– Materialet kommer att kunna ge nya perspektiv på den arktiska havsisens utvecklingshistoria och gashydraters stabilitet längs de arktiska kontinentalsocklarna, säger Martin Jakobsson, professor vid Stockholms universitet.
SWERUS-C3 är ett svensk-rysk-amerikanskt samarbete och de övergripande forskningsfrågorna har berört sambanden mellan klimat, kryosfär och kol – därav namnet C3 (climate, cryosphere, carbon).
Den andra etappen av expeditionen inleddes 20 augusti i Barrow, Alaska. Under färden tillbaka till Skandinavien har forskarna undersökt den arktiska havsisens och marina glaciärers historia, inflödet av relativt varmt Atlantvatten samt omvandling och transport av kol från grundhav till djuphav.
– Under expeditionens andra etapp har vi studerat det varma Atlantvattnets flöden in i Arktis och gasgropar (pockmarks) på 900 m vattendjup samt enorma spår på havsbotten från tidigare inlandsisars utbredning i centrala Arktiska oceanen, säger Martin Jakobsson, professor vid Stockholms universitet, som lett den andra etappen av expeditionen som nu avslutas.
Vattenanalyser som gjorts längs kontinentalsluttningen norr om Östsibiriska havet visar hur vatten med starkt förhöjda koncentrationer av näringsämnen och koldioxid strömmar ut från grundhaven till den djupa bassängen. Detta har tidigare observerats i de mer centrala delarna, men resultaten från SWERUS-C3 visar att de nu penetrerar djupare och kan därmed bidra till att föra bort koldioxid från atmosfären.
– Issituationen var i år extrem genom att det var ett enormt område med öppet vatten norr om Laptevhavet. Expeditionens data pekar på att mycket vatten med stort inslag från floden Lena har strömmat upp till detta område och sannolikt varit en orsak till den stora isavsmältningen, säger Martin Jakobsson.
Under forskningsexpeditionens första etapp samlade forskarna in prover från de yttre delarna av grundhaven i östsibiriska Arktiska oceanen. Syftet var att öka förståelsen för hur tinande permafrost och så kallade gashydrater leder till att gammalt organiskt kol frigörs och hur detta kan omvandlas till växthusgaser som koldioxid och metan. För första gången upptäcktes förhöjda metanhalter i havsvattnet ända upp till ytan längs kontinentalsluttningen.
– Efter flera års planeringsarbete av forskarna och av Polarforskningssekretariatet är det mycket glädjande att se hur väl expeditionen gått, säger Björn Dahlbäck, föreståndare för Polarforskningssekretariatet.
FAKTA
Om forskningsexpeditionen
Forskningsexpeditionen SWERUS-C3 har bestått av två etapper. Den första etappen inleddes 5 juli när isbrytaren Oden lämnade Tromsö i Norge. Forskarna har sedan färdats längs den ryska ishavskusten till Barrow, Alaska. Där byttes forskare och besättning ut och den andra etappen inleddes 20 augusti. Rutten tillbaka till Tromsö har gått över undervattensbergskedjan Lomonosovryggen.
SWERUS-C3 var den tjugonde polarforskningsexpeditionen med isbrytaren Oden, som är ett av världens effektivaste forskningsfartyg för istäckta områden. Förutom att Oden är en utmärkt isbrytare har den en avancerad forskningsutrustning; ett flerstråligt ekolod, vinschar för provtagning, havsvattenintag för kontinuerlig provtagning, permanenta laboratorier och kommunikationssystem, liksom kunnande och erfarenhet av forskningsarbete hos både Polarforskningssekretariatets personal och Odens besättning. Forskningen har gjorts möjlig tack vare anslag från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Referenslänk: Läs mer om SWERUS-C3 hos Polarforskningssekretariatet
Referenslänk: Läs mer om SWERUS-C3 hos Stockholms universitet
Referenslänk: Läs mer om SWERUS-C3 hos Göteborgs universitet
– Detta innebär en drastisk ökning av hjärnans inlärningskapacitet. De celler vi studerat styr blinkningsreflexen, men det finns många celler av samma typ som styr helt andra saker. Den ”tajmningsmekanism” vi upptäckt finns därför troligen även i andra delar av hjärnan, säger professorn i experimentell medicinsk vetenskap Germund Hesslow.
Han och hans medarbetare Dan-Anders Jirenhed och Fredrik Johansson har använt sig av s k betingade reflexer i sin forskning. Principen kommer från ryssen Ivan Pavlov, som kring förra sekelskiftet lärde hundar koppla ihop ett visst ljud med mat, så att de så småningom började drägla vid bara ljudet.
I lundagruppens experiment handlar det om djur som lärt sig koppla ihop ett ljud med en luftpuff mot ögat som orsakar en blinkning. Om tiden mellan ljud och luftpuff varit en kvarts sekund blinkar djuren efter en kvarts sekund även om luftpuffen tas bort. Har tiden varit en halv sekund blinkar djuren efter en halv sekund, och så vidare.
Enligt hjärnforskarnas gängse teorier beror en sådan inlärd tidsmekanism på att kontakterna – synapserna – inom hela nätverk av nervceller blivit förstärkta eller försvagade. Men med hjälp av supertunna elektroder kan lundagruppen nu visa att det inte behövs några nätverk: en enda cell kan på egen hand lära sig när det är dags att reagera.
