– Förändringarna i elektronernas energinivåer när kemiska reaktioner äger rum kan förutsägas med datorberäkningar och matchas mot det vi ser i experimentet, säger Ida Josefsson som är doktorand vid Fysikum, Stockholms universitet.

Studien har undersökt hur ett metallkomplex kan aktiveras som katalysator genom absorption av ljus. Fotoaktiveringen har studerats med hjälp av röntgenspektroskopi som avbildar elektronstrukturen under reaktionen. Resultaten är särskilt intressanta för svensk forskning med anledning av utvecklingen av nya strålkällor som pågår vid MAX IV i Lund, där liknande studier kan bli möjliga.

Alla växter lagrar solenergi i form av kolväten med hjälp av ett metallkomplex. Lagring av solenergi i kemiska bindningar är en viktig del i lösningen av samhällets energibehov. För att utveckla den behöver vi förstå vad som händer när en molekyl träffas av en foton. I studien har man kunnat följa förändringar i de kemiska bindningarna med en tidsupplösning på 100 femtosekunder (1 femtosekund = 10-15s = en biljarddels sekund). Med hjälp av teoretiska beräkningar kunde produkterna som bildades under experimentet identifieras.

– Med beräkningarna kan vi simulera röntgenspektra för de fotoaktiverade metallkomplexen och även studera när kemiska bindningar bryts och bildas. Det gör att vi kan detaljstudera processer i exempelvis solceller och fotokatalys och i förlängningen bidra till att bättre utnyttja solenergin, säger Michael Odelius vid Fysikum, Stockholms universitet.

FAKTA
Publicerad i Nature: Orbital-specific mapping of the ligand exchange dynamics of Fe(CO)5 in solution

Artikelförfattare: Ph. Wernet, K. Kunnus, I. Josefsson, I. Rajkovic, W. Quevedo, M. Beye, S. Schreck, S. Grübel, M. Scholz, D. Nordlund, W. Zhang, R. W. Hartsock, W. F. Schlotter, J. J. Turner, B. Kennedy, F. Hennies, F. M. F. de Groot, K. J. Gaffney, S. Techert, M. Odelius, A. Föhlisch.

Kontaktinformation
Michael Odelius, Avdelningen för kemisk fysik, Fysikum, Stockholms universitet, mobil 073-399 62 60, tfn 08-553 787 13, E-post odelius@fysik.su.se

– Studieresultaten visar att det finns ett stort behov av både psykologiskt och socialt stöd, men även ett behov av konkreta självmordsförebyggande insatser, till personer med stroke som har hög risk att utföra självmordsförsök. Insatserna måste också sättas in tidigt eftersom risken för självmordsförsök är störst upp till två år efter en stroke, säger Marie Eriksson, docent vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, samt lektor i statistik vid Handelshögskolan, Umeå universitet, som har genomfört studien.

Studien omfattar 220 336 patienter som fick stroke åren 2001-2012 och var registrerade i det nationella strokeregistret Riksstroke. Strokepatienter som hade genomfört självmordsförsök identifierades genom den diagnoskod som finns för självmordsförsök i Socialstyrelsens patientregister och genomförda självmord hittade forskarna i det nationella dödsorsaksregistret.

Under uppföljningsperioden registrerades 1 217 självmordsförsök i patientgruppen, varav 260 avled på grund av försöket.

Enligt studien är förekomsten av självmord dubbelt så hög ibland strokedrabbade som i den övriga befolkningen och hos patienter under 55 år är riskökningen femfaldig. Patienter med låg utbildning eller inkomst hade 37 procent ökad risk att genomföra självmordsförsök jämfört med universitetsutbildade, medan motsvarande siffra för patienter som levde ensamma var 72 procent. Patienter födda utanför Europa hade däremot en halverad risk att genomföra ett självmordsförsök, jämfört med personer som var födda i Europa, något som utifrån andra studier möjligen kan förklaras av skyddande kulturella och religiösa faktorer.

Andra riskfaktorer för självmordsförsök som Marie Eriksson och hennes kollegor kan påvisa i studien är manligt kön, stroke med svåra följdverkningar, samt förekomst av depression efter stroke. Studien visar också att risken för självmordsförsök var störst under de två första åren efter en stroke.

– Det finns en uppenbar risk att vården undervärderar signaler på psykisk ohälsa och risk för självmordsförsök bland personer som har drabbats av stroke. I den här studien kan vi tydliggöra några av riskfaktorerna för självmordsförsök bland personer som har drabbats av stroke. Med fördjupad kunskap om denna utsatta patientgrupp finns det också möjligheter att identifiera de patienter som har en ökad risk att genomföra ett självmordsförsök och även sätta in förebyggande åtgärder, säger Eva-Lotta Glader, läkare och forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, som är en av medförfattarna till studien.

Läs studien i tidskriften Neurology

FAKTA
Neurology 2015;84:1–7, Poststroke suicide attempts and completed suicides – A socioeconomic and nationwide perspective, Marie Eriksson, Eva-Lotta Glader, Bo Norrving, Kjell Asplund.

DOI: 10.1212/WNL.0000000000001514

Kontaktinformation
Marie Eriksson. Telefon: 090-786 61 08. E-post: marie.eriksson@umu.se

Margareta Möller, som är verksam vid Örebro universitetssjukhus, är adjungerad professor i hälso- och vårdvetenskap och hennes forskning handlar bland annat om interventionsstudier för tonåringar med psykosomatiska besvär.

Vad har hänt?
Hennes projekt, där också hälsoekonomen Lars Hagberg finns med, genomförs i samarbete med forskare vid Uppsala universitet. Det bygger på data för 609 individer, som intervjuades mellan 1991 och 1993. Då var de 16-17 år och 409 av dem intervjuades igen 2006-08. Hälften av ungdomarna hade höga värden på depressionsskalor och andra hälften låga.

