Hittills har man inom forskarvärlden trott att milda infektioner, alltså utan sjukdomssymptom, inte påverkar överlevnad och förökning. Men en ny studie visar att en malariainfektion som för stunden saknar tecken på negativa effekter ändå påverkar i det fördolda och till slut får svårartade konsekvenser i form av förkortad livslängd hos de drabbade.

– Om detta skulle vara en generell mekanism även för andra typer av milda, kroniska infektioner, vilket är fullt möjligt, så är vår studie av stort intresse för att förstå vilka effekter som milda sjukdomar kan ha hos andra organismer inklusive människa, säger Dennis Hasselquist, professor på biologiska institutionen vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.

Den nya studien innehåller enligt forskarna själva flera resultat som är mycket överraskande. Tidigare ansåg man att en mild infektion enbart ger upphov till små tillfälliga kostnader som kroppen snabbt kan kompensera.

– Men våra resultat visar istället att sådana små, till synes ofarliga, kostnader verkar kunna ackumuleras och påskynda kroppens åldrande och individens tidigare död. Det är verkligen nytt och förvånande, säger kollegan Staffan Bensch, biologiprofessor vid Lunds universitet.

Orsaken till att dessa små kostnader i slutändan förkortar livslängden kan enligt studien vara en mekanism kopplad till kromosomerna i den drabbade individens celler. Kromosomernas ändar, de så kallade telomererna, skyddar arvsmassan från skador. Det är sedan tidigare känt att ju längre kromosomändar man har kvar desto större chans har man att leva länge. Den aktuella studien visar att en mild malariainfektion hos fåglar ger upphov till att telomererna förkortas i en betydligt snabbare takt hos infekterade individer än hos friska.

– De små, icke mätbara kostnaderna av den kroniska sjukdomen verkar ligga bakom en accelererad förkortning av telomererna. Och när telomererna blir för korta ger detta upphov till fatala effekter och för tidig död, säger Dennis Hasselquist.

Forskarna har studerat malaria hos en flyttfågelart, trastsångare, som häckar varje sommar vid sjön Kvismaren utanför Örebro och som övervintrar i tropiska Afrika. Trastsångare som hade kronisk malaria, men med extremt lite parasiter i blodet och helt utan några sjukdomstecken, födde upp hälften så många ungar under sitt liv jämfört med icke-infekterade fåglar. Storleken på årskullarna var visserligen samma som för de friska fåglarna, men eftersom de infekterade individernas egen livslängd förkortades blev deras totala antal ungar betydligt lägre. De infekterade fåglarna fungerade till synes lika bra i vardagen som de friska fåglarna, de orkade lika mycket.

– Infekterade hanar sjunger precis lika vansinnigt mycket, alltså 21 timmar per dygn, som friska hanar. Och infekterade honor matar ungar lika intensivt som icke-infekterade, säger Dennis Hasselquist.

Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Science.

Kontaktinformation
Dennis Hasselquist, professor Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel 070 – 495 02 89 dennis.hasselquist@biol.lu.se Staffan Bensch, professor Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel 046 – 222 42 92 staffan.bensch@biol.lu.se Asghar Muhammad, postdoc (intervjuer på engelska) Vid studiens genomförande verksam vid Lunds universitet. Nyligen flyttat till Institutionen för medicin, Solna, Karolinska institutet. Tel 08 – 517 76 748 Asghar.Muhammad@ki.se

Klimatpolitiken har länge inriktats på att etablera ett globalt ramverk som reglerar ansvaret för att minska utsläppen av växthusgaser mellan stater så effektivt och rättvist som möjligt. Redan vid Köpenhamnsmötet 2009 blev det tydligt att utsikterna för en sådan överenskommelse är begränsade. Istället kan vi se en ny inriktning för klimatpolitiken som går bortom det internationella och fokuserar på vad enskilda stater kan och är beredda att göra för att mildra klimatförändringarna. Ett uttryck för detta är de nationella intentioner och klimatmål som diskuterades i Lima och som ska läggas på bordet inför Parismötet nästa år.

– Allt talar för att ett nytt globalt klimatavtal kommer att vila på nationellt beslutade klimatmål och initiativ. Fokus riktas mot att stödja stater och andra aktörer så att dessa kan vidta så ambitiösa klimatåtgärder som möjligt, säger Roger Hildingsson.

Alltsedan Kyotoprotokollet (1997) har nationell klimatpolitik i stort utformats för att få stater att leva upp till sina internationella åtaganden och att minska utsläppen så kostnadseffektivt som möjligt. Det perspektivet håller nu på att förändras.

– Det innebär en ny inriktning för klimatpolitiken och en förändrad syn på statens roll i samhällsstyrningen, säger Roger Hildingsson. Det medför ett perspektivskifte från vad som anses vara mest kostnadseffektivt till en mer pragmatisk hållning om vilka åtgärder som faktiskt står till buds för att åstadkomma en koldioxidsnål samhällsutveckling.

I sin avhandling fokuserar Roger Hildingsson på nationell klimatpolitik och hur statliga aktörer kan styra en klimatomställning av samhället. Han pekar på att det bortom den internationella klimatpolitiken finns en uppsjö initiativ för att minska samhällets klimatpåverkan. I Sverige är utfasningen av eldningsolja inom värmesektorn ett exempel på lyckad klimatomställning:

– Genom stegvisa reformer har fjärrvärmen byggts ut kraftigt samtidigt som bioenergi och annan förnybar energi ökat. Tack vare en aktiv energi- och klimatpolitik har det svenska energisystemet förändrats på ett genomgripande sätt under de senaste 20-30 åren, säger Hildingsson.

Inom andra områden som processindustrin och transportsektorn är motsvarande omställningsprocesser ännu i sin linda. En förklaring är att dessa områden är svårare att styra med traditionella former av reglering och ekonomiska styrmedel, varför andra former av innovationspolitik och samhällsplanering behövs.

