Perifer neuropati är en vanlig komplikation vid diabetessjukdom och är även den vanligaste formen av perifer neuropati i världen. Perifer diabetesneuropati ger besvär orsakade av diffusa skador på nerver och kännetecknas oftast av känselbortfall, smärta, och svaghet i armar och ben. Det pågår för närvarande en debatt om huruvida perifer neuropati kan förekomma innan diabetessjukdomen har debuterat, det vill säga i ett pre-diabetesskede, som vid nedsatt glukostolerans (impaired glucose tolerance: IGT).

Kaveh Pourhamidi visar i sin avhandling att nervfunktion och förekomst av perifer neuropati inte skiljer sig väsentligt mellan individer som har nedsatt glukostolerans och de som inte har det. Därför anser han att det är tveksamt att perifer neuropati skulle vara en följd av nedsatt glukostolerans, vilket också gör att han inte heller förspråkar omfattande kontroller av perifer neuropati hos personer med nedsatt glukostolerans.

Kaveh Pourhamidi anser istället att andra faktorer än högt blodsocker kan vara viktiga vid utveckling av perifer neuropati. Exempelvis är nervskyddande molekyler goda kandidater för vidare utredning. Det är möjligt att defekta nervskyddande mekanismer eller nedsatta nervskyddande faktorer skulle kunna förklara utvecklingen av perifer neuropati hos individer med diabetes.

Heat shock protein 27 (HSP27) är ett protein och en antioxidant som i djurstudier har visat sig spela en viktig roll i nervcellernas överlevnad och utveckling. Enligt Kaveh Pourhamidi är höga HSP27-koncentrationer förknippade med välfungerande nervfunktioner hos människor. De studier han har genomfört visar att patienter med diabetes hade lägre HSP27-koncentrationer än icke-diabetiker, och en försämring av nervfunktionen korrelerade med en minskning av HSP27-koncentrationer i blodet över tid hos typ 1 diabetiker.

– Fynden talar för att diabetiker har ett otillräckligt skydd av perifera nerver. HSP27 kan vara en viktig överlevnadsfaktor av nerver hos människan. En minskning av HSP27-koncentrationer, avsett orsak, kan innebära en relativ sårbarhet för nerver hos patienter som löper risk att utveckla perifer neuropati, exempelvis patienter med diabetes, säger Kaveh Pourhamidi.
Han anser därför att fynden från avhandlingen är en rimlig utgångspunkt för framtida forskning med syfte att hitta sjukdomsmodifierande läkemedel som kan vända eller stoppa utvecklingen av perifer neuropati.

Ytterligare resultat som Kaveh Pourhamidi visar i sin avhandling är att biotesiometern är ett användbart kliniskt verktyg för att identifiera perifer neuropati i rutinsjukvård. Kvantifiering av nerver längst ut i huden via hudbiopsier i kombination med metoder som mäter vibrationssinnet, såsom biotesiometern, ökar den diagnostiska användbarheten av att identifiera perifer neuropati.

FAKTA
Avhandlingen är publicerad elektroniskt; http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-79469.

Den 12 september försvarar Kaveh Pourhamidi, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med den svenska titeln: Perifer nervfunktion – metabola faktorer, klinisk undersökning och heat shock protein 27. (Engelsk titel: Peripheral nerve function – metabolic features, clinical assessment, and heat shock protein 27). 
Opponent: Svein-Ivar Mellgren, professor, Universitetet i Tromsö. Huvudhandledare: Olov Rolandsson.

Kaveh Pourhamidi är 28 år, född i Teheran, Iran och uppvuxen i Borås. Han tog läkarexamen vid Umeå universitet 2011 och arbetar nu som AT-läkare på Södra Älvsborgs Sjukhus. Sina avhandlingsstudier har han bedrivit sedan 2009 vid institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin, Allmänmedicin, Umeå universitet.

Virus består av ett tunt proteinhölje och innanför ligger dess arvsmassa, generna. Det har länge funnits en teori om att virus har ett högt tryck inombords på grund av att de är så fullpackade med genetiskt material. Trycket gör att de kan infektera en cell genom att skjuta in sina gener i hög fart. Cellen luras då att bli en liten virusfabrik som producerar nya virus så att de blir fler och fler. Ingen har dock lyckats mäta det inre trycket hos ett virus som kan infektera människor förrän nu.

Biokemisten Alex Evilevitch från Lunds universitet har tillsammans med amerikanska kolleger mätt trycket inuti herpesviruset HSV-1 (herpes simplex virus 1). Studien är publicerad i Journal of the American Chemical Society, JACS.

– Trycket förklarar hur alla åtta kända herpesvirus som infekterar människor injicerar sina gener i våra celler, säger Alex Evilevitch.

Detta inkluderar både de två vanliga herpesformer som ger munsår och könsherpes, men också Varicella zostervirus som ger vattkoppor och bältros, och Epstein-Barrvirus som leder till körtelfeber, samt virus som kopplas samman med olika former av cancer.

Alex Evilevitch har i tidigare studier även visat att bakteriofager, virus som infekterar bakterier, har ett högt inre tryck. Bakteriofager och den typ av virus som herpesviruset tillhör skildes åt i evolutionen för miljarder år sedan, men har ändå bevarat samma tryckdrivna metod att skjuta in sina gener. Därför tycks det röra sig om en nyckelmekanism för virusinfektion, menar Evilevitch.

Upptäckten kan leda till nya läkemedel. De mediciner som finns för att motverka virusinfektioner idag är väldigt specialiserade och om viruset muterar, vilket händer ofta, kan medicinen bli mindre verksam. Lyckas man däremot utveckla en behandling som sänker trycket innanför virusets hölje skulle man troligtvis kunna motverka många olika typer av virusinfektioner med en och samma medicin. Dessutom skulle medicinen fungera även om viruset muterar eftersom mutationerna inte påverkar virusets inre tryck.

