Sverige har mycket bra förutsättningar för innovation men det finns en outnyttjad potential att förbättra vår innovativa output – till exempel patent, kunskapsspridning och nya företag, skriver Per Thulin, ekon dr Entreprenörskapsforum och KTH.

September månads analys baseras på data från Cornell University, INSEAD, och WIPO, World Intellectual Property Organization, som rankar världens länder med avseende på innovation. Schweiz vinner innovationsligan tätt följt av Sverige och Storbritannien. Våra grannar Finland och Danmark hamnar på sjätte respektive nionde plats.

Sverige rankas högt i både Innovation Input Index och i Innovation Output Index – rank 5 respektive rank 3 år 2012. Men när kvoten mellan dessa, Innovation Efficiency Ratio – som visar hur pass effektivt länderna utnyttjar sina innovativa tillgångar – räknas fram placerar sig Sverige relativt långt ner på rankingen, plats 55. En tolkning är att Sverige har mycket bra förutsättningar för innovation och att landet även genererar mycket innovativ output i absoluta tal, men när output ställs i förhållande till input är vi ganska dåliga.

– Kan vi förbättra vår innovativa output – till exempel via patent, kunskapsspridning och nya företag så kan vi nå vår innovativa potential. Kraft bör riktas mot att finna var hindren för innovation ligger och undanröja eller reducera dessa, säger Per Thulin, ekon dr Entreprenörskapsforum och KTH.

Ta del av Thulins tabeller och tio-i-topp-listan av innovativa länder.

Petter Tistedt visar i sin bok att det var en bred grupp reformivrare som var engagerade i hur demokratin skulle utformas, försvaras och utvecklas. De betonade betydelsen av medborgarnas självbestämmande och aktiva deltagande i att lösa samhällsproblemen.

– Det fanns ett starkt engagemang för att få medborgarna verkligt inflytande i behandlingen av aktuella samhällsangelägenheter. Det framgår tydligt i debattböcker, pressklipp, radioinslag, reklam och utställningsmaterial där allmänheten uppmuntrades att informera sig och diskutera olika problem, säger Petter Tistedt.

Han har studerat och ställt nya frågor om de välkända 1930-talsdebatterna om befolkningens framtid – den så kallade ”befolkningsfrågan” – och hur fritiden skulle användas. I dessa debatter medverkade samhällsvetare, journalister, folkbildare, formgivare och politiker, men också allmänheten engagerades.

Det pågick en livlig debatt om medborgarnas uppgifter, betydelsen av deras deltagande och insatser.  Diskussionerna engagerade många. Folkstyret ansågs kräva kunniga medborgare – särskilt i en tid då antidemokratiska rörelser var på frammarsch. Offentliga samhällsdiskussioner organiserades i syfte att möta de hot som demokratin ansågs stå inför.

– Vi tror gärna att vi är klokare idag och har lärt oss att demokratin måste försvaras, men i min avhandling visar jag att insikterna fanns redan i demokratins ungdom och att man förstod att det inte räckte med opinionsbildning, säger Peter Tistedt.

Det man gjorde var inte i första hand att bilda opinion mot antidemokratiska rörelser eller ideologier, utan att utforma samhällsdiskussioner så att allmänheten skulle få tillfälle att öva och utöva sitt demokratiska medborgarskap: att ta ställning till sakfrågor, argumentera sakligt, ompröva invanda tänkesätt, överblicka konsekvenser av de egna handlingarna och göra väl avväga livsval i ljuset av gemensamma åtaganden.
 
Makarna Myrdals aktiviteter som offentliga intellektuella – inklusive publiceringen av deras berömda debattbok Kris i befolkningsfrågan – passar väl in i detta mönster, menar Petter Tistedt. Detta trots att de vanligen framhålls som typiska exempel på hur så kallade sociala ingenjörer sökte ta makten över vanliga människors vardag och utestänga dem från att delta i arbetet med att utforma visioner för den politiska och sociala utvecklingen.

– Ett exempel på att medborgarnas medbestämmanderätt underkändes var istället den reklam som användes som pedagogisk metod för att uppmuntra medborgarna att välja rätt fritidsaktivitet. Här blandades nämligen rollen som konsument och medborgare samman och dolde politikens betydelse för samhällsutvecklingen, säger Petter Tistedt.

Avhandlingen har publicerats av Symposion Brutus Östlings bokförlag.

Alla förbränningsmotorer har en uppsättning ventiler som styr in- och utflödet av gaser i cylindrarna, och tätar dem från läckage när trycket byggs upp under förbränningen. Dessa funktioner medför att ventilernas tätningsytor utsätts för höga krafter och stora temperaturförändringar.

De senaste decenniernas ökande globala miljömedvetenhet har lett till att lastbilstillverkarna nu följer en serie av stegvis allt mer krävande miljölagar som reglerar tillåtna utsläpp. Detta har tvingat fram en snabb utveckling av motorer, användning av allt renare bränslen och bättre styrda förbränningsparametrar. Alla dessa förändringar i förbränningskammaren påverkar även ventilerna.

