Studien har använt så kallade ”biomarkörer”, i detta fall förändringar på arvsmassan, för att förutspå en framtida ökad risk för olika långtidsrelaterade sjukdomar, såsom cancer. Forskarna studerade även deltagarnas övriga hälsofaktorer, dietvanor och livsstilsfaktorer. Ingen av dessa kunde dock kopplas till de skillnader i skador på arvsmassan som studien funnit hos den grupp som åt kött och fisk och den grupp som åt vegetarisk kost.

Man undersökte också om skillnaderna mellan försökspersonerna kunde förklaras av vissa kända cancerriskförhöjande ämnen i dieten. Detta studerades genom att mäta doser i blodet av specifika ämnen. Eftersom att det är väl känt att alla dieter innehåller både skadliga ämnen och ämnen som motverkar dessa, är balansen dem emellan en viktig faktor för den enskilda individens nivå av skador på arvsmassan. Mätningarna visade dock inte någon skillnad mellan de olika grupperna vad gäller nivåer av cancerriskförhöjande ämnen i blodet.

– Resultatet är intressant, även om det ännu inte finns en förklaring, eftersom att det visar att metoden är tillräckligt känsligt för att fånga upp effekten av relativt små förändringar i våra dietvanor, säger Dag Jenssen, professor emeritus vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet som har arbetat med studien.

– Eftersom att vi inte har någon förklaring än ska man vara försiktig med att tolka resultaten. Men man kan tolka det så att det ur cancerrisksynpunkt är en fördel med en vegetarisk diet. Det stöds också av den granskning av många epidemiologiska studier som tillsammans indikerar att en diet där rött kött ingår ger en förhöjning av cancerrisken, säger Dag Jenssen,

Fortsatt forskning på området
Forskarna undersöker nu orsaken till resultaten vidare i ett större internationellt EU-finansierat projekt, kallat FUNCFOOD. Det är ett samarbete mellan Europeiska forskargrupper och forskare i Indien som koordineras av Dag Jenssen vid Stockholms universitet. I jämförelse med studien av vegetarisk diet har den nya studien utökats till långt fler markörer för diet samt även biomarkörer för diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Detta i syfte att få ett bättre underlag för betydelsen av olika dieter för långtidrelaterade sjukdomar.

En sammanfattning av artikeln finns att läsa på European Journal of Nutritions webb: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25399061. För att få en PDF med hela artikeln, kontakta Dag Jenssen.

– Vi har studerat motiven till att patienter delar med sig av eller säljer sin medicin. Vi har också undersökt vilka grupper det är som står för läckaget av metadon eller buprenorfin, säger Björn Johnson, docent vid Malmö högskola och en av forskarna bakom studien.

Han menar att man bör fokusera på riskgrupperna för att minska läckaget.

– Vi tror inte att ännu hårdare regler och kontroller för hela patientgruppen är rätt åtgärd nu. Det kan innebära att färre får behandling, vilket i sin tur kan öka efterfrågan på illegala läkemedel. I stället bör uppföljning och stödjande insatser riktas mot dem som missköter sig.

Antalet dödsfall som är relaterade till metadon och buprenorfin har ökat de senaste åren. Förutom illegal import, bidrar läckage från behandling till utbudet av preparaten på den illegala drogmarknaden.

– Vår studie visar att en majoritet av patienterna någon gång i sitt liv har sålt eller delat med sig av sin medicin, säger Johnson. Merparten av det aktuella läckaget, över 80 procent, står dock en mycket liten grupp av patienterna för, mindre än 10 procent.

En vanlig föreställning är att det är de patienter som är minst kontrollerade och som får hämta ut flera doser samtidigt som är de som läcker. Detta är en föreställning som den nya forskningen punkterar.

– Det handlar inte om vem du är, utan om hur du lever. Störst risk att sälja eller dela med sig av sin medicin finns bland dem som fortsätter använda illegala droger. En annan riskfaktor är hög alkoholkonsumtion, säger Johnson.

Patienter som behandlas med tabletter, buprenorfin, är mer benägna att sälja eller dela med sig än de som tar sin medicin i flytande form, metadon.

Substitutionsbehandlingen är livsnödvändig, menar forskarna.

– Kontrollen är redan strikt i substitutionsbehandling. Med tanke på att det är en liten del av patienterna som står för en stor del av läckaget så skulle en generellt ökad kontroll slå hårt mot den grupp som sköter sig. Deras möjlighet att leva ett socialt integrerat liv och sköta ett arbete skulle försvåras, säger Torkel Richert, den andra forskaren bakom studien.

Han menar istället att insatser bör sättas in mot riskgrupperna.

– Det behövs stödjande insatser för att hjälpa dem bort från missbruksmiljöerna och in i samhället. Samtidigt krävs bättre samverkan med socialtjänsten samt insatser för att minska den illegala efterfrågan. Många av de som använder dessa läkemedel illegalt skulle egentligen behöva substitutionsbehandling, säger Richert.

FAKTA
Björn Johnson & Torkel Richert, Diversion of methadone and buprenorphine by patients in opioid substitution treatment in Sweden: Prevalence estimates and risk factors (International Journal of Drug Policy)

http://www.ijdp.org/article/S0955-3959%2814%2900284-9/abstract

Oönskade och långvariga efterverkningar – så kallade seneffekter – drabbar relativt ofta personer som överlevt barncancer i centrala nervsystemet (CNS). Den aktuella studien bygger på en uppföljning av cirka 700 idag vuxna personer som överlevt CNS-tumörer i barndomen (1982-2001), samtliga i Sverige överlevande vuxna efter CNS-barncancer vid tidpunkten för studien. Patienterna jämfördes sedan med en kontrollgrupp ur befolkningen.