Nu ska man beskriva hur sjukligheten och kostnader för samhället utvecklats i förhållande till symptom som de intervjuade visade i tonåren.

– Den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar ökar och är omfattande, säger Margareta Möller. Kunskapen är dålig om vilka insatser som är effektiva och också kostnadseffektiva. För att kunna utvärdera sådana insatser måste vi klarlägga sambandet mellan psykisk ohälsa i uppväxten och vuxenlivet. Det har forskning vid Uppsala universitet visat, bland annat i tre av handlingar. Deras forskning kan användas för att utveckla en hälsoekonomisk analysmodell i vilken psykisk ohälsa i tonåren knyts till risk för sjuklighet och samhällskostnader som vuxen. I ett samarbetsprojekt mellan de båda universiteten är den här modellen är tänkt att användas för att utvärdera de mest lovande interventionerna.

Verktyg behövs
Lars Hultkrantz är professor vid Handelshögskolan och hans projekt handlar om att undersöka vilken effekt förebyggande och tidiga insatser kan ha för barns och ungas psykiska hälsa.

– Kunskaperna om vad som fungerar och om insatserna är värda pengarna saknas, säger han och nämner att hans projekt har anknytning till professor Håkan Stattins projekt om insatser för föräldrar med utåtagerande barn.

Han menar att politiker och beslutsfattare behöver bättre underlag för att kunna fatta mer långsiktiga beslut. I kommunerna hanterar man årliga budgetar, vilket skapar kortsiktighet och ”stuprörseffekter”.

– Insatser på lång sikt kräver att man tar hänsyn till många saker och inte bara det som ligger inom den kommunala kompetensen. Men det saknas verktyg för samhällsekonomiska analyser som kan hjälpa beslutsfattarna att utvärdera och prioritera.

Intresset för det som kallas sociala investeringsfonder har ökat på senare år och en del lyckade insatser har gjorts. Lars Hultkrantz, som kommer med två böcker om det här senare, nämner ett projekt för fosterhemsbarn i Helsingborg.

– Det är känt att det är en grupp som ofta har problem med sin skolgång. De flyttas mellan olika hem och miljöer. I Helsingborg använde man en metod, som visserligen kostade extra pengar, men som visade goda resultat.

FAKTA
De två projekten till Örebro universitet under ledning av Margareta Möller (4,6 milj kr) respektive Lars Hultkrantz (3,6 milj kr) fick treåriga bidrag.

Utlysningen, som är den första som genomförts i det nya ansöknings- och
granskningssystemet Prisma, gjordes inom ramen för ett forskningsprogra som Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova inledde 2011 med anledning av att kunskapen om den psykiska hälsan hos barn och unga är bristfällig inom en del områden. 153 ansökningar kom in, nio beviljades och de delar på 39 miljoner kronor för åren 2015-17.

Kontaktinformation
Margareta Möller, tel: 019-602 58 49, e-post: margareta.moller@regionorebrolan.se. Lars Hultkrantz, tel: 019-30 14 16, e-post: lars.hultkrantz@oru.se

– Enkäterna visade att barn som är rädda för tandläkaren och som lider av huvudvärk upplevde en sämre livskvalitet än barn som varken led av det ena eller andra. Sambandet mellan bettavvikelser och livskvaliteten var inte alls lika tydligt bland yngre barn, säger Lillemor Dimberg, som är övertandläkare vid avdelningen för tandreglering på Centrum för specialisttandvård i Örebro.

Bettavvikelser kan däremot vara ett stort problem, särskilt för barn i tonåren.

– En genomgång av litteraturen på området visade att framförallt synliga bettavvikelser har en viktig inverkan på livskvaliteten i 13-14-årsåldern. Kanske kan det förklaras av att man blir mer medveten om sitt utseende under tonåren, säger Lillemor Dimberg

Avhandlingen är en studie om förekomsten av bettavvikelser och förändringar av bettavvikelser, allt från mjölktandsbettet (0-5 år) genom växelbettsperioden (6-12 år) och ända fram till det unga permanenta bettet (från 12 år). En grupp bestående av 277 barn från Örebro läns landsting undersöktes och följdes kliniskt från 3 års ålder tills dess de var i genomsnitt 11.5 år. Barnen fick också vid 11.5 års ålder besvara en enkät om munhälsorelaterad livskvalitet.

Eftersom avhandlingen visade att avvikelserna ofta rättades till av sig själv, rekommenderar Lillemor Dimberg att man väntar med behandling, åtminstone till växelbettsperioden. Bettavvikelser som stora överbett utan att läpparna skyddar tänderna är däremot ett exempel på en bettavvikelse som bör tas om hand då risken för tandskador ökar för dessa barn under sena växelbettsperioden.

Avhandlingens övergripande slutsats är att bettavvikelser har negativ inverkan på den munhälsorelaterade livskvaliteten hos barn och ungdomar, men att frågan är komplex och att det behövs fler studier inom detta område.

– Mitt budskap är att det för det mesta inte är så bråttom att behandla och att man måste göra en individuell bedömning för att se när det passar bäst i livet för den enskilde patienten, säger Lillemor Dimberg.

Kontaktinformation
Lillemor Dimberg: tel 070 6861270, lillemor.dimberg@regionorebrolan.se

De senaste 20 åren har svenskarna ökat sin nötköttkonsumtion med över 50 procent. Ännu är vi inte ifatt USA, men trenden världen över går i samma riktning: allt fler människor på jorden äter allt mer nötkött. En trend som går stick i stäv med målet att begränsa temperaturökningen till 2 grader.

