Projektet går under namnet IceCube, och går ut på att studera universum på ett sätt som är fundamentalt annorlunda från vad som gjorts tidigare. Genom att installera sensorer djupt nere i Antarktis inlandsis någon kilometer från den stolpe som markerar den geografiska sydpolen har forskarna kunnat detektera neutriner med ett ursprung utanför vårt solsystem. Det är detta som är genombrottet. Neutriner är en mycket speciell sorts elementarpartiklar som nästan saknar massa, och inte stoppas eller böjs av när de rör sig genom universum. De skulle kunna ge oss direkt information om processer som inte kan studeras på annat sätt.

Det var för mer än femtio år sedan som idén föddes om att använda neutriner som kosmiska budbärare. Sedan nästan fyrtio år har man försökt detektera neutriner från kosmos med hög energi. Eftersom neutrinerna reagerar så sällan ligger utmaningen i att åstadkomma en tillräckligt stor volym där reaktionerna kan registreras. Med hjälp av detektorer som är känsliga för ljuset från neutrinoreaktioner har forskarna försökt utnyttja naturligt förekommande vatten- eller ismassor.

Physics World motiverar sitt val av IceCube med att man öppnat ett nytt forskningsfält, men också med att forskarna lyckats bygga och driva ett detektorsystem med en volym av en kubikkilometer (närmare en miljard ton is), på en så extrem plats som Sydpolen.

IceCube-detektorn blev klar i december 2010 och den 22 november i år publicerades i Science den första observationen av högenergetiska neutriner med ett ursprung ute i universum. Det var kulmen på en process som påbörjades för drygt tjugo år sedan. Efter att ha sökt efter lämpliga platser för att utnyttja naturligt förekommande vatten- eller ismassor började en grupp bestående av fysiker ur fem forskargrupper, däribland de två svenska, att under 1993 sänka ned sensorer i isen vid Sydpolen. Det första detektorsystemet var en prototyp för IceCube som kallades AMANDA och gradvis byggdes ut fram till år 2000.

– Det var tufft ibland med bland annat krävande kroppsarbete utomhus i svåra väderförhållanden, säger professor emeritus Per Olof Hulth vid Stockholms universitet, som varit nere och jobbat vid Sydpolen i elva perioder.

För att kunna bygga den mycket större IceCube krävdes arbete på en industriell skala på en av de mest otillgängliga platserna på jorden. Forskarna konstruerade till exempel speciella byggnader som var flyttbara så att man kunde arbeta inomhus, nästan i plusgrader. På så sätt kunde man under de sju åren från 2004 till 2010 sänka ned 5 160 optiska moduler på 86 kabelsträngar till ett djup av 2 450 meter. Ungefär 1 000 av modulerna byggdes i Sverige. För varje sträng ”borrades” först ett hål genom att en lång slang sprutade varmvatten rakt nedåt. 

Modulerna innehåller sensorer som registrerar de oerhört svaga blåaktiga ljusblixtar som uppstår där nere i mörkret när partiklar rör sig genom isen. Sådana partiklar bildas när en neutrino, efter att ha färdats med ljusets hastighet i miljoner eller miljarder år  reagerar med en atomkärna i isen. Genom att rekonstruera riktningen hos de inkommande neutrinerna hoppas forskarna nu kunna identifiera individuella källor för neutrinostrålningen. Sådana källor är med största sannolikhet också källor för kosmisk strålning, oerhört energirika laddade partiklar som konstant bombarderar vår atmosfär. Eftersom laddade partiklar böjs av i magnetfält vet man inte varifrån denna gåtfulla strålning kommer.

Den första observationen av högenergetiska neutriner har alltså utsetts till 2013 års genombrott i fysik.Men den är bara början. Nu återstår arbetet med att förbättra analysmetoderna ytterligare, samla in mer data och bättre förstå var och hur dessa neutriner bildas.
Forskargrupperna i Stockholm och Uppsala har bidragit väsentligt till framgången, både med instrumentering och personal. Projektet har stötts av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Polarforskningssekretariatet och Vetenskapsrådet.

– Det är fantastiskt att vi nu, efter 20 års arbete, lyckats öppna ett helt nytt fönster mot universum som ingen tidigare sett ut igenom, säger Per Olof Hulth, som var IceCube-projektets förste talesperson.

Den nuvarande talespersonen är Olga Botner vid Uppsala universitet. Hon säger:

– Framgången med IceCube bygger på hårt arbete av hundratals medarbetare runt om i världen för att utveckla och installera instrumentering för den extrema miljön, att genom AMANDA-prototypen visa att principen fungerar samt att insamla och analysera data. Utmärkelsen Physics World Top Breakthrough of the Year innebär ett välförtjänt erkännande av allt detta arbete.

Länk till IceCube http://icecube.wisc.edu
Artikel i Science 22 november A Evidence for High-Energy Extraterrestrial Neutrinos at the IceCube Detector http://www.sciencemag.org/content/342/6161/1242856.abstract

Se animation av hur sensorerna sänks (IceCube/NSF)

–  Jag är väldigt glad över det fyraåriga anslaget. Det är ett så kallat etableringsanslag för yngre forskare som gör det möjligt att ta experimentell forskning vidare till kliniska studier på patienter, förhoppningsvis under 2014, säger Michael Hultström, anestesi- och intensivvårdsläkare på Akademiska sjukhuset och forskare vid institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet.