Förutom hälsa och funktionsförmåga, studerade forskarna hur sjukdomen, behandlingen och sjukdomsföljder påverkat patienternas psykologiska identitet. Det vill säga hur man uppfattar och ser på sig själv i olika sammanhang där detta har särskilt stor betydelse, exempelvis familj, vänner, arbete och sportaktiviteter. Dessutom studerades kroppsuppfattning och övergripande självkänsla. Utöver medicinska registerdata om sjukdomstyp och behandlingstid bedömdes seneffekter och självuppfattning med hjälp av standardiserade frågeformulär.

Resultaten visar att seneffekterna av barncancer i CNS inte bara gäller hälsa och funktionsförmåga. Hela sjukdomserfarenheten, med följderna av de skador som tumör och/eller behandling orsakar, sätter långsiktiga spår i självkänsla och formar den psykologiska identiteten. Jämfört med kontrollgruppen hade överlevarna i flera avseende mindre gynnsamma utfall. Negativ istället för positiv självuppfattning i något sammanhang var vanligare bland patienterna än i normalbefolkningen. Exempelvis när det gällde arbetet och vänner hade 22 procent respektive 30 procent av patienterna en negativ självuppfattning, jämfört med 8 procent och 17 procent i kontrollgruppen. Tidigare strålbehandling mot CNS och bestående synliga fysiska skador ökade risken för negativt påverkad självuppfattning i vuxen ålder.

– Studien bekräftar att de här patienterna löper risk att drabbas av ett brett spektrum av psykologiska seneffekter som kan innefatta hälsorelaterade, neurokognitiva och funktionella problem, men också basala psykologiska personlighetsfaktorer som rör identitet, mental hälsa och psykiskt välbefinnande. Resultaten vittnar vidden av de psykologiska följderna efter CNS-barncancer, om adekvat stöd och psykosocial rehabilitering saknas. De hjälper oss att specificera behovet av tidiga förebyggande insatser för dessa patienter, säger Krister K Boman, forskningsledare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa.

Enligt forskarna visar studien också nödvändigheten av en intensifierade förebyggande insatser i vården och en uppföljningsplan som möter specifika behov hos patienter efter barncancer. För barn som drabbats av hjärntumör är behovet särskilt påtagligt. Utöver åtgärder mot tidigare kända problem behöver vården uppmärksamma att CNS-sjukdom och behandling kan påverka personlighetsutvecklingen såväl på kort som mycket lång sikt.

FAKTA
Studien har genomförts med stöd av Barncancerfonden och Karolinska Institutets forskningsbidrag.

Publikation: “Altered self-perception in adult survivors treated for a CNS tumor in childhood or adolescence: population-based outcomes compared with the general population”, Hörnquist L, Rickardsson J, Lannering B, Gustafsson G, Boman KK, Neuro-Oncology, early online 20 October 2014; doi:10.1093/neuonc/nou289: Neuro-Oncology

Anna Maria Hipkiss

För att nå framgång i skolan måste elever behärska de olika ämnesspråk som olika skolämnen omfattar. Men vilka möjligheter har elever att använda dessa ämnesspråk och hur påverkas kommunikationen av olika aktiviteter i undervisningen?

– I grundskolan möter skolelever olika språkbruk i alla skolämnen, så kallat skolspråk. Skolspråken är starkt förknippade med skriven text i till exempel läromedel och kännetecknas av att vara abstrakta och generaliserande, berättar Anna Maria Hipkiss som i dagarna publicerat avhandlingen Klassrummets semiotiska resurser. En språkdidaktisk studie av skolämnena hem- och konsumentkunskap, biologi och kemi.

– Men för att elever ska tillägna sig dessa skolspråk är det viktigt att de också används i den muntliga kommunikationen i klassrummet, som i samtal mellan elever och i lärarledda genomgångar. Behärskning av ämnesspråken är nämligen avgörande för elevers skolframgång.

I sin avhandling har Anna Maria Hipkiss studerat klassrumskommunikationen i hem- och konsumentkunskap, biologi och kemi på högstadiet och hur olika aktiviteter möjliggör för elever att möta ämnesspråk genom olika sätt att kommunicera, som genom lärarledd kommunikation, grupparbeten, läroböcker och artefakter till exempel ingredienser och laborationsutrustning.

Dessa aktiviteter, sätt att kommunicera och artefakter går under begreppet semiotiska resurser. De semiotiska resurserna har olika möjligheter och begränsningar för meningsskapande i olika undervisningssituationer och samverkar i undervisningen på olika sätt.

– Min studie visar att elever möter ämnesspråken i de skrivna texterna i läromedlen eller på tavlan. I den muntliga kommunikationen däremot används i stor utsträckning ett vardagsspråk av såväl lärare som elever

I avhandlingen föreslås att ett språkdidaktiskt perspektiv bör ingå i all ämnesundervisning. Detta kan göras genom att strukturera uppgifter som uppmuntrar till användning av ämnesspråk och genom att flytta ut det ämnesspråket från läroboken till samtalen i klassrummet. Genom sådana strategier ges möjligheter till möten mellan lärares specialistkunskap och elevers vardagsförståelser för de fenomen som studeras.

Avhandlingen visar också att samspelet med läraren är i fokus i såväl hur undervisningen organiseras och i hur klassrummen är designade utifrån till exempel möblering. Men studien visar också att genom designen av klassrummet kan det skapas nya möten mellan elever och med lärare. I dessa möten ökar möjligheterna till samtal kring ämnesinnehåll och ämnesspråk utifrån elevernas referensramar.