De celler forskarna studerat kallas Purkinjeceller och sitter i lillhjärnan. Lillhjärnan har hand om kroppsställning, balans och rörelser, och lundaforskarna har riktat in sig på de celler som styr ögats blinkningsrörelse.
Arbetet är grundforskning, men man kan tänka sig möjliga tillämpningar i framtiden. <br />De nya kunskaperna skulle t.ex. kunna få betydelse för rehabiliteringen efter en stroke, som ju ofta påverkar patientens rörelser. De skulle också kunna ha bäring på tillstånd som autism, ADHD och språkstörningar, där lillhjärnan numera tros spela en roll.
– Ett begripligt tal är ju beroende av rätt tajmning, så att det blir lagom långa pauser mellan ljuden, påpekar Germund Hesslow.
Lundaforskarnas fynd har redan väckt intresse i forskarkretsar: den internationellt kände hjärnforskaren Charles Gallistel kom t.ex. i våras enkom från Harvard för att studera gruppens arbete.
Man arbetar nu vidare med att studera vilken signalsubstans och vilken receptor på cellens yta som står för den nyupptäckta ”tajmingsmekanismen”.
FAKTA
Publikation: ”Memory trace and timing mechanism localized to cerebellar Purkinje cells”. Fredrik Johansson, Dan-Anders Jirenhed, Anders Rasmussen, Riccardo Zucca, Germund Hesslow. PNAS, online 29 september 2014.
http://www.pnas.org/content/early/2014/09/24/1415371111.abstract?sid=73daabbb-8004-460f-8c4b-0f7b9be4e367
I Sverige litar man till betyg för urval till både gymnasieskolan och till högre studier. Betyg har i tidigare studier visat sig vara bra på att förutsäga studieframgång, bättre än mått på begåvning och bättre än mått på kapacitet för studier.
Varför just betyg har så god prognosförmåga är inte klarlagt. Det finns ett flertal möjliga förklaringar, varav en är att betyg är flerdimensionella mått som återspeglar både kognitiva, sociala och beteendemässiga aspekter som alla är viktiga i skolan.
I sin avhandling undersöker Cecilia Thorsen prognosförmågan för betygens tre nämnda aspekter. Från de två databaserna Gothenburg Educational Longitudinal Database (GOLD) och Utvärdering Genom Uppföljning (UGU) har hon hämtat information om betyg från årskurs 9 och gymnasiet, nationella prov från årskurs 9, kognitiva test, kunskapstest, föräldrars utbildningsnivå och kön, för ett mycket stort antal individer från hela riket.
Resultaten visar att både normrelaterade betyg, där elever jämförs med varandra, och målrelaterade betyg är flerdimensionella. De kunskapsrelaterade dimensionerna bidrar i stor utsträckning till att förklara betygens goda prognosförmåga, men även den så kallade gemensamma dimensionen bidrar till att förklara förmågan att förutsäga studieframgång. Den gemensamma dimensionen kan bland annat relateras till elevernas intresse för skolan.
– Den återspeglar även sociala och beteendemässiga aspekter som är viktiga i skolan, som samarbetsförmåga och punktlighet, säger Cecilia Thorsen.
Det finns också ett betydande inflytande av kognitiva aspekter på betygen där problemlösning, slutledning och abstraktion har störst betydelse i den tidiga skolgången. Verbal förmåga har också inflytande på skolresultaten under hela skoltiden och bidrar också till att förutsäga betygen i årskurs 9.
En av Cecilia Thorsens slutsatser är att betygens goda prognosförmåga delvis kan förklaras av kognitiva förmågor men också av sociala och beteendemässiga aspekter som återspeglas i betygen, vilket alltså inte är i enlighet med skolans styrdokument.
– De sociala och beteendemässiga aspekterna kan delvis ha sin grund i att lärare väger in aspekter i betygen som inte uttrycks i kunskapskraven, men som ändå visar sig vara betydelsefulla för framgång i vidare studier. Det allvarliga är att det kan medföra brister i likvärdigheten för de elever som inte förstår det outtalade, att även de aspekterna vägs in i betygssättningen, säger Cecilia Thorsen.
FAKTA
Cecilia Thorsen lägger fram sin avhandling Dimensionality and Predictive validity of school grades: The relative influence of cognitive and social-behavorial aspects vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet. Disputationen sker fredagen den 3 oktober klockan 13.00 i Sal AK2 136, Pedagogen hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg
Läs avhandlingen
Listan över allvarliga konsekvenser beroende av konsumtion av arsenik kan göras mycket lång, och en klart ökad risk för olika former av cancer är en av punkterna på den. Därför har forskningsprojektetet SASMIT ett tydligt uppdrag: Att hitta dricksvattnet i Bangladesh som inte leder till arsenikförgiftning.
Det har forskarna lyckats väl med.
På 1970- och 80-talet gjordes en kraftsamling för att lösa problemet med den stora vattenbristen i världen, så också i Bangladesh. En rad nya brunnar grävdes, och idag finns uppåt tio miljoner stycken i landet. Det är bara det att man i början av 90-talet upptäckte att många av brunnarna var kontaminerade med arsenik.