– Resultatet av den aktuella studien är ett första steg mot målet att utveckla ett sådant läkemedel och vi har redan positiva preliminära data som visar att herpesinfektionen kan stoppas. Det känns riktigt bra att veta att den här forskningen kommer att bidra till att kämpa mot hittills obotliga virusinfektioner, säger Alex Evilevitch.

FAKTA
Studien är finansierad med medel från Vetenskapsrådet, National Science Foundation och National Institutes of Health (NIH).

Alex Evilevitch är docent/universitetslektor och VR särskild forskare vid Centrum för molekylär proteinvetenskap vid Kemiska institutionen, Lunds universitet. Han är även anställd vid Carnegie Mellon University i Pittsburgh, USA.

Reumatoid artrit är en kronisk ledsjukdom som innebär inflammationer i kroppens leder. Sjukdomen drabbar framför allt kvinnor och ger smärta, ökad trötthet och nedsatt fysisk kapacitet med svullna, ömma leder.

– När kroppskontakt medför smärta och det är svårt att hitta bekväma ställningar är det lätt att närheten i relationen går förlorad. Som sjukgymnast går det att stödja patienter att förbättra sitt sexliv genom att motivera dem att öka mängden fysisk aktivitet som förbättrar deras fysiska kapacitet och rörlighet, säger Kristina Areskoug-Josefsson.

Patienterna i studien upplevde ett starkt samband mellan sjukgymnastik och förbättrad sexuell hälsa. De tyckte även att sjukgymnastiken gav dem självförtroende och en ökad tillfredsställelse med sin kropp, vilket påverkade sexlivet positivt. Kristina Areskoug-Josefsson menar att sambandet mellan sjukgymnastik och förbättrad sexuell hälsa måste bli tydligare inom vården, men det är sällsynt att vårdpersonal diskuterar behandlingar med sina patienter utifrån detta perspektiv:

– Det är ett tabubelagt ämne och många inom vården känner tveksamhet till att fråga patienter om deras sexuella liv. Eller så känner personalen att de har otillräcklig utbildning inom området, förklarar Kristina Areskoug-Josefsson.

För att förbättra bemötandet av patienter med reumatoid artrit och identifiera sexuell problematik har Kristina Areskoug-Josefsson utvecklat ett frågeformulär som kan användas vid behandling av personer med ledgångsreumatism.

– Målet är att frågor om sexualitet ska finnas med i de standardformulär som sjukgymnaster använder när de lägger upp ett sjukgymnastiskt program. Då kan vi förbättra omhändertagandet av patienterna, avslutar Kristina Areskoug-Josefsson.

FAKTA
Kristina Areskoug-Josefsson disputerar i ämnet vårdvetenskap med inriktning sjukgymnastik den 13/9. Avhandlingens titel: Sexual health in Rheumatoid arthritis – a physiotherapeutic approach.

Bergsregnskogarna i Etiopien minskar ständigt i area på grund av expansion av åkermark. I en studie som nyligen publicerats i den ansedda tidskriften Conservation Biology visar Kristoffer Hylander från Stockholms universitet och hans medförfattare att expansionen av jordbruksmark in i skogsområdena varierar med höjd över havet. Det visar sig att avskogningen har gått mycket långsammare där kaffe odlas i skuggan av träd på 1500-2000 meter över havet än på högre höjder i landskapet där det är för kallt för kaffe att växa.

Studien visar hur många små beslut över lång tid och stor yta har påverkat utvecklingen av skogstäcket i hela landskapet och att kaffe har spelat och spelar en nyckelroll. Enligt ett flertal andra studier finns dock stora hot mot skogarna även på altituder där kaffe kan växa. Kaffeodlingen i dessa skogar påverkar mångfalden av växter och djur negativt, även om många träd lämnas kvar som skugga. Det finns även ett ökat intresse för att exploatera dessa skogar för mer storskalig kaffeproduktion i form av moderna kaffeplantager.

– Kaffeproduktion i Etiopien är positivt för biologisk mångfald i och med att avskogningen bromsas på altituder där kaffe kan växa, men också negativt i och med att dessa skogar också exploateras i hög grad, om än inte lika drastiskt, säger Kristoffer Hylander vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.

Eftersom kaffe är en så stor produkt på världsmarknaden kan produktionen av kaffe ge mycket storskaliga effekter på lokal och regional biodiversitet. Många av de kaffeproducerande länderna har en unik och hotad biodiversitet, men också en befolkning beroende av inkomsterna från kaffeproduktionen.

– Det är viktigt att alla aktörer i kaffebranchen ökar sin kunskap om kaffets både positiva och negativa påverkan på tropisk biodiversitet. En sådan insikt är viktig att ha för att på bästa sätt kunna ta vara på möjligheterna att kombinera kaffeproduktion och bevara biodiversitet, säger Kristoffer Hylander.

Artikel i tidskriften Conservation Biology: Effects of coffee management on deforestation rates and forest integrity

Tidigare hade man uppfattningen att havet är fritt och att den genetiska blandningen är stor. Men forskarna får alltmer klart för sig att fiskar och andra marina arter är uppdelade i lokala bestånd som inte blandar sig särskilt mycket.

– Genetiska studier visar att många marina arter är avgränsade på samma sätt som organismer på land, säger Carl André, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Torsk lever i lokala bestånd
Nyligen har forskarna kartlagt arvsmassan, den kompletta DNA-koden, hos ett antal fiskarter, däribland torsk. Kartläggningen kan användas på olika sätt, dels för att studera spridning och utbyte mellan olika bestånd, dels genom att se på likheter och skillnader i arvsmassan.

– Ju större skillnaderna är i arvsmassan hos torsk från olika lokala populationer desto mindre utbyte finns det mellan bestånden. Man kan se det som att varje fisk har ett unikt fingeravtryck som kan jämföras med andras, säger Carl André.

