AI kan användas för att ge en mer precis dödstidpunkt, något som kan vara avgörande för bland annat mordutredningar. Metoden är utvecklad av forskare vid Linköpings universitet och Rättsmedicinalverket som har tränat AI-modellen på så kallade metaboliter i tusentals blodprover från verkliga dödsfall.
När kroppen dör påbörjas en mängd biologiska processer. Organ och vävnader börjar brytas ner vilket bland annat leder till förändringar av små molekyler i blodet som kallas metaboliter. De bryts ned på ett förutsägbart sätt som korrelerar med hur lång tid det gått från dödstidpunkten.
– Det ger oss möjligheten att bedöma när en individ faktiskt har avlidit, något som är väldigt viktigt för rättsmedicinska utredningar, men också för polisens arbete. De behöver till exempel lägga resurserna på rätt vittnen i rätt tidsperiod i den avlidnes liv, säger Henrik Green, professor i forensiska vetenskaper vid Linköpings universitet och forskare vid Rättsmedicinalverket.
De metoder som i nuläget används för att fastställa dödstidpunkt, även kallat postmortalt intervall, är bland annat kroppstemperatur, likstelhet och mängden kalium i ögats glaskropp. Dessa metoder ger dock osäkra svar efter att ett par dagar förflutit sedan dödstidpunkten.
Metoden som nu utvecklats av forskare använder i stället artificiell intelligens (AI) för att analysera metaboliterna i blodprov som samlas in vid obduktion.
Modellen kan säga ungefärlig dödstidpunkt i upp till 13 dagar
Totalt har blodprover från över 45 000 obduktioner samlats av Rättsmedicinalverket under nästan tio år, en databas som sakar motsvarighet i hela världen. Blodproverna används för att hitta olika kemiska substanser som droger, läkemedel eller gifter. Men även koppens egna metaboliter går alltså att hitta i blodproverna.
Av dessa 45 000 prover har 4 876 med känt postmortalt intervall använts för att träna AI-modellen.
– Det är en guldgruva med data som finns hos Rättsmedicinalverket. Men vi kunde också visa att det inte behövs den stora mängd data som man kanske tidigare trodde. Det räcker med några hundra individer för att göra motsvarande modeller, vilket gör vår metod användbar även i laboratorier världen över som inte har tillgång till lika mycket data, säger Rasmus Magnusson, postdoktor vid Institutionen för medicinsk teknik vid Linköpings universitet.
Forskarna visade att deras nya modell kunde förutse tiden från dödens inträffande till obduktionen med en precision på ungefär en dag även för de som varit avlidna i upp till 13 dagar. En tydlig förbättring mot dagens metoder. Enligt Elin Nyman, docent inom systembiologi vid Institutionen för medicinsk teknik vid Linköpings universitet, var det ett högriskprojekt som inte nödvändigtvis skulle funka.
– Vi visste att många yttre faktorer påverkar kroppens nedbrytning och var förvånade att signalen från kroppens metaboliter var så pass stark när det gäller att förutsäga postmortalt intervall. Det dataset vi har idag ger information om vilken dag dödsfallet skedde, men vi vet inte när på dygnet de dog, säger hon.
Nästa steg: Kunna avgöra när på dygnet någon dött
Forskarnas nästa steg är att ta fram ett dataset med mer precis information om dödstidpunkten för att sedan kunna träna modeller som både skall ge säkrare uppskattningar av det postmortala intervallet och kunna avgöra vilken del av dygnet ett dödsfall skett.
– Rättsmedicinska bedömningar innebär ofta ett pusselliknande detektivarbete. Det här nya verktyget ger oss bättre möjligheter att bedöma hur länge någon varit avliden även när det gått en längre tid sedan dödsfallet, vilket har stor betydelse särskilt i mer komplexa ärenden. Vi arbetar nu vidare med utveckla än mer träffsäkra modeller, säger Carl Söderberg, rättsläkare och forskare vid Rättsmedicinalverket.
När vi pratar om dyslexi tänker många på svårigheter med att läsa och skriva. Men vad händer när elever har både dyslexi och särskild begåvning? En avhandling visar att de flesta barn med både dyslexi och särskild begåvning uppnår resultat inom eller över normalnivå på standardiserade läsförståelsetest med flervalsfrågor. Det kan innebära att svårigheterna förblir osynliga – både för lärare, elever och föräldrar.
Hur kan vi upptäcka dyslexi hos elever med särskild begåvning? En ny avhandling från Karlstads universitet har undersökt just detta. Studien bygger på resultat från läs- och skrivtester, skattningsskalor för särskild begåvning samt intervjuer med 24 elever mellan 10 och 16 år. Flera av dem har en tidigare begåvningsutredning med konstaterad IQ över 120 och en dyslexidiagnos.
I studien undersöks hur några vanliga tester som identifierar läs- och skrivsvårigheter och hur elever, vårdnadshavare och lärare uppmärksammar begåvningen – samt hur eleverna själva beskriver sin skolvardag, sina strategier och sina erfarenheter av stöd.
– Resultaten visar att eleverna i studien har tydliga avkodningssvårigheter, men trots dyslexi, så uppnår de flesta resultat inom eller över normalnivå på standardiserade läsförståelsetest med flervalsfrågor. Detta testformat tycks ofta mäta strategianvändning snarare än faktisk läsförmåga, vilket gör att dyslexi kan maskeras. Det är lättare för lärare att rätta sådana test, men det får inte gå före vad tester faktiskt avser att bedöma – läsförståelse eller strategianvändning, säger Tove Ekelund, doktor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.
Annan dyslexiprofil än förväntat
Resultaten visar också att elever med både särskild begåvning och dyslexi kan ha en annan dyslexiprofil än den vi brukar förvänta oss.
– Många har till exempel ett högt fonologiskt korttidsminne och tydliga avkodnings- och stavningssvårigheter, säger Tove Ekelund.
Det innebär att dyslexi riskerar att förbises om vi har en alltför snäv bild av hur dyslexi ska se ut. Ett högt fonologiskt korttidsminne bör därför inte utesluta dyslexi, utan snarare väcka frågor om samtidig särskild begåvning.
Tove Ekelund menar att alla barn borde testas för dyslexi, oavsett särskild begåvning.
– Tidig screening är viktig. Att identifiera elever med dyslexi tidigt gör det möjligt att påbörja avkodningsträning i ett tidigt skede. Därför är obligatoriska kartläggnings- och bedömningsmaterial viktiga för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter. Elever med dyslexi löper också större risk för psykisk ohälsa än andra elever. Det gör det extra viktigt med tidig identifiering och ge adekvata stödinsatser. Skolans ansvar är stort. Som förälder behöver man också avsätta tid för att stötta sina barn i skolarbetet.
Kan vara svårare att upptäcka särskild begåvning
Studien visar också att det kan vara svårare att upptäcka särskild begåvning hos barn med dyslexi.