Arseniken hamnar sedimenten i brunnarna efter att den bland annat transporterats med regnvatten från Himalayas höjder via Ganges Brahmaputra-Meghnas flödessystem. Då arseniken är både doft- och färglös är den svår att upptäcka utan att testa dricksvattnet. Något som inte löser problemet i sig, är svårt att göra på 10 miljoner brunnar och som dessutom kostar pengar.
Forskningsprojektet SASMIT har nu pågått i över fyra år, och med det har ett flertal fina resultat uppnåtts.
För det första så har Prosun Bhattacharya tillsammans med de andra forskarna skapat ett sätt för de lokala vattenborrarna att avgöra var de ska borra efter färskvatten.
Forskarna har nämligen kommit fram till att färgen på sedimentet som man kan få upp via provborrningar visar huruvida en plats är bra eller inte för att fortsätta borra efter färskvatten. Färgen på sedimentet berättar ifall vattnet innehåller mycket arsenik eller inte. Forskarna har sedan skapat en förenklad färgskala om fyra färger baserat på de lokala vattenborrarnas färgseende och Munsells färgsystem som de snabbt och enkelt kan använda sig av genom att jämföra sedimentsfärgen med skalan.
– Vid utformandet av denna metod har vi tagit hänsyn till tre viktiga aspekter, nämligen de lokala vattenborrarnas roll och situation, kostnaden att borra efter vatten samt tillgången till vatten med låga mängder arsenik, säger Prosun Bhattacharya.
Under processens gång har forskarna också kommit fram till att man inte behöver borra jättedjupt för att hitta tillräckligt bra dricksvatten.
Numera brukar man borra för konventionella brunnar – så kallade Deep Tube Wells (DTW) – på ett djup av 250 meter. Det räcker dock med brunnar av typen ”Intermediate deep tube wells (IDTW) med ett djup om 120 meter för att nå bra dricksvatten, med tillräckligt låga halter av arsenik och mangan. Detta innebär halverade kostnader för dricksvattenborrandet.
Numera brukar man borra för så kallade Conventional deep tube wells (CDTW), på ett djup av 250 meter. Det räcker dock med så kallade ”Intermediate deep tube wells (IDTW) på 120 meter för att nå bra dricksvatten, med tillräckligt låga halter av arsenik och mangan. Detta innebär halverade kostnader för borrandet efter dricksvatten.
– Förutom dessa forskningsframsteg har SASMIT-projektet också genererat 300 rörbrunnar, som kommer att försörja mer än 24 000 människor med dricksvatten. Med andra ord, genomförandet av SASMIT ute på fältet har expanderat dricksvattentillgången till byborna från noll till 40 procent med de begränsade resurser projektet ändå haft, säger Prosun Bhattacharya.
Förutom Prosun Bhattacharya har bland annat även Mohammed Hossain (nationell koordinator av SASMIT-projektet vid NGO Forum for Public Health i Bangladesh), professorerna K Matin Ahmed och M Aziz Hasan (University of Dhaka, Bangladesh) och Mattias von Brömssen (avdelningschef på Ramböll i Sverige) ingått i SASMIT.
SASMIT-projektet har finansierat av Global Program vid Swedish International Development Cooperation, SIDA.
Arkeologen Anna Ihrs forskning har lett till spännande upptäckter i två helt olika regioner i världen – handelsstaden Gamla Lödöse intill Göta älvs strand och Omans gamla huvudstad Qalhat. Hennes forskning slår fast att Sverige hade glasmassaproduktion 300 år före Gustav Vasas tid och att man i Oman använde torkad fisk som bränsle i keramikugnar under medeltiden.
I Gamla Lödöse har Anna Ihr funnit bitar av en söndersprucken lerdegel med glassmälta inuti och stenar under. Nära hundra kilo av detta material har grävts fram.
– Dateringen av mina fynd visar att Lödöse tillverkade glasmassa före år 1260, det vill säga 300 år före de hittills tidigaste källorna som är från 1556. Det betyder att Sveriges glashistoria måste skrivas om, säger hon.
Avhandlingen beskriver hur olika förglasade material kan tolkas och analyseras. En svårighet är att tolka hur glas blivit till, både när det handlar om glas som medvetet tillverkats av människan eller uppstått oavsiktligt. Glasyr på tegel och keramik är exempel på glas som tillverkats med avsikt. Då glas snarare handlar om ett tillstånd än ett specifikt material finns det även olika förglasade material som har skapats oavsiktligt, till exempel glasigt slagg från masugnar.
– För att kunna avgöra skillnaden i avsiktligt och oavsiktligt processade material behövs naturvetenskapliga analyser. Men sådana analyser utförs sällan i Skandinavien. Därför har glas inte studerats ur denna synvinkel i Sverige tidigare, säger Anna Ihr.
I Qalhat har tre keramikugnar grävts ut. Analyserna visar att dessa eldades med torkad fisk och askan har tillsammans med mineraler i sanden bildat ett glasigt slagg inuti brännkamrarna. Ugnarna har blivit förglasade på insidan.
– Att använda torkad fisk som bränsle var däremot ett medvetet val.
Anna Ihr hoppas att hennes avhandling kan bidra till en bredare förståelse inom arkeologin när man ska tolka hur samhället var organiserat på en viss plats. I glasfynd som återspeglar ett välstrukturerat samhälle som det i Gamla Lödöse går det att uttyda spår av hantverksspecialisering, teknologi, ritualer och beslutsfattande. I andra fall kan fynden visa att samhället inte var organiserat, som förglasad dynga som hittats på en boplats i Sydafrika.