FAKTA
Disputationen äger rum fredag 21 november kl. 13.00 i hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Opponent är docent Per Holmberg, institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. Avhandlingen Klassrummets semiotiska resurser. En språkdidaktisk studie av skolämnena hem- och konsumentkunskap, biologi och kemi finns publicerad digitalt.

Patienternas medverkan i vården är viktig för patientsäkerheten. Varje år drabbas 18 000 svenskar av en höftfraktur. Dessa patienter är gamla, sjuka och sköra. Många av dem råkar ut för en vårdskada under vårdtiden, såsom ett trycksår eller en urinvägsinfektion.

I avhandlingsarbetet har också nya riktlinjer för nutritionsbehandling tagits fram och utvärderats. Resultaten visade att om patienter med höftfraktur har ett ökat energiintag, under en så kort tid som från ankomst till sjukhuset fram till fem dagar efter operationen, så är det färre patienter som utvecklar trycksår under vårdtiden. Ett trycksår medför stort lidande för patienten, förlängda vårdtider och stora kostnader för samhället.

När Anna-Karin Gunnarsson intervjuade patienterna om deras upplevelse av medverkan i vården var resultaten blandade. Patienterna rapporterade outhärdlig smärta, och att de upplevde att de var längst ner i hierarkin och blev behandlade därefter. Att de som patienter är beroende av personalen och inte kan påverka tidpunkten för att tillgodose sina mest privata behov. Patienterna upplever organisationen som rörig och att de inte får delta i planeringen. Där samspelet mellan patient och personal var bra stärktes patienten och blev mer aktiv.

– Varje enskild sjuksköterska kan i sitt dagliga arbeta påverka patientsäkerheten och förebygga att patienter med höftfraktur drabbas av vårdskador, till exempel genom att se till att de har ett adekvat energiintag och att de får medverka i vården, säger Anna-Karin Gunnarsson.

Inom ramen för avhandlingen har Anna-Karin Gunnarsson också undersökt om tranbär i form av kapslar är användbara för att förebygga urinvägsinfektion hos kvinnliga patienter med höftfraktur. Resultaten visade inte att tranbären hade haft någon förebyggande effekt. Dock var antalet patienter i studien som kunde utvärderas så litet att det är svårt att dra generella slutsatser från resultatet. Större studier behövs för att man ska kunna säga om tranbär har effekt för den här patientgruppen eller inte.

Avhandlingen försvarades den 14 november. Ladda ner avhandlingen i fulltext

– Offentliga myndigheter skulle ha mycket att vinna på att i högre grad inkludera användare vid utvecklingen av e-tjänster. Befintlig forskning inom området indikerar att ju högre graden av användarmedverkan är, desto mer sannolikt är det att slutresultatet blir bra, säger Jesper Holgersson, adjunkt och doktorand i informationssystemsutveckling vid Högskolan i Skövde.

Ett generellt problem med de e-tjänster som utvecklas av offentliga myndigheter idag är att de ofta baseras på interna behov istället för att fokusera på slutanvändarna av e-tjänsterna, det vill säga invånare och företag. Detta resulterar ofta i att de tänkta användarna inte ser något värde i att använda de e-tjänster som erbjuds av offentliga myndigheter och man får en produkt med låg användarfrekvens.

– I min forskning har jag intervjuat både privatpersoner och företag och det visade sig finnas ett relativt stort engagemang hos dessa att bidra till förbättring av e-tjänster, säger Jesper Holgersson.

Jesper Holgerssons doktorsavhandling riktar sig till offentliga myndigheter och ger konkreta förslag på vägledning vid utveckling av e-tjänster för invånare och företag. Förslagen visar på hur olika varianter av användarmedverkan kan användas och i vilka situationer en viss variant är att föredra framför en annan.

– Nästa steg för min forskning, som jag söker medel för just nu tillsammans med två kollegor, är att arbeta interaktivt med Skövde kommun med användarmedverkan för att ta fram så kallade ”personas” – en slags exempelmedborgare som man tar fram genom intervjuer och som representerar olika målgrupper och segment. Man skapar helt enkelt olika personas som kan kombineras beroende på vad som ska utvecklas, säger Jesper Holgersson.

FAKTA
Doktorsavhandlingens titel: User participation in public e-service development – Guidelines for including external users. Tid och plats för avläggande av doktorsexamen: 2014-11-23, 13:15-16:00, Högskolan i Skövde. Fakultetsopponent: Leif Skiftenes Flak, Associate Professor of Information Systems, University of Agder. Publicering: http://his.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A760905&dswid=-4826

Hjärtsvikt har länge definierats som minskad förmåga hos hjärtat att dra ihop sig för att pumpa syresatt blod ut i kroppen. Orsaken är ofta långvarigt högt blodtryck eller en tidigare hjärtinfarkt som skadat hjärtmuskeln. Män drabbas oftare än kvinnor och det finns flera sätt att behandla för att minska symtom och öka överlevnaden hos patienterna.

På senare år har det dock blivit allt tydligare att det finns en annan form av hjärtsvikt, som är lika allvarlig och vanligt förekommande. Vid HFPEF (eng. heart failure with preserved ejection fraction) har hjärtat svårt att slappna av och fyllas med blod igen efter en sammandragning. Denna form av hjärtsvikt är vanligare vid hög ålder och kvinnor drabbas oftare än män. Fram till helt nyligen har det saknats behandling för sjukdomen.