Akut njurskada är en farlig komplikation vid blodtrycksfall i samband med större blödningar exempelvis efter trauman och under större operationer. En pågående experimentell studie syftar till att öka kunskapen om hur njurens syrgaskonsumtion påverkar utvecklingen av njurskadan.

Målet är att hitta sätt att påverka återupptaget av salt och vatten för att minska syrgaskonsumtionen och därmed skydda njurarna. Nästa steg blir två kliniska studier, som forskarna räknar med att sjösätta 2014, där man följer upp resultaten. I studien kommer de nya metoderna att testas på patienter och friska frivilliga.

Projektet sker i samarbete med Robert Frithiof, läkare inom anestesi- och intensivvård på Akademiska och Fredrik Palm, professor vid Linköpings universitet. Studien finansieras med ett anslag på närmare fem miljoner från Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning

Innovationer och entreprenörer är viktiga för att skapa nya företag och marknader. Varumärkens betydelse för företag kan knappast underskattas. I skärningspunkten mellan entreprenörskap och varumärken finns många intressanta frågor, ändå har forskningen om dem varit separerad. Det råder boken ”Entreprenörskap och varumärken”, med redaktörer från Södertörns högskola och Uppsala universitet, bot på.

– Utmaningen har varit att få ihop de olika forskningsområdena och perspektiven för att bidra till diskussionen om hur företag bildas och lyckas överleva på längre sikt. Detta är en antologi med bidrag från många olika författare där helheten är större än delarna, säger Mikael Lönnborg, som är bokens redaktör tillsammans med Södertörnforskaren Karin Winroth och Mats Larsson från Uppsala Centre for Business History vid Uppsala universitet.

Innovationer och entreprenörer är nödvändiga faktorer för att skapa nya företag och marknader. Varumärkens betydelse för både producenten och konsumenten kan knappast underskattas.

– Intresset för att vårda varumärken har ökat enormt de senaste 20 åren. De är numera livsviktiga för all konsumtion och all produktion i samhället. Många stora bolag värderar varumärket till 2/3 av börsvärdet, säger Mikael Lönnborg.

I skärningspunkten mellan entreprenörskap och varumärkesarbetet finns många intressanta forskningsfrågor.

Det finns många teoretiska utmaningar i detta forskningsområde. Traditionell ekonomisk teori har problem med att förklara såväl entreprenörer som varumärken. I teorin finns inga entreprenörer som driver produktionsprocessen framåt eller varumärkesstrateger som ser till att varorna säljs. En av bokens viktiga slutsatser är att interaktionen mellan entreprenörer och varumärken kan förklara varför näringslivets utveckling inte alltid följer den ekonomiska teorins förutsägelser.

Boken är i första hand skriven för studenter och har ett pedagogiskt upplägg med både generella analyser och fallbeskrivningar. De bidrag i boken som handlar om entreprenörskapet har oftast fokus på utbudssidan: Hur får in kapital, hur organisera produktionen och hitta nya tekniska lösningar? De som handlar om varumärken fokuserar mer på efterfrågan: Hur skapa lojala kunder och positiva mentala associationer kring en viss vara. Intentionen är emellertid att åskådliggöra att många av dessa frågeställningar borde integreras för att få en bättre uppfattning om sambanden mellan utbud och efterfrågan.

Bakom den nya antologin står forskare från Södertörns högskola i samarbete med Uppsala universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Handelshögskolan i Göteborg och BI Norwegian Business School i Oslo. De forskare som bidragit till boken verkar inom skilda akademiska discipliner.

– Det är en poäng att jurister, företagsekonomer, kulturgeografer, ekonomihistoriker och historiker har olika perspektiv på entreprenörskap och varumärken. Samtidigt skulle jag gärna se att fler tog ett mer holistiskt grepp på sina ämnen för att kunna ställa annorlunda frågor som kan ge oss ny kunskap om komplicerade processer. Det skulle också underlätta kommunikationen och framtida samarbeten mellan olika ämnesdiscipliner, säger Mikael Lönnborg.

Inom film- och spelindustrin används motion capture-teknik för att överföra människors rörelser till datoranimationer – till de mer kända exemplen hör karaktären Gollum i Sagan om Ringen och Na’vi i storfilmen Avatar. Margit Alt Murphy och hennes forskarkollegor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har tagit tekniken in i forskningslaboratoriet.

I en unik studie har forskarna använt motion capture-teknik för att filma vardagliga rörelser hos drygt etthundra personer, både friska och personer med stroke. 3D-animationerna har gett en helt ny detaljkunskap om strokepatienters rörelseförmåga – en kunskap som kan hjälpa patienterna till en mer effektiv rehabilitering.

– Datatekniken ger en både bättre och mer objektiv dokumentation av problemen i patientens vardag än vad en mänsklig observation gör. Med 3D-tekniken kan vi mäta patientens rörelser i siffror, vilket gör att även små förändringar i rörelsemönstret upptäcks och på ett tydligt sätt kan återkopplas till patienten, säger Margit Alt Murphy.

– Våra resultat visar att den datoriserade rörelseanalysen skulle kunna vara ett komplement till läkarens kliniska diagnos och ett viktigt verktyg när rörelseproblem ska diagnostiseras.

Tekniken är avancerad, men för patienten är metoden enkel. I studien försågs försökspersonerna med små runda reflexbollar på arm, bål och huvud och därefter instruerades att dricka vatten ur ett glas. Rörelsen dokumenteras av höghastighetskameror vars infraröda ljus reflekteras av bollarna, och sänds tillbaka till datorn där de skapar en 3D-animering i form av en streckgubbe.

