Hög risk att drabbas av diabetes – så ser situationen ut för många invandrare från Turkiet i Sverige. Det visar den första svenska doktorsavhandlingen om diabetes bland turkiska invandrare. Forskaren bakom avhandlingen distriktsläkaren Kristin Hjörleifsdottir Steiner, verksam vid Centrum för allmänmedicin i Stockholm, är inte förvånad över resultatet.

– Diabetes typ 2 är en sjukdom som drabbar allt fler. I mitt arbete på Flemingsbergs vårdcentral noterade jag och mina kollegor ovanligt många fall av diabetes bland de turkiska patienterna. Och jag ville ta reda på mer om de var en särskild riskgrupp och vilka riskfaktorer som kan spela roll, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Totalt deltog 238 män och kvinnor med turkisk bakgrund i åldrarna 20 år och äldre från vårdcentralen i Flemingsberg. Gruppen jämfördes med 1539 landsmän som bodde kvar i Konya-provinsen, Turkiet. Resultaten visar att den turkiska gruppen i Sverige hade betydligt högre risk att drabbas av både diabetes typ 2 och förstadier till diabetes än sina landsmän i Turkiet. Exempelvis var förstadiet till diabetes tre gånger så högt bland de turkiska männen i Sverige. Andelen med diabetes typ 2 var nästan dubbelt så stor hos kvinnorna i Sverige jämfört med kvinnorna i Turkiet. Bukfetma och övervikt var vanligt i alla grupper i respektive land, liksomrökning bland männen. I den utrikesfödda gruppen i Sverige var många fysisk inaktiva, speciellt kvinnorna. Ett oroväckande resultat, menar Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

För att få reda på mer om varför skillnaderna var så stora intervjuades den turkiska gruppen i Flemingsberg ingående om levnadsvanor och stress. Tvärt emot vad man kan tro hittades inte någon koppling mellan stressfaktorer som oro, sömnsvårigheter, smärta och diabetes eller högt blodsocker. Bland männen fanns ett visst samband mellan högt blodsocker, rökning och alkoholvanor. Dessutom visade det sig att den turkiska gruppen i Sverige insjuknade i diabetes typ 2 relativt tidigt i livet (kring 46-år), vilket är i snitt tolv år tidigare än för svenskfödda personer.

Kristin Hjörleifsdottir Steiner pekar på att det behövs mer forskning om hälsan kopplat till tiden före och efter migrationen, föra att få säkrare svar, bättre kunna hjälpa drabbade och kunna erbjuda en jämlik vård.

– Det är väl känt att migration är en stor omställning för individen som kan påverka hälsan negativt. Det vore intressant att exempelvis veta mer om andra stressfaktorer än de vi studerat och om D-vitamin kan spela in, säger hon.

Förhoppningen är att resultaten som presenteras i avhandlingen kan bli viktiga pusselbitar när hälso- och sjukvårdens personal utreder patienter som är i farozonen att utveckla diabetes.

– För att veta hur farligt exempelvis ett förhöjt blodsockervärde är för en viss person och om behandling ska sättas in eller inte, bör man även tänka på att härkomst kan vara en viktig riskfaktor för diabetes, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Till sina kollegor i vården riktar hon uppmaningen att lyfta hälsofrämjande insatser högre på dagordningen.

– Uppmärksamma livsstilsfaktorer, försök få patienter i riskzonen att röra på sig mer och sluta röka, och mät deras midja oftare, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Centrum för allmänmedicin är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting. Kristin Hjörleifsdottir Steiners doktorsavhandling presenterades vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet den 20 september 2013.

Doktorsavhandling: Diabetes among Turkish Immigrants in Sweden, Kristin Hjörleifsdottir Steiner, september 2013, ISBN: 978-91-7549-272-8.

VINNOVAs utlysning Innovationstävlingar ger stöd till organisationer för att ta fram nya produkter eller tjänster via tävlingsform. Satsningen görs inom programmet Öppen innovation.

Bland de innovationstävlingar som får finansiering finns ”Innovationstävling Swedavia”, som ska skapa innovativa lösningar för bullerreducering vid flygplatser för närliggande bostadsområde. Ett annat exempel är Hälsans nya verktygsom ska arrangera en innovationstävling för nya radikala lösningar inom framtidens vård och omsorg under namnet ”När jag blir hundra”. Göteborgs kommun använder innovationstävlingen Resenärskampen för att göra det mer attraktivt att åka kollektivt.

– Det finns idag stort intresse för tävlingsformen för att hitta och stimulera till innovation, och Sverige behöver mer erfarenheter kring denna form av arbete. Det är intressant att se att svåra problem kan engagera externa aktörer i sökandet efter lösningar, säger Erik Borälv, ansvarig handläggare på VINNOVA.

Totalt får 13 projekt dela på 4 miljoner kronor:

Crowding AB, Innovationstävling med Husqvarna AB, 158 000 kronor, Andreas Landsbo, andreas@crowding.se”>andreas@crowding.se

Eskilstuna Jernmanufaktur AB, Smart Living Challenge, 455 000 kronor, Olle Dierks, olle@munktellsciencepark.se”>olle@munktellsciencepark.se

Hälsans nya verktyg, När jag blir hundra, 341 000 kronor, Dag Forsén, dag.forsen@halsansnyaverktyg.se”>dag.forsen@halsansnyaverktyg.se

IMCG Sweden AB, Resenärskampen, 400 000 kronor, Anna-Karin Dahlin, anna-karin.dahlin@imcg.se”>anna-karin.dahlin@imcg.se

Kungliga Tekniska Högskolan, Innovationstävling äldreomsorg, 300 000kr, Ivar Björkman, ivar.bjorkman@openlab.se”>ivar.bjorkman@openlab.se