– Resultaten visar tydligt att lärare ofta underskattar elevernas begåvning, medan vårdnadshavare och elever själva ser den klarare. Det är därför viktigt att lyssna på vårdnadshavare som säger att deras barn har särskild begåvning. När eleven också har dyslexi visar studien att det blir ännu svårare för lärare att upptäcka begåvningen. Då riskerar fokus att hamna på svårigheterna, medan styrkorna hamnar i skymundan. Följden kan bli att eleven varken får tillräcklig stimulans för sin begåvning eller adekvat stöd för sina läs- och skrivsvårigheter.
För att prestera på topp i sporter på snö och is räcker det inte längre med att ha bäst fysik. Du måste också kunna läsa, förstå och styra kontakten med underlaget. Det visar en studie som undersökt den tekniska utvecklingen inom vintersport.
Forskare vid Luleå tekniska universitet har gjort en översiktsstudie där de analyserat 277 vetenskapliga artiklar om vetenskapen bakom olympiska vintersporter. Enligt forskarna finns en gemensam nämnare för längdåkaren som jagar det perfekta glidet, den alpina åkaren som vill ta svängen utan att tappa fart och hockeyspelaren som behöver explosiva starter och snabba stopp: Allt handlar om kontakten mellan utrustning och underlag.
– Underlaget må vara den osynliga motståndaren, men med rätt teknologi går det att läsa och därmed skaffa sig ett övertag. Att vinna handlar inte bara om fysiologi utan även om att kunna nyttja kontakten med underlaget till sin fördel, säger Andreas Almqvist, professor i maskinelement vid Luleå tekniska universitet.
I praktiken handlar det om tribologi: läran om friktion, slitage och smörjning. För en längdskidåkare gäller det att optimera fästet utan att offra glidet, medan det inom alpint och hockey är kantgreppet som är det centrala.
– Snö och is är material som förändras med temperatur, luftfuktighet och solinstrålning men också av interaktionen med utrustningen. Modern idrottsteknologi utvecklas därför för att läsa av och för att kunna styra kontakten, säger Andreas Almqvist.
Tekniken bakom glidet
I sin översikt lyfter forskarna några huvudsakliga insikter om vintersport och teknisk utveckling.
När det gäller längdskidåkning och skidskytte så är utrustningen i dag en högteknologisk vetenskap: Skidan är en avancerad kompositkonstruktion med styvhet och spann som påverkar hur trycket fördelas mot snön och belagets ytstruktur, mikrotopografin, kan bearbetas med stenslip och handverktyg (rillers, som skapar struktur i skidornas belag) för att hantera vattenfilmen som bildas under skidan.
Vattenfilmen kan hjälpa – och stjälpa
När snön är varm fungerar en tunn hinna av smältvatten nämligen som smörjmedel och minskar friktionen. Men blir vattenfilmen för tjock så uppstår en sugeffekt som bromsar skidan. Det är därför strukturen i belaget gör skillnad: slipstruktur och rill skapar mikroskopiska dräneringssystem som kan avgöra om skidan “suger” eller “släpper”.
Flourförbudet har förändrat strategin
Sedan förbudet mot fluorvallor infördes har också strategin kring vallor förändrats. Utan fluorets extremt vattenavstötande egenskaper måste vallateamen nu hitta nya vägar att optimera val av belag, struktur och övrig preparering för olika snötyper och förhållanden.
Sensorer och data hjälper till
En annan insikt är användningen av avancerade positioneringssystem och sensorer för att förstå var tid går förlorad eller vinns och varför glidet förändras. Genom att analysera hastighetsvariationer med banans höjdprofil och snöns egenskaper kan det fattas mer evidensbaserade beslut om vilken skida som går snabbast för dagen.
För att vara snabbast i spåret krävs högteknologisk utrustning. Bild: Depositphotos
Fysiken bakom farten
I alpina grenar kan man få uppfattningen att det handlar om rent mod, men i själva verket är det en kamp om att bevara rörelseenergi. Varje sväng kostar fart genom friktion mot snön och luftmotstånd. Moderna alpina skidor har därför utvecklats som ett helhetssystem i kompositmaterial, där bindningen designats för säkerhet och för bästa möjliga kraftöverföring från pjäxan och där skidan gör åkningen stabil och förutsägbar.
Skidan är en programmerad fjäder, det handlar inte bara om att skidan är styv eller mjuk utan om var och hur den böjer sig under belastning. Med rätt uppbyggnad kan man få bättre kantgrepp utan att skidan blir slagig och därmed svårkontrollerad i hög fart. Bindningssystemet påverkar också hur kraften överförs från pjäxan ner i snön.
I fartdisciplinerna dominerar luftmotståndet. Därför optimeras position, hjälm och dräkt med hjälp av avancerade strömningsmekaniska beräkningar och i vindtunnel. En bättre position minskar luftmotståndet och ger därmed mätbara tidsvinster.
När utrustning ger för stora fördelar eller risker, kommer det att finnas begränsningar, exempelvis kring bindningssystemets höjd och strikta standarder för tävlingsdräkterna. Det betyder att alpin teknologi balanserar prestanda, säkerhet och rättvisa.
Tekniken i ishockey
I ishockey är det tydligt att teknologi inte bara sitter på kroppen. Den sitter även i arenan. Dagens klubbor består av kompositmaterial där flex och kick kan anpassas för olika skottstilar. Skridskorna är formbara för maximal kraftöverföring och komfort och skenor med snabbfästen av högkvalitativt stål förenklar anpassningen till olika iskvaliteter.
Hur skenan är slipad och profilerad påverkar acceleration, riktningsändring och stopp. Det är som att justera bilens växellåda och däck samtidigt och det kan anpassas efter isens hårdhet och spelarens roll.
Flexibla sargar och glas är inte bara byggstandard; de kan även kopplas till minskad skaderisk på elitnivå. Arenans materialval blir alltså en del av arbetet med att förebygga skador.
Man kan också analysera mönster och beslutsfattande genom att spåra spelare och puck, vilket kan kombineras med AI-baserade modeller. Det påverkar både träning, scouting och hur sporten presenteras för publik.
Med hjälp av maskininlärning kan en elektronisk näsa ”lukta sig” fram till tidiga tecken på äggstockscancer i blodet. Enligt en studie är den AI-baserade metoden både snabb och träffsäker.
Äggstockscancer upptäcks ofta först när sjukdomen har hunnit långt, vilket försämrar prognosen. En orsak är att symtomen är diffusa och lätt kan förväxlas med vanligare och mindre allvarliga besvär.
Nu utvecklar forskare vid Linköpings universitet en så kallad elektronisk näsa som ska göra det möjligt att identifiera sjukdomen tidigare – och därmed inleda behandling i rätt tid.