– Med 3D-animeringen kan vi sedan i detalj mäta ledens vinkel, armrörelsens hastighet och smidighet samt vilka kompenserande rörelsemönster strokepatienten använder. På så sätt får vi ett rörelsemått som vi kan jämföra med en optimal armrörelse hos en frisk person, säger Margit Alt Murphy.

– Vår studie visar att tiden det tar att utföra en aktivitet är starkt relaterad till rörelsekvalitén. Även om den här tekniken inte finns tillgänglig kan vi alltså bara genom att ta tid på en väl standardiserad aktivitet få mycket värdefull information om strokepatientens rörelseförmåga – och ett tidtagarur finns i varje terapeuts ficka, säger Margit Alt Murphy.

Avhandlingen Development and validation of upper extremity kinematic movement analysis for people with stroke – Reaching and drinking from a glass försvarades vid en disputation den 6 december.

Länk till avhandling

Biodiesel framställs av naturliga oljor och fetter, till exempel rapsolja. Vid tillverkningen bildas också betydande mängder glycerol, en energirik biprodukt som producenterna ofta har svårt att hitta avsättning för.

I takt med ett ökande utbud och sjunkande priser ökar dock intresset för att använda glycerol i djurfoder, eftersom det både har ett mycket högt energiinnehåll och kan omvandlas till blodsocker (glukos). Anna Werner Omazic har i sitt doktorsarbete vid SLU tagit fram grundläggande information om hur glycerol fungerar som fodertillskott för mjölkkor och kalvar. Denna kunskap är direkt användbar för rådgivare, mjölkproducenter och fodertillverkare.

Energitillskott för nykalvade kor
För mjölkkor är det framförallt aktuellt med glycerol som energitillskott under de första veckorna efter kalvning, då kornas energibehov är stort samtidigt som foderkonsumtionen inte är på topp.

I dagsläget är priset på raffinerad, ren glycerol (>99 %) omkring 5–6 kr per kg i Sverige, medan rå glycerol (ca 80 %) kostar ungefär hälften så mycket. Anna Werner Omazics undersökningar visar att både rå och raffinerad glycerol kan ingå i foderstater till kor i tidig laktation, i givor på minst 500 gram per dag. Raffinerad glycerol kan öka mjölkavkastningen och kornas foderutnyttjande under denna period.

Anna Werner Omazic har visat att den största delen av glycerolen absorberades från magtarmkanalen, och det var bara en mindre del glycerol som omsattes av våmmens mikroorganismer. Detta är ett viktigt resultat eftersom glycerol som absorberats kan omvandlas till glukos, vilket särskilt kor i tidig laktation lider brist av.

I vätskeersättning till kalvar
Det andra användningsområdet för glycerol är i vätskeersättningar till unga kalvar som drabbats av vätske- och energibrist i samband med sjukdom, till exempel diarré. Idag används glukos som energikälla i dessa vätskeersättningar, men enligt de försök som Anna Werner Omazic genomförde skulle raffinerad glycerol fungera minst lika bra.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 47–50 i avhandlingen.

FAKTA
Husdjursagronom Anna Werner Omazic, institutionen för husdjurens utfodring och vård, försvarar sin doktorsavhandling Glycerol supplementation in dairy cows and calves vid SLU i Uppsala. Opponent: Professor Karl Heinz Südekum, University of Bonn, Tyskland
Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/10898/

Internationell forskning visar att unga på ungdomshem har sämre sexuell hälsa jämfört med sina jämnåriga. Nu visar den första svenska studien på området att tvångsomhändertagna ungdomar tar större sexuella risker än andra unga.

– Kunskapen om dessa ungdomars sexuella hälsa har varit begränsad eftersom de är svåra att nå i nationella studier, säger Malin Lindroth vid Malmö högskola.

Ungdomarna på SiS, Statens institutionsstyrelses, ungdomshem debuterar sexuellt tidigare än övriga ungdomar. Det är en högre andel som har erfarenhet av oönskade graviditeter, av att ha sex under påverkan av droger, att ha varit utsatt för sexuella handlingar mot sin vilja och av att ha sålt eller köpt sex.

– De tvångsomhändertagna ungdomarna har i högre grad erfarenheter som kan leda till sexuell ohälsa än andra ungdomar, säger Lindroth.

Ungdomarna är medvetna om de sexuella risker de tar.

– Min studie visar att ungdomarna tycker att chansen att uppleva något positivt i det sexuella mötet väger tyngre än riskerna. Andra saker är helt enkelt viktigare. Många tycker att osäker sex är värt risken eftersom de ser en potentiell vinst i form av njutning, bekräftelse, närhet, status eller att vara som andra, förklarar Lindroth.

Lindroth har tagit fram en målgruppsanpassad modell för sex- och samlevnadsundervisning.

– Det är viktigt att inte vara fördömande utan att tala om sex på ett, för gruppen, realistiskt och positivt sätt.

Det kan till exempel handla om att undervisningen tar hänsyn till saker som att ungdomarna i gruppen debuterar sexuellt tidigare än andra. Lindroth har presenterat modellen för ungdomarna i studien och fått positiv respons.

– Jag hoppas att min forskning har ökat kunskapen inom området och att undervisningsmodellen kan användas på såväl ungdomshem som i andra verksamheter där personalen vill förmedla sexualkunskap till utsatta ungdomar.