– Särskilt minskar det partikelflöde som passerar genom avgasventilerna och som visat sig vara positivt ur slitagesynpunkt. Samtidigt efterfrågas ökad livslängd och prestanda, vilket sammantaget ställer enorma krav på framtidens ventiler, säger Peter Forsberg.

Han har studerat nötningen av tätningsytorna på ventiler i förbränningsmotorer, särskilt avgasventiler i dieseldrivna lastbilsmotorer. Inom ramen för avhandlingsarbetet utvecklade han en unik testutrustning, som på ett förenklat sätt simulerar ventilernas kontaktsituation.

Utrustningen är uppbyggd runt verkliga komponenter för att i bästa möjliga mån ge resultat som kan överföras till verkliga motorer. För att simulera de partiklar som motorernas avgasventiler blir utsatta för sprayades några miljondelar olja in i det varmluftsflöde som passerar genom testutrustningens ventiler.

Resultatet visar att det både i verkliga motorer och i testet spontant bildades en skyddande film på tätningsytorna. Denna så kallade tribofilm byggs upp av oljerester i ett flertal lager med en sammanlagd tjocklek av bara 1-5 tusendels millimeter. Den täcker den ursprungliga ytan och fyller ut ojämnheter.

– Mina studier visar tydligt på vikten av dessa självreparerande och nötningsskyddande tribofilmer. Utan dem måste ventiler anpassas för att inte slitas ut i förtid i framtiden. Det kan till exempel göras genom nya utformningar som minskar glidningen i kontaktytan, genom att använda alternativa slittåligare material eller andra mer innovativa lösningar, säger Peter Forsberg.

Projektet har bedrivits i nära samarbete med Scania CV AB som levererat materiel och bidragit med praktiska erfarenheter. Avhandlingen läggs fram den 20 september. Mer information om avhandlingen på Uppsala universitet.

Martina Boström och Sofi Fristedt, forskare vid Hälsohögskolan har tillsammans med Posifon AB, Civilförsvarsförbundet, Sveriges Pensionärsförbund samt forskare från Högskolan i Borås fått 1,5 miljoner kronor från Vinnova för att utveckla konceptet Landräddningen.

Landräddningen är en ideell rikstäckande organisation som genom frivilliginsatser erbjuder hjälp till behövande i situationer, där den offentliga hjälpen inte behöver rycka in eller saknas. Med hjälp av modern teknik och frivilliginsatser ökar Landräddningen tryggheten.

Forskargruppen på Hälsohögskolan kommer att utvärdera nyttan och det upplevda värdet av Landräddningen, såväl för behövande som volontärer.

– Vi anser att denna sociala innovation är nytänkande och det är därför angeläget att inkludera en bredare grupp av användare då det ännu är oklart vilka grupper som kan ha och uppleva bäst nytta av larmet, säger Sofi Fristedt, forskare vid Hälsohögskolan.  

Många vill leva ett glädjefullt, aktivt liv, våga utmana sig själva och känna trygghet att självständigt delta i aktiviteter och samhällsliv – att kunna göra detta är mer självklart för vissa än andra. Möjligheten att kunna larma närstående eller personer i ens närhet när behov av hjälp uppstår, kan vara en faktor som genererar en tryggare vardag med utökad fysisk aktivitet. Företrädare inom den kommunalt finansierade omsorgen bedömer dock att dessa larm inte kommer att erbjudas i någon större omfattning. Anledningen är att kommunerna inte har resurser nog att bära utökat ansvar för medborgarnas välbefinnande utomhus.

I en så kallad meta-studie, där resultaten från över 1 600 frågor i 241 olika studier i 58 regioner vägts samman, visar Sebastian Hess och hans kollegor vid SLU att tidigare slutsatser om EU-medborgares negativa attityder till genmodifierade livsmedel inte stämmer.

Tidigare enkätstudier har visat att konsumenterna i EU är mer negativa än i andra regioner när det kommer till användingen av bioteknik, såsom genetisk modifiering, i livsmedelsproduktionen. Det finns visserligen länder inom EU där man är mycket negativ, som Danmark och Rumänien, men detta vägs upp av länder som Spanien och Holland där man har en mer positiv attityd. Exempel på länder utanför EU med signifikant mer positiv syn på GMO i livsmedel, än genomsnittet, är USA, Indien, Kina och Uganda, medan konsumenter i Norge, Schweiz och Japan är de mest negativa.

Studien bekräftar tidigare slutsatser om hur frågornas formulering och kontext kan påverka svaren. De frågor som ställts om bioteknik och genteknik i enkäter inom EU har haft en negativ klang och oftare frågat om risker eller moraliska och etiska aspekter, vilket med stor sannolikhet har påverkat svaren i negativ riktning.