– Den svenska koldioxidskatten har haft avgörande betydelse för övergången till förnybar energi i energisystemen, men visat sig otillräcklig för att främja klimatomställning i andra samhällssektorer, konstaterar Hildingsson.

I sin avhandling visar han hur en koldioxidsnål samhällsutveckling förutsätter ett nytt sätt att se på politikens och statens roll i samhällsstyrningen. Statens uppgift är inte enbart att reglera kostnaden för utsläpp, utan handlar snarare om att aktivt uppmuntra, samordna och orkestrera initiativ och insatser av andra samhällsaktörer.

– Ett vidgat perspektiv på samhällstyrningens funktion kan skapa utrymme för en bredare uppsättning strategier för en koldioxidsnål samhällsutveckling. Men, det förutsätter att det ensidiga synsätt på ekonomisk styrning som hittills dominerat i klimatpolitiken kan brytas, avslutar Roger Hildingsson.

Avhandlingen

Kontaktinformation
Roger Hildingsson, 070-693 15 71, roger.hildingsson@svet.lu.se

Depression, trötthet och ångest tycks ha blivit vanligare bland unga vuxna under de senaste årtiondena. I detta skede av livet präglas tillvaron ofta av praktiska svårigheter kring bostad och arbete och ett prövande och experimenterande förhållningssätt till familjebildning. Genom sociala medier har dagens unga vuxna också betydligt större möjligheter än tidigare generationer att hålla sig uppdaterade om tillståndet i världen, och globala frågor om klimat och social orättvisa sporrar många till etiska ställningstaganden. Mot denna bakgrund görs många livsavgörande val, men det utvecklas också vardagsvanor inom olika områden, såsom matval och måltider.

Elisabeth von Essen har i sitt miljöpsykologiska doktorsarbete undersökt hur unga vuxna använder sig av olika strategier kring mat och särskilt ekologisk mat, för att uppnå hälsa, välbefinnande och motståndskraft. Arbetet bygger på samtal med 30 personer i åldern 18–35 år, med ett uttalat intresse för ekologisk mat.

Förhållandet till ekologisk mat kan enligt Elisabeth von Essen beskrivas på två plan. På en existentiell nivå handlar det om en önskan att knyta tätare band till naturen, medan det på en psykologisk nivå handlar om identitet, värderingar och välbefinnande.

– De försöker ta sig an de utmaningar som detta livsskede bjuder och skapa stadga i tillvaron genom att göra sig medvetna om relationen mellan mat och kropp. De gör också maten till en del av sina livsberättelser, med hjälp av känsloladdade matminnen från uppväxten.

Något som Elisabeth von Essen vill uppmärksamma särskilt är den vikt de unga fäster vid att lyssna efter kroppens signaler och avläsa känslotillstånd. Hon lyfter också fram hur relationen till mat kan ge utrymme för självacceptans och välbehövligt självmedkännande. Hennes slutsats är att relationen till ekologisk mat hos dessa unga vuxna är en naturbaserad självterapeutisk åtgärd för att bättre försöka hantera de påfrestningar och den osäkerhet som ofta karaktäriserar livsperioden.

– De verkar betrakta mat som en förlängning av kroppen, något som de kan använda för att hantera existentiella frågor och motverka stress och känslor av maktlöshet. Maten används för att förstärka positiva känslor och förknippas med ”det goda i livet”. I bästa fall fungerar maten som en buffertzon av trygghet som gör det lättare för dem att klara av påfrestningar, läka själsliga sår, skapa och njuta.

Maten verkar också kunna bidra till personlig utveckling och något som ibland kallas ”psykologisk blomstring”.
Minnen av en positiv atmosfär vid måltider i barndomen med positiva relationella mönster är något som de unga återknyter till för att övervinna känslor av maktlöshet, ensamhet och övergivenhet.

Perioden erbjuder även en ”andra chans” när det gäller livsstilsval – en möjlighet att bryta med negativa mönster kring mat och måltider från uppväxten, och att hitta nya förebilder. En vändpunkt då mönster kan omvärderas och bana väg för en positiv förändring kan t.ex. uppstå i samband med att man går igenom en kris, blir förälder eller möter en ny partner.

Elisabeth von Essen menar att intresset för mat för de flesta tycktes vara en positiv kraft, men påpekar att ett extremt fokus på hälsa i relation till mat också kan vara uttryck för en problematik kring mat. Hon hoppas att resultaten kan ge idéer om hur ”medvetet ätande” kan utvecklas till en naturbaserad form av terapi, men också mer generellt influera matkultur och matvanor.

Länk till avhandlingen

Kontaktinformation
Elisabeth von Essen, 070-508 01 75, elisabeth.von.essen@slu.se

Hantering av hästgödsel är ett kostsamt problem för många hästägare samtidigt som lantbrukare efterfrågar lättillgängliga näringsämnen till sina gårdar. En enkel ekvation kan tyckas, men många stallägare vet inte hur de ska hantera gödseln för att göra den till en attraktiv produkt för lantbrukaren.

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut driver projektet ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” tillsammans med Hushållningssällskapet Sjuhärad, Maskinringen Sjuhärad, Kommuner i Sjuhärad och LRF för att visa att det går att få kretslopp för hästgödsel – från stall till mark. Målet med projektet är att öka kompetensen runt hästgödsel som tillgång i kretsloppen och skapa en lokalt anpassad Sjuhäradsmodell för hantering och samarbete runt hästgödsel där hästägaren och lantbrukaren är i fokus. Dessutom hoppas man att projektet leder till en ökad tillväxt av nya tjänster inom området.

Christian Olsson på Maskinringen Sjuhärad säger att det är ett jätteintressant projekt och att de är öppna för fler lösningar än att bara flytta hästgödsel från stall till åker.

– Vi vill även se om det går att förädla och använda det på ett ännu mer effektivt sätt, säger han.