Forskarna kan också undersöka om torsken är genetiskt anpassad till den lokala miljön.

– Östersjötorsken har en rad sådana unika anpassningar som är genetiskt fixerade, till exempel så flyter äggen mycket högre upp i vattnet jämfört med till exempel skageracktorsken, säger Carl André.

Genetisk mångfald viktig för tillgången på fisk
Det är viktigt att behålla genetisk mångfald och ta hänsyn till lokala bestånd när man förvaltar fiskbestånd. I Kanada har man sett att olika lokala laxbestånd levererar fisk olika år. Att olika små lokala fiskbestånd finns kvar är alltså viktigt för fisket sett ur en rent ekonomisk synvinkel.

– Försvinner bestånd drabbas fisket. Många av de mindre fjordarna utmed Västkusten hade förr lokala fiskbestånd som nu är borta, säger Carl André.

Presenterar forskningen på Forskardagen
Carl Andrés forskningsresultat presenteras för biologer och miljövetare vid Göteborgs universitet under ett av 25 seminarier på den årliga forskardagen den 10 september på Wallenberg centrum. Under forskardagen samlas ett hundratal forskare från Institutionen för biologi och miljövetenskap för att få insyn i varandras forskningsfält.

Förlossningsasfyxi innebär att barnet i samband med födseln drabbas av en kombination av syrebrist och nedsatt blodförsörjning. Om asfyxin är allvarlig kan barnet utveckla symtom på hjärnskada, så kallad hypoxisk ischemisk encefalopati.

Hos några är skadan så allvarlig att barnet avlider, bland de som överlever är risken hög för att utveckla neurologiska handikapp som cerebral pares, epilepsi och utvecklingsstörning.

Som ett komplement till annan symtomlindring behandlas asfyxi genom att barnets kroppstemperatur sänks till 33–35 grader under upp till 72 timmar, antingen genom kylning av huvudet eller av hela kroppen. Det är dock bara ett av åtta barn som kylbehandlas som klarar sig från långsiktiga hjärnskador.

Under ledning av docent Marcela Pekna har forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet utfört försök på möss där de injicerat en särskilt molekyl (peptid) kallad C3a, en timma efter asfyxi. Försöken visar att möss som fick injektionen i färre fall uppvisade inlärningsproblem när de testades en månad senare, än de möss som inte fick C3a-peptiden.

– Molekylen hör till en särskild del av kroppens medfödda immunförsvar kallad komplementsystemet, som skyddar oss mot sjukdomsframkallande bakterier. Vår studie visar att systemet också medverkar i skyddet av den växande hjärnan, vilket gör det till ett högintressant mål för behandling av förlossningsasfyxi, säger Marcela Pekna.

Forskarna förbereder nu studier där olika sätt av behandling med C3a-peptiden ska testas på möss efter asfyxi eller stroke. Forskarnas förhoppning är att denna forskning ska leda till nya mediciner för att mildra neurologiska skador hos nyfödda barn och förbättra funktionsåterkomst hos strokepatienter.

Studien Receptor for complement peptide C3a: a therapeutic target for neonatal hypoxic-ischemic brain injury publicerades i tidskriften The FASEB Journal den 2 september.

FAKTA
Vid mycket svår förlossningsasfyxi kan barnet drabbas av så kallad akut hjärnpåverkan eller hypoxisk-ischemisk encefalopati. Detta tillstånd orsakas av störningar i blodflödet och syretillförseln till hjärnan före eller under födseln. Hypoxisk-ischemisk encefalopati förekommer i 1-2 fall av 1 000 födda barn och ungefär vart fjärde barn dör eller utvecklar neurologiska handikapp. Införande av kylbehandling av barn med hypoxisk-ischemisk encefalopati är ett stort steg framåt och innebär att signifikant fler barn överlever utan handikapp.

Skolbarn i åldern 11-15 år som växelbor hos sina föräldrar rapporterar i något högre grad olika hälsobesvär som exempelvis ont i magen, ont i huvudet eller svårt att sova samt ett något lägre välbefinnande.

– För att förklara skillnaderna i utfallet mellan de olika familjekonstellationerna krävs det mer forskning, den här studien förklarar inte eventuella orsakssamband, säger Åsa Carlsund, doktorand vid Avdelningen för omvårdnad. 

Avhandlingens syfte har varit att studera barns mentala hälsa med fokus på familjekonstellationer, i första hand familjer som lever i växelvis boende, det vill säga när barnen bor varannan vecka hos sina föräldrar. För 20 år sedan bodde bara någon enstaka procent av barnen till separerade föräldrar växelvis med både mamman och pappan, i dag gör cirka 30 procent det.

Kommunikation mellan barn och förälder har undersökts som en påverkande faktor vad gäller barnens hälsa i olika familjetyper. Resultaten tyder på att kommunikationen mellan förälder och barn i ett växelvis boende inte nämnvärt skiljer sig jämfört med den i familjer med sammanboende föräldrar.

Avhandlingen visar också att femtonåringar som växelbor hos sina föräldrar rapporterade en något förhöjd risk för att röka och ha varit berusad jämfört med 15-åringar i familjer med sammanboende föräldrar.

– Även om studien visar på ett något sämre hälsoutfall bland barn som växelbor, så finns det förstås stora fördelar med att ha tillgång till båda föräldrarna, säger Åsa Carlsund.

I en delstudie beskriver föräldrarna sina upplevelser av första tiden av växelvis boende som omtumlande och osäker för barnen, men efter en tid upplevde föräldrarna att barnen funnit sig tillrätta. Konflikter och kommunikationsproblem hos föräldrarna beskrevs som de tydligaste negativa effekterna för barnens mentala hälsa. Överlag beskrev föräldrarna sina barn som nöjda med hur växelvis boende fungerade.

