. 13.00 i aulan på Designhögskolan i Umeå, Östra Strandgatan 30.

Fakultetsopponent är professor Ron Wakkary, School of Interactive Arts & Technology, Simon Fraser University, Kanada.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna: Guido Hermans, Designhögskolan, Umeå universitet. Telefon: 070-593 52 12. E-post: guido.hermans@umu.se. Webb: www.openingupdesign.se

– Det är ingen renodlad studie av fotbollskultur utan snarare använder jag klubbarna för att förstå attityder i östra Tyskland i en tid av stora historiska, politiska och sociala förändringar, säger Joakim Glaser. På detta sätt hoppas jag kasta nytt ljus över DDR-tiden och inte minst erfarenheten av den tyska återföreningen ur ett östtyskt perspektiv. 

Fotbollen är den i särklass största idrotten i Tyskland, ja mycket större än i Sverige, enligt Glaser. Den var också väldigt stor under DDR-tiden med flera framgångsrika lag. 

Glasers ambition är att sätta in supporterkulturen i dess historiska och sociala sammanhang. Avhandlingen bygger på ett 20-tal intervjuer med framförallt supportrar från olika klubbar men också på observationer från och kring ett antal matcher och fotbollsarenor. 

-Supporterkulturen i DDR kännetecknades till en början av en viss frihet men uppfattades senare som ett tilltagande problem av statsmakterna, säger Joakim Glaser. 

Av supportrarnas berättelser framgår också att åskådare framförde missnöje med situationen i DDR på matcherna. Supporterkulturen i DDR har av vissa forskare tolkats som ett forum för politiska protester, skriver Glaser.

– Men, och detta är viktigt, fotbollen och supporterkulturen har inte alls spelat samma politiska roll som den evangeliska kyrkan och frihetsrörelsen Neues Forum. 

Avhandlingen visar även att fotbollsklubbarna i östra Tyskland förlorade sportsligt och inte minst ekonomiskt på Tysklands återförening. Sammanslagningen av de två tyska fotbollsförbunden resulterade i att de före detta DDR-klubbarna och deras supportrar förlorade i position, pengar och status. 
– De bästa spelarna från öst köptes upp av västtyska klubbar, säger Joakim Glaser. Att klubbarna förlorade på sammanslagningen gjorde att nation och makt blev viktiga inslag  för supportrarnas identitetsskapande.

Joakim Glaser pekar även i sin avhandling på hur identifikationen med östra Tyskland i vissa situationer vuxit sig starkare efter murens fall. Det ojämlika maktförhållandet inom fotbollen mellan östra och västra Tyskland och västtyska fördomar om östtyska fotbollssupportrar gör att vissa identifierar sig mer med östra Tyskland i vissa situationer efter 1990.

– Men, attityderna i stort är att återföreningen är bra. Det är ingen som talar om att de vill ha DDR tillbaka utan alla vill leva i ett öppet och fritt samhälle.

-Jag vill att människor som intresserar sig för tysk efterkrigshistoria, identitetsskapande processer, modern historia och självklart fotboll ska läsa avhandlingen.

Joakim Glase disputerar på avhandlingen Fotboll från Mielke till Merkel. Kontinuitet, brott och förändring i supporterkultur i östra Tyskland inom ämnet Historia och historiedidaktik. 

När: 25 september kl. 13.15-15
Var: D 138, Nordenskiöldsgatan 10, Malmö högskola

Kontaktinformation
Kontakt: Joakim Glaser E-post: joakim.glaser@mah.se Telefon: 040-66 58675

De senaste tio åren har begrepp som webb 2.0, playbour och prosumers förökat sig inom det som samhällsvetenskapen kallar för den kognitiva kapitalismen; en kapitalism som i allt högre grad beror på ett tänkande och kunnande som inte helt går att införliva med maskiner och infrastruktur. Begrepp som playbour försöker att överbrygga den åtskillnad som traditionellt gjorts mellan arbete och kapital på lekfulla sätt.

I Frihetens rike: wikipedianer om sin praktik, sitt produktionssätt och kapitalismen undersöker Arwid Lund, doktorand i biblioteks- och informationsvetenskap, kritiskt hur frivilliga och produktiva aktiviteter inom svenskspråkiga Wikipedia, tillsammans med hela projektets relation till kapitalismen, uppfattas av deltagarna själva. Aktiviteterna beskrivs ofta som njutbara, kreativa och lekfulla, men hur förstås de av wikipedianerna och vilka förhoppningar knyter de till aktiviteternas resultat på samhällsnivån? Lund frågar sig om det i den allmänningsbaserade jämlika produktionen av Wikipedia finns en underström av kritik och frigörande öppningar mot ett postkapitalistiskt samhälle?