Resultaten visar också att människor tenderar att vara mer rädda för osäkra riskfaktorer än vad de är optimistiska till möjliga fördelar. Lägre pris och godare smak var inte något som påverkade attityden nämnvärt, däremot verkade folk se mer lovande på produkter med medicinska egenskaper.

FAKTA
Studien presenterades på Agricultural & Applied Economics Association’s 2013 AAEA & CAES Joint Annual Meeting i Washington nyligen. Studien är gjord vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) inom Mistra Biotech, ett forskningsprogram med fokus på bioteknik och lantbruk. Läs mer om projektet på SLU: www.slu.se/mistrabiotech/konsument

Artikeln: Hess, S., Lagerkvist, C.J., Redekop, W., & Pakseresht, A. 2013. Consumers’ Evaluation of Biotechnology in Food Products: New Evidence from a Meta-Survey. Agricultural and Applied Economics Association 2013 Annual Meeting, August 4-6, 2013, Washington, D.C. Läs artikeln här: http://purl.umn.edu/151148

De flesta gener som kodar för strukturella proteiner respektive reglerande faktorer i eukarioter tillhör genfamiljer. De bildas genom genduplikation så att en gen har flera kopior i en individ. Några dubblerade gener är kortlivade, funktionen förloras och slutligen försvinner den duplicerade genen. Andra dubbletter kvarstår och får en förändrad funktion. Genduplikation har en viktig roll i evolutionen. En utmaning är att förstå hur denna mångfald uppstår och spelar naturligt urval någon roll?

Denna frågeställning har Umeåforskaren Xiao-Ru Wang med kollegor tagit sig an genom att studera en stor genfamilj i tallens arvsmassa som kodar för glutathione S-transferase (GST). GST-proteiner är ett enzym som antas ha en roll i avgiftning av så kallad xenobiotika, främmande ämnen som exempelvis miljögifter, och som respons på biotisk och abiotisk stress. Eftersom det finns så många potentiella främmande ämnen och stressande faktorer för högre växter, kan man anta att ha olika GST-funktioner är ett sätt att anpassa sig.
Forskarna utförde en serie av mutationer på utvalda avsnitt på proteinert som står under positiv selektion (naturligt urval) och undersökte det resulterande proteinets strukturella och funktionella egenskaper i relation till den normala varianten (vildtypen).

De upptäckte att de flesta av de identifierade proteinavsnitt med positiv selektion i GST-proteiner i tall hade betydande effekter på enzymets funktion, och de GST-proteiner med utbytta aminosyror vidgade sitt spektrum av substrat att fästa vid och aktivitet i organismen. Detta antyder att selektivt tryck delvis har drivit evolutionen i denna proteinfamilj. I studien såg man också att positiv selektion oftare äger rum i utkanten av enzymstrukturen snarare än centralt på den aktiva ytan på enzymet, samt på flexibla rörliga regioner snarare än fast bundna strukturdelar hos proteinet.

– Detta mönster kan vara en generell mekanism för att få en mångfald av funktioner inom enzymfamiljer då den tillåter införskaffandet av nya funktioner utan att störa den ursprungliga veckningen av strukturen och den primära funktionen som enzymet har, säger Xiao-Ru Wang, universitetslektor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
Grundforskning om att förstå mekanismen som ökar proteiners funktionalitet är viktig för att bättre förstå organismers utseendemässiga mångfald och deras genetiska system.

– Vi samarbetar nära med forskare i the Chinese Academy of Sciences och vi gör nu andra experiment där vi hoppas på nya spännande resultat som för vår forskning framåt.

FAKTA
Studien är publicerad i tidskriften Journal of Biological Chemistry och är finansierad av the Natural Science Foundation of China och Vetenskapsrådet.

Originalpublikation:
Ting Lan, Xiao-Ru Wang, and Qing-Yin Zeng. 2013. Structural and functional evolution of positively selected sites in pine GST enzymes. Journal of Biological Chemistry 288:24441-24451. http://www.jbc.org/content/early/2013/07/11/jbc.M113.456863

Studien publiceras 11 september 2013 i Proceedings of the Royal Society och utfördes av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i samarbete med bland annat brittiska kollegor.Forskarna analyserade DNA från att stort antal mammutfynd i norra Europa, Asien och Nordamerika.

– Vi såg att under en värmeperiod för ungefär 120 000 år sedan minskade antalet mammutar dramatiskt och mammutarna delades upp i ett fåtal isolerade populationer, säger Eleftheria Palkopoulou, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.

En av dessa isolerade populationer utvecklades senare till en unik europeisk typ av mammut. Den europeiska mammuten ser dock ut att ha försvunnit redan för ca 30 000 år sedan, i samband med att sibiriska mammutar koloniserade Europa.

Samma förlopp av minskade antal mammutar ser även ut att ha inträffat när temperaturerna började öka vid slutet av förra istiden för cirka 20 000 år sedan.