– Vår metod skulle kunna underlätta införandet av nya screeningsprotokoll och utvecklingen av diagnostiska metoder, vilket i sin tur kan bidra till att förbättra överlevnadsgraden, livskvaliteten och de övergripande kliniska resultaten, säger Donatella Puglisi, biträdande professor vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Algoritmer urskiljer cancerformer
Tekniken att upptäcka cancer med hjälp av elektroniska näsor har funnits i många år. Men den snabba utvecklingen inom maskininlärning och AI gör det möjligt att använda den etablerade tekniken på nya sätt.
Forskarna i Linköping använder en prototyp utrustad med 32 avancerade sensorer som reagerar på olika flyktiga ämnen från det prov som analyseras. Varje cancerform avger unika flyktiga ämnen, vilket gör att olika cancertyper har sin egen ”lukt”.
– Vi försöker efterlikna luktsinnet hos däggdjur på konstgjord väg. Nu har vi utvecklat en algoritm som kan särskilja äggstockscancer från livmodercancer och från friska kontrollgrupper med data från en elektronisk näsa, säger Donatella Puglisi.
Mer träffsäker än biomarkör
I dag söker vården efter specifika biomarkörer i blodet när cancer misstänks. Men provanalysen är långsam och har ofta stor osäkerhet.
– Dessa tester bygger ofta på en enda biomarkör och saknar den precision som krävs för att upptäcka sjukdomen i ett tidigt stadium. Vår metod ligger därför långt före både i träffsäkerhet och i förmågan att identifiera tidig sjukdom, säger Jens Eriksson, docent vid Linköpings universitet.
Forskarna har utvecklat en metod som inte kräver identifiering av en enskild biomarkör. I stället analyserar den elektroniska näsan sammansättningen av flyktiga ämnen som avges från blodplasma.
Maskininlärningsmodeller tränas
Den insamlade informationen bearbetas med hjälp av avancerad maskininlärning som kan känna igen mönster kopplade till äggstockscancer. Modellerna har tränats på kända prover från en biobank, och enligt forskarna uppgår verktygets träffsäkerhet till 97 procent.
– Det är ett enkelt test som tar tio minuter och genast ger ett tydligt resultat. Vår metod kan testa många personer till en låg kostnad och är mycket mer precis än det som finns på marknaden idag. Den här studien är en pilot, men vi hoppas att den ska kunna användas som en del av cancerscreening inom tre år. Just nu har vi fokuserat på att upptäcka cancer, men tillämpningarna är oändliga, säger Jens Eriksson.
Äggstockscancer i siffror
År 2022 rapporterades omkring 325 000 nya fall av äggstockscancer världen över.
Samma år registrerades över 200 000 dödsfall kopplade till sjukdomen.
Enligt World Cancer Research Fund väntas antalet fall öka kraftigt fram till år 2050.
Personer som arbetar natt har en högre risk att drabbas av kranskärlssjukdom, som är en typ av hjärtsjukdom. Nu visar en studie på över 220 000 personer att ett högre fiberintag tycks kunna bidra till att minska denna risk.
Människokroppen är anpassad för att sova på natten. Att arbeta på natten går emot detta naturliga mönster och kan innebära en extra belastning på kroppen, inklusive hjärtat. Tidigare forskning har kopplat nattarbete till en ökad risk för kranskärlssjukdom, och eftersom arbetstider ofta inte går att förändra ville forskare vid Uppsala universitet undersöka om kostvanor kan ha en skyddande effekt.
Forskarna använde data från 220 000 personer i UK Biobank (2006–2010) och delade in deltagarna i tre grupper:
Dagarbetare
Skiftarbetare med sporadiska nattpass
Regelbundna nattarbetare
Deltagarna hade fyllt i ett detaljerat frågeformulär om sina kostvanor och vid en uppföljning efter cirka 12 år visade det sig att nattarbetare som åt lite fibrer hade högre risk för kranskärlssjukdom, än de som åt mer fibrer.
– Ett måttligt fiberintag på cirka 19 gram per dag kopplades till lägre risk för de som jobbade natt regelbundet. För de som jobbade natt ibland räckte cirka 15 gram. Nuvarande rekommendationer för vuxna ligger på cirka 25 gram fiber per dag, säger Diana Nôga, forskare vid Uppsala universitet.
Fibrer kan stödja hjärthälsan hos nattarbetare
Forskarna poängterar att siffrorna från studien inte är officiella kostrekommendationer utan att de visar ett mönster i denna brittiska studie: högre fiberintag var kopplat till lägre risk för hjärtsjukdom bland nattarbetare.
– Kopplingen mellan fibrer och lägre risk för hjärtsjukdom beror inte bara på att de som äter mer fibrer generellt har en hälsosammare livsstil. Vi har justerat för olika livsstilsfaktorer i analysen. En möjlig förklaring, som stöds av tidigare forskning, är att fibrer kan förbättra tarmfloran och även minska blodfetterna, vilket kan vara extra bra för hjärtat hos personer som jobbar natt, säger Christian Benedict, professor i farmakologi vid Uppsala universitet.
Ett ökat intag av fiberrika livsmedel, som fullkornsprodukter, grönsaker, frukt, baljväxter och linser, kan enligt forskarna vara ett enkelt sätt att förbättra hjärthälsan för nattarbetare. Det förutsätter dock att man inte har medicinska hinder, som till exempel kroniska mag-tarmsjukdomar.
– Kostförändringar bör ses som ett komplement, inte en ersättning, till andra hälsosamma vanor som att inte röka, vara fysisk aktiv och få tillräckligt med sömn, säger Diana Nôga.
Arkeologer vid Göteborgs universitet har hittat flera gruvor från bronsåldern i sydvästra Spanien. Fynden kan vara en viktig pusselbit för att förstå var metallen i skandinaviska bronsåldersföremål har sitt ursprung.
Under februari har forskare gjort en arkeologisk inventering i området kring Cabeza del Buey i provinsen Badajoz. Totalt dokumenterades sex gruvor från bronsåldern, allt från mindre brytningsplatser till större gruvmiljöer.
– Gruvorna innehåller koppar, bly och silver – metaller som var centrala i bronsålderns ekonomi och långväga handelsnätverk, säger Johan Ling, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
I en av gruvorna hittade forskarna omkring 80 bergartsyxor med rännor, verktyg som användes för att krossa och bearbeta malm.
Ett sammanlänkat Europa
Genom blyisotopanalyser och kemiska analyser av skandinaviska bronsföremål har forskare tidigare kunnat visa att metallen i dessa föremål i många fall har sitt ursprung i sydvästra Spanien
– De nya fynden av bronsåldersgruvor som gjorts under de senaste tio åren, både av andra forskargrupper och genom de omkring 20 nya gruvor som vår forskargrupp har dokumenterat mellan 2024 och 2026, förändrar vår förståelse av hur sammanlänkat Europa var redan för 3 000 år sedan, säger Johan Ling.
Bergartsyxor med ränna hittades vid en av de mindre gruvorna. Verktygen användes för att krossa och utvinna koppar- och blymalm. Bild: Johan Ling, Göteborgs universitet.