– Mina studier visar att glasmassatillverkning är en indikator på ett avancerat samhälle. Det går att utläsa social information om samhället via det processade glasmaterialet, vilket gör det väldigt intressant och viktigt, säger Anna Ihr.
FAKTA
Avhandlingens titel: Becoming Vitrified. Kilns, furnaces and high temperature production. Tid och plats för disputation: fredagen den 26 september, kl. 13 i Lilla Hörsalen, Humanistiska fakulteten, Renströmsgatan 6, Göteborg. Fakultetsopponent: Liisa Seppänen. Avhandlingen finns digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/35772
Argument som kräver förkunskaper kallas entymem och är en mänsklig företeelse som bygger på tro eller kunskap som vi förvärvat över tid när vi upplevt saker och observerat hur andra resonerar. Ju mer vi vet om vilka föreställningar andra människor har, desto lättare är det för oss att presentera övertygande argument.
Ellen Breitholtz har i sin avhandling i lingvistik undersökt entymem som förekommer i vanligt samtalsspråk och presenterar en teori för hur man kan inkludera dem i modeller av mänskligt språk som kan hjälpa datorer att kommunicera.
Hennes resultat är början till en precis matematisk analys av hur människor resonerar icke-logiskt.
– Det öppnar vägen för dialogsystem som till exempel kan användas i bilen. Om systemet har bättre kunskap om hur människor tänker blir svaren mer rimliga vilket gör att föraren kan lägga mer uppmärksamhet på själva bilkörningen, säger Ellen Breitholtz.
Hennes analys visar att det kan underlätta för en bilförare om systemet även förklarar varför det kommer med ett visst förslag – inte bara förslaget i sig. Då slipper föraren själv fundera på det.
Ett exempel på ett entymem som är svårt för en dator att förstå är detta citat från facebooksidan för en födelsedagsfest:
”Åh! Jag är bjuden på bröllop den kvällen. Men bruden är gravid så jag kanske tittar in framåt småtimmarna!”
Personen som skrev det menar att det faktum att bruden som bjuder in till bröllop är gravid är en anledning till att hen eventuellt kan komma även på födelsedagsfesten. Denna tolkning är ganska självklar för de flesta som förstår svenska. Dock skulle nog många vid närmare eftertanke uppfatta argumentet som långt ifrån logiskt.
– Entymematiska argument är ofta mer effektiva än logiska eftersom man hoppar över många steg. Men för datorer är de idag obegripliga. Om vi kan få datorer att förstå även icke-logiskt mänskligt språk så skulle det skapa helt nya förutsättningar för kommunikationen mellan människor och datorer, säger Ellen Breitholtz.
FAKTA
Avhandlingens titel: Enthymemes in Dialogue: A micro-rhetorical approach?. Avhandlingen försvarades den 27 september. Fakultetsopponent: Professor David Schlangen, Universität Bielefeld, Tyskland. Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/36005
Projektbidraget med dess administrativa ramverk befinner sig i skärningspunkten mellan konstens och politikens fält. I styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond, som är ett självständigt beslutande organ inom Konstnärsnämnden, sitter representanter för konstlivet utsedda av regeringen för en begränsad tid.
Under 1970- och 80-talen återspeglas i så väl styrelser som i beviljade projekt hur starkt konsten var under inflytande av jämställdhetsideal i politiken och fackföreningsrörelsens starka inflytande på arbetsmarknaden. Det nya bidraget tillkom inte bara i syfte att skapa en breddning, och i konstnärsorganisationernas ögon, mer jämlik och rättvis fördelning, utan innebar de facto också ett paradigmskifte, och ett maktskifte, vad gällde själva principen för fördelningen.
Tidigare hade en selekterad skara akademiledamöter haft makten att utpeka enskilda konstnärer som särskilt förtjänta. Projektbidraget innebar raka motsatsen. Här avgjorde representanter från landets konstnärsorganisationer och processen med ansökningshandlingar gjordes transparent och åskådlig: bidraget gavs för kostnadskrävande projekt, det var varken en välvillig allmosa eller en symbolisk hallstämpling.
Förändringar i konstlivets inre struktur efter det postmoderna skiftet på 1980-talet urholkade den tidigare konstnärsfackliga styrelsens legitimitet. En styrelse med konstnärer som intog toppositioner i konstlivet, flera med förankring vid landets konsthögskolor, kunde väljas efter att konstnärsorganisationernas nomineringsrätt till Bildkonstnärsfondens styrelse tagits bort.
Avhandlingen visar att den statliga kulturpolitikens mål, att ”motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet” och ”möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse” har kommit att förstås i enlighet med konstlivets förändrade uppfattning om vad en icke-kommersiell konst är.
Ramarna för bidraget har inte ändrats sedan 1976, men ett konceptuellt och processbetonat konst- och verkbegrepp tillsammans med regeringens och konsthögskolornas satsningar på konstnärlig forskning har förändrat förståelsen för vad ett projekt är.
FAKTA
Anna Brodow Inzaina, Konstnärliga projekt & experiment. Beviljade projektbidrag ur Sveriges bildkonstnärsfond 1976-2007. Ultima Esperanza Books, 2014. 288 s. Ill.