Malmö Högskola, Traffic Jam Session, 500 000 kronor, Karin Johansson-Mex, karin.johansson-mex@mah.se”>karin.johansson-mex@mah.se

Mediekompaniet Närhet HB, Media Lab Competition- skapa morgondagens mediabolag, 448 000kr, Anders Sjösten, anders.sjosten@mediekompaniet.com”>anders.sjosten@mediekompaniet.com

Stockholms kommun, Open Stockholm Award 2014, 300 000 kronor, Stefan Svensson, stefan.svensson@stockholm.se”>stefan.svensson@stockholm.se

Student Competitions AB, Innovationstävling för Swedavia, 300 000 kronor, Gustav Borgefalk, gustav@studentcompetitions.com”>gustav@studentcompetitions.com

The Paper Province ekonomisk förening, Warming up Innovation, 140 000 kronor, Magnus Persson, m.persson@paperprovince.com”>m.persson@paperprovince.com

Uppsala Universitets Projekts AB, Enesca-tävlingen – applikationer för pappersbatterier, 300 000 kronor, Mateo Santurio, mateo.santurio@uuinnovation.uu.se”>mateo.santurio@uuinnovation.uu.se

Viktoria Swedish ICT ICT AB, Säker distribution via öppen innovation, 500 000 kronor, Dirk van Amelsfort, dirk.van.amelsfort@viktoria.se”>dirk.van.amelsfort@viktoria.se

Östergötlands läns landsting, Innovativt bedömningsstöd inom hälso- och sjukvård, 249 000 kronor, Magnus Stridsman, magnus.stridsman@lio.se”>magnus.stridsman@lio.se
 

Forskare på KTH har gjort en kartläggning om vad som är känt om nanomaterialens risker och möjligheter. Det har man gjort som en del av en statlig utredning om användning och hantering av materialen. KTH-forskarnas kartläggningen spänner över nanomaterialens hela livscykel, det vill säga från produktion till användning och avfallshantering.  Kartläggningen visar på stora kunskapsluckor. Det finns behov av att veta mer om hur nanomaterialen påverkar hälsa och miljö och hur riskerna ser ut under livscykelns faser.

Nanomaterial har mött stort intresse och det finns förväntningar om innovationer på många områden som medicinteknik, informationsteknologi, materialutveckling och miljöteknik till exempel.  Samtidigt finns en oro att nanomaterial också kan vara miljö- och hälsofarliga.

– För att kunna bedöma för- och nackdelar med ett nanomaterial jämfört med andra produkter behöver man titta på hela livscykeln, säger Göran Finnveden professor och vicerektor för hållbar utveckling vid KTH och en av forskarna bakom studien.

För att ta ett exempel. Nya typer av litiumbatterier innehåller nanomaterial som är mer energikrävande att tillverka än vanliga batterier. Men om de används i fordon kan energivinsterna sett över hela livscykelns faser totaltsett bli betydligt större, eftersom de håller mycket längre än vanliga batterier. Ett annat exempel är nanocellulosa som har fördelen att vara baserad på ett förnybart material. Det kan bland annat användas för att tillverka kompositmaterial som kan vara lättare och starkare än traditionella material gjorda av fossila bränslen. Men relativt lite är känt om nanocellulosans miljö- och hälsoeffekter.

– För att vi ska kunna ha en säker hantering av nanomaterial och för att kunna identifiera möjligheter i ett livscykelperspektiv så krävs mer forskning och bättre data och analysmetoder. Vi behöver veta mer om det här, säger David Lazarevic, också han en av forskarna bakom studien. KTH-rapporten ”Livscykelaspekter och nanomaterial” är framtagen som underlag till den statliga utredningen ”En nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial”. (Dir 2012:89). Göran Finnveden och David Lazarevic, som står bakom studien, är båda forskare vid Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik på KTH.

Forskarna menar att samhället behöver skaffa sig mer kunskap om vilka nanomaterial som används, i vilka tillämpningar och i vilka produkter, i vilka mängder och vilka utsläpp som sker med den användingen.

Några av de vägar framåt som KTH-forskarna har identifierat:  
1. Metoder för karaktärisering av nanopartiklar.
2. Trovärdig information till användare. Märkning och annan information behöver utformas så att användare i företag, organisationer, myndigheter och konsumenter kan fatta egna beslut.
3. Mer kunskap om vilka mängder samhället använder av nanomaterial, i vilka tillämpningar och i vilka former.
4. Bättre kunskap om utsläpp av nanomaterial vid användning, avfallshantering och vid tillverkning av nanomaterial.
5. Mätningar. Exempel på sådana mätningar kan vara exponering i arbetsmiljö, exponering av konsumenter, flöden i vattenreningsanläggningar, flöden i samband med återvinningsprocesser och annan avfallshantering
6. Modeller för exponeringsanalyser behöver vidareutvecklas och anpassas för nanopartiklar.
7. Metoder för miljöpåverkansbedömningen i livscykelanalyser behöver vidareutvecklas och anpassas för nanopartiklar.
8. Livscykelanalysdata för nanomaterial. Livscykelanalyser är starkt beroende av databaser och dessa har utvecklats under det senaste decenniet för traditionella material och tillverkningsprocesser. Det finns dock stora brister avseende nanomaterial. Livscykeldata är nödvändiga för att kunna bedöma potentiella för- och nackdelar med nanomaterial i livscykelperspektiv.
9. Metoder att ta fram livscykeldata för nya teknologier. Nanoteknologi är ett område under stark utveckling. Det gäller även produktionsprocesser och miljöprestanda för dessa.
10. Samverkan mellan industri, myndigheter och forskning. Även internationell samverkan, men med svenskt perspektiv.

