Försommarens blomsterprakt märks extra långt norrut i år. Förklaringen är att sol och värme i maj gav naturens växter en rejäl skjuts. Men den tidiga starten gör att många växter redan blommat över.
Under nationaldagen rapporterade medborgarforskare hur långt blomningen av olika växter hunnit runt om i landet.
Genom den så kallade Försommarkollen, som genomförs för tredje året, kan forskare undersöka hur klimatförändringarna påverkar några av Sveriges vanligaste blommor. Eftersom data om blomning dokumenterades redan i slutet av 1800-talet är jämförelser möjliga.
Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i samarbete med Svenska botaniska föreningen analyserat årets blomsterrapporter från 1200 platser.
– På nationaldagen spanade vi in om Sveriges nationalblomma, liten blåklocka, hade hunnit börja blomma i någon del av landet. Den är senblommande, men i år fick vi in rapporter som visar att den blommar, åtminstone lite här och var i hela södra Sverige, med det är bara runt Götalands kuster den blommar mer allmänt, säger Mora Aronsson som är ordförande i Svenska botaniska föreningen.
Prästkragarna tidiga i år
Några av de andra växterna som ingår i Försommarkollen har däremot börjat blomma i större delen av landet. Både liljekonvalj, rönn och syrénblommar långt upp i Norrland. Häggensblomning är i stort sett redan avslutad. Samtidigt har prästkragen som brukar blomma lite senare precis nått Norrlandsgränsen.
Prästkragar brukar blomma lite senare, men har redan börjat slå ut vid gränsen till Norrland.
Många har redan blommat över
Forskarna konstaterar att blomningen för alla arter har nått betydligt längre norrut jämfört med 150 år sedan vid samma tidpunkt. Mest anmärkningsvärt är att syrén, rönn, liljekonvalj och hägg redan blommat över betydligt längre norrut jämfört med de senaste årens mätningar. Blomningstiden har alltså blivit kortare i år. Förklaringen är en lång period med varmt väder som drivit på blomningen.
– För många människor är tiden mellan hägg och syrén en viktig start av sommaren. Rapporterna visar att blomningsmönstren har förändrats. Blomningen sker tidigare och under kortare tid. När vi jämför häggens blomning nu med vad vi såg i Vårkollen vid Valborgshelgen, så har den alltså på de här veckorna i stort sett hunnit blomma över i hela landet, medan syrénen ligger lite efter, säger forskaren Ola Langvall från Sveriges lantbruksuniversitet.
Mer om Försommarkollen
Försommarkollen är en del av Naturens kalender, som är en större miljöövervakning där frivilliga medborgarforskare över hela landet bidrar till att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken.
Eftersom växtsäsongens längd och tidpunkten när olika arter blommar, skjuter skott eller fäller sina löv är grundläggande egenskaper i naturen, påverkas många när naturens kalender ändras.
Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är direkt beroende av samspelet i och med naturen, och därmed behövs kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras som en effekt av klimatförändringar, enligt forskarna.
Vindsnurror i naturen tycks inte avskräcka turister från att besöka en destination. Det framgår i en rapport där forskare har undersökt naturturism och besökares upplevelser av vindkraft.
Det finns en oro hos lokalbefolkning och turistföretag att vindkraftverk i ett område kan avskräcka besökare. Men enligt en ny rapport från Naturvårdsverket finns inga tydliga bevis för negativa effekter på turismekonomin.
Forskare vid Mittuniversitetet och Linnéuniversitetet har undersökt hur turisternas upplevelser påverkas i områden med vindsnurror. De har sammanställt tidigare forskning, som visar att vindkraftverk inte har någon större inverkan på besökarnas upplevelser eller val av destination.
Turister intervjuades
I projektet har forskarna även genomfört drygt 80 intervjuer med svenska och utländska turister som besökt Höga Kusten, Ånge kommun, Dalarnas län och Kalmar län.
Enligt intervjustudien tycks turister som ägnar sig åt fysiskt krävande utomhusaktiviteter vara mindre benägna att lägga märke till vindkraftverk i naturlandskap.
Resultatet visade också att besökarnas värdering av hållbar omställning påverkar deras uppfattning om vindkraft i naturområden. De som är positiva kopplar bland annat vindkraftverk till energioberoende. De ansåg dock att det är bäst om vindsnurrorna står långt ifrån varandra och inte är så många.
Enkät för att testa upplevelser
Forskarna har även utvecklat en enkät som tar upp vanliga frågor från lokala intressenter i svenska kommuner. Syfte är ge en helhetsbedömning av turisters upplevelser på destinationer där vindkraftverk syns i naturen.
Tester av enkäten visar att deltagare som ägnar sig åt att till exempel vandra och tälta, tenderar att ha positiva åsikter om vindkraftsutbyggnad och dess påverkan på natur och samhälle.
Enkäten kan anpassas för olika destinationer och användas för att undersöka värdet av turistupplevelser i miljöer med vindkraft.
– Underlaget kan sedan användas för en transparent och kunskapsbaserad dialog mellan lokala aktörer och vindkraftsbranschen kring frågor som berör turismutveckling i områden där vindkraft är etablerat eller planeras att etableras, säger forskaren Tatiana Chekalina vid turismforskningscentret Etour på Mittuniversitetet.
Projektet ingår i forskningsprogrammet Vindval som är ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket.
Barn och ungdomar som tvångsplaceras i särskilda hem löper ökad risk för självmord, psykisk ohälsa och kriminalitet. Det visar en avhandling som undersökt effekter av omhändertagande enligt LVU.
Forskning från flera västländer visar att mellan två och sex procent av alla barn placeras utanför det egna hemmet innan de fyller 18 år. Orsaker till att barn omhändertas kan vara missförhållanden i hemmet eller beteendeproblem.
I en avhandling vid Göteborgs universitet har Ronja Helénsdotter studerat konsekvenser av socialtjänstens tvångsplaceringar, som sker med stöd av lagen om vård av unga, LVU.
Risken för självmord ökar stort
Studien bygger på en sammanställning och bearbetning av data från 20 000 domar i Sverige mellan 2001 och 2019. Resultatet visar att tvångsplaceringar har betydande påverkan på barns och ungdomars liv.
I de fall där det inte är självklart om barnet borde placeras utanför hemmet, ökar risken för död före 20 års ålder med flera hundra procent. Den främsta dödsorsaken är självmord.
Dessutom ökar risken för sjukhusvistelse på grund av psykisk sjukdom. Risken att begå vålds- och sexualbrott inom det första året efter en dom ökar också, enligt studien.
– Det finns många potentiella förklaringar: den emotionella stressen av att tas från sitt hem, missförhållanden i den nya miljön och avbrott i pågående behandlingar. Mer behöver dock göras för att förstå varför vissa barn far så illa, säger forskaren Ronja Helénsdotter vid Göteborgs universitet.