Omfattande utvinning av metall
Forskarna menar att fynden visar att metallutvinningen i sydvästra Europa var mer omfattande och organiserad än man tidigare trott. De ger också en konkret arkeologisk grund för de kemiska och isotopiska analyser som pekar mot långväga kontakter under bronsåldern, vilket ger nya insikter i hur metaller spreds över kontinenten.
– Fynden av de nya bronsåldersgruvorna i Extremadura är bara toppen av ett isberg. I denna region, liksom i Andalusien, uppskattar vi att det kan finnas uppemot 150 förhistoriska gruvor som ännu varken dokumenterats eller undersökts, säger Johan Ling.
– Detta kan i grunden förändra vår bild av bronsålderns världssystem, där koppargruvorna utgjorde en av den tidens viktigaste drivkrafter, fortsätter han.
Inventeringen har gjorts i samarbete med Universidad de Sevilla och arkeologer från Museo Arqueológico Provincial de Badajoz.
Fler fall av kolorektalcancer upptäcks tidigt med screening. Det visar en studie där 278 000 60-åringar slumpmässigt erbjöds koloskopi, avföringstest eller ingen undersökning alls.
Forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet har undersökt om screening kan vara en effektiv metod för att upptäcka kolorektalcancer i ett tidigt skede.
Kolorektalcancer, det vill säga cancer i tjock- och ändtarm, är numera en av de vanligaste cancerformerna. Tidig upptäckt och förebyggande insatser är avgörande för att minska dödligheten i sjukdomen.
Två screeningmetoder undersöktes
I studien deltog över 278 000 personer som slumpmässigt delades in i tre grupper. En grupp lottades till koloskopi medan den andra erbjöds två omgångar med avföringsprov, som följdes av koloskopi om ett av proverna var positivt. En tredje grupp fick ingen undersökning alls.
Enligt forskarna visar resultaten att båda screeningmetoderna leder till att fler fall av cancer upptäcks i ett tidigt skede. Effekten är tydligast under det första året, då majoriteten av undersökningarna genomförs.
− Det är bra eftersom cancer som upptäcks tidigt oftare kan behandlas framgångsrikt. För många cancerformer finns ingen möjlighet till förebyggande behandling, men i det här fallet kan man också upptäcka och ta bort adenom – förstadier som annars hade kunnat utvecklas till cancer, säger Marcus Westerberg, docent vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Deltagare har följts under lång tid
Forskningen är en del av den svenska studien SCREESCO, som startade 2014 för att undersöka hur effektivt två olika screeningmetoder på lång sikt kan minska dödligheten i kolorektalcancer. Om undersökningen upptäckte förstadier till cancer erbjöds patienterna behandling enligt gällande riktlinjer. Deltagarna följdes sedan genom register till och med 2020.
Vid uppföljningens slut såg forskarna att antalet fall av mer avancerad kolorektalcancer hade minskat i båda grupperna som genomgått screening. Den tydligaste effekten sågs i gruppen som lämnat avföringsprov: 0,61 procent utvecklade kolorektalcancer, jämfört med 0,73 procent i kontrollgruppen.
− Vi kan visa att fallen av avancerad cancer tenderar att minska mot slutet av perioden i gruppen som slumpades till att lämna avföringsprov. Det kan tala för en förebyggande effekt av screeningen genom att man tagit bort förstadier till cancer, säger Anna Forsberg, docent vid Karolinska institutet.
Hopp om minskad dödlighet
Studien har också tittat på möjliga risker med ett ökat antal koloskopier. Forskarna såg en liten ökning av blödningar i mage och tarm samt blodproppar, främst under det första året då flest undersökningar genomfördes. Händelserna var dock ovanliga, och den totala dödligheten var densamma i samtliga grupper.
Forskarna planerar att följa deltagarna till 2030 för att kunna utvärdera hur effektiva de olika screeningmetoderna är när det gäller att minska dödligheten i kolorektalcancer på lång sikt.
– Den här delstudien ger oss stort hopp om att screening också kommer att visa sig minska dödligheten i kolorektalcancer i båda grupperna när studien slututvärderas om cirka fem år, säger Anna Forsberg.
Mer om screening
I Sverige har screening för kolorektalcancer med avföringstestet FIT (fekalt immunokemiskt test) erbjudits personer i åldern 60-69 i Region Stockholm och Region Gotland sedan 2015. Sedan 2020 omfattar erbjudandet även personer i åldern 60–74 år.
Det som avgör om människor går och röstar som vuxna grundläggs redan i tonåren. Det visar en studie som pekar på att tidiga värderingar om ansvar och delaktighet är viktigare än både politiskt intresse och kunskap om politik.
Forskare vid Högskolan Dalarna har följt unga i Sverige från tonåren till vuxen ålder. Genom att koppla politiska attityder i 13–16-årsåldern till registerdata har forskarna kunnat studera faktiskt valdeltagande i riksdagsvalen 2018 och 2022. Därmed har forskarna undersökt vilka faktorer som har betydelse på lång sikt.
– Våra resultat visar att det är tidiga värderingar om ansvar och delaktighet som har störst betydelse för om man röstar som vuxen, snarare än hur intresserad eller kunnig man upplever sig vara i politik, säger Erik Lundberg, docent i statsvetenskap vid Högskolan Dalarna.
Sambandet mellan tidiga medborgerliga normer och vuxet valdeltagande kvarstår även när man tar hänsyn till socioekonomisk bakgrund och tidigare röstning.
Tydliga skillnader efter kön och bakgrund
Studien visar också tydliga könsskillnader i vägarna till valdeltagande.
Bland kvinnor hänger röstning i vuxen ålder ihop med fler faktorer, som medborgerliga normer, politiskt intresse och tillit till det politiska systemet. För män är just sambandet mellan tidigare röstning och fortsatt deltagande särskilt starkt.
Studien visar också att bakgrund har stor betydelse för valdeltagande även på lång sikt. Personer med utländsk bakgrund var mindre benägna att delta i val i vuxen ålder än personer med svensk bakgrund.
Tidiga värderingar viktigare än samtal om politik
Hur ofta unga pratar om politik i tonåren har inte störst långsiktig betydelse för om de röstar som vuxna, utan det handlar i stället om vilka värderingar om ansvar och delaktighet som de utvecklar tidigt. Varken frekvensen av politiska samtal eller de kunskaper om politik som unga har under tonåren har någon tydlig koppling till faktiskt valdeltagande i vuxen ålder.
– Om vi vill öka valdeltagandet räcker det inte att bara fokusera på kunskap och färdigheter. Minst lika viktigt är att tidigt stärka unga i att politiskt deltagande är meningsfullt och värt att ta ansvar för. Det är angeläget att såväl skola som civilsamhälle också betonar vikten av att tidigt under ungdomsåren stärka ungas medborgarnormer och vikten av att vilja ta ansvar för samhällets gemensamma utveckling, säger Ali Abdelzadeh, docent i statsvetenskap vid Högskolan Dalarna.