FAKTA
Resultaten baseras på enkätundersökningen ”Svenska skolbarns hälsovanor” där 11 000 barn i åldern 11-15 år har ingått, samt en intervjustudie med föräldrar från Jämtlands län.
Åsa Carlsund vid Mittuniversitetet, Avdelningen för omvårdnad i Östersund försvarar 13 september avhandlingen ” Childrens Mental Health – with focus on family arrangements”.

Studien, som publicerats i Nature Biotechnology, visar också att samma tillväxtfaktor fick det att bildas ett litet antal nya hjärtmuskelceller i hjärtat.

– Det här är första steget till att börja använda hjärtat som en fabrik för att producera tillväxtfaktorer för en specifik grupp av stamceller och det tyder på att nya hjärtdelar kan bildas utan att man tillför några nya celler till hjärtat, säger Kenneth Chien, professor vid Karolinska Institutet och Harvard University, som lett forskargruppen bakom studien.

Studien baseras på en annan studie från Chiens forskargrupp som nyligen publicerades i vetenskapstidskriften Cell Research. Den studien visade att VEGFA, en tillväxtfaktor för blodkärlens endotelceller i hjärtat hos vuxna individer, också kan fungera som en omkopplare som får stamcellerna i hjärtat hos foster att bilda kranskärl istället för muskler. För att få hjärtat att tillverka VEGFA använde forskarna bakom den aktuella studien i Nature Biotechnology en ny teknik där syntetiskt budbärar-RNA (mRNA) som kodar för VEGFA injiceras i muskelcellerna. Detta får muskelcellerna att producera en kort puls av tillväxtfaktorn. mRNAt är syntetiskt modifierat så att det undgår kroppens naturliga försvarssystem, där icke-modifierat mRNA stöts bort och bryts ner som om det vore ett invaderande virus.

Studien, som alltså är gjord på möss, visar att det bara behövs en enda puls av VEGFA för att påverka hjärt-stamcellerna om den kan levereras till exakt det ställe i hjärtat där stamcellerna finns. Effekten är dessutom långvarig vilket visas genom en märkbart förbättrad överlevnad hos de möss som fick en dos av syntetiskt mRNA inom 48 timmar efter hjärtinfarkt. De långsiktiga effekterna beror troligen på att stamcellerna i hjärtat programmeras om till att bilda blodkärl istället för den ärrvävnad som normalt bildas efter en hjärtinfarkt.  

– Det här för oss närmare kliniska studier av metoden för att återbilda blodkärl med ett enda kemiskt ämne utan att behöva injicera några nya celler i hjärtat, säger Kenneth Chien.

Samtidigt påpekar han att metoden fortfarande är i en tidig fas och att mycket forskning ännu återstår. Framför allt måste tekniken för att tillföra mRNA till hjärtat via en vanlig kateter utvecklas. Innan metoden kan börja testas på människor, krävs också ytterligare försök på djur.

FAKTA
Teknikplattformen har utvecklats av Moderna Therapeutics, ett företag som Kenneth Chien varit med och grundat.  Ett nyligen tillkännagivet samarbete med AstraZeneca syftar till att föra utvecklingen av mRNA-terapin till klinik. Finansiering har även erhållits från bland annat amerikanska National Institutes of Health (NIH) och Croucher Foundation.

Publikation: ‘Modified mRNA directs the fate of heart progenitor cells and induces vascular regeneration after myocardial infarction’, Lior Zangi, Kathy O Lui, Alexander von Gise, Qing Ma, Wataru Ebina, Leon M Ptaszek, Daniela Später, Huansheng Xu, Mohammadsharif Tabebordbar, Rostic Gorbatov, Brena Sena, Matthias Nahrendorf, David M Briscoe, Ronald A Li, Amy J Wagers, Derrick J Rossi, William T Pu & Kenneth R Chien, Nature Biotechnology, online 8 September 2013, DOI: 10.1038/nbt.2682.

I början av 1990-talet förlängdes de yrkesinriktade linjerna på gymnasiet från två till tre år. Eleverna på yrkeslinjerna fick då fler allmänna teoretiska ämnen. Förändringen motiverades bl.a. av arbetslivets ökade krav på generell kunskap och flexibilitet. Rapportförfattaren Caroline Hall studerar vad som hänt med elever som deltog i en försöksverksamhet med förlängda yrkeslinjer i slutet av 1980-talet. De tidigare eleverna följs upp under lågkonjunkturen 2008-2010 när de var 34–40 år gamla. Hon finner att de som började en treårig yrkeslinje på lång sikt inte verkar ha klarat sig bättre på arbetsmarknaden än de som gick en tvåårig yrkeslinje.

Högre arbetslöshet bland personer med låga grundskolebetyg
Bland dem som hade haft låga betyg från grundskolan tycks risken för arbetslöshet som vuxen istället öka som en följd av att ha börjat den längre utbildningen. Mönstret är tydligast bland pojkarna. Sannolikheten att vara arbetslös minst 180 dagar under 2008–2010 ökade med 5,2 procentenheter
i denna grupp. Även sannolikheten att vara arbetslös ett helt år ökade signifikant för pojkar med låga grundskolebetyg som börjat treåriga linjer.

– Det kan tyckas förvånande att en längre och mer generell utbildning ökade risken för arbetslöshet, säger Caroline Hall. Vi vet dock sedan tidigare att just elever med låga grundskolebetyg oftare hoppade av när yrkeslinjerna blev längre. Det är troligen därför jag ser att risken för arbetslöshet ökar.

Utvärdering av en försöksverksamhet 
Rapportförfattaren utvärderar en försöksverksamhet med förlängda yrkeslinjer i gymnasieskolan som fanns i ett stort antal kommuner 1988-1990. Yrkeslinjerna i försöket påminde mycket om de som infördes efter reformen. I rapporten jämförs elever från kommuner som deltog i försöket i
olika utsträckning. Alla personer som började en yrkeslinje under 1986–1990 ingår i studien.