För att kunna få ett barn behöver en kvinna ägg som kan växa och mogna. Ett av dessa ägg befruktas sedan av en spermie och bildar ett embryo. I mognadsprocessen behöver ägget gå igenom flera steg av reduktionsdelning så kallad meios. Uppstår det problem under något av dessa steg kan kvinnan bli infertil. Omkring 10-15% av alla kvinnor har problem med fertiliteten och orsaker går att finna i genetiken, miljön, ålder eller liknande.
Studier på människor nästa steg
Med hjälp av genetiskt modifierade musmodeller har nu professor Kui Lius team funnit att molekylen Greatwall kinase är mycket viktig för att mushonans ägg ska kunna slutföra första fasen och gå in i den andra meiotiska delningen under äggets mognad. När Greatwall kinase slås ut från äggen kan inte alla steg slutföras, utan äggen går istället in i en interfas med onormal DNA uppsättning samt problematiska cellcykler. Dessa problem gör att honorna blir infertila.
Professor Kui Liu anser att det är högst troligt att Greatwall kinase är viktig i den mänskliga äggmognadsprocessen. Hans grupp siktar på att utföra studier på mänskliga ägg som nästa steg. Molekylen Greatwall kinase är viktig i reglering av cellcykeln.
– Om vi upptäcker att det finns kvinnor vars ägg inte mognar på grund av för låga nivåer av Greatwall kinase, kan man injicera molekylen in i ägget och förhoppningsvis på så sätt rätta till mognadsprocessen och i slutändan kan kvinnan kanske få barn, säger professor Liu.
Dr. Kui Liu är professor vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi på Göteborgs universitet. Hans grupp inriktar sig på studier av genetisk och epigenetisk reglering av kvinnliga könscellers utveckling. De senaste åren har forskningen omfattat både preklinisk grundforskning och att överföra de resultat som genererats från studier av musmodeller, till kliniskt applicerbara tekniker för att behandla kvinnlig infertilitet.
Länk till artikeln i The Journal of Cell Biology http://jcb.rupress.org/
– Studier på löpning finns det massor av, men aldrig en så omfattande studie där terrängen är så svår, berättar Glenn Björklund, centrumledare på Nationellt vintersportcentrum.
Kring stadslopp är kunskapen god och man vet mycket om vad som ger en bra, energieffektiv löpning. Vid traillöpning är förutsättningarna som man måste ta hänsyn till många fler. Underlaget är ojämnt och av olika typ som grus, sten, och rötter. I den miljön är det inte längre givet vad som ger bäst prestation.
– Vad vi hoppas studien kan ge är hur man effektivast springer i olika typer av terräng och lutning. Det kan handla om hur man rör armarna, fotnedsättningen, kroppens lutning vid uppförs- eller nedförsbacke för att nämna några saker, säger Glenn Björklund.
Ett tio-tal löpare har med 3D-dräkten, trycksulor och syreupptagningssystem tagit sig igenom en åtta kilometer lång bana i Östersund över stock, sten och uppför branta stigningar. 3D-dräkten har gyro, accelerometer och mäter jordens magnetfält för att positionera kroppens delar i rummet. Innan studien görs även omfattande mätningar på löparna som till exempel, muskelmassa och fetthalt för att veta förutsättningarna. Löparna som deltar i studien är på elitnivå.
Kläd- och skoföretagen Craft och Icebug bidrar till studien. Data om hur man rör sig och fotnedsättning kommer att bidra till utveckling av nya förbättrade produkter. Studien delfinansieras av Peak Innovation.
FAKTA
Om Nationellt vintersportcentrum: Nationellt vintersportcentrum är ett forskningscenter vid Mittuniversitetet och världsledande inom främst skidforskning. Det är ett olympiskt testcentrum för vinteridrott i Sverige som samverkar med ledande företag inom sport och outdoor-sektorn.
Om traillöpning: Traillöpning är löpning på naturstig. Intresset för tuffare alternativ till stadslöpning har vuxit lavinartat de senaste åren. Sveriges största tävlingsarrangemang för traillöpning är Axa Fjällmaraton.
– Söktrycket ökade något i år, säger Lars Wärngård, programchef. Det kom in 1 056 ansökningar, vilket innebär en ökning med ungefär tre procent mot förra året. Av ansökningarna gick 286 vidare i ansökningsprocessen.
Styrelsen beslutade, utifrån kriterier för vetenskaplig kvalitet, att bevilja medel till 85 forskningsprojekt, 8 juniorforskarprojekt och 14 postdoktorer. Av de som sökt internationella postdoc-bidrag fick 10 postdoktorer tilldelning. Totalt fördelades 294 miljoner. Det innebär att beviljandegraden för projekt ligger kvar på 8 procent – 53 procent till kvinnor och 47 procent till män.
Lista över samtliga projekt som Forte har beviljat bidrag: http://www.forte.se/bidragsbeslut
Resultatet visar att eleverna uppfattar bild som ett ämne som handlar om att uttrycka sin personlighet och sina känslor genom att teckna och måla. Ämnet framstår därmed som feminint för eleverna, varför många pojkar i studien tar avstånd från undervisningen och har svårt att hitta en plats i ämnet att utvecklas och prestera ifrån.