Att direkt behandla extremt för tidigt födda barn med hydrokortison ökar chansen för att de ska överleva utan lungsjukdom, visar en studie. Resultatet visar också att behandlingen är säker att använda.
Av de barn som föds extremt för tidigt – före graviditetsvecka 28 – får mer än hälften en lungsjukdom. Lungsjukdomen, som heter bronkopulmonell dysplasi, BPD, påverkar dem ofta under resten av livet. Den uppstår på grund av att lungorna hos mycket för tidigt födda barn inte är tillräckligt utvecklade. Flera faktorer kan göra lungorna skörare och försvåra lungvävnadens utveckling.
En nyckelfaktor vid BPD är inflammation, som skadar lungvävnaden. Hormonet kortison dämpar inflammation, men barn som föds extremt för tidigt kan inte producera tillräcklig mängd kortison.
Tidigare studier som undersökt förebyggande behandling med hydrokortison har pekat på positiva effekter, men också misstänkts kunna ge svåra biverkningar. Behandlingen används i flera länder och i Sverige har en del regioner de senaste åren infört riktlinjer om behandling med hydrokortison från första dygnet efter födseln, medan andra regioner har valt att avstå.
– Det har lett till ett slags naturligt experiment i Sverige, där en del extremt för tidigt födda barn har behandlats och andra inte. Vi drog nytta av det i vår studie där vi har tittat på hur den här behandlingen fungerar i den verkliga vården i Sverige. Det finns nästan inga sådana studier i världen i dag, säger Ulrika Ådén, professor i barnmedicin vid Linköpings universitet och Karolinska Institutet samt överläkare i neonatologi.
Ökad chans för överlevnad utan sjukdom
Forskarna analyserade data från det nationella neonatalregistret. 474 barn som behandlats med hydrokortison jämfördes med 632 barn som fötts i samma regioner innan behandlingen infördes. De jämförde också med regioner som inte ger kortisonbehandling.
Alla barn hade fötts i graviditetsvecka 22 till 27 under åren 2018 till 2023.
– Vår studie visar att om extremt för tidigt födda barn får den här behandlingen tidigt i livet så ökar chansen för överlevnad utan lungsjukdom. Hydrokortisonbehandlingen är säker att ge och ökar inte risken för allvarliga biverkningar under nyföddhetsperioden, säger Veronica Smedbäck, doktorand vid Linköpings universitet och läkare.
Behandlingen kan få betydelse både för familjer och samhället
Många barn som får BPD löper ökad risk för att få infektioner och bli inlagda på sjukhus under skolåldern. Lungsjukdomen är också kopplad till att barnen inte går upp i vikt som väntat och att hjärnans utveckling påverkas negativt. Forskarna menar att den förebyggande behandlingen kan ha betydelse dels för barnen och deras familjer, dels för samhället då det skulle kunna minska barnens behov av vård.
– Med tanke på att mer än hälften av alla extremt för tidigt födda barn drabbas av den här lungsjukdomen, kan det vara värdefullt med den här behandlingen som kan öka chansen för överlevnad utan sjukdomen. Många länder räddar i dag barn som föds extremt tidigt, så det kan potentiellt bli väldigt många barn som berörs, säger Veronica Smedbäck.
Studien tittar på säkerhetsaspekter kring behandlingen på kort sikt och nu går forskarna vidare med att undersöka möjliga effekter av behandlingen på längre sikt, där en viktig fråga är hjärnans utveckling. Andra studier har indikerat en positiv effekt av behandlingen på hjärnans utveckling, men det behövs mer forskning om långtidseffekter av behandlingen.
Promenader i naturen spelar en central roll för äldres fysiska, sociala och mentala välbefinnande, visar en studie. Forskarna menar att planering av framtidens samhällen behöver ta större hänsyn till äldres sensoriska behov och tillgång till närliggande naturmiljöer.
Forskare vid Mittuniversitetet har undersökt hur vardagliga och mer extraordinära naturupplevelser påverkar hälsa, livskvalitet och känslan av samhörighet hos äldre människor. De har undersökt personer mellan 65 och 80 år i Sverige och Italien.
Resultaten av studien visar att vardagliga promenader skapar viktiga rutiner, stödjer sociala kontakter och erbjuder ett lugn där naturens ljud, dofter och årstidsskiftningar bidrar till återhämtning. Många deltagare beskrev promenaderna som ”en mental dusch”, ett sätt att rensa tankarna och vara närvarande i stunden.
– Naturens terapeutiska dimensioner stimulerar flera sinnen och har stor betydelse för välbefinnandet. Vår studie bekräftar tidigare forskning, men ger fördjupad kunskap och förståelse för hur äldre personer uttrycker sin relation till naturen, säger Sandra Wall-Reinius, docent i kulturgeografi vid Mittuniversitetet.
Samtidigt framträdde även djupare, mer emotionella och existensiella upplevelser vid promenader i särskilt natursköna miljöer.
Vid utsiktsplatser, vandringsleder eller platser med starka minnen kunde promenader väcka känslor av vördnad, andlig reflektion och samhörighet med naturen. Dessa upplevelser knyts ofta till barndomsminnen, traditioner och intergenerationella aktiviteter som vandringar och andra aktiviteter i naturen.
Samhällsplanering som tar hänsyn till äldres behov
Studien visar att naturens terapeutiska värde uppstår i samspelet mellan rörelse, miljö och sinnesintryck. Forskarna menar därför att planering av framtidens samhällen behöver ta större hänsyn till äldres sensoriska behov och tillgång till närliggande naturmiljöer.
För att främja ett hälsosamt och aktivt åldrande lyfter studien vikten av lättillgängliga grönområden, varierad terräng, goda rastmöjligheter och multisensoriska kvaliteter med ljud, dofter och taktila upplevelser.
Särskilt lyfter studien vikten av:
Lättillgängliga naturmiljöer nära bostaden, med goda gångvägar och varierad terräng.
Multisensorisk planering där ljud, dofter och naturens texturer integreras.
Rastplatser, tydlig skyltning och inkluderande utformning.
Att äldre involveras som aktiva medskapare i planeringen av framtidens naturmiljöer.
– Promenader i naturmiljöer bör vara en central och integrerad del av den lokala samhällsplaneringen. Resultaten av den nya studien ger ett viktigt underlag för den kommunala planeringen så att grönområden värnas, att äldre personers behov och önskemål tillgodoses och att jämlik tillgång till gröna områden i och kring städerna säkerställs för olika grupper i samhället, säger Sandra Wall-Reinius.
Forskare har upptäckt en genvariant som styr bildningen av blodkärl i musklerna – en mekanism som påverkar prestation, hälsa och återhämtning. Varianten är vanligare bland uthållighetsidrottare än hos sprintereliten.