FAKTA
IFAU-rapport 2013:16 Medförde längre och mer generella yrkesprogram en minskad risk för arbetslöshet? är skriven av Caroline Hall. Rapporten är en sammanfattning av IFAU Working paper 2013:17.

Regeringens ambition är att göra vägtrafiken oberoende av fossila drivmedel. Man har därför gett utredningen om Fossilfri FordonsFlotta 2030 (FFF) i uppgift att ta fram en strategi om hur detta kan åstadkommas. Utredningen studerar ett antal möjligheter att minska utsläppen. En tänkbar del i en sådan strategi är att förmå bilister byta till kollektiva färdmedel. Vi har därför fått utredningens uppdrag att göra en bedömning av kollektivtrafikens roll i ljuset av önskemålet om minskade utsläpp av klimatgaser. Arbetet genomförs också mot bakgrund av att branschen (representanter för regionala huvudmän, operatörer och statliga myndigheter) har som mål att fördubbla antalet resenärer mellan 2006 och 2020.

Kollektivtrafiken, i första hand tågpendling i och kring större städer, har ökat under ett antal år. Samtidigt ökar kostnaderna och som ett resultat har taxorna höjts snabbare än inflationen samtidigt som skattebetalarnas nota ökat ännu snabbare. År 2011 står skattemedel för mer än hälften av kollektivtrafikens kostnader på 34 miljarder kronor.

En utgångspunkt för att bedöma kollektivtrafikens framtida utveckling ges av en prognos Trafikverket tagit fram som underlag för den långsiktiga infrastrukturplaneringen. Prognosen baseras på förutsättningar om hur inkomster, befolkning, sysselsättning och priser utvecklas mellan 2010 och 2030.

Trafikverkets bedömning är att lokal och regional busstrafik ökar med fyra, och pendeltågstrafiken med 32 procent. Eftersom bilanvändningen samtidigt ökar med 39 procent minskar kollektivtrafikens andel av det motoriserade resandet. Personbilstrafikens utsläpp av klimatgaser är därför större år 2030 än i dag.

I vår rapport behandlas ett antal tänkbara åtgärder för att öka resande med buss och pendeltåg och därmed begränsa utsläppen. Det handlar om styrmedel som de regionala kollektivtrafikmyndigheterna förfogar över (biljettpris, linjedragning, antal avgångar med mera), om kommunernas möjlighet att använda plan- och bygglagstiftningen för att gynna kollektivtrafiken liksom om åtgärder som riksdagen kan besluta om (priset på bilismen i form av exempelvis drivmedelsskatter och avdragsregler).

Genomgången identifierar ett betydande antal brister och rena felaktigheter i den statistik som beskriver svensk kollektivtrafik. Kunskapen om effekterna av olika styrmedel och om förklaringar till kostnadsökningen är otillräcklig. Sammantaget är det därför svårt att i dagsläget ge rekommendationer om hur kostnadsökningen kan bromsas och hur fler kan lockas att använda kollektiva färdmedel.

I frånvaro av systematiska svenska studier av effekterna av olika styrmedel förlitar vi oss i två räkneexempel på resultat från andra länder. Det ena exemplet utgår från att fördubblingsprojektet lyckas och syftar till att bedöma hur stora miljövinsterna i så fall blir. Om antalet personkilometer med kollektivtrafik fördubblas mellan 2010 och 2030 skulle utsläppen av CO2 från personbilstrafiken fortfarande öka men ökningen skulle vara cirka sex procent lägre än i Trafikverkets prognos. Utsläppen är då 15 i stället för 16 miljoner ton CO2 vilket betyder att ett fördubblat kollektivt resande skulle ge ett mycket begränsat bidrag till regeringens ambitioner om fossilfri fordonsflotta år 2030.

Förklaringen är att kollektivtrafiken utgör en liten del, och bilismen en väldigt stor del av det totala transportarbetet i utgångsläget. Även om alla nya kollektivtrafikresenärer skulle vara tidigare bilister är effekten på bilresandet liten.

I ett andra räkneexempel studeras frågan från motsatt perspektiv: Hur stora skulle effekterna för kollektivtrafiken bli av tre samtidiga politiska förändringar? Skatten på drivmedel höjs så att drivmedelspriset är 50 procent högre år 2030 jämfört med 2010; avdragsrätten för kostnaden för arbetsresor tas bort; och kollektivtrafiktaxan sänks med 25 procent.

Utbudet av buss- och pendeltågstrafik behöver öka med 18 procent för att ta hand om det ökande antalet resenärer. I kombination med de tre förändringarna av styrmedel skulle resandet med kollektivtrafik öka med 44 procent. Detta ligger långt under ambitionen bakom fördubblingsmålet. Dessutom fortsätter biltrafiken att öka, men i räkneexemplet med 19 i stället för med 32 procent till år 2030. De förhållandevis kraftiga politiska förändringarna i räkneexemplet är därför otillräckliga för att nå målet om en fossilfri fordonsflotta år 2030. Eftersom trafikutbudet behöver öka blir det också dyrbart.Också andra samhällsförändringar kan bidra till ett ökat kollektivt resande.

Vi redovisar exempelvis studier av konsekvenserna av en förändrad bebyggelsestruktur. Eftersom det krävs dramatiska förändringar av lokalisering av boende och arbetsplatser för att påverka det kollektiva resandet, och eftersom bebyggelsestrukturen förändras långsamt, har detta begränsad betydelse för möjligheten att uppnå fördubblingsmålet eller för att minska biltrafikens klimatbelastning till 2030.