– Boskapsuppfödningen står redan idag för hela 15 procent av de klimatgaser som vi människor ger upphov till. Den kost vi är vana vid i Sverige och i andra rika länder är helt enkelt inte är förenlig med klimatmålen, säger chalmersforskaren David Bryngelsson, som nyligen lade fram sin doktorsavhandling om markanvändning och klimatförändringar.

Han har bland annat undersökt olika framtidsscenarier, för att ta reda på hur klimatet påverkas om vi människor lägger om dieten. Att en vegetabilisk kost ger upphov till mindre växthusgaser är redan välkänt, men David Bryngelssons forskning visar att vi kan fortsätta äta animaliskt protein och ändå göra en stor insats för klimatet – om vi byter nötkött mot fågel och ägg, och minskar mängden mjölk och ost.

– Till och med den som äter extremt proteinrik LCHF-kost med kyckling som bas, gör en större miljöinsats än den som är vegetarian och konsumerar mycket mejeriprodukter.

Man kan ha etiska invändningar mot dagens kycklingindustri, men David Bryngelsson menar att klimatvinsten kvarstår även med mer djurvänliga produktionsmetoder (läs mer längst ner).

Tekniska förbättringar i produktionskedjan kan i viss mån också minska matsektorns klimatpåverkan, men även där är nötdjuren det största problemet. Det är svårt att ändra på att de kräver mycket mat och att de släpper ifrån sig metangas. Dessutom skövlas idag skogar för att ge plats åt den ökande mängden köttdjur, vilket också drabbar klimatet.

– Att ändra vår konsumtion är det mest effektiva sättet att minska matens klimatpåverkan, och mina studier visar att det dessutom skulle göra det betydligt billigare att på global nivå nå klimatmålen. Alltså jämfört med att endast göra förändringar inom energi- och transportsektorn.

Eftersom cirka 70 procent av all jordbruksmark i dag går åt till att föda upp nötdjur, skulle en omställning till den mer energieffektiva fågeldieten också frigöra mark för odling av biobränslen, menar David Bryngelsson, som även studerat den möjligheten.

– Det har hävdats att vi kan odla biobränslen på tidigare outnyttjad mindre bördig mark. Men mina modeller visar att det skulle ge upphov till en dåligt fungerande marknad, där markägare i slutändan tjänar mer på att plantera bioenergigrödor på sin allra bästa mark istället för att som idag använda den till våra livsnödvändiga vegetabilier. Man får helt enkelt acceptera att bioenergiodling kommer att konkurrera med matproduktion om den bästa jordbruksmarken.

Mest klimatvänlig är alltjämt en vegankost där all näring kommer från växtriket, visar David Bryngelssons studier, men den riktigt stora vinsten ligger i att sluta med produkter från nötdjur. Klimatnyttan med att gå från fågeldiet till veganmat är relativt liten, jämfört med att gå från nötdjur till fågel.

– Vi har räknat på en diet som liknar den de flesta av oss äter idag, men som ändå ger stor klimatnytta. Man kan säga att kycklingen är tallrikens elbil. Ett bättre alternativ som ändå är ganska likt det vi är vana vid. Och med större efterfrågan kommer också de alternativa produkterna, som vegetabilisk ost, att bli allt godare. Köttbullar gjorda på kalkon smakar redan som de traditionella färdigköttbullarna.

Läs avhandlingen “Land-use competition and agricultural greenhouse gas emissions in a climate change mitigation perspective”

FAKTA
Mest klimatvänlig är vegankost där all näring kommer från växtriket, men den riktigt stora vinsten ligger i att äta mindre produkter från nötdjur.

Enligt en tidigare studie från Chalmers kan varje person på jorden släppa ut i genomsnitt max 2000 kg koldioxidekvivalenter (CO2-e) årligen år 2050, om vi ska kunna nå 2-gradersmålet för uppvärmningen av jordens medeltemperatur.

Mer om djuretiska frågor och klimateffekten
Hur stor yta tamfåglar har att röra sig på påverkar inte utsläppen av klimatgaser i någon större omfattning, utan det är framför allt en kostnadsfråga. Om man till exempel ger kycklingar fem gånger större yta så kommer den fortfarande vara liten i förhållande till ytan som krävs för foderproduktion, och sannolikt inte märkbart påverka kycklingarnas klimatpåverkan.

Skillnaden mellan kyckling och nöt är så stor när det gäller arealbehov och utsläpp av växthusgaser att man kan vara säker på att kycklingen har mindre klimatavtryck oavsett produktionsmetod. Det beror på att en höna kan få cirka 150 kycklingar per år, jämfört med knappt en kalv per ko och år, samt att kycklingarna växer oerhört snabbt och därmed tillgodogör sig en betydligt större del av sitt foder. Dessutom rapar kor ut stora mängder metan när de idisslar och det är något som kycklingar inte gör.

Utsläppsintensiteten är i princip likadan för ägg och för kycklingkött. Ägg är alltså också klimatsmart jämfört med nötkött och mejeriprodukter.

Kontaktinformation
Daniel Bryngelsson, 0704-40 21 25, david.bryngelsson@chalmers.se

Under de minst 15 000 år som gått sedan urhundarna blev husdjur har de utvecklat en rad egenskaper som idag skiljer dem från förfadern, vargen. Sociala förmågor riktade mot människor förekommer till exempel inte i lika stor utsträckning hos varg.

För att undersöka om detta beteende beror på uppväxtmiljön tillsammans med människor eller är medfött, testade forskarna 500 närbesläktade beaglar, uppväxta på en och samma kennel under samma förhållanden. Mia Persson, doktorand i etologi, tillbringade tre månader tillsammans med djuren och ytterligare ett halvår med att analysera deras beteenden.