Kapillärer är kroppens minsta blodkärl och fungerar som musklernas försörjningsvägar. Ju fler kapillärer en muskel har, desto bättre transporteras syre och näring till muskelcellerna – samtidigt som slaggprodukter forslas bort mer effektivt. Det påverkar både fysisk prestationsförmåga, ämnesomsättning och återhämtning.
För uthållighetsidrottare är det därför en fördel att ha fler kapillärer. Inom explosiva idrotter har däremot muskelstyrka och snabb tillgång till energi störst betydelse.
Vanligare hos längdskidåkare
I en studie har forskare vid Lunds universitet undersökt muskelvävnad och dna från drygt 600 personer i Sverige. De identifierade en genetisk variant som kan kopplas till antalet kapillärer i musklerna. Studien visade också att genvarianten var dubbelt så vanlig bland uthållighetsidrottare, som svenska längdskidåkare, än icke-idrottare – cirka tio procent jämfört med fem procent.
Den genetiska varianten påverkar en gen som styr produktionen av ett protein som reglerar bildningen av blodkärl runt muskelfibrer. Personer med varianten producerar mindre av proteinet, vilket leder till att fler kapillärer bildas.
– Man kan säga att vi har identifierat en genetisk broms för nybildning av blodkärl i musklerna. När bromsen är svag, bildas fler kapillärer. Det gynnar transporten av syre och därmed uthålligheten, säger Ola Hansson, forskare inom fysiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Kan påverkas med träning
Forskarna bekräftade sina fynd i en internationell studie med elitidrottare från sex länder. Varianten förekom hos uthållighetsidrottare i Europa, Amerika och Asien, men inte i Afrika. Den var däremot ovanlig hos idrottare inom explosiva sporter. Till exempel hade mindre än en procent av sprinters från Jamaica varianten.
Samtidigt visar studien att bromsfunktionen inte är statisk – den kan minskas genom träning. Högintensiv intervallträning ”släpper på bromsen” och minskar aktiviteten i proteinet som styr nybildning av blodkärl. När proteinet blir mindre aktivt stimuleras cellernas tillväxt och deras kapacitet att bilda nya blodkärl. Samtidigt ökar kroppen produktionen av signalämnen som styr ombyggnaden av vävnader.
– Det är också förklaringen till varför träning förbättrar både prestation och metabol hälsa, säger Kristoffer Ström, forskare vid Lunds universitet.
Det finns en baksida
Men samma genetiska variant som främjar snabb kärltillväxt är också kopplad till ökad inflammation och i vissa fall högre risk för muskelskador. Prestationsfördelen innebär alltså samtidigt andra utmaningar – en balans som är viktig att förstå inom både idrottsmedicin och folkhälsa.
– Träning är ett sätt att utsätta kroppen för kontrollerad stress och därigenom förbättra prestationen. Man kan likna proteinet vi identifierat vid en volymkontroll för kroppens stressrespons. Personer med den genetiska variationen har volymen lite högre inställd redan från början – vilket ger större utdelning på träningen, säger Kristoffer Ström.
– Men om volymen skruvas upp för mycket blir effekten den motsatta, med sämre återhämtning och ökad skaderisk, fortsätter han.
Forskarna betonar att studiens viktigaste upptäckt är de molekylära mekanismerna bakom musklernas anpassning till träning. Kunskapen kan leda till mer individanpassade träningsprogram, bättre rehabilitering och kanske nya behandlingar mot metabola sjukdomar.
Ett nytt drickbart vaccin mot ETEC-bakterier visar lovande resultat. Vaccinet nästan halverar risken att små barn drabbas av svår diarrésjukdom. Det visar en stor studie i Gambia.
Varje år dör tiotusentals barn under fem år av diarrésjukdomar som orsakas av ETEC-bakterier, framför allt i låginkomstländer. Sjukdomen leder till akuta vårdbehov och ökar risken för undernäring.
Nu visar forskning att ett nytt vaccin, som utvecklats av forskare vid Göteborgs universitet, kan minska risken för svår sjukdom.
5000 barn i studie
I en randomiserad studie i Gambia deltog 5 000 barn i åldern 6 till 18 månader. Barnen delades in i två grupper där den ena fick vaccinet och den andra placebo. Forskarna följde barnen i upp till två år genom regelbundna hälsokontroller och provtagningar.
Resultatet visar att vaccinet gav ett 48-procentigt skydd mot svår ETEC-sjukdom. När forskarna exkluderade barn som samtidigt bar på tarmparasiter – som också kan orsaka diarré – ökade skyddseffekten till 80 procent.
Studien visar att vaccinering i tidig ålder gav det bästa skyddet. Forskarna såg också tydliga immunsvar mot de bakterier som orsakar sjukdomen. Samtidigt noterades inga allvarliga biverkningar av vaccinet.
Decennier av forskning
Utvecklingen av vaccinet är resultatet av flera decenniers forskning vid Göteborgs universitet. Det har testats stegvis i olika åldersgrupper och i flera länder innan den aktuella studien genomfördes i Afrika.
– Vi har under lång tid arbetat för att ta fram ett vaccin som kan skydda de yngsta barnen, där behovet är som störst. Resultaten visar att vaccinet har potential och ger en bra grund för en internationell fas 3-effektstudie i flera länder, säger Ann-Mari Svennerholm, professor inom infektion och immunitet på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Efter att ha granskat resultaten från studien i Gambia och tidigare studier av vaccinet ETVAX ger Europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, sitt stöd för att gå vidare till en stor internationell fas 3-studie – det sista och mest omfattande steget i utvecklingen av ett nytt vaccin.
Under de senaste åren har forskare sett att träden i nordliga barrskogar har en minskande tillgång på det viktiga näringsämnet kväve. Men varför det är så har varit oklart, fram till nu. En ny studie kan, tack vare ett unikt arkiv, visa att det hänger ihop med en ökande koldioxidhalt i atmosfären.
Forskningssammanställningar från olika delar av världen har de senaste åren visat på en oroväckande global trend: Analyser av kväveisotoper i årsringarna hos träd tyder på att deras tillgång till det viktiga näringsämnet minskar stadigt över tid.
Men varför? Beror det på att kvävenedfallet faktiskt bromsats in sedan 1990-talet, eller påverkas kväveupptaget i träden av stigande koldioxidhalter i atmosfären? Frågan har gäckat forskarvärlden. Nu visar en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå en tydlig koppling mellan den minskande kvävetillgängligheten och halterna av koldioxid.
För att genomföra studien har forskarna använt en enorm samling sparade borrkärnor (pennstora urborrningar genom trädens årsringar) för att, likt en tidsmaskin, följa kvävevärdena i trädprover så långt som 60 år bakåt i tiden.
– Det här är ett annat sätt att bygga kronologin på. I stället för att följa ett träd tillbaka i tiden kan vi välja ut träd i samma åldrar från olika tidsperioder, vilket gör att vi undviker problem med att kväve rör sig inom trädet under dess livstid, säger Kelley Bassett, doktorand vid institutionen för skogens ekologi vid SLU i Umeå.