Ta del av rapporten: http://bit.ly/1fVxh7i
 
FAKTA
Det här är nanomaterial Nanomaterial kan definieras på olika sätt, men gemensamt för de flesta definitioner är att det handlar om material som innehåller partiklar som i någon dimension har en storlek på mellan 1 till 100 nanometer (nm). Partiklarna kan förekomma i fasta material, på en fast yta, lösta i vätska eller i luft till exempel.

Therese Bäckman vid Juridiska institutionen har studerat rättssäkerheten för människor med funktionsnedsättning. Varje år fattas ett stort antal kommunala beslut om insatser i enlighet med SoL, Socialtjänstlagen, och LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det kan handla om insatser i form av särskilt boende eller boendestöd.

Principen om ”gynnande besluts negativa rättskraft” innebär att beslut om insatser inte kan ändras eller återkallas. Sedan den enskilde har fått kännedom om beslutet, ska han eller hon kunna känna trygghet i att det aktuella beslutet kommer att bestå.

– Detta är en mycket stark rättsprincip. Men i den faktiska tillämpningen agerar kommunerna aktivt för att göra undantag eller kringgå principen. Det visar min genomgång av ett stort antal kommunala beslut. Det kan till exempel handla om att man lägger in tidsbegränsningar eller återkallelseförbehåll, det vill säga att beslutet får ändras under vissa förutsättningar. För kommunerna handlar det om handlingsfrihet: en större möjlighet att kunna styra sina verksamheter, som ofta har en ansträngd ekonomi. Men för personerna som fått besluten blir det en ovisshet om de kommer fortsätta att gälla, säger Therese Bäckman.

– Ytterst handlar det om vilka behov som ska väga tyngst: den enskildes intresse eller kommunernas behov av att kunna styra sina verksamheter? Man kan ifrågasätta hur väl rättsprincipen fungerar inom detta område. Lagstiftningen och den enskildes rättssäkerhetsgaranti blir satt under press, menar Therese Bäckman och efterlyser en diskussion om problematiken.

FAKTA
Avhandlingen presenterades den 27 september 2013.
Titel: Gynnande besluts negativa rättskraft och rättssäkerhet – för människor med funktionsnedsättning inom rättsområdena SoL och LSS. Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Kroniskt smärtande senor är en vanlig orsak till att motionärer och elitaktiva idrottare måste minska ner eller avsluta sitt idrottande. En kroniskt smärtande knäskålssena, hopparknä, är dessutom en diagnos som är känd för att vara svår att behandla och ibland även är svår att diagnosticera. Behandlingen av såväl den kroniskt smärtande hälsenan som hopparknä har varit mycket omdebatterad den senaste tiden.

I sin avhandling utvärderar Lotta Willberg den relativt nya ultraljudsvägledda injektionsbehandlingen; skleroserande injektioner och den helt nya behandlingsmetoden; ultraljudsvägledd artroskopi (titthålsoperation). Den senare metoden har hon och hennes kollegor utvecklat själva inom ramen för avhandlingen, med stöd av grundforskning om var smärtan kommer ifrån vid så kallat hopparknä; djupt om senans infästning i knäskålen. 

Avhandlingen visar att skleroserande injektioner med polidocanol, samma läkemedel som används vid behandling av åderbråck, vid behandling av kroniskt smärtande mittportionstendinos i hälsenan verkar vara en framgångsrik metod när det gäller behandling av smärtan. Lotta Willbergs rekommendation är att vid behandling med skleroserande injektioner med polidocanol använda styrkan 5 mg/ml samt att strikt hålla sig till den ursprungliga metoden där man ger mycket små volymer, maximalt 2 ml per behandlingstillfälle, för bra behandlingsresultat när det gäller smärtan.

Vid kroniskt smärtande knäskålssena, så kallat hopparknä visar avhandlingen att både behandling med skleroserande injektioner polidocanol och ultraljudsvägledd artroskopi kan ge goda kliniska resultat. Den ultraljudsvägledda artroskopin ger dock en betydligt snabbare återgång till smärtfri idrott, nöjdare patienter och mindre smärta i det kortare perspektivet. I långtidsuppföljningen av den jämförande studien av den helt nya operationsmetoden och injektionsbehandlingen med polidocanol, visar avhandlingen dock att resultaten är jämförbara när det gäller smärta och aktivitetsnivå efter lång tid (3-4 år).

– En annan intressant iakttagelse som ingen tidigare visat är att knäskålssenan verkar kunna normaliseras utseendemässigt efter behandling med den ultraljudsvägledda artroskopimetoden som vi har utvecklat. Utseendet ultraljudsmässigt verkar dessutom kunna ha en koppling till patientens symtom, säger Lotta Willberg.

FAKTA
Lotta Willberg bor på Lidingö och arbetar som överläkare, specialist i ortopedi, vid Capio Artro Clinic AB, Sophiahemmet, i Stockholm, samt är doktorand vid institutionen för kirurgisk och erioperativ vetenskap, enheten för idrottsmedicin, Umeå universitet.

Fredagen den 4 oktober försvarar Lotta Willberg, institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, sin avhandling med titeln: Kroniskt smärtande knäskåls- och hälsenor – skleroserande injektioner och ultraljudsvägledd artroskopisk kirurgi.(Engelsk titel: Patellar- and Achilles Tendinopathy – sclerosing injections and ultrasound-guided arthroscopic shaving).
Opponent: Jerker Sandelin, docent/överläkare, ortopedi och traumatologi, sjukhuset Orton, Helsingfors, Finland. Huvudhandledare: Håkan Alfredson.

Avhandlingen är publicerad elektroniskt, se länk: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-80194

Eva Pettersson har ägnat en stor del av sitt liv åt matematik. Som lärare i matematik är Eva särskilt intresserad av hur barn kan stimuleras i sin matematikinlärning. I början av året kom boken ”Barns matematiska förmågor – och hur de kan utvecklas” ut som Eva skrivit tillsammans med en medförfattare.