Avhandling ”Utsatthet och sexuell hälsa”

Det tycks alltså inte finnas fog för den oro som finns för att utplanterad ål inte skulle hitta hem igen. Om detta skriver forskare från bland annat SLU i en kommande artikel i tidskriften Marine Ecology Progress Series.

Ett sammandrag på engelska av artikeln ”Behaviour of stocked and naturally recruited European eels during migration” kan läsas på http://www.int-res.com/prepress/m10646.html .

Ålarnas liv är fortfarande något av ett mysterium. De föds i Sargassohavet utanför södra USA och flyter som yngel med strömmarna mot Europa – en resa som man tror tar två till tre år. De anpassar sig sedan till ett liv i sötare vatten, antingen i bräckt kustvatten eller så letar de sig upp i bäckar och floder för att leva i insjöar. Vid ungefär 12–20 års ålder vandrar de tillbaka mot Sargassohavet för att föröka sig. Vad som händer på vägen och vilka som når fram vet man fortfarande ganska lite om.

Ålinvandringen till Europa och Sverige har minskat dramatiskt under de senaste årtiondena, och för att stärka de svenska ålbestånden görs utsättningar av ålyngel från Frankrike eller England. En invändning mot denna förvaltningsåtgärd är att omflyttad och utplanterad ål skulle kunna sakna förmåga att finna vägen tillbaka till lekområdet i Sargassohavet. Antagandet är att ållarverna under vägen till uppväxtområdet inpräglar vägen de färdats, och som vuxna orienterar sig i motsatt väg. Nu visar forskare från SLU:s institution för akvatiska resurser, och kollegor från Danmark och England, att denna oro tycks vara obefogad, åtminstone när ålarna påbörjat sin vandring på svenska västkusten.

– Vi har följt lekvandringen hos märkta ålar i upp till 200 mil från den svenska kusten, och det finns inget som tyder på att ålarna är beroende av en inpräglad vandringsväg från barndomen, säger SLU-forskaren Håkan Westerberg som har lett studien.

Under åren 2010 och 2011 förseddes ålar med olika typer av sändare och märken för att testa om ål som flyttats 120 mil från England till Sverige hade ett annorlunda vandringsmönster än naturligt invandrade ålar. Försöksålarna kom dels från Enningdalsälven där inga ålutsättningar skett, dels från Ätran där ett flertal dammar hindrat åluppvandring och där utsättning skett i stor skala i över 20 år.

Första året sattes likstora grupper av ål från båda älvarna ut innerst i Gullmarsfjorden. Med hjälp av ultraljudsändare kunde båda gruppernas vandringshastighet i fjorden studeras, samtidigt som datasamlingsmärken gav information om den fortsatta vandringen i havet. Andra året användes satellitsändare och ålarna sattes ut vid Marstrand.

Alla ålar som kunde följas efter att ha lämnat västkusten följde samma tidigare okända väg, längs norska rännan västerut och sedan norrut längs norska västkusten upp till cirka 62°N, varefter de rundade Shetlandsöarna och vände sydväst väster om Skottland. Flera ålar kunde följas över mer än 200 mil, vilket är det längsta någon lyckats följa lekvandrande ålar i havet.
Ingen skillnad kunde påvisas i vandringshastighet, val av väg, simdjup eller annat beteende mellan de naturligt invandrade ålarna och de ålar som flyttats och satts ut.

FAKTA
Artikeln heter: Behaviour of stocked and naturally recruited European eels during migration. Håkan Westerberg, Niklas Sjöberg, Ingvar Lagenfelt, Kim Aarestrup & David Righton. Marine Ecology Progress Series. doi: 10.3354/meps10646
(Artikeln är accepterad, men har ännu inte publicerats. Ett sammandrag kan dock läsas på http://www.int-res.com/prepress/m10646.html)

Mer om ålforskning på SLU-institutionens hemsida

– Reglerna för den tunga trafiken bör ändras så att det blir tillåtet att köra med längre och tyngre transportfordon. Det blir både ekonomiskt och klimatmässigt effektivare, säger Sogol Kharrazi, forskare på VTI.
 
HCT (High Capacity Transport) är ett begrepp för längre och tyngre godstransporter. I dag är den maximala tillåtna längden på lastbilar som kör på svenska vägar 25,25 meter, den maximala vikten är 60 ton. Med de så kallade HCT-fordonen, som i dag är olagliga på det svenska vägnätet, skulle flera problem lösas. Forskare på VTI anser därför att reglerna bör ändras så att sådana fordon kan användas i Sverige.
 
Transportsystemet behöver bli effektivare
Transportsektorn står inför utmaningar som att minska energiförbrukningen och begränsa negativ miljöpåverkan. Därför finns det ett stort intresse för att öka effektiviteten i det svenska transportsystemet. HCT kan vara lösningen som skulle innebära stora fördelar både ekonomiskt och miljömässigt.
 
VTI har lång erfarenhet av att forska om effektivare transporter med tung trafik. Och flera tidigare försök i Sverige med tyngre och längre transporter har fallit väl ut. Nu har VTI fått ytterligare ett uppdrag som kan göra Sverige till Europas ledande aktör inom transportindustrin.
 
Lärdomar från andra länder
I projektet som VTI nyss startat ska forskarna bland annat se över reglerna och kontrollen av tillgången på HCT-fordon.