Kollektivtrafik fyller en viktig funktion i moderna samhällen och är helt avgörande för arbetsmarknaden. Ju större stad, desto mer betydelsefull är fungerande buss- och pendeltågstrafik. En god kollektivtrafikförsörjning kan dessutom bidra till rimliga resmöjligheter i glesare regioner. Kollektivtrafiken är också miljövänlig. Men vår rapport visar att det krävs dramatiska samhällsförändringar för att fördubbla kollektivtrafikresandet och att inte ens detta mer än marginellt skulle påverka beroendet av fossila drivmedel år 2030.

Kollektivtrafikens många förtjänster innebär att kostnadsökningar i kombination med en otillräcklig tillväxt av resandet inte längre är acceptabelt. Det krävs därför ökade ansträngningar och bättre kompetens för att analysera förslag som kan öka trafikens effektivitet och att för att omsätta innovativa idéer i fungerande affärsmodeller.

För halvtannat år sedan öppnade riksdagen kollektivtrafikmarknaden för nyetablering. Den enda effekten så här långt har varit en ökad byråkrati. Det är därför av avgörande betydelse att de regionala kollektivtrafikhuvudmännen tar sin uppgift på allvar. En förutsättning för detta är att etablera en förståelse av vad som driver upp kostnaderna och vad man kan göra för att locka fler resenärer. Vare sig klimatet, skattebetalarna eller kollektivtrafikresenärerna har något att tjäna på att dagens utveckling fortsätter.

Hela rapporten finns att ladda ner här
Läs även debattartikeln om samma ämne på DN debatt här

Slem är ett vattenbaserat skikt som täcker de inre vävnaderna i kroppen, till exempel näsan, munhålan, magen och tarmarna. En av dess viktigaste egenskaper är att skydda den underliggande vävnaden mot uttorkning varför det innehåller stora mängder vatten. Kommer slemmet i kontakt med torr luft en längre tid börjar det dock torka ut, vilket minskar dess skyddande egenskaper och ökar risken för olika sjukdomstillstånd.

– När slemmet torkar ut ändras dess struktur, det övergår från att vara elastiskt till att bli glasliknande, förklarar Yana Znamenskaya, Malmö högskola.

Znamenskaya disputerar på torsdag med avhandlingen ”Effect of hydration on thermodynamic, rheological and structural properties of mucin”.

För att förstå hur slem fungerar har hon studerat dess beståndsdelar.

– En viktig komponent för slemmets skyddande egenskaper är mucin. Det är en komplex molekyl som vi vet mycket lite om, i synnerhet är kunskapen mycket begränsad när det gäller hur dess egenskaper påverkas av vatten.  

– För att klarlägga mucinets fundamentala egenskaper har jag studerat hur molekylen påverkas när fuktighetsgraden och temperaturen ändras. Kunskap vi behöver för att till exempel optimera läkemedelstillförsel.

Znamenskaya har använt sig av en rad olika metoder och tekniker i sin forskning och visar så kallade vätningskurvor som beskriver hur mycket vatten mucin kan ta upp vid olika temperaturer. Hon visar även vid vilka förhållanden övergången från ett glasartat till ett elastiskt tillstånd sker.

– Det är ett komplext system och vi har fortfarande mycket att lära, men jag hoppas att min forskning ska komma till användning när det gäller till exempel läkemedelstillförsel och beläggningar av biomaterial.

– Vi upplever normalt att andra människor är tydligt skilda från oss själva och att de uppfyller en helt annan del av rummet än vi själva. Den här studien visar dock att vi upplever utrymmet runt andra människor på samma sätt som vi upplever utrymmet runt vår egen kropp, säger Claudio Brozzoli, studiens huvudförfattare på institutionen för neurovetenskap.

Claudio Brozzolis forskning har visat att visuella händelser som sker i närheten av vår egen hand representeras i samma område i pannloben (premotoriska hjärnbarken) som händelser som sker i närheten av någon annans hand. Med andra ord uppfattar hjärnan det som sker kring en annan persons hand via samma nervceller som det som sker i närheten av vår egen hand. Denna delade representation av rummet kan hjälpa oss att interagera mer effektivt med andra, som till exempel när vi skakar hand med någon. Det kan även hjälpa oss att intuitivt förstå när andra människor är i fara, som till exempel när vi ser en boll komma flygande mot någons huvud.

Studien bestod av en serie experiment som utfördes med funktionell magnetisk resonanstomografi (fMRT) och omfattade fyrtiosex friska, frivilliga deltagare. I det första experimentet fick deltagarna observera en liten boll fäst på en pinne röra sig i utrymmet omkring deras egen hand och sedan kring någon annans hand. Forskarna upptäckte då ett område i pannloben med grupper av nervceller som endast reagerade på föremålet om det var i närheten av den egna eller andra personens hand. I det andra experimentet lyckades man återskapa dessa resultat och även visa att resultatet inte berodde på i vilken ordning stimuli presenterades kring de två olika händerna.

– Vi vet från tidigare studier att våra hjärnor representerar det andra människor gör via samma grupp nervceller som representerar det vi själva gör; det så kallade spegelneuron-systemet. Men i de här experimenten hittade vi en ny klass av nervcellspopulationer som representerar utrymmet kring andra personer på samma sätt som de representerar utrymmet kring oss själva, säger Henrik Ehrsson, medförfattare till studien.

Enligt forskarna gör studien det möjligt att förstå beteenderelaterade och känslomässiga interaktioner mellan människor från ett nytt perspektiv där utrymmet emellan är gemensamt. Studien sponsrades av Europeiska forskningsrådet, Stiftelsen för strategisk forskning, James S. McDonnell Foundation, Vetenskapsrådet, Söderbergsstiftelsen och Marie Curie Action.