Årtiondens insamling av borrkärnor har lett till miljonsamling
Samlingen av borrkärnor är ett resultat av att SLU:s fältinventerare i generationer har samlat borrkärnor från hela Sverige för att bedöma ålder och tillväxt i skogen. Efter att de analyserats har de packats i lådor och förvarats i ett ständigt växande arkiv. Efter många årtionden omfattar det nu över en miljon borrkärnor. Prover som kunde kastats, men som i stället sparats för framtiden.
– Det var som att hitta ett USB-minne med en helt bortglömd roman på, säger Michael Gundale, professor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel på SLU i Umeå.
– Det är fantastiskt på ett sätt, att det kloka beslutet att spara de här proverna kan leda till helt ny, viktig forskning, säger Jonas Fridman vid institutionen för skoglig resurshushållning på SLU i Umeå.
Skapade tidslinje över kvävetillgängligheten i svensk skog
Genom att analysera kväveinnehållet i 1 609 av dessa borrkärnor kunde forskargruppen skapa en tidslinje över kvävetillgängligheten i den svenska skogen. Det stora materialet gjorde det möjligt att jämföra träd av samma ålder och från samma typer av skog i olika delar av landet.
Tack vare Sveriges geografi kan studien beskrivas som ett perfekt naturligt experiment. Eftersom det historiska kvävenedfallet i södra Sverige är omkring fyra gånger så stort som i norra, samtidigt som koldioxidhalten är relativt jämn kunde de två faktorernas påverkan på kväveinnehållet i borrproverna skiljas från varandra. Och forskarna fick ett tydligt svar.
– Vi tittade på alltifrån koldioxid, kvävenedfall och temperatur till skogens densitet för att se vad som faktiskt kan förklara de minskande kvävenivåerna i träden. Endast den stigande koldioxidhalten i atmosfären kunde förklara förändringen vi ser, och det var extremt tydligt, säger Kelley Basset.
Skogarnas förmåga att växa minskar
Resultaten tyder alltså på att det norra barrskogsbältets förmåga att växa minskar i takt med att koldioxidhalten i atmosfären ökar. Många av dagens klimatmodeller tar redan hänsyn till kvävebegränsningen i dessa skogar i sina beräkningar, men den nya studien bidrar med ett av de hittills mest omfattande fältbaserade beläggen för hur omfattande och ihållande kvävebegränsningen tycks vara.
– Innebörden är oroväckande, säger Michael Gundale. De landbaserade ekosystemen tar idag upp en tredjedel av de globala koldioxidutsläppen. Även om det är oklart om den minskande kvävetillgången påverkar trädtillväxten i dagsläget, kan den långsiktiga följden bli en försvagad kolsänka som inte håller jämna steg med atmosfärens stigande koldioxidhalt. Vi visar att en minskande näringstillgång till följd av stigande koldioxidhalter inte bara är en teoretisk beräkning, utan något som redan pågår i boreala skogar.
– Det har länge antagits att mer koldioxid leder till mer tillväxt. Men det stämmer inte, utan näringsämnen är absolut nödvändiga också, säger Kelley Bassett.
Tirzepatid, den aktiva substansen i diabetes- och viktläkemedlet Mounjaro, minskar både alkoholintag och återfallsliknande beteenden hos råttor och möss, visar en studie. Resultatet kan bli relevant i sökandet efter nya behandlingar mot alkoholberoende.
Forskare vid Göteborgs universitet har tidigare påvisat att substansen semaglutid, som finns i diabetes- och viktläkemedlen Ozempic och Wegovy dämpar alkoholintag hos råttor. Nu har de undersökt substansen tirzepatid och läkemedlet Mounjaro.
Tirzepatid är det första läkemedlet som har dubbel verkan på receptorer för mättnadshormonerna GIP och GLP-1. Under hösten 2024 blev läkemedlet tillgängligt på svenska apotek för behandling av typ 2-diabetes. Det har sedan dess snabbt blivit Sveriges mest sålda läkemedel, mycket på grund av effekter på kroppsvikten. Eftersom substansen redan används kliniskt och är välstuderad när det gäller säkerhet kan det underlätta framtida studier även inom alkoholberoende.
I sina försök på råttor och möss har forskarna sett att det frivilliga alkoholintaget mer än halverades hos djuren som fick tirzepatid. Även återfallsdrickande förhindrades. Djuren ökade inte sitt drickande efter en period utan alkohol, i stället minskade det jämfört med tidigare.
– Vi såg tydliga och kraftiga minskningar på både långtidsalkoholdrickande, överdrivet drickande och återfallsdrickande hos båda könen. Det som gör studien särskilt intressant är att vi också fått en ny inblick i hur denna typ av läkemedel kan påverka hjärnans belöningssystem, säger Christian Edvardsson, doktorand i farmakologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Dämpar alkoholens effekt
I studien kunde forskarna visa att tirzepatid dämpade alkoholens påverkan på dopamin, ett viktigt signalämne i hjärnans belöningssystem som bidrar till att alkohol upplevs som belönande.
Effekten verkar åtminstone delvis förmedlas genom ett område i hjärnan som är kopplat till motivation, belöning och återfall i både djur och människor (hjärnområdet laterala septum). Resultaten ger en möjlig förklaring till tidigare fynd om att liknande läkemedel kan minska intag och sug av alkohol.
I laterala septum såg forskarna bland annat förändringar i så kallade histonrelaterade proteiner, som påverkar hur gener slås av och på. Förändringar i dessa proteiner har tidigare sammankopplats med drogbruk och beroendesjukdomar.
Studien visar dock inte att dessa förändringar i sig orsakar den minskade alkoholkonsumtionen. Resultaten tyder snarare på att de kan vara en del av de biologiska mekanismer som påverkas av tirzepatid.
Framtida behandlingsalternativ
Studien, som har genomförts av forskare vid Göteborgs universitet i samarbete med kollegor vid amerikanska Medical University of South Carolina, bygger på en kombination av intag- och beteendetester, mätningar av signalämnen i hjärnan och molekylära analyser.
– Det här är inte en ny behandling för alkoholberoende ännu. Men resultaten stärker bilden av att läkemedel som påverkar de här systemen i hjärnan kan vara relevanta att studera vidare för att hitta nya behandlingsalternativ, säger Elisabet Jerlhag, professor i farmakologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Behövs fler behandlingsalternativ mot alkoholberoende
Alkoholberoende är en kronisk hjärnsjukdom där belöningssystemet förändras. Det gör att alkoholsug kan kvarstå även när personen vill sluta, och att risken för återfall är hög.
Sjukdomen påverkar både fysisk och psykisk hälsa och är kopplad till ökad risk för bland annat leversjukdom, hjärt-kärlsjukdom, depression och ångest. Den medför också stora sociala och samhällsekonomiska kostnader.