Boken handlar om barns matematiska förmågor: hur de kan uttryckas och hur de kan utvecklas med föräldrars och lärares stöd. Författarna visar hur lärande i matematik kan vara både spännande och lustfyllt och ger läsaren gott om möjlighet att själv pröva sina matematiska förmågor och lära sig upptäcka dem hos andra. Boken handlar särskilt om barn som är bra på matte. En vanlig föreställning är att den som har lätt för matematik är född sådan.

– Jovisst har vi olika potential för olika aktiviteter, men potential måste tas tillvara för att utvecklas. Barn med fallenhet för matematik har samma behov av och samma rätt till pedagogiskt stöd som andra, menar Eva.

I boken ges exempel på hur undervisningen kan organiseras så att alla barn kommer till sin rätt och får möta utmaningar som utvecklar deras förmågor.

I denna vecka påbörjar Eva en konferensserie för landets rektorer. Hon ska berätta om sin bok, som nyligen även översatts till norska, och sin forskning inom ämnet matematik med didaktisk inriktning. Allt sker inom Matematiklyftet – Skolverkets fortbildning av lärare i matematik.

Man säger ofta att hunden är människans bästa vän, men hur ömsesidiga är dessa känslor och går de att mäta? Tidigare har forskningen främst fokuserat på vad relationen med en hund betyder för oss människor, och man har inte vetat så mycket om hur hundarna upplever relationen. Det Therese Rehn från Sveriges lantbruksuniversitet har undersökt i sitt doktorsarbete är just detta; hur hundarna uppfattar relationen och hur man kan mäta detta på ett tillförlitligt sätt.

Det första som Therese Rehn och hennes kollegor undersökte var om det känslomässiga band som hunden har till sin ägare kan återspeglas i ägarens syn på deras relation. Det visade sig att ju mer tid ägaren till vardags tillbringade i närhet till sin hund, desto mer fysisk kontakt tog hunden vid en återförening med sin ägare. I motsats till vad forskarna hade förväntat sig, hittades inga samband mellan hur starka känslor ägaren hade för hunden och hur hunden betedde sig gentemot ägaren. Slutsatsen är att det är vad ägaren gör med sin hund som avgör hur hunden uppfattar relationen, snarare än hur känslomässigt engagerad ägaren är.

Därefter granskades ett test som tidigare har använts för att studera bandet mellan hund och ägare. Då detta band har liknats vid det mellan ett barn och dess föräldrar har ett test med ursprung i humanpsykologin använts, ”främmandesituationstest” eller Strange Situation Procedure. Resultaten visade att beteenden kring återförening samt närhetssökande beteenden är tillförlitliga mått på hundens känslomässiga band till en person, men också att händelsernas ordningsföljd i testet påverkar hundens beteende.

I det fortsatta arbetet gjordes därför detaljerade studier av hur hunden reagerar vid återförening med en person under olika förhållanden. Det visade sig att hundens hälsningsbeteende skiljde sig beroende på hur länge den varit ifrån sin ägare och beroende på hur en person betedde sig då denne tog kontakt med hunden. Resultaten tyder på att en hund är mer uppspelt över återföreningen om den slickar sig om munnen, viftar på svansen och ruskar på kroppen. Hundens nivå av ”lycko-hormonet’ oxytocin ökade vid återförening, vilket tyder på att den upplever denna som positiv.

– Att slicka sig om munnen och att ruska på kroppen har tidigare mest kopplats till negativa sinnestämningar, men här visar vi att dessa beteenden även kan uppvisas vid positiva känslotillstånd, säger Therese Rehn.

Sammanfattningsvis visar dessa studier att fokus bör ligga på variationen i hundars hälsningsbeteende i framtida studier av relationen mellan en hund och dess ägare. Då kanske vi bättre kan förstå hur hunden uppfattar denna relation och hur den anpassar sitt eget beteende i förhållande till ägarens omvårdnadsbeteende.

FAKTA
Agr. lic. Therese Rehn, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, försvarar sin doktorsavhandling Best of friends? Investigating the dog-human relationship vid SLU i Uppsala.
redagen den 4 oktober 2013. Opponent: Professor James A Serpell, University of Pennsylvania, School of Veterinary Medecine, USA

Länk till avhandlingen (pdf): http://pub.epsilon.slu.se/10793/

Golfbanorna Bro Hof Slott Golf Club i Upplands Bro och Trump International Golf Links Scotland i Aberdeenshire tillkom ungefär samtidigt och med samma målsättning; att bli golfbanor i världsklass. Båda ligger utanför små samhällen och de etablerades med löften om lyft för den lokala ekonomin.

– De två golfanläggningarna har satt sina värdorter på kartan men inte bara i den bemärkelse som politikerna hade hoppats på, säger Erik Jönsson.

I fallet Bro Hof ledde etableringen till en långdragen tvist mellan företaget och kommunen då golfanläggningen delvis byggdes i ett naturreservat. Man hade, enligt Erik Jönsson, gjort viktiga överenskommelser som inte dokumenterats med skriftliga avtal. Slutligen löstes konflikten med att Bro Hof hjälpte till med att bygga ut naturreservatet, fast på annan mark.

Fastighetsmiljardären Donald Trumps etablering i Skottland såg annorlunda ut. De lokala myndigheterna sade nej till den exklusiva golfanläggningen eftersom marken där den skulle byggas var ett känsligt och naturskyddat område med flyttande sanddyner. När de lokala politikerna sa nej gick Donald Trump till den skottska delstatsregeringen som gav bygglov.

– Det var anmärkningsvärt att se hur fastighetmagnaten totalt lyckades köra över de lokala beslutsfattarna, säger Erik Jönsson och berättar att en ny stark miljörörelse växte upp i kölvattnet av Trumps golfbana i Aberdeenshire.

