Trots att andelen svenskar som bryter höften är bland de högsta i världen, ligger vi långt under EU-genomsnittet när det gäller insatser för att motverka benskörhet. I pengar räknat kostar de benskörhetsrelaterade frakturerna under ett år uppskattningsvis 14 miljarder kronor.
En metod att upptäcka benskörhet har studerats av industridoktoranden Johan Kälvesten, som nu lägger fram resultaten i sin doktorsavhandling. Metoden som kallas digital röntgenradiogrammetri tillhandahålls av Linköpingsföretaget Sectra.
– Den är ett sätt att mäta innehållet av benmineral i skelettet och bygger på en helt vanlig röntgenbild av handen. Bilderna skickas automatiskt till en dator som analyserar benens kvalitet. Resultaten skickas sedan automatiskt tillbaka till patientens journal, säger Johan Kälvesten.
Som en del i att studera metoden har han analyserat tiotusentals röntgenbilder av händer, och följt upp vilka personer som sedan fick fraktur. Resultaten visar att de som har låg bentäthet i handskelettet löper stor risk att drabbas av höftfraktur senare i livet.
Eftersom det finns effektiva läkemedel som stärker skelettet skulle många benbrott kunna undvikas genom screening och behandling av de personer som löper hög risk att bryta sig. Försök har gjorts med att lägga till röntgenradiogrammetri av handen i samband med mammografi, och det visade sig att det extra momentet inte påverkar eller försenar arbetet nämnvärt.
Johan Kälvesten är civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik och delar sin tid mellan forskning vid Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering (CMIV) och Sectra. Projektet har involverat allt från strålningsfysik, signalbehandling och datorseende till cellbiologi, kliniska prövningar och statistik.
Avhandling: Automatic image analysis for decision support in rheumatoid arthritis and osteoporosis av Johan Kälvesten. Linköping University Medical Dissertations No. 1433.
Disputation 13 mars 2015 kl 13:00 i Wrannesalen, CMIV, Campus US, Linköping.
Kontaktinformation
Kontakt:Johan Kälvesten, doktorand, 070-5795877, johan.kalvesten@gmail.com eller Anders Persson, föreståndare CMIV, 010-1038906, anders.persson@cmiv.liu.se
Bakgrunden till Zigenarundersökningen var att den socialdemokratiske socialministern Gunnar Sträng 1952 hade deklarerat att ”… de uppskattningsvis 700 svenska medborgare, som är kända som zigenare, har samma rättigheter och skyldigheter som andra svenskar.” Detta erkännande av svenska romers formella medborgarstatus innebar emellertid inte deras situation utanför eller på gränsen till välfärdssamhället omedelbart förbättrades.
Erkännandet blev i stället upptakten till vad som skulle komma att bli en omfattande vetenskaplig och socialpolitisk verksamhet för att göra romerna till svenska medborgare i praktiken. Meningen med Zigenarundersökningen var att skapa ett vetenskapligt underlag så att den praktiskt ansvarige socialläkaren John Takman, kunde formulera ett professionellt utlåtande till Arbetsmarknadsstyrelsen, som var ansvarig för ”zigenarfrågan” och finansierade undersökningen. Utlåtandena skulle användas i myndigheternas praktiska arbete med romer på lokal nivå, huvudsakligen inom områdena bostad, arbete och utbildning.
I avhandlingen undersöker Ida Ohlsson Al Fakir hur och varför detta kunskapsunderlag skapades. Avhandlingens analytiska blick fokuserar således på de svenska myndigheternas, tjänstemännens och de vetenskapliga experternas arbete, snarare än mot de romer som de undersökte och skapade kunskap om. Studien visar att kunskapen som skapades gav upphov till flertalet nya frågeställningar och forskningsprojekt, som i sin tur medförde att Zigenarundersökningen expanderade. Det förhållandevis avgränsade myndighetsuppdraget, som endast rörde romer i Stockholm, utvecklades därmed till ett mångvetenskapligt och omfattande forskningsprojekt som inkluderade alla svenska romer.
– I stället för att ”lösa zigenarfrågan”, som ju var den övergripande målsättningen med den socialmedicinska undersökningen, kom den snarare att utvidgas i nya dimensioner, som innebar att romer problematiserades som avvikande utifrån nya perspektiv och i alltmer detaljerade former. Detta trots att experterna som var inblandade i Zigenarundersökningen hade inkluderingen av romer som uttalad ambition och drivkraft, säger Ida Ohlsson Al Fakir.
Ett av avhandlingens viktigaste resultat är att 1960-talets socialmedicinska undersökningar av svenska romer som ”avvikande” men ”värdiga”, och förändringsbara, svenska medborgare i huvudsak resulterade i att normalitet fick en tydligare innebörd, medan avvikelse differentierades med hjälp av ständigt nya vetenskapliga kunskapsinsamlingar. I Zigenarunder-sökningens genomförande är det alltså vad som konstruerades som normalitet, snarare än vad som konstruerades som avvikelse, som framstår tydligast.
Ida Ohlsson Al Fakir är historiker och har tidigare studerat Svenska kyrkans förhållande till romer och resande under första halvan av 1900-talet.”
Avhandlingen Nya rum för socialt medborgarskap. Om vetenskap och politik i ”Zigenarundersökningen” – en socialmedicinsk studie av svenska romer 1962-1965 försvaras fredagen den 6 mars, kl. 13.15 i sal Homeros, Hus F, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Teemu Ryymin, Universitetet i Bergen.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Ida Ohlsson Al Fakir, e-post: ida.ohlsson-alfakir@lnu.se.
Avhandlingen finns tillgänglig i fulltext i publiceringsdatabasen DiVA (lnu.diva-portal.org)
– Låg stresstolerans innebär ett förlängt fysiologisk stress svar när vi utsätts för psykosocial stress i vår vardag. Det får betydelse för kronisk stress och verkar slå ut det skydd som en god kondition kan ge, säger Cecilia Bergh, forskare i medicin vid Örebro universitet.
Örebroforskarna ville undersöka sambandet mellan stresstolerans i unga år och risken för hjärt-kärlsjukdomar i vuxen ålder, samt studera hur konditionsförmåga i tonåren påverkar detta samband.
Studien baseras på närmare 240 000 svenska män födda mellan 1952 och 1956, som deltog i obligatoriska värnpliktsundersökningar. Vid mönstringen mättes såväl stresstolerans som fysisk och medicinsk hälsa. Dessa män följdes sedan upp till 58 års ålder, och totalt fick 10 581 män en kranskärlsdiagnos mellan 1987 och 2010.
– Vi kunde se att en god kondition hjälpte de män som hade en bra förmåga att hantera psykosocial stress. Men för unga män som hade svårt att hantera stress minskade eller till och med försvann det skydd som träningen kunde ge, säger Cecilia Bergh.
– Eftersom vår studie är kopplad till värnpliktsregistret så ingår inga kvinnor i vår studie. Men vi ser inget som tyder på att detta inte skulle gälla även för kvinnor, säger Cecilia Bergh.
För att förebygga hjärt-kärlsjukdomar är det viktigt att uppmuntra till fysisk aktivitet tidigt i livet, men för att optimera skyddet av träning bör vi också hjälpa ungdomar att lära sig hantera stress.
– Många ungdomar upplever att de är stressade och vi måste ta ungdomars stress på allvar, avslutar Cecilia Bergh.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Cecilia Bergh: 0730-68 28 92, e-post: cecilia.bergh@oru.se
Forskarna har i sin studie också tittat på ett stort antal andra studier kring vad som händer i kroppen och hjärnan, både vid fysisk aktivitet och vid en depression. Målet var att skapa en modell som väger samman alla faktorer som tidigare studier har fastställt.
– Kroppen och hjärnan fungerar som en enhet och det är många olika mekanismer som bidrar till att fysisk aktivitet minskar depressiva symtom. Sammantaget kan man säga att träningen gör en depression lättare att hantera, säger Torbjörn Josefsson, universitetslektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad och en av forskarna bakom den nya studien.
Alternativ behandling krävs
Över 300 miljoner människor världen över har diagnosen depression. Depression är den tredje vanligaste orsaken till funktionsnedsättning och för tidig död i höginkomstländer såsom Sverige.
– Tidigare forskningsstudier har bevisat att antidepressiv medicinering inte har någon effekt vid mild eller måttlig depression. Därför är det intressant med alternativa metoder för att hjälpa människor som lider av detta, säger Torbjörn Josefsson.
Torbjörn Josefsson och hans forskarkollegor fastslog i en metaanalys 2013 att regelbunden fysisk aktivitet hjälper vid mild och måttlig depression.
– Motion har en positiv effekt på depression, det är bevisat. Däremot finns det många olika hypoteser kring varför det är så. Vi ville i denna nya studie skapa ett helhetsperspektiv, ge en förklaring och en enklare modell, säger Torbjörn Josefsson.
Vetenskaplig artikel:
Effects of physical exercise on depressive symptoms and biomarkers in depression
Kontakt:
Torbjörn Josefsson, E-post: torbjorn.josefsson@hh.se, Mobil: 0763-39 13 97
Lotta Vikström, professor i historia, är forskningsledare i projektet Liveable Disabilities: Life courses and opportunity structures across time där en tvärvetenskaplig forskargrupp ska studera vilken inverkan funktionsnedsättningar kan ha.
Det är första gången som statistiska livsförloppsanalyser baserade på Umeå universitets världsunika befolkningsdatabaser ska genomföras för att undersöka hur funktionsnedsättningar påverkar individers dödsrisker och chanser att skaffa partner, familj, utbildning och arbete – från 1800-talets Sverige fram tills idag.
– Trots att antalet funktionsnedsatta individer i Europa idag uppgår till 65 miljoner personer – eller 10 procent av befolkningen – är gruppen fortfarande märkbart marginaliserad i samhället och inom forskningen. Därför behövs mer kunskap om vad funktionsnedsättningar innebär för människors delaktighet i samhället, säger Lotta Vikström.
Tvärvetenskaplig forskargrupp
I den forskargrupp som Lotta Vikström leder ingår forskare från humanistisk, samhällsvetenskaplig och medicinsk fakultet. Tack vare forskargruppens tvärvetenskapliga sammansättning möjliggörs kvantitativa och kvalitativa analyser vars resultat kommer att jämföras. För mer närliggande tidsperioder studeras också hur funktionsnedsatta personer upplever livsförloppets utveckling, hur media beskriver detta samt hur fritidsstrukturer (idrott, kultur och sociala medier) kan stärka deras identitet och delaktighet i samhället.
– De medel vi beviljades förra året av Stiftelsen Marcus och Amalias Wallenbergs Minnesfond gav råg i ryggen att vidareutveckla projektet för att både kunna genomföra den forskning som vi i projektgruppen tror på, och för att ytterligare förstärka funktionshinderforskningen vid Umeå universitet. Vår strävan ledde till att jag i maj 2014 skickade in en ansökan till ERC, säger Lotta Vikström.
Sedan dess har vägen in i mål varit lång och bland annat innehållit en intervju i Bryssel där en ERC-panel bestående av experter som på löpande band förhörde kandidater i en trång, varm och syrefattig lokal.
– Och även efter det glädjande beskedet om beviljade medel så återstår en hel del administrativt arbete innan vi kan sätta igång. Att jag står här i dag är också mycket tack vare att jag fått så god hjälp längs vägen; såväl av mina projektkamrater som andra kollegor både vid Umeå universitet och inom mina internationella forskningsnätverk. Det starka stödet från Grants Office har också betytt mycket för att lyckas med bedriften att vinna ett så prestigefyllt erkännande av min forskning, berättar Lotta Vikström.
FAKTA
Lotta Vikström är den enda svenska forskaren inom samhällsvetenskap och humaniora som, i tuffast möjliga konkurrens, lyckades nå framgång inom stödformen ERC Consolidator Grant.
I projektgruppen ingår (utöver forskningsledaren Lotta Vikström):
Karin Ljuslinder, Institutionen för kultur- och medievetenskaper
Glenn Sandström, Institutionen för idé- och samhällsstudier
Jens Ineland, Pedagogiska institutionen
Kim Wickman, Pedagogiska institutionen
Mikael Stattin, Sociologiska institutionen
Erling Häggström Lundevaller, Centrum för befolkningsstudier (CBS)
Nawi Ng, Epidemiologi och global hälsa, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin
Mer information om European Research Council
Kontaktinformation
Lotta Vikström, Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet, tel 090-786 62 66, e-post lotta.vikstrom@umu.se
Befolkningen i argentinska Anderna har sannolikt exponerats för höga halter av arsenik i dricksvattnet i tusentals år. Den aktuella studien visar att invånarna som lever i regionen idag har en tydligt högre frekvens av en gen-variant som ger effektiv hantering av arsenik i kroppen, med betydligt effektivare metylering och utsöndring av mindre giftiga arsenikmetaboliter. Andra befolkningsgrupper i närbelägna områden utan samma historiska arsenikexponering har betydligt lägre frekvens av den skyddande gen-varianten. Forskarna har identifierat förändringar i huvudgenen för arsenikmetabolism, AS3MT, som orsak till den förändrade metabolismen. Resultaten tyder på att människor har anpassats till arseniken via en ökning av skyddande genvarianter av AS3MT.
Studien, som publiceras i tidskriften ”Molecular Biology & Evolution”, beskriver ett slående exempel på att människor har kunnat anpassa sig till lokala, ibland skadliga, miljöer. De som tålt arsenik har levt längre och fått fler barn vilket har lett till att gen-varianten idag är mycket vanlig i vissa regioner i Anderna. Endast ett fåtal sådana exempel har tidigare beskrivits hos människa.
Karin Broberg, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet berättar:
– Studien visar att det inte bara finns extra känsliga individer utan även individer som är extra toleranta för ett miljögift. Detta är antagligen inte unikt för arsenik utan kan gälla för andra gifter i mat och miljö som människan utsatts för under lång tid. Resultaten visar även på behovet att vara observant och inte basera hälsoriskbedömningar för olika kemikalier på data från särskilt toleranta personer.
Carina Schlebusch, forskare på Uppsala Universitet säger:
– Endast få tidigare studier har funnit bevis för lokal anpassning hos människan, till exempel för att klara hög höjd och malariaparasiten. Denna studie ger ett ytterligare exempel på hur människan har anpassat sig till en stressande faktor i miljön när de bosatt sig i ett nytt område.
Forskarna kommer nu att gå vidare med undersökningar om andra befolkningsgrupper med sannolik historisk arsenikexponering har motsvarande förmåga och om andra giftiga ämnen i miljön kan resultera i ökad frekvens av genetiska varianter som ger motståndskraft hos människan. <br />Arsenik är ett grundämne som på många ställen i världen förekommer naturligt i varierande halter i berggrunden och är ett av de mest potenta cancerframkallande ämnena i vår miljö. Människor exponeras främst via dricksvatten och föda, framför allt ris och olika risprodukter.
Forskningen har utförts med stöd från Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (FORTE), Erik Philip-Sörensens stiftelse, Kungliga fysiografiska sällskapet, EU:s sjätte ramprogram, Wenner-Gren Stiftelserna, Forskningsrådet Formas och SciLifeLab.
Publikation: ”Human adaptation to arsenic-rich environments”, Carina M Schlebusch, Lucie M Gattepaille, Karin Engström, Marie Vahter, Mattias Jakobsson, Karin Broberg, Molecular Biology & Evolution, online 3 March 2015.
Kontaktinformation
För frågor om forskningen, kontakta:
Karin Broberg, forskare
Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet
Tel: 073-7823750
E-post: karin.broberg@ki.se
Mattias Jakobsson, professor
Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet
Tel: 018-4716449
E-post: mattias.jakobsson@ebc.uu.se
Forskare vid Sahlgrenska akademin och Göteborgs universitets Centrum för Åldrande och Hälsa (AgeCap) har med hjälp av data från de stora befolkningsstudierna H70 och Kvinnostudien kartlagt äldres sexualitet och vilka faktorer som påverkar att man fortsätter att vara sexuellt aktiv i hög ålder.
En starkt påverkande faktor för äldres sexualitet är upplevelser i barndomen. Kvinnostudien, där forskarna på ett unikt sätt kunnat följa kvinnor från medelåldern och fram till 70-årsåldern, visar att negativa barndomsupplevelser som fattigdom, gräl mellan föräldrarna, aga och föräldrars skilsmässa fortfarande i medelåldern kan ha en negativ inverkan på kvinnors sexuella lust och sexuella aktivitet.
Även könsroller har betydelse. Enligt Nils Beckmans avhandling är mannens lust i stor utsträckning den drivande kraften för sexuell aktivitet: en mindre sexuell lust hos mannen associeras till mindre sexuell aktivitet för kvinnan, omvänt kan en större sexuell lust hos mannen associeras till större sexuell aktivitet hos kvinnan.
– Kvinnans egen sexuella lust tycks enligt våra studier alltså inte vara avgörande för hennes sexualitet. En anledning skulle kunna vara de könsroller som råder i dessa generationer, där mannen generellt sett förutsätts vara den som tar initiativ, säger Nils Beckman, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
Bland 70-åriga kvinnor har andelen sexuellt aktiva ökat från 12 till 34 procent sedan 1970-talet. Bland männen är 66 procent sexuellt aktiva, att jämföra med 47 procent för fyra decennier sedan.
Idag rapporterar 62 procent av kvinnorna och 71 procent av männen en ”hög tillfredställelse” med sexualiteten. På 1970-talet var motsvarande siffror 41 respektive 58 procent.
– Bland de positiva faktorerna hittar vi ett generellt välmående, en tillfredsställande livssituation, en god fysisk och psykisk hälsa. Andra viktiga faktorer är hur sexlivet gestaltat sig tidigare i livet, och vilken kvalitet man har i relationen till partnern, säger Nils Beckman.
Enligt avhandlingen har hälften av dagens 97-åringar en positiv attityd till sexualitet.
– Våra studier visar att även 97-åringar har sexuella känslor. Även om få fortfarande är sexuellt aktiva i den åldern berättar de om sexuella drömmar och sexuella tankar, och många uttrycker en saknad av sexuell samvaro.
En övervägande majoritet, 88 % av männen och 82 % av kvinnorna, ser det som både positivt och naturligt att äldres hälsoundersökningar också involverar frågor om sexualitet.
– Det visar hur viktigt det är att vårdpersonal som behandlar äldre har ett brett synsätt, och en förståelse för att kärlek, lust och sexualitet inte upphör på grund av ålder. Läkare och sjuksköterskor ska inte tveka att fråga om sexuella problem, oavsett ålder, säger Nils Beckman.
Avhandlingen Epidemiological studies of sexuality in old age försvarades vid en disputation den 30 januari.
Kontaktinformation
Kontakt:
Nils Beckman, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och verksam vid Centrum för åldrande och hälsa (AgeCap)
031-342 8138
073 907 2056
nils.beckman@neuro.gu.se
Ingmar Skoog, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa (AgeCap)
031-343 8640
0709-433 681
ingmar.skoog@neuro.gu.se
Både delandets ekonomi och förarlösa bilar har under de senaste åren fått ordentligt med uppmärksamhet. Det är i skenet av dessa två företeelser som Pierre-Jean Rigoles arbete vid KTH:s centrum för trafikforskning är intressant. Inte minst då många stockholmare pendlar ensamma i sina bilar och hans arbete visar att antalet passagerare i fordonen skulle öka med 50 procent.
Frågan som ställs i examensarbetet är vad som skulle hända om alla bilpendlare i Stockholmsområdet istället skulle börja använda sig av självkörande taxibilar – så kallade Shared Autonomous Vehicles (SAV) – med fyra passagerarplatser. Det görs redan 272 000 sådana resor med vanlig taxi dagligen i Stockholmsområdet, och de står för ungefär hälften av den totala trafiken.
Svaret har Pierre-Jean Rigole fått via simuleringar som visar hur förarlösa fordon skulle kunna ersätta personbilarna. En förarlös bil på 14 vanliga är alltså resultatet.
Det hela förutsätter dock att resenärerna i genomsnitt accepterar 13 procent längre restid och en väntetid på sex minuter innan den självkörande bilen dyker upp utanför porten. Samtidigt kan väntetiden vara acceptabel åtminstone under vintertid då en hel del stockholmare till exempel slipper skrapa bilrutorna.
– En förutsättning för att ett förarlösa fordonet skulle kunna ersätta 14 bilar är alltså att människor går med på samåkning. Vi tar bara hänsyn till bilbaserat arbetspendling och inte omflyttningar från kollektivtrafik eller inga långresor, säger Wilco Burghout, föreståndare på KTH:s centrum för trafikforskning.
Pierre-Jean Rigoles drar slutsatsen att miljöeffekten och trängseleffekten av hans modell skulle vara måttlig, men samtidigt skulle en konkret nytta vara all den yta som frigörs från parkeringsplatser. Endast en 20-del av dagens parkeringsplatser skulle behövas. En annan högst trolig nytta är att trafiksäkerheten skulle öka.
Vidare skulle även den totala körsträckan för samtliga fordon minska med 11 procent.
Pierre-Jean Rigole tror själv att förarlösa fordon har en framtid.
– Förarlösa bilar är den ”smarta bilen”, och lika revolutionerade som den smarta telefonen. Den kommer att revolutionera bilägandet, leda till smidare trafik med många färre olyckor och frigöra mycket värdefullt utrymme i städerna som idag ockuperas av parkerade bilar. En flotta med förarlösa elbilar kommer att vara en viktig pusselbit i framtidens hållbara transportsystem, säger Pierre-Jean Rigole.
Wilco Burghout har varit Pierre-Jean Rigoles tekniska handledare. Även Daniel Jonsson på Avdelningen för transport- och lokaliseringsanalys vid KTH och Ingmar Andreasson på Logistikcentrum har deltagit i projektet fått stöd av Transportekonomiska forskningsstiftelsen. Pierre-Jean Rigole är idag verksam på Energimyndigheten medan Wilco Burghout och Daniel Jonsson kommer att jobba vidare inom forskningsområdet på KTH.
Här hittar du examensarbetet i sin helhet
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Wilco Burghout på 08 – 790 88 96 / wilco.burghout@abe.kth.se eller Daniel Jonsson på 08 – 790 96 37 / daniel.jonsson@abe.kth.se.
Sara Sohlberg har studerat moderkakans funktion och bland annat genomblödningen i moderkakan med magnetkamera-teknik (MR). Drygt 50 gravida kvinnor, med havandeskapsförgiftning, tillväxthämmade foster eller normala graviditeter har deltagit i studierna. Havandeskapsförgiftning och tillväxthämning är allvarliga och vanligt förekommande komplikationer hos gravida kvinnor. Båda tillstånden är starkt kopplade till en dåligt fungerande moderkaka.
Kunskapen om moderkakans funktion är begränsad eftersom den är svårstuderad. Röntgenstrålning, kontrastmedel och invasiva metoder kan av säkerhetsskäl inte användas under pågående graviditet. MR-tekniken däremot baseras på magnetfält och radiovågor och har inga kända risker för mamman eller fostret. MR-tekniken används redan kliniskt under graviditet, bland annat vid kartläggningen av misstänkta missbildningar hos foster.
Syftet med avhandlingen har varit att undersöka om mätning av genomblödningen i moderkakan kan bidra vid bedömning av foster med tillväxthämning och misstänkt dåligt fungerande moderkaka. Syftet har också varit att undersöka om genomblödningen i moderkakan förändras med ökande graviditetslängd vid normal graviditet och om den skiljer sig mellan kvinnor med havandeskapsförgiftning i tidig respektive sen graviditet jämfört med kvinnor med normal graviditet.
Studierna visar att genomblödningen i moderkakan är starkt kopplad till ultraljudsbaserade, indirekta mått på moderkakans funktion som skattad fostervikt, flöden i blodkärl till livmodern och fostret och barnets födelsevikt. Studierna visar också att kvinnor med tillväxthämmade foster har lägre genomblödning i moderkakan än kvinnor med normala graviditeter och att genomblödningen i moderkakan är lägre vid tidig preeklampsi och högre vid sen preeklampsi än vid normal graviditet. Slutligen visar studierna att genomblödningen i moderkakan avtar med ökande graviditetslängd i normal graviditet.
Avhandlingen visar att undersökningar av genomblödningen i moderkakan med hjälp av MR-teknik har potential att bidra vid bedömning av kvinnor med misstänkt dåligt fungerande moderkaka och tillväxthämmade foster.
MR-tekniken öppnar nya möjligheter för kartläggning av moderkakans funktion under pågående gravditetet. Den diffusionsviktade MR-teknik som studierna i avhandlingen är baserade på, är en lovande metod som bara tar fyra minuter att utföra.
FAKTA
Avhandlingen Placental Function, an Epidemiological and Magnetic Resonance Study försvarades den 27 februari. Avhandlingen kan laddas ner I fulltext.
Sara Sohlberg är utbildad till läkare vid Uppsala universitet och arbetar till vardags som läkare på kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset.
Kontaktinformation
Sara Sohlberg, e-post: sara.sohlberg@kbh.uu.se tel: 0707-436353
”Trädpiplärkan”, som egentligen heter madanga (Madanga ruficollis), finns bara på den lilla ön Buru i Indonesien och har tidigare ansetts höra hemma i en fågelfamilj som heter glasögonfåglar. Men de genetiska analyserna, som har utförts på två av de fyra kända museiexemplaren i världen, som insamlades på 1920-talet, avslöjar att den istället är en piplärka, nära släkt med vår svenska trädpiplärka. Detta är synnerligen anmärkningsvärt med tanke på att den i fjäderdräkten inte påminner om någon av världens drygt 40 piplärksarter, och att den så vitt känt tillbringar all sin tid i träd, där den klättrar omkring på grenar och stammar likt en nötväcka, medan alla andra piplärkor, inklusive vår svenska trädpiplärka, endast födosöker på marken.
Den likaledes dåligt kända ”skogsärlan”, sãotoméärla (Amaurocichla bocagii), finns endast på ön São Tomé i Guineabukten utanför Västafrika. Dess härstamning har länge varit omtvistad, men enligt den nya genetiska studien som baseras på analys av två av världens fem kända museiexemplar, insamlade i slutet av 1800-talet, är den en ärla, nära släkt med två av de afrikanska ärlearterna. Detta är mycket uppseendeväckande, eftersom den vare sig i kroppsform eller fjäderdräkt liknar någon annan ärla, och eftersom den till skillnad från alla andra ärlor förekommer i tät skog, där den födosöker både på marken och i träd.
Den dramatiska förändringen i utseende som dessa båda arter har genomgått har sannolikt utlösts av att deras respektive förfäder bosatt sig på trädklädda öar, där de anpassat sig till de helt nya levnadsförhållanden som rått där. För madangans del uppskattas detta ha skett för ca 4 miljoner år sedan, medan det för sãotoméärlans del beräknas ha inträffat för ca 3,3 miljoner år sedan.
– Det här är en av de mest spännande upptäckter jag har varit inblandad i, säger Per Alström. Dessa båda fåglar skulle kunna ses som exempel på hur alla stora evolutionära förändringar börjar med förhållandevis små steg, såsom till exempel. byte av livsmiljö, vilket i sin tur leder till förändring av olika egenskaper.
I studierna har forskarna jämfört arvsmassa från alla arter som dessa fåglar rimligen skulle kunna vara släkt med. Därtill har de gjort motsvarande morfologiska jämförelser, dvs. mätningar av vingar, stjärtfjädrar, näbbar etc. Ingen av forskarna i gruppen har i dagsläget sett levande exemplar av de två arterna.
– Jag hoppas verkligen få möjlighet att bedriva fältstudier framöver, säger Per Alström. Vi vet väldigt lite om dessa arter idag.
FAKTA
Resultaten publiceras i dag i tidskriften Royal Society Open Science, av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala universitet,
Naturhistoriska riksmuseet och Köpenhamns universitet.
Artikeln: Per Alström, Knud A. Jønsson, Jon Fjeldså, Anders Ödeen, Per G. P. Ericson & Martin Irestedt. 2015. Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species. Royal Society Open Science. http://rsos.royalsocietypublishing.org/content/2/3/140364
http://www.slu.se/per-alstrom-research
http://www.researchgate.net/profile/Per_Alstroem
Kontaktinformation
Professor Per Alström, Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, 070-454 69 65, 018-67 25 75, per.alstrom@slu.se
En av de forskare som deltagit i den internationella forskargruppen som tagit fram studien är Christos Economou, doktorand vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet.
– Våra resultat är ett viktigt steg mot en ökad förståelse av hur Europa befolkades över årtusenden. Det är fantastiskt hur det nya fältet aDNA, som står för ancient-DNA, utvecklas och hur de nya tekniker som hela tiden utvecklas ger oss nya möjligheter att besvara gamla och nya arkeologiska frågor. Vi har naturligtvis inte kunnat besvara frågan om de Indo-Europeiska språkens uppkomst men bidrar till en liten del av deras spridningshistoria. Vi har goda förhoppningar om att vi, med de nya tekniker som hela tiden utvecklas, skall kunna anlysera många fler prover från förhistoriska individer och besvara fler spännande frågor om vårt förflutna, säger Christos Economou.
De Indoeuropeiska språkens ursprung och har varit en omdebatterad fråga inom arkeologin.Till den Indoeuropeiska språkfamiljen hör över 400 språk, bland andra Hindi, Persiska, Grekiska, Latin, Tyska, Gaeliska och de Nordiska språken. Vad forskare nu gjort är att sekvenserat DNA från lämningar av människor som levde i Europa för mellan 8000 och 3000 år sedan, för att besvara ett stort antal frågor inom så vitt skilda fält som genetik och lingvistik. Resultaten visar att det förekommit flera stora folkförflyttningar i förhistorien.
– Vår studie visar att det finns starka genetiska kopplingar mellan kulturerna den Snörkeramiska kulturen, och som uppträder i norra Europa/Centraleuropa för ca 4500 år sedan, och herdekulturen Yamnaya, vars lämningar återfinns i ett steppområde i nuvarande Ryssland. Det innebär att individerna återfunna i den Snörkeramiska kulturen skulle ha ett ursprung i den Eurasiska steppen vilket i sin tur kan ge oss ledtrådar i hur några av de Indoeuropeiska språken nådde Europa, säger Christos Economou.
Genom att analysera DNA från sextionio förhistoriska individer återfunna i Europa tillsammans med tidigare publicerat material av DNA från förhistoriska individer, daterade till allt ifrån Palaeolitikum till Järnåldern, har forskarna även kommit fram till att det förekom stora förhistoriska folkförflyttningar från den Euroasiska steppen till norra Europa och Centraleuropa. Studien visar även att de första jordbrukarna som kom till Europa har ett identiskt genetiskt ursprung. De jägare/samlare som redan fanns i Europa när de nya jordbrukarna anlände levde kvar en längre tid och att deras genom över tid blandas med de anländande jordbrukarna.
DNA från individerna gravlagda i Yamnaya bidrar även till att lösa en annan gåta. Tidigare studier har nämligen visat att dagens Européer genetiskt är en blandning av tre förhistoriska populationer; jägare/samlare, de första jordbrukarna och en förhistorisk population med ursprung i nordöstra Eurasien. Spår från denna okända population har inte återfunnits i jägare/samlar populationer från det Europeiska fastlandet, men däremot märkligt nog i lämningar från en grupp jägare/samlare från den Skandinaviska halvön närmare bestämt i Motala.
Kontaktinformation
Mer information: Christos Economou, doktorand vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet, christos.economou@arklab.su.se, 08-16 2176
Under de senaste årtiondena har kejsarsnittsfrekvensen ökat kraftigt över hela världen. Helena Litorp har undersökt situationen i Tanzania och visar i sin avhandling att det inte endast var andelen kejsarsnitt som ökat, utan även mödradödligheten. En rad kliniska rekommendationer ges för bättre vårdkvalitet.
Adekvat tillgång till kejsarsnitt är en förutsättning för att kunna garantera kvinnor och deras barn en säker förlossning. Under de senaste årtiondena har dock kejsarsnittsfrekvenserna ökat kraftigt över hela världen. Hur väl möter den trenden FN:s femte milleniemål att minska mödradödligheten med 75 procent till slutet av 2015? Det övergripande syftet med den Helena Litorps avhandling har varit att genom att studera situationen i ett låginkomstland förstå effekterna av och orsakerna till att kejsarsnittsfrekvensen ökar.
Studierna utfördes på ett universitetssjukhus i Dar es Salaam, Tanzania, och visade en kraftig ökning av andelen kejsarsnitt under en 12-årsperiod; från var femte till varannan förlossning. Kejsarsnittsökningen var påtagligt hög i typiska ”låg-riskgrupper”.
– Vi fann att under samma tidsperiod som andelen kejsarsnitt ökade sjönk dödligheten för nyfödda barn, medan dödligheten för mödrar ökade. Vi fann också att nästan var tionde livshotande tillstånd under graviditet och förlossning samt mödradödsfall var relaterad till kejsarsnittskomplikationer, säger Helena Litorp.
Läkare och barnmorskor var generellt mer positiva till kejsarsnitt än intervjuade kvinnor, som nyligen genomgått kejsarsnitt. Både kvinnor och vårdgivare var dock redo att acceptera risker för mamman för att kunna ”säkra” ett bra utfall för det nyfödda barnet. Det framkom också att ett dåligt fungerande samarbete och konflikter mellan de olika kategorierna av läkare, samt mellan läkare och barnmorskor, ibland resulterade i onödiga kejsarsnitt.
– Vi såg dessutom att en rädsla för att bli skuldbelagda av kollegor och sjukhusledning för händelser med dåligt utfall ibland gjorde att vårdpersonal utförde kejsarsnitt utan medicinsk anledning.
Sammantaget lyfter avhandlingen en farhåga att kvinnors hälsa, intressen och röster nedprioriteras genom kejsarsnittsbeslutet till fördel för det nyfödda barnet och vårdgivarnas ansvarsfrihet, och belyser att överanvändning av kejsarsnitt inte ska ses som ett ”lyxproblem”, utan som ett utryck för en undermålig vård där kvinnor inte kan garanteras en säker vaginal förlossning. I avhandlingen presenteras en rad kliniska rekommendationer för att förbättra vårdkvalitén.
– En slutsats är att förebyggandet av medicinskt tvivelaktiga kejsarsnitt bör inkorporeras i de nya mål och riktlinjer som nu formuleras för tiden efter 2015, då Förenta Nationernas milleniemål för global hälsa går ut, säger Helena Litorp.
Avhandlingens titel: ”‘What about the mother?’ Rising caesarean section rates and their association with maternal near-miss morbidity and death in a low-resource setting.”
Kontaktinformation
Helena Litorp, Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, mobil: 070-254 27 94, e-mail: helena.litorp@kbh.uu.se
Astronomer vid bland annat Chalmers har hittat mängder av stoft och damm i en av de mest avlägsna galaxer som hittills har observerats. Upptäckten publiceras i Nature och är den första av sitt slag i en så avlägsen galax – ett spännande tecken på att galaxernas utveckling gick snabbt efter big bang.
En internationell forskargrupp där Kirsten Knudsen från Chalmers ingår har använt jätteteleskopen Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) och ESO:s VLT (Very Large Telescope) för att observera en av de yngsta och mest avlägsna galaxerna som hittills upptäckts. De överraskades när de upptäckte att systemet var långt mer utvecklat än man förväntat sig. Andelen stoft och damm i galaxen liknar den hos mer mogna galaxer, som till exempel Vintergatan. Stoft av det här slaget är viktigt för uppkomsten av liv eftersom det spelar en roll i hur planeter, komplexa molekyler och normala stjärnor bildas.
I observationerna studerade man galaxen A1689-zD1. Den går att studera eftersom dess ljusstyrka förstärks mer än nio gånger tack vare den spektakulära galaxhopen Abell 1689, som ligger mellan den unga galaxen och jorden och som fungerar som en gravitationslins. Om det inte var för den gravitationella förstärkningen så hade skenet från denna väldigt bleka galax varit alltför svagt för att kunna upptäckas. Galaxen pekades tidigare ut som mycket avlägsen i bilder från Hubbleteleskopet, men avståndet kunde då inte mätas tillräckligt noggrant.
Vi ser A1689-zD1 när universum var bara drygt 700 miljoner år gammalt – fem procent av dess nuvarande ålder (en rödförskjutning på 7,5). Det är en relativt blygsam galax – den har mycket mindre massa och lyser svagare än många andra objekt som tidigare studerats i det här skedet av det unga universum. Därför är den också ett mer typiskt exempel på en galax från den tiden.
A1689-zD1 är synlig som den var under en period i universums barndom som kallas återjoniseringens tidsålder. Då förde de första stjärnorna med sig en kosmisk gryning som lyste upp ett enormt och genomskinligt universum och som satte punkt för kosmos så kallade mörka år. Man förväntade sig att den skulle se ut som ett nybildat system, men galaxen överraskade astronomerna med sin rika kemisk sammansättning och stora mängder av interstellärt stoft.
Forskarna kunde bekräfta galaxens avstånd med hjälp av VLT, men de upptäckte dessutom att galaxen tydligt detekterats av Alma-observatoriet. Ett av de främsta målen med Alma har varit att upptäcka galaxer från det unga universum med hjälp av ljus från deras kalla gas- och stoftreserver.
– Tidigare har ingen sett en så avlägsen galax som lyser starkt på grund av stoft och damm. Det var en rejäl överraskning för oss att hitta den också med Alma. Den här galaxen är en riktigt imponerande stjärnfabrik, säger Kirsten Knudsen.
Galaxen är ett kosmiskt spädbarn – men den visade sig vara brådmogen. Vid en sådan ålder förväntade man sig en brist på tyngre grundämnen, det vill säga allt tyngre än väte och helium (inom astronomin kallas dessa metaller). Tyngre grundämnen tillverkas i stjärnornas innanmäten och sprids ut i rymden när stjärnorna exploderar eller dör på annat vis. Den här processen måste upprepas under flera stjärngenerationer för att producera tillräckligt av tyngre grundämnen som kol, syre och kväve.
Överraskande nog så ser det ut som galaxen A1689-zD1 skickar ut mycket långvågigt infrarött ljus. Ljuset har sträckts ut av universums expansion så pass att det har våglängd kring en millimeter när det når jorden och kan därför upptäckas av Alma. Att den lyser starkt är ett tecken på att galaxen redan har bildat många av sina stjärnor och avsevärda mängder tyngre grundämnen. Den innehåller mycket stoft, och har dessutom ett förhållande mellan stoft och gas som liknar det hos långt mognare galaxer.
– Fastän det exakta ursprunget till stoft och damm i galaxen fortfarande är okänt så visar våra upptäckter att det tillverkades väldigt snabbt, inom 500 miljoner år efter att stjärnor började bildas i universum. Kosmiskt sett är det en väldigt kort tidsram med tanke på att de flesta stjärnor lever under flera miljarder år, förklarar Darach Watson, astronom vid Köpenhamns universitet, som har lett forskarteamet.
Enligt forskningen tycks A1689-zD1 ha bildat stjärnor kontinuerligt i en måttlig takt sedan 560 miljoner år efter big bang. Alternativt kan den ha gått igenom en fas av extrem stjärnbildning som sedan avtog.
– Den här överraskande dammiga galaxen verkar ha haft bråttom att börja skapa sin första generation av stjärnor. I framtiden kommer Alma att kunna hjälpa oss att hitta fler galaxer som denna och försöka lära oss vad som gör dem så ivriga på att växa upp, avslutar Kirsten Knudsen.
Bildtext: Den här magnifika bilden, tagen av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble, visar den rika galaxhopen Abell 1689. Galaxhopens stora koncentration av massa böjer ljuset från objekt som ligger bortom den, och förstärker dessutom deras ljus så att de blir synliga. Ett sådant objekt, A1689-zD1, ligger inuti rutan men är alltför ljussvagt för att kunna synas tydligt i den här bilden. Nya observationer med teleskopen Alma och VLT har avslöjat att objektet är en dammig galax som vi ser när universum bara var 700 miljoner år gammalt.
Bild: NASA; ESA; L. Bradley; R. Bouwens; H. Ford; G. Illingworth
FAKTA
Om forskningen:
Forskningsresultaten presenteras i en artikel med titeln “A dusty, normal galaxy in the epoch of reionization” av D. Watson m. fl., och publiceras online i tidsskriften Nature den 2 mars 2015.
I forskarlaget ingår D. Watson (Niels Bohr Institute, Köpenhamns universitet, Danmark), L. Christensen (Köpenhamns universitet), Kirsten Kraiberg Knudsen (Chalmers), J. Richard (CRAL, Observatoire de Lyon, Saint Genis Laval, Frankrike), A. Gallazzi (INAF-Osservatorio Astrofisico di Arcetri, Firenze, Italien) och M. J. Michalowski (SUPA, Institute for Astronomy, University of Edinburgh, Royal Observatory, Edinburgh, Storbritannien).
Om ESO:
ESO – European Southern Observatory – är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. ESO bistår astronomer med toppmoderna forskningsanläggningar med stöd från Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO har byggt och driver ett antal av världens mest kraftfulla markbaserade astronomiska teleskop.
Om Alma:
Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) är ett teleskop som består av 66 gigantiska 12-meters och 7-metersteleskop och som ligger 5000 meter över havet på Chajnantorplatån i norra Chile. Alma är ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile, och är världens hittills största astronomiska projekt. Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.
Kontaktinformation
Robert Cumming, astronom och informatör, Onsa
la rymdobservatorium vid Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se. Kirsten Knudsen, docent i astronomi, Chalmers, 031-772 5526 eller 070-975 0956, kirsten.knudsen@chalmers.se
– Ända sedan jag började med röntgenlaserforskning har detta varit drömmen, att skapa en 3D-bild av ett biologiskt prov. Det är fantastiskt och ett genombrott för forskningsfältet, säger Tomas Ekeberg, biofysiker vid Uppsala universitet och förstaförfattare till studien.
I experimentet sprejade forskarna en aerosol av aktiva Mimivirus i en tunn stråle in i den pulsade röntgenlaserstrålen. Virusen spred röntgenljuset vilket skapade ett distinkt ljusmönster på en detektor. Genom en sofistikerad analysmetod skapades en 3D-bild av hundratals bilder av olika virus från olika håll. 3D bilden visade både dess form och inre struktur.
Viruset, ett så kallat Mimivirus, tillhör en märklig klass av jättelika virus som upptäcktes så sent som för cirka tio år sedan.
Mimiviruset är så stort – många gånger större än ett vanligt virus och större än vissa bakterier – att det fram till 2003 troddes vara en bakterie. Forskning har senare upptäckt flera liknande jättevirus, vissa till och med större än mimivirus. Viruset har också en komplex genetisk kod med nära 1000 gener till skillnad från exempelvis HIV som bara har ett tiotal gener.
Forskare har försökt studera virusets inre för att lära sig mer om dess ursprung. Har de till exempel ”lånat” gener från sin värdorganism? Är de mer ursprungliga än cellbaserade organismer, eller har de utvecklats från dessa?
Även om forskarnas 3D bild inte visade högupplösta detaljer kunde forskarna ändå bekräfta ett innehåll som var tydligt osymmetriskt. Det stämmer väl överens med tidigare bilder som tagits på frysta prover med hjälp av en annan teknik, men med denna nya teknik finns goda förutsättningar att få mer detaljerade bilder på organismer i ett aktivt och naturligt tillstånd. Nyligen har forskarna kunnat visa 2D-bilder av intakta bakterier med samma teknik.
Janos Hajdu, professor i biofysik vid Uppsala universitet som varit pionjär inom fältet strukturbiologi med hjälp av röntgenlaser, har identifierat nästa steg.
– Nästa milstolpe är att avbilda stora, enskilda proteiner med samma teknik, säger han.
Läs mer om SLAC.
Läs artikeln i Physical Review Letters.
Kontaktinformation
Tomas Ekeberg telefon: 018-4714584 e-post: ekeberg@xray.bmc.uu.se eller Janos Hajdu telefon: 070-4250194, e-post: janos@xray.bmc.uu.se.
Bipolära sjukdomar kännetecknas av extrema humör-, energi-, tanke- och beteendesvängningar. Sjukdomarna förekommer hos 1-3 procent av vuxna, men även hos barn, och medför ökad risk för dödlighet samt nedsatt social funktion. Även subsyndromal bipolaritet (där symtomen inte är uttalade nog att ställa diagnosen bipolaritet) är vanlig och funktionsnedsättande.
Under det senaste decenniet har det pågått en debatt om ökningen av bipolära sjukdomar hos barn och ungdomar. Enligt kliniska studier fortsätter bipolära sjukdomar i barn- och ungdomsåren ofta i vuxen ålder, medan befolkningsstudier visar att många med bipolaritet i barn- och ungdomsåren inte utvecklar sjukdomen som vuxna. Ökad kunskap om förlopp och tidiga prediktorer ger insikt i tillståndets utveckling, förbättrar möjligheterna att identifiera personer i riskzonen och skapar bättre förutsättningar för vård, behandling och omhändertagande.
Avhandlingen bygger på en 15-årsuppföljning av en befolkningsundersökning av depressiva gymnasieungdomar i Uppsala 1991-1993. 2300 ungdomar i 16-17 års ålder screenades för depression. För varje depressiv ungdom rekryterades en klasskamrat av samma kön och utan depressionssymtom till en referensgrupp. Cirka 300 ungdomar (80 procent flickor) med positiv screening och lika många ungdomar (samma könsfördelning) med negativ screening intervjuades kring psykisk ohälsa.
Efter cirka 15 år (2006-2009) genomfördes en uppföljning: 409 deltagare intervjuades angående psykiatriska diagnoser, personlighet och social situation; information om läkemedelsanvändning och sjukvård inhämtades från Socialstyrelsens nationella register. I den här avhandlingen har dessa ungdomars hälsa i vuxen ålder undersökts.
64 av de 90 deltagare med hypomanispektrumtillstånd i tonåren deltog i uppföljningen. Det kan vara svårt att skilja symtom på hypomanispektrumtillstånd från normala utvecklings- och tonårsproblem, men barn och ungdomar med hypomani har upphöjd sinnesstämning och kan ha andra symtom som till exempel minskat behov av sömn, vara lättdistraherad eller ha förhöjd självkänsla.
Majoriteten av de 64 deltagarna rapporterade depressionsepisoder som vuxna och sex personer uppfyllde kriterierna för bipolär sjukdom. Deltagarna med hypomanispektrum i ungdomen hade hög förekomst av generaliserad ångest, paniksyndrom, tvångssyndrom och personlighetsstörningar i vuxen ålder, dock inte högre än hos de med enbart depression i tonåren.
Bland ungdomarna med antingen depression eller hypomanispektrum fanns en ökad risk att utveckla bipolär sjukdom hos de som även hade beteendeproblem eller familjehistoria av bipolär sjukdom.
Data från Socialstyrelsens register visade högre konsumtion av läkemedel hos kvinnor med depression i tonåren jämfört med kvinnor utan depression. Hos män med depression i tonåren fanns inte någon ökad läkemedelskonsumtion.
– De flesta barn och ungdomar med hypomani utvecklar inte bipolär sjukdom som vuxna men många får andra hälsoproblem som depression, ångest och kroppslig sjukdom. Tillståndets förlopp påverkar upplägg för stöd och behandling, därför är det viktigt att uppmärksamma symtom, följa och stödja ungdomarnas utveckling; beteendestörningar och familjehistorik av bipolär sjukdom kräver speciell uppmärksamhet, säger Aivar Päären.
FAKTA
Avhandlingen Long-Term Health Outcome of Adolescent Mood Disorder: Focus on Bipolar Disorder försvarades den 20 februari.
Avhandlingen kan laddas ner i fulltext.
Kontaktinformation
Aivar Päären, aivar.paaren@neuro.uu.se, 018-471 4771
Dikad före detta våtmark, som nu används för skogs- och jordbruk, avger 11,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det kan jämföras med Sveriges samlade utsläpp på 57,6 miljoner ton (när markanvändningssektorn inte räknas med). Men i Sveriges rapportering till Klimatkonventionen blir utsläppen från dikad torvmark inte synliga eftersom de bakas samman med skogens tillväxt.
Rapport från Jordbruksverket visar vägen
Rapporten Utsläpp av växthusgaser från torvmark visar att dikade torvmarker bör omvandlas till våtmarker för att minska växthusgasutsläppen. Studier av växthusgasutsläpp från dikade torvmarker som används för skogsproduktion visar att näringsrika och väldränerade marker är större källor till växthusgaser än näringsfattigare, fuktigare marker.
– Det handlar om att ungefär tre procent av Sveriges landyta har dikad torvmark och om vilka av dessa områden som i första hand bör åtgärdas, säger Åsa Kasimir, forskare vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Hon är en av dem som medverkat till rapporten som publicerats i år. Bakom rapporten står Jordbruksverket, Skogstyrelsen, Naturvårdsverket, SLU, LRF samt Stockholms och Göteborgs universitet.
Återställd mark minskar de totala utsläppen
Att återställa den dikade marken till våtmark minskar avgången av både koldioxid och lustgas från marken. Visserligen ökar avgången av metan på sikt, men minskningen av koldioxid- och lustgasutsläppen är större och det innebär i sin tur att utsläppen av växthusgaser från marken totalt sett minskar.
– Eftersom det är bråttom att snabbt få ner växthusutsläppen så är det en effektiv miljöåtgärd att återställa våtmarker, säger Åsa Kasimir.
Förändring kräver nya regler
För att utdikad torvmark ska kunna återställas krävs initiativ från beslutsfattarna. Tänkbara vägar är att staten går in med riktlinjer eller stöd, anser Åsa Kasimir.
– Policymässigt behövs antingen piska eller morot. Antingen kan markägarna få betala för sina växtgasutsläpp eller så kan staten betala markägaren för att återställa den utdikade marken till våtmark, vilket kan vara en troligare väg eftersom staten tidigare förordade dikning. Det nya Landsbygdsprogrammet kan vara en väg.
Anläggning av våtmarker kan också ge andra fördelar. Våtmarkerna kan bland annat gynna biologisk mångfald och minska näringsläckaget till sjöar och vattendrag.
Kontaktinformation
Åsa Kasimir, Institutionen för geovetenskaper asa.kasimir@gu.se, 031-786 1960, 0704-911361