Hundarna fick en och en undersöka en låda där forskarna gömt godis under tre lock. Uppgiften var att skjuta locket åt sidan för att komma åt godbiten, något som alla snabbt löste. Men det mellersta lockat var fastskruvat så att godiset inte gick att komma åt. Det intressanta var nu att se hur hundarna sökte hjälp från Mia, som befann sig i samma rum.

– Det var stor skillnad på hur de reagerade. Vissa uppträdde som vargar och försökte jobba självständigt. Andra var helt tvärtom och kom direkt till mig för att söka hjälp, trots att jag var en helt främmande person för dem.

Mellan dessa ytterligheter fanns de som först försökte själva innan de vände sig till henne. En del sökte först ögonkontakt, andra buffade med nosen för att få hjälp. Tikar och äldre djur var mer benägna att söka stöd.

Mia Persson analyserade sedan betydelsen av hundarnas inbördes släktskap, vilket kan avslöja hur stor den ärftliga komponenten är.

– Vi har visat att det finns en skillnad hos hundarna där vissa är som vargar och andra söker mycket hjälp. Variationen beror till cirka en fjärdedel på skillnader i generna. Resultaten ger en grund att stå på inför nästa steg i forskningen, när vi ska ta reda på vilka gener som styr dessa beteenden, säger hon.

Undersökningen är den första där man i stort sett kan utesluta att beteendeskillnaderna beror på olika erfarenheter av mänsklig kontakt inom hundens familjer, eftersom alla beaglar i studien växte upp på samma sätt. Att söka hjälp och samarbete med människor är därför en egenskap som till stor del är medfödd, men också kan utvecklas med erfarenhet och ålder.

FAKTA
Resultaten publiceras i tidskriften Genes, Brain and Behavior. Artikel: Human-directed social behavior in dogs shows significant heritability av Mia E. Persson, Lina S. V. Roth, Martin Johnsson, Dominic Wright och Per Jensen. Genes, Brain and Behavioronline 24 mars2015, doi: 10.1111/gbb.12194

Kontaktinformation
Mia Persson, doktorand, 076-8507363, mia.persson@liu.se, Per Jensen, professor och forskningsledare, per.jensen@liu.se

En genvariant som ger den säregna Bohulän-Dals svarthöna mörkt kött finns även hos en del Hedemorahöns. Detta har Anna Maria Johansson från SLU visat i en serie undersökningar.

Små spillror av de svenska lantrashönsen har bevarats till eftervärlden och nu kartläggs dessa genetiskt. Störst variation finns i rasen Skånsk blommehöna, medan Ölandshönan är den som avviker mest från övriga lantraser.

En genvariant som ger den säregna Bohulän-Dals svarthöna mörkt kött finns även hos en del Hedemorahöns. Detta har Anna Maria Johansson från SLU visat i en serie undersökningar.

Idag härstammar nästan alla svenska värphöns närmast från utländska avelsföretag och är vita eller bruna ”hybrider” som lägger vita respektive bruna ägg. I början av 1800-talet fanns olika slags lanthöns spridda över hela Sverige, och de varierade mycket i färg, form och storlek. Små rester fanns kvar i enstaka flockar långt in på 1900-talet, och från dessa har ett antal entusiaster kunnat rädda lanthönan i elva lokala varianter, som nu efter många generationer kan räknas som raser. Den senaste medlemmen i lanthönsrasfamiljen, Bjurholmshönan, ”upptäcktes” så sent som 2011.

Anna Maria Johansson är husdjursgenetiker vid SLU och kartlägger nu arvsmassan hos svenska lantrashöns. Hon undersöker bland annat vilka av lantraserna som har störst respektive minst genetisk variation, och hur nära besläktade de olika raserna är.

– Sådan kunskap är värdefull för dem som försöker bevara dessa hotade raser, säger Johansson.

I den första studien undersöktes mitokondrie-DNA hos nio av raserna. Denna typ av DNA nedärvs bara på mödernet, och används ofta i studier av släktskap mellan olika raser och arter. De raser som jämfördes i denna studie var Hedemorahöna, Bohuslän-Dals svarthöna, Orusthöna, Kindahöna, Åsbohöna, Skånsk blommehöna, Gotlandshöna, Ölandshöna och Öländsk dvärghöna.

Den ras som tydligt skiljde ut sig från de andra var Ölandshönan, som härstammar från byn Kåtorp, och just den gård där den sista Ölandshästen levde.

Ett annat intressant resultat var att den största variationen fanns hos Skånsk blommehöna. Det stämmer bra överens med att denna ras kommer från tre olika byar, medan övriga studerade raser har sitt ursprung i bara en eller två flockar.

Mitokondrie-DNA visade sig dock vara mindre användbart för studier av skillnader mellan de övriga raserna. En studie där forskarna istället har undersökt DNA i kromosomerna håller just på att färdigställas. De preliminära resultaten tyder på att det finns ganska tydliga genetiska skillnader mellan flera av raserna.

Ett annat syfte med den genetiska kartläggningen är att undersöka vilka egenskaper som olika genvarianter påverkar.

– Vi har börjat med DNA-varianter som är förknippade med färgen på kammen och planerar att undersöka fler egenskaper senare, säger Johansson.

En grundlig jämförelse av Hedemorahöna och Bohuslän-Dals svarthöna – mer än 50 000 ställen i djurens DNA analyserades – visade att dessa två raser är tydligt genetiskt olika varandra. Men det finns också ovanliga egenskaper som är gemensamma.

