– För att vi ska kunna hantera komplexiteten och dynamiken i familjer som kommer från krigszoner måste vi lyfta fram barnens och föräldrarnas individuella perspektiv – även om barnen inte öppet uppvisar psykologiska problem eller symtom, säger Gunilla Jarkman Björn, som lägger fram resultaten i sin doktorsavhandling i barn- och ungdomspsykiatri.

Nära hälften av världens drygt 45 miljoner flyktingar och fördrivna är barn. Det är en enorm utmaning för människor att fly från sitt hemland, anpassa sig till ett nytt samhälle och återfå känslan av sammanhang.

De familjer som deltog i studien kom till Sverige 1992 till 1995. De hade permanent uppehållstillstånd i Sverige och hade vid starten minst ett barn i åldern 5–12 år. Komplexiteten hos olika familjemedlemmars erfarenheter av livet före kriget, under kriget, vid flykten och det nya livet i Sverige studerades.

Barnen genomgick psykologiska test och föräldrarna intervjuades om sina barns psykiska hälsa. Tretton barn undersöktes med Erica-metoden, där de får uttrycka sig genom lek i sandlådor. Resultaten jämfördes med en grupp på 80 svenska barn som genomgått samma psykologiska test.

Familjeterapierna filmades och samtalen analyserades kvalitativt.

Resultaten visar att frekvensen av normal lek var lägre hos flyktingbarnen än i gruppen svenska barn, vilket tyder på avvikelser i det psykologiska välbefinnandet. Föräldrarnas skattning av sina barns psykiska symtom stämde inte överens med den psykologiska testningen av barnen. Avhandlingens huvudresultat är att flyktingbarnens psykologiska välbefinnande förbättrades efter tre professionella familjesamtal.

Avhandling: Refugee Children and Families; Psychological Health, Brief Family Intervention and Ethical Aspects. Linköping University Medical Dissertations No. 1373.

Trots att alla vet att det är skadligt röker var tionde svensk dagligen. Statistiskt sett kommer hälften av dessa rökare att dö i en sjukdom orsakad av rökningen.

– Nikotin är starkt beroendeframkallande, och för många människor är det mycket svårt att sluta röka. Vårt samhälle måste börja inse att beroende är en sjukdom som behöver behandlas, säger Elisabet Jerlhag, som är en av forskarna vid Sahlgrenska akademin bakom upptäckten som i förlängningen kan leda till ett nytt läkemedel mot nikotinberoende.

Hormonet som undersökts kallas GLP-1. Det frisätts när vi äter och gör så att vi känner oss mätta.

I studien gav forskarna en substans som liknar hormonet till möss. Substansen visade sig blockera nikotinets förmåga att orsaka en belöning.

– Belöningen är en viktig anledning till att vi blir beroende. Vi tror därför att läkemedel som fungerar på samma sätt som GLP-1 kan ha god effekt mot nikotinberoende. Det är en helt ny infallsvinkel, säger Elisabet Jerlhag.

Samma forskarlag vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nyligen också visat att hormonet spelar en viktig roll för att alkohol, amfetamin och kokain ska upplevas belönande.

Den nya upptäckten är en viktig pusselbit för att forskarna ska förstå vad som händer i hjärnan och kroppen vid olika typer av beroendetillstånd.

Förhoppningen är att forskningen ska leda till nya läkemedel som stimulerar samma delar av hjärnan som hormonet GLP-1, och som kan användas för att behandla personer med nikotinberoende.

– Det är grundläggande forskning, men eftersom det redan finns diabetesläkemedel på marknaden som fungerar som GLP-1 kan vi vara ett steg närmre ett nytt sätt att behandla nikotinberoende, säger Jörgen Engel, en av forskarna bakom upptäckten.

Länk till artikeln  i den vetenskapliga tidskriften PlosOne: The glucagon-like peptide 1 analogue Exendin-4 attenuates the nicotine-induced locomotor stimulation, accumbal dopamine release, conditioned place preference as well as the expression of locomotor sensitization in mice.

– Det finns ett gigantiskt behov av att utveckla nya typer av läkemedel för att behandla tuberkulos och nya vaccin för att förhindra sjukdomen, säger Mikael Elofsson, professor på kemiska institutionen vid Umeå universitet.

Tuberkulos dödar 1,4 miljoner människor årligen och är ett av världens största hälsoproblem. Utan behandling är dödligheten hög. Sjukdomen orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis som vanligen infekterar lungorna. En majoritet av de personer som infekteras utvecklar dock inte tuberkulos utan kan hålla infektionen under kontroll under lång tid. Världshälsoorganisationen uppskattar att så många som upp till en tredjedel av världens befolkning är infekterade.

Sjukdomen är vanligast i utvecklingsländer där personer med nedsatt immunförsvar till exempel personer med en HIV-infektion är speciellt utsatta. Om den infekterade personen utvecklar tuberkulos krävs en omfattande behandling med flera läkemedel. Behandlingen är lång, kostsam och krävande för patienten. Situationen förvärras ytterligare av att bakterien utvecklat motståndskraft, resistens, som gör läkemedlen verkningslösa.