Avhandlingen baseras på djupintervjuer med både tillfälliga och mer inbitna svenskspråkiga wikipedianer. Motiven för att delta skiftar mellan dem. Flera bidrar för att de vill bidra till att göra ”informationen fri”, några menar att det gör världen bättre, en annan roar sig med att plantera både fel och att bidra med seriösa texter om utvalda hockeyspelare, medan ytterligare någon skapar artiklar om alla insekter som finns i Sverige. Några av de mest engagerade har övergått till att mer engagera sig i projektets ideella förening som även träffas IRL och håller kontakten med den nordamerikanska stiftelsen som har ansvar för serverparken och utvecklingsarbetet.

I studien upptäcks den perifera, bottom-up och top-down-formationen i förhållande till wikipedianernas egna aktiviteter, och den kaliforniska likhetsideologin, kapitalets kommunism och kommunismens kapitalism i synen på projektets övergripande relation till kapitalismen.

Mikronivåns formationer skiljer sig åt i synen på hur lekfull, allvarlig och professionell verksamheten idealt ska vara: bottom-up-formationen försöker som mellankategori inkludera både periferins mer otyglade lekfullhet och top-down-formationens fokus på användande av eget och andras lönarbete.

På makronivån dominerar den kaliforniska likhetsideologin som försöker osynliggöra skillnaderna mellan Wikipedias kommunistiska potential (frivillig och horisontell arbetsdelning inom en allmänning som producerar fria bruksvärden) och kapitalismen, näst starkast är kapitalismens kommunism som erkänner skillnaden mellan de två men hävdar att kapitalismen är den starkare parten, medan slutligen kommunismens kapitalism främst rör sig på ett latent plan av outtalade antaganden och föreställningar kring Wikipedias konkurrensfördelar och hållbarhet i förhållande till kommersiell verksamhet.

– Ett mer medvetet och kritiskt förhållningssätt från wikipedianernas sida till Wikipedias allianser med statliga och privata aktörer kan motverka att projektet alltmer tas över av kapitalistiska logiker och funktionssätt, menar Arwid Lund.

Avhandlingen Frihetens rike: wikipedianer om sin praktik, sitt produktionssätt och kapitalismen försvaras den 2 oktober kl. 10.15 i Gustavianum, Uppsala.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Arwid Lund, tel: 070-4164401, e-post: arwid.lund@abm.uu.se

Camilla Lindahl är matematik- och NO-lärare för årskurserna 4-9 och själv döv. Hennes studie är en av få som fokuserar på dialogen i ett naturvetenskapligt klassrum där teckenspråk och skrivet språk utgör de språkliga resurserna. En grupp på två lärare och åtta elever, alla döva och teckenspråkiga tvåspråkiga, filmades under sjutton lektioner. Syftet var att undersöka vilken potential teckenspråk har för det gemensamma meningsskapandet i naturvetenskap och vilka möjligheter teckenspråket ger för lärare att stödja elevernas tvåspråkiga inlärning i ämnet.

En av de viktigaste slutsatserna i Camilla Lindahls forskning är att den språkliga rörligheten är central för meningsskapandet i naturvetenskap.

– Dels ger det en bredare repertoar av språkliga resurser i dialogen. Dels skapar de olika språken ibland motsättningar i mening, vilket i sin tur leder till resonemang kring begreppen. Språkväxlingen karakteriseras bland annat av ett steglöst kontinuum, från handbokstavering, avbildade tecken till fasta tecken och tecken där det svenska språket återges.

Ibland används handbokstavering trots att det finns fasta tecken för de naturvetenskapliga termerna. Att läraren växlar till att bokstavera i stället för att teckna termer ger en pedagogisk möjlighet att reda ut eventuella missuppfattningar. Till exempel är tecknet för ”maskin” snarlikt det för ”fabrik”, vilket kan leda till missförstånd, uppger Camilla Lindahl.

Den tvärspråkliga dialogen, där lärare och elever stannar upp och resonerar kring språkens olika mening, visade sig fylla en viktig funktion i klassrummet.

– Det kan handla om att läraren på teckenspråk frågar vad en viss term heter på svenska eller att gruppen resonerar när en obekant naturvetenskaplig term kommer på tal. Att till exempel påpeka att termen fotosyntes inte har med fotografering att göra och att resonera kring termens innebörd öppnar upp för förståelse av både begreppet och att det naturvetenskapliga språket ofta består av metaforer, eller lån av begrepp, från andra sammanhang.

Camilla Lindahl påpekar att även lärare i hörande skolor kan lära av teckenspråkig tvåspråkig undervisning, till exempel det sätt som texter på tavlan kommuniceras med eleverna.

– Det är mycket pekningar på texten, enstaka ord, fraser eller hela meningar samtidigt som lärarna läser högt och emellanåt förklarar innebörden av texten.

Camilla Lindahl disputerade den 25 september med avhandlingen ”Tecken av betydelse: En studie av dialog i ett multimodalt, teckenspråkigt tvåspråkigt NO-klassrum”.Läs avhandlingen här.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Camilla Lindahl: camilla.lindahl@mnd.su.se