När stambanorna byggdes i Sverige var det också ett trädgårdsprojekt i stor skala. Forskare från Göteborgs universitet kan berätta hur det kom sig, och varför nästan alla planteringar är försvunna idag.
När järnvägen introducerades i Sverige på 1850-talet innebar det inte bara en revolution för resandet. Det gav också tusentals orter och städer i landet omfattande trädgårdsanläggningar, i många fall de första offentliga planteringarna som anlades. De nya stationerna fick parker, köksträdgårdar och långa häckar sattes upp längs med rälsen. Det var en viktig del för att nymodigheten järnväg skulle tas emot på ett positivt sätt.
– Planteringarna hade flera syften. En vacker park med träd, rosenrabatter, grusgångar och parkbänkar signalerade ordning och reda och skapade en behaglig miljö att vistas i medan resenärerna väntade på tåget. Häckar och trädridåer planterades för att hindra djur och människor från att gå upp på banan och de järnvägsanställda som bodde vid stationen fick också köksträdgårdar, säger forskaren Anna Lindgren vid Göteborgs universitet som skrivit en avhandling med titeln Staten som trädgårdsmästare.
Planteringarna ingick i järnvägsbygget
Ritning över trädgårdsplanteringarna vid Aneby station.
På några få decennier under 1800-talets andra hälft byggdes flera av Sveriges stambanor. När Anna Lindgren gick igenom beslutsunderlagen om nya järnvägar fanns dokumentation om sträckningar, räkenskaper och stationer. Men trädgårdsanläggningarna omnämns knappast alls. Men annat arkivmaterial från tiden, visade att planteringarna likväl ingick från början.
– Min tolkning är att trädgårdsanläggningarna var lika självklara som rälsen och att de därför inte togs med i beslutsdokumenten. Det fanns liknande planteringar i tidiga järnvägsländer som England och Tyskland, säger Anna Lindgren.
SJ anställde 140 trädgårdsmästare
Dessutom fanns det i mitten av 1800-talet en inriktning som kallades för naturförsköningskonst, som sågs som en bland andra kulturyttringar. Dåtidens tankar handlade om att se landskapet som en helhet med skönhetsvärde.
Inriktningen ville också att man skulle öka kunskapen om odling till gagn för lokalbefolkningen som en del i nationsbygget. Järnvägens planteringar var av hög kvalitet. Först anlitades lokala trädgårdsmästare, sedan anställde SJ egen personal, som mest var det över 140 anställda. På 1860-talet anlade SJ växtdepåer på flera platser i landet där plantor drevs upp.
På bara 20 år försvann stora delar av järnvägens trädgårdsambitioner.
– Staten ville ta trädgårdskonsten ut till folket, det fanns ett uttalat folkbildningsideal. I flera stationsparker skyltades alla växter upp som på en botanisk trädgård och det säkerställdes att växterna gick att köpa på den lokala plantskolan, säger Anna Lindgren.
SJ:s trädgårdsmästare åkte runt och kontrollerade planteringarna vid stationerna, som även anpassades efter det lokala klimatet. SJ var med och tog fram växtzonerna för Sverige och införde även helt nya växtsorter i Sverige.
Privatbilismen gjorde slut på SJ:s grönska
Anna Lindgren avhandlar två tidsperioder som illustrerar järnvägsplanteringarnas uppgång och fall. Under uppbyggnaden av stambanorna 1855–1875 sparades det inte på krutet i samhällsbygget. Hundra år senare 1955-1975 hade samhället förändrats och resvanorna likaså.
– Samhällsomvandlingen med ökande privatbilism från mitten av 1900-talet gjorde att tågresandet gick ner och SJ behövde spara pengar. Det blev en förändring från försköning till prestanda och olönsamma banor lades ner i rask takt. Det blev viktigare att rationalisera än att det var en fin miljö vid stationerna, säger Anna Lindgren.
SJ:s sista växtdepå las ner 1973
På bara 20 år försvann stora delar av järnvägens trädgårdsambitioner och ansvaret för planteringarna flyttades till en lokal nivå med hjälp av utredningar som benämndes testamenten. 1973 läggs SJ:s sista växtdepå ner och ansvaret för planteringarna övergick ofta till kommunerna. Men planteringarna låg i attraktiva lägen mitt i staden, och ofta behövdes marken för parkeringsplatser för bilar och bussar.
På några få år försvann nästan alla planteringar. I dag finns bara en handfull större järnvägsparker kvar i hela Sverige.
– Järnvägen var under den industriella moderniteten på 1800-talet en av de främsta symbolerna för framåtanda, teknikutveckling och samhällsbygge. Med högmoderniteten efter andra världskriget tog bilen platsen som symbolen för det moderna livet och järnvägsstationerna förvandlades från platser att vistas i till platser att passera på resan, säger Anna Lindgren.
Rallare byggde svensk järnväg. Här på järnvägslinjen Sölvesborg-Olofström-Älmhult 1900, Fotograf okänd, Public domain, via Wikimedia Commons
Anna Lindgren, doktorand vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet och forskningssamordnare på Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM), anna.lindgren@smtm.se
Fotledsfrakturer är en av de vanligaste benbrotten. Människor i alla åldrar drabbas, men vissa grupper mer än andra.
En avhandling vid Sahlgrenska akademin har undersökt hur dessa frakturer behandlas i Sverige, där nationella riktlinjer för behandling saknas idag.
I en delstudie har en kartläggning gjorts av fotledsfrakturer. Den bygger på registerdata över 57 000 fotledsfrakturer under de senaste tio åren.
– Det vi såg är att fotledsfrakturer i högre grad drabbar kvinnor än män, och att skadorna oftast sker vintertid och orsakas av ett fall på plan yta, till exempel av att man ramlar på is och snö, säger Emilia Möller Rydberg, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
En allvarlig fotledsfraktur kan kräva flera operationer medan en lättare skada, som mer liknar en stukning, kan behandlas med elastisk linda. I avhandlingen beskrivs svårigheterna att gradera skadorna. Detta öppnar för enskilda läkares bedömningar och skilda rutiner på olika sjukhus.
Riktlinjer ger säkrare bedömningar
Strukturerade riktlinjer för behandling är tänkta att skapa säkrare och mer rättvisa bedömningar. Sådana riktlinjer infördes på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg under 2017. När Emilia Möller Rydberg studerade patientdata från tiden före och efter införandet var resultaten tydliga.
– Vi fann att vi minskat antalet operationer utan att öka komplikationerna. Den nya behandlingsrutinen har också lett till att vi minskat antalet röntgenundersökningar, kortat gipstiderna och ökat andelen patienter som tillåts belasta fullt i sin gips, säger hon.
Operationer minskade rejält
En rutin vid den vanligaste typen av fotledsfraktur, i yttre fotknölen, var att skilja stabila frakturer från instabila, kopplat till graden av ledbandsskada. Vid stabil fraktur kunde kirurgi i högre grad undvikas och andelen opererade minskade från drygt 30 till 10 procent. Samtidigt ökade andelen som tilläts stödja på sin skadade fot från 41 till 84 procent.