Under flera år har Mikael Elofsson och hans medarbetare vid Umeå universitet studerat hur bakterien Yersinia pseudotuberculosis orsakar infektioner. Yersinia och många andra bakterier använder ett specialiserat maskineri, typ III-sekretion, för att transportera toxiner in i värdorganismens försvarsceller. På detta sätt avväpnas värdens immunförsvar och bakterien kan orsaka en infektion. Forskarna har identifierat substanser som kan blockera maskineriet och därmed förhindra infektion. Dessa substanser kan vara en startpunkt för nya antibakteriella läkemedel.

– Vi planerar nu att använda motsvarande strategi för att identifiera substanser som blockerar ett liknande maskineri som krävs för att bakterien Mycobacterium tuberculosis ska kunna orsaka sjukdom.

Projektet är ett samarbete mellan Umeå universitet och en indisk forskargrupp som leds av Dr. Tanjore Balganesh vid Open Source Drug Discovery Unit i Bangalore. Den indiska gruppen har beviljats motsvarande finansiering av Department of Biotechnology, Government of India.

Fakta:
Utlysning: VINNOVA Indo-Swedish Innovation call: Health and Disease prevention Projekt: ”Nya anti-infektiva terapier mot tuberkulos”

Beviljat anslag: 3 900 000 kronor för ett treårigt projekt

Huvudsökande: Professor Mikael Elofsson, kemiska institutionen, Umeå universitet

Medsökande: Förste forskningsassistent Christer Larsson, institutionen för molkylärbiologi, Umeå universitet.

Den indiska gruppen leds av Dr. Tanjore Balganesh, head of Open Source Drug Discovery, Council for Scientific and Industrial Research, India.

I studien ingår nära en miljon svenska och danska flickor födda mellan 1988 och 2000. Ungefär 300 000 flickor som HPV-vaccinerats har jämförs med ungefär 700 000 ovaccinerade. Alla flickorna var mellan 10 och 17 år och vaccinationerna gjordes någon gång mellan 2006 och 2010. Forskarna har följt flickorna via patientdataregister i Danmark och Sverige och syftet har varit att undersöka eventuell förekomst av allvarliga biverkningar hos de HPV-vaccinerade flickorna.

Forskarna har följt upp 53 olika diagnoser som samtliga kräver sjukhus- och/eller specialistvård. Det rör sig om bland annat blodpropp, vissa neurologiska sjukdomar samt vissa autoimmuna sjukdomar, som diabetes typ 1. Ingen av dessa sjukdomar förekom i högre utsträckning i den vaccinerade gruppen än i den ovaccinerade. Lindriga biverkningar, som övergående feber och övergående svullnad vid injektionsstället, undersöktes däremot inte.

– Man kan se vår studie som en del av ett samhälleligt larmsystem; och då har vi inte sett några signaler om att HPV-vaccinering innebär risk för allvarliga biverkningar. Men givetvis kommer vi fortsätta följa upp HPV-vaccinering på längre sikt, både vad gäller effektivitet och eventuella allvarliga biverkningar, säger Lisen Arnheim-Dahlström, docent på institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet.

I Sverige erbjuds flickor mellan 11 och 12 år HPV-vaccinering inom ramen för det allmänna vaccinationsprogrammet sedan 2012. Totalt har över 120 miljoner doser av det HPV-vaccin som används i Sverige använts världen över. De biverkningar som har rapporterats till svenska Läkemedelsverket har varit milda och rört sig om bland annat feber, huvudvärk och lokala biverkningar på injektionsstället. I den nu aktuella studien ingår inte data från primärvården, så förekomst av lindriga biverkningar är inte studerat.

Studien är gjord i samarbete med Smittskyddsinstitutet och finansierad med pengar från Stiftelsen för strategisk forskning och danska Vetenskapsrådet. De danska forskare som deltagit i forskningsarbetet är verksamma vid Statens Serum Institut i Köpenhamn.

Publikationen: ”Autoimmune, neurologic, and venous thromboembolic adverse events following administration of a quadrivalent HPV-vaccine to adolescent girls: a cohort study in Denmark and Sweden”, Lisen Arnheim-Dahlström, Björn Pasternak, Henrik Svanström, Pär Sparén och Anders Hviid. BMJ, British Medical Journal, online 9 October 2013.

Fotbollsspelare skadar sig inte när och hur som helst. Tvärtom följer skadefrekvensen ett tydligt mönster som styrs av hur olika matchhändelser påverkar spelarnas emotionella och fysiska tillstånd.

Det visar tre nya studier vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som genomförts med stöd av internationella fotbollsförbundet FIFA.

Studierna, som bygger på skadestatistik från VM-turneringarna 2002, 2006 och 2010 och som publiceras i British Journal of Sports Medicine, visar att:  

• Skadefrekvensen varierar beroende på om ett lag leder, håller på att förlora eller om det står oavgjort. Störst skaderisken har spelare i lag som leder.