I den nu publicerade studien har forskare från Karolinska Institutet, Linköpings universitet, Södersjukhuset, Danderyds sjukhus och Karolinska Universitetssjukhuset analyserat information från 42000 patienter i det nationella hjärtsviktsregistret, RiksSvikt. De fann då att patienter med HFPEF som behandlats med betablockerare hade högre överlevnad än patienter som inte behandlats. Skillnaden kvarstod även efter att forskarna räknade bort andra faktorer som skulle kunna påverka resultaten, så som hälsotillstånd i övrigt och socioekonomisk status. Skillnaden i överlevnad mellan de båda grupperna hamnade till slut på 7 procent

Vid hjärtsvikt utsöndras stresshormoner som adrenalin, vilket skadar hjärtat i längden. Betablockerare skyddar mot denna skadliga effekt. I tidigare randomiserade studier med patienter med minskad sammandragningsförmåga i hjärtat, alltså ”vanlig” hjärtsvikt, har betablockerare visat sig minska dödligheten. Men detta är den första större studien avseende effekten av betablockerare på patienter med HFPEF.

Tidigare har samma forskargrupp även sett positiva resultat vid behandling med andra, liknande hjärtmediciner, som ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare. De planerar nu att gå vidare med kliniska studier.

– Vår studie om betablockerare är stor och tillförlitlig, men kan fortfarande inte användas som hundraprocentigt bevis för att betablockerare fungerar vid HFPEF. Vi kommer nu genomföra stora randomiserade studier med den här typen av billiga hjärtmediciner för att vara riktigt säkra, säger Lars Lund, hjärtläkare och docent vid Karolinska Institutet, som lett studien. Sverige har unika möjligheter att genomföra sådana randomiserade studier inom ramen för de stora svenska kvalitetsregistren.

FAKTA
Arbetet har finansierats av Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden, Stockholms läns landsting samt Sveriges kommuner och landsting.

Publikation: Association between Use of Beta-Blockers and Mortality in Patients with Heart Failure and Preserved Ejection Fraction, Lars H. Lund, Lina Benson, Ulf Dahlström, Magnus Edner, Leif Friberg, JAMA, 19 November 2014 issue.

Ett stort europeiskt forskningsprojekt med syfte att stärka Europas industri har tilldelats medel från EU:s nya ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020. Hård konkurrens och höga krav ger en tydlig kvalitetsstämpel för forskarna från Högskolan i Halmstad, det enda svenska lärosätet representerat i projektet.

Vid nästan all industriell tillverkning används olika ytpoleringstekniker för att skapa ”finishen” och i många fall även funktionen hos produkter. I dag krävs oftast manuell polering av en yta, något som är både tidskrävande, svårt och dyrt. Forskare och företag från hela Europa arbetar tillsammans i projektet SYMPLEXITY ­(Symbiotic Human-Robot Solutions for Complex Surface Finishing Operations) med att ta fram nya revolutionerande metoder där människa och industrirobotar kan arbeta tillsammans vid polering av ytor.

– Människan omges av ytor. Alla ytor har sin egen karaktär och funktion och ytegenskapen är själva förutsättningen för en produkt. Genom att förbättra tekniken vid ytbearbetning kan tillverkningsindustrin bli effektivare och spara pengar, säger Bengt-Göran Rosén, professor i maskinteknik och forskningsledare för Högskolan i Halmstads del i SYMPLEXITY.

12 miljoner kronor för gemensam forskning med företag
Tillsammans med tre västsvenska företag har Halmstadforskarna tilldelats 12 miljoner kronor för 4 års gemensam forskning. Resultaten kan ge en direkt förbättring av produkterna hos två av de medverkande företagen, Getinge AB och Svensk Industrigravyr AB. Det tredje företaget, QSO Interferometer Systems AB utvecklar tillsammans med Högskolan mätmetoder av ytor.

Studier visar att över 90% av det manuella arbetet kan omvandlas till 80% maskinellt och 20% manuellt arbete vid de flesta av dagens industriella tillämpningar. De branscher som främst kan dra nytta av den nya tekniken är maskin- och verktygstillverkning, medicinteknik samt flyg- och bilindustrin. SYMPLEXITY är ett av de första forskningsprojekten som fått anslag från Horisont 2020, världens största satsning på forskning och innovation.

Om SYMPLEXITY
Forskningsprojektet SYMPLEXITY involverar flera europeiska lärosäten, forskningsinstitut och företag. Högskolan i Halmstad är det enda svenska lärosätet representerat i projektet och de tre svenska medverkande företagen är: QSO Interferometer Systems AB, Svensk Industrigravyr AB och Getinge AB. Koordinator för projektet är forskningsinstitutet Fraunhofer i Tyskland. Bengt-Göran Rosén är forskningsledare för Högskolan i Halmstads del i SYMPLEXITY. Projektstart är i januari 2015 och målet med forskningen är förbättrade tekniker och processer för att stödja den europeiska industrin i konkurrensen på den globala marknaden. Ett utvecklat samarbete mellan människa och robot vid ytbehandling av komplexa metallytor leder till högre kvalitet, effektivare tillverkning och en mer ekonomisk produktion. SYMPLEXITY står för Symbiotic Human-Robot Solutions for Complex Surface Finishing Operations.