– Förhoppningsvis leder studierna till ett mer strukturerat omhändertagande av fotledsfrakturer framöver, och färre onödiga ingrepp för patienterna. Det har potential att spara vårdens resurser och göra vården av patienter som drabbas av fotledsfrakturer mer jämlik, säger Emilia Möller Rydberg och fortsätter:
– Att slippa en onödig operation, få en kortare gipstid eller kunna belasta på sin fot har också potential att minska lidandet för patienterna och göra att de snabbare kommer tillbaka till jobb och aktiviteter, något vi kommer undersöka vidare i framtida studier, säger hon.
Emilia Möller Rydberg, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare i ortopedi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, emilia.rydberg@vgregion.se
Arbetet för att bevara skogstäcket i sydvästra Etiopien är viktigt för den globala biologiska mångfalden, men det finns negativa bieffekter. Hållbarhetsarbetet görs i stor utsträckning genom småskaliga kaffeproducenter som ofta är beroende av barn som arbetskraft, något som får negativa effekter på barnens skolgång. Det visar en ny studie gjord av forskare vid Stockholms universitet, publicerad i International Journal of Educational Development.
– När vi kartlade omfattningen av det barnarbete som förekommer i samband med kaffeskörden fick vi en bild av hur stora konsekvenser arbetet med att bevara skogstäcket får på utbildningsnivån i området, säger Tola Gemechu Ango, huvudförfattare till studien, forskare vid Institutionen för kulturgeografi vid Stockholms universitet.
Enligt studien har synergin mellan småbrukskaffe och bevarande av biologisk mångfald en baksida, där småbrukarnas beroende av barnarbete får tydliga negativa effekter på barns skolgång, vilket också kan påverka deras framtida möjligheter negativt. Bild: Tola Gemechu Ango
Enligt studien från Stockholms universitet har synergin mellan småbrukskaffe och bevarande av biologisk mångfald en baksida, där småbrukarnas beroende av barnarbete får tydliga negativa effekter på barns skolgång, vilket också kan påverka deras framtida möjligheter negativt.
Skogen global hotspot
Skogen i sydvästra Etiopien är en viktig garant för den globala biologisk mångfalden. Samtidigt är den en viktig plats för den lokala småskaliga kaffeproduktionen, den huvudsakliga inkomstkällan för flera miljoner människor i Etiopien.
Kaffet produceras i skuggan av större träd, något som fått avgörande betydelse för arbetet med att bevara skogstäcket och vårda livsmiljöer för skogslevande djur. Men genom att studera sambandet mellan kaffeproduktion och skogsvård har forskare nu identifierat negativa konsekvenser. Enligt studien har synergin mellan småbrukskaffe och bevarande av biologisk mångfald en baksida, där småbrukarnas beroende av barnarbete får tydliga negativa effekter på barns skolgång, vilket också kan påverka deras framtida möjligheter negativt.
– Genom studien ser vi tydligt hur kompromissen mellan alla behoven ser ut, mellan barnens möjligheter till utbildning och de ekonomiska och miljömässiga fördelar arbetet ger för skogsvården, säger Tola Gemechu Ango.
Hög skolfrånvaro på grund av kaffebärsplockning
Forskargruppen studerade pojkar och flickor i åldrarna 5 till 17 år i både fattiga och mer välbärgade hushåll för att se vilka barn som deltar mest frekvent i kaffebärsplockning och växtskydd och som därmed tvingades vara hemma från skolan. Resultaten visar att 90 procent av de studerade hushållen, särskilt i de hushåll som lever under fattiga förhållanden, använde barn både i produktionen av kaffebönor och för att skydda matgrödor från att bli förstörda av vilda djur. Hälften av de barn som arbetade samtidigt som de gick i skolan tvingades ofta vara frånvarande från skolan.
– Resultatet visar att barnarbete är ett utbrett problem i regionen, säger Tola Gemechu Ango.
Kaffebär.
Tydligare koppling mellan mål
Både internationella och nationella organisationer jobbar aktivt för att stötta arbetet för att bevara den biologiska mångfalden i området, bland annat för att skogen är viktig som kolsänka kopplat till klimatförändringarna.
– Våra resultat visar på vikten av att målen för klimatarbetet och att bevarande av biologisk mångfald kopplas tydligare till fattigdomsbekämpning och arbetet för barns rätt till utbildning och personlig utveckling. Bland annat skulle riktat arbete för att stärka lokala kaffekooperativ och fackföreningar och utvecklandet av arbetsbesparande teknik för kaffeproduktion vara möjliga strategier för att harmonisera olika mål för hållbar utveckling på ett sätt som är bättre i linje med mänskliga rättigheter och barns rätt till utbildning, säger Tola Gemechu Ango.
För några år sedan konstaterade en forskargrupp från Uppsala och York att en stor mängd spelbrickor funna i gravar östra Mellansverige var tillverkade i ben från val. Nu har fortsatta kemiska analyser visat att spelbrickorna uteslutande är gjorda i ben från nordkapare eller möjligtvis den närbesläktade grönlandsvalen.
Baskernas jakt på nordkapare i Biscayabukten och försäljning av valolja på kontinenten är känd redan under 600- och 700-talen. Men när inleddes en storskalig valjakt i Skandinavien? Det flesta forskare har antagit att jakten kan ha ett ursprung under vikingatid, men tydliga belägg finns först under medeltiden.
En forskargrupp har analyserat benmaterialet hos 68 olika spelpjäser från Sverige, Danmark och Estland och artbestämt dessa med hjälp av en metod som kallas ZooMS (Zooarchaeology by Mass Spectrometry). Forskarna kommer från Uppsala universitet, universiteten i York och Tallinn, Nationalmuseet i Köpenhamn och RG Analysis på Åland.
Ben från nordkapare avslöjar valjakt under 500-talet
Resultatet av analyserna visar att spelbrickorna nästan uteslutande är tillverkade i ben från nordkapare eller möjligtvis den närbesläktade grönlandsvalen. Båda valarna kan bli närmare 20 meter långa och väga mellan 50 och 80 ton. På engelska kallas nordkaparen för Right Whale, eftersom det sågs som den rätta valen att jaga. Den simmade långsamt nära kusterna och innehöll så mycket späck att den flöt när den dödats.
Om man hade använt ben från strandade valar borde flera olika arter vara representerade. De enhetliga resultaten signalerar därför att en jakt på stora kustlevande valar inleddes redan under 500-talet. Sannolikt ägde jakten rum i norra Norge.