Bohuslän-Dals svarthöna är en säregen fågel som har anlag som tillåter svart färg att breda ut sig, inte bara på fjädrarna utan också på kam, slör, näbb, ben och hud – och t.o.m. köttet är mörkfärgat. Anna Maria Johansson har tidigare deltagit i en studie där det visades att en viss typ av variation i genen EDN3 är ansvarig för mörk pigmentering hos Bohuslän-Dals svarthöna och tre asiatiska raser. Nu har det visat sig att denna genvariant även påverkar pigmenteringen hos Hedemorahöna. Hos Hedemorahöna är det dock endast ett fåtal individer som har det mörka pigmentet i huden och köttet. De svarta fjädrarna hos Bohuslän-Dals svarthöna beror inte på EDN3 utan på någon annan gen och Hedemorahöna kan ha väldigt många olika färger på fjädrarna.

FAKTA
Artiklar: Johansson AM, Nelson RM. 2015. Characterization of genetic diversity and gene mapping in two Swedish local chicken breeds. Frontiers in Genetics 6:44. doi: 10.3389/fgene.2015.00044

Englund T, Strömstedt L, Johansson, AM. 2014. Relatedness and diversity of nine Swedish local chicken breeds as indicated by the mtDNA D-loop. Hereditas 151: 229–233. doi: 10.1111/hrd2.00064

Dorshorst B, Molin A-M, Rubin C-J, Johansson AM, Strömstedt L, Pham M-H, Chen C-F, Hallböök F, Ashwell C, Andersson L. 2011. A complex genomic rearrangement involving the Endothelin 3 locus causes dermal hyperpigmentation in the chicken. PLoS Genet. 7:e1002412. doi: 10.1371/journal.pgen.1002412

Mer om svenska lanthönsraser: Svenska lanthönsklubben http://www.kackel.se/

Kontaktinformation
Anna Maria Johansson, forskare, institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet, 018-67 20 29, 073-935 21 90, anna.johansson@slu.se

Forskare på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut arbetar tillsammans
med det norska företaget Regenics som har tagit fram och patenterat ett
extrakt från laxrom.

I obefruktade ägg från laxar finns bioaktiva ämnen, fetter och proteiner, som har förmåga att påskynda läkning av sår som exempelvis afte. Utmaningen för forskarna blir att formulera dessa ämnen till en gel som kan appliceras i munnen.

– Munslemhinnorna är en speciell miljö där saliven lätt sköljer bort främmande ämnen. Det vi måste lyckas med är att få medlet att sitta kvar så länge att det hinner få effekt, säger Helena Bysell, forskare och projektledare på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

Forskarna på SP arbetar tillsammans med det norska företaget Regenics som har tagit fram och patenterat ett extrakt från laxrom. Finansieringen till det tvååriga projektet kommer från Eurostars. Det är ett gemensamt program för EU-kommissionen och det europeiska samarbetsnätverket EUREKA. Programmet vänder sig främst till små och medelstora företag, SMF, med egen forskning och utveckling. I Sverige är VINNOVA med och finansierar projekt godkända av Eurostars.

Mer information finns också på: http://www.regenics.no/

Kontaktinformation
Helena Bysell, SP, tel 070-675 60 24, helena.bysell@sp.se

Marie-Louise Hansson Stenhammar har studerat begreppet estetiska lärprocesser, ett sätt att lära som bland annat innefattar experimenterande, reflekterande och undersökande. Begreppet kommer ifrån konstens metoder och kopplas ofta ihop med ämnen som bild, musik och slöjd.

– Inom grundskolan antas det vanligen att experimenterande, kreativitet och reflekterande alltid är närvarande i bild, musik och slöjdundervisningen, men så är inte fallet i denna studie. Det arbetas likadant i till exempel matematik som i bild, musik och slöjd. Eleverna får tydliga instruktioner från läraren på hur uppgifterna ska utföras och det finna oftast ett givet svar. De uppmuntras inte till kreativa lösningar eller experimenterade, säger Marie-Louise Hansson Stenhammar.

– Eleverna själva tycker att lärande är att komma ihåg och kunna mycket fakta samt att ha många poäng på ett prov. När det exempelvis gäller bild är det enligt eleverna viktigt att ha gjort många teckningar efter lärarens instruktioner. Detta visar väldigt bra på avsaknaden av de estetiska lärprocesserna. Det som avgör hur eleverna lär sig beror inte på ämnet i sig utan på hur läraren utformar undervisningen, säger Marie-Louise Hansson Stenhammar.

Studien genomfördes genom fyra veckors fältarbete i en årskurs 5 på en skola med musikprofil där observationer av alla ämnena, med undantag för idrott och hälsa, genomfördes. Dessutom intervjuades elever och lärare.

– Jag tycker att det är viktigt att lyfta estetiska lärprocesser i bland annat lärarutbildningen och att vi har ett kritiskt förhållningssätt till begrepp kopplade till lärande. Som lärare måste man vara medveten om detta för att kunna skapa miljöer där eleverna kan lära sig på olika sätt oavsett ämne, säger Marie-Louise Hansson Stenhammar.

Estetiska lärprocessers potential att underlätta lärande i andra ämnen, så kallade överföringseffekter, har länge stått i fokus. Tidigare forskning visar dock att sambanden är svaga. Trots det legitimeras estetiska uttryck som bild, musik, drama, dans och rytmik i skolan som betydelsefulla för lärande oavsett ämne. Denna studie visar att det inte ens i de estetiska ämnena ges någon större plats för experimenterande, kreativitet och undersökande.

Se en filmad intervju med Marie-Louise Hansson Stenhammar här: https://www.youtube.com/watch?v=qvMyn_tr5Ac

FAKTA
Marie-Louise Hansson Stenhammar har en bakgrund som fritidspedagog och
1–7 lärare i svenska, svenska som andraspråk, didaktisk matematik och
skapande verksamhet inom bild, drama, musik och rytmik. Idag är hon
verksam som universitetsadjunkt i bild vid Högskolan för design och
konsthantverk, Göteborgs universitet.