Publikation: “A shared representation of the space near oneself and others in the human premotor cortex”’, Claudio Brozzoli, Giovanni Gentile, Loretxu Bergouignan, H. Henrik Ehrsson, Current Biology

I avhandlingen jämförs och analyseras vapenstilleståndsavtal i relation till fredsprocesser i Aceh, Indonesien och i Sri Lanka. Vapenvilor lyfts ofta fram som centrala delar i fredsprocesser, men få tidigare studier har systematiskt och djupgående analyserat betydelsen av sådana avtal i nutida inomstatliga konflikter.

Malin Åkebos studie, som inkluderar intervjuer med ett stort antal centrala personer, visar att vapenstilleståndsavtal kan underlätta övergången från krig till fred men att avtalen också medför betydande utmaningar.

– I inomstatliga väpnade konflikter där en grupp gör anspråk på självständighet för ett visst territorium riskerar vapenstilleståndsavtal att bli en ny arena för strider om erkännande och om att vinna kontroll över områden. Samtidigt ska man inte glömma att vapenstilleståndsavtal både i Aceh och i Sri Lanka initialt minskade våldet och förbättrade säkerhetssituationen, säger Malin Åkebo.

Resultaten pekar också mot att vapenstilleståndsavtal blir mer omfattande över tid, både vad gäller innehåll och internationell involvering. Avtalen har också påverkan på efterföljande relationer mellan parterna och på senare vapenstilleståndsavtal.

– Vi har sett ett ökat antal fredsprocesser de senaste decennierna där vapenstilleståndsavtal är centralt, men de här processerna har ofta visat sig sköra och sällan medfört de genomgripande förbättringar som man hoppats på. Därför är det viktigt att öka våra insikter om de problem och möjligheter som kan uppkomma.

Dynamiken inom konfliktparterna viktig faktor
I avhandlingen lyfter Malin Åkebo fram ett antal gemensamma faktorer som är viktiga för att förstå vapenvilor i relation till fredsprocesser, och hon visar på hur de har haft betydelse.

– Både i Aceh och i Sri Lanka är det tydligt att dynamiken och maktkamper inom konfliktparterna är en viktig faktor för att förstå betydelsen av vapenstilleståndsavtal som sluts mellan parterna. Det kunde vi till exempel se i Sri Lanka där en vapenvila skrevs under av premiärministern medan presidenten som kom från oppositionspartiet lämnades utanför. De interna maktstriderna blev en komplicerande faktor i den efterföljande processen, menar Malin Åkebo.

I avhandlingen betonas också att den symboliska politiken kring vapenvilor är central. För en ”icke-statlig” part kan det vara viktigt att ingå ett avtal med regeringen i strävan efter erkännande och legitimitet. Detta kan i sin tur också vara en viktig orsak till ointresse från regeringssidan att sluta vapenvila med rebeller.

Läs avhandlingen: http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:640450

Genom borrningar djupt ner i bottensedimentet ska Östersjöns klimat- och miljöutveckling de senaste 130 000 åren kartläggas. De borrkärnor som tas upp kommer även att bidra till att förutse Östersjöregionens framtida respons på förändringar i klimatet. Den internationella forskningsexpeditionen leds av Thomas Andrén, Södertörns högskola och Bo Barker Jørgensen, Aarhus Universitet. Den 7 september inleds den två månader långa båtfärden längs Östersjöns kust.

Den 7 september inleds en två månader lång forskningsexpedition vars syfte är att kartlägga Östersjöns klimat- och miljöutveckling de senaste 130 000 åren. Prover i form av verkligt långa sedimentborrkärnor kommer att tas från sju platser, varav flera belägna längs den svenska kusten; i Hanöbukten, utanför Landsort samt i Ångermanälven. Det är första gången någonsin som det borras i Östersjöns bottensediment i vetenskapligt syfte.

– Det främsta syftet med expeditionen och forskningsprojektet är att förstå Östersjöregionens verkligt långa miljöhistoria bättre, säger Thomas Andrén.

Proverna kommer även kunna bidra till att förutse Östersjöregionens framtida respons på förändringar i klimatet.

Ombord på borrfartyget Greatship Manisha finns en internationell forskargrupp, som leds av forskningscheferna Thomas Andrén, Södertörns högskola och Bo Barker Jørgensen, Aarhus Universitet. De totalt 32 forskarna i projektet kommer från USA, Europa, Japan, Kina, Australien och Nya Zeeland.

Thomas Andrén berättar att expeditionen kommer att ge forskarna tillgång till material som de annars aldrig skulle fått, i form av borrkärnor:

– För svensk geologisk forskning är det här stort och för geologisk Östersjöforskning i synnerhet. Forskningsfronten flyttas framåt på ett avgörande sätt.

Kunskap om Östersjöns tidigare klimatutvecklingen
Genom att borra på ett vattendjup på upp till 450 meter och därefter analysera borrkärnorna, är forskarnas förhoppning att få många nya och spännande data som kan berätta om Östersjöns tidiga historia, att vi ska få både detaljerad information om den tidigare klimatutvecklingen i regionen och om den skandinaviska inlandsisens variationer i utbredning under den senaste istiden.

– Vi vet idag inte hur ett ekosystem som Östersjön påverkas av de förväntade klimatförändringar vi står inför. Projektet ska därför undersöka hur det ekosystem som existerade under en värmetid som Östersjön gick igenom för 130 000 år sedan, kallad Eem, utvecklades och framför allt avslutades med övergången till den närmaste istiden.

Forskarna ska också studera det skandinaviska istäckets variationer i utbredning under tiden mellan 100 000 år och 20 000 år innan vår tid. Orsakade istäcket fluktuationer i klimatet eller svarade det på klimatfluktuationer under samma tid? En annan undersökning ska visa om det sker någon utveckling hos bakterier under en inlandsis.

IODP Expedition 347
Expedition 347 ”Baltic Sea Paleoenvironment” genomförs inom ramen för det internationella borrprogrammet Integrated Ocean Drilling Program (IODP) som är ett världsledande marint forskningsprogram och utgörs av ett samarbete mellan Japan, USA, ett konsortium av forskningsfinaniärer från de europeiska länderna och Kanada. Till IODP är också Australien, Indien, Kina och Nya Zeeland knutna.