Bor med andra barn
En bidragande orsak kan vara att barn som placeras tillsammans påverkar varandra negativt. Barnen i studien var ofta placerade med andra minderåriga i familjehem, gruppboenden eller på statliga behandlingshem, så kallade Sis-hem.
På Sis-boenden placeras vanligen ungdomar med missbruksproblem och ungdomar som begått brott. Många av dem lider av psykisk ohälsa. Resultaten från studien visar negativa gruppeffekter när det gäller självskadebeteende och drogmissbruk både under och efter vistelsen.
– En viktig faktor tycks vara direkt exponering för situationer där någon aktivt skadar sig själv eller missbrukar. Det kan sedan förvärra personens egen problematik och leda till en ökad risk för att dö eller bli inlagd på sjukhus även efter att Sis-placeringen har avslutats, säger Ronja Helénsdotter.
Negativ effekt av tvångsplacering
Ett ingripande från socialtjänsten kan bidra till att förbättra barnens livssituation. Samtidigt kan alltså en tvångsplacering ha en negativ inverkan på både hälsa och utveckling, enligt den aktuella studien.
Ronja Helénsdotter menar dock att resultaten bör tolkas med försiktighet.
– Vi ska inte tolka dem som att vi ska sluta omhänderta barn, det finns skäl till att dessa barn placeras utanför hemmet. Men vi måste göra mer för att se till så att barnen får den uppväxt de förtjänar. Det är också viktigt att betona att jag studerar tvångsvård. Resultaten kan vara mycket annorlunda för frivilliga placeringar, säger hon.
Forskare har utvecklat ett nytt och hållbart synimplantat. Med hjälp av supersmå stabila elektroder öppnas en möjlighet för blinda att delvis få synförmåga.
Elektriska implantat för att återskapa synen hos blinda är ovanligt, men inte helt nytt. Genom att stimulera hjärnans syncentrum med elektriska impulser kan synintryck framkallas, trots att ögat har förlorat förmågan att se.
De förhållandevis stora kiselbaserade implantat som finns idag orsakar dock ärrvävnad i hjärnan och fräts sönder med tiden. Det gör att implantatens funktion är kortlivad.
Men nu har en forskargrupp vid Chalmers, Universitetet i Freiburg och Netherlands Institute for Neuroscience tagit fram ett minimalt implantat i nytt material. I en studie har metoden testats på möss.
– Vi har lyckats göra elektroder små som nervceller, och som leder ström men inte fräts sönder över tid, säger Maria Asplund, professor i bioelektronik vid Chalmers tekniska högskola.
Stimulerar hjärnans syncentrum
Blindhet kan uppstå på många nivåer i synsystemet. Även när ögat har förlorat förmågan att se är hjärnans syncentrum ofta fortfarande intakt och väntar på signaler.
Ett elektriskt synimplantat använder elektriska impulser för att stimulera de delar av hjärnan där information från ett friskt öga bearbetas och kategoriseras efter färg, form och rörelse. Informationen omvandlas sedan till synintryck.
Ju fler elektroder ett implantat använder desto tydligare blir synintrycket hos en blind person, som därmed delvis kan få uppleva en bild av sin omgivning.
– Tänk dig en digital informationsskylt som man kan se längs med motorvägen. För att kunna förstå budskapet behöver tillräckligt många pixlar lysa. Hos en blind person är alla ”pixlar” trasiga och minst tusen elektroder behövs för att kunna aktivera tillräckligt många pixlar för att skapa en bild som går att förstå, säger Maria Asplund.
Litet som en nervcell
Forskarnas elektroder är mycket små. De är bara 15 x 15 mikrometer stora, det vill säga mindre än en cell. De fästs i hjärnans syncentrum på en implantattråd, smal som ett kluvet hårstrå.
Elektroderna består av särskilda metalloxider och en ledande polymer– ett plastlikande och flexibelt material som leder ström men samtidigt är väldigt stabilt över tid i kroppen.
Banar väg för nya hjälpmedel
Kombinationen av polymer och särskilda metalloxider väntas bana väg för effektiva hjälpmedel som håller under många år.
– Att få supersmå elektroder att klara sig så pass länge i kroppen har inte varit möjligt tidigare. Men här kommer den ledande polymeren in som en lösning. På sikt innebär det att elektriska synimplantat får en betydligt längre livslängd och därmed blir en mycket bättre och mer hållbar lösning för blinda människor, säger Maria Asplund.
Metoden testades av forskarna vid Netherlands Institute for Neuroscience i Holland, där möss tränades på att svara på en elektrisk impuls som skickades till hjärnans syncentrum.
Studien visar att mössen på bara några få sessioner kunde lära sig att reagera på elektrisk stimulans från elektroderna. Dessutom visade studien att strömtröskeln då mössen uppfattade stimulans var lägre än vid traditionella metallbaserade implantat.
Forskargruppen kunde också visa att implantatets funktion förblev stabil över tid.
Forskare har utvecklat ett nytt enklare test som upptäcker fler fall av livmoderhalscancer jämfört med nuvarande screeningmetod. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Screening är avgörande för att upptäcka och förebygga livmoderhalscancer. De flesta länder har omfattande screeningprogram som inleds med testning för olika varianter av humant papillomvirus, HPV, som orsakar livmoderhalscancer.
Om HPV-testet är positivt görs även analyser av cellprov. Det undersöks med hjälp av mikroskopi, där resultatet måste tolkas av en människa.
Forskare vid Karolinska institutet och Innsbrucks universitet har nu tagit fram ett nytt molekylärt test som skulle kunna ersätta denna analys för att upptäcka cancer.
Ser epigenetiska förändringar
Testet WID-qCIN kan på ett automatiserat sätt analysera epigenetiska förändringar i cellerna, som påverkar vilka gener som är aktiva och inte. Dessa förändringar påverkas av miljö, livsstil och åldrande och kan öka risken för cancer och andra sjukdomar.
I forskarnas studie deltog drygt 28 000 kvinnor över 30 år som genomgått screening i Stockholm. Forskarna analyserade drygt 2 300 HPV-positiva prover med det nya testet, som kombinerades med ett test för två högrisk-virus, HPV 16 och 18.
Träffsäkrare test
Forskarna kunde upptäcka 100 procent av all invasiv livmoderhalscancer och 93 procent av alla allvarliga förstadier till cancer som uppstod inom ett år efter provtagningen.
De kombinerade testerna kunde även bättre förutsäga förstadier upp till sex år efter att provet tagits.
– Genom att integrera WID-qCIN-testet i våra screeningprogram skulle vi kunna identifiera fler cancerfall samtidigt som behovet av invasiva ingrepp minskar, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid Karolinska institutet.
Kan minska biopsier
När cellförändringar upptäcks i dagens screeningprogram görs en vaginal undersökning där gynekologen tittar på livmodertappen med hjälp av ett mikroskop. Vid behov tas även en biopsi-prov. Detta innebär ett kirurgiskt ingrepp som bland annat kan leda till för tidig förlossning hos gravida kvinnor.