– Avhandlingen är den första studie som tar ett samlat grepp tas på skolans obligatoriska bildundervisning, och har ett tydligt könsperspektiv. Därmed bidrar den med kunskap om hur föreställningar om kön kommer till uttryck i bildundervisning, men den bidrar också till en generell förståelse för på vilka sätt föreställningar om kön utgör hinder för en undervisning som riktar sig jämställt till alla elever, även i andra ämnen, berättar Stina Wikberg.
– Framför allt kan den fungera som underlag för lärares reflektion över den egna verksamheten och därmed hjälpa såväl bildlärare som andra lärare att planera en mer jämställd undervisning.
Av resultatet framgår hur tankegods från 1950-talet, när ämnet framför allt handlade om fritt skapande, fortfarande har inflytande över både elevers föreställningar om bild och praktiken i bildsalen. Detta trots att ämnet enligt styrdokumenten sedan 1994 framför allt handlar om kommunikation, och trots att det är bildlärarnas intentioner att undervisa enligt kursplanen.
Att teckna, som kan anses vara en förutsättning för att bli bra i bild, betraktas vidare som någonting passivt – att ”sitta och rita” – som hör till den privata sfären, vilket ytterligare förstärker ämnets koppling till femininitet för eleverna. När det redan finns en föreställning om att bilder uttrycker bildskaparens personlighet, och eleverna uttryckligen får i uppgift att berätta om sig själva i bild, blir kön därtill ett mycket framträdande inslag i elevernas bildskapande.
De flesta elever gestaltar i sina bilder vanliga föreställningar om en passiv och omsorgsinriktad femininitet, och en aktiv och självförverkligande maskulinitet. Resultatet pekar även mot att ju tydligare ramar eleverna har att förhålla sig till i sitt bildskapande, desto mindre utrymme får könsstereotyper i bilderna.
Avhandlingen bygger på en etnografisk undersökning av bildundervisning i årskurserna 8 och 9. En viktig del av bakgrunden är den stora betygsskillnad som finns mellan pojkars och flickors slutbetyg i årskurs 9. Pojkar har i genomsnitt sämre betyg än flickor i alla ämnen utom Idrott och hälsa, och allra störst är denna betygsskillnad i Bild. Avhandlingen gör inte anspråk på att förklara vad skillnaden beror på, utan skillnaden tas istället till intäkt för att bild är ett ämne där föreställningar om kön har en särskild inverkan.
FAKTA
Disputationen äger rum fredag 3 oktober kl 13.00 i hörsal E, Humanisthuset, Umeå universitet. Opponent är professor Anette Göthlund, institutionen för bildpedagogik, Konstfack i Stockholm.
Avhandlingen Bland själporträtt och parafraser: om kön och skolans bildundervisning finns publicerad digitalt.
– Vi tror att vår upptäckt kan öppna flera dörrar till mer miljövänliga och energieffektiva lösningar för framtidens batterier, säger Daniel Brandell, docent vid institutionen för kemi, Uppsala universitet och en av forskarna bakom idén.
Litiumjonbatterier är, på grund av sitt höga energiinnehåll, mycket lovande för olika produkter i det framtida energisystem, inte minst för elektriska fordon eller storskalig energilagring i elnätet. Dagens litiumbatterier är dock behäftade med en rad resurs- och miljömässiga problem. Exempelvis är de kommersiellt brytbara litiumresurserna i världen begränsade, och det är oklart om de kan uppfylla framtida behov. Vidare är det mycket svårt att återvinna litium ur de oorganiska material som dagens batterier består av. Dessutom innehåller litiumbatterierna andra, än mer sällsynta, material som är svåra att ersätta och som kräver hög energiåtgång och toxiska kemikalier vid återvinningen.
I den aktuella studien har forskare vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet, utvecklat ett helt nytt batterikoncept. Batteriet är baserat på återvinning och förnybart biologiskt material, med motsvarande energiinnehåll som i dagens litiumjonbatterier. Det har komponenter tillverkade av förnybara organiska biomaterial från alfa-alfa och tallkåda, och kan återvinnas med låg energiåtgång och ofarliga kemikalier som etanol och vatten.
Även om dagens batterier har icke-förnybara oorganiska material är det inte första gången batterier med förnybara material presenteras. Men återvinningsstrategin är ett helt nytt koncept. Det är också möjligt att konstruera ett nytt batteri av ett uttjänt, det kan alltså återanvändas med enkla medel.
Forskarna visar att det litium som extraherades från ett uttjänt batteri kunde användas i ett nytt batteri, där endast mer biomaterial behövde adderas. Batteriet kunde sedan leverera hela 99 procent av energimängden från det första. Med framtida modifikationer är det högst troligt att denna siffra kan bli än högre, bedömer forskarna.
– Genom att använda organiska material från förnybara källor kan flera av de problem lösas som skulle uppstå med en mycket stor ökad användning av litiumbatterier. Men framför allt är det ett betydande steg framåt att litium i hög grad kan återvinnas enkelt och miljövänligt från dessa batterier. Lösningarna är också potentiellt mycket kostnadseffektiva, säger Daniel Brandell.
I forskargruppen ingår även professor Kristina Edström, som leder
batteriforskningen vid Uppsala universitet, och forskaren Stéven
Renault.
FAKTA
Litiumbatterier har metalliskt litium som anod (pluspol), medan Litiumjonbattier har ett litiumbaserat så kallat interkalationsmaterial som anod.