En av slutsatserna i Erik Jönssons analys är att lokala politiker ofta är dåligt rustade att förhandla med stora koncerner inom rekreationsindustrin.

– Det handlar om väldigt komplexa förhandlingar och det finns en överhängande risk att etableringarna inte får de positiva konsekvenser för den lokala ekonomin som man önskat.

FAKTA
Erik Jönsson disputerade den 13 september med avhandlingen ”Fields of Green and Gold: Territorial hunger, rural planning, and the political ecologies of high-end golf” http://www.lu.se/lup/publication/3990846

Iman Arasteh Khouy, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet, studerar spårens vertikala och horisontella position, hur de bryts ner och vilken underhållsmodell som är optimal.

En ny modell som analyserar hur järnvägsspår bryts ner av dynamiska krafter där tåg far fram och som räknar ut hur spårunderhåll blir kostnadseffektivt föreslås i en avhandling. Bra spårkvalitet minimerar risken för tågurspårning och ett effektivare underhåll spar pengar åt staten. Det framgår av en ny doktorsavhandling vid Luleå tekniska universitet med Malmbanan som studieobjekt.

– Hög kvalitet på spårstatus är en av de viktigaste parametrarna för en säker och bekväm järnväg, säger Iman Arasteh Khouy, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet, som i november börjar arbeta på Trafikverket.

Han har i sin avhandling gjort en omfattande översyn av spårgeometrins nedbrytning och vilka underhållsmodeller som är optimala när det gäller krav på säkerhet i relation till kostnader. Dålig kvalitet på spårgeometri, (spårets vertikala och horisontella position mätt var 25:e cm) leder till säkerhetsproblem, hastighetsminskning, trafikstörningar, höga underhållskostnader och högre nedbrytningshastighet på räls, hjul, växlar etcetera.  Han har också utvärderat Trafikverkets underhållsstrategi i avhandlingen.

Järnvägsbranschen är idag en avreglerad, konkurrensutsatt sektor med begränsad budget. Samtidigt riktas allt högre krav på sektorn om t ex fler tåg, högre hastigheter och högre axellaster.

– Dessa krav leder i sin tur till högre slitage på järnvägen och högre underhållskostnader, säger Iman Arasteh Khouy.

FAKTA
Optimalt underhåll inom ramen för en kostnadseffektiv gräns är därför fokus i avhandlingen. Förutom en omfattande analys av underhållsmodeller, innehåller avhandlingen en fallstudie på Malmbanan. Studien har analyserat geometrins nedbrytning under en tidsperiod på ett helt år mellan åren 2004 och 2010. Det ger svar på vilken del av banan och under vilken tid på året förekoms av fel är mest vanliga.
Iman Aresteh Khouy föreslår en analysmodells som tar hänsyn till inspektionstid och därefter en underhållsfri planeringshorisont, där bl a hänsyn tas till kostnader och risk för olyckor pga dålig på spårkvalitet. En annan del i hans modell handlar att simulera spårgeometrins nedbrytning kopplat till hur effektivt underhållet är.

Varje cell är omgiven av ett membran som separerar det cellulära innehållet från den omgivande miljön. Det sista steget i celldelningen, cytokines, innebär att cellmembranet delas i två delar så att två enskilda dotterceller bildas. Denna process startar hos växter med bildandet av en struktur kallad cellplatta mellan dotterkärnorna. Cellplattan ger upphov till nya membraner och cellväggar.

Steroler är komponenter i cellmembranen.
– Förändringar i sterolsammansättningen stör celldelningsprocessen genom att sterolerna verkar vara nödvändiga för reglering av cellplattproteiner, säger Márcia Frescatada-Rosa.

Det behövs ett särskilt slags protein på cellplattan, KNOLLE, för att bilda ett nytt plasmamembran genom fusion. Bortförande av överskott av membran involverar cellplattproteinet DRP1A. Márcia Frescatada-Rosa har funnit att sterolerna är involverade i upprättandet av mikrodomäner i membranen. Domänerna fungerar som plattformar där DRP1A och andra komponenter i maskineriet ihopklumpas.

– En korrekt sterolkomposition krävs för korrekt avlägsnande av proteinet KNOLLE från cellplattan. Genom att reglera placering och aktivitet hos DPR1A styr sterolerna lokaliseringen av KNOLLE och påverkar sålunda dess funktion vid celldelning, säger hon.

De nya rönen är resultat av experimentella studier på modellplantan Arabidopsis thaliana.
Márcia Frescatada-Rosa är född och uppvuxen i Portugal Hon tog en högskoleingenjörsexamen i agronomi 2004 och arbetade som forskare vid the Center for Botany applied to Agriculture i Lissabon innan hon kom till Umeå år 2008 för forskarstudier.

FAKTA
Fredagen den 4 oktober försvarar Márcia Frescatada-Rosa, institutionen för fysiologisk botanik, sin avhandling med titeln : Dissecting sterol function during clathrin-dependent endocytosis and cytokinesis in Arabidopsis thaliana. Svensk titel: Analysera sterolfunktion under clathrin-beroende endocytos och cytokines i Arabidopsis thaliana. Fakultetsopponent är Prof. Dr Wolfgang Lukowitz, institutionen för fysiologisk botanik, University of Georgia, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-80030

Första linjens chefer inom äldreomsorgen hanterar vad som kallas för ett organisatoriskt hyckleri, enligt en ny avhandling i företagsekonomi vid Helix, Linköpings universitet.
Äldreomsorgen är en politiskt turbulent sektor som utsatts för stora neddragningar på senare år. Första linjens chefer, de som är närmast ”golvet”, är de som ska göra verklighet av politiska intentioner och sparprogram. De hanterar den dagliga verksamheten med sina medarbetare i fokus.