Om Horisont 2020
Horisont 2020 (på engelska Horizon 2020) är EU:s nya ramprogram för forskning och innovation och löper under perioden 2014–2020. Programmet är världens största satsning på forskning och innovation och har en budget på ca. 80 miljarder euro. Horisont 2020 inkluderar en förstärkt satsning på excellent forskning, extra satsningar på små och medelstora företag, tvärvetenskapliga samarbeten, satsningar på industriella teknologier och samhällsutmaningar samt förenklade regler för deltagande. Programmet erbjuder möjligheter för många olika aktörer: universitet och högskolor, näringsliv, forskningsinstitut, offentlig sektor och det civila samhället.

Åderförkalkning (ateroskleros) är en inflammatorisk process där fetter i form av så kallade LDL-kolesterol (”det onda kolesterolet”) lagras i blodkärlsväggen. Aktivering av immunsystemet i form av bland annat T-celler är av stor betydelse, inte minst för att plack som är typiska för åderförkalkningen ska brista, vilket är en viktig orsak till hjärtinfarkt och stroke.

LDL tas bara upp i kärlväggen efter förändring (modifiering) där oxidation är en trolig bakomliggande orsak. Även enzymer som finns i kärlväggen kan förändra LDL så att det blir inflammatoriskt. De flesta grundvetenskapliga studier i fältet utgår från musmodeller med genetiska förändringar, eftersom vanliga möss inte får åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom.

Tillsammans med sin forskargrupp har Johan Frostegård, professor vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet samt överläkare på Akutkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, studerat inflammation och immunreaktioner vid åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom genom att använda celler från plack och blod från patienter med hjärt-kärlsjukdom. Forskarna har sett att fetter (fosfolipider) i modiferat LDL tycks vara en viktig orsak.

Forskargruppen visar att LDL som modifierats av enzymer i kärlväggen kan aktivera så kallade dendritceller, som i sin tur spelar en central roll vid aktivering av T-celler. Icke modifierat, vanligt LDL hade däremot ingen effekt på dessa celler i den aktuella studien. Forskningen visar även en tänkbar mekanism, nämligen att stressproteiner (eng. heat shock proteins) uttrycks vilket är avgörande när modifierat LDL aktiverar dendritceller och T-celler. Ytterligare ett resultat är att ett plasmaprotein kallat Annexin A5 påverkar immunreaktionerna mot modifierat LDL vilket ger enskyddande effekt.

– Att kunna studera inflammationsprocessen och immunreaktioner direkt i celler från människor med hjärt-kärlsjukdomar har gett oss unika möjligheter att upptäcka orsaker och nya mekanismer bakom sjukdomsutveckling. Vi visar att modifierat LDL kan spela en central roll och att stressproteiner har stor betydelse vid immunreaktionen, säger Johan Frostegård.

Med de nya resultaten hoppas Johan Frostegård och hans medarbetare att de ska kunna hitta en strategi för att motverka den inflammatoriska processen.

– Vi har nu påvisat att Annexin 5 är en möjlig terapeutisk kandidat som motverkar inflammation och stöder immunförsvaret på ett positivt sätt. Vi hoppas kunna utveckla detta protein till en ny typ av inflammationshämmande behandling mot åderförkalkningssjukdomar, säger han.

Studien har finansierats med anslag från bland annat Torsten Söderbergs stiftelse, Vinnova, EU och RMR. Forskarna har tillsammans med europeiska partners sökt ett större EU-anslag för att finansiera fortsatta grundforskningsstudier och även behandlingsstudier hos patienter med hjärt-kärlsjukdom, som stöds av flera patent.

Publikation: “Induction of dendritic cell-mediated T cell activation by modified but not native LDL in humans and inhibition by Annexin A5: involvement of heat shock proteins”, Liu A, Ming J, Fiskesund R, Ninio E, Karabina S, Bergmark C, Frostegård AG and Frostegård J, Arteriosclerosis, Thrombosis, and Vascular Biology, November 13th, 2014.

Nu på söndag reser professor Bo Galle till Island igen, med ny mätutrustning. En av apparaterna, som placerades ut strax efter att Bardarbungas utbrott startade i månadsskiftet augusti–september, har blivit inringad av lava. Det går inte att komma dit för att byta ut de urladdade batterierna. Därför måste den ersättas.

– Det handlar om optiska instrument som automatiskt mäter hur många kilo svaveldioxid som kommer ut från vulkanen varje sekund och skickar informationen till isländska myndigheter. Vi har också instrument som sitter på fordon, så att man lätt kan mäta föroreningshalten i luften runt de tätorter som befinner sig i den rådande vindriktningen, säger Bo Galle, professor på institutionen för rymd- och geovetenskap.

Varnar islänningarna för Bardarbungas giftiga gas
Data från mätutrustningen som Chalmers har installerat ligger till grund för de varningar som under de senaste två månaderna skickats ut till innevånare runt om på Island, om när det är dags att hålla sig inomhus, stänga fönster och dörrar, och slå av ventilationen.

Som tur är gör värmen i det att gasmolnet håller sig relativt högt upp i luften tills det blåser ut över havet. Skulle gasen däremot tryckas tillbaka och ner mot marken av ändrade vindförhållanden kan läget bli riktigt allvarligt, eftersom höga halter svaveldioxid orsakar andningssvårigheter. Riskerna med att andas in vulkangaserna gäller även för piloter och flygpassagerare, varför också flyget behöver tillgång till mätdata.

– Gasen syns inte på radarn. För att kunna göra modeller över hur den sprids behöver man veta hur mycket gas som kommer ut vid källan och på vilken höjd den befinner sig, säger Bo Galle.

För att avgöra höjden på ett gasmoln krävs minst två optiska instrument som mäter från var sitt håll. Apparaterna är som små teleskop som tittar upp mot himlen och känner av färgsammansättningen i himmelsljuset. Finns det svaveldioxid i luften absorberas vissa av färgerna. Hur mycket av färgerna som försvinner avslöjar hur många svaveldioxidmolekyler som finns i mätriktningen. 

