Inga av Braads  texter har någonsin tryckts, men delar av dem finns nu att läsa i en ny avhandling i nordiska språk från Göteborgs universitet. Att närma sig Braads efterlämnade skrifter är lite som att tömma någons skrivbordslåda – efter mer än 250 år. Braad tycks aldrig ha blivit riktigt nöjd med det han skrev, men han sparade omsorgsfullt alla sina kladdpapper. Många av dessa har överlevt till våra dagar i gömmorna vid Uppsala universitetsbibliotek.

– För en språkvetare är detta material en guldgruva. Tack vare att det finns så många utkast med ungefär samma innehåll bevarade kan man på nära håll följa redigeringsarbetet och få en inblick i vilka stilideal en skribent vid den här tiden höll sig med, säger Rickard Melkersson, avhandlingens författare.

Rickard Melkerssons avhandling går igenom alla de kvarlämnade papperen från Braads resa till Kanton i Kina med skeppet Hoppet åren 1748–49. En stor del av arbetet ägnas åt att reda ut i vilken ordning de olika versionerna har tillkommit.

Vissa dokument är så kraftigt ändrade att de nästan inte går att läsa och allra mest kryptiskt är ett skrivhäfte av kinesisk tillverkning som Braad måste ha köpt under sitt uppehåll i Kanton och börjat skriva i under hemresan. Sidorna i gamla kinesiska böcker är dubbelvikta med vecket utåt, detta för att inte tuschet skall gå igenom, och så såg även Braads skrivblock ut från början.

– Men någonstans under resan har han kommit på att det går att sprätta upp sidorna och få dubbelt så mycket papper – resultatet är att texten kommer i total oordning. Plötsligt kom de verkliga förhållandena ombord och den knappt tjugoårige skeppskrivarens vardagliga vedermödor mycket nära.

Tre av handskrifterna studeras närmare och delar av dem finns med i renskriven form i avhandlingens sista kapitel.

En stor och viktig del av undersökningen ägnas också själva skriftsystemet, alltså åt att reda ut vad olikheterna mellan vissa snarlika bokstäver har för betydelse. Spelar det någon roll att u ibland har en snirkel över sig och ibland inte? Spelar det någon roll om det är v eller w som används? Spelar det någon roll vilken av fem eller fler olika varianter av stort S det står?

– Med en delvis ny metodik visar jag att så är fallet, och detta är ett resultat av principiellt värde för studiet av äldre handskrivna texter, säger Rickard Melkersson.

Avhandlingens titel: Skrifterna från Hoppet. C.H. Braads ostindiska resa 1748—49. Fakultetsopponent: Professor Jonas Carlqvist. Avhandlingen kan beställas från Göteborgs universitetsbibliotek och finns digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/32837

FAKTA:
Läs om Christopher H Braad, i Svenskt Biografiskt Lexikon, Riksarkivet: http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/artikel/18029, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2013-06-25.

The bright side of life har hon kallat sin avhandling i medicinsk vetenskap med inriktning mot hälso- och vårdvetenskap, som beskriver hur sjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård arbetar med äldre och vilket stöd dessa patienter får och vill ha.

– Äldres situation är ofta komplex. De har olika sjukdomar, de är påverkade av sin ålder och sin livshistoria. Hälften av alla över 80 år lider av en eller flera sjukdomar. För sjuksköterskan gäller det att se varje individ och vilken vård som är lämpligast i det speciella fallet.

Medvetna patienter
Gamla patienter anses vara oroliga och sköra vårdkonsumenter, men Margaretha Norell Pejner har med avhandlingen observerat två särskilt viktiga saker. Dels patientens egna känslor och att de trots ålder och sjukdomar är så medvetna om sin situation och vad sjuksköterskan kan göra.

Inom omvårdnaden är begreppet stöd centralt. Stödjande insatser kan beröra såväl patient, anhöriga som olika professionella, som är inblandade i vården. I litteraturen beskrivs stödet som instrumentellt, socialt respektive emotionellt stöd. I den kliniska vardagen är det inte alltid tydligt vilken form av stöd som använts och sjuksköterskorna i studien är i behov av både mer tid och kunskap för att möta patienternas behov.

– Patientens oro kan ta sig olika uttryck och ha olika orsaker. Med rätt stöd kan sjuksköterskan hjälpa patienten att bearbeta oron och skapa sinnesro. Den äldre kan känna sig obeslutsam, inte veta hur medicineringen ska hanteras eller behöver rådgivning. Där kan sjuksköterskan ge ett stöd med rutiner och information, som skapar ett lugn för patienten.
Det kan vara en patient som känner sig utsatt, rädd eller ledsen. Då handlar det om att trösta och lyssna. I något fall kanske patienten kan få ett larm, som blir det stöd som skapar sinnesro.