De läkemedel som finns i dag fungerar olika bra för olika personer och effekten är ofta måttlig. Därför behövs fler behandlingsalternativ med olika verkningsmekanismer, så att behandlingen kan anpassas bättre till individen.
AI har under de senaste åren blivit ett av de mest omtalade begreppen inom både näringsliv och offentlig sektor. Men bakom stora visioner och löften om hur tekniken ska revolutionera arbetslivet, effektivisera verksamheter och skapa nya värden döljer sig en annan verklighet: En ny avhandling visar att AI-mognaden fortfarande är låg i många svenska organisationer.
En avhandling från Jönköping University har undersökt hur AI faktiskt används och integreras i organisationer genom intervjuer med 246 små och medelstora företag i Jönköpings län. Resultaten visar att det finns en tydlig klyfta mellan retorik och verklighet.
– Under flera år har vi hört ett starkt offentligt budskap om att AI finns överallt. Jag inledde också mitt projekt med antagandet att de flesta organisationer redan var ganska mogna i sin användning av AI. Men när jag arbetade nära kommuner, tillverkningsföretag och branschledare insåg jag att så inte alls var fallet, säger Einav Peretz Andersson, universitetslektor vid Jönköping University.
Många organisationer befinner sig fortfarande i ett mycket tidigt skede när det kommer till att integrera AI.
– De kanske pratar om AI eller genomför små pilotprojekt, men saknar de strukturer, kompetenser och strategiska riktlinjer som krävs för att använda det effektivt. Hypen kring AI har vuxit mycket snabbare än de verkliga organisatoriska förmågor som krävs för att införa den.
Klyftan mellan förväntningar och förmåga en utmaning
Enligt henne är det just denna klyfta mellan förväntningar och faktisk förmåga som utgör en av de största utmaningarna för organisationer idag.
AI är inte en teknik som automatiskt förändrar verksamheter, utan dess effekter beror på hur den implementeras, tolkas och används i det specifika sammanhanget.
– Organisationer som behandlar AI som ett rent tekniskt projekt misslyckas ofta med att fånga upp värdet, medan de som kombinerar teknisk utveckling med lärande, styrning och strategisk anpassning uppnår bättre resultat, säger Einav Peretz Andersson.
AI-transformationen kräver strategiska satsningar
Avhandlingen visar att utmaningarna är särskilt påtagliga i offentlig sektor. Många kommuner och myndigheter saknar tydlig styrning, kompetens och har splittrade ansvarsområden, vilket begränsar möjligheten att använda AI effektivt.
– Min forskning visar att många organisationer, särskilt inom den offentliga sektorn, kämpar med hinder såsom otydlig styrning, brist på kompetens och splittrade ansvarsområden. Dessa problem begränsar deras förmåga att implementera AI på ett ansvarsfullt och effektivt sätt.
I privat sektor handlar framgång med att implementera AI mer om att samordna resurser och satsa på lärande och samarbete.
– Det räcker inte att bara använda AI, organisationer måste bygga ett sammanhängande system kring den. AI-transformation kräver strategiska satsningar på kompetens och styrning, annars riskerar AI att förbli en vision snarare än en verklig förändringskraft.
En kvinna begravdes med två barn – utan att vara deras mamma. I en annan grav låg två barn som troligen var kusiner. Det tyder på att jägare-samlare, som ligger begravda i Ajvide på Gotland, värdesatte släktband även utanför den närmaste familjen.
Ajvide är en av Skandinaviens mest betydelsefulla stenåldersplatser och känd för sina välbevarade gravar. Här på västra Gotland levde jägare-samlare för omkring 5 500 år sedan. De livnärde sig mestadels på säljakt och fiske. Trots att jordbruket då hade spridits över stora delar av Europa levde jägar-samlarkulturer kvar i norr och förblev genetiskt åtskilda från de tidiga bönderna.
Kvarlevor har analyserats
Vid den stora gravplatsen i Ajvide har 85 gravar hittats, varav åtta innehåller två eller flera individer. Forskare vid Uppsala universitet har nu analyserat dna från kvarlevor i fyra av de gemensamma gravarna för att undersöka om de begravda personerna var släkt.
Resultaten ger ny kunskap om sociala strukturer och relationer inom de nordliga jägar-samlarsamhällena under stenåldern.
− Eftersom det är ovanligt att sådana här jägar-samlargravar bevaras, har inga systematiska studier på släktskap inom arkeologiska jägar-samlarkulturer gjorts tidigare, säger Tiina Mattila, populationsgenetiker vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Kusiner i samma grav
I en grav fanns en 20-årig kvinna och två små barn som var helsyskon. Dna-analyserna visar att kvinnan var inte deras mamma utan sannolikt faster eller halvsyster på fädernet.
I en annan grav begravdes en ung flicka intill en vuxen man som troligen flyttats dit i efterhand, och analyserna visar att mannen var hennes pappa.
I en tredje grav fanns en pojke och en flicka som var släkt i tredje led, troligen kusiner. I den fjärde graven låg en flicka och en ung kvinna, även de släkt i tredje led.
− Överraskande nog visade analysen att många av dem som begravdes tillsammans var släkt i andra eller tredje led, snarare än i första led – det vill säga förälder och barn eller syskon, som ofta antas, säger Helena Malmström, arkeogenetiker vid Uppsala universitet, i pressmeddelandet.
− Det tyder på att dessa människor hade en god kännedom om sina släktlinjer och att relationer bortom den närmaste familjen spelade en viktig roll, fortsätter hon.
Inblick i social struktur under stenåldern
Kartläggningen av de gemensamma gravarna är en första pilotstudie av gravfältet vid Ajvide och stenåldersjägarnas släktskapsförhållanden.
− Analyserna ger en inblick i stenålderns sociala organisation, säger Paul Wallin, professor i arkeologi och expert på Ajvidegravfältet.
Nu går forskare vid Uppsala universitet vidare med tvärvetenskapliga undersökningar av kvarlevor från över 70 individer från gravfältet. Målet är att fördjupa kunskapen om jägar-samlarnas sociala struktur, livshistorier och begravningsritualer.
Så kartlades kön och släktskap
Genom dna-analyser av tänder och ben från tio begravda personer kunde forskarna fastställa både kön och släktskap.
Barnens kön kan inte avgöras enbart utifrån skelett, men går att fastställa genom att titta på kromosomuppsättningen: två X-kromosomer visar att individen var flicka, en X- och en Y-kromosom att det var en pojke.
Släktskap fastställs genom att se hur stor andel gener två personer delar.
• Första led (förälder–barn, helsyskon): cirka 50 procent gemensamt dna.
• Andra led (mor- eller farförälder–barnbarn, halvsyskon): cirka 25 procent.
• Tredje led (kusiner, gammelföräldrar–barnbarnsbarn): cirka 12,5 procent