Är drivande bakom metoden
Bo Galle har varit drivande vid utvecklingen av metoden sedan 2002, bland annat som koordinator av två EU-finansierade projekt. Grundidén handlar egentligen om att övervaka hur mycket svaveldioxid som pyser ut från slumrande vulkaner runt om i världen, för att upptäcka förändringar som visar att ett utbrott är på gång. På Island användes mätutrustningen i ett forskningsprojekt på vulkanen Hekla, men i och med Bardarbungas utbrott fick den snabbt en annan, än viktigare roll.

– När det blev skarpt läge och en stor mängd svaveldioxid började läcka ut, kom vår kunskap och utrustning väldigt väl till pass. Det är förstås jätteroligt att kunna hjälpa människor på ett så konkret sätt, säger Bo Galle.

Bardarbunga, vars magma och gas väller ut längs en 700 meter lång spricka i marken vid Holuhraun, drygt fyra mil från själva vulkanen, ger upphov till att runt 50 000 ton svaveldioxid släpps ut i atmosfären varje dygn. Motsvarande mängd släpps ut i Sverige under lite mindre än två år. Förutom att datan från de optiska mätinstrumenten används på Island, lagras den också i en dator på Chalmers, tillsammans med uppgifter från 24 andra vulkaner runt om i världen. Med hjälp av den växande databasen hoppas Bo Galle och hans kollegor bli bättre på att förutse vulkanutbrott.

– Det är viktig forskning som kan rädda liv!

Den mänskliga hjärnan består av tusentals olika typer av nervceller, som alla bildas ur vad som förenklat kan kallas omogna stamceller. Man vet sedan länge att nervstamcellerna förändras i takt med att hjärnan utvecklas och åldras. Samma typ av stamcell kan producera olika typer av nervceller vid olika tidpunkter av hjärnans utveckling. I denna process blir åldrande stamceller även gradvis mer begränsade i sin utvecklingspotential och tappar förmågan att utveckla utmognade celltyper som bildats under tidiga stadier.

Hur denna stamcellsidentitet och potential regleras över tid har hittills varit i det närmaste okänt. Men i den nu publicerade studien presenterar alltså forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet en molekylär tidsmekanism som kan förklara den neuronala stamcellsregleringen och därmed uppkomsten av cellulär mångfald i hjärnan.

– TGF-beta fungerar som en viktig tidssignal som styr när en stamcell ska sluta producera en viss typ av nervcell och istället börja göra en annan, samtidigt som TGF-beta gradvis begränsar stamcellens framtida utvecklingskapacitet, säger Johan Ericson, professor i utvecklingsbiologi, som lett studien.

I sitt arbete visar forskarna också att TGF-beta kan användas i stamcellskulturer för att massframställa nervceller som i sin tur producerar signalsubstansen serotonin. Redan idag är hjärnans serotoninsystem ett känt mål vid behandling av depression, och tidssignaler bör därför enligt forskarna kunna användas för stamcellsbaserad läkemedelsutveckling.

– Det här är den första kända signalmolekyl som reglerar neuronala stamcellers potential över tid. Med en ökad förståelse om hur potential regleras borde man på sikt kunna bredda åldrande stamcellers utvecklingskapacitet så att de återfår förmågan att producera celltyper från tidigare utvecklingsstadier, vilket i ett långt perspektiv kan vara av intresse för framtida behandlingsmetoder av neurodegenerativa sjukdomar, säger Johan Ericson.

Forskningen har finansierats genom anslag från bland annat Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Vetenskapsrådet, Cancerfonden och Hjärnfonden.

Publikation: “Tgfß signaling regulates temporal neurogenesis and potency of neural stem cells in the CNS”, José M. Dias, Zhanna Alekseenko, Joanna M. Applequist and Johan Ericson, Neuron online 13 November 2014.

– Vi har blivit så beroende av antibiotika för att kontrollera de flesta infektionssjukdomar att multiresistenta bakterier har blivit ett globalt hot mot hälsan, säger Jana Jass, som kommer genomföra studien tillsammans med Örebroprofessor Bo Söderquist.

Dessa bakterier går nu att hitta i alla naturliga miljöer från Arktis till Antarktis. Syftet med det nya forskningsprojektet är att undersöka vilka nyckelfaktorer som ligger bakom utveckling, spridning och distribution av antibiotikaresistenta bakterier i samhället.

Följa utvecklingen i Sverige och i Indien
– Oreglerad användning av antibiotika och vatten med läkemedelsrester i utvecklingsländer tros främja bakterierna. Vi ska följa och analysera utvecklingen i såväl Sverige som Indien, säger Jana Jass.

I Indien är det lätt att få antibiotika utan recept. Dessutom bidrar varma vattentemperaturer och miljöföroreningar till att nya antibiotikaresistenser utvecklas. I Sverige är det andra faktorer som spelar in. Forskarna tror att det kan vara resenärer, husdjur, livsmedel och flyttfåglar, som sprider bakterierna. När de har kommit in kan de bli kvar i samhället och komma ut i miljön.

– Men vi vet i dag inte hur antibiotikaresistenta bakterier etablerar och sprider sig i rena miljöer så snabbt som vi kan se att de gör. Genom att jämföra de båda länderna vill vi kunna presentera en långsiktig analys.