– Vi har medlemmar som betalar dyrt för att forsla bort gödsel som i själva verket kan vara användbart för lantbruken. Den stora utmaningen är att få lantbrukarna att se lönsamheten – både ekonomiskt och miljömässigt – och nyttan med projektet, säger Margareta Bendroth på Hushållningssällskapet Sjuhärad som tror att projektet kan vara svaret på många hästägares problem.

Projektet ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” kommer pågå under 2015 och finansieras av Boråsregionen Sjuhärads kommunalförbund som beviljat 700 000 kronor till projektet.

Kontaktinformation
Gunilla Henriksson, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5738, gunilla.henriksson@sp.se Ylva Alonzo, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5193, ylva.alonzo@sp.se

Enligt Lars Nyberg, professor vid institutionen för strålningsvetenskaper och föreståndare vid Umeå Center for Functional Brain Imaging, UFBI, som medverkar i studien, är resultaten viktiga eftersom de ökar kunskaperna om varför det finns individuella variationer när det gäller hjärnans utveckling.

– I studien har vi fokuserat på sju så kallade subkortikala områden i hjärnan, som är förknippade med minnesförmåga, rörelse, inlärning och motivation. Vi vet sedan tidigare att förändringar i dessa områden kan leda till beteendeförändringar och sjukdom. Genom att vi nu har identifierat dessa genetiska varianter får vi nu nya möjligheter att fastställa vilka mekanismer som ligger bakom sjukdomar kopplade till dessa områden i hjärnan, säger Lars Nyberg.

I den aktuella studien, som ingår i forskningsprojektet ENIGMA, har närmare 300 forskare från 193 institutioner och lärosäten samlat in data från genetiska analyser och magnetkameraundersökningar av hjärnan från över 30 000 individer. Tanken med ENIGMA är att det med hjälp av de stora datamängder som samlas in ska bli möjligt att besvara frågor om genetiska faktorer som är positiva för hjärnans funktioner, eller faktorer som bidrar till sjukdom.<

En av de genetiska varianter som forskarna nu har identifierat har inverkan på volymen av en del av hjärnan som heter hippocampus. Hippocampus är bland annat inblandad vid inlärning och lagring av minnen och är även påverkat vid sjukdomen schizofreni.

– Eftersom studien ger oss kunskaper om den normala utvecklingen i dessa subkortikala regioner får vi också insikter om vad som händer när sjukdom yttrar sig. Den här typen av studier är för omfattande och kostsamma för att enskilda forskare ska kunna genomföra dem på egen hand. Genom att vi arbetar tillsammans i stora internationella samarbetsprojekt kan vi nu ta itu med dessa typer av problem och öka förståelse av hjärnans biologi, säger Lars Nyberg.

Kontaktinformation
Lars Nyberg, Telefon: 070-609 27 75, E-post: lars.nyberg@diagrad.umu.se

Resultaten publiceras i The Journal of the American Medical Association (JAMA).Blodstamcellstransplantation är en ny och ännu ej etablerad form av behandling för MS. I världens hittills största studie följdes 145 patienter upp till fem år efter transplantationen och av dessa var 68 procent helt stabila och uppvisade inga tecken till sjukdomsaktivitet. Över hälften av patienterna förbättrades i sin neurologiska funktion och patienterna rapporterade en stor förbättring i livskvalitet efter behandlingen. Biverkningarna var förhållandevis milda och ingen patient dog som en konsekvens av behandlingen.

Den stora majoriteten av patienterna som behandlades hade så kallad skovvis förlöpande MS och resultaten var överlägset bäst i denna grupp, även om patienter med sekundärprogressiv MS också till övervägande del blev stabila. Om behandlingen genomfördes inom tio år från det att diagnosen ställdes blev utfallet också bättre. I Sverige har hittills cirka 80 personer behandlats med blodstamcellstransplantation, med liknande resultat.

– Resultaten är påtagligt bättre än med etablerade behandlingar som idag finns tillgängliga i Sverige, där egentligen ingen annan behandling har kunnat visa förbättring. En annan fördel är behandlingen ges vid ett enda tillfälle och därefter klarar sig majoriteten utan behandling. Vi hoppas och tror att behandlingen kommer att slå igenom på stort under de kommande fem åren, säger Joachim Burman, överläkare vid Akademiska Sjukhuset och forskare vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, som är en av huvudförfattarna till artikeln.

Association of Nonmyeloablative Hematopoietic Stem Cell Transplantation With Neurological Disability in Patients With Relapsing-Remitting Multiple Sclerosis, JAMA. 2015;313(3):275-284. doi:10.1001/jama.2014.17986.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Joachim Burman, Telefon: 018-611 5032, e-post: joachim.burman@neuro.uu.se

I Sverige tillämpas nationella program för screening av både livmoderhalscancer (cellprovtagning) och bröstcancer (mammografi). Motsvarande program för screening av prostatacancer saknas.

Många män gör istället PSA-tester på eget initiativ, så kallad opportunistisk screening. Det finns dock ingen nationell rekommendation hur ett sådant testprogram skall vara utformat.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i ett flertal större studier testat organiserad PSA-screening på 10 000 slumpvis utvalda män i Göteborgsregionen, och jämfört med utfallet vid opportunistisk screening.

Studierna visar att ett organiserat testprogram både upptäcker fler cancerfall i ett tidigt, botbart skede och kraftigt minskar risken att dö:

• I gruppen av män som deltog i organiserad PSA-screening minskade risken att dö i prostatacancer med 42 procent. I gruppen som genomgick opportunistisk screening sågs endast en marginellt minskad dödlighet.

• Omsatt i ett räkneexempel förhindrades ett dödsfall per 13 män som diagnostiserades med prostatacancer i den organiserade screeningen, jämfört med ett förhindrat dödsfall per 23 diagnostiserade män i den opportunistiska screeningen.

– Den opportunistiska PSA-screening som vi använt i Sverige i 20 år är helt enkelt inte effektiv, och har bara marginellt minskat risken för män att dö i sjukdomen, säger Rebecka Arnsrud Godtman som publicerar studierna i sin avhandling.