Avhandlingen En avestetiserad skol- och lärandekultur. En studie om lärprocessers estetiska dimensioner, är försvarad och går att ladda ner här: http://hdl.handle.net/2077/38364

Kontaktinformation
Marie-Louise Hansson Stenhammar, telefon: 076–391 03 74, e-post: marie-louise.hansson-stenhammar@hdk.gu.se. Dinko Bajramovic, kommunikatör. Telefon: 031-786 1114. E-post: dinko.bajramovic@hsm.gu.se

En avhandling från Lunds universitet av Taye T Balcha, visar att det utan stora resurser finns möjlighet att rädda liv bland hiv-smittade i Etiopien och andra låginkomstländer med nya, anpassade metoder.

Ett problem vid samtidig hiv- och tuberkulosinfektion är att hiv-smittan gör tuberkolossymptomen mer ospecifika och diffusa. Det finns därför risk att TB upptäcks alltför sent – eller aldrig – hos dessa personer.

– Vi har kombinerat ett tuberkulosprov som redan används på vårdcentraler i låginkomstländer med ytterligare en enkel diagnosmetod. Det ledde till att vi upptäckte betydligt fler hiv-positiva med samtidig tuberkulos, berättar Taye T Balcha, doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet.

Studierna i avhandlingen bygger på data från drygt 800 hiv-positiva i Etiopien som får sin vård och behandling på ett antal vårdcentraler i de centrala delarna av landet.

Diagnostiken på vårdcentralerna, som bygger på direktmikroskopi av ett upphostningsprov, kompletterades med test med GeneXpert, en apparatur för analys som nyligen lanserats.

Fler TB-fall upptäcktes
GeneXpert använder sig av så kallade PCR-teknik (Polymerase Chain Reaction, en molekylärbiologisk metod) och kan analysera upphostningsprov med betydligt högre känslighet för tuberkulos än vad som är möjligt med direktmikroskopi. Svar kan ges inom två timmar och apparaten är anpassad för låginkomstländer. Det har dock saknats kunskap om hur testet fungerar i primärvården.

Resultaten visar att närmare 50 procent fler fall av TB upptäcktes bland de hiv-smittade med hjälp av den nya metoden än med direktmikroskopi på upphostningsprov. Det innebär att GeneXpert kunde lokalisera ungefär två tredjedelar av de personer som även bar på tuberkulos.

Även utvecklat poängskala för urval
Bland personerna i den tredjedel som fortfarande missades var sjukdomsbilden mindre allvarlig, vilket innebär att en senare start av TB-behandling inte medförde någon ökad dödsrisk under uppföljningstiden på sex månader. Men fortsatt uppmärksamhet på tuberkulos är nödvändig i denna grupp, skriver Taye T Balcha.

I avhandlingen har han även utvecklat en metod som kan användas för att avgöra vilka hiv-smittade som behöver genomgå upphostningsprov och fortsatta tester för TB.* Denna första sortering sker med en nyskapad poängskala som bygger på enkla observationer hos patienter med och utan TB.

*) Tillsammans med Sten Skogmar, doktorand vid Lunds universitet.

FAKTA
Taye T Balcha är doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet. Den 26 mars 2015 försvarade han avhandlingen ”Tuberculosis case finding in HIV-positive persons receiving care at Ethiopian health centers”.

Samtidig hiv- och tuberkulosinfektion
Problemet med samtidig hiv- och tuberkulosinfektion är särskilt stort i Afrika, i länder söder om Sahara. Tidigare utförda obduktionsundersökningar i denna del av världen av hiv-positiva visar att upp till två tredjedelar av dödsfallen har orsakats av tuberkulos. Om tuberkolos upptäcks i tid går sjukdomen oftast att behandla med gott resultat, något som gäller även hiv-positiva patienter.

Text: Björn Martinsson

Ovanstående text är en nyhet publicerad på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, den 30 mars 2015.

Kontaktinformation
Björn Martinsson, kommunikatör, Lunds universitet, e-post: bjorn.martinsson@med.lu.se

I dagens datorer och mobiltelefoner används halvledare som kisel och galliumarsenid med små koncentrationer av icke magnetiska störämnen som fosfor och bor.

Mohammad Reza Mahani, disputerar inom ämnet som på längre sikt förhoppningsvis kan göra våra datorer snabbare och mindre. Förenklat handlar Rezas avhandling om att räkna på metoder för hur magnetiska störatomer påverkas av magnetiska och elektriska fält.

Reza har börjat titta på magnetiska störämnen som mangan och järn. Tekniken för att förstå en enstaka störatoms egenskaper är ett växande forskningsfält som kallas solotronics, vilket kommer från ordet solo eller ensam.

I dagens elektronik lagras information genom magnetiska fält och det är svårt att göra dessa små. Det man nu försöker göra, är att använda elektriska fält tillsammans med magnetiska och på så sett påverka de magnetiska elektronerna.

Reza räknar på och jämför med experimentella mätningar av olika störämnens egenskaper.

I halvledarna sitter elektronerna fast och man tillsätter störämnen för att få fler rörliga elektroner. När transistorer av kisel blir mindre blir det svårare att hitta en jämn koncentration av störämnena som bidrar med rörliga elektroner.

Resultatet av avhandlingen bidrar till en forskning som på längre sikt kan komma  att revolutionera utvecklingen av datorer och elektronik. Reza Mahani studerar också magnetiska störämnen i nya halvledarmaterial som kallas topologiska isolatorer.

Avhandling ”Magnetic solotronics near the surface of a semiconductor and a topological insulator”

Kontaktinformation
Mohammad Reza Mahani 0480 – 44 69 33. Presskontakt Jonas Tenje 070 308 40 75

– I den kliniska vardagen saknas ofta bra strukturer för att ta hand om våldsutsatta personer. Väldigt många får inga frågor alls trots att tidigare studier påvisat starka samband mellan utsatthet för våld och bland annat depression och ångest, säger Johanna Simmons, ST-läkare och doktorand i genus och medicin.