Globalt problem
Vilken roll spelar till exempel den globala uppvärmningen och andra miljöfaktorer? Kommer varmare vattentemperaturer i Sverige bidra till en tillväxt av bakterierna? Det är många olika faktorer som spelar in.

– Det här är ett globalt problem och det krävs internationella överenskommelser och resurser för att utvecklingsländer ska förmås att kontrollera och reglera antibiotika och industriella läkemedel mer effektivt. De resultat vi kommer fram till kommer vi att kommunicera till lokala och nationella lagstiftare i såväl Sverige som Indien.

– Målet är att det ska leda till bättre utnyttjande av resurser, minskade kostnader och bättre saneringsstrategier, säger Jana Jass.

Escherichia Coli (E. coli) har visat sig vara en användbar indikator på utsläpp av färsk avföring i vatten eftersom bakterien inte kan leva länge utanför tarmen. E. coli är i sig själv normalt inte sjukdomsframkallande, men förekomsten i vatten indikeraren ökad risk för samtidig förekomst av sjukdomsframkallande organismer och kemiska föroreningar från avloppsutsläpp mm.

I kalla näringsfattiga vattendrag finns möjligheten till betydligt längre överlevnad för mikroorganismer än i varmare och näringsrikare vatten. Därmed ökar risken för att E. coli och sjukdomsframkallande organismer kan transporteras långa sträckor i kalla vattendrag i norra Sverige.

– För att få en uppfattning om hur långa sträckor det kan handla om har vi utvecklat en transportmodell för E. coli. Resultaten av modellberäkningarna från Indalsälven visar att det handlar om betydande sträckor, men också att transportsträckornas längd varierar mycket med årstiden. De längsta transportsträckorna var under våren, upp till 90 km under perioden april – maj, säger Anders Jonsson, docent i miljövetenskap vid Mittuniversitetet.  

Modelleringen bygger på data från en elvaårsperiod och den visar att de mindre sjöarna i Indalsälven uppströms Storsjön inte kunde fånga upp föroreningarna under de höga flödena som råder under våren.

– En risk för påverkan på dricksvattentäkten Storsjön finns från källor som också ligger långt ovanför Åre under sådana omständigheter. Det rör sig alltså om avstånd som troligtvis är längre än man normalt sett räknar med idag, säger Anders Jonsson.

Resultaten av modellberäkningarna kan användas för att etablera skyddsområden längs älven för att kunna ge ett bättre skydd för Storsjön som dricksvattentäkt.

FAKTA
Studien har nyligen publicerats vetenskapligt och presenteras under Åre Sustainability Summit i Åre fredag 14 november – 14:30 – ”Hållbar samhällsplanering kring Indalsälven – hur skyddar vi vårt dricksvatten?”

Läs hela studien här

– Genom att ta reda på hur farlig plasten är och vad det är som gör den farlig blir det möjligt att hitta lösningar för att minska skadorna på miljön, säger Anna Kärrman, forskare i kemi vid Örebro universitet.

Vi använder plast dagligen i vår vardag och ungefär en tredjedel av all plast som produceras är tillverkad för att bara användas en gång och sedan slängas. En del av den plast som slängs kommer ut i miljön och hamnar till sist i våra hav.

– Plast är ett hållbart material och finns kvar i miljön i århundraden. Under hela den tiden påverkar den ekosystemet. Det är inte ovanligt att djur till exempel trasslar in sig i plast eller äter plast, säger Anna Kärrman.

Plasten i sig är inte farlig men den kan innehålla ämnen som är hormonstörande eller cancerframkallande. Plast behandlas till exempel med mjukgörare och flamskyddare och när plasten har hamnat i havet drar den dessutom till sig miljögifter som finns i vattnet.

Samlat plastprover
Anna Kärrman har samlat in plastprover från olika hav sedan 2011. Dessa ska först klassas efter typ och storlek och undersökas för dioxin-, hormonstörande och mutagena effekter. De prover som visar negativa effekter analyseras ytterligare med avancerad kemisk analysteknik för att undersöka vad det är som gör att plasten är farlig.

– Utifrån detta kan vi sedan bedöma hur stor risken är för organismer i det marina ekosystemet baserat på data om hur mycket plast som olika arter har visat sig ha i magen och hur känsliga de är för till exempel hormonstörande ämnen.

– Mängden plast som har negativ påverkan på det marina ekosystemet måste minskas i haven. Men för att kunna sätta in rätt åtgärder behövs en ordentlig riskbedömning, säger Anna Kärrman.

– Resultaten visar hur viktigt det är att vårdgivare erbjuder patienten en professionell handläggning genom hela vårdkedjan. Det räcker inte med att en erfaren kirurg genomför sin insats på ett bra sätt, det är också viktigt att radiologer, patologer, sjukgymnaster, med flera tar ett specifikt ansvar i planeringen av vården för att den ska bli säker, framgångsrik och för att vi ska nå de nationella mål som vi har att leva upp till, säger Fredrik Brännström, specialistläkare vid kirurgcentrum, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, samt doktorand vid Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, som står bakom avhandlingen.

Fredrik Brännström berättar att behandlingen av tjocktarmscancer och ändtarmscancer har genomgått stora framsteg sedan början av åttiotalet, både när det gäller strålbehandling, cellgiftsbehandling och kirurgisk teknik. Under den senare delen av denna tidsperiod har även multidisciplinära team introducerats i rutincancervård. Dessa team tar dock stora resurser i anspråk och nyttan av dem är dåligt utredd.

En stor andel av de patienter som opereras för tjocktarmscancer, mer än var femte, opereras akut. För dessa är prognosen fortfarande mycket sämre än för de som opereras planerat, men varför det förhåller sig så vet man inte.