Den opportunistiska screeningen leder dessutom till att en större andel män får prostatacancerdiagnos i onödan. Förutom den psykiska påfrestningen av att få en cancerdiagnos riskerar dessa män att få leva med biverkningarna av en behandling resten av livet, utan att egentligen få några positiva effekter säger Rebecka Arnsrud Godtman.

Göteborgsforskarnas slutsats är att PSA-screeningen i Sverige bör ske i ett organiserat program där män regelbundet bjuds in för tester. Screeningen bör starta vid en relativ ung ålder, runt 50 år, och ske med täta kontroller. För att minimera riskerna för överdiagnostik bör inte äldre män och män med annan sjuklighet genomgå PSA-screening.

Risken för överbehandling kan minskas genom så kallad aktiv monitorering, där diagnostiserade män står under noggrann uppsikt och bara behandlas om tumören visar tecken på att bli mer aggressiv. Enligt avhandlingen kan hela 60 procent av de tumörer som hittas vid organiserad PSA-screening handläggas med aktiv monitorering.

Avhandlingen Prostate Cancer Screening – Aspects of Overdiagnosis presenterades i december 2014.

Kontaktinformation
Kontakt:
Rebecka Arnsrud Godtman, doktor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0736 737 456
r.godtman@gmail.com

Varma vintrar har nämligen gjort det svårare för rödingen att hitta
föda, och det gäller både nykläckta yngel och större fiskar. Detta visar en studie från SLU som nyligen publicerades i Nature Communications.

Det finns idag många exempel på växter och djur som har påverkats direkt av klimatförändringarna. Att förutspå effekten av ett varmare klimat på t.ex. ett rovdjur är dock komplicerat, eftersom nettoeffekten påverkas av hur andra organismer i näringsväven reagerar. En ny studie som visar att varma vintrar har slagit hårt mot vätterrödingen, både som litet yngel och som vuxen, är ett av få exempel där effekterna av flera samverkande mekanismer har klarlagts.<br />– Vad jag känner till är det här den första undersökningen som rör både direkta och indirekta klimateffekter på en toppredator i sötvatten, säger Tomas Jonsson från SLU, som har lett studien.

Studien bygger på en analys av fångst- och klimatdata som har samlats in sedan början av 1900-talet, samt goda kunskaper om näringsväven, dvs. vem som äter vad, i Vättern. Varma vintrar visade sig följas av år med sämre rödingsfångster, med fem till sex års fördröjning. Omkring fyra år efter en riktig isvinter var rödingfångsterna i stället ovanligt goda. Fångststatistiken visar också att siklöjan, som tidigare var det viktigaste bytet för fullvuxen röding, har gått tillbaka kraftigt under de senaste 25 åren.

Förklaringen till trenderna i fångststatistiken är enligt studien att varmare vintrar leder till ekologiska felanpassningar som slår mot rödingen i två av dess åldersklasser: Under varma vintrar utvecklas rödingrommen snabbare och kläcks helt enkelt för tidigt och ynglen hinner då förbruka sina näringsreserver innan tillgången på föda, djurplankton, har blivit god i sjön. Äldre rödingar påverkas samtidigt indirekt, genom att även siklöjans rom kläcks för tidigt, vilket kraftigt minskar tillgången på detta viktiga bytesdjur.

Att rödingen hittills inte verkar ha anpassat äggkläckningstidpunkten till de senaste 25 årens varmare klimat tyder på att genetisk variation för denna egenskap saknas eller är otillräcklig. Eftersom eventuella åtgärder för att minska klimatförändringarna verkar långsamt kan det bästa sättet att hjälpa storrödingen att klara klimatförändringarna vara att hjälpa beståndet att växa. Ett växande bestånd får större genetisk variation, och därmed bättre möjligheter att anpassa sig till ändrade förhållanden.

– Det kan låta bakvänt, men om vi tar hotet från uppvärmningen på allvar bör förvaltningen av vätterrödingen fokusera på andra faktorer som stressar beståndet, säger Tomas Jonsson. Det handlar bland annat om att begränsa predation på rom av inplanterade kräftor och konkurrens från inplanterad lax samt att undvika för stort uttag från yrkes- och fritidsfiske.

Forskningen har genomförts i ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Högskolan i Skövde.

Tomas Jonsson är även lektor  vid Högskolan i Skövde

Artikeln: A freshwater predator hit twice by the effects of warming across trophic levels. Tomas Jonsson & Malin Setzer. 2015. Nature Communications 6, Article number: 5992. doi:10.1038/ncomms6992


Kontaktinformation
Mer information: Tomas Jonsson, docent i teoretisk ekologi, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, 018-67 34 01, Tomas.Jonsson@slu.se

– Innovationer faller inte ner som manna från himlen. Att förstå vilka incitament och förutsättningar som leder till innovationer är viktigt ur både policy- och forskningssynpunkt, säger Josef Taalbi.

Tillsammans med forskarkollegan Karolin Sjöö har han byggt upp en databas med över 4000 svenska innovationer mellan 1970-2007 som nu fått 13,2 miljoner kronor av Vinnova för att sluta informationsgapet över svenska innovationer framåt.

Enligt Taalbi uppstår nya innovationer utifrån två olika mönster: negativa och positiva drivkrafter. Det handlar om hur företag och andra aktörer agerar eller reagerar på omvärldsförändringar.

Nya innovationer kan uppstå proaktivt ur positiva möjligheter som ofta drivs av flaskhalsar i att kunna utnyttja ny teknik. Stora möjligheter uppstod genom mikroelektronikens introduktion på 70-talet som ledde till en våg av innovationer som kulminerade i början av 1980-talet.

Ett annat exempel är telekomindustrin på 90-talet. Ny teknik för snabbare dataöverföring fanns redan. Begränsningen låg i nätverkskomponenterna som exempelvis växlar och nätverkskretsar. Det skapade ett positivt innovationstryck till att fylla i luckorna i pusslet, vilket gav upphov till den bredbandsteknik, samt efterföljande produkter och tjänster, vi använder idag.