Läs den accepterade artikeln i preliminär version: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/cssc.201402440/abstract
Referens: Stéven Renault, Daniel Brandell, Kristina Edström, Environmentally-friendly lithium recycling from a spent organic Li-ion battery, ChemSusChem, 2014.
– Genom att titta på små, små saker i kulturen förstår man utvecklingen som har lett fram till dagens Ryssland, säger Ekaterina Kalinina. Den 3 oktober disputerar hon med sin avhandling ”Mediated Post-Soviet Nostalgia” i ämnet medie- och kommunikationsvetenskap på Södertörns högskola.
Avhandlingen undersöker hur rysk kultur skildrar det gamla Sovjet under åren 1991 till 2012. Genom att studera yttringar i bland annat mode, tv och internet har hon kunnat identifiera ett skifte från starka västerländska influenser över till nostalgi över det forna Sovjet. I avhandlingen beskriver hon även hur den nostalgiska trenden förändras över tid.
– Redan innan järnridåns fall var det Sovjetiska samhället starkt influerat av västerländsk kultur, men då skedde allt under ytan, säger Ekaterina Kalinina. Exempelvis betalade ungdomar dyra pengar på den svarta marknaden för ett par amerikanska jeans. När järnridån väl föll var plötsligt västerländska produkter och västerländsk kultur tillgängliga överallt. Sovjetisk kultur höll på att försvinna. Det ledde till en våg av Sovjetnostalgi.<br />Politiken var inte sen att utnyttja de nostalgiska strömningarna. Genom att hylla det gamla samhället ville man bygga en känsla av nationell identitet, patriotism och stolthet. För detta syfte använde man bland annat federala tv-kanaler som sände filmer som glorifierade den gamla ryska armén.<br />Om disputationen<br />Ekaterina Kalinina har bedrivit sina doktorandstudier vid forskarskolan BEEGS, Baltic and East European Graduate School, och Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola. Ämnet är medie- och kommunikationsvetenskap.<br />Disputationen äger rum den 3 oktober, 13.00, på Södertörns högskola, lokal: MB 503. Opponent är docent Vlad Strukov, University of Leeds. Språket är engelska.<br />För mer information, kontakta:<br />Ekaterina Kalinina, ekaterina.kalinina@sh.se, 08-608 50 93, 076-233 77 89<br /><br />_____________________________________________________<br />Södertörns högskola bedriver utbildning och forskning inom samhällsvetenskap, humaniora, naturvetenskap och teknik för 13000 studenter inom 60 program och 250 kurser. Verksamheten är i stor utsträckning mångvetenskaplig och lärarutbildningen har en interkulturell profil. På högskolans campus, beläget i södra Stockholm, arbetar ca 800 anställda, mestadels forskare och lärare. Från 2015 utbildar Södertörns högskola också framtidens poliser.<br />
Informationsmaterialet utgörs dels av handledningar för vårdpersonal, dels av broschyrer riktade till olika målgrupper av rökare. Motiverande samtal är en behandlingsform med patientens självbestämmande i centrum. Men samtidigt ingår informationsmaterialet i ett tobakspolitiskt projekt med målet att på sikt minska andelen rökare i Sverige. Med utgångspunkt i teorier om språk och makt undersöker Astrid Skoglund hur texternas innehåll, språk och utformning förhåller sig till dessa till synes svårförenliga intentioner – att å ena sidan respektera rökande patienters självbestämmande och å andra sidan påverka dem att sluta med tobak.
Resultatet visar att föreställningar om rökares egenmakt och föreställningar om att experter ska fostra rökare i hur de bör tänka och agera existerar parallellt i den statliga rökavvänjningsdiskursen. Textinslag som strider mot idéer om rökares självbestämmande legitimeras genom olika språkliga och i viss mån även visuella strategier.
– Analyserna visar exempelvis på argument som delar in rökare i olika kategorier som legitimerar skillnader i hur olika grupper av rökare tilltalas, säger Astrid Skoglund. Att vissa grupper av rökande patienter konstrueras som okunniga och ambivalenta resulterar i styrande textinslag som inskränker individens handlingsfrihet, exempelvis uppmaningar som Gör så här! och Tänk så här!
Astrid Skoglund är filosofie magister i nordiska språk och verksam som lärare vid Institutionen för svenska språket. Forskarstudierna har bedrivits under ledning av professor Gunilla Byrman, Linnéuniversitetet, och professor Jan Svensson, Lunds universitet.
Avhandlingen ”Kommunikativa strategier i texter om tobaksavvänjning. Innehåll, argumentation och modelläsare” försvaras vid offentlig disputation den 3 oktober 2014, klockan 13.15 i sal Homeros, Hus F, Växjö. Opponent är professor Orla Vigsø från Göteborgs universitet.
Att titta på en video tagen med mobilkamera kan vara en lätt skakig upplevelse där bilden skuttar upp och ner. Hus och andra fasta föremål ser inte heller ut att stå stilla eftersom kameran rör på sig. Föremålen blir ofta lite förvrängda och man kan känna sig lätt sjösjuk av att titta på videon.
Detta beror på att mobiltelefoner är utrustade med en elektronisk rullande slutare. Kameran skannar av det du vill fotografera eller filma rad för rad, uppifrån och ner. Står föremålet inte still eller om du inte är stadig på handen säger det sig självt att det blir störningar i bilden. Eller geometriska distorsioner, som Erik Ringaby uttrycker saken.