Hennes doktorsavhandling som nu läggs fram bygger på självrapporterade uppgifter från sammanlagt 3 600 kvinnor och 4 700 män, med en svarsprocent mellan 50 och 80.

Av de kvinnor som utsatts för våld uppgav nästan varannan, 47–48 procent, att de varit utsatta för mer än en typ av våld. Mer än var tredje hade råkat ut för flera förövare. Bland de drabbade männen hade var tredje utsatts för flera typer av våld och var fjärde av flera förövare.

Johanna Simmons har definierat tre olika typer av våld:

Förövarna är också indelade i tre kategorier

– Både i forskningen och i den kliniska vardagen krävs en större medvetenhet om att olika typer av våld, liksom våld från flera förövare, hänger ihop. Samtidigt är det mycket svårt att mäta våld. Nästa steg borde vara att utveckla metoderna, säger Johanna Simmons.

Erfarenheterna av våld skiljer sig åt mellan könen.Kvinnor blir oftare utsatta av sin partner, medan det är vanligare att män misshandlas av bekanta/främlingar. Dock förekommer det även att män blir utsatta för olika typer av våld av sin partner. Tidigare forskning har visat att det många gånger är svårt för kvinnor att berätta för sin vårdgivare om det våld de varit utsatta för. Denna avhandling visar att så kan vara fallet även för män, särskilt när det är en kvinna som är förövaren.

Ett grovt exempel kommer från en man som intervjuades i en uppföljande kvalitativ studie och som hade misshandlats så illa av sin fru att han fått en fraktur. Enligt hans uppfattning tror vårdpersonal att det bara är kvinnor som får stryk av män, och inte att män får stryk av kvinnor. När han kom till akuten med sin fraktur skrattade vårdpersonalen åt honom:

”Blev du slagen av en tjej? Haha, kunde du inte slå tillbaka?”

– Vi fann att de män vi intervjuade ofta gav uttryck för skam- och skuldkänslor och inte litade på vårdsekretessen. För att de ska berätta om sina erfarenheter av att vara utsatta för våld krävs ett empatiskt och stödjande bemötande från vårdpersonalen, säger Johanna Simmons.

FAKTA
Avhandlingen: Toward an integrated approach in research on interpersonal violence av Johanna Simmons. Linköping University Medical Dissertations No. 1434. Disputation onsdag 1 april 2015 kl 9:00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Staffan Janson, Karlstad.

Kontaktinformation
Johanna Simmons: 0707-437523, johanna.simmons@liu.se

Odubbade vinterdäck av nordisk typ och sommardäck från fem olika premiumdäcktillverkare, det vill säga fem däck av varje typ, testades. Däcken var nya men inkörda. Studier av dödsolyckor indikerar också att odubbade vinterdäck är överrepresenterade i olycksstatistiken.

– Bromssträckan på torr asfalt var cirka 15 procent längre för vinterdäcken jämfört med sommardäcken, oavsett hastigheten före inbromsningen. På våt asfalt var bromssträckan 20 procent längre för vinterdäcken, säger Mattias Hjort, forskare på VTI.

Vid undanmanövertest med dubbelt körfältsbyte på våt asfalt var den maximala hastigheten cirka 83 km/h för sommardäcken och 72 km/h för vinterdäcken, en skillnad på 15 procent. Tester på en kurvig våt asfaltslinga jämförde varvtiden mellan sommar- och vinterdäck för respektive tillverkare. Sommardäcken visade sig vara 10–17 procent snabbare beroende på däck.

Forskarna utförde också skaderiskanalyser för att uppskatta bromsprestandans betydelse för tre olika typer av trafikolyckor, där de använde ett antal hypotetiska inbromsningssituationer, med och utan autobroms. Olyckstyperna var bakifrånkollision, frontalkollision och påkörning av fotgängare.

– Studien visade på ökningar av skaderisken vid användning av de nordiska vinterdäcken för alla tre olyckstyperna, säger Mattias Hjort.

Som en del av projektet genomfördes dessutom en djupstudieanalys av dödsolyckor, för vilka det finns information om däckanvändning, för åren 2008–2009.

Sammantaget konstaterar forskarna att skillnaden i väggrepp är signifikant mellan de testade sommar- och vinterdäcken, både när det gäller broms- och styrprestanda. Det är svårt att uppskatta vilken betydelse denna skillnad har på trafiksäkerheten, men teoretiska riskanalyser indikerar ökade risker vid användning av vinterdäck för ett antal olyckstyper där bromsprestanda är viktig. Studier av dödsolyckor indikerar också att odubbade vinterdäck är överrepresenterade i olycksstatistiken. Rådet till konsument måste därför bli att alltid använda sommardäck sommartid.

Till rapport VTI 849

Kontaktinformation
Mattias Hjort, forskare Fordonsteknik och simulering, VTI, Linköping. Telefon: 013 20 42 91. Mobiltelefon: 070 320 43 44. E-post: mattias.hjort@vti.se

Detta visar en studie av nationalekonomerna Adrian Adermon och Magnus Gustavsson, Uppsala universitet. Frågan om hur datorisering och robotisering påverkar arbetsmarknaden och löneutvecklingen har varit föremål för ett stort antal vetenskapliga studier. Forskning om utvecklingen i USA, Storbritannien och Tyskland har pekat mot att datoriseringen leder till att andelen höglöneyrken och låglöneyrken ökar, medan andelen medelinkomstyrken minskar.

I ett nytt nummer av SNS Analys: Teknisk utveckling och jobbpolarisering, sammanfattas den internationella forskningslitteraturen på området. Dessutom görs en analys av utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden mellan åren 1975-2005.