Ett modernt exempel är elbilar. Tekniken finns, men batterierna är tunga och ineffektiva. Det är ett område inom vilket vi kan komma att se många innovationer framöver, säger Josef Taalbi.

Ibland tvingas innovationer fram av förändringar i omvärlden. Dessa reaktiva Negativa drivkrafter delar Taalbi in i tre kategorier: sociala, ekonomiska och miljömässiga. Dessa är ofta kopplade till större strukturella utmaningar som ekonomisk kris, klimatkris och övergång till ett nytt energislag m.m. Under 1970-talets kris hopade sig problemen och blev starka drivkrafter för innovation.

– Exempelvis kämpade skogsindustrin i Sverige med ett lönsamhetsproblem under 70-talet. Regleringar hade satt ett tak för hur mycket skog som fick avverkas vilket slog mot ekonomin i företagen. Nya maskiner utvecklades som kunde utvinna mer trä per fällt träd och Sverige fick återigen en lönsam skogsindustri, säger Taalbi.

Verkstadsindustrin brottades istället med sociala utmaningar. Giftiga svetsgaser, asbest och buller inom industrin utgjorde ett arbetsmiljöproblem på 70- och 80-talet, vilket bidrog till omfattande strejker. Dessa omvärldskrav gjorde att man tog fram nya verktyg utan giftiga gaser, maskiner som var bättre isolerade och inte bullrade så mycket. Ofta visade sig dessa innovationer också vara effektivare än sina föregångare.

I sin avhandling identifierar Josef Taalbi också en rad utvecklingsblock, det vill säga nätverk av företag i olika industrier som ser, kompletterar och drar nytta av varandras behov och kunskaper för att utveckla nya innovationer.

Dessa utvecklingsblock synliggör vilka branscher och tekniker som är komplementära och ömsesidigt beroende av varandra. De är också drivande i att finna tillämpningar och marknader för nya produkter och tjänster.

Taalbis forskning kan ge oss en bättre förståelse av hur utvecklingen av dagens innovationer, såsom elbilar, kan påskyndas och passa in i samhället.

– Det krävs parallell utveckling på flera områden för att ny teknologisk infrastruktur ska kunna falla på plats, säger Josef Taalbi.

FAKTA
Taalbi och Sjöös innovationsdatabas SWINNO fick nyligen 13.2 miljoner av Vinnova för projektet SWINNO 2.0 – Significant New Products and Processes in Sweden 1970 to the present.

Syftet med SWINNO 2.0-projektet är att uppdatera databasen fram till 2014 och framåt samt bredda metoden för att fånga signifikanta innovationer, i huvudsak produkter och processer.

Den nya databasen, SWINNO 2.0, ska också kunna samköras med andra mikrodatabaser vilket skapar förbättrade möjligheter att öka kunskaperna om innovationers drivkrafter, betydelse för värdeskapande och andra samhällseffekter.

Kontaktinformation
Josef Taalbi, doktor i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tel. 073-0284988
E-post: josef.taalbi@ekh.lu.se

Ghrelin är ett mag- och tarmhormon som frisätts från magsäcken, och som medverkar i stimuleringen av vår aptit genom att aktivera hjärnans belöningssystem.

Eftersom hjärnans belöningssystem även motiverar oss till att söka efter en partner och till att ha sex, beslutade sig en grupp forskare vid Sahlgrenska akademin för att undersöka om ghrelin även kan påverka sexuella beteenden.

Svaret är: ja, åtminstone hos möss.

I studien visar forskarna att när möss får ett tillskott av ghrelin så ökar de sin sexuella aktivitet och sina ansträngningar för att hitta en partner. Effekten bekräftades i ett uppföljande experiment, där möss som fick en ghrelinhämmare istället minskade sin sexuella aktivitetet.

– Det är sedan tidigare känt att ghrelin påverkar de belöningsmekanismer som triggas av mat, alkohol och andra beroendeframkallande droger. Vår studie visar nu för första gången att ghrelin även spelar en roll i naturliga belöningsmekanismer som sex, säger Elisabet Jerlhag, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Studierna visar att ghrelinets effekt förmedlas via dopamin, som är en känd och viktig budbärare i hjärnans belöningsssytem. Forskarnas slutsats är att både ghrelin och dopamin reglerar normalt sexuellt beteende hos möss.

– Detta innebär dock inte att ghrelin fyller samma funktion hos människor. För att ta reda på det krävs betydligt mer forskning på området. Men potentiellt skulle ghrelinhämmare kunna vara en nyckel till framtida behandlingar för sexberoende och sexmissbruk, säger Elisabet Jerlhag:

– Beroendetillstånd, inklusive sexmissbruk, är ett av våra stora samhällsproblem, och behovet av nya behandlingsstrategier är stort. Förhoppningsvis kan våra resultat lägga ännu en pusselbit till det arbetet, säger Elisabet Jerlhag.

FAKTA
Artikeln The role of ghrelin signalling for sexual behaviour in male mice publicerades online i tidskriften Addiction Biologoy den 4 december. <br />

Kontaktinformation
Elisabet Jerlhag Holm, docent vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0736-48 33 36 elisabet.jerlhag@pharm.gu.se Emil Egecioglu, forskare vid Lunds universitet 040-2220817 emil.egecioglu@med.lu.se

Det är Pia Bartels, umeåekolog, som tillsammans med finska och tyska forskare
efterfrågar att terrestra och akvatiska ekologer arbetar mer integrerat.

– Ekologi sträcker sig över ekosystemgränser och därför bör forskare och finansiärer sluta vara antingen ”blöta” eller” torra ”. En mer integrerad forskning bland akvatiska och terrestra forskare är avgörande för att möta framtida utmaningar såsom klimatförändring, säger Pia Bartels, postdoktor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.