Resultaten i studien tyder på att användning av WID-qCIN-testet skulle kunna minska så kallade kolposkopi-undersökningar med 40 procent.
Enligt forskarna skulle detta innebära en avsevärd förbättring jämfört med dagens screeningmetoder, som infördes på 1960-talet.
– Med sin enkelhet och objektiva bedömning kan WID-qCIN-testet förbättra effektiviteten i dessa program och stödja den globala strategin för att eliminera livmoderhalscancer, säger Martin Widschwendter, professor vid Innsbrucks universitet i Österrike och gästprofessor vid Karolinska institutet.
Rosa havsgrisar med små fötter och skålformade svampdjur med hisnande lång livslängd. Det är några okända arter som forskare från bland annat Göteborgs universitet upptäckt under en djuphavsexpedition till Stilla havet.
I mars avslutades en 45 dagar lång forskningsexpedition till Clarion Clipperton-zonen mellan Mexiko och Hawaii i östra Stilla havet.
Med ombord på det brittiska forskningsfartyget James Cook var Thomas Dahlgren, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningsinstitutet NORCE.
– De här områdena är de minst undersökta på jorden. Uppskattningsvis är endast en av tio djurarter som lever här beskrivna av vetenskapen, säger Thomas Dahlgren.
Okänt djurliv i djuphavsområden
Området som har undersökts är del av de abyssala slätterna – djuphavsområden på 3 500 till 5 500 meters djup. Trots att de utgör mer än halva jordklotets yta är mycket av det fascinerande djurlivet där okänt.
– Det här är ett av väldigt få exempel där forskare får vara med och upptäcka nya arter och ekosystem på samma sätt som man gjorde på 1700-talet. Det är väldigt spännande, säger Thomas Dahlgren.
Den här sjögurkan lever i djuphavsområden. Den hör till familjen Elpidiidae och kallas för ”unicumber” på engelska. Sjögurkans tarm syns tydligt och att den ätit sediment. Bild: SMARTEX/NHM/NOC
Abyssala slätter på extrema djup
Bottnarna på mellan 3 500 och 5 500 meters djup kallas för abyssala slätter. Namnet till trots handlar det inte om några helt platta landskap. Här finns gott om bergsryggar och mindre undervattensberg som kan sticka upp flera hundra meter från havsbottnen, men det är i de flesta fall inte tillräckligt för att de ska registreras på kartor.
Miljön på dessa slätter är extremt näringsfattig. De näringsämnen som finns är de som spiller över från hetvattenkällor längre bort, eller som utsöndras från någon enstaka val som dött och sjunkit till botten. I övrigt kommer näringen från ytan flera kilometer upp, men bara cirka en procent når havsbotten.
Livnär sig på näring från ytan
Typiskt för djuren som lever i dessa områden är att de har anpassat sig till ett liv med väldigt lite näring. De flesta livnär sig på rester, så kallad marin snö, som singlar ner från det produktiva området nära ytan. Det gör att djursamhället domineras av filtrerare som svampdjur och sedimentätare som sjögurkor.
– Bristen på föda gör att det är långt mellan individerna, men artrikedomen här är förvånansvärt stor. Vi ser många spännande specialanpassningar bland djuren i dessa områden, säger Thomas Dahlgren.
Den bägarformade glassvampen kan ha världens längsta livslängd. Bild: SMARTEX/NHM/NOC
Sjögurkor effektiva dammsugare
Med hjälp av en fjärrstyrd farkost fotograferade teamet djuphavslivet och tog prover för framtida studier. En av arterna som fångades på bild var en bägarformad glassvamp – ett djur som tros ha den längsta livslängden av alla varelser på jorden. De kan bli upp till 15 000 år gamla.
En annan art som upptäcktes på expeditionen var en rosa havsgris – en sjögurka från släktet Amperima. Arten rör sig mycket långsamt med sina slangfötter över de öde slätterna i jakt på näringsrika sediment. Utväxterna på undersidans framända är ombildade fötter som används för att stoppa in mat i munnen.
– Sjögurkorna är några av de största djuren vi hittade på expeditionen. De fungerar som dammsugare på botten och är specialister på att hitta sediment som har gått genom minst antal magar, säger Thomas Dahlgren.
Hotas av gruvdrift
Målet med expeditionen var att kartlägga den biologiska mångfalden i området där det planeras för djuphavsbrytning av sällsynta metaller som används i solpaneler, elbilsbatterier och annan grön teknik. Flera länder och företag väntar på tillstånd att ta upp de metaller som finns bundna till mineralklumpar, så kallade noduler, som ligger på havsbotten.
Forskarna vill ta reda på mer om hur brytningen påverkar djurlivet. De vill ta reda på vilka arter som finns och hur ekosystemet är uppbyggt.
– Vi behöver mer kunskap om djurlivet för att kunna skydda det. 30 procent av de aktuella havsområdena är skyddade och vi behöver veta om det är tillräckligt för att arterna som lever här inte riskerar att utrotas, säger Thomas Dahlgren.
Havsanemoner fångar små djur som driver förbi längs med havets botten. Bild: SMARTEX/NHM/NOC
Konflikterna i världen har inte varit så många på över 70 år. Under 2023 dödades även ett stort antal människor i samband med krig och andra konflikter. Det visar statistik som sammanställts vid Uppsala universitet.
Under 2023 pågick 59 konflikter där stater var inblandade. Det är det högsta antalet sedan Uppsala Conflict Data Program, UCDP, började registrera konflikter 1946. Tidigare toppar var åren 2020 och 2022 då 56 konflikter pågick.
Samtidigt halverades antalet döda i konfliktvåld jämfört med året innan, visar rapporten. Minskningen beror främst på att det mycket blodiga kriget i Tigrayområdet i Etiopien upphörde i slutet av 2022.
– Vi ser dock fortfarande flera ovanligt dödliga krig som pågår, exempelvis kriget i Ukraina med nära 71 000 dödsfall förra året, samt Israels krig mot Hamas där UCDP registrerade över 22 000 dödsfall under 2023, säger Shawn Davies, senior analytiker på UCDP vid Uppsala universitet.
Många dödsoffer
Även om det totala antalet stridsrelaterade dödsfall i världen minskade under förra året – från 310 000 till 154 000 – är 2023 ett av de blodigaste åren sedan data om dödsoffer i samband med konflikter började samlas in 1989.
– Bara tre år har varit mer dödliga än 2023. Förutom folkmordet i Rwanda 1994, återfinns 2021 och 2022 på den listan, säger Shawn Davies.
Krig och data om konflikter
Under 2023 pågick nio krig, som definieras som en konflikt med mer än 1 000 dödsfall per år. Det är mer än föregående år och den högsta siffran sedan 2017.