– Vi ser ett återkommande mönster av att bara en liten spillra av alla mammutar klarade av de allra varmaste perioderna, och detta ökade med all sannolikhet risken för arten att dö ut, säger Love Dalén som är forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.

De sista mammutarna på jorden fanns på några öar utanför Sibirien, Wrangelöarna och St Paulsöarna. Forskarna vid Naturhistoriska riksmuseet startar nu ett stort forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet, för att hitta orsaken till att mammutarna försvann även där.
Se en video om hur forskarna tar fram dna ur en mammutbete.

En av historiens mest skräckinjagande havslevande varelser är mosasaurien Prognathodon, en jätteödla som levde under krittiden för cirka 70 miljoner år sedan. I den moderna vetenskapen har detta släkte, i likhet med andra mosasaurier, ansetts vara de kräldjur som utseendemässigt närmast motsvarar den allmänna föreställningen om den stora sjöormen. Detta synsätt får nu revideras tack vare ett spektakulärt fossil från Harrana i centrala Jordanien. Fyndet är det första som visar djurens kroppskontur.

Fossilet har undersökts av en internationell forskargrupp under ledning av Johan Lindgren vid geologiska institutionen, Lunds universitet. Tillsammans med forskare från Jordanien och USA redovisar han nu fyndet i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications. Det mest uppseendeväckande med fossilet är svansen, som trots att djuret tillhör ödlorna påminner om en hajs stjärtfena, om än vänd upp och ner.

– Känslan var helt enkelt fantastisk! Jag var vaken i två dygn efteråt och fylld av eufori, säger Johan Lindgren om upptäckten av stjärtfenan.

Fossilet hittades redan 2008 och ingår i Eternal River Museum of Natural Historys samlingar i Amman i Jordanien. Johan Lindgren var inte med vid själva fyndtillfället, men fossilet förblev enbart delvis preparerat tills dess att han kom till Jordanien i december 2011. Man hade tidigare förbisett att det fanns mjukvävnad bevarad kring stjärtfenan. När Johan Lindgren på plats studerade fossilet så upptäckte han ett litet område med skinnavtryck. Detta föranledde en andra prepareringsrunda där till slut stjärtfenan blottades.

– Efter att ha försökt rekonstruera stjärtfenans utseende enbart utifrån skelettet under flera års tid så stod jag plötsligt framför det slutgiltiga beviset, säger Johan Lindgren.

Mosasaurierna var havslevande jätteödlor som kunde bli upp till 15 meter långa. Det aktuella fyndet i Jordanien är ett ungdjur, enbart cirka 1,5 meter långt. Det fossila skelettet är komplett sånär som på huvud och svanstipp. Fossilets fisklika kroppsform och tudelade stjärtfena påminner om de man finner hos andra storvuxna marina djur, som de utdöda fisködlorna (250–94 miljoner år sedan) och dagens hajar och valar.

– Dessa särdrag visar på ett enastående sätt hur organismer som lever i en likartad miljö efterhand kommer att likna varandra, så kallad konvergent evolution, säger Johan Lindgren.

Han konstaterar att mosasauriernas utvecklingshistoria, inte enbart detta fynd utan generellt, är ett av de absolut bästa exemplen på storskalig evolution och på hur djurs utseende förändras som en anpassning till en ny miljö; i detta fall en ursprungligen landlevande ödlegrupp som gradvis antog en strömlinjeformad kropp åtföljt av en halvmåneformad stjärtfena, som ett svar på ett liv i haven.

– Fossilet visar även hur nya fynd kan ändra den gängse uppfattningen om utdöda djurs liv och leverne, och dessutom vilken fantastisk anpassningsförmåga som reptiler besitter, säger Johan Lindgren.

Under 2012 nyregistrerades närmare 1 000 elbilar, främst laddhybrider, i Sverige. Att fler och fler nu äger och använder elbilar gör det möjligt att i större omfattning än tidigare genomföra användar- och beteendestudier bland denna grupp av förare.

Det är Linköpings universitet och VTI som, i samverkan med Linköpings kommun, Norrköpings kommun och en handfull företag, under de kommande två åren ska driva projektet som finansieras av Energimyndigheten.

– Prioriteringsmönster, upplevelser och attityder hos förarna och ägarna till elfordon är relevanta att undersöka och det är först nu som detta är möjligt tack vare ett ökat elfordonsbestånd, säger Linda Rinaldo, handläggare vid Energimyndigheten.

För att nå målet om fossiloberoende fordonsflotta till 2030 behövs en fundamental omställning av transportsektorn.

– En utökad satsning på demonstration av elfordon ökar definitivt möjligheterna att undanröja hinder för storskalig introduktion av elfordon i Sverige, säger Linda Rinaldo.