Akvatiska och terrestra miljöer är vid första anblicken separerade ekosystem. Sannolikt på grund av denna uppenbara avskiljning är det en tradition inom ekologisk forskning att studera de två ekosystemen separat. Ett ökande antal studier under de senaste åren visar dock att akvatiska och terrestra ekosystem är sammankopplade på väldigt många sätt. Dessa kopplingar är ofta viktiga för funktionen hos varje ekosystem.

Forskarna betonar i sin studie att särskiljandet av akvatiska och terrestra ekosystem huvudsakligen är artificiell och de ger förslag på flera verktyg, vilka redan finns tillgängliga för forskarsamhället, som kan tillämpas för att främja en mer integrerad forskning.Till exempel kan meta-ekosystemteori, ett teoretiskt ramverk som beskriver rumsliga flöden av materia och energi mellan olika delar av naturen, användas för att beskriva kopplingarna mellan olika ekosystem.

Fjärranalys är ett annat verktyg som forskarna förordar. Det har framgångsrikt använts av terrestra ekologer och mer nyligen av akvatiska ekologer för att härleda miljöinformation och storskaliga mönster i terrestra och akvatiska ekosystem. Till exempel med hjälp av fjärranalys kan den terrestra produktiviteten beräknas på en större skala. Forskarna föreslår också att fjärranalys kan användas för att uppskatta flöden av organiskt kol och näringsämnen från land till vatten, samt förutsäga mångfald och artsammansättning i akvatiska samhällen på landskapsnivå.

– I ett landskap som består av både akvatiska och terrestra ekosystem kan vi inte längre studera det en och ignorera det andra, särskilt inte när vi står inför större genomgripande miljöförändringar. Till exempel kan den ökande mängd nederbörd som klimatförändring förväntas medföra leda till ökad transport av organiskt material från terrestra till akvatiska ekosystem. Denna så kallade brownification har flera betydande effekter på sjöar och vattendrag. Vi måste helt enkelt börja studera båda ekosystemen tillsammans och samtidigt, säger Pia Bartels.

FAKTA
Originalartikel. Soininen J., Bartels P., Heino J., Luoto M., and Hillebrand H.: Toward more integrated ecosystem research in aquatic and terrestrial environments. BioScience (2015) doi: 10.1093/biosci/biu216. http://bioscience.oxfordjournals.org/content/early/2015/01/08/biosci.biu216.short?rss=1

Kontaktinformation
Pia Bartels, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap. Telefon: 072-544 3963, e-post: pia.bartels@umu.se

Kolnanostrukturer är ett samlingsnamn för olika kolbaserade material (grafen, fulleren och kolnanorör) vilka betraktas som hyperintressanta för tillämpningar inom allt från mikroelektronik och optiska komponenter till material för energiomvandling.

Alla kolnanostrukturer uppvisar fascinerande egenskaper – men olika sådana på grund av form och storlek.Det som gör dem än mer intressanta är att det är möjligt att ytterligare finjustera egenskaperna med hjälp av kemisk dopning, kemisk modifiering och kombination av olika kolnanomaterial till nya nanokompositer.

Kvävedopade kolnanostrukturer är ett enormt hett område just nu, och anledningen är att det går att hitta tillämpningar inom både energi och elektronik, två områden som intresserar både allmänhet och forskare.

Hamid Reza Barzegar har i sitt avhandlingsarbete studerat tillförandet av kväveatomer som dopningselement i strukturen hos enkelväggiga kolnanorör både experimentellt och teoretiskt. Dessutom har han studerat hur kvävedopning förändrar de elektroniska egenskaperna hos de syntetiserade strukturerna.

– Jag hoppas resultaten kan hjälpa oss att bättre karaktärisera kvävedopade en- och flerväggade kolnanorör, men även öka den generella förståelsen för hur kväve fungerar i andra kolnanostrukturer, säger han.

Vidare har Hamid utvecklat en enkel och effektiv metod för att justera morfologin hos endimensionella nanostrukturer av fullerener från nanostavar till nanorör. De elektriska egenskaperna hos de framställda strukturerna har undersöks experimentellt.

– Resultaten från denna delstudie bidrar till att vi kan använda fullerener i praktiska tillämpningar. Fullerener har en av de allra bästa mobiliteterna för elektroner, en egenskap som passar utmärkt i både solceller och fälteffekttransistorer. Dessa transistorer är en nyckelkomponent i nästan all vardagselektronik.

Under det sista året av sina doktorandstudier har Hamid forskat i en världsledande forskargrupp vid UC Berkeley, ledd av Professor Alex Zettl. Där syntetiserade han en helt ny hybridstruktur bestående av fullerenmolekyler inkapslade i kollapsade kolnanorör. Strukturen är flexibel och kan anpassas för att innehålla olika antal fullerenmolekyler.

På detta sätt kan man kombinera egenskaperna hos fullerener och kolnanorör på ett kontrollerat sätt. En ytterligare intressant aspekt med dessa resultat är att de kan underlätta användningen av grafenremsor, eftersom kollapsade kolnanorör troligen uppvisar samma egenskaper som dessa men med den fördelen att i Hamids hybridstruktur så är kanterna perfekta och inte oregelbundna som i fallet med grafenremsor.

FAKTA
Om kolnanomaterial: Vanlig grafen utgörs av ett enda lager av kolatomer. Kolnanorör består också av rent kol, i form av grafenlager ihoprullade till en cylinder. De kan vara enkelväggiga eller flerväggiga. Fullerener är formade som sfäriska molekyler. Den vanligaste är C60-molekylen som består av sextio kolatomer ordnade i fem- eller sexhörningar på samma sätt som i en fotboll.

Avhandlingen har publicerats digitalt

Om disputationen: Onsdagen den 28 januari försvarar Hamid Reza Barzegar Goltapehei, institutionen för fysik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Synthesis and Characterization of Carbon based One-dimensional Structures; Tuning Physical and Chemical Properties. Svensk titel: Studier av en-dimensionella kolnanostrukturer: Modifikation och kontroll av deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal MA 121 i MIT-huset. Fakultetsopponent är professor Hans Kuzmany, Institute for Materials Physics, University of Vienna, Austria.