I sin avhandling har han tagit fram metoder där en smart algoritm kan skatta kamerans rörelse utifrån ett antal bilder som tas i snabb följd. Genom att välja ut ett antal punkter i bilden och jämföra dem med samma punkter i nästa bild får man fram kamerarörelsen och när den är känd kan man sedan flytta bilden rad för rad till rätt position. Bilden blir därmed betydligt stabilare och husen står på fast mark.
Han har även tagit fram ett virtuellt stativ för mobilkameran som gör att du kan ta betydligt bättre bilder i dåligt ljus. Det är svårt att hålla kameran stilla då slutartiden ökar, men med hjälp av gyroskopmätningar och matchning av punkter från flera olika bilder går det att öka skärpan högst betydligt.
I första hand har han och handledaren docent Per-Erik Forssén konsumentmarknaden i sikte, men arbetet har också industriell betydelse i robot och datorseendesystem, där det ofta används kameror med rullande slutare.
– Det är intressant att få ha arbetat med något som fungerar hela vägen, från teorierna till slutanvändaren, säger Erik Ringaby.
Erik Ringaby och Per-Erik Forssén har nu startat ett företag för att kunna kommersialisera metoderna från doktorsavhandlingen. En app för videostabilisering finns redan, och förhoppningsvis har vi snart en app i mobilen som en gång för alla gör slut på suddiga bilder – ett virtuellt stativ som får oss att känna oss nästan som proffs.
– Vi vet egentligen inte vad depression är, rent neurobiologiskt. I vår studie har vi bidragit med en pusselbit till den beskrivningen och vi har en förklaring till vad som sker biokemiskt när motion skyddar hjärnan från att skadas vid stress, säger Mia Lindskog, forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
Det är sedan tidigare känt att proteinet PGC-1a1 (uttalas PGC-1alfa1) ökar i musklerna och stärker dem vid fysisk aktivitet. Forskarna har använt sig av en framavlad mus med höga nivåer av PGC-1a1 i musklerna, vilket innebär att dessa möss föds med vältränade muskler.
Forskarna utsatte dessa möss och vanliga möss för stressande miljö, så som höga ljud, blinkande ljus och omvänd dygnsrytm på oförutsägbara tider. Efter fem veckors mild stress hade vanliga möss utvecklat depressivt beteende, medan möss med vältränade muskler på genetisk väg inte hade några depressiva symtom.
– Vår forskningshypotes var att musklerna tillverkar något ämne som har en välgörande effekt på hjärnan. Men vi fann egentligen det rakt motsatta: vältränade muskler tillverkar ett enzym som renar kroppen från skadliga ämnen. Musklernas funktion i det här sammanhanget påminner alltså om njurens eller leverns, säger Jorge Ruas, forskargruppledare vid institutionen för fysiologi och farmakologi.
Forskarna upptäckte att möss med högre nivåer av PGC-1a1 i musklerna också hade högre nivåer av ett enzym som heter KAT, även det i musklerna. KAT bryter ner ämnet kynurenin, som bildas vid stress, till kynureninsyra, en substans som inte kan gå över från blodet till hjärnan. Den exakta funktionen av kynurenin är inte känd, men det har beskrivits hur höga nivåer av kynurenin har kunnat uppmätas hos patienter med psykisk sjukdom.
I den här studien visade forskarna att när vanliga möss fick kynurenin, då fick de också ett deprimerat beteende, medan möss med ökade nivåer PGC-1?1 inte påverkades. I nästa led lyckades forskarna ringa in att PGC-1a1 aktiverar transkriptionsfaktorn PPAR, och detta leder till ökade nivåer av KAT, som alltså omvandlar det skadliga kynurenin till ett ämne som inte kan nå hjärnan
– Det är möjligt att det här öppnar för en ny farmakologisk princip vid behandling av depression. Möjligen kan man försöka påverka funktioner i musklerna i stället för funktioner i hjärnan. Musklerna verkar ha en filtrerande effekt som om den aktiveras kan skydda hjärnan från sådant som skadar den och gör den sjuk, säger Jorge Ruas.
Depression är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna och ett folkhälsoproblem världen över. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar antalet drabbade till 350 miljoner människor.
Den nu publicerade studien är finansierad med bidrag från bland andra AstraZeneca-Karolinska Institutets gemensamma center för translationell forskning, Novo nordisk Fonden, Petrus och Augusta Hedlund Stiftelse, Stockholms läns landsting, Karolinska Institutets strategiska forskningsprogram inom diabetes, Hjärnfonden, Svenska Diabetesförbundet, Stiftelsen för strategisk forskning, Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Åhlén-stiftelsen och Åke Wibergs stiftelse.
Publikation: ”Skeletal Muscle PGC-1a1 Modulates Kynurenine Metabolism and Mediates Resilience to Stress-Induced Depression”. Leandro Z. Agudelo, Teresa Femenía, Funda Orhan, Margareta Porsmyr-Palmertz, Michel Goiny, Vicente Martinez-Redondo, Jorge C. Correia, Manizheh Izadi, Maria Bhat, Ina Schuppe-Koistinen, Amanda Pettersson, Duarte M. S. Ferreira, Anna Krook, Romain Barres, Juleen R. Zierath, Sophie Erhardt, Maria Lindskog & Jorge L. Ruas, Cell, online 25 September 2014.