–Delvis kan detta bero på att lag som håller på att förlora börjar spela mera aggressivt, säger Jaakko Ryynänen, doktorand vid Sahlgrenska akademin som medverkat i studien.

• Skaderisken varierar mellan olika positioner. Störst skadefrekvens har anfallare:

– En orsak kan vara att resultaten i en enskild match är mycket viktig i internationella turneringar. Detta kan accentuera anfallarnas roll och öka trycket på dem, säger Jaakko Ryynänen.

• Det finns ett direkt samband mellan antal frisparkar och antal skador per match. En match med fler frisparkar har högre skadefrekvens.

• Skadefrekvensen är förhöjd inom en femminutersperiod efter utdelning av gula och röda kort, skador och mål.

– En teori här är att spelarna förlorar koncentrationen efter betydelsefulla spelavbrott, vilket ökar skaderisken, säger Jaakko Ryynänen.

Ett överraskande fynd är att antalet skador per VM-match ökar om speluppehållet är längre mellan matcherna.

– Det låter motsägelsefullt att skaderisken ökar med längre återhämtningstid, men vår teori är att detta kan bero på att spelare mister fokus på matchspel då de har flera dagar ledigt. Kanske lag också spelar med högre intensitet när de fått vila flera dagar och har mera energi.

Enligt Jaakko Ryynänen är de aktuella studierna viktiga för att kunna arbeta skadeförebyggande.

– Vårt främsta syfte är att bidra med kunskap som kan förebygga skador. Att känna igen matchperioder då skadeincidensen är hög kan vara viktigt för preventiva åtgärder, till exempel att byta ut spelare som har risk för att slå upp en tidigare skada. Med tanke på att det finns över 260 miljoner fotbollsspelare runt om i världen skulle förebyggande åtgärder kunna hjälpa väldigt många.

Fortsatt forskning skulle också kunna leda till nya regler. Som ett exempel anger Jaakko Ryynänen införandet av temporära utvisningar av spelare för aggressivt beteende, som i ishockey.

– Det är något som de ledande organen för fotboll får överväga. Vi kommer från vårt håll att forska vidare för att hitta fler möjligheter till skadeprevention, och för att se om de slutsatser vi drar även gäller lägre nivåer av fotboll.

Länkar till artiklarna:

Foul play is associated with injury incidence: An epidemiological study of three FIFA World Cups (2002-2010) publiceras i British Journal of Sports Medicine den 15 oktober.

Increased risk of injury following red and yellow cards, injuries and goals in FIFA World Cups publiceras I British Journal of Sports Medicine den 15 oktober.

The effect of changes in the score on injury incidence during three FIFA World Cups publiceras i British Journal of Sports Medicine den 15 oktober.

– Det är viktigt att inte överbetona den här risken, eftersom orsaken inte är klarlagd. Riskökningen kan bero på ärftliga faktorer, brister i den glutenfria dieten, att den inflammation som celiakin orsakar finns kvar eller att hjärtsjukdomar helt enkelt upptäcks oftare hos just den gruppen.

Färre riskfaktorer
I en av avhandlingens delstudier konstateras att celiakipatienter, som haft hjärtinfarkt eller genomgått kranskärlsröntgen, har bättre kolesterolvärden, är smalare, har bättre pumpfunktion i hjärtat, mindre förträngningar i kranskärlen och röker i mindre utsträckning. Trots färre traditionella riskfaktorer för hjärtsjukdom, tycks ändå celiakipatienterna alltså visa högre risk för hjärtproblem.

– Det är oväntat, men den ökade risken ska inte överbetonas. Men eftersom hjärtsjukdom är vanlig och ofta allvarlig kan ny kunskap ge ökad förståelse och i förlängningen nya behandlingar och förebyggande insatser, säger Louise Emilsson.

Kroppen reagerar
Celiaki är en autoimmun sjukdom, det vill säga kroppens immunförsvar bidrar till sjukdomens uppkomst. Kroppen reagerar mot det gluten som finns i vete, korn och råg och detta leder till inflammation i tunntarmen som gör att tarmluddet förstörs.

Det var så sent som på 1950-talet, som orsaken till celiaki först kunde identifieras. Tidigare trodde man bland annat att problemen orsakades av stärkelse. Men under andra världskriget observerade den holländske läkaren Willem-Karel Dicke att barn med celiaki blev friskare när det var brist på vete men åter blev sjuka när allierade styrkor dumpade brödransoner.

Att tarmluddet försvinner leder till att tarmens förmåga att ta upp näring försämras. Det kan leda till en rad olika symptom, som diarré, buksmärta, blodbrist och trötthet, men en del patienter kan också vara i stort sett symptomfria. Trots att ungefär 30 procent av Sveriges befolkning har de genetiska förutsättningar som krävs för att få celiaki, är det enbart ungefär en procent som drabbas. Varför celiakin bryter ut hos så förhållandevis få vet man inte.

Andra studier visar att celiakipatienter har ökad risk för ett antal andra sjukdomar, som typ 1- diabetes, reumatoid artrit, sköldkörtelsjukdomar och benskörhet.

Text: Lars Westberg