Analysen visar att datoriseringen har haft markanta effekter på utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden efter 1990. Sedan dess har antalet sysselsatta i höglönejobb ökat med 150 000, samtidigt som lika många medelinkomstjobb försvunnit. Antalet låginkomstjobb har varit i stort sett oförändrat. Analysen bekräftar att denna tudelning av den svenska arbetsmarknaden kan hänföras till datoriseringen.

– Vår studie visar att datoriseringen bidragit till en tudelning av den svenska arbetsmarknaden, enligt samma mönster som påvisats i andra länder. Det är i dagsläget svårt att säga hur datoriseringen kommer att påverka arbetsmarknaden på längre sikt, men klart är att Sverige och världen står inför potentiellt dramatiska förändringar, säger Magnus Gustavsson.

Detta är det första rapporten inom SNS nya forskningsprogram Framtidens kompetensförsörjning. Svensk arbetsmarknad i en globaliserad värld.
Ladda ned rapporten här.
Författare: Adrian Adermon, doktor i nationalekonomi, Uppsala universitet och Magnus Gustavsson, docent i nationalekonomi, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Adrian Adermon, adrian.adermon@nek.uu.se eller 018-471 51 16. Magnus Gustavsson, magnus.gustavsson@nek.uu.se eller 018-471 51 03

– Möten där alla deltagare tittar på en persons presentation är inte effektivt vid exempelvis stadsplanering eller krishantering. Då behöver olika scenarier och åtgärder enkelt kunna jämföras. Arenan är svaret på ett behov av större interaktivitet, säger universitetslektor Tina-Simone Neset, föreståndare för arenan.

Beslutsarenan är ett resultat av forskning inom interaktiv visualisering samt deltagandeforskning. Totalt har den nio projektorer och alla deltagare kan koppla upp sig och visa information samtidigt på en cylindrisk skärmvägg som är sex meter i diameter. Data, grafik och simuleringar kan enkelt flyttas fram och tillbaka på skärmväggen.

– Vad vi vet finns ingen liknande arena i Europa, säger Tina-Simone Neset.

Men det är inte bara vid eventuella katastrofer och i stadsplanering som arenan kan fungera som beslutsstöd. Den kan också vara till hjälp i exempelvis budgetarbete, vårdärenden eller för virtuella konferenser. Den kommer också bli ett stöd vid presentation av forskning och tanken är att universitetets studenter i bland annat miljövetenskap ska få tillgång till arenan.

FAKTA
Norrköpings beslutsarena är utvecklad av forskare på centrum för klimatpolitisk forskning, tema miljöförändring och C-Research vid Linköpings universitet i samarbete med SMHI. Den har finansierats av Norrköpings fond för forskning och utveckling, Linköpings universitet och genom en donation av Luftfartsverket.

Beslutsarenan invigs den 30 mars – läs mer: http://www.cspr.se/nda

Kontaktinformation
Tina-Simone Neset, Centrum för Klimatpolitisk Forskning, Linköpings universitet. Tina.neset@liu.se, 013-282288. Ingrid Leo, Centrum för Klimatpolitisk Forskning, Linköpings universitet, Ingrid.leo@liu.se, 011-363347

Kan man ”leva som andra” genom en annan person? Med fokus på personer med utvecklingsstörning undersöker Therése Fridström Montoya den frågan i avhandlingen ”Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox”.

Under större delen av 1900-talet var personer med utvecklingsstörning hindrade från att gifta sig, och de tvångssteriliserades, omyndigförklarades och förvarades på institutioner. De räknades inte som likvärdiga människor. Idag gäller helt andra regler. Ingen kan omyndigförklaras, och enligt både svensk lag och internationella mänskliga rättigheter ska personer med utvecklingsstörning ha samma rättigheter och samma självbestämmanderätt som andra.

I avhandlingen framgår att det av två skäl inte är givet att personer med utvecklingsstörning kan få samma rättigheter eller ha självbestämmanderätt på samma villkor som andra.

Det ena skälet är att dessa personer ofta saknar kunskaper och förmåga att på egen hand göra sin röst hörd i rättsliga sammanhang. Det andra skälet är att deras möjligheter att företa ”rättshandlingar”, exempelvis att ansöka om en förmån eller att överklaga ett beslut till domstol, är begränsade på grund av krav på ”förmåga att rättshandla”. Endast den som kan ”kommunicera en förnuftig vilja” anses ha sådan förmåga.

På grund av dessa brister och krav blir personer med utvecklingsstörning ofta beroende av att företrädas av en god man eller förvaltare. Mekanismer i rätten som diskvalificerar vissa människor, på samma sätt som omyndigförklaringen gjorde, finns alltså fortfarande kvar. Det kan även sägas att det blir svårt att genom god man eller förvaltare garantera personer med utvecklingsstörning mänskliga rättigheter och självbestämmanderätt. Reglerna om hur gode mäns och förvaltares uppdrag ska utövas har nämligen inte förändrats märkbart sedan år 1924.

Avslutningsvis i avhandlingen diskuterar författaren den människosyn som avspeglas i rätten, och vilka effekter denna får för personer som avviker från den rättsliga idealbilden av människan. Mot bakgrund av att människan inom ramen för rättssystemet förutsätts vara fri, självbestämmande, rationell, förnuftig och viljestark, kan det diskuteras om målformuleringen om möjligheten för personer med utvecklingsstörning att leva som andra är ett uppnåeligt mål. Det kan även ifrågasättas om det är ett önskvärt mål.


Avhandlingen Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox, försvarades den 20 mars 2015.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Therése Fridström Montoya, Tel: 070 – 624 85 92, E-post: therese.f.montoya@jur.uu.se