Målet är att ta fram och förmedla den kunskap kring beteendefrågor som behövs för att förstå vilka metoder, vilken teknik och vilka styrmedel som behövs för ett storskaligt införande av elfordon när man planerar för framtidens hållbara städer.

– Vi kommer bland annat att utföra omfattande studier av körmönster och smart laddning i verkliga förhållanden, säger Michael Lögdlund, forskningskoordinator på Linköpings universitet, som leder projektet.

– Vi kommer även att koppla detta mot planering av hållbara bostadsområden där Vallastaden i Linköping och Saltängen i Norrköping kommer att stå modeller.

I projektet ska man även utföra simuleringar, beteendestudier och intervjuer med förare av elbilar.

– Tanken är att vi ska studera såväl tjänsteresor som pendlingsresor och även följa upp eventuella förändringsmönster från nybörjare till vana elbilsförare, säger Magnus Hjälmdahl, forskare på VTI.

Från projektets sida ser man framför sig att forskningen kan lägga grunden till en testmiljö i full skala som även kan stå modell för övriga landet. Därför finns också en nära koppling till planeringsarbetet för dels Vallastaden i Linköping, dels Saltängen i Norrköping. Båda områdena är tänkta att stå som förebild för framtidens samhällsbyggande med hållbarhet i fokus.

Tänk dig att du älskar att köra motorcykel. Men så en dag råkar du ut för en olycka. Ditt högerben manglas och det vill sig inte bättre än att två centimeter av ditt lårben pulvriseras.
Hittills brukar det här resultera i titanplattor och -skruvar i lårbenen, eller kanske att lårbenen behöver förlängas i en Ilizarov-ställning.

Framtiden har all potential att se helt annorlunda ut. Forskare vid KTH jobbar nämligen med att utveckla framtidens polymera biomaterial. Material som på olika sätt möjliggör framställning av olika typer av mänsklig vävnad, både i och utanför kroppen. Man kan kraftigt förenklat säga att materialen bildar en tredimensionell byggnadsställning som tillfälligt kan ersätta skadade vävnader i kroppen eller forma ett stöd som cellerna kan växa på utanför kroppen. Beroende av biomaterialets yta växer olika typer av vävnader fram. Det kan vara hud, ben eller till och med olika organ.

Minna Hakkarainen, professor vid institutionen för fiber- och polymerteknologi vid KTH.Den här typen av benvävnad som i exemplet ovan med motorcykelolyckan, har forskare på institutionen för Fiber- och polymerteknologi vid KTH lyckats skapa med hjälp av sina biomaterial.

– Vi har lyckats laga brutna ben på råttor med hjälp av vårt biomaterial. De material vi tillverkar ska stödja cellerna så att de kan växa i och på det. Det kan handla om ett stort hål i benet som annars kan vara svårt att få att läka. Vi fyller hålrummet med en porös tredimensionell matris av biomaterialet, och materialet bryts sedan ner i samma takt som skadan repareras. Det vill säga i samma takt som de nya cellerna växer fram. Materialet är alltså inte passivt utan aktivt, det styr och optimerar bentillväxten, säger Minna Hakkarainen, professor på institutionen för Fiber- och polymerteknologi vid KTH.

Precis som det redan antytts så är potentialen för biomaterialen långt mycket mer omfattande än bara brutna ben. När det kommer till slitna höftleder så genomförs det varje år fler än 12 000 höftledsbyten i Sverige. Runt 2 000 av dem måste göras om på grund av olika komplikationer. Höftledsimplantat håller dessutom bara i 10-15 år på grund av slitage. Men biomaterialet skulle också kunna användas till skapa allt från gomspalter, käkdelar samt blod- och kranskärl. För att nämna några exempel.

Anna Finne Wistrand, lektor vid institutionen för fiber- och polymerteknologi vid KTH.– Vi har hittills jobbat mest med nervgenerering, celltransplantation och benapplikationer. Sedan 2005 har vi jobbat med tandläkare för att skapa ett material som genererar käkben, denna skall hjälpa patienter som inte har tillräckligt med ben i käken för att sätta skruvarna i. Vad vi vill göra nu är att utveckla framtidens polymera biomaterial så att de fungerar som vävnadsmaterial skräddarsytt för olika behandlingar och individer, detta genom att biomaterialen interagerar med biologiskt vävnad på ett önskat och förutsägbart sätt. Här handlar det till exempel om att bygga organ utanför kroppen, organ med samma genuppsättning som den person som organet ska fungera i. Jag är övertygad om att det är möjligt, det handlar främst om när det blir det, säger Minna Hakkarainen.

Ulrica Edlund, universitetslektor vid institutionen för fiber- och polymerteknologi vid KTH.Hon tillägger att behovet är stort och möjligheterna oändliga. Det är inga problem att skapa nya riktigt avancerade biomaterial, det som behövs är ett cellodlingslab så att dessa material kan testas.