Fredrik Brännström har i sitt avhandlingsarbete studerat vilken betydelse olika faktorer kring sjukvårdens organisation påverkar hur det går för patienter som behandlas för tjocktarmscancer och ändtarmscancer. Det handlar om faktorer som sjukhusstorlek, hur många liknande operationer varje kirurg gör per år, vilken grad av formell specialisering den opererande kirurgen har och huruvida enskilda patienter diskuteras i specialanpassade multidisciplinära grupper, med syfte att optimera vård och behandling.

Avhandlingen visar bland annat att ackrediterade tarmkirurger, det vill säga kirurger med hög formell kompetens inom området, tog ut fler lokala lymfkörtlar vid cancerkirurgi i tjock- och ändtarm, jämfört med andra kirurger.

– Eftersom cancer i tjocktarm och ändtarm först sprids till lymfkörtlarna har det antagits att risken för canceråterfall borde minska om kirurgen tar bort många lokala lymfkörtlar. Men i våra studier visar det sig, något förvånande, att varken antalet operationer som respektive kirurg genomför per år eller graden av specialisering hos kirurgerna hade någon mätbar betydelse för överlevnaden hos den studerade patientgruppen. Orsakerna till detta är något som vi måste undersöka närmare, säger Fredrik Brännström.

Faktorer som dock påverkade behandlingen var huruvida enskilda patienter diskuterades av multidisciplinära team. Denna insats visade sig ha en påtaglig effekt på om patienten fick behandling i enlighet med rådande nationella riktlinjer.

När det gäller riskfaktorer för canceråterfall efter akut tjocktarmskirurgi visade det sig främst vara faktorer som var närvarande redan när patienten kom till sjukhus som påverkade risken. Enligt Fredrik Brännström talar detta för att det kan finnas mer att vinna på att undvika att ett akut tillstånd uppstår, exempelvis genom tidigare diagnostik, istället för att genomföra organisationsförändringar för att möta problematiken hos patienter som kommer till sjukhus som akutfall.

Fredrik Brännström har baserat sitt avhandlingsarbete på uppgifter dels från det nationella kolorektalcancerregistret, dels lokala register i Uppsala/Örebroregionen och Stockholm/Gotlandregionen, och dels uppgifter som tagits fram genom metodisk genomgång av journaluppgifter.

Fredrik Brännström kommer från Lycksele. Han arbetar som läkare vid kirurgcentrum, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, samt är doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet.

Avhandlingen är publicerad digitalt

Peter Zygmunt och Edward Högestätt, professorer i farmakologi respektive klinisk farmakologi vid Lunds universitet, har länge arbetat med smärtforskning och smärtans samband med irriterande ämnen i senap, vitlök och chilipeppar. Dessa starka kryddor kan i för höga mängder få det att bränna och svida i munnen, och kan även ge rodnader och svullnader. Skälet är att dessa ämnen påverkar nerver som tillhör smärtsystemet och aktiveras vid inflammation.

Lundagruppen identifierade redan för tio år sedan receptorn för senap och vitlök, dvs den väg genom vilken de skarpa ämnena i kryddorna retar nervcellerna. Om denna receptor också svarar på kyla har sedan dess varit omdiskuterat. Men lundaforskarna kan nu visa att så är fallet.

– Vi har tillsammans med biokemiprofessorerna Urban Johanson och Per Kjellbom här i Lund renat fram det mänskliga receptorproteinet och satt in det i ett konstgjort cellmembran. Där kan vi se att det reagerar på kyla, förklarar Peter Zygmunt.

Fyndet ökar den grundläggande kunskapen om den mänskliga kroppens temperatursinne. Men det skulle också kunna hjälpa alla dem som har köldallodyni, dvs är överkänsliga mot kyla och får ont när de blir kalla.

– Det är mycket vanligt med sådana problem hos patienter med kroniska smärtor eller sjukdomar som påverkar nervsystemet, som t.ex. diabetes. Även cellgiftsbehandlade patienter kan bli överkänsliga mot kyla som en biverkning av medicineringen. Och patienternas obehag och smärtor kan starta redan vid mild kyla inom det temperaturspann som vi sett att senaps- och vitlöksreceptorn reagerar på, säger Edward Högestätt.

Receptorn för senap och vitlök finns på många ställen i kroppen, bland annat i huden, urinblåsan och mag-tarmkanalen. Flera läkemedelsföretag försöker nu hitta läkemedel som blockerar receptorn, i syfte att minska besvär som klåda, inkontinens och smärtor. Besvär från kyla borde också kunna lindras genom att blockera receptorn, tror lundaforskarna.

När det gäller luftvägarna, så vet man att senaps- och vitlöksreceptorn även reagerar för kemiska ämnen som irriterar luftvägarna. Eventuella nya läkemedel för personer som besväras av t.ex. dofter, lösningsmedel, cigarettrök och bilavgaser borde därför också kunna gynna dem som är överkänsliga mot kyla i luftvägarna.

Genom fyndet av kopplingen mellan senaps- och vitlöksreceptorn och kyla är ytterligare en del av människans temperatursinne kartlagd.

– Vi vet redan att det är chilipepparreceptorn som reagerar inte bara på chilipeppar utan också på temperaturer över 42 °C, som när man bränner sig på en eld. Mentolreceptorn reagerar vid temperaturer under 28 °C, som upplevs som behagligt kylande. Och nu vet vi alltså att senaps- och vitlöksreceptorn hos människa reagerar på temperaturer under 20 °C, säger Peter Zygmunt.