– Här har vi länder som Australien, Kanada och Nya Zeeland att dra lärdomar i från. De länderna har haft ett framgångsrikt tillvägagångssätt just kring regler och kontroller, säger Sogol Kharrazi.
 
FAKTA
I det nyligen påbörjade projektet, som samordnas av VTI, ingår även Transportstyrelsen, Trafikverket, Chalmers tekniska högskola, Volvo Group Trucks Technology, Scania och Parator Industri AB. Projektet ska pågå till slutet av 2016. Den totala budgeten är 15,2 miljoner kronor. Av dessa kommer 7,4 miljoner kronor från innovationsmyndigheten Vinnovas satsning ”Fiffi” inom Programmet för fordonsstrategisk forskning och innovation.

I det här projektet ska forskarna arbeta tvärvetenskapligt med biologiska, medicinska, sociala och psykologiska data för att hitta verktyg för att bemöta, behandla och förebygga de här problemen.

– Vi hoppas kunna bistå vården med allsidiga kunskapsverktyg. Ett exempel är att vi inte bara kommer att titta på risk- och friskfaktorer, som man brukar göra. Vi kommer också att kunna säga i vilka kombinationer de är särskilt verkningsfulla för utvecklingen mot ett friskt eller sjukt åldrande, för vilka, och under vilka skeden av livet insatser bör sättas in, säger professor Åke Wahlin på Hälsohögskolan.

Vetenskapsrådet har gett 12 miljoner kronor till det fyraåriga projektet, som kommer att bedrivas vid Hälsohögskolans forskningsmiljö ”Åldrande – livsvillkor och hälsa” tillsammans med Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska institutet. Pengarna fördelas lika mellan de två lärosätena.

– Det här är fantastiskt roligt. Vi är otroligt stolta över att Hälsohögskolan har kunnat hävda sig i den skarpa konkurrens som rådde vid Vetenskapsrådets senaste stora utlysning inom området Åldrande och Hälsa, säger Hälsohögskolans vd Ewa Wigaeus Tornqvist.

Namnet på projektet är ”Hälsans utveckling sent i livet: Med sikte på en funktionell vård av äldre med multipla sjukdomar och funktionshinder genom förståelse av utvecklingsmönster och orsakerna till dessa”.

Forskningsledare vid Hälsohögskolan är professor Åke Wahlin, och vid Karolinska institutet professor Nancy Pedersen.

När växtplankton blommar i Östersjön leder det till sedimentation av organiskt material. Detta är en del av en cykel av kol, näringsämnen och föroreningar som har stor inverkan på hela Östersjösystemet. Forskare vid Stockholms universitet har gjort en ny uppskattning av hur stort det vertikala kol- och kväveflödet egentligen är – information som kan användas för att förbättra modeller för Östersjön och därmed bistå havsförvaltningen.  Baserat på en tidsserie på 24 månader från åren 1998-2000 har forskare inom det strategiska forskningsprogrammet Baltic Ecosystem Adaptive Management (BEAM), beräknat hur mycket av det organiska kol och kväve som produceras i Östersjön som sjunker ned från ytskiktet varje år.

Exporten av kväve och kol från det ytnära vattnet, den biologiska pumpen, är en viktig process för havens biogeokemiska kretslopp. Kolexporten som andel av primärproduktionen beräknades från fleråriga observationer i öppna Östersjön. Flera olika metoder användes, bland annat sedimentationsfällor, torium-234 och näringsbudgetar. Fyra metoder gav liknande och rimliga uppskattningar i intervallet 0,21-0,30. Det betyder att av det kol som fixeras av plankton via fotosyntesen, så exporteras årligen 21-30 procent från den övre delen av vattenpelaren.

– Detta är ett mått på den årliga nettoproduktionen av organiskt material. Återstående 70-79 procent av den årliga produktionen bryts ner eller återanvänds i näringsväven i övre delen av vattenpelaren, säger Johan Gelting, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet. De nya beräkningarna ger oss en bättre bas att stå på från vilken nuvarande Östersjömodeller kan utvecklas ytterligare vad gäller omsättning av kol och näringsämnen.

Dessa modeller syftar till att beskriva hur stora utsläpp som havsmiljön väntas klara av och ligger till grund för de utsläppsmål som länderna runt Östersjön satt upp för att återställa och skydda havsmiljön i Östersjön, den så kallade Baltic Sea Action Plan.

FAKTA
Forskningsprogrammet Baltic Ecosystem Adaptive Management (BEAM) är ett femårigt forskningsprogram om ekosystembaserad förvaltning av Östersjön. BEAM sammanför forskare från tio institutioner vid Stockholms universitet och flera av universitetets framgångsrika forskningsområden om Östersjön.

Publikationen: An assessment of upper ocean carbon and nitrogen export fluxes on the boreal continental shelf: A 3-year study in the open Baltic Sea comparing sediment traps, 234Th proxy, nutrient, and oxygen budgets http://www.aslo.org/lomethods/free/2013/0495.html

Baltic Ecosystem Adaptive Management, BEAM, www.su.se/beam
Stockholms universitets Östersjöcentrum www.su.se/ostersjocentrum

Haven speglar förändringarna av koldioxid (CO2) i atmosfären. När halten koldioxid ökar blir havsvattnet surare och hotar välbefinnandet av havets organismer.

Gasen kan kväva fisken
Koldioxid är också av stort intresse för vattenbruk och fiskindustrier eftersom den i stora mängder kan orsaka kvävning av den odlade fisken.