Varför är då aktiva vävnader så mycket bättre än passiva implantat?! Jo, för att de hjälper kroppen att läka sig själv. Det är en naturlig lösning.

– Implantat har en viss livslängd. Det finns också risk för att metaller frigörs och sprids i kroppen. Har man något främmande objekt i kroppen, som ett nytt organ, så finns det också en risk att kroppen stöter bort det. Patienten får äta mediciner hela livet för att undvika detta. Sedan finns det etiska aspekter, att folk säljer sina organ på den svarta marknaden. Det finns också en risk att det helt enkelt inte finns några organ när det är dags för implantation, säger Minna Hakkarainen.

KTH är väldigt långt framme inom detta, relativt nya forskningsområde som på allvar började ta fart under det senaste decenniet. Forskare vid KTH har över 30 års erfarenhet inom materialdesign för biomedicinska applikationer, och har även väletablerade samarbeten med sjukhus.

– Kunskap om detta är angeläget eftersom antalet studenter som studerar via Internet ökar. Även inom näringslivet finns ett behov av att kunna erbjuda medarbetare interna utbildningar och kompetensutveckling via olika nätbaserade resurser. Tillgång till god nätbaserad utbildning är också strategiskt viktigt med tanke på en hållbar regional utveckling, säger projektledare och docent Jörgen From på pedagogiska institutionen vid Umeå universitet.

Idag ställs allt större krav på undervisande personal när det gäller att kunna använda informationsteknik. Företag och högskolor måste vara säkra på att kunna erbjuda denna kompetens. Det finns också ett behov av att kunna beskriva den pedagogiska digitala kompetens som behövs för att kunna rekrytera rätt och fortbilda den befintliga personalen.

– De riktlinjer som finns fokuserar på traditionell campusutbildning. Det räcker inte bara med pedagogisk kompetens, med utgångspunkt i campusundervisning, utan den behöver kompletteras med kompetens som är specifik för nätbaserad utbildning, säger professor Michael Uljens vid Åbo Akademi.

Projektet kommer att ta upp vad som innefattas i pedagogisk digital kompetens och hur den kan mätas, bedömas och dokumenteras, samt stärka det gränsregionala samarbetet. Under projekttiden kommer workshops att erbjudas för att utveckla lärares pedagogiska digitala kompetens.

Projektet administreras av Umeå universitet och dess största finansiär är Interreg-programmet Botnia-Atlantica. Projektet startade i april 2013 och pågår till början av år 2014.

Mer information om projektet Pedagogisk digital kompetens finns på:
www.epedagogik.eu

I en avhandling från Uppsala universitet har Clara Iversen, doktorand vid sociologiska institutionen, undersökt socialpsykologiska aspekter av intervjuer med våldsutsatta barn i åldrarna 9-14 år. Studien visar att barn som intervjuas om sina upplevelser av våld i hög grad kan hantera ledande frågor och definiera sina upplevelser. Direkta frågor om svåra ämnen kan därför vara en bra utgångspunkt för att möjliggöra samtal, men ett alltför ensidigt fokus på registerbarhet och vetenskaplighet kan innebära att intervjuaren inte ser hela bilden.

– Det kan till exempel handla om att barnet ger ett svar som frågeformuläret inte tillåter, och då registreras inte svaret. I vissa fall formulerar också barnen om sina svar, för att de ska passa in i mallen, säger Clara Iversen.

Intervjuer används allt mer inom socialt arbete med barn som ett sätt att vetenskapligt grunda bedömningen av barnens behov och utvärdera stödinsatser. I en av artiklarna i avhandlingen, publicerad i British Journal of Social Psychology, analyseras intervjufrågor som syftar till att undersöka barns förmåga att mentalisera; det vill säga deras förmåga att sätta sig in i förövarnas tankar och känslor. Forskning om mentalisering har tidigare hävdat att barn som varit med om traumatiska händelser kan ha problem med att sätta sig in i andras tankar. Denna studie visar dock att mentaliseringsteorin inte tar hänsyn till de moraliska och handlingsmässiga aspekterna av att anta hur någon annan tänker.

I avhandlingen lanseras även begreppet trobarhet (believability) – en kombination av trovärdighet och vetbarhet. För att kunna föreställa oss vad andra tänker krävs att vi både tolkar de signaler som sänds ut och att vi kan lita på dem – de behöver vara trobara.

– Eftersom barn som utsatts för våld sällan ser sina förövare som trobara påverkar detta barnens svar i intervjuerna på sätt som ligger utanför teorins ramar. Studier av intervjuinteraktion kan därför utveckla vår förståelse för vad som står på spel när det handlar om svåra ämnen, och öka lyhördheten för barns svar i dessa intervjuer, säger Clara Iversen.

I munhålan finns över 700 stycken identifierade bakteriearter som bidrar till den mikrobiella orala biofilmen, även kallad tandplack. Nybildade plack innehåller vanligtvis snälla bakterier som inte orsakar sjukdom, men om placken får växa ostört kommer sjukdomsframkallande bakterier att ansluta sig till biofilmen, med karies eller tandlossning som följd.

Streptokocker är ett bakteriesläkte där en del arter har munhålan som hemvist och bakterierna kan ofta hittas tidigt i plack. För att kolonisation av munhålan ska ske måste bakterierna snabbt binda till värdmolekyler för att förhindra att de sväljs ner. Därför har bakterier ytprotein som används för vidhäftning.

Åsa Nylander, doktorand vid institutionen för odontologi, Umeå universitet, har studerat tre ytproteiner på tre olika arter av streptokocker. S. gordonii är en snäll bakterie som inte orsakar några sjukdomar, men den kan indirekt bidra till tandlossning genom att patogena bakterier kan binda till proteinstrukturer på dess yta. S. mutans producerar syra som fräter sönder emaljen vilket leder till karies. S. pyogenes är inte specifik för munhålan utan den återfinns vanligtvis i andningsvägarna. Den kan bland annat orsaka halsfluss, vissa hudinfektioner och även svåra infektioner, vilket ligger bakom att den ibland kallas för en ”köttätande bakterie”.

Trots att S. mutans ytprotein SpaP och S. pyogenes ytprotein AspA vistas i vitt skilda miljöer är de nästan identiska. Åsa Nylander har visat att S. gordonii Sgo0707 binder till kollagen samt till de celler som bekläder munhålan, så kallade keratinocyter. Genom att kristallisera proteinerna kan de bestrålas av röntgenstrålar, vilket gör att man få fram den tredimensionella strukturen av proteinerna. Enligt Åsa Nylander kan strukturen på proteiner både påvisa tänkbara proteinfunktioner, men också vara en viktig del i potentiell läkemedelsdesign.

FAKTA
Avhandlingen har publicerats elektroniskt: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-78920.
Den 12 september försvarar Åsa Nylander, institutionen för odontologi, sin avhandling med den svenska titeln Strukturella och funktionella studier av ytadhesin på streptococcus. (Engelsk titel: Structural and functional studies of streptococcal surface adhesins). 
Opponent: Maria Selmer, docent och universitetslektor vid institutionen för molekylärbiologi; struktur och molekylärbiologi, vid Uppsala universitet. Huvudhandledare: Karina Persson.

Susanne Tafvelin, Umeå universitet, har studerat ledarskapsprocesser i socialtjänsten med fokus på ett transformellt ledarskap, som bygger på att ledaren med hjälp av visioner och genom att vara en förebild inspirerar personalen att prestera utöver förväntan. Tidigare studier har visat att transformellt ledarskap leder till ökad prestation och välmående.

– Min analys visar att detta kan bero på att ledaren verkligen påverkar arbetsklimatet, då upplevelsen av ett innovativt klimat som berikar förklarade varför ett transformellt ledarskap gav högre skattningar av välmående säger Susanne Tafvelin.

Studierna som bygger på enkäter med personal och intervjuer med chefer i en socialtjänst i en kommun i norra Sverige, identifierar även faktorer som kan underlätta och öka effekten av ledarskapet.

– Anställda som hade arbetat under en transformell ledare under en längre tidsperiod (mer än 1,5 år) upplevde högre engagemang och rolltydlighet än anställda som haft en transformell ledare kortare tid eller haft en ledare som inte var transformell. Detta visar på vikten av tid och fördelen med att låta chefer leda samma personalgrupp under en längre tidsperiod.

Studierna visar även att personal som upplevde socialt stöd från kollegor i kombination med en transformell ledare var de som var mest engagerade i sitt arbete.

– Personalen spelar en viktig roll i ledarskapsprocessen. Socialt stöd tar tid att utveckla och även här pekar resultaten på vikten av stabila relationer i arbetslivet, säger Susanne Tafvelin.

Faktorer som kan hindra chefer från att utöva ett transformellt ledarskap identifierades också.  En intervjustudie med nyrekryterade chefer visar att dessa chefer visserligen strävade efter ett transformellt ledarskap men upplevde att en hierarkisk organisationsstruktur, återkommande organisationsförändringar och bristande arbetsmiljö för cheferna hindrade dem från att utöva det ledarskap man tänkt sig. Resultaten visar även att dessa hinder istället resulterade i ett passivt och frånvarande ledarskap bland de intervjuade cheferna.

FAKTA
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-79335

Fredagen den 13 september försvarar Susanne Tafvelin, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Den transformella ledarskapsprocessen: förutsättningar, mekanismer och utfall i socialtjänsten, engelsk titel: The transformational leadership process: Antecedents, mechanisms, and outcomes in the social services.
Fakultetsopponent är Karina Nielsen, Univeristy of East Anglia, UK.

Det är en forskargrupp under ledning av professor Gerhard Andersson vid Linköpings universitet som ska utvärdera ett kombinerat stresshanterings- och ledarskapsprogram, iSTRESS. I vintras testades programmet på en mindre grupp chefer vid SJ med lovande resultat. Utifrån dessa tas det internetbaserade programmet nu fram.

– Vår forskargrupp har tidigare undersökt stresshantering via internet med lovande resultat, säger Gerhard Andersson. Det nya nu är att vi riktar oss till gruppen mellanchefer, samt att vi kombinerar ett stresshanterings- och ledarskapsprogram. Oss veterligen har ingen liknande studie gjorts tidigare.

Arbetsrelaterad stress orsakar betydande problem för många individer och rehabilitering av stressrelaterad ohälsa är kostsamt för samhället. Stressrelaterad ohälsa, specifikt utmattningssyndrom, tycks vara speciellt vanliga bland individer med ansvar för andra människor. Särskilt drabbade, enligt Socialstyrelsen, är mellanchefer och personal inom vård, skola och omsorg. Tidigare forskning har visat att kognitiv beteendeterapi (KBT) är effektivt vid arbetsplatsrelaterade stressproblem.

2012 deltog en mindre grupp chefer vid Trafikledningen på SJ i en förstudie. Pilotstudien genomfördes i vintras då många tåg ställdes in på grund av snöoväder. Cheferna valde själva om de ville delta i ett stresshanteringsprogram eller i en ledarskapsutbildning under fyra veckor. Trots hög arbetsbelastning indikerar resultaten att de som deltog i stresshanteringsprogrammet minskade sin stress under utbildningen. Samtidigt ökade den upplevda arbetstrivseln och förmågan att ge feedback bland de chefer som deltog i ledarskapsutbildningen. Resultaten är preliminära och bygger på en liten grupp deltagare, varför de ska ses som en indikation snarare än en slutsats.

I början av oktober startar den större internetbaserade studien. Forskargruppen söker nu 120 arbetsledare eller mellanchefer och som vill delta. För mer information och anmälan besök projektets hemsida på www.istress.se.

Jämförelsen mellan bilbarnstolar och bälteskuddar är en av många frågor som kommer att diskuteras av en grupp internationella barnsäkerhetsforskare. De samlas i Göteborg på ett seminarium som ordnas av trafiksäkerhetscentrumet Safer på Chalmers, för att behandla det senaste inom barnsäkerhet i bil.

Forskarna är idag överens om att den vedertagna metoden med bakåtvänd bilbarnstol är den säkraste för barn upp till 4 år. Men för barn mellan 4 och 12 år har de senaste årens utveckling inte riktigt gått åt rätt håll. Det säger Lotta Jakobsson, som är adjungerad professor på Chalmers och teknisk specialist på Volvo Personvagnars säkerhetsavdelning.

Man har ansett att framåtvända bilbarnstolar är säkrare än vanliga bälteskuddar. Det har lett till att många stora tillverkare har slutat med bälteskuddar, och det går oftast inte att köpa dem i specialiserade barnbutiker längre. Men i vissa fall är en bälteskudde faktiskt det bästa.
Detta gäller till exempel de längsta barnen i åldersspannet 4 till 12 år, enligt en rapport av Lotta Jakobsson och hennes kolleger. För kortare barn beror det på bilens eget säkerhetssystem och på barnets beteende om bilbarnstol eller bälteskudde är det bästa.

– En klumpig stol kan till exempel vara obekväm för barnet, och då kommer det inte att sitta så som det är meningen i stolen, vilket försämrar säkerheten, säger Lotta Jakobsson.

Både barn och bilar är olika, och skyddet behöver vara anpassat till den individuella situationen.
En annan anledning till att bilbarnstolar kan vara mindre säkra är att barnets huvud placeras längre fram med dem än med bälteskuddar. Det minskar sträckan som huvudet kan kastas framåt utan att slå i sätet framför vid en krock.

Det handlar om att hitta en balans mellan flera olika faktorer. Klart är i alla fall att barn behöver någon form av extrasits ända upp till 12 år. Forskning har visat att barn i åldern 9 till 12 år klarar sig sämre vid olyckor än barn i åldern 4 till 8 år, vilket beror på att de oftare sitter direkt på sätet.

FAKTA
Seminariet Child occupant protection – latest knowledge and future opportunites arrangeras av Chalmers-centrumet Safer, och samlar barnsäkerhetsforskare från Chalmers, Autoliv och Volvo Personvagnar samt internationella forskare från Nordamerika, Europa och Australien.

Exempel på frågor som kommer att diskuteras: Är det säkrast för en 10-åring att använda samma sorts bilbarnstol som en 4-åring? Barn rör sig i bilen, hur påverkar det säkerheten? Är det till exempel farligt att hänga framåt och spela på en surfplatta under färd? Fokus är barn i åldrarna 4-12 år och hur olika aktörer kan samverka.

Journalister är välkomna att delta på seminariet.