Möjlighet kommer eventuellt finnas för journalister att åka ut till båten under expeditionen. Vid intresse, kontakta Eleonor Björkman.

ITP (immun trombocytopen purpura) är en ovanlig och dramatisk blodsjukdom. Uppemot 500 barn och vuxna i Sverige får sjukdomen varje år. ITP innebär att blodplättarna förstörs.

Eftersom blodplättarna inte längre kan täppa till såröppningar där blodet ska koagulera kan blödningar bli allvarliga, eller rentav dödliga.

Sjukdomen finns i två varianter: akut ITP, som är vanligast hos barn och som går över av sig själv inom några månader, och kronisk ITP som är en livslång sjukdom.

Fyra av fem barn visar sig ha den övergående varianten, men vart femte barn som får ITP kommer att få leva med blödningsrisken resten av sitt liv.

– Idag kan bara tiden visa vilken variant av ITP det är. Om en patient fortfarande är sjuk efter ett år anses det vara kronisk ITP, säger Margareta Jernås, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

ITP är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunförsvar angriper de egna cellerna. Göteborgsforskarna kunde tidigare, som första forskargrupp i världen, visa att sjukdomen hos vissa personer orsakas av att kroppens egna vita blodkroppar attackerar blodplättarna.

Forskarna har analyserat alla gener i T-celler, som är en typ av vita blodkroppar, hos barn som nyligen fått diagnosen ITP och hos barn som visat sig ha kronisk ITP. När de gener som var påverkade hos de sjuka barnen sorterades i grupper, visade det sig att de reglerade generna har helt olika funktion vid akut respektive kronisk ITP.

– Våra resultat tyder på att det vid nydiagnostiserad ITP finns ett ospecifikt och bredare inflammatoriskt svar, medan den kroniska formen är förknippad med traditionella sjukdomsmekanismer som produktion av antikroppar och T-celler riktade mot de egna blodplättarna, säger Bob Olsson, som också är en av forskarna bakom upptäckten vid Sahlgrenska akademin.

Forskargruppen vid Sahlgrenska akademin arbetar nu för att ta fram ett blodtest som snabbt kan ge svar på vilken form av sjukdomen det är. Ett sådant test skulle underlätta psykologiskt för föräldrar till ett sjukt barn, och även innebära att man tidigare kan planera den långsiktiga behandlingen för de barn som har den kroniska varianten.

Det återstår dock flera års forskning innan ett blodtest kanske kan börja användas på sjukhusen.

– Även om resultaten inte omedelbart kan leda till någon ny diagnostisering av de olika ITP-formerna har vi fått en bättre förståelse för bakomliggande orsaker. Det är ett steg närmare svaret på hur sjukdomen uppkommer, säger Margareta Jernås.

Forskningen är genomförd i samarbete med forskargrupper på Chalmers och vid Shandong University, Kina.

Artikeln Differences in gene expression and cytokine levels between newly diagnosed and chronic pediatric ITP har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Blood.

Monroe-pedagogiken kommer från Harlem i New York där rektorn Lorraine Monroe införde modellen i slutet av 1990-talet. Modellen, som är mer av en ledningsfilosofi, har sedan spridit sig till många svenska skolor och rekommenderas också av Skolinspektionen till vissa skolor. Grundbultarna i modellen är ett tydligt ledarskap, ordning och reda och höga förväntningar, faktorer som visat sig vara lyckosamma i flera studier.

– Ordning och struktur beskrivs som en framgång trots att förortselevernas inte når skolans mål vad gäller betygsresultaten, säger forskaren Anneli Schwartz, vid Göteborgs universitet och Högskolan i Borås.

Under 18 månader följde hon två högstadieklasser i en förortsskola. Hon iakttog vad som hände i och utanför klassrummet, intervjuade elever och lärare och läste styrdokument. Skolan beskrevs som framgångsrik av rektorn, av en del personal och av media.

Betygsstatistik långt under nationella snittet
Till en början ville Anneli Schwartz ta reda på hur kunskapsöverföringen gick till, men hon bytte fokus när hon märkte att skolans personal menade att eleverna var särskilda eftersom skolan låg i förorten och därför behövde en speciell pedagogik. Hon valde då att undersöka hur eleverna reagerade på Monroe-pedagogiken och hur lärare, besökare och media beskriver den valda pedagogiken, skolan och dess omgivning.

Trots att den undersökta skolan anses framgångsrik, ligger betygsstatistiken, långt under det nationella genomsnittet och på samma nivå som andra skolor i liknande områden. Sedan Monroe-pedagogiken genomförts uttrycker eleverna trivsel och trygghet, men skolan har inte lyckats i formell mening.

– Är det verkligen en framgång för den enskilde eleven när trivsel och ordning finns i skolmiljön, men resultaten uteblir så att eleven inte kan söka till gymnasieskolan? säger Anneli Schwartz.
Eleverna gör motstånd

Studien visar också att eleverna gjorde motstånd mot pedagogiken bland annat genom att hjälpa varandra med läxorna. Detta trots att modellen uppmanar till individuellt arbete och konkurrens.

– Eleverna stöttade varandra och säger i intervjuer att ”vi i förorten måste hjälpa varandra”. Trots detta motstånd mot pedagogiken visar de att de ser att skolan är värdefull för att kunna ta sig vidare i livet.

Men pedagogiken har inte enligt studien motverkat elevernas upplevda exkludering. I skolan och i medierna möter eleverna en bild av vilka de är genom den plats de växer upp på. Bilden förstärks av att de därför anses behöva en särskild pedagogik för att klara sin skolgång.

Avhandlingens titel: Pedagogik, plats och prestationer. En etnografisk studie om en skola i förorten.