Hamid Reza Barzegar är född och uppvuxen i Iran, där han tog sin kandidatexamen. Han har en masterexamen i kondenserade materiens fysik från Mysore Universitet i Indien och en masterexamen i nanofysik från Umeå universitet. Det sista året av sina doktorandstudier tillbringade Hamid vid UC, Berkeley i USA som gästforskare.

Kontaktinformation
Hamid Reza Barzegar Goltapehei. Telefon: 073-033 15 91, e-post: hamid.barzegar@physics.umu.se

Parkinsons sjukdom är en långsamt nedbrytande neurologisk sjukdom som yttrar sig i påverkad rörelseförmåga, skakningar, stelhet och, i senare stadier, problem med balansen.

Sjukdomen orsakas av brist på signalsubstansen dopamin och behandlas traditionellt med läkemedel. Läkemedelsbehandlingen har dock sällan någon större effekt på just balansproblemen.  

Forskare vid Sahlgrenska akademin har i tidigare försök på råttor visat att man genom en elektrisk stimulering av balansorganen kan frisätta signalämnen i hjärnan, som balanserar dopaminbristen och på sätt förbättrade djurens rörelseförmåga och balans.

Nu har forskarna testat samma metod på tio svenska Parkinsonpatienter. Patienterna undersöktes både i medicinerat och omedicinerat tillstånd. Ena dagen fick patienterna en aktiv brus-stimulering, den andra dagen behandling med där patienten inte vet om strömmen är på.

Försöken visar att den aktiva brus-stimuleringen förbättrade både patienternas balans och de sammanvägda symtomen.

– Effekten på balansen visade sig särskilt då patienterna var i omedicinerat tillstånd, vilket är mycket positivt, säger docent Filip Bergquist vid Sahlgrenska akademin som lett studien.

Forskarna ska nu i en uppföljande studie under en längre tid låta Parkinsonpatienter bära en stimulator, som är mindre än en pocketbok och som kan bäras i fickan.

– Om den långvariga behandlingen förbättrar patienternas gång, balans och symptomvariationer, skulle vi inom de kommande fem åren kunna utveckla brus-stimuleringstekniken och introducera den som en ny behandling, säger Filip Bergquist.

FAKTA
Den aktuella studien publiceras i vetenskapliga tidskriften Brain Stimulation och har genomförts i samarbete med forskare vid NASA, som också bistått med teknisk utrustning.

Artikeln Effects of Stochastic Vestibular Galvanic Stimulation and LDOPA on Balance and Motor Symptoms in Patients With Parkinson’s Disease publicerades online i Brain Stimulation den 5 januari.

Länk till artikel: http://www.brainstimjrnl.com/article/S1935-861X%2814%2900398-2/abstract

Kontaktinformation
Filip Bergquist, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0702 223 664 filip.bergquist@gu.se. Presskontakt Krister Svahn Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 0766-18 38 69 031-786 3869 krister.svahn@sahlgrenska.gu.se

Florencia Enghel, doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, har i sin avhandling i detalj undersökt hur en högprofilerad medieinsats i efterkrigsarbetet på västra Balkan kom till och utfördes. Hon har särskilt intresserat sig för biståndsgivarnas och utövarnas etiska ansvar. The Videoletters Project finansierades av nederländska utrikesministeriet, brittiska utrikesdepartementet och stöddes av stabilitetspakten för sydöstra Europa.

– De nederländska och brittiska givarna var mer intresserade av att projektet skulle se bra ut i den västerländska publikens ögon. De talade om att göra gott åt folket som drabbats av kriget men så blev det inte i praktiken, säger Florencia Enghel.

Avhandlingen visar på ett antal faktorer som är avgörande för vilken nytta internationella medieinsatser gör för medborgarna i ett mottagarland.

– Resultaten beror till stor del på om det finns rutiner för att ställa de ansvariga biståndsgivarna till svars eller inte och om det finns etiska riktlinjer för dem att tillgå. Det i kombination med en oberoende utvärdering av resultaten, säger Florencia Enghel.

Dokumentär tv-serie producerades
The Videoletters Project använde olika medier för att hjälpa människor som tvingats separera på grund av kriget att återuppta kontakten. Bland annat fick ett antal personer spela in och utbyta videobrev. Därefter producerades en dokumentär tv-serie om människorna.

Ledningen för projektet gjorde två antaganden. Det första var att de statliga tv-stationerna i de nybildade länderna (Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Serbien) skulle komma överens om att visa tv-serien samtidigt och därmed samarbeta för första gången sedan konfliken. Det andra antagandet var att tv-publiken efter att ha sett serien skulle återuppta kontakter på egen hand via en hemsida.

– Baserat på dessa antaganden kategoriserades The Videoletters Project som ett ”försoningsredskap” och nådde därmed stor internationell uppmärksamhet och globalt erkännande, säger Florencia Enghel.

För att lyckas med den här typen av insatser i framtiden bör medborgare involveras tidigare i processen. Dialog redan under planeringsstadiet ger medborgare och lokala myndigheter en möjlighet att uttrycka bekymmer, behov och intressen. Det ger ett bättre resultat enligt Florencia Enghel.

FAKTA
Doktorsavhandlingens titel är: Video letters, mediation and (proper) distance: A qualitative study of international development communication in practice. Avhandlingen finns under följande länk: http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:757039/FULLTEXT01.pdf”new

Kontaktinformation
Florencia Enghel, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, telefon: 076-81 82 082 (klockan 9-17), mejl florencia.enghel@kau.se. Florencia Enghel talar engelska.

Vad som begränsar parasitens utbredning i till exempel Ålands hav, vet forskarna inte idag. Med växande sälstammar har ytterligare en konflikt mellan säl och människa blivit allt mer tydlig, utöver sälens direkta påverkan på fiskeredskap och konkurrens om fisken. Det handlar om att sälen är slutvärd för parasitiska spolmaskar (nematoder) som lever i fisk under en del av sin livscykel. Detta är ett universellt problem – där det finns säl finns det parasiter i fisk. Problemet har däremot inte varit särskilt uppmärksammat i Sverige, men nu kommer en rapport om den första stora undersökningen som har gjorts i svenska vatten. Studien har letts av forskare vid SLU:s kustlaboratorium och fokuserar på sälmask, som är den viktigaste parasiten.