Patienter söker också stöd hos sjuksköterskan som ersättning för sitt sociala nätverk. De uppger att de inte vill tjata ut sina anhöriga eller att de inte vill oroa sina barn med att tala om döden.

Att hantera sin oro
– Det här är tillstånd som måste bearbetas och ålderdom i kombination med sjukdom gör att förmågan att processa sin oro försämras eller går förlorad. Sjuksköterskor har bra förutsättningar för att lyfta patientens känslor, se vilka processer som är på gång och ombesörja lämpliga åtgärder. Samtidigt har de ett högt arbetstempo och hinner inte alltid att ta reda på vad känslorna rör sig om.

Margaretha Norell Pejner hoppas att hennes avhandling kan vara ett stöd för sjuksköterskor i arbetet med äldreomsorg. Fortsatt forskning kring hur man kan utveckla emotionellt stöd till äldre i förhållande till begreppet sinnesro är angelägen för att ge äldre ett värdigt vardagsliv.

I efterdyningarna av Sveriges mindre lyckade resultat i stora internationella jämförande tester som TIMSS och PISA – där de svenska elevernas resultat har försämrats både när det gäller läsförståelse, matematik och naturvetenskap – har idén om så kallad evidensbaserad praktik lanserats som ett krislösningspaket, för att säkerställa att de undervisningsmetoder som används är vetenskapligt belagda.

Men forskare inom det pedagogiska området förefaller dock att ta avstånd från evidenstanken.

– Risken är därmed stor att yrkesverksamma i skolan inte får tillräckliga resurser att hantera de ökade kraven. Frågan är om läraren ska möta evidensrörelsen som tjänsteman och därmed underordna sig den politiska viljan, eller om läraren ska möta de ökade kraven som professionell med ett självständigt och kritiskt förhållningssätt, säger Magnus Levinsson som i sin avhandling utforskar lärares erfarenheter av att använda evidensbaserade arbetssätt i skolan.

I studien är det så kallad formativ bedömning – en kontinuerlig bedömningsprocess för att hjälpa elever att ”knäcka koden” – som används som exempel på evidensbaserade undervisningsstrategier inom ramen för ett lokalt utvecklingsarbete på en svensk gymnasieskola.

– I ljuset av lärarnas erfarenheter framträder både möjligheter och begränsningar för de olika modeller av evidensbaserad praktik som har diskuterats inom utbildningsområdet under senare år. Jag efterlyser framförallt en lärarprofessionalitet i skolan med kapacitet att granska den kunskap som idén om evidensbaserad praktik gör anspråk på, säger Magnus Levinsson.

Idén om evidensbaserad praktik har sitt ursprung inom medicin och kritiker har därför ifrågasatt om principerna för evidensbasering alls är möjliga att överföra till utbildning och skola. De många kontroverser som har utspelat sig har ökat klyftorna mellan förespråkare och motståndare till en sådan grad att forskare inom utbildningsområdet har kommit att betrakta evidensfrågan som ett minerat fält.

– Utvecklingen är oroväckande eftersom risken därmed är stor att yrkesverksamma i skolan inte får tillräckliga resurser att bemöta de ökade kraven på evidensbasering. Mot den bakgrunden finns det ett behov av en mer nyanserad och konstruktiv diskussion om evidensbaserad praktik inom utbildningsområdet. En väg framåt är att undersöka hur evidens kommer till uttryck i praktisk användning i skolan, säger Magnus Levinsson.

Tv har genomgått stora förändringar de senaste 30 åren med ny teknik, kommersialisering och nya sätt att berätta i tv, men synen på barnpubliken har varit ganska oförändrad.

– Barn tas på allvar. De ses som kunniga och sociala aktörer som har något att bidra med. Samtidigt finns en bild av att barn ska lära sig hela tiden. Programmen har en pedagogisk röst som talar till barnpubliken för att lära ut och utbilda den, berättar Åsa Pettersson, som doktorerat i Tema Barn.

Ett annat genomgående inslag i tv för barn är naturen.

– Barn förutsätts stå naturen närmare än vuxna, vara intresserade av djur och tycka om att vara utomhus. Barnen i programmen vistas hela tiden ute.

Barnpubliken bjuds också in att delta i och kommunicera med tv-programmen. Redaktionerna får mängder med teckningar från tittarna, men även videoklipp, karaokespelningar, fax och sms, frågor och tävlingsbidrag hör till det som barn skickat in.

– Programmen erbjuder sin publik möjligheter att interagera, men det sker på vuxnas villkor. De avgör vad som får skickas in, vad som är en barnteckning och vilka frågor som tas upp i programmen, säger Åsa Pettersson.

Hon har sett och analyserat nästan 500 tv-program för barn upp till 18 år och konstaterar att det funnits ett rikt och nyanserat utbud för små barn, i regel på fasta sändningstider. 

– Utbudet för ungdomar har varit mycket mindre. 2007 sändes mