Redan för 115 miljoner år sedan simmade en gigantisk släkting till dagens vithaj i haven utanför norra Australien, enligt en ny studie. Det här djuret, som tros ha varit åtta meter långt och vägt tre ton, levde över 100 miljoner år innan den välkända jättehajen megalodon såg dagens ljus.
De tidiga moderna hajarna fanns under dinosauriernas tidsålder och var små, sannolikt inte längre än en meter. De äldsta kända fossilerna är omkring 135 miljoner år gamla. Ur dessa små jägare utvecklades långt senare några av havens mest fruktade jättar: Den legendariska megalodon och dagens vithaj.
Nu har forskare, från bland annat Naturhistoriska riksmuseet, gjort ett häpnadsväckande fynd vid staden Darwin vid norra Australiens kust. De har funnit fem enorma ryggkotor som avslöjar en tidigare okänd gigantisk haj.
Fossil av ryggkota. Bild: Benjamin Kear/Naturhistoriska riksmuseet.
Forskare har tidigare visat att jättehajar fanns i haven för cirka 100 miljoner år sedan. Den här hajen, som tillhör samma grupp jättehajar, är 15 miljoner år äldre än så. Den tillhör en en stor hajgrupp som kallas lamniformer.
De fem kotorna är delvis mineraliserade och har nästan exakt samma form som kotor hos dagens vithaj. Vithajars kotor är omkring åtta centimeter i diameter, medan dessa kotor är över 12 centimeter.
Upp till åtta meter lång
För att uppskatta storleken på hajen samlades en internationell forskargrupp bestående av paleontologer, bildtekniker och fiskexperter från USA, Sverige, Australien och Sydafrika.
Genom att analysera kotmått från både levande och fossila hajar kunde forskarna, med hjälp av statistiska modeller, uppskatta storleken på fossilen från Australien. Det visar sig att denna haj var en verklig koloss – upp till åtta meter lång och med en vikt på omkring tre ton.
Härskade tidigare än man trott
Den utdöda hajen var utan tvekan ett topprovdjur som jagade fiskar och marina reptiler.
Fyndet befäster bilden av att hajar tidigt intog rollen som havens toppredatorer. Det här visar också att det skedde ännu tidigare än man hittills har trott, enligt forskarna.
Systemet runt hemlösa katter behöver bli mer stabilt. Idag bygger det på att katthem utför uppgifter som egentligen åligger myndigheterna att göra, enligt en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I Sverige och övriga världen finns ett stort antal hemlösa katter.
Enligt djurskyddslagen har de 21 länsstyrelserna ansvar för att ingripa när djur är hemlösa. Länsstyrelserna har inga egna katthem och anlitar därför privata aktörer för att ta hand om katter till länsstyrelsen beslutar vad som ska hända med djuren. Särskilt för skadade eller sjuka katter blir beslutet ofta avlivning.
I en ny studie från SLU undersökte forskare hur samarbetet mellan länsstyrelserna och upphandlade katthem fungerar i praktiken. Syftet var att belysa hur avtalen mellan parterna är utformade och hur katthemspersonalen upplever samarbetet.
Katthem får låg ersättning
21 länsstyrelser hade, enligt studien, 17 avtal med katthem. Dessa får ofta en mycket låg ersättning för sitt arbete.
Avtalen mellan länsstyrelser och katthem såg olika ut, men innehöll ofta mycket höga krav på katthemspersonalens kompetens, hur snabbt katthemmen ska kunna ta emot eller fånga in en katt, vad de ska dokumentera och vilken utrustning som krävs.
Ett dilemma
De flesta länsstyrelser kräver också att katthemmen tar över ägandet av katten, ibland redan direkt efter att katten har fångats in.
För katthemmen innebär det ett dilemma. De vet att de i praktiken utför en del av myndigheternas arbete – men utan att få full ekonomisk ersättning. Samtidigt har de förståelse för länsstyrelsernas begränsade resurser. Många katthem väljer därför att ta över ägandet snabbt, för att rädda katterna från avlivning.
Ojämnt omhändertagande
Studien visar att det nuvarande systemet har stora begränsningar. Hemlösa katter tas om hand på ett sätt som möjligen är billigt, men som varierar mellan olika län och i några län är det osäkert vad som händer med hemlösa katter.
Samhällsproblemet med hemlösa katter kan inte lösas med det nuvarande systemet, menar forskarna. Slutsatsen är att berörda aktörer, från kattägare till myndigheter och beslutsfattare, måste ta sitt ansvar för att förbättra situationen.
En grupp ungdomar är något mer tveksamt inställd till att göra värnplikt jämfört med andra, enligt en rapport från FOI. Det handlar om svenskfödda ungdomar med utlandsfödda föräldrar. Ungdomar som har fötts i ett annat land och sedan kommit till Sverige är däremot mer intresserade av värnplikten.
Materialet till rapporten, gjord på uppdrag av Försvarsmakten, omfattar omkring 500 000 totalförsvarspliktiga 18-åringar, födda mellan 2000 och 2004.
Forskaren Peter Bäckström på FOI har bland annat gått igenom det mönstringsunderlag som Sveriges 18-åringar är skyldiga att fylla i och skicka till Plikt- och prövningsverket. Där ställs frågor om inställningen till att göra grundutbildning med värnplikt.
Lumpen lockar olika mycket
Av rapporten framgår att ungdomar vars föräldrar har högre utbildning och höga inkomster är något mer positivt inställda till att göra värnplikt än ungdomar med föräldrar med låga inkomster och låg utbildning. Skillnaderna är små.
Samtidigt är det tydligt att ungdomar som är födda i Sverige, men har utlandsfödda föräldrar, är mer tveksamt inställda till att göra värnplikt.
– Det kan inte förklaras av bakomliggande skillnader i föräldrarnas socioekonomiska status, säger forskaren Peter Bäckström.
Utlandsfödda ungdomar visar dock ungefär samma vilja att göra lumpen som svenskfödda ungdomar med svenskfödda föräldrar.
Det är alltså de svenskfödda med utlandsfödda föräldrar som sticker ut.
– Vad det beror på vet jag inte, men en gissning är att det har något att göra med skillnader i förtroende och upplevd tillhörighet, säger Peter Bäckström.
Möjligt att påverka i skolan
Enligt Peter Bäckström bör Försvarsmakten, Plikt- och prövningsverket samt den svenska skolan överväga om de i större utsträckning behöver arbeta med att tidigt nå unga personer med utländsk bakgrund och öka tillgängligheten till det svenska försvarets verksamhet. När det gäller gymnasieskolan finns, enligt Peter Bäckström, nya möjligheter sedan höstterminen 2025.
– I den nya läroplanen för samhällskunskap blir nu totalförsvarskunskap ett obligatoriskt inslag. Sedan vore det bra med ytterligare samhällsvetenskaplig forskning om varför barn till invandrare, men inte invandrare själva, är mindre benägna än andra att vilja göra värnplikt.
Försvarsvilja kan finnas ändå
Det är viktigt att minnas att hög försvarsvilja och vilja att göra värnplikt inte alltid är samma sak, fortsätter Peter Bäckström. Försvarsvilja handlar om hur villig man är att ställa upp i en stridande eller icke-stridande roll för att försvara Sverige.
– Det är något man måste ha i bakhuvudet när man försöker tolka resultatet. En person kan mycket väl ha hög försvarsvilja, men samtidigt vara tveksam till att göra militär grundutbildning i Försvarsmakten.
Alla får inte göra lumpen
Peter Bäckström anser också att det är önskvärt med framtida studier som undersöker den sociala bakgrundens betydelse för att någon faktiskt påbörjar en värnpliktsutbildning. En persons inställning i ett mönstringsunderlag visar nämligen inte om den som fyllde i det faktiskt fick göra värnplikten.
– För bara för att en person vill göra lumpen betyder det inte nödvändigtvis att han eller hon får göra det. Och den kunskapen är viktig för att få en bild av den sociala representationen inom värnpliktsförsvaret, säger Peter Bäckström.
En studie vid Örebro universitet visar att smörsyra som bildas av bakterier kan göra tjocktarmen mer motståndskraftig. Resultaten banar väg för bättre behandling av tarmsjukdomen IBS.
Irritabel tarm, IBS, är en vanlig mag-tarmsjukdom som ofta saknar effektiv behandling. Tillståndet kan ge diarré, förstoppning, smärta och magknip, vilket i många fall påverkar livskvaliteten och vardagen för de drabbade.
Forskare har länge misstänkt att personer med IBS har en lägre produktion av smörsyra, något som kan påverka tarmens skyddande barriär och bidra till symtomen.
Lucka i forskningen
Smörsyra bildas naturligt av tarmbakterier när vi äter fiberrik kost, men kunskap har saknats om hur smörsyra påverkar tarmens funktion i realtid i kroppen.
– Vi såg en lucka i forskningen. Man hade visat effekter i cellstudier och djurförsök, men den direkta påverkan i människans tarm var mindre utforskad, säger Rebecca Wall, forskare i mikrobiologi vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Förändringar i realtid
I studien tittade forskarna på hur smörsyra kan skydda tarmen hos både friska personer och patienter med IBS.
De isolerade en liten del av tjocktarmen med hjälp av små ballonger i en koloskopimodell. På så sätt kunde forskarna släppa in en bestämd mängd smörsyra och ta prover från tarmens vävnad före och efter.
Resultaten visar att smörsyra gjorde tjocktarmen mer motståndskraftig när den utsattes för stress. Därmed minskade tarmens genomsläpplighet hos personer med IBS.
Steg mot bättre behandling
Studien tyder på att smörsyra kan stärka tjocktarmens barriär och ger stöd för att ämnet kan vara en lovande behandling mot IBS i framtiden.
– Förhoppningsvis gör denna studie att medicinforskningen kommer längre och hittar ett botemedel mot tarmsjukdomen IBS, som försämrar så många människors liv, säger Rebecca Wall.
Uppdraget för SR, SVT och UR håller på att bli mer nationalistiskt. Det är ett av resultaten i en studie där forskare gått igenom statliga utredningar och politiska förslag kring public service.
Maria Jansson, professor i genusvetenskap vid Örebro universitet, har tillsammans med en forskarkollega analyserat statliga utredningar och propositioner om svensk public service mellan 2012 och 2024.
Svensk public service innebär radio och tv ”i allmänhetens tjänst” och bedrivs av Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion.
Regeringen vill stöpa om
En slutsats i den nya studien är att den politiska styrningen av svensk public service är på väg mot en mer nationalistisk utveckling.
– I linje med tidigare forskning kan vi se att den senaste tiden har inneburit en politisering av diskussionen om public service. Tidö-regeringen föreslår flera förändringar som innebär ett skifte i jämförelse med en tidigare linje som partierna varit tämligen överens om, säger Maria Jansson i ett pressmeddelande.
Uppdrag tonas ned
Till exempel har public service-uppdraget som rör jämställdhet och mångfald tonats ned väsentligt. Jämställdhetsuppdraget har strukits helt och kommer inte att utvärderas längre.
Formuleringen av det så kallade speglingsuppdraget har ändrats. Tidigare handlade det om att ”spegla förhållanden i hela landet och den variation som finns i befolkningen”. Det har ändrats till ”spegla hela befolkningen”.
– Det kan tyckas vara en petitess, men tillsammans med andra skrivningar om att public service ska förmedla ”svensk verklighet” och ”svenska perspektiv” så är det en ganska dramatisk förändring som vi tolkar som att politikerna vill använda public service för att skapa svenskhet, snarare än att spegla publiken i dess mångfald, säger Maria Jansson.
Del av större utveckling
– Jag har sett liknande strykningar av uppdrag som rör jämställdhet och mångfald även på andra områden och tolkar det som en del av en större strategi där jämställdhet och mångfaldsreformer, som kvinnorörelser och andra aktörer kämpat för under mycket lång tid, stryks.
Den politiska signalen är att frågorna har lägre prioritet, säger Maria Jansson.
Debatten om public service har hittills ofta handlat om sänkta anslag och om att omorganiseringar innebär en risk för ökad politisk styrning.
– Våra resultat visar att det har skett ett skifte även i hur man ser på jämställdhet och mångfald och att de här förändringarna hänger samman med en nationalistisk riktning på politiken, säger Maria Jansson.
Snusandet fortsätter att öka i Sverige och det så kallade vita snuset är en motor i utvecklingen. Numera består fyra av tio sålda snusdosor av vitt snus.
Efter att vitt snus introducerades 2016 har den totala snuskonsumtionen ökat med 40 procent om man ser till antal kilo snus. Vad gäller antal sålda dosor har snuskonsumtionen fördubblats.
Det framgår av en ny rapport från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Fyra av tio dosor är vitt snus
Det så kallade vita snuset spelar en stor roll i uppgången. Under 2024 var konsumtionen av vitt snus 20 procent högre jämfört med året före, medan det ”vanliga” bruna snuset istället minskade med tio procent.
Under 2024 var fyra av tio sålda snusdosor vitt snus.
− Det vita snuset ersätter inte bara brunt snus, utan bidrar till en total ökning av snusandet i Sverige, säger Mats Ramstedt, forskningsansvarig på CAN, i ett pressmeddelande.
Politik, vitt snus och vejp
Sveriges tobakspolitik har förändrats. Målet är inte längre att minska själva användningen, utan att minska de medicinska och sociala skador som tobak och nikotin orsakar.
Som en del av den nya inriktningen har skatten på cigaretter höjts både 2024 och 2025, medan skatten på tobakssnus, alltså ”vanligt” brunt snus, har sänkts.
Vitt snus är ett slags smaksatt snus som inte innehåller tobak. Däremot innehåller det i regel nikotin, som utvinns ur tobaksplantan.
En vejp är samma som e-cigarett, elektronisk cigarett. Vanligtvis består den av en metallhylsa med en kammare som kan laddas med en vätska eller en ampull med smakämnen. Ofta innehåller vätskan också nikotin i olika halter. Vejpande är vanligast bland unga människor.
Källa: CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
Vejpandet planar ut
De senaste åren har också präglats en ökning av så kallat vejpande, alltså bruk av så kallade e-cigaretter. Mellan 2021 och 2023 skedde ett femfaldigande av användningen. Det kopplas till att mer lättanvända produkter kom ut på marknaden, att antalet försäljningsställen trefaldigades och att produkterna fick ökad synlighet i sociala medier.
Den ökningen tycks nu ha avstannat, enligt den nya rapporten. Användningen av vejp ökade inte under 2024, men minskade inte heller. Det är oklart varför vejpandet har planat ut, enligt Mats Ramstedt på CAN.
Cigaretter mindre vanliga
Bruket av traditionella cigaretter har däremot halverats sedan 2003.
Nedgången är en fortsättning på en långsiktig minskning av rökningen som inleddes redan i mitten av 1970-talet. En central förklaring är en alltmer restriktiv tobakspolitik, säger Mats Ramstedt.
− Det visar att det är politiskt möjligt att genom tillgänglighetsbegränsningar och prisökningar åstadkomma en kraftig minskning av rökningen.
Behandling av långsamväxande hjärntumörer kan leda till försämrade kognitiva funktioner, som svårigheter att byta fokus och sämre språkförmåga. Det visar en studie ledd från Göteborgs universitet.
Långsamväxande hjärntumörer, så kallade IDH-muterade gliom, har en relativt god prognos. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålning och cellgifter.
En ny studie visar dock att många patienter får mätbara kognitiva försämringar under det första året efter behandlingen – effekter som hittills inte studerats mycket.
Flera viktiga funktioner påverkas
Forskarna har följt patienter vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Totalt ingick 127 personer som opererades och i de flesta fall även fick strål- och cellgiftsbehandling enligt gällande riktlinjer och vårdprogram. Deltagarna genomgick omfattande tester av sina kognitiva förmågor både före operationen och ett år efter.
Främst påverkades de exekutiva funktionerna, det vill säga förmågor som behövs för att planera och organisera tillvaron. Tydligast var nedsättningar i förmågan att växla fokus. Det var också vanligt med försämringar i språkfunktioner som verbalt tempo, språklig inlärning och minne.
Försämringarna märkes mest hos patienter som fått både strål- och cellgiftsbehandling efter kirurgin, samt bland äldre deltagare i studien.
Förändringar tidigt efter behandling
Dessa funktioner är kopplade till de delar av hjärnan där långsamväxande gliom oftast uppstår. Det rör sig om pannloben som styr beteende, personlighet, omdöme och impulskontroll, samt tinningloben där hörsel, minne, språk och känslor kontrolleras.
– Patienter med IDH-muterade gliom lever generellt många år med sin sjukdom och vi ser att en hög andel får mätbara förändringar i kognitiv funktion redan tidigt efter behandling, säger Isabelle Rydén, doktorand inom klinisk neurovetenskap vid Göteborg universitet och neuropsykolog på Sahlgrenska universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.
– Det här understryker vikten av att följa upp kognitiva funktioner på samma sätt som vi följer bilddiagnostik och andra medicinska parametrar, fortsätter hon.
Effekter bör vägas in
Resultaten visar att kognitiva konsekvenser måste vägas in när behandling planeras. Cancerbehandlingen är i många fall avgörande för prognosen, men att enbart låta vårdprogrammens tidsramar styra besluten är inte alltid optimalt, menar forskarna.
Men Isabelle Rydén betonar att det inte handlar om att avstå behandling.
– För vissa patienter är det helt självklart att sätta in intensiv behandling tidigt. Men för andra, där sjukdomen utvecklas långsammare, är det terapeutiska fönstret bredare, vilket innebär en onödig risk för kognitiva biverkningar om strålbehandling och cellgifter initieras för tidigt, säger hon.
I nästa steg ska forskargruppen undersöka hur patienternas kognitiva funktioner utvecklas över längre tid. De planerar att kartlägga vilka faktorer som påverkar förloppet och vilka områden i hjärnan som är särskilt känsliga för negativa behandlingseffekter.
Omkring en tredjedel av det avfall som verksamheter som skolor, butiker eller sjukhus lämnar till förbränning hade kunnat återvinnas. Huvuddelen av det som slängs är förpackningar i plast och papper – material som det egentligen finns etablerade insamlingssystem för.
På uppdrag från Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet undersökt elva svenska avfallsförbränningsanläggningar för att se vilken typ av avfall som verksamheter lämnar till förbränning. Det kan handla om avfall från butiker, skolor eller sjukhus.
– Resultatet visar att det finns stor potential att förbättra källsorteringen hos verksamheter, säger Henric Lassesson, avfallsexpert och projektledare vid IVL Svenska Miljöinstitutet, i ett pressmeddelande.
Avfall samlades in och sorterades i tolv huvudgrupper samt ett antal undergrupper som exempelvis hårda plastförpackningar, batterier och hemtextil. Resultaten visar att plast och papper utgör de största andelarna av avfallet, följt av trä, övrigt och textilier.
I en del fall syntes det tydligt att till exempel förpackningarna var utsorterade men ändå kommit med avfallet som gick till förbränning. Andra gånger var de uppblandade bland annat avfall.
Lite farligt avfall – mycket kartongförpackningar och elkablar
Mängden farligt avfall som hittades var liten. Det visar att de flesta förstår att färg, kemikalier, batterier och annat farligt avfall ska sorteras ut och tas om hand separat.
Sammantaget visar resultaten att ungefär en tredjedel av verksamhetsavfallet som går till förbränning består av avfall med egna insamlingssystem. Det mesta av detta är förpackningar. Resten är livsmedel, returpapper, elektronik och annat farligt avfall.
– Några avfall som dök upp i förvånansvärt stora mängder var emballeringsband av plast, pappförpackningar av ren kartong, elkablar och e-cigaretter. Om det har blivit så på grund av kunskapsbrist, lathet eller något annat går inte att säga utifrån den här studien men det ser ut att vara en hel del värdefulla material som går förlorade genom detta, säger Henric Lassesson.
Tidigare har det saknats kunskap om det här avfallet eftersom verksamheter inte behöver rapportera in vad som slängs i det.
– Genom det här projektet finns nu underlag i form av ett stort antal plockanalyser, vilket innebär att kunskapsläget har förbättrats avsevärt även om osäkerheter kvarstår. Den förbättrade kunskapen lägger också grunden för mer träffsäkra åtgärder framöver, säger Henric Lassesson.
En AI-modell kan känna igen olika fästingarter, enligt en ny studie. Tekniken kan på sikt hjälpa till att övervaka arter i Sverige, både befintliga och nya arter.
Effekterna av klimatförändringen skapar bättre förutsättningar för fästingar att överleva och föröka sig. En tydlig trend är också att inhemska fästingarter ökar i utbredning i Sverige.
Att ta reda på hur arterna breder ut sig kräver i regel mycket resurser och manuellt arbete. Men det börjar förändras.
I ett projekt med så kallad medborgarforskning har allmänheten skickat in cirka 15 000 egna bilder på fästingar till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. En AI-modell har sedan tränats på att, via bilderna, känna igen olika fästingarter.
Det visar sig att AI-modellen kan identifiera fästingarter med relativt hög träffsäkerhet. Den skulle, enligt forskarna, också ge bättre möjligheter att upptäcka nya arter i landet.
Unik data kan samlas in
Kombinationen av AI-modell och medborgarforskning kan bli ett kraftfullt verktyg för att övervaka fästingarter i realtid och kan i förlängningen bidra till att förebygga sjukdomsspridning, enligt forskarna.
Arbetssättet frigör resurser eftersom en AI-modell kan sortera och artbestämma tusentals bilder på kort tid. Tillvägagångssättet gör det också möjligt för forskare att ta del av data som annars vore omöjlig att samla in.
Forskare har undersökt drygt 20 personer som nyligen diagnostiserats med inflammatorisk muskelsjukdom. Resultatet visar att högintensiv intervallträning förbättrar kondition och musklernas uthållighet mer än traditionella hemträningsprogram som oftast används i behandlingen.
Idiopatiska inflammatoriska myopatier (IIM) är en grupp ovanliga autoimmuna sjukdomar som orsakar muskelsvaghet och trötthet. Standardbehandlingen består av läkemedel i kombination med lätt till måttlig hemträning, men effekten på konditionen har varit begränsad.
Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt om högintensiv intervallträning kan ge bättre resultat.
I studien deltog 23 patienter son nyligen insjuknat i IIM. Deltagarna rekryterades från Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm och Akademiska sjukhuset i Uppsala. De slumpades till två grupper: en som tränade högintensiv intervallträning på cykel tre gånger i veckan under tolv veckor, och en som följde ett hemprogram med måttlig intensitet.
Forskarna mätte personernas syreupptagningsförmåga, muskeluthållighet och tecken på sjukdomsaktivitet före och efter träningsperioden
Tydliga förbättringar med högintensiv träning
Resultaten visar att gruppen som genomförde den högintensiva intervallträningen förbättrade sin syreupptagningsförmåga med i genomsnitt 16 procent, jämfört med 1,8 procent i hemträningsgruppen.
Muskeluthålligheten ökade också mer vid högintensiv träning och muskelprover visade tecken på förbättrad mitokondriefunktion, vilket är avgörande för cellernas energiproduktion.
Samtidigt var sjukdomsaktiviteten stabil i båda grupperna, vilket tyder på att den intensiva träningen är säker. Det finns inga tecken på att träningen ökade inflammation eller muskelskador.
– Vanliga symtom vid IIM är muskelsvaghet och nedsatt uthållighet. Vår studie visar att högintensiv intervallträning är säker och ger markant förbättrad muskelfunktion och syreupptagningsförmåga. Den ökade konditionen kan minska risken för hjärt-kärlsjukdom, samtidigt som patienterna orkar mer och blir mer självständiga. Det här kan bli ett viktigt komplement till läkemedelsbehandling för att förbättra fysisk kapacitet och livskvalitet, säger Kristofer Andreasson, forskare vid institutionen för medicin på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Forskarna betonar att studien är liten och att fler studier behövs för att bekräfta resultaten och undersöka effekterna på längre sikt.
Ett hormon som produceras i sköldkörteln kan spela en nyckelroll i utvecklingen av prostatacancer. Genom att blockera en receptor för hormonet har forskare kunnat hämma tillväxten av tumörceller i prostata hos möss, och upptäckten kan i framtiden öppna för nya sätt att behandla vissa typer av aggressiv prostatacancer.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige och den näst vanligaste i världen. Ungefär var tionde svensk man drabbas av sjukdomen och cirka 2 200 män avlider varje år i sjukdomen.
Om sjukdomen upptäcks tidigt behandlas den ofta genom att minska mängden testosteron i kroppen. Många patienter blir dock resistenta mot den behandlingen, vilket gör att antalet tillgängliga behandlingar då blir begränsat.
Nu har en internationell forskargrupp, som letts av Umeå universitet och Wiens medicinska universitet i Österrike, upptäckt att ett hormon som produceras i sköldkörteln kan spela en viktig roll i utvecklingen av prostatacancer. Detta kan öppna upp för ny forskning om möjliga behandlingar för cancern.
– Resultaten tyder på att den aktuella receptorn är en drivkraft i cancerns tillväxt. Ämnen som blockerar den skulle därmed kunna vara ett mål för framtida läkemedel mot prostatacancer, säger Lukas Kenner, gästprofessor vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Den receptor det handlar om heter tyroidhormonreceptor Beta, TRβ och den binder sköldkörtelhormonet trijodtyronin. I laboratorieförsök har forskarna sett att en aktivering av hormonet leder till en kraftig ökning av antalet prostatacancerceller.
Men när receptorn TRβ hämmades med hjälp av en aktiv substans minskade tillväxten av cancerceller påtagligt. Substansen används i dag enbart inom forskning för att just blockera TRβ.
Tumörer blev mindre
Forskarna gjorde sedan tester med substansen på möss och såg då att de tumörer som behandlas förblev mindre eller utvecklades betydligt långsammare.
Mest effektiv var behandlingen i modeller av prostatacancer som blivit resistent mot behandling som minskar mängden testosteron, den formen som i dag är svår att behandla kliniskt.
När forskarna gick igenom data från grupper av patienter med prostatacancer stöddes dessa fynd. I vävnadsprover gick det att se förhöjda nivåer av TRβ i tumörer i prostata jämfört med i frisk vävnad.
Dessutom visar genetiska analyser att mutationer hos många prostatacancerpatienter förändrar signalvägarna för sköldkörtelhormon, vilket talar för att blockering hormonet och dess receptor kan vara ett mål för fortsatt forskning för att hitta nya behandlingar av prostatacancer.
– Naturligtvis är det en balansgång att inte förändra hormonbalansen i sköldkörteln mer än nödvändigt för att bekämpa cancer i en annan del av kroppen, och det blir förmodligen inte en lösning för alla typer av prostatacancer. Fortsatt forskning får svara på hur en behandling skulle kunna se ut eventuellt i kombination med andra behandlingar. Klart är att detta är ett intressant spår, säger Lukas Kenner.
Gröna fonder skiljer sig förvånansvärt lite från vanliga fonder. Det visar en granskning av nästan 7 000 europeiska investeringsfonder som forskare på KTH och Stockholms universitet har gjort.
För många sparare är investeringar inte bara ett sätt att öka kapitalet, utan också ett sätt att visa och stödja sina värderingar. I dag klassas en majoritet av Europas fonder som hållbara eller miljöfrämjande, vilket innebär att miljontals sparare placerar sina pengar i produkter som de uppfattar som mer hållbara alternativ.
Forskare vid KTH och Stockholms universitet har analyserat gröna fonder för att se hur stora skillnaderna egentligen är jämfört med traditionella fonder. 6 888 fonder undersöktes och resultatet visar att det ofta är mycket små skillnader, förutom när det gäller energisektorn som sticker ut.
Små skillnader trots stora förväntningar
För att jämföra fonderna har forskarna använt en metod lånad från ekologin som vanligtvis används för att jämföra likheter mellan arter i olika miljöer, men här anpassad för att mäta hur lika eller olika fondportföljerna är.
Studien visar att antagandet om att gröna fonder skulle vara fundamentalt annorlunda än traditionella sällan stämmer.
– När man ser till vilka tillgångar fonderna äger, och hur dessa är fördelade, är skillnaderna överraskande små. Detta trots EU:s omfattande regelverk som ska skapa tydlighet och transparens, säger Mark Sanctuary, forskare vid institutionen för industriell ekonomi och management på KTH, i en nyhet på KTH:s webbplats.
En förklaring till att skillnaderna inte är särskilt stora säger han är att företag bedöms på olika sätt. Olika bedömare väger in olika faktorer och når därför ofta olika slutsatser om samma företag.
Dessutom är det inte alltid tydligt vad som egentligen mäts: företagets faktiska påverkan på miljö och samhälle, eller företagets ekonomiska risk kopplad till miljöfrågor? Den otydligheten gör det svårt för fondförvaltare – och ännu svårare för sparare – att orientera sig.
EU:s ”gröna” fond-klassning
EU:s system för att kategorisera investeringsfonder utifrån hur ”gröna” de är heter Sustainable Finance Disclosure Regulation (SFDR):
Artikel 9 – Fonder med hållbarhet som primärt mål (den strängaste kategorin)
Artikel 8 – Fonder som främjar miljömässiga eller sociala egenskaper vid sidan av finansiella mål
Artikel 6 – Konventionella fonder utan hållbarhetskrav
Numera klassificeras en majoritet av Europas fonder som artikel 8 eller 9*, som miljontals sparare placerar sina pengar i.
Vanligt att vissa företag väljs bort
Forskarna såg också att den vanligaste strategin för att skapa en grön fond är att utgå från en bred, traditionell portfölj och helt enkelt plocka bort vissa typer av företag, till exempel de som arbetar med fossila bränslen, tobak eller vapen.
Detta minskar visserligen risken för kontroversiella innehav, men innebär inte per automatik att kapitalet styrs mot mer hållbara, innovativa eller framtidsinriktade verksamheter.
I praktiken får många investerare därför en något “avskalad” version av samma marknad – inte en portfölj som skiljer sig i grunden.
Energisektorn det stora undantaget
Det fanns dock ett område där gröna fonder skiljde sig tydligt från traditionella: energisektorn.
– Här hittar vi konsekventa och betydande skillnader. Det finns helt enkelt mer tillförlitlig data om utsläpp och klimatpåverkan inom energibranschen, vilket gör det lättare att välja företag som faktiskt presterar bättre ur klimatsynpunkt. Samtidigt har tekniken för förnybar energi blivit mer konkurrenskraftig ekonomiskt, och EU:s klimatpolitik har stärkt sektorns tillväxtmöjligheter. Sammantaget gör detta att gröna fonder verkligen kan sticka ut just här, säger Mark Sanctuary.
Om miljömärkningen inte alltid visar hela bilden – vad ska investerare då titta på?
– Det är mycket svårt att jämföra fonder, särskilt med tanke på att en fond kan ha hundratals innehav som dessutom förändras över tid. Vår förhoppning är att den metod vi använder i studien kan bidra till bättre överblick och göra det lättare att se verkliga skillnader. Med ökad transparens blir det också lättare för investerare att se vilka fonder som faktiskt tar ett seriöst grepp om hållbart sparande.
Bakterier som bildar biofilm orsakar stora problem i vården. Forskare vid Chalmers har nu utvecklat en metod som dödar bakterier utan antibiotika eller giftiga metaller – med hjälp av årets Nobelprisbelönade material, metallorganiska ramverk.
Bakterier som fastnar på ytor kan växa och bilda biofilm – ett segt hölje som skyddar bakterierna och gör dem svåra att bekämpa. Biofilmer trivs i fuktiga miljöer och orsakar stora problem inom vården, där bakterier kan fästa på katetrar, implantat och andra medicintekniska produkter. Det kan leda till vårdrelaterade infektioner och ökad risk för antibiotikaresistens.
Beläggning dödar bakterier
I en studie visar nu forskare på Chalmers att de hittat ett nytt sätt att angripa biofilm genom att skapa en beläggning med en sorts nanostrukturer – metallorganiska ramverk – som dödar bakterier mekaniskt.
– Vår studie visar att de här strukturerna kan fungera som en form av spetsar som fysiskt skadar bakterierna, och helt enkelt punkterar dem så att de dör. Det är ett helt nytt sätt att använda metallorganiska ramverk, säger Zhejian Cao, forskare i materialteknik vid Chalmers i ett pressmeddelande.
Beläggningen är uppbyggd på ett sätt som gör att den kan appliceras på en mängd olika ytor, och också användas med andra material. En stor fördel, enligt forskarna, är att metoden förhindrar eller minskar bildning av biofilm utan att antibiotika eller giftiga metaller behöver användas.
– Det motverkar ett stort globalt problem, eftersom det eliminerar risken för att bakteriebekämpningen orsakar antibiotikaresistens, säger Zhejian Cao.
Upptäckare får kemipriset
Metallorganiska ramverk, så kallade MOF-material, är en relativt ny materialklass vars upptäckare belönas med 2025 års Nobelpris i kemi. MOF består av metalljoner som binds samman till tredimensionella nätverk med stora håligheter och kanaler, vilket ger materialen speciella egenskaper.
Tekniken väntas få bred användning, bland annat för biogaslagring, koldioxidinfångning, katalys och för att utvinna vatten ur torr luft. Chalmersforskarna har utforskat en helt annan funktion i sin studie.
– Det har gjorts tidigare försök att använda metallorganiska ramverk för antibakteriella ändamål, men då har bakterierna dödats av giftiga metalljoner eller antimikrobiella medel som strukturerna har släppt ut. Vi har i stället odlat en MOF-struktur ovanpå en annan, vilket gör att det bildas vassa nanospetsar som tränger igenom och dödar bakterierna när de närmar sig, säger Zhejian Cao.
Rätt avstånd löste utmaning
Nanospetsarna skapades genom att kontrollera kristalltillväxten i materialet. En stor utmaning var att hitta rätt avstånd mellan dem för att maximera effekten.
– Om avståndet mellan spetsarna är för stort kan bakterier slinka igenom och fästa på ytan. Om avståndet i stället är för litet kan spetsarnas mekaniska belastning på bakteriehöljet minska så att bakterierna klarar sig undan – samma mekanism som gör att man kan ligga på en spikmatta utan att skada sig, säger Zhejian Cao.
Storskalig produktion möjlig
Forskaren Lars Öhrström, som har arbetat med metallorganiska ramverk i 30 år, lyfter fram flera praktiska fördelar med att använda MOF-beläggningar för bakteriebekämpning på ytor.
– De här beläggningarna kan produceras vid mycket lägre temperaturer än till exempel de spikar av grafen som tidigare har tagits fram på Chalmers. Det underlättar för storskalig produktion och gör det möjligt att applicera beläggningarna på temperaturkänsliga material, till exempel de plaster som används i medicinska implantat, säger Lars Öhrström, professor i kemiteknik vid Chalmers och fortsätter:
– Dessutom kan de organiska polymererna i metallorganiska ramverk skapas från återvunnen plast, vilket potentiellt kan bidra till en cirkulär ekonomi.
Biofilm kan bildas av bakterier. Illustration: Depositphotos
Biofilm orsakar problem på många håll
När bakterier fäster vid en yta börjar de producera ett segt, skyddande hölje. Detta skapar en gemensam struktur – biofilm – där bakterierna kan växa och kapsla in sig. De blir då betydligt svårare att bekämpa.
Förutom att det orsakar problem i vården kan biofilm också bildas på fartygsskrov och leda till påväxt av alger och havstulpaner, vilket sänker fartygens fart och ökar bränsleförbrukningen. Dessutom används ofta biocidfärger, som innehåller giftiga bekämpningsmedel, i kampen mot biofilm på skrovet. Detta skapar risk för att skadliga ämnen läcker ut i vattnet.
Även industriella rörsystem kan drabbas, med korrosion, igensättningar och högre energiförbrukning som resultat.
En ny studie från Uppsala universitet kopplar traumatiska upplevelser i barndomen till svårare graviditet och förlossning senare i livet. Födande med barndomstrauman får oftare havandeskapsförgiftning, föder oftare med kejsarsnitt och får oftare stora blödningar jämfört med andra.
Hur barndomstrauman eventuellt påverkar förlossningar finns hittills mycket lite kunskap om, konstaterar forskare vid Uppsala universitet.
Deras nya studie bygger på svar från 1 253 kvinnor som svarade på tre frågeformulär under tidig graviditet. Kvinnorna följdes också upp ett år efter förlossningen. Frågorna rörde barndomstrauman, förlossningssätt och förlossningskomplikationer.
De trauman som avses handlar om fysiskt och emotionellt trauma, fysisk och emotionell försummelse och familjär dysfunktion. De tillfrågade grupperades efter antalet rapporterade traumatiska upplevelser:
42 procent av kvinnorna uppgav noll barndomstrauman och 46 procent uppgav ett till tre trauman.
12 procent uppgav fyra eller fler barndomstrauman.
Tuffare på många vis
De med fyra eller fler trauman hade överlag flest komplikationer vid sina förlossningar jämfört med andra, visade det sig.
Fyra gånger fler i gruppen med flest trauman fick havandeskapsförgiftning, jämfört med gruppen utan rapporterade barndomstrauman. Dubbelt så många födde med kejsarsnitt. Förekomsten av stor blödning vid förlossning var också mer än trefaldigad. Gruppen med flest trauman fick också mycket oftare antibiotika i samband med födseln.
Viktigt att fånga upp utsatta
Det här är något som vården bör uppmärksamma, menar Per Kristiansson, specialistläkare i allmänmedicin och adjungerad professor vid Uppsala universitet.
– Vården behöver våga fråga kvinnor om händelser som barn, för att kunna ge de traumatiserade ökad uppmärksamhet under graviditeten för att förebygga eller mildra de negativa följderna efter förlossningen, säger Per Kristiansson i ett pressmeddelande.
En ny studie från Lunds universitet tyder på att tatueringar kan vara en riskfaktor för melanom. I studien syns en 29-procentig ökad melanomrisk för tatuerade personer, jämfört med icke-tatuerade personer.
Forskare vid Lunds universitet har under flera år undersökt eventuella samband mellan tatueringar och cancer.
Utgångspunkten är att det inte finns mycket forskning och kunskap om långsiktiga hälsoeffekter av tatueringar.
– Vi känner inte till de långsiktiga hälsoeffekterna av tatueringar. Därför behöver vi klargöra hur kopplingen mellan tatueringsfärg och hudcancer ser ut, säger Christel Nielsen, docent och forskare i epidemiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
En tatuerad befolkning
Ungefär en av fem i Sverige är tatuerade. Av kvinnor under 40 år är över 40 procent tatuerade. De flesta får sin första tatuering mellan 18 och 35 år och vissa är ännu yngre. De yngre exponeras därmed för tatueringsfärg under nästan hela livet.
Samtidigt har förekomsten av melanom, även kallat malignt melanom, ökat kraftigt under de senaste 30 åren, bland annat på grund av mer UV-strålning. Men även exponering för kemikalier misstänks spela en roll.
Årligen drabbas ungefär 5 000 svenskar av melanom.
Exponering för kemikalier tros öka risk för hudcancer. Bild: Annie Spratt, Unsplash.
Nya fynd om melanom
Forskarnas första studie publicerades våren 2024 och visade på ett möjligt samband mellan tatueringar och lymfom. I en andra studie fann forskarna inget samband mellan tatueringar och skivepitelcancer i huden.
I den nu publicerade studien identifierade forskarna 2 880 personer mellan 20 och 60 år som diagnostiserats med melanom. Dessa personer matchades sedan, var och en, med tre individer från befolkningsregistret, av samma kön och ålder men utan melanom.
Via enkäter fick forskarna information om huruvida personerna var tatuerade eller inte. De tittade sedan på andra faktorer som solvanor, solarieanvändning och hudtyp och justerade resultaten efter dessa. På så sätt kunde forskarna uppskatta risken för melanom hos tatuerade personer jämfört med icke-tatuerade personer – och samtidigt säkerställa att resultatet inte berodde på andra skillnader, som sol- och solarievanor.
Risken tycks öka
– Efter att vi tagit hänsyn till dessa faktorer såg vi en 29 procent ökad relativ risk bland tatuerade personer, säger Emelie Rietz Liljedahl, biträdande forskare i toxikologi vid Lunds universitet.
Risken för melanom är alltså 29 procent högre, enligt studien, om man är tatuerad jämfört med om man inte är det.
Resultaten gäller på gruppnivå och inte på individnivå. De säger alltså inget om en enskild persons cancerrisk.
Forskarna betonar dock att fler studier behövs innan det går att fastställa ett orsakssamband.
Hur ska tatuerade läsare tänka kring detta?
– Vi ser en riskökning. Men det är en relativ ökning av en risk som är förhållandevis låg till att börja med, det får man tänka på, säger Christel Nielsen.
– Det är alltid bra att ta hand om sin hud och vara observant. Är man minsta tveksam kring något på huden, gå och kolla upp det.
I fall där samband kan misstänkas mellan tatueringar och cancer är det inte alltid som hudförändringen dyker upp på eller intill tatueringen, såvitt forskarna har kunnat se.
– Därför är det bra att man håller koll på hela kroppen, oavsett om man har tatueringar eller inte, säger Christel Nielsen.
Färger kan bli skadliga
Något i färgen bör vara förklaringen till en eventuellt ökad cancerrisk, enligt forskarna. När tatueringsfärg sprutas in i huden uppfattar kroppen den som ett främmande ämne, vilket gör att immunförsvaret aktiveras. Färgpigmenten kapslas in av immuncellerna som dels håller dem på plats och dels, via lymfvätskan, transporterar dem till lymfkörtlarna.
– Azopigment är de vanligaste organiska färgämnena i tatueringsfärg. Det kan vara en potentiell risk eftersom man sedan tidigare vet att de kan brytas ner till skadliga kemikalier som kan orsaka cancer. Speciellt gäller det vid exponering för UV-strålning från solen, solarier eller laserbehandlingar, säger Emelie Rietz Liljedahl.
Fram till 2022 var marknaden för tatueringsfärg relativt oreglerad, men då trädde ett tillägg till EU:s kemikalielagstiftning i kraft och införde koncentrationsgränser för kemikalier i tatueringsfärg. Trots det visar marknadskontroller att färgen fortfarande kan innehålla giftiga kemikalier över gränsvärdena, säger Emelie Rietz Liljedahl.
Autoimmunt spår
– Parallellt med att myndigheterna fortsätter arbetet med att reglera marknaden behöver vi förstå vilka mekanismer som gör att tatueringar eventuellt kan öka risken för cancer. Som epidemiologer är vår roll att hitta mönster i befolkningen. Nu behövs uppföljande studier som undersöker varför de här mönstren uppstår, säger Christel Nielsen.
– Våra resultat tyder på att det kan vara något som händer i immunförsvaret och därför går vi nu vidare och fortsätter utforska möjliga samband mellan tatueringsexponering och autoimmuna sjukdomar, som psoriasis och sköldkörtelsjukdom där också immunförsvaret är inblandat.
Bild: Depositphotos
Några fakta om melanom
Melanom och malignt melanom är samma sak.
Melanom är en av de allvarligaste formerna av hudcancer och även en av de cancersjukdomar som ökar mest.
Det är vanligare med melanom om man har bränt sig många gånger i solen. Men melanom kan uppstå var som helst på huden.
Det vanligaste symtomet på melanom är en helt ny fläck eller knuta som har vuxit eller ändrat utseende. Det kan också vara ett gammalt födelsemärke som börjar förändras i färg, form eller storlek.
Risken att insjukna i melanom före 80 års ålder, i hela befolkningen, är ungefär 3,1 procent för kvinnor och 3,5 procent för män.
År 2024 var melanom den tredje vanligaste cancerformen hos män och den fjärde vanligaste hos kvinnor i Sverige.
Överlevanden är god, särskilt vid tidig upptäckt. 94 av kvinnorna och 90 procent av männen överlever minst 10 år efter att de fått diagnosen malignt melanom i huden.
Källor: 1177, Kari Nielsen, Lunds universitet, samt Cancerfonden
Luftprover som samlats in för att mäta radioaktivt nedfall visar sig rymma ett oväntat dna-arkiv. Nu kan forskare följa hur mossors sporspridning har förändrats över decennier – och hur snabbt naturens kalender ställs om i takt med ett varmare klimat.
När Försvarsmakten på 1960-talet började samla in luftprover för att mäta radioaktivt nedfall från kärnvapentester fanns ingen tanke på mossor. Men på de glasfiberfilter där proverna sparades fastnade också dna från pollen, sporer och andra biologiska partiklar – något som långt senare uppmärksammades av forskare vid Umeå universitet.
– Proverna har visat sig utgöra ett oväntat, helt unikt och mycket spännande arkiv över dna från biologiska luftspridda partiklar, säger Nils Cronberg, växtforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Spridning av sporer startar tidigare
Forskarna vid Lunds universitet och Umeå universitet har undersökt hur spridningsperioden för luftburna sporer från mossor förändrats under 35 år för 16 olika arter och grupper. Analysen visar att spridningen av sporer nu i genomsnitt börjar fyra veckor tidigare och når sin topp sex veckor tidigare jämfört med 1990.
– Det är en stor skillnad, särskilt med tanke på att sommaren är kort i norr, säger Nils Cronberg.
Varm höst ger sporerna en kick
Varmare höstar gör att mossornas sporkapslar hinner utvecklas längre innan vintern startar, vilket ger en biologisk kickstart som gör att sporerna frigörs tidigare på våren. Det mest överraskande är dock att det inte är vårens väder som styr tidpunkten för sporspridningen.
– Vi hade förväntat oss att det var tiden för snösmältningen eller lufttemperaturen under samma år som skulle vara avgörande, men det visade sig vara klimatförhållandena under föregående år som vägde tyngst, säger Fia Bengtsson, tidigare växtforskare vid Lunds universitet.
Prover som en gång samlades in för att spåra radioaktivt nedfall används nu för att avslöja hur klimatförändringarna påverkar mossorna. Analyser visar att mossor i norra Sverige påverkas av varma höstar. Bild: Nils Cronberg, Lunds universitet.
Ny förståelse av biologiska förändringar
Förutom att visa hur snabbt klimatförändringarna påverkar ekosystemen öppnar studien dörren till en helt ny metod för att förstå biologiska förändringar över tid. Samma typ av dna-analyser kan också göras för andra växt- och djurgrupper. Eftersom mätplatser finns över hela Sverige kan forskarna följa utvecklingen bakåt genom decennierna – från norr till söder.
– Vi förutser att våra resultat och kunskap om hur naturen har förändrats från 1970-talet och framåt kommer att bli en del av den internationella klimatpanelens, IPCC:s, nästkommande rapport om dokumenterade effekter av klimatförändringar, säger Nils Cronberg.
,_juni_2022c.jpg){kind=link}