Sälmasken har först kräftdjur som mellanvärd och därefter infekteras fisk, speciellt torsk och rötsimpa. I fiskens kött kan parasiten sedan leva i många år i väntan på att fisken skall bli uppäten av en säl, hos vilken livscykeln kan fullbordas*. Det största problemet för yrkesfisket är att parasiterna (upp till 4 cm långa) ofta är synliga i fiskens filé och därmed minskar värdet på fisken. Äts fisken rå med en levande mask kan människan bli sjuk, men detta är extremt ovanligt. Däremot är det mer vanligt med allergiska reaktioner mot parasiten.

När forskarna undersökte fiskfiléer från över 2 000 torskar och rötsimpor som fångats i Östersjön och längs svenska västkusten, visade det sig att parasiten är vanlig i många områden. Fisk fångad vid Blekinges och Skånes kust hade den kraftigaste infektionen – i vissa områden där var över 60 procent av torskarna och upp till 100 procent av rötsimporna drabbade. I södra Östersjön fanns det ett tydligt samband mellan närheten till en sälkoloni och infektion i fisk. Inte heller i västerhavet är det ovanligt att hitta infekterad fisk, och ju närmare kusten och sälkolonier, desto större är risken att fisken är infekterad.

Längre norrut i Östersjön, runt Gotland, hittades sälmasken däremot i mindre än en tiondel av torskarna. Ytterligare längre norrut, i Stockholms skärgård och i Ålands hav, sjönk infektionsgraden till nästan noll. Forskarna vet inte varför parasiterna var så få i detta område, som hyser de största koncentrationerna av gråsäl i Östersjön. Där tycks det alltså vara någon annan faktor än slutvärden, sälen, som är mest begränsande i parasitens livscykel, såsom låg salthalt eller brist på tidiga lämpliga mellanvärdar.

– Detta är något vi hoppas kunna titta närmare på nu, säger forskaren Sven-Gunnar Lunneryd, som har lett undersökningarna. Vi vill också undersöka om parasiterna har någon inverkan på fisken.<br />Forskarna påpekar att det nu är viktigt att informera om att parasiten finns och varför, och om hur fiskråvaran skall hanteras – kunskap som kan förhindra att konsumenter ratar svensk fisk.

*) Parasiten blir könsmogen i sälens magsäck och parar sig, och därefter sprids äggen i vattnet via sälens avföring medan masken dör. En liten larv som kläcks från ägget äts sedan upp av ett kräftdjur, och sedan fortsätter cykeln.

Rapporten Sälmask och spiralmask i torsk och rötsimpa i svenska kustvatten. SLU, Aqua reports 2015:1. Författare: Sven-Gunnar Lunneryd, Peter Ljungberg, Mikael Ovegård, Kim Bernt & Maria Boström. http://www.slu.se/sv/institutioner/akvatiska-resurser/sok-publikation/aqua_reports/

Kontaktinformation
Sven-Gunnar Lunneryd, forskare tel: 10-478 41 39, 070-661 25 96, sven-gunnar.lunneryd@slu.se, Kustlaboratoriet, Öregrund, institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet

Vi lider mer av att förlora en krona än vi får tillfredsställelse av att tjäna en krona. Den här dåligt kalibrerade rädslan att förlora kallar forskarna förlustaversion. Det är en benägenhet som kan få oss att tänka irrationellt och fatta sämre ekonomiska beslut.

– Förlustaversion kan hindra människor från att köpa tillgångar med risk eller från att delta i aktiemarknaden trots att det sannolikt är lönsamt för dem, säger Erik Wengström, docent i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

Förlustaversion har använts för att förklara alltifrån skattesmitning och bostadsmarknaden till professionella golfspelares beteende. För att undersöka om det går att undgå de negativa effekterna av förlustaversion har Erik Wengström, tillsammans med kollegorna Ola Andersson och Jerker Holm, genomfört ett storskaligt ekonomiskt experiment på ett slumpmässigt urval av den danska befolkningen.

I experimentet fick deltagarna göra en serie val mellan två olika spel om pengar. Ett säkert spel och ett spel med större risk där deltagarna kunde förlora pengar men som också gav högre vinster. Deltagarna delades in i olika grupper. En kontrollgrupp fattade beslut åt sig själva, en annan grupp fattade beslut åt andra och en tredje åt både sig själv och andra.

I de säkra spelen valde deltagarna, oavsett vilken grupp de tillhörde, ungefär samma risk. När deltagarna kunde förlora pengar visade de större motvilja att ta risk. Men deltagarna i gruppen som tog beslut åt andra var mindre påverkade av risken att förlora pengar och fick i genomsnitt högre avkastning.

– Vår studie visar alltså att ett sätt att minska de negativa effekterna av förlustaversion kan vara att låta någon annan fatta beslutet åt dig, säger Erik Wengström.

Studien visade också att de som valde både för sig själva och andra betedde sig precis som de som bara valde för andra. Så det spelade ingen roll om beslutsfattaren själv fick betalt eller inte. Resultaten kan ha betydelse för förvaltning av finansiella tillgångar och utformningen av olika bonussystem för de personer som fattar ekonomiska beslut.

FAKTA
Artikeln, Deciding for others reduces loss aversion, som baserats på forskarnas studie kommer att publiceras i Journal of Mangement Science. Studien finansierades av Konkurrensverket i Sverige och Carlsbergsfonden i Danmark.

Länk till artikeln Deciding for other reduces loss aversion som ska publiceras i Management Science.

Kontaktinformation
Erik Wengström, docent i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Tel: 0708 396 111, e-post: erik.wengstrom@nek.lu.se