– Vi har utvecklat en ny metod för att mäta koldioxid i havsvatten som kommer att bidra till bättre förståelse av de processer som leder till förändringar av koldioxid i vattnet, säger, Dariia Atamanchuk, vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Har utvecklat nytt mätinstrument
Det tryck som koldioxidgasen utövar är en av de parametrar som beskriver mängden löst oorganiskt kol i vatten och det är den parameter, som faktiskt mäts av den sensor forskarna utvecklat.

– Vår strategi för utvecklingen av en ny sensor grundar sig på idén att använda en välkänd och pålitlig teknik av syremätning och anpassa det för våra ändamål. Vi har ändrat sensorn så att den istället för att mäta syre mäter koldioxid.

Utveckling av det nya instrumentet för att mäta trycket av koldioxid har sina utmaningar. Gasen måste skiljas från vattnet innan mätningarna, och instrumentet ska kunna mäta mycket små mängder koldioxid.

Kontinuerliga mätningar viktigt
Det finns också ett behov av att mäta koldioxidgasen fortlöpande under långa tidsperioder för att beskriva den förändring som sker i havet från år till år och som är en följd av klimatförändringar.

– Då kan vi observera när koldioxidnivåerna för till exempel fiskodling blir farligt höga.
Koldioxidsensorn har använts i vetenskapliga studier av Koljöfjorden i Bohuslän. Studierna omfattade bland att upptäcka när vårblomningen börjar, hur länge den varar, och hur den påverkar koncentrationerna av löst oorganiskt kol och syrgas, samt förhållandet mellan dessa ämnen. En annan viktig tillämpning av sensorn var att upptäcka av koldioxidläckage till havsvatten från platser där gasen lagrats, så kallade Carbon Capture Storage.

– Vi fortsätter att arbeta på att ytterligare förbättra sensorn, så att den till exempel kan mäta extremt små förändringar av koldioxid. Vi hoppas att sensorn kommer att bli ett användbart verktyg för forskare och att den kommer att bidra till att besvara många aktuella forskningsfrågor.

Avhandlingens namn: Development and use of an optical pCO2 sensor in marine studies
Handledare: Prof. Per Hall and Assoc. Prof. Anders Tengberg?
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/33847

Avhandlingsarbetet har genomförts inom ramen för forskningsområdet vårdvetenskap som innebär att fokus varit riktat mot att skapa ny kunskap för ett vårdande som kan bidra till hälsa och välbefinnande.  

I en högteknologisk och främmande miljö ska patienterna hantera tvehågsenheten i att vilja överlämna sig i vårdarnas händer samtidigt som viljan att ha kontroll över situationen är påtaglig. Resultatet visar att det uppstår en spänning och en balansgång mellan att överlämna åt vårdarna att behandla kroppen som objekt och att våga tillåta sig själv ta plats som subjekt. Patienterna uttrycker en önskan om att bli sedda och bekräftade samtidigt som det finns ett behov av att vara osynlig och att inte utgöra ett hinder för vårdarna. En filosofisk belysning av patienternas situation och deras upplevelser av att inte ha full tillgång till sina bedövade kroppsdelar visar hur viktigt det är att anestesisjuksköterskan finns i den vakna patientens omedelbara närhet. Genom närhet skapas möjligheten till ögonkontakt, kommunikation och interaktion vilket stärker patienternas välbefinnande under pågående operation.

Avhandlingens resultat har sammanförts i en modell med syftet att tillföra kunskap om hur vårdaren kan stödja och stärka den vakna patientens välbefinnande genom närhet, interaktion och kommunikation. Denna kunskap bidrar på så sätt såväl till vårdvetenskapens teoriutveckling som vårdpraxis.

FAKTA
Avhandlingen ”Att vara vaken under operation i regional anestesi. Från patienters upplevelser till en vårdande modell” försvaras vid en offentlig disputation den 13 december 2013. Opponent är bitr. professor Åsa Engström, Luleå tekniska högskola. Avhandlingen kan beställas via lupress@lnu.se”>lupress@lnu.se

Ann-Christin Karlsson är sjuksköterska med mångårig erfarenhet från dialyssjukvård på Gotland. Hon är anställd som universitetsadjunkt vid Blekinge Tekniska Högskola i Karlskrona.

Tiden från 1960-talet och fram till 1990-talet utmärks av en strävan i gymnasiereformer mot att ungdomar i olika utbildningar ska få en alltmer gemensam kärna av kunskaper. Genom gymnasiereformen Lpf 94 infördes gemensamma kärnämnen, däribland engelska, som skulle ge alla ungdomar gemensamma allmängiltiga kunskaper. Tiden efter 1990 och fram till 2009 präglas dock av en gradvis omorientering bort från en gemensam kunskapsbas mellan gymnasieprogram.

I en avhandling från Linnéuniversitetet visar Jan Berggren att såväl policytexter efter 1990 som ungdomar och lärare har en gemensam strävan efter kunskapsfördelning mellan gymnasieprogram. Medan utbildningspolicy motiverar en anpassning av kunskap i gemensamma ämnen till programmens inriktning främst utifrån att yrkesungdomar inte uppnår målen i kärnämnena, så uttrycker både lärare och ungdomar att ungdomar har behov av kunskap i engelska som anpassats till det liv som de kan förväntas komma att leva. Yrkesungdomar ska därför erbjudas kunskap som anpassats för användning i specifika yrkes- och vardagssammanhang, medan ungdomar på studieförberedande program ska erbjudas kunskap som tillåter kommunikation i olika sammanhang, såsom skrivande av argumenterande texter. Den eftersträvade kunskapsfördelningen innebär att ungdomar på yrkes- respektive studieförberedande program blir ojämlikt rustade inför framtida sammanhang såsom högre utbildning och livet som medborgare med offentliga samtal. Maktrelationer skapas mellan ungdomar på olika program som inverkar på deras livschanser.  

I ett uppföljande steg ställs analysresultaten av Lpf 94 i relation till vad som uttrycks i utbildningspolicy inför den senaste reformeringen av gymnasieskolan, GY 2011. En central poäng är att utbildningspolicy inför GY 2011 uttrycker ett tydligt krav på att skolan ska åstadkomma åtskillnad av kunskapsurval mellan program. Med utgångspunkten i att kunskap ger förmåga att handla antyder detta att ungdomar på olika program förbereds än tydligare för olika möjlighet att handla i sociala sammanhang. En konkret återverkning som kunskapsfördelningen har för yrkesungdomar är att de inte längre med självklarhet erhåller grundläggande behörighet till högskolestudier.   

I studiens avslutning diskuteras vad en förändrad fördelning av kunskap mellan program skulle kunna innebära. En tanke som framförs är att kunskap och undervisning även på yrkesprogram kan få omfatta principiella diskussioner och författande av texter för medborgerligt deltagande rörande allmängiltiga ämnen såsom samhällsfrågor eller miljöfrågor. På denna väg skulle då alla gymnasieungdomar erbjudas både ämnesfördjupande och medborgarförberedande kunskaper.

Jan Berggren, fil. mag. i pedagogik är verksam dels vid Linnéuniversitet, dels som gymnasielärare i engelska och har många års erfarenhet av läraryrket. Handledare för avhandlingen är professor Per Gerrevall och docent Stefan Lund, båda verksamma vid Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ”Engelskundervisning i gymnasieskolan för mobilisering av ungdomars livschanser” försvaras offentligt 13 december. Opponent är professor Dennis Beach, Göteborgs universitet.
Avhandlingen går att beställa från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se”>lupress@lnu.se.

Forskare har i tidigare undersökningar funnit att fullkorn verkar skydda mot tjocktarmscancer. Den kunskapen är emellertid baserad på information genom enkäter. Nu har forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i samarbete med bland annat danska cancerforskare i en stor europeisk studie påträffat ett ämne som kan mätas i ett blodprov, och som visar hur mycket fullkorn man har ätit. Det tyder på att personer med en förhöjd nivå av detta ämne i blodet och som visar att man har ätit mycket fullkorn har en lägre risk att utveckla tjocktarmscancer.

För några år sedan slogs det fast att kostfibrer skyddar mot tjocktarmscancer och att i synnerhet fullkornsfibrer har gynnsamma effekter. Fullkorn är vår viktigaste källa till kostfibrer och flera undersökningar har också pekat i riktning mot att personer som äter mer fullkorn löper mindre risk att utveckla tjocktarmscancer. Ett genomgående problem med tidigare undersökningar är, att intaget av fullkorn är svårt att mäta precist. I tidigare undersökningar har man bara fått kunskap via enkäter, men det kan vara svårt för deltagarna att säga exakt hur mycket fullkorn man har ätit och det kan vara stora skillnader i fullkornsinnehållet till exempel i olika slags rågbröd.

I skalet på råg och vete finns en grupp ämnen som heter alkylresorcinoler. När man producerar fullkornsmjöl tas skalet med, därmed också alkylresorcinolerna. Vitt mjöl, däremot, innehåller inte alkylresorcinoler. Dessa ämnen är mycket stabila, varken bakning eller matsmältning påverkar dem och de rör sig från tarmen över i blodet. Därför kan blodets innehåll av alkylresorcinoler användas som en biomarkör för hur mycket fullkorn man har ätit.

Forskare från danska Kraeftens Bekaempelse (danska cancerfonden) har lett ett forskningsprojekt tillsammans med bl a SLU-forskare där man har använt blodprover från en av världen största befolkningsundersökningar, European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition, där en halv miljon europeiska män och kvinnor ingår. De har alla lämnat blodprover och fyllt i enkäter om kost och livsstil. Blodets innehåll av alkylresorcinoler har mätts hos 1 372 personer som utvecklat tjocktarmscancer och som jämförelse hos 1 372 personer som inte har utvecklat cancer. Slutsatsen blev att personer med en förhöjd nivå av alkylresorcinoler i blodet löpte en lägre risk att utveckla tjocktarmscancer. Undersökningen är publicerad i den erkända vetenskapliga tidskriften Journal of the National Cancer Institute.

– Det unika med denna studie är att vi använt en oberoende metod som visar att ett högt intag av fullkornsbaserade livsmedel verkar ge ett skydd mot tjocktarmscancer, säger Rikard Landberg, forskare vid institutionen för Livsmedelsvetenskap vid SLU. Vi hoppas nu att metodiken att mäta fullkornsintag med en blodmarkör kan användas i flera epidemiologiska undersökningar av den här typen, för att på så sätt öka studiernas tillförlitlighet.

Det är SKL – Sveriges kommuner och landsting – som i en bred satsning vill utveckla arbetet inom socialtjänsten. Forskarna inom forskningsmiljön Forskning och ekonomi för folkhälsans praktik, policy och politik, FEF – 3P, har fått stöd för att i tre delstudier följa och samla kunskaper från projektet för att det sedan ska höja kvaliteten på socialtjänstens arbete. Barn i missbruksfamiljer har ofta en utsatt vardag och riskerar att senare i livet själva hamna i problem.

Barnen glöms bort
–  I en studie, som SKL gjorde 2012, konstaterades det att 60 procent av alla inom socialtjänstens missbruksvård också har barn. Men barnen blir inte uppmärksammade i den utsträckning som behövs och nu vill SKL öka samverkan mellan barn- och vuxenvården, berättar professor Charli Eriksson vid Örebro universitet. Vår uppgift som forskare är att finna former för kunskapsutveckling av det praktiska arbetet.

Sedan 2011 satsar staten varje år pengar för att utveckla insatserna till barn och familjer i riskzonen genom samverkan mellan praktiker i kommuner och landsting och forskare vid olika lärosäten. I detta arbete ingår Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och SKL. Satsningen omfattar bland annat ett engagemang för unga inom familjer med problem, som socialtjänsten får kontakt med. För att bidra till ny forskning inom området har forskarna i Örebro skapat forskningsprogrammet Kunskapsutveckling för ökad samverkan mellan barn & vuxenvård inom socialtjänsten.

Erfarenheter sprids
Tack vare att så många kommuner från många län finns med kan kunskaper om vad det är som hindrar och vad är det som främjar bra resultat av socialtjänstens arbete spridas i större skala. Praktiker, personer som arbetar inom socialtjänsten, kommer att finnas med i projektet som medforskare. De kommer att samla in erfarenheter och också arbeta med att sprida kunskaper bland kolleger.
–  Vi har väldigt lite av kollegial granskning av vad det är som fungerar bra eller inte. Det finns också stora variationer mellan olika kommuner hur man arbetar och vilken organisation man har. Här följer vi en process under nästan två år och kan se vad det är som gör skillnad.
Forskning visar stora skillnader i effektivitet mellan olika former av förändringsarbete. Exempel från skolan visar att teoretiska föredragningar och diskussion är sämst, demonstrationer fungerar något bättre, rollspel är ytterligare effektivare men allra bäst är coaching i klassrummet. Sådana erfarenheter vill man ta med sig här för kunskapsöverföring och -utveckling.
Bestående resultat

En poäng med att det är så många kommuner inblandade – över 40 – är att man inte bygger upp en liten projektorganisation med särskilda pengar, som pågår under en begränsad tid och sedan rinner ut i sanden när pengarna och projektetet är slut.

I den första delen av projektet ska man utveckla en modell för det som kallas participatorisk (deltagande) forskning, en interaktiv arbetsform där forskarna tillsammans med olika parter planerar och diskuterar uppläggning och resultat. Andra delen studerar hur man skapar strukturer för att samverka kring förebyggande arbete för barn i missbruksmiljöer och i en tredje del ser man vad som genomförts och vilka resultat det gett.

–  Syftet är att bidra med kunskaper om hållbara processer för att samverka kring barn och familjer i riskzonen, säger Charli Eriksson.

I avhandlingen “Same, same but different, Lesbian couples undergoing sperm donation” studeras och jämförs kvaliteten i parrelationen, psykisk hälsa och föräldrastress hos lesbiska och heterosexuella par som genomgår assisterad befruktning. Studien har genomförts vid starten av behandling med assisterad befruktning och efter avslutad behandling cirka 3 år senare.

– Man vet sedan tidigare att tiden från att man planerar att skaffa barn fram till det första året efter barnets födelse är en särskilt skör tid. Att genomgå assisterad befruktning kan göra denna tid extra utsatt. Lesbiska par är dessutom en ny grupp av patienter och föräldrar i Sverige som vi hittills inte har mycket kunskap om, säger Catrin Borneskog, barnmorska och doktorand vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala Universitet.

Studien visar att de lesbiska paren är nöjda med sina relationer. De har en god psykisk hälsa och rapporterar låg föräldrastress. Kvaliteten på deras relationer är också högre jämfört med de heterosexuella IVF-paren.

– Dessa fynd är särskilt viktiga då assisterad befruktning till samkönade par i många länder inte är tillåten eller tillgänglig för lesbiska par, säger Catrin Borneskog.

Tillfredställelsen med parrelationen minskar dock hos båda grupperna när man jämför den första mätningen med mätningen efter avslutad behandling.

När föräldrastress hos lesbiska jämförs med heterosexuella som genomgått IVF-behandling och en grupp med spontant gravida föräldrar, visar de lesbiska paren de lägsta nivåerna av föräldrastress jämfört med de andra grupperna. Resultaten visar också att mammor upplevde mer föräldrastress på skalan ”rollbegränsning” än vad medmammor och pappor gjorde. En utökad analys visar ett tydligt samband mellan hög nöjdhet med parrelationen och låg föräldrastress.

Avhandlingen ingår i den svenska nationella multicenterstudien om köncellsdonation.  Studien är en psykosocial långtidsuppföljning av IVF-behandling och ägg- och spermiedonation i Sverige där både donatorer och mottagarpar ingår. Från början ingick 165 lesbiska par och 151 heterosexuella par och i den avslutande studien ingick även par med en spontangraviditet. Data insamlades via enkäter.

Disputationen äger rum den 13 december.