Valben har en speciell inre struktur som lämpar sig väl för tillverkningen av större föremål men när man vill ha mer utvecklade och komplicerad design, användes istället valrosstand. Bild: Bengt Backlund, Upplandsmuseet
Hur hade Skandinaverna möjligheterna och intresse för att jaga dessa enorma djur? Genom jämförelser med historisk jakt på nordkapare i andra delar av världen dras slutsatsen att det var fullt möjligt att jaga val i vikingatidens små öppna båtar. Tillverkning av spelpjäser var inte den huvudsakliga anledningen till valjakten. Jakten av valarna gav kött och barder, men också stora mängder tran och valolja. En tidig storskalig valjakt berättar därför också något om handel och ekonomi vid den här tiden, menar forskarna.
Jakten på nordkapare var under historisk tid så intensiv att arten idag är en av de mest hotade, med ett bestånd på bara några hundra individer utanför Nordamerikas östkust. Detta kan alltså ses som resultatet från nära 1500 år av intensiv jakt.
Zooarchaeology by mass spectrometry (ZooMS) är en metod för att fastställa vilken art som ben, horn eller tänder kommer från. Metoden är användbar när små fragment ska analyseras, eller när det handlar om bearbetade föremål i ben som saknar de naturliga formelementen som behövs för en vanlig osteologisk analys.
Genom att analysera peptidsekvenser i proteinet kollagen med masspektrometri kan specifika djurarter eller familjer identifieras. Metoden utvecklades av Matthew Collins och Michael Buckley i början av 2000-talet.
Vissa djur har utvecklat förmågan att ändra utseende för att försvara sig mot rovdjur om det behövs. Samtidigt kan de spara energi på att inte ändra utseende när det inte är nödvändigt. Det är en fördel för djur som lever i miljöer där risken att bli uppäten av rovdjur varierar. Men det är skillnad på honors och hanars förmåga att undkomma fienden på det här sättet. Forskare vid Lunds universitet har undersökt fiskarten ruda som har förmågan att ändra sitt utseende utefter närvaron av rovfiskar.
Växer på höjden
– När doften av rovfisk sprider sig i vattnet börjar rudorna förändra sitt yttre likt karaktärer i Transformers. Från att ha vuxit på längden gör rovfiskens närvaro att rudan istället växer på höjden. Den högre kroppsformen gör den mycket svårare att svälja för rovfiskar med små munnar. Den nya kroppsformen ger dessutom bättre accelerationsförmåga, vilket är en fördel när fisken måste fly undan en attackerande gädda, säger Jerker Vinterstare, som utförde studien under sin tid vid Lunds universitet.
I vatten utan rovfisk syns ingen skillnad mellan rudor av olika kön. Men eftersom honor och hanar generellt sett skiljer sig åt i hur de förökar sig gjordes ett kombinerat labb- och fältexperiment för att testa om denna skillnad påverkar individens förmåga att försvara sig mot rovfisk.
Gäddor fick hanarna att växa
– Hanarna hade ett tydligt försvar mot sjöarnas rovfiskar vilket honorna inte hade. I nästa steg tog vi in rudor från en sjö utan rovfisk och exponerade hälften av dem för gäddor under kontrollerade laboratorieförhållanden. Efter sex månader analyserade vi rudornas utseende och kön – även här var resultaten tydliga. Hanarna hade under dessa sex månader förändrat sina kroppar och blivit mer högryggade, vilket honorna inte hade blivit, säger Jerker Vinterstare.
Generellt sett investerar honor mer i avkomman än hanar, en ojämlikhet som är relativt vanlig i djurriket och som skulle kunna förklara varför vissa individer tycks ha mer energi att lägga på försvaret mot rovdjur. Även om rudans förmåga att ändra sin kroppsform efter rådande risk för rovfiskangrepp är känd, vet vi inte hur denna kroppsförändring regleras rent fysiologiskt. Tidigare studier har dock kunnat koppla stresshormoner till fiskens utseendemässiga försvar.
Stress får hanar och honor att reagera olika
För att öka förståelsen för vad som ligger bakom detta – och se om det finns skillnader mellan honors och hanars reaktioner – analyserade forskarna generna i djurens stressystem. Detta hos honor och hanar som antingen levt med eller utan gädda under sex månader.
– Vi hittade starka belägg för att hanar och honor reagerar helt olika på stressen som en närvarande gädda utgör. Hanarna ökade uttrycket av stressgener medan honorna minskade uttrycket av samma gener. Detta kan tyda på att hanar reagerar annorlunda på rovdjursframkallad stress, jämfört med honor – och att denna skillnad kan förklara varför honor och hanar ser olika ut i närvaro av rovfiskar, säger Jerker Vinterstare.
Omkring tio procent av nyblivna pappor drabbas av en motsvarighet till förlossningsdepression. Tidigare studier visar också att barn som växer upp med deprimerade pappor löper högre risk för psykisk ohälsa och beteendeproblem i ungdomen.
Det är därför viktigt att identifiera faktorer som kan minska risken för depression hos pappor. Genom detta hoppas forskare kunna utveckla insatser som kan förebygga psykisk ohälsa hos både föräldrar och barn.
400 pappor i studie
I en studie vid Karolinska institutet rekryterades 429 pappor till småbarn upp till två års ålder via annonser på Facebook. Studiedeltagarna fick i enkäter uppskatta symtom på depression och hur väl deras samarbete med den andra föräldern fungerade.
Studien visade att risken för depression vid cirka två års ålder var som störst för papporna som hade haft mycket dåligt samarbete med den andra föräldern under barnets första levnadsår. Två tredjedelar av dessa pappor hade symtom på depression.
Depression påverkar samarbete senare
Pappor med ett bättre samarbete hade betydligt mindre ofta symtom på depression. Forskarna fann också ett samband mellan depression hos pappan tidigt i barnets liv och sämre samarbete mellan föräldrarna senare.
– Vi hittade dubbelriktade samband mellan depression och dåligt samarbete mellan föräldrarna, vilket betyder att dessa två erfarenheter tycks påverka varandra i båda riktningarna. Ett dåligt samarbete mellan föräldrarna hade dock en större påverkan på risken för depression än tvärtom, säger Michael Wells som är forskare vid Karolinska institutet.
Flera delar i föräldrasamarbete
I studien undersöktes samarbete mellan föräldrar kring omhändertagandet av deras barn. Samarbete mellan föräldrar antogs ha fyra delar:
Enighet/oenighet kring hur barnet ska uppfostras
Stöttning/motarbetande av den andres förmågor som förälder
Delade familjevärderingar
Arbetsfördelningen kring vem som gör vad med barnet
Screening kring föräldrasamarbetet
I Sverige screenas pappor för symtom på depression vid tre till fem månader efter födseln medan mammor screenas då barnet är sex till åtta veckor. Enligt forskarna kan det vara en god idé att komplettera dessa interventioner med ytterligare screening och stöd vad gäller samarbetet mellan föräldrarna.
– Vi har mycket att vinna som samhälle på att stötta föräldrarnas samarbete mer under de tidiga faserna av föräldraskapet. Ett sätt att göra det är att screena pappor för att se hur bra samarbetet fungerar under spädbarns- och småbarnsåren. Därefter kan vi erbjuda interventioner som kan förbättra samspelet och kommunikationen runt barnet, säger Michael Wells.
Så gjordes studien
Småbarnspapporna fick svara på flera enkäter. Data samlades in vid tre tillfällen, när barnen var i genomsnitt 8, 13 och 26 månader gamla. Cirka 20 procent av papporna rapporterade symtom på depression någon gång under datainsamlingen.
Studien har vissa begränsningar. Till exempel hade deltagarna högre inkomster och mer symtom på åtminstone lättare depression än befolkningen i stort.
Endast deltagare som identifierade sig som pappor ingick i studien och att det därför är oklart om resultaten även gäller andra föräldrar.
Michael Wells, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska institutet, michael.wells@ki.se
Globalt försvinner cirka 38 procent av allt producerat livsmedel varje år – om man ser till matens hela livscykel från ax till limpa. Detta är långtifrån hållbart då matavfall står för åtta till tio procent av utsläppen av växthusgaser.
Forskare från Kungliga tekniska högskolan, KTH, har nu tittat närmare på den del som involverar majs, som är det största sädesslaget i den globala livsmedelsproduktionen.
Varje år framställs 1 200 miljoner ton. När majs sedan mals vid produktion av olika livsmedel uppstår olika biprodukter som till exempel olösliga fibrer.
Det är dessa fibrer som KTH-forskarna tagit vara på.
Majsfiber blir till gel
Fibrerna passerar människans magsäck opåverkade, men kan komma till nytta i tarmarna där de uppvisar prebiotiska egenskaper som gynnar goda bakterier.
– Vi har skapat antioxidantiska hydrogeler genom att använda de här majsfibrerna. I in vitro-studier har vi sedan visat att gelerna har en skyddande effekt på mänskliga tarmceller när det kommer till oxidativ stress, säger forskaren Francisco Javier Vilaplana Domingo vid KTH.
Prebiotika och probiotika
Prebiotika är långa kolhydrater, till exempel oligo- och polysackarider. De kan inte brytas ned av enzymer i tunntarmen, utan når tjocktarmen i intakt form. Där fungerar de som föda åt vissa bakterier, till exempel bifidobakterier. Prebiotika kan förbättra överlevnaden av probiotiska bakterier i såväl mat som i tarmen.
Probiotika är mikroorganismer som kan förbättra miljön i tarmen. Till probiotika hör mjölksyraproducerande bakterier som till exempel laktobaciller och bifidobakterier.
Källa: Läkartidningen
Kan bidra till sårläkning
Hydrogelerna som forskarna framställt skulle även kunna användas för att kunna hjälpa till vid sårläkning. Detta då de skulle motverka så kallad oxidativ stress i en tidig fas av inflammation och därmed bidra till läkprocessen. Gelerna skulle också kunna vara en ingrediens i bioaktiv mat och därmed förbättra maghälsan för människor som behöver det.
Enligt Francisco Javier Vilaplana Domingo har hydrogelerna mycket bra mekanisk stabilitet och textur genom så kallad ” enzymatic coupling ”, egenskaper hos gelen på nanometernivå som studerats i synkrotronljusanläggningen MAX IV-laboratoriet i Lund.
Enzymatic coupling är en form av biokatalys som använder enzymer för att utföra kemiska reaktioner i mild temperatur utan att använda farliga kemikalier.
Francisco Javier Vilaplana Domingo, universitetslektor och forskare vid avdelningen Glykovetenskap vid KTH, franvila@kth.se
Knäledsartros är förknippat med långvarig smärta, stelhet, nedsatt funktion och minskad livskvalitet. Träning är en vanlig behandling, men få studier har undersökt vilken träningsdos som är optimal.
Forskare vid Karolinska institutet har därför rekryterat 189 personer med knäledsartros i Sverige och Norge till en randomiserad kontrollerad studie* för att utvärdera om hög träningsdos är överlägsen lågdosträning för knäledsartrospatienter.
* En randomiserad kontrollerad studie innebär att försökspersoner lottas till olika behandlingar.
Låg och hög träningsdos
Hälften av gruppen lottades till att få en låg träningsdos motsvarande fem träningsövningar under 20 till 30 minuter per tillfälle. Den andra hälften fick en hög träningsdos med elva övningar mellan 70 och 90 minuter per tillfälle. Båda grupperna tränade tre gånger i veckan under tolv veckor.
För att mäta och utvärdera resultaten fick deltagarna fylla i formulär med frågor om bland annat smärta, livskvalitet och knäfunktion varannan vecka under interventionen. De fick sedan fylla i formulären igen sex respektive tolv månader efter avslutad behandling.
Forskarnas hypotes var att den höga träningsdosen skulle ge bättre kliniskt resultat, men så var inte fallet.
– Ungefär hälften av deltagarna i båda grupperna förbättrades med hjälp av träningen. Vi kunde bland annat se att smärta, livskvalitet och knäfunktion förbättrades, säger Tom Arild Torstensen, fysioterapeut och forskare på KI.
Lite bättre knäfunktion vid högre träningsdos
Forskarna noterar dock att högdosbehandling kan vara att föredra på lång sikt för personer som lever ett aktivt liv.
– Högdosträning gav något bättre knäfunktion vid sport och rekreation i slutet av behandlingen och sex månader efter interventionen. Även livskvalitén förbättrades i den gruppen efter sex månader. Dessa effekter avtog dock efter tolv månader, säger Tom Arild Torstensen.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Högskolan i Dalarna och Region Dalarna, samt Norwegian University of Science and Technology i Trondheim, Norge.
Tom Arild Torstensen, forskare och fysioterapeutvid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet och Holten Institute. tom.torstensen@holteninstitute.com
När forskare vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, påbörjade arbetet för att ta fram en rapport om Rysslands rymdprogram hade den utökade invasionen av Ukraina i februari 2022 ännu inte inletts. Kriget vände upp och ner på allt.
– Informationsflödet från Ryssland ströps, och även officiella hemsidor och dokument som inte var hemliga blev svåra att få tillgång till. Samtidigt översköljdes vi med information som ställde större krav på att vi värderade riktigheten i uppgifterna. Men vi har också haft ett unikt läge där vi har fått ny kunskap genom att följa hur Ryssland agerat i Ukraina, säger forskaren Kristofer Hallgren vid FOI.
Sanktioner slår hårt
En av slutsatserna i rapporten är att det ryska rymdprogrammet dras med flera inneboende problem. Vissa av dem har Ryssland gemensamt med andra internationella rymdprogram, men de har också egna svårigheter: Korruption, problem med finansiering och inte minst att sanktionerna med anledning av kriget mot Ukraina har slagit hårt.
– Redan 2014 kom sanktioner som påverkade rymdprogrammet genom att begränsa tillgången till europeiska och amerikanska komponenter som Ryssland är beroende av. De utökade sanktionerna från 2022 har fortsatt slagit stenhårt mot den ryska rymdsektorn, inte minst genom indragna internationella samarbeten, säger Jonatan Westman, forskare vid FOI.
Statlig dominans på rymdområdet
Ett annat problem är att utbildad arbetskraft hellre söker sig till andra sektorer eller rentav andra länder.
– Många söker sig hellre till andra sektorer, dels för att det är bättre betalt men också för att det innebär fler möjliga arbetsgivare och större rörlighet. Personer med höga tekniska kompetenser kopplade till försvarsindustrin har svårt att lämna landet, och samtidigt har IT- och AI-satsningar, och jobb i gas- och oljeindustrin, blivit mer attraktiva, säger FOI-forskaren Anna Maria Wårlind.
De senaste decennierna har den globala rymdindustrin kommersialiserats, och det är inte längre enbart stater som bedriver rymdverksamhet. Till och med Kina släpper fram privata aktörer, om än under anpassade former. Men i Ryssland ser det annorlunda ut.
– Ryssland har inte följt med i övergången. De har ingen kommersiell rymdverksamhet att tala om, och har inte lyckats anpassa sig till den globala konkurrensen, säger Anna Maria Wårlind.
Ineffektivitet och korruption
Den centraliserade statliga styrningen och finansieringen leder till tungrodda och ineffektiva projekt. Det gör att korruptionen fortsätter och att rymdprojekten till skillnad från globala konkurrenter inte attraherar privat kapital. Den statliga dominansen gör också att idéutvecklingen avstannar, enligt forskarna.
I våras sjösatte Ryssland ett nytt initiativ som ska främja privat rymdindustri.
– Men även om man skulle få igång det lär det dröja innan det kan bära frukt. Ryssland är hårt begränsade av ekonomiska handelssanktioner, säger Kristofer Hallgren.
Säkerhetspolitiska mål med rymdnärvaro
All rymdverksamhet i Ryssland är underställd säkerhetspolitiska mål, betonar forskarna.
– I FN:s förhandlingar om rymdverksamhet har Ryssland drivit på om avtal för att länder inte ska placera vapen i rymden, men själva har man utvecklat antisatellitteknologi ända sedan sextiotalet. Man säger en sak formellt och gör något helt annat i praktiken, säger Anna Maria Wårlind.
Även om den ryska utvecklingen på rymdområdet inte ser särskilt ljus ut som helhet, så finns det fortfarande högst potenta förmågor, påpekar Kristofer Hallgren.
– Ryssland har inte den mest moderna tekniken, men de har delar som är robusta och en lång erfarenhet av rymdverksamhet. Frågan är hur långt det räcker i en domän som präglas av snabb utveckling.
Så togs rapporten fram
Rapporten tar ett brett grepp om hur Ryssland använder rymddomänen militärt och bygger vidare på den tidigare FOI-rapporten Metod för beskrivning och bedömning av rymdaktörer. Utöver att samla in information från olika källor har forskarna också intervjuat ett flertal forskare på FOI och externa experter.
Merparten av Sveriges 1,3 miljoner anhörigvårdare är samtidigt yrkesverksamma. Men att ta hand om en närstående går ofta ut över arbetsförmågan, visar en avhandling i hälsovetenskap.
– Cirka 40 procent av yrkesverksamma anhöriga upplever en minskad arbetsförmåga till följd av anhörigvårdandet. Var tredje upplever att det är svårt att studera eller göra karriär på grund av anhörigskapet, säger forskaren Joana Vicente vid Linnéuniversitetet.
Fler kvinnor än män slutar arbeta
Det är främst kvinnors arbetsförmåga som begränsas av att vårda en anhörig. Var sjätte yrkesverksam kvinna som vårdar en familjemedlem, eller hjälper någon som står dem nära, går ner i arbetstid.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män, sju respektive tre procent, slutar arbeta helt i samband med att de vårdar en närstående.
– En möjlig förklaring är att män generellt har mer flexibel arbetstid och därför kan anpassa schemat bättre efter behov. En annan är att kvinnor är de i familjen som tar på sig ansvaret när behov för anhörigskap uppstår och på grund av det slutar arbeta eller går ner i arbetstid, säger Joana Vicente.
Sådana tillfälliga förändringar kan ge långsiktiga konsekvenser, till exempel kan ekonomin försämras när arbetstiden minskar eller om man slutar arbeta helt. Det kan också bli svårare att återvända till arbetsmarknaden i framtiden.
Anhörigvård
Anhörigvård är vård som sker oavlönat och utanför de traditionella vårdinstitutionerna.
Anhöriga kan vara familjemedlemmar, vänner eller andra närstående som vårdar eller på annat sätt stödjer en person med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.
Merparten av 1,3 miljoner svenska anhörigvårdare kombinerar detta med lönearbete.
Många insatser
Även hur yrkesverksamma män och kvinnor utför anhörigvård skiljer sig, visar avhandlingen. Kvinnor lägger över lag mer tid på vårdande, tar emot mindre hjälp från utomstående och upplever anhörigvård som påfrestande i större utsträckning än vad män gör.
– Kvinnors vårdinsats omfattar generellt sett fler områden än männens. Det kan handla om personlig omsorg, kontakt med vården, medicin och behandling, eller att hjälpa vid fysisk aktivitet. Det är vanligare att män bistår med till exempel administrativt och ekonomiskt stöd, säger Joana Vicente.
De flesta yrkesverksamma anhörigvårdare lägger mellan en och tio timmar i veckan på vård. Även här syns skillnader mellan könen. Kvinnor är överrepresenterade i gruppen som ägnar mest tid åt anhörigvård.
– Resultaten av avhandlingen hjälper oss förstå varför kvinnor är mer benägna att lämna arbetsmarknaden eller gå ner i arbetstid i samband med att de vårdar en anhörig.
Svårare vid psykisk ohälsa
Arbetsförmågan påverkas olika beroende på vilken typ av anhörigvård som utförs. Anhöriga till en person med psykisk ohälsa upplever det mycket svårare att fortsätta arbeta jämfört med anhöriga till en person med demenssjukdom.
Joana Vicente menar att kunskapen om hur anhörigvård påverkar arbetskapaciteten är viktig för att utforma bättre stöd till den stora gruppen yrkesverksamma anhörigvårdare.
– Tre viktiga faktorer som påverkar upplevelsen av anhörigskapet som svårt och som därmed påverkar arbetsförmågan är huruvida den anhöriga känner psykisk stress, ekonomiska problem samt om den upplever anhörigskapet som tillfredställande eller inte, säger Joana Vicente och tillägger:
– Mer behöver göras för att adressera och motverka könsskillnaderna hos yrkesverksamma anhörigvårdare.
Avhandlingen bygger på forskning knuten till Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (NkA).
Vissa kustekosystem kan ta upp och lagra stora mängder koldioxid från atmosfären, så kallat ”blått kol”, och att restaurera dem kan därför vara en viktig naturbaserad lösning för att mildra klimatförändringarna.
Välkända ekosystem med blått kol är till exempel mangrove och sjögräsängar, men på senare tid har det föreslagits att även makroalger, som den vanliga blåstången i Östersjön, kan ta upp stora mängder kol. Om detta kol till exempel exporteras till och lagras i djuphavet, kan makroalgerna vara ett av de viktigaste ekosystemen för blått kol globalt sett.
Blåstång tar upp mycket koldioxid från atmosfären
I en studie har forskare vid Stockholms universitet och Helsingfors universitet mätt flödena av växthusgaser mellan vattenytan och atmosfären utanför Askö-laboratoriet i Trosa under ett helt år. Mätningarna bekräftade att blåstångskogar och blandad vegetation i kustzonen tar upp betydande mängder koldioxid från atmosfären.
Men mätningarna visar också att blåstångskogarna i Östersjön avger betydande mängder metan, vilket till viss del kan motverka algernas upptag av koldioxid från atmosfären.
– Det var lite förvånande att blåstången avgav metan, eftersom blåstång växer på hårt substrat och inte på mjuka sediment, där metan normalt bildas, säger Christoph Humborg, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Metan hittades i sediment
Forskarna upptäckte att fickor av sediment finns mellan algerna och där hittades de metanbildande mikroorganismerna – arkéer.
– Arkéerna hittades också på flytande fintrådiga alger och ansamlingar av organiskt material som finns i anslutning till blåstången.
Bild: Michael Held/Unsplash
Mätningar av koldioxidupptag och metan
Forskarnas mätningarna visar att blåstångskog tar upp betydande mängder koldioxid från atmosfären.
Flödena varierar under året, men totalt sett uppgick upptaget av koldioxid från atmosfären i blåstångshabitaten till 0,52 ton CO2 per hektar och år. Det kan jämföras med 0,71 ton CO2 per hektar och år för områden med blandad vegetation.
Koldioxidupptaget uppvägs dock till viss del av den metan som flödar från vattnet till atmosfären i samma miljöer. Eftersom metan är en starkare växthusgas än koldioxid uppgår nettoupptaget till 0,38 respektive 0,46 ton CO2-e (koldioxidekvivalenter) per hektar och år för områden med blåstång och områden med blandad vegetation.
Christoph Humborg förtydligar att det fortfarande kan vara viktigt ta hand om och återställa livsmiljöer med makroalger ur ett klimatperspektiv.
– Vår studie visar att dessa miljöer är nettokoldioxidsänkor, bara inte så stora som ibland har föreslagits, säger han.
Minskad övergödning kan gynna klimatet
Ur ett förvaltningsperspektiv är det också viktigt att veta om metanproduktionen påverkas av blåstångsskogarnas hälsostatus, det vill säga om makroalger i övergödda nedbrutna system producerar mer metan än ostörda ekosystem. Denna hypotes kommer nu att testas av den svensk-finländska forskargruppen genom experiment som ska genomföras under nästa år.
– Våra mätningar gjordes på plats, i ett Östersjön som är påverkat av övergödning. Ett mindre övergött ekosystem med mindre ackumulering av organiskt material och mindre mängd fintrådiga alger skulle sannolikt producera mindre metan. Om så är fallet kan åtgärder för att minska övergödningen avsevärt förbättra dessa miljöers möjlighet att binda kol och därmed bidra till att mildra klimatförändringarna, säger Christoph Humborg.
Christoph Humborg, Stockholms universitets Östersjöcentrum, e-mail: christoph.humborg@su.se, tel: 08-674 76 68
Florian Roth, Stockholms universitets Östersjöcentrum och Tvärminne zoologiska station, Helsingfors,florian.roth@su.se
I Sverige använder många myndigheter och offentliga organisationer molnlösningen Microsoft 365 (M365).
*Microsoft 365 är en kommersiell tjänst som erbjuder produkter som e-post och kalender och program som Excel och Word. Vissa av tjänsterna ligger i molnet, det vill säga de finns inte på den enskilda datorn utan är åtkomliga online oavsett vilken enhet användaren använder.
Många menar att molnlösningen strider mot GDPR/Dataskyddsförordningen, som har till uppgift att skydda människors personuppgifter på nätet.
För ett drygt år sedan fattade till exempel Stockholms stad beslut om att inte använda M365 med hänvisning till GDPR. I Tyskland och Frankrike väntas förbud mot att använda molnlösningen.
Ingen kontroll över sin information
Nyligen gjordes en av de största implementeringarna i Sverige av M365 i en stor, svensk myndighet. Något som, menar Björn Lundell, professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde, för med sig en rad problem.
Han har tillsammans med kollegor studerat hur implementeringen av M365 gick till och såg många stora brister som påverkar både individer och organisationer.
Forskarna konstaterar att myndighetens databehandling sker på okända villkor, vilket i praktiken innebär att myndigheten tappat kontrollen över sin egen information.
– Tyvärr är den nu undersökta myndigheten långt ifrån ensam om att sakna kontroll på sin egen databehandling. Resultat från tidigare forskning, som analyserat implementering av M365, visar att det också finns betydande brister hos många andra myndigheter, däribland flera kunskapsintensiva myndigheter, säger Björn Lundell.
Avtal med problematiska länder
Forskarna menar att det ur ett samhälleligt perspektiv är olämpligt för en myndighet inom EU att skriva avtal med en leverantör som är helägd av ett företag baserat i ett land som står på EU:s lista över icke samarbetsvilliga länder inom skatteområdet.
I studien konstateras att få av beslutsfattarna på myndigheten såg några problem med lösningen ur det perspektivet.
Data hamnar i problematiska länder
Användning av M365 medför vidare att myndighetens data kan behandlas i en rad länder som identifierats som problematiska, inklusive ett land som identifierats som olämpligt av bland andra svenska säkerhetspolisen.
– När myndigheten saknar tillgång till alla relevanta avtalsvillkor blir det i praktiken omöjligt att genomföra en gedigen bedömning av hur myndighetens uppgifter kan komma att behandlas, säger Björn Lundell.
Användning av M365-lösningen kan även orsaka ett antal oförutsedda juridiska problem.
Det kan till exempel handla om exponering för olika upphovsrättslagar och risk för tvister kopplat till andra länders lagstiftning. Detta var något som inte alls analyserades av den undersökta organisationen innan man införde M365.
Analysera villkoren i avtalet
Baserat på studiens resultat rekommenderar forskarna att varje myndighet som överväger att en IT-lösning att alltid först analysera alla avtalsvillkor.
– Självklart behöver myndighetens egen analys visa att den tilltänkta användningen är förenlig med gällande rätt. Detta är särskilt viktigt när det är fråga om att anskaffa en publik molnlösning från en global leverantör som tillhandahåller en programvara som tjänst, säger Björn Lundell.
Björn Lundell, professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde, bjorn.lundell@his.se
Kompetensutveckling kring autism och nya sätt att anpassa undervisningen gör att personalen i förskola och grundskolan känner sig tryggare i sin undervisning. Men för eleverna är det svårt att se effekten av det lärarna lärt sig. Ny forskning visar att det krävs mer än kompetensutveckling – framför allt tid och resurser – för att elever med autism ska få bättre förutsättningar.
Linda Petersson-Bloom, doktorand vid Malmö universitet har undersökt vad som förändras när lärare och annan personal i förskola och grundskola deltar i kompetensutvecklingsinsatser om autism och hur lärmiljön kan anpassas.
Lärare vill veta mer om autism
Hennes studier bygger på ett tydligt problem: tidigare forskning och enkäter från intresseorganisationer visar att det är svårt att anpassa utbildningen till barn med autism:
Skolfrånvaron bland elever med NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) såsom ADHD och autism är hög.
Lärare bedömer att de saknar den grundkunskap som behövs för att möta elevernas behov.
Lärare tycker också att de får för lite kompetensutveckling för att stödja elever med autism och adhd.
Linda Petersson-Bloom har gjort flera olika studier för att undersöka effekten av lärarnas kompetensutveckling i autism, bland annat en systematisk översikt av en mindre kompetensutvecklingsinsats på en förskola:
– Den bestod av självstudier i form av filmade föreläsningar, texter att läsa samt kollaborativa inslag där personalen reflekterade kring vilka förändringar de behövde genomföra samt hur de kunde översätta sin nya kunskap till sin praktik.
Det gick att se att den bidrog till förändringar bland personalen men också att de som var med önskade ännu mer kompetensutveckling.
Kunskap om autism gör lärare tryggare…
I en annan undersökning var kompetensutvecklingsinsatsen mer omfattande och inkluderade inte bara anställda på skolan, utan även elever med autism och deras föräldrar.
Hon kunde konstatera att kompetensutvecklingsinsatsen ledde till viss förändring, särskilt när lärarna skattade sin egen kunskap.
– Till exempel känner lärarna sig bekvämare i undervisningen, bättre på att förebygga problemskapande situationer och skapa visuellt stöd. Förändringar märks framför allt när det gäller ökade kunskaper, förändrade attityder och till viss del anpassningar.
Men det var svårt för både föräldrarna och eleverna att identifiera förändringar i praktiken.
…förändringar kräver tid och resurser
Brist på resurser, personal och framför allt tid, är ett skäl som professionella anser påverkar deras förmåga att göra förändringar som gynnar elever med autism: Den fysiska miljön räcker ofta inte till för elevernas behov, få har till exempel möjlighet att avgränsa ett rum eller få grupprum.
Elever med autism – tre skäl till att förbättringar i skolan aldrig blev av
Brist på resurser, personal och tid
Begränsningar i skolans fysiska miljö
Skolledningen saknar kunskap om autism (deltar inte i kompetensutveckling)
Gemensam grund att bygga vidare på
Lärarna saknade också att skolledningen deltog i kompetensutvecklingen. I en av studierna deltog all personal på förskolan, det visade sig vara något som påverkade skolan för eleverna med autism, i positiv riktning.
– Kompetensutvecklingen gav en gemensam grund att bygga vidare från men bör ses som en del av ett pussel. Vill vi i skolan göra skillnad för de enskilda eleverna behöver vi jobba mycket mer över tid och ha närmare kompetensutvecklingsinsatser som ser till hur vi kan anpassa för den specifika eleven – i kombination med en bas av kompetensutveckling där alla som arbetar med, undervisar barnen och eleverna ges möjlighet att delta.
Vi behöver också belysa förutsättningar eller brist på sådana för att på allvar bygga en mer likvärdig* förskola och skola säger Linda Petersson-Bloom.
*Likvärdig skola innebär inte att utbildningen ska vara likformig i betydelsen likadan utan att kvaliteten i verksamheten ska vara så hög att de fastställda målen kan uppnås oavsett var i landet verksamheten bedrivs (Skolverket).
Linda Petersson-Bloom, doktorand vid Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Malmö universitet.
För att uppnå FN:s hållbarhetsmål om utrotad fattigdom behövs inte bara ekonomisk tillväxt. Den genomsnittliga nivån av absolut barnfattigdom i låg- och medelinkomstländer kan visserligen höjas när ländernas ekonomi växer, men det går fortare i länder där det också finns sociala välfärdssystem. Det visar en avhandling i sociologi vid Stockholms universitet.
– Att ha utbyggda system för exempelvis barnbidrag i låg- och medelinkomstländer bidrar till att snabba på minskningen av fattigdom, och både vad gäller absolut och relativ fattigdom. I genomsnitt har enbart ekonomisk tillväxt inte visat sig ha något samband alls med hur den relativa fattigdomen utvecklas, säger forskaren Sebastian Sirén och fortsätter:
– Min studie visar att i de länder som har utbyggda transfereringssystem har ekonomisk tillväxt bidragit till att den relativa fattigdomen också har minskat. Samtidigt har den absoluta barnfattigdomen minskat mest i länder som byggt ut välfärdssystem under senare decennier.
Absolut och relativ fattigdom
I avhandlingen har Sebastian Sirén studerat olika mått på fattigdom i låg- och medelinkomstländer.
Den absoluta fattigdomen mäts i hur många som har en viss summa per dag att leva på, medan den relativa fattigdomen är ett hushålls inkomst i relation till medianinkomsten i landet.
Studien sträcker sig från millennieskiftet och framåt och har mätt andelen barn som lever i hushåll med inkomster under den absoluta och den relativa fattigdomsgränsen vid olika tillfällen.
Eftersom studien jämför länder över tid har Sebastian Sirén kunnat analysera hur fattigdomen förändrats i olika länder när exempelvis socialförsäkringssystemen byggts ut.
– Även om enbart ekonomisk tillväxt kan lyfta familjer ur den mest extrema fattigdomen så är det på sikt viktigt att framhålla att sociala skyddsnät och utbyggda socialförsäkringssystem snabbar på den utvecklingen. Ur ett globalt perspektiv verkar socialpolitiken också helt nödvändig för att minska andelen familjer som lever i relativ fattigdom, vilket är vad många skulle klassa som gränsen för en dräglig levnadsstandard, där man har en chans att delta i samhället på ett rimligt sätt.
Riktade bidrag till barnfamiljer i Brasilien
Det finns många exempel på länder som lyckats minska både absolut och relativ fattigdom med hjälp av sociala reformer och kontanta bidrag till fattiga familjer.
Brasilien och Bolivia är två bra exempel, menar Sebastian Sirén.
– I Brasilien har man, tillsammans med ett utbyggt pensionssystem och höjda minimilöner, använt sig av en form av riktade bidrag riktade till familjer med låga inkomster som också har villkor om att exempelvis sätta barnen i skolan, så kallad ”conditional cash transfer” (CCT). Den typen av reformer har också stort stöd från världsbanken, och har visat sig ha stor effekt för de allra fattigaste familjerna.
– Samtidigt finns en kritik mot att dessa program inte konfronterar mer underliggande orsaker till ojämlikhet och fattigdom i dessa länder, fortsätter Sebastian Sirén.
Fler kan få jobb
På längre sikt kan det också finnas indirekta positiva effekter av ett utbyggt socialförsäkringssystem som i sin tur får den ekonomiska tillväxten att ta fart, menar Sebastian Sirén.
– När många lyfts ur fattigdom kan ekonomin påverkas positivt så att fler får jobb och kan höja sin levnadsstandard, och tillväxten får då ytterligare positiv påverkan på fattigdomsbekämpningen. Men det är då viktigt att inte förlita sig helt på tillväxten utan att också se till att den kommer alla människor i de här länderna till del.
Sebastian Sirén, forskare vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, sebastian.siren@sofi.su.se
Arbetsmarknadspolicy fokuserar på rörlighet och flexibilitet. Ett rådande samhällsideal är att individer ska flytta från sin uppväxtort för att ”designa livet” efter önskade studier och arbete.
En studie där forskare intervjuat 13 studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolor och kommuner visar dock att valen i hög utsträckning handlar om kompromisser.
– Platsen och tillhörigheten är väldigt viktig för individen. Man kanske inte vill bygga sitt liv efter jobb och studier, utan de får passa in i resten av livet. Det är ofta ett aktivt val att stanna kvar, det handlar inte om att bli övergiven eller vara en förlorare, säger forskaren Janna Lundberg vid Malmö universitet.
Familj och ett sammanhang
Familj och vänner är viktiga faktorer för att inte flytta, liksom tillgång till hav, natur och ett etablerat sammanhang.
– För den som har många olika kontakter inom socialförvaltning, vård och så vidare kan platsen dessutom vara så självklar att frågan inte ens kommer upp i samtalet med studie- och yrkesvägledare, säger Elin Ennerberg, forskare vid Malmö universitet.
En lantlig plats kan även vara en resurs. Att få leva ett lugnare liv med mer rumslig frihet för barnen kan vara en anledning att bo på en mindre ort. Det kan också vara en prioritet att slippa ha ett yrke som följer med hem i tankarna vid arbetsdagens slut.
– Normen är dock att man ska åka i väg och utbilda sig, och även om vägledarna inte vill pusha för mycket är det alternativet närvarande i samtalet. Samtidigt finns också en lokal arbetsmarknad och det kan handla om samhällsviktiga jobb. Vägledarna bygger in i samtalen att ”vill du vara här finns vissa möjligheter, vill du välja annat får du tänka på ett annat sätt”. Vi ser hur vägledarna dras mellan olika normer, säger Elin Ennerberg.
Lättare att välja för män
Vägledarna ser till individen, men även till samhällets behov. Alla har inte lika stora möjligheter att stanna. Starka familjeband och barn gör att det är lättare att hävda rätten att inte behöva flytta.
– Det är inte helt jämlikt utan det finns en tendens att fler män får lov att vara platsbundna. Män kan göra fler gynnsamma val, säger Janna Lundberg
Bristyrkeyrkesutbildningar som traditionellt attraherar män är lättare att få till mindre orter, som olika typer av fordonsförare. För vissa yrkesgrupper blir platsen då ett större hinder. Kvinnor får överlag kämpa hårdare för att hitta ett sätt att bo kvar på landsbygden.
– För kvinnor blir högre utbildning oftare vägen framåt, och de kan flytta tillbaka när de har utbildning. Ett annat sätt att tjäna pengar som kvinna är att bli entreprenör, säger Elin Ennerberg.
Levnadsomkostnaderna kan även vara lägre på landsbygden. Samtidigt kan bostadspriser förändras exempelvis av att personer med högre inkomst väljer att ha semesterbostäder eller bosätta sig på landsbygden för distansjobb.
Janna Lundberg, universitetslektor i samhällskunskap, Malmö universitet, janna.lundberg@mau.se
Elin Ennerberg, biträdande universitetslektor i studie- och yrkesvägledning, Malmö universitet.
Lipödem är en kronisk sjukdom i fettvävnaden som nästan enbart drabbar kvinnor. Sjukdomen gör att kroppens fettceller ökar onormalt mycket, framför allt på stuss och ben. Den misstas därför ofta för att vara övervikt eller fetma.
Kunskapen om lipödem är överlag låg, och dessutom är tillgången till vård mycket begränsad. Mörkertalet är troligen stort, men omkring 10 procent av alla kvinnor kan vara drabbade.
Lågprioriterad kvinnosjukdom
En forskargrupp vid Hälsohögskolan i Jönköping har skickat ut en digital enkät till alla lipödempatientföreningar i Sverige. Totalt svarade 245 kvinnor med lipödem på enkäten som innehöll frågor om hälsa och livskvalitet. Den nationella studien är den första i sitt slag i Sverige.
– Det är anmärkningsvärt hur lite forskning det finns om lipödem. Liksom flera andra kroniska kvinnosjukdomar har lipödem varit både missförstådd och lågprioriterad. Men det är glädjande att denna sjukdom den senaste tiden fått mer uppmärksamhet och att flera större internationella forskningsprojekt pågår. Vår studie bidrar med kunskap om hur kvinnor som har lipödem mår och hur sjukdomen påverkar det dagliga livet, säger Johanna Falck, doktorand vid Hälsohögskolan vid Jönköping university.
Tre stadier av lipödem. Bild: Micke Widén
Korrekt diagnos dröjer
Av studien framgår att lipödem, även tidigt i sjukdomsförloppet, är förknippat med flera hälsoproblem och en sämre hälsorelaterad livskvalitet.
I alla lipödemstadier kan man uppleva smärta, att benen känns tunga och svullna, domningar, kall hud, lätt att få blåmärken och sömnsvårigheter. Av resultatet framgår det också att det ofta går lång tid från det att sjukdomen bryter ut till att rätt diagnos ställs.
Viktigt att tidigt upptäcka sjukdomen
Även om runt 70 procent av kvinnorna hade fått lipödem före 30 års ålder, hade endast 1,6 procent av dem diagnostiserats inom sjukvården före den åldern.
– Det är väldigt viktigt att vårdpersonal upptäcker sjukdomen i ett tidigt skede så att kvinnorna kan få ett bra stöd, men den långa väntan på diagnos tyder på att kvinnorna under många år får kämpa med sin hälsa med mycket lite eller inget stöd från vården, säger Johanna Falck.
Forskarna ska nu ta reda på mer om sjukdomen och patienterna. En pågående studie undersöker vilka upplevelser kvinnor med lipödem har av hälso- och sjukvården gällande bemötande, kunskap och stöd, men också vilka erfarenheter kvinnorna har av olika typer av lipödembehandlingar och egenvård.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