De flesta krig utspelade sig i Afrika. Inbördeskriget i Sudan som bröt ut under 2023 var den tredje dödligaste konflikten under året, efter krigen i Ukraina och Gaza.
Om UCDP
UCDP är världens mest använda datakälla för organiserat våld och det äldsta fortfarande pågående projektet som samlar data på inbördeskrig. UCDP:s definition av väpnad konflikt har blivit den globala standarden för hur konflikter systematiskt definieras och studeras.
Utsatt civilbefolkning
I många konflikter blir även civilbefolkningen en måltavla för de stridande parterna. Trots att UCDP registrerade en minskning i det totala antalet döda i ensidigt våld mot civila under förra året, föll tusentals civila offer för denna typ av våld i bland annat Sudan, Burkina Faso, Israel och Myanmar.
– För nionde året i rad var IS, också kallad Daesh, den grupp som dödade flest civila i ensidigt våld, även om det totala antalet minskade kraftigt jämfört med året innan. Gruppen var aktiv i 16 olika länder där de utförde olika dåd såsom skjutningar, halshuggningar samt stora koordinerade självmordsbombningar, säger Therese Pettersson, senior analytiker och projektledare på UCDP.
I konflikter mellan grupper där stater inte är inblandade, så kallade icke-statliga konflikter, noterade UCDP en liten nedgång i dödsfall under 2023.
– Det är dock för tidigt att säga att det är ett trendbrott. De senaste tio åren är de tio mest dödliga när det kommer till den här typen av våld, som på senare år nästan uteslutande kommit att handla om våldsamma uppgörelser mellan gäng och karteller, påpekar Therese Pettersson.
Blodiga konflikter i Latinamerika
Merparten av icke-statliga konflikter äger rum i Latinamerika. Allra blodigast har konflikterna varit i Mexiko och Brasilien, där våldet koncentreras i städer och utmed viktiga smuggelrutter för narkotikahandel.
Men även i Europa har denna typ av våld blivit mer närvarande. Under 2023 registrerades den första aktiva gängkonflikten någonsin i Europa när två rivaliserande gäng i den franska staden Marseille hamnade i en konflikt.
– Många av de mönster som kännetecknar gängvåldet i UCDP:s statistik noteras även i Sverige, till exempel våldsvågor som triggas av splittringar och alliansbildningar, och förekomsten av allt yngre gärningsmän, säger Garoun Engström, senior analytiker på UCDP.
Än så länge når dock konflikterna i Sverige inte upp i nivån för aktiv konflikt enligt UCDP:s definition.
En stor andel pojkar och flickor i mellanstadiet har blivit utsatta för sexuella trakasserier av jämnåriga. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet. Samtidigt visar studierna stora variationer mellan olika skolklasser.
Sexuella trakasserier innebär till exempel oönskad fysisk beröring, oönskade bilder med sexuellt innehåll eller att bli kallad könsord. Tidigare forskning visar att unga som utsatts för sådana trakasserier mår sämre, är mer nedstämda och har mer ångest jämfört med andra.
Närmare hälften av barnen utsatta
De flesta tidigare studier har undersökt situationen för elever som går på högstadiet eller gymnasiet. I en avhandling i psykologi har forskaren Andrea Valik valt att fokusera på hur sexuella trakasserier kan drabba yngre barn.
I återkommande enkäter har mellanstadiebarn från 63 skolklasser vid 29 skolor i Västsverige fått svara på frågor om sexuella trakasserier. Närmare 1000 barn svarade på frågorna när de gick i årskurs 4, 5 och 6.
Hela 45 procent av barnen rapporterade vid tio års ålder att de hade blivit utsatta för någon form av sexuella trakasserier. 17 procent rapporterade att de själva hade utsatt en jämnårig. Vidare rapporterade sex av tio elever att de blivit vittnen till sexuella trakasserier mellan jämnåriga vid minst ett tillfälle under pågående läsår.
Roller tycks överlappa
Studierna visar även att det var få som enbart är utsatta, bara utsätter andra eller bara blir vittnen till trakasserier.
– De flesta rapporterar flera roller samtidigt. Det gör att vi inte kan tänka att det är ”de bråkiga” som utsätter och ”de sårbara” som blir utsatta. Det är därför viktigt att vi lyfter blicken och ser det ur ett bredare perspektiv, säger Andrea Valik vid Göteborgs universitet.
Sexuella trakasserier kan innebära oönskad fysisk beröring men också att få bilder med sexuellt innehåll.
Variation mellan klasser
Men att så stor andel av barnen i mellanstadiet blir utsatta för sexuella trakasserier är oroväckande, menar Andrea Valik. Samtidigt bidrar avhandlingen med viktig kunskap kring att det går att göra något åt problemen.
– Vi såg en stor variation mellan skolklasser i hur vanligt det är att bli utsatt för sexuella trakasserier, där vissa skolklasser har betydligt lägre förekomst av sexuella trakasserier än andra. Det skulle kunna vara så att det är något i miljön och kulturen i klassrummet som påverkar graden av sexuella trakasserier. Detta är något som behöver undersökas vidare, säger Andrea Valik.
Viktigt med tidiga insatser
Tidigare forskning visar att goda relationer mellan lärare och elever samt bra relationer mellan eleverna kan skydda mot sexuella trakasserier. Det är också viktigt att prata om sexualitet och relationer för att motverka trakasserier och minska risken att barnen utvecklar ett sämre mående vid utsatthet.
När forskarna tittade på måendet över tid såg de att barnen mådde sämre vid tio års ålder jämfört med senare.
– Det betyder att insatser måste in tidigt. Så tidigt som i tioårsåldern eller ännu tidigare, säger Andrea Valik.
Hur planeter bildas är en fråga som länge gäckat världens astronomer. En ny avhandling vid Lunds universitet visar att is spelar en avgörande roll för att små himlakroppar ska nå en viss storlek och växa till svulstiga planeter.
För drygt 4,6 miljarder år sedan bildades vårt planetsystem ur gas och stoft i utkanten av galaxen Vintergatan. Men med tanke på att vår sol och övriga planeter bildades för miljarder år sedan har det varit svårt att veta exakt hur processen gick till. Varje år kan dock världens astronomer teckna en allt mer heltäckande bild.
Småsten bildade himlakroppar
Den gängse uppfattningen har länge varit att jorden och andra planeter bildades under hundratals miljoner år tack vare många kollisioner av asteroider. Men under de senaste åren har den så kallade småstensteorin vunnit mark. Den går ut på att jorden gick från att vara en bebisplanet av sten och is till sin nuvarande storlek tack vare knappt synliga småstenar som sögs ihop till en himlakropp.
Det är här is och vattenånga, som forskare Katrin Ros studerat i en avhandling, kommer in i bilden.
– Is gör att partiklarna kan växa lättare och snabbare. Den underlättar även för de sammanbakade partiklarna att korsa barriären som krävs för att de inte ska stanna i växten utan fortsätta expandera till planeter. Man kan tänka på hagel i jordens atmosfär, säger Katrin Ros, forskare i astrofysik vid Lunds universitet.
Isen klumpar ihop småsten
När hon påbörjade sin avhandling var isens roll i planetbildningsprocessen en vit fläck på astronomikartan.
Genom datasimuleringar och laboratorieexperiment kunde Katrin Ros i flera led visa att isen faktiskt är nödvändig för att de millimeterstora partiklarna inte ska slås sönder eller bara studsa mot varandra – utan faktiskt klumpas ihop och bilda kilometerstora kroppar.
Dessa så kallade planetesimaler, till exempel kometer och asteroider, brukar ses som de första byggstenarna till planeter. Men förutsättningarna för denna process är inte gynnsamma överallt.
Islinje viktig för bildande av planeter
Katrin Ros har riktat sökarljuset mot den så kallade frostlinjen eller islinjen. Den här gränsen finns vid ett visst avstånd från stjärnan, där vatten i form av ånga övergår till is.
I det tidiga solsystemet låg islinjen mitt emellan Mars och Jupiter – något som kan förklara att de mindre planeterna ligger innanför denna position medan de större ligger utanför.
– Vid islinjen är det lättare för planetesimaler att bildas, både för att andelen fast material ökar där, och för att partiklar kan växa genom kondensation och inte bara genom kollisioner. Detta gäller både för lugna protoplanetära skivor och för skivor som just genomgått ett stjärnutbrott där temperaturen plötsligt höjts, säger Katrin Ros.
Jakt på jordliknande planeter
Hennes avhandling bidrar till att öppna för nya teoretiska perspektiv inom planetbildningen. Kunskapen om isens funktion kan komma att spela en viktig roll för astronomer som söker efter platser där beboeliga, jordliknande planeter kan ha bildats.
– Jag hoppas att mina resultat kan fungera som en liten pusselbit i sökandet efter jorden nummer 2, säger Katrin Ros.
Kompis, kommendant eller rent av en kameleont? Mellanchefen tvingas ofta anpassa sig till både medarbetarna och den egna chefens krav. Men att växla mellan olika roller kan leda till stress och sämre ledarskap.
Enligt en ny studie från Högskolan i Halmstad kan mellanchefer drabbas av känslor av främlingskap och svårigheter att förstå sin roll. De strävar efter att ständigt passa in och anpassa sig. Forskarna beskriver situationen som en mörkare del av ledarskapet.
– Det som kan se ut som ett gott ledarskap och ett välfungerande team kan visa sig vara väldigt annorlunda när vi studerar ledarskap på djupet och tittar på dess konsekvenser, säger forskaren Daniel Tyskbo vid Högskolan i Halmstad.
Anpassar sig likt kameleonter
Han menar att mellanchefer är fångade i ett slags pendelrörelse som kräver en ständig anpassning till omgivningen. Hur pendeln rör sig beror på situationen och vilka som är närvarande, till exempel deras egna chefer eller underställda medarbetare.
Mellancheferna växlar alltså mellan att vara ledare och följare. Det här påverkar ledarskapet.
– De blir som kameleonter för att överleva. Det kan leda till stress och skapa en känsla av förvirring bland mellancheferna och även bland de medarbetare som inte förstår sina respektive roller eller vem som leder i en specifik situation, säger Daniel Tyskbo.
Suddiga gränser försvagar
Hur cheferna navigerar, och vilka konsekvenser detta får, har framkommit genom observationer och intervjuer med mellanchefer som jobbar inom offentlig sektor. Där finns ofta en strävan efter jämlika organisationer samtidigt som budgetar och mål blir allt snävare.
Forskarnas studie visar att mellanchefen skiftar mellan att vara “polare respektive befälhavare”.
– Det är lätt att anta att det är bra att vara som en kompis. Kompisskap kan kännetecknas av att man är på samma nivå, stödjande. Det andas vi-känsla och är avslappnat. Men kompisrelationen gör också att gränserna suddas ut och försvagar ledarskapsrollen både för chefen och medarbetarna.
Svårt att fatta tuffa beslut
Det kan leda till att respekten och legitimiteten för mellanchefen ifrågasätts, menar Daniel Tyskbo.
– När tuffa beslut ska tas, när kompischefen ska säga att någon inte gör som den ska eller om någon ska sägas upp blir relationen motstridig. Det är svårt för medarbetarna att förstå vem som är chef.
Konsekvensen kan bli att medarbetare vänder sig till någon annan för vägledning.
– För mellanchefen kan man också tänka sig att det blir jobbigt. Kompisdelen av relationen kan leda till en oförmåga att ta beslut, till handlingsförlamning och passivitet, säger Daniel Tyskbo.
Forskarna liknar mellanchefer vid kameleonter, som i naturen anpassar sig till skiftande miljöer genom att ändra färg.
Peka med hela handen
Han lyfter fram att ledarskap ibland handlar mer om att kommendera.
– Chefen behöver peka med hela handen och det är ett nödvändigt ont. Här handlar det om att leverera resultat och kunna visa att mål är uppnådda. När det krävs att någon tar beslut finns liten plats för kompisrelationer och skoj, säger Daniel Tyskbo.
Även om medarbetarna vill se mellanchefen som en kompis finns även önskemål om ett tydligt ledarskap i vissa situationer.
– Ibland måste någon ta beslut och man vill bli tillsagd vad man ska göra. Om det blir fel vill man att någon ska ta ansvar. Lika mycket som ledarskapet spelas ut av mellancheferna, bidrar och upprätthåller medarbetarna de olika rollerna, säger Daniel Tyskbo.
Komplext ledarskap
Kunskap om ledare har länge fokuserat på nästan heroiska personer med starka visioner som får saker att hända, menar Daniel Tyskbo. Men det faktiska ledarskapet är mer komplext.
– Ledarskapet är ett samspel. Vilka medarbetare som man är chef för, liksom sammanhanget, spelar roll för viket ledarskap som finns och hur det fungerar i olika situationer. Mellanchefer är extra intressanta eftersom de är inklämda just mellan olika nivåer och har förväntningar på sig både från överordnade och underordnade, säger han.
Analysen är gjord med hjälp av observationer och genomgång av olika styrdokument. Forskarna gjorde djupintervjuer med 18 personer, två i ledningsposition, 12 mellanchefer och 4 medarbetare.
Fredsprocesser efter krig innebär inte alltid att vardagen blir tryggare för kvinnor, som riskerar att utsättas för mer våld. Det visar en studie av fredsforskare vid Uppsala universitet.
I en studie har forskare undersökt hur fredsprocesserna i tidigare konfliktdrabbade områden i Sri Lanka och Nepal har påverkat kvinnor och män. Resultatet visar att kvinnor är en utsatt grupp.
– Kort sagt så kan fredsprojekt medföra att kvinnor tvingas leva sida vid sida med ex-kombattanter som under kriget begått övergrepp. Därmed riskerar de att utsättas för ytterligare hot och våld, säger Karen Brounéus, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
Olika slut på konflikter
Sri Lanka och Nepal har haft fred ungefär lika länge, men länderna skiljer sig åt på flera sätt. Framför allt slutade konflikterna på olika sätt, något som påverkat fredsprocesserna. I Nepal avslutades konflikten med ett förhandlat fredsavtal, i Sri Lanka besegrade regeringsarmén rebellgruppen på ett mycket brutalt sätt.
Forskarna har genomfört enkäter med drygt 1 000 personer i Nepal och 1 000 personer i Sri Lanka. I enkäterna deltog lika många kvinnor som män.
Deltagarna fick svara på frågor om bland annat krigsupplevelser, attityder till ex-kombattanter och till olika typer av fredsinitiativ.
Vardagslivet påverkas negativt
Resultaten visar tydliga skillnader mellan kvinnor och män i deras inställning till fredsbyggande åtgärder som påverkar vardagslivet. Kvinnorna var mer negativa jämfört med männen. Däremot finns ingen tydlig skillnad i hur män och kvinnor ser på processer som sker långt bort från vardagslivet.
– För kvinnor innebär ett fredsfördrag inte alltid fred och säkerhet. Tidigare forskning visar att våld i hemmet ökar under och efter krig, och att flera av metoderna som används för fredsbyggande innebär risker för kvinnor, säger Karen Brounéus.
Vittnesmål kan leda till stigma
Som ett exempel nämner hon sanningskommissioner, som ofta sätts upp efter påtryckningar från internationell samfundet, där processen att vittna om krigsförbrytelser kan aktivera tidigare trauman.
– Om vittnesmålen dessutom gäller exempelvis konfliktrelaterat sexuellt våld kan det även leda till att kvinnor stigmatiseras. Det är därför inte underligt att kvinnor i vår studie är negativt inställda till fredsinsatser som påverkar säkerheten i vardagen, säger Karen Brounéus.
Konflikter i Sri Lanka och Nepal
I Sri Lanka pågick ett inbördeskrig mellan 1983 och 2009. Konflikterna krävde uppemot 100 000 människors liv. Bakom kriget låg motsättningar mellan singaleser, som är landets största folkgrupp, och den tamilska minoriteten. I krigets slutskede krossades den tamilska gerillan av regeringsstyrkor.
Även Nepal har varit drabbat av väpnade konflikter. 1995 inledde maoister ett uppror mot den enväldiga kungamakten. 2006 undertecknades ett fredsavtal som formellt gjorde slut på inbördeskriget. 2008 blev landet en demokratisk republik.
Källa: Utrikespolitiska institutet
Kvinnor sällan delaktiga i avtal
Hon framhåller att resultaten inte ska tolkas som att kvinnor skulle vara emot fred eller inte arbeta för fred. Tvärtom har tidigare forskning visat att globalt sett spelar kvinnor en avgörande roll i att både initiera och driva olika former av fredsbyggande arbete.
– Dessvärre är kvinnor sällan delaktiga i utformningen av fredsavtal och deras säkerhet är inte politiskt prioriterat efter krig. Här finns en enorm förbättringspotential, om det internationella samfundet FN skulle börja ge kvinnors perspektiv mer utrymme. Forskning visar dessutom att fredsfördrag blir mer hållbara när fler röster och perspektiv hörs, säger Karen Brounéus.
Studien har gjorts tillsammans med forskare vid Centre for Social Change i Nepal och University of Colombo i Sri Lanka.
Fjordar i Bohuslän på västkusten fungerar som effektiva kolfällor – oavsett om bottnarna är syrerika eller inte. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
Stora mängder växtdelar singlar ner till bottnen i Bohusläns fjordar där de bildar sediment. På så sätt begravs organiskt kol som annars hade bidragit till försurningen av haven och till växthuseffekten.
När växtdelarna kommer i kontakt med syrgas påbörjas en nedbrytning av det organiska kolet till oorganiskt kol, som kan lösas till kolsyra i vattnet. Tidigare har forskningen antagit att syrehalten i bottenmiljön avgör hur effektivt kolet kan fångas in, men nu visar mätningar i tre fjordar i Bohuslän att syrehalten spelar mindre roll.
– Vi valde tre fjordar med olika syrehalter i bottenvattnet och för dessa fjordar verkar det som att mängden partiklar som sedimenterar är så hög att syrgasens inverkan på nedbrytningen blir låg, innan materialet begravs, säger Per Hall, forskare inom marin biogeokemi vid Göteborgs universitet.
Samma mönster i tre fjordar
Byfjorden, Hakefjorden och Gullmarsfjorden visar upp samma mönster i sedimenten. Stora mängder organiskt kol lagras in och nedbrytningen går med samma hastighet, oavsett om det är växtdelar från land eller hav som landat på bottnen.
– Det är också en ny kunskap. Längst in i fjordarna är andelen landlevande växtdelar större i sedimenten än längre ut i fjorden, närmast tröskeln. Men som kolfälla fungerar fjorden ungefär lika bra överallt, oavsett det organiska materialets ursprung, säger Per Hall.
Mineralpartiklar bidrar till kolfällan
Forskarnas mätningar visar också att det organiska materialet går samman med mineralpartiklar som transporteras ut i fjorden med vattendrag. Det gör att det organiska materialet sjunker snabbare.
Nedbrytningen går dessutom långsammare eftersom bakterier och andra organismer inte klarar av att bryta ned detta material lika bra. Det bidrar också till kolfällan.
Fjordar viktiga för klimatet
Fjordar är de marina miljöer som fångar upp mest organiskt kol i förhållande till sin storlek. De utgör bara en tiondels procent av all havsyta, men cirka 18 miljoner ton organiskt kol begravs i fjordsediment globalt varje år. Det motsvarar elva procent av allt kol som fångas in i världshaven.
– Därför drar vi slutsatsen att fjordar, framför allt de som ligger i ett tempererat klimat med omgivande landväxtlighet som kan bidra till sedimentationen i fjordarna, spelar en viktig roll i klimatregleringen på längre tidsskalor. Det understryker vikten av att utforska dessa ekosystem i samband med globala förändringar, säger Per Hall.
I studien har även flera forskare från Florida university deltagit.
Närmare 70 000 svenskar har gjort militär utlandstjänstgöring i olika konflikthärdar, ibland under påfrestande förhållanden. Men de klarar sig bra efter hemkomst, både när det gäller jobb och inkomst, visar en avhandling från Umeå universitet.
Det har länge saknats tillräcklig kunskap om hur svenska utlandsveteraner mår och klarar sig i samhället. På vissa håll har det funnits en bild av att gruppen har svårt att återetablera sig när de kommit tillbaka, och att de får det svårt att hitta arbete. Det menar Peter Bäckström som undersökt frågan i sin doktorsavhandling Empirical Essays on Military Service and the Labour Market, som ett samarbete mellan Umeå universitet och Försvarsmaktens veterancentrum, skriver FOI i ett pressmeddelande.
– Det är en uppfattning som nog påverkas mycket av den amerikanska kontexten, och det är en bild som ofta förmedlas i populärkultur – den ärrade krigsveteranen, säger Peter Bäckström, forskare på avdelningen Försvarsanalys vid FOI.
Höga inkomster
Men att personer som gjort militär tjänstgöring i konfliktzoner skulle hamna utanför samhället när de kommer tillbaka till Sverige stämmer inte, visar Peter Bäckströms avhandling. Han och medförfattaren Niklas Hanes har studerat 11 000 personer som gjorde utlandstjänstgöring mellan 1993 och 2010, och följt dem i upp till nio år efter hemkomst.
Resultaten visar att deltagande i utlandsinsatser inte ger någon tydlig effekt på inkomsten, tvärt om har utlandsveteraner relativt sett höga inkomster.
– Men det är inte ett resultat av deras tjänstgöring. Vår studie pekar på att utlandsveteranerna, trots att de var borta från den civila arbetsmarknaden, lyckades hålla jämna steg med de som istället var hemma och jobbade eller pluggade. Det är ett intressant resultat, eftersom man kan tolka det som att arbetsmarknaden värdesätter den här erfarenheten, säger Peter Bäckström.
Bryter man däremot ner hela den undersökta gruppen i undergrupper går det att se vissa effekter. De soldater som tjänstgjorde i Bosnien på nittiotalet fick en tillfällig negativ effekt på sina inkomster under de första åren efter att de kommit hem till Sverige.
– Det var ett pågående inbördeskrig och individerna befann sig i en konfliktsituation med hög intensitet, mycket våld och lidande. Det går att fundera över hur den typen av upplevelser påverkar soldaterna. Därför tittade jag närmare på vad som kan förklara inkomsttappet, säger Peter Bäckström.
Bild: Israel Palacio/unsplash
Han undersökte förekomsten av försörjningsstöd, sjukfrånvaro, förtidspension och långtidsarbetslöshet bland Bosnienveteranerna, men såg ingenting som pekade på att de skulle vara marginaliserade på arbetsmarknaden.
– Man kan se en något förhöjd risk för långtidsarbetslöshet under de första åren hemma, särskilt för dem som återvände under det tidiga nittiotalet. Det ser jag som en effekt av att man återvänder under nittiotalskrisen, i ett besvärligt ekonomiskt läge. På lång sikt finns det dock inget som tyder på att de drabbats negativt, säger Peter Bäckström.
Stark grupp från början
De personer som gjort utlandstjänstgöring är en selekterad grupp personer som har positiva egenskaper redan från start, som höga testvärden vid mönstringen, påpekar Peter Bäckström.
– Det är säkert också en förklaring till att det går så bra för de här individerna, det är en stark grupp man skickar iväg. Så de har stark motståndskraft för eventuella negativa effekter. Hade vi skickat ett tvärsnitt av befolkningen hade vi nog sett andra effekter.
Det är viktigt både för veteranerna själva och för statens veteranpolitik att allmänheten får en korrekt bild av gruppen utlandsveteraner, menar han.
– Men jag vill tillägga att jag tittar på effekter på gruppnivå. Det är inte samma sak som att enskilda individer inte kan fara illa. Försvarsmakten och staten har ett ansvar att uppmärksamma veteranerna som individer och erbjuda stöd, säger Peter Bäckström.
Nu forskar han vidare om veteraner inom ramen för FOI:s verksamhet, i ett nytt projekt som också är finansierat av Försvarsmaktens veterancentrum.
– Jag tittar på hur utlandsveteranerna värderas på arbetsmarknaden. Finns det ett värde på arbetsmarknaden av att ha gjort utlandstjänst? Påverkar det ens möjligheter när man söker jobb? Det är ett pågående projekt, säger Peter Bäckström.
Med hjälp av artificiell intelligens och matematiska modeller över resmönster kan spridning av svåra infektionssjukdomar i Europa förutsägas. Beräkningarna kan underlätta åtgärder mot nya smittor, visar en avhandling vid Umeå universitet.
I takt med den globala uppvärmningen kan nya smittor få fäste i Europa. Det kommer därför att bli allt viktigare att förutse hur och var infektionssjukdomar kommer att spridas.
– Flera allvarliga sjukdomar står på tur att nå många länder i Europa när klimatet ändras och vi dessutom reser mer. Genom tillgång till prognoser skapas rådrum för att fatta beslut om kapacitet i vården och åtgärder för att dämpa spridningen, säger Zia Farooq som är doktorand vid Umeå universitet.
Modeller för bättre beredskap
I en avhandling visar Zia Farooq med forskarkollegor en modell som kan förutsäga spridning av infektionssjukdomar.
Metoden baseras på tillämpningar av artificiell intelligens, maskininlärningsalgoritmer och matematisk modellering. Genom metoden kan data om sjukdomars förekomst, klimat och miljö kombineras med information om demografi, resor och handel.
Ett exempel är sjukdomen nilfeber. Virussjukdomens spridning via värddjur drivs av klimatförändringar med stigande temperatur, längre vårar och torrare vintrar. Om inte motåtgärder sätts in kan spridningsrisken av nilfeber i Europa femfaldigas. Om sjukdomen når ända upp till norra delarna av Västeuropa kan 244 miljoner människor hamna i riskzonen, enligt forskarna.
Avhandlingen visar att prognosmodellen med god precision hade kunnat kunnat förutse det senaste utbrottet av nilfeber i Europa 2018.
Denguefeber ökar stort
En annan virussjukdom är denguefeber som sprids via myggor och kan orsaka hög feber, svår smärta och livshotande följdsjukdomar. Denguefeber betraktades tidigare som en tropisk sjukdom, men sprids nu i Europa som en följd av ökat resande och klimatförändringar.
I avhandlingen visar Zia Farooq att importen av denguevirus via smittade resenärer under 2015–2019 ökade med över 500 procent jämfört med tjugo år tidigare.
Importen av viruset kräver att det finns vissa myggarter i Europa som kan bära denguefeber mellan människor, vilket sker när medeltemperaturerna stiger. Att denguefeber kan spridas på detta sätt innebär också en ökad risk för andra virussjukdomar som sprids under liknande förhållanden, till exempel zikafeber, gula febern och chikungunya.
– Naturligtvis är det väldigt viktigt att minska utsläppen och begränsa klimatförändringarna. Men vi kanske inte helt kan undkomma problemet eftersom klimatförändringarna redan sker. Därför är det viktigt att ha verktyg för att vara förberedd på att möta utmaningarna med klimatberoende och framväxande infektionssjukdomar, säger Zia Farooq.
När vi ägnar oss åt friluftsliv står fin utsikt, sjöar och gamla träd högt på topplistan – men många uppskattar även att vindskydd och grillplatser finns på plats. Tät skog och kalhyggen får däremot nobben, visar en avhandling från SLU.
Människor mår bra av att vistas i naturen, men många ägnar sig inte så mycket åt friluftsliv som de skulle vilja. En förklaring är tidsbrist men även att lämpliga naturområden saknas i närheten, enligt en tidigare undersökning från Naturvårdsverket.
I en avhandling har doktoranden Carl Lehto vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt vad som får oss att vilja besöka olika naturområden. Resultaten kan bli viktig kunskap när grönområden i städer minskar i takt med att nya bostäder och infrastruktur växer fram.
– Jag hoppas att min forskning kan användas i planering av städer och naturreservat så att man ser till att människor har natur av bra kvalitet att vistas i, säger Carl Lehto vid institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Naturbesök har kartlagts
I avhandlingen har han använt data från platser som människor besökt för friluftsliv runt hela Sverige – allt från kortare promenader till picknick eller svampplockning. Uppgifterna har sedan kopplats till kartor för att se vad som är gemensamt för de platser människor vill besöka, men också vad som utmärker platser som väljs bort.
I studierna ingår också en mer detaljerad undersökning där naturbesökare i Umeå fick rita ut sina rutter på en karta och även pricka in sina favoritplatser.
– Det är lite samma typ av forskning som vi ekologer gör när vi sätter GPS-halsband på älgar för att se hur de använder landskapet, fast här handlar det om människor i stället, säger Carl Lehto.
Stadsnära friluftsliv
Hans forskning visar att nästan 60 procent av friluftslivet äger rum i städer och tätorter. Enligt Carl Lehto är det inte så så förvånande eftersom uppemot 90 procent av befolkningen bor i tätbebyggda områden.
– Det lite mer vardagliga friluftslivet sker oftast ganska nära hemmet, men människor kan också röra sig längre till exempel för att bada eller plocka bär och svamp, som är mer typiska helgaktiviteter.
Men hur ser då bästa friluftsskogen ut? Avhandlingen visar att stora träd, närheten till vatten och att man slipper se spår av skogsbruk pekas ut som särskilt viktiga för friluftsliv. Ett lite mer överraskande resultat var hur tydligt stigar, vindskydd, grillplatser och annan infrastruktur för rekreation påverkade människors val av naturområde.
Det visades sig också att buller påverkar upplevelsen och många söker sig bort från stadens oljud. Resultatet från studierna stämmer väl överens med tidigare forskning på området.
Många vill slippa se kalhyggen under vistelser i naturen.
Många naturreservat har bildats både för friluftslivets och den biologiska mångfaldens skull. Målen går ofta hand i hand – till exempel är stora och gamla träd också viktiga för biologisk mångfald.
Men skogar som lämnas till fri utveckling som i ett naturreservat kan även bli tätare. Det kan både göra det svårare att ta sig fram, men är också är negativt då människor tycks föredra att kunna se långt.
Död ved ses inte längre som skräp
Även död ved är viktigt för biologisk mångfald, men en del naturbesökare kan tycka att det ser skräpigt ut. Carl Lehto tror dock inte att det här innebär en allvarlig konflikt mellan friluftsliv och naturvård.
– Attityden till död ved håller på att förändras – färre reagerar negativt på det – kanske på grund av att kunskapen har ökat. Det går ju också att påverka kunskapen. Många kommuner sätter upp informationsskyltar med budskap om att ”död ved lever”, vilket jag tror har en påtaglig effekt, säger Carl Lehto.
En tredjedel av våra kläder i garderoben hänger ofta kvar på sin galge och används inte. Och när det är dags för rensning hamnar plaggen snarare i hushållssoporna än lämnas för återanvändning Det visar en ny rapport.
Konsumtionen av kläder och andra textilier ökar varje år, men det mesta vi köper är nytillverkat. Begagnade kläder står fortfarande för en mycket liten andel av inköpen. Det visar en studie som forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet gjort.
Dessutom slänger vi dubbelt så mycket textilier i soporna än vad vi lämnar för återanvändning. Forskarnas studie, som mynnat ut i en rapport, visar också att en tredjedel av kläderna vi har i garderoben sällan används.
– Där finns en stor potential för ökad insamling, konstaterar Jurate Miliute-Plepiene som är forskare på IVL i ett pressmeddelande.
Textilflöden har analyserats
I projektet Usereuse har forskarna analyserat textilflöden – från inköp, användning och återanvändning till slutlig hantering av avfall. Detta för att se vart kläderna tar vägen och var möjligheter för ökad återanvändning finns.
– Studien är unik då den är den första i sitt slag som utforskar och jämför återanvändningens roll i förhållande till det totala konsumtions-, användnings- och avfallsflöden. Vi samlade huvudsakligen in data från våra samarbetspartners i projektet, inklusive kommuner och välgörenhetsorganisationer, säger Jurate Miliute-Plepiene.
Några resultat från forskarnas dataanalys:
1
Konsumtionen av nya textilier ökar varje år. Även konsumtionen av begagnat ökar, men utgör fortfarande mindre än fem till sju procent av de nya inköpen.
2
Nästan en tredjedel av det vi har i garderoben används inte eller används mycket sällan. Det är dubbelt så mycket som vi lämnar till återanvändning.
3
Vi slänger nästan dubbelt så mycket textilier i soporna för förbränning än vad vi lämnar för återanvändning. Fyra av tio plagg som slängs i kökssoporna hade kunnat återanvändas.
Insamlade plagg exporteras
Studien visar även att val av insamlingsställen påverkar kvaliteten på återanvända textilier. Plagg som lämnas in till butiker eller ställen för återbruk brukar vara av högre kvalitet, men att lämna kläder i insamlingsboxar kan innebära att mer förstörs av till exempel fukt.
Enligt rapporten återanvänds bara drygt en femtedel av insamlade textilier i Sverige. Resten exporteras till andra marknader. Detta beror bland annat på för höga kostnader för sortering för återanvändning och bristande efterfråga på begagnade kläder i Sverige.
Visar möjligheter till ökad återanvändning
Dataanalysen ger en översiktlig bild av var den största potentialen för ökad återanvändning finns, menar forskarna.
– Den pekar både på var vi var och en kan göra stor skillnad. Men också var beslutsfattare bör fokusera sina insatser. För att kunna följa detta behöver mer data samlas in på nationell nivå särskilt på de områden där de största osäkerheterna finns, säger Liv Fjellander, projektledare för Usereuse på IVL.
IVL undersöker tillsammans med Citycon, Mölndals Stad, SÖRAB, Stockholm Vatten och Avfall, Myrorna, Artikel 2 ( tidigare Emmaus) och Blocket hur system för en återanvändning kan skapas, förbättras och skalas upp för att återanvändning ska bli norm och uppfattas som lika enkelt eller enklare än att köpa nytt.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