Hanna Antonsson, doktorand i företagsekonomi har studerat dessa chefer, både utifrån vilka förväntningar som ställs på dem och vad de faktiskt gör. Hon har intervjuat ett 40-tal chefer, samt skuggat fyra chefer i deras vardag. Hon har också studerat dokument som uppdragsbeskrivningar och platsannonser.

Hon beskriver en verklighet där chefsuppdraget inte längre har så mycket att göra med ledarskap. Chefsuppdraget har allt mer blivit en rent administrativ funktion där det handlar om att styra verksamheten ekonomiskt. Cheferna, och deras överordnade, talar gärna om vikten av ett gott ledarskap, att vara synlig i verksamheten, att stötta och leda de anställda. Men i verkligheten sitter chefen oftast begravd i budgetarbete, ekonomisk redovisning, genomgång av offerter och andra upphandlingsfrågor, samt administration. Både cheferna själva och deras överordnade påtalar bristen på administrativt stöd till första linjens chefer.

– Förväntningar från olika håll kolliderar, säger Hanna Antonsson. Det går att se också i uppdragsbeskrivningar, platsannonser och i fackliga dokument.

Att hålla budget är ett övergripande mål för verksamheten, men också att se till att god omvårdnad ges. Cheferna måste kunna hantera motsatta budskap som att ”vi ska spara pengar och dra ner på folk” och ”vi ska öka kvaliteten i vårt arbete”. De ställs inför etiska dilemman när ekonomiska krav kolliderar med omsorgslogiken. Verksamheten har gått från att vara behovsstyrd till att vara budgetstyrd.

Resultatet, skriver Hanna Antonsson, blir att cheferna måste hantera ett organisatoriskt hyckleri, där prat, beslut och handlingar inte stämmer överens och måste särkopplas. Som de yttersta verkställarna av politiskt fattade beslut måste cheferna leva med att det de säger inte alltid överensstämmer med det de gör. Omsorgslogiken tunnas ut till en omsorgsretorik.

– Det finns en spänning mellan förväntningarna på vad som ska göras och förutsättningarna för att göra det, mellan kraven på verksamheten och medlen för den.

Hanna Antonssons studie omfattar både hemtjänst och vårdboende, och både privata och kommunala utförare. Skillnaderna mellan privat-offentligt är inte så stora, säger hon, i båda fallen har den ekonomisk-administrativa logiken trängt undan omsorgslogiken. Då skiljer sig chefernas arbetsvillkor åt mer mellan hemtjänst och vårdboenden. I de senare är alla samlade i en enhet, arbetet är mer kontinuerligt och förutsägbart. I hemtjänsten är såväl vårdtagare som personal geografiskt utspridda och oförutsedda händelser är mycket vanligare.

Hanna Antonsson disputerar den 4 oktober. Avhandlingen heter ”Chefers arbete i ’äldreomsorgen – att hantera den svårhanterliga omvärlden. Relationen mellan arbete och organisering”. Hennes studie kommer också att presenteras på Helixdagen den 3 oktober. Helix är ett centrum för forskning om hälsa, lärande och rörlighet i arbetslivet.

När nu ERC tillkännager vem som får anslag ligger Lunds universitet i topp av alla svenska lärosäten, med tre så kallade Advanced Grants och ett Starting Grant. Kemisterna Sara Snogerup Linse och Peter Schurtenberger samt atomfysiker Anne L´Huillier tilldelades var sitt ERC Advanced Grant, som riktar sig till etablerade forskare i världsklass. Kimberly Thelander tilldelas ERC Starting Grant för yngre lovande forskare. Det är andra gången som professor Anne L´Huillier tilldelas anslaget.

Anne L’Huillier, professor i atomfysik, får drygt 17 miljoner kronor under fem år. Hennes forskning handlar om ultrasnabb atomfysik, även kallad attofysik; om öppna ögonen för en värld som vi länge vetat fanns men fram till nu inte har kunnat se – elektronernas värld. En värld av ofattbart små och snabba förlopp och fenomen. Utvecklingen av lasertekniken har kommit så långt att vi faktiskt har möjlighet att studera den världen med hjälp av ultrakorta attosekundsljuspulser (en attosekund är en miljarddel av en miljarddel av en sekund) som fungerar som ultrasnabba kamerablixtar. Med hjälp av ERC-pengarna kommer Anne L’Huillier och hennes kollegor att studera fundamentala atomfysikfrågor. Förenklat handlar dessa om att mäta hur det går till när en atom blir en jon, var, när och hur elektroner lämnar en atom samt hur snabbt olika elektroner rör sig.

Sara Snogerup Linse , professor i fysikalisk kemi och molekylär proteinvetenskap, får nästan 22 miljoner kronor för sin forskning kring Alzheimers. Hennes forskning handlar om att undersöka det tidiga skedet i den kedjereaktion som leder till att hjärnceller dör. Alzheimers sjukdom orsakar minnesförlust och personlighetsstörning. Man vet i dagsläget inte exakt hur sjukdomen uppstår, men ett proteinfragment som kallas amyloid-beta tycks vara en viktig komponent i sjukdomsmekanismen. Amyloid-beta finns i vätskan runt hjärnan och i ryggmärgen. Hos de som drabbats av Alzheimers sjukdom finns ansamlingar, så kallade plack, av amyloid-beta i hjärnan. Sara Snogerup Linse studerar på detaljnivå hur händelseförloppet ser ut när amyloid-beta bildar beståndsdelarna till dessa plack. Förhoppningen är att forskningsresultaten på sikt kan leda till en ny typ av mediciner som kan ha effekt i de tidigaste stadierna av sjukdomsutvecklingen.

Peter Schurtenberger, professor i fysikalisk kemi, får närmare 21 miljoner kronor för forskning på att skapa specialdesignade nanopartiklar, kolloider, som kan bygga komplexa strukturer av sig själva — ungefär som om lösa legobitar kunde organisera sig själva och bygga ett legohus med hjälp av inbyggda instruktioner. Inspirationen till denna forskning är hämtad ur naturens egen förmåga att låta cellernas minsta beståndsdelar, molekyler, binda till varandra och bygga upp de strukturer som tillsammans bildar de levande cellernas sinnrika inre maskineri. Målet är att inom nanoteknologin kunna bygga liknande komplexa strukturer där bygginstruktionerna redan från början är inprogrammerade i ingredienserna. De kolloider som Peter Schurtenberger använder i denna forskning är, till skillnad från cellens molekyler, stora nog att studera i mikroskop under de byggprocesser som ska testas.

Kimberly Dick Thelander, lektor i Fasta tillståndets fysik, får ett så kallat ERC:s Starting Grant för yngre forskare. Kimberly Dick Thelander får 13 miljoner kronor under fem år för sin forskning om nästa generation nanotrådar.

Therese Fagerqvists avhandling handlar om proteinet alfa-synuklein som normalt finns i hjärnan, men som av någon okänd anledning ändrar form och ansamlas till långa olösliga proteintrådar. Dessa resulterar med tiden i så kallade Lewykroppar och orsakar en förlust av nervceller i hjärnan. Denna process anses vara en bakomliggande faktor i utvecklingen av både Parkinsons sjukdom och Lewy body demens och det verkar framför allt vara mellanstora lösliga förstadier till Lewykropparna, så kallade oligomerer, som är skadliga för hjärnans nervceller. Lewykroppar är långa olösliga proteintrådar som anses ligga bakom Parkinsons sjukdom och Lewy body demens.
   
Målet med avhandlingen var att studera egenskaperna hos de skadliga oligomererna och utveckla antikroppar som endast känner igen dessa former. Avhandlingsarbetet beskriver olika protokoll för att laborativt framställa celltoxiska alfa-synuklein oligomerer. Dessa har sedan använts för att påvisa att de under speciella betingelser kan påverka normalt, fysiologiskt alfa-synuklein att börja aggregera.

Therese Fagerqvist har i avhandlingsarbetet också framställt antikroppar, som specifikt känner igen oligomerer, och visat att dessa kan detektera de skadliga proteinformerna i hjärnvävnad från avlidna patienter. Med hjälp av dessa antikroppar har en metod utvecklats som med hög känslighet kan mäta mängden av alfa-synuklein oligomerer. Att kunna mäta nivåer av alfa-synuklein oligomerer kan vara värdefullt för att på en ökad förståelse för sjukdomsprocesserna, för att tidigt kunna diagnostisera sjukdomarna och för att utvärdera nya behandlingsmetoder.

På genetiskt förändrade möss som utvecklat Parkinsons sjukdom kunde Therese Fagerqvist med kollegor visa att nivåerna av alfa-synuklein oligomerer ökade i hjärnan hos äldre möss med mer uttalade symptom. När mössen genomgick immunterapi, baserad på sådana antikroppar, resulterade behandlingen i sänkta nivåer av skadligt alfa-synuklein i centrala nervsystemet. Antikroppsbehandlingen verkade dessutom vara relativt säker då mössen inte fick någon ökad inflammation i hjärnan i samband med behandlingen. Kommande studier kommer att visa om denna behandlingsform även kan minska symptomen av sjukdomen.

FAKTA
Läs avhandlingen och ladda ner den: Studies of a-synuclein Oligomers-with Relevance to Lewy Body Disorders, Digital Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Medicine, ISSN 1651-6206; 925

Cancertumörer hos människor kan behandlas på flera olika sätt. En metod är att använda radioaktiv strålning. Då skadas generna i tumörcellerna och försvårar eller omöjliggör att tumören kan dela sig och växa vidare.

Vad som händer när tumören hämmas i sin tillväxt och på vilket sätt tumörcellen dör har dock inte varit klarlagt i detalj. I den avhandling som Theres Lindgren, institutionen för klinisk mikrobiologi/immunologi, försvarar den 4 oktober, har hon tydliggjort de molekylära förändringarna som kan påvisas inne i tumörcellen i samband med att den dör.

Studierna visar att en tumörcell kan dö på flera olika sätt. Ett sätt är att skadorna är så omfattande att cellen överhuvudtaget inte fungerar, vilket leder till att den faller sönder (nekros).

Ett annat sätt är – att den av egen kraft – väljer att avsluta sin existens, vilket kallas för programmerad celldöd, apoptos. En tredje väg som cellen kan dö på är att det genetiska materialet blir skadat och inte kan repareras. Om cellen i detta skeende ändå väljer att försöka dela sig och tillväxa kommer genmaterialet inte att fördelas lika mellan de nybildade cellerna utan cellerna råkar i svårighet vid celldelning (mitotisk katastrof). Ytterligare ett scenario är att cellen momentant åldras som en följd av strålningen och övergår i ett stadium där den inte längre delar sig men fortfarande lever och har ämnesomsättning.

Theres Lindgren har i sin avhandling kunnat påvisa påtagliga skillnader i hur olika tumörceller beter sig vid radioaktiv strålning och hon har också kunnat visa att alla dessa celldödsmekanismer kan identifieras. Dödsmekanismerna kännetecknas också av mycket distinkta molekylära förändringar i arvsmassan och i det sätt som cellens egna proteiner uttrycks. I avhandlingsarbetet har Theres Lindgren analyserat praktiskt taget hela den genuppsättning som tumörcellerna har och även visat vilka som aktiveras som en följd av den radioaktiva strålningen.

– Kunskaper om vad som händer i tumörer i samband med att de dör är av stor betydelse för att kunna utveckla nya medicinska behandlingar vid tumörsjukdomar, eftersom skillnader när det gäller dessa mekanismer mellan tumörer som uppstår ur olika vävnader är påtagliga. Många cancertumörer dör genom mitotisk katastrof medan de flesta blodceller väljer den så kallade programmerade celldöden, säger Theres Lindgren.

Hon berättar vidare att avhandlingens resultat kan utnyttjas för att göra strålbehandling av tumörer effektivare genom att samtidigt ge läkemedel som påverkar de intracellulära aktiveringsvägarna för olika fenomen.

Theres Lindgren är född och uppväxt i Piteå. Hon är civilingenjör i bioteknik och genomik, samt doktorand vid institutionen för klinisk mikrobiologi, enheten för immunologi, Umeå universitet.

Avhandlingen är publicerad elektroniskt:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-80232

Forskaren Susanna Toivanen kan i en studie om framtidens arbetsplatser som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond, visa att kontorslandskap trots att de ger anställda hälsoproblem, fortsätter att byggas. Anledningen är en bristande koppling mellan arbetsmiljöforskning och de som planerar framtidens kontor.

Susanna Toivanen är en av flera forskare i satsningen Flexit, som Riksbankens Jubileumsfond drivit för att öka utbytet mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning och näringslivet. Nu slutredovisar hon sitt projekt och har flera intressanta resultat. Hon pekar bland annat på de kommunikationsproblem som finns mellan arbetsmiljöforskning och praktisk kontorsutveckling.

– De står vanligen lång ifrån varandra, men här finns nu goda möjligheter för ett samarbete, säger Susanna Toivanen, som själv varit placerad på NCC, och därmed i praktiken faktiskt fört forskningen närmare de som planerar framtidens kontor.

Ytterligare ett problem som Toivanen kan peka på är att arbetstagarperspektivet inte är tillräckligt belyst. Det ökar risken för att branschen bygger kontor som faktiskt inte främjar arbetsmiljön. Här måste, menar Toivanen, både kommunikationen med facket och med forskningen utvecklas och bli bättre.

– Min forskning visar dessutom att det bland beslutsfattare finns en kortsiktighet i hur man planerar och bygger. Det handlar mer om snabba affärer, och hälsa och arbetsmiljö verkar inte vara av kommersiellt intresse, säger Susanna Toivanen.

Läs hela slutredovisningen.

Åtskilligt har skrivits om den ”svenska näktergalen” Jenny Lind, men kan det i själva verket ha varit en skada på stämbanden som gjorde henne till den firade världsstjärna hon var? Ja, det menar Ingela Tägil, som i sin doktorsavhandling vid Örebro universitet undersökt röstens betydelse för Jenny Linds identitet. Tägil menar att röstskadan var starkt bidragande till att Lind uppfattades som särskilt kvinnlig vilket gjorde henne till internationell operastjärna, en av de första och största på sin tid.  Jenny Lind slog igenom 1838, en tid när medieutbudet var fullständigt annorlunda än nu. Tidningar hade börjat få betydelse och det är också genom att studera recensioner, som Ingela Tägil kunnat klarlägga hur samtiden såg på den svenska ”Näktergalen”.

– Hon var en pionjär när det gällde att skapa en image som bidrog till att göra henne till världsstjärna. Hon lyckades skapa en mediebild av sig som en kvinnlighetssymbol i en tid då aktriser snarast betraktades som prostituerade än som dygdemönster.

Social karriär
En del av den här bilden var Jenny Linds röst, som sågs som påtagligt kvinnlig. Hon framställde dessutom sina rollfigurer som blygsamma och jungfruliga, allt för att leva upp till tidens kvinnoideal. Detta var mycket medvetet och ett led i att fjärma sig från sitt enkla ursprung och göra social karriär i en tid då kvinnors möjlighet till det i huvudsak var genom att ”gifta sig fin”.

Recensionerna beskriver också hur Jenny Lind sjöng. Hon var en hög sopran, det högsta tonläget, hade en välutvecklad teknik, men rösten var svag. För hennes kritiker var den svaga rösten en brist. Medan hennes beundrare kallade den ”beslöjad” talade kritikerna om den som ”hes”.

Skadade stämband
– Under sin uppväxt drabbades Jenny Lind av röstproblem, som sannolikt utvecklades till ärr på stämbanden. Det orsakade läckage som i vissa röstregister uppfattas som en slöja gav rösten en luftig och skör klang även i andra tonlägen, ett uttryck som kanske skulle ha gått förlorat utan läckan.

Jenny Lind hade en god teknik, kunde sjunga svagt även i höga tonlägen, vilket är svårt, och hennes läckande stämband gav alltså rösten ytterligare en dimension. Kan man då tänka sig att hennes röst går att återskapa, så att vi kan få höra hur hon lät?

– Ja, man kan antagligen rekonstruera den och sedan med datorteknik manipulera den så att vi kan få en uppfattning av hur hon lät, säger Ingela Tägil.

Avhandlingen omfattar åren mellan Jenny Linds genombrott som operasångare i Stockholm 1838 och den följande operakarriären fram till 1849. Det internationella genombrottet kom i Berlin 1844 och hon slutade sjunga opera bara fyra och ett halvt år senare.

Orkade inte
– Jag tror att det också hade samband med hennes röstskada, hon orkade helt enkelt inte sjunga hela operaföreställningar i flera timmar. I stället gjorde hon konsertframträdanden med mycket stora framgångar, inte minst i USA. Hon är fortfarande betydligt mera känd i både Tyskland och USA än i Sverige.

Trots att det skrivits åtskilliga biografier om Jenny Lind finns det få vetenskapliga texter och Jenny Lind – Röstens betydelse för hennes mediala identitet är den första doktorsavhandlingen. Ingela Tägil menar att denna första svenska världsstjärna var ett resultat av det medvetna arbetet med att framställa henne som den oskuldsfulla näktergalen, en identitet som byggde på hennes speciella röst och förstärktes genom rollval och även genom specialskrivna roller.

Text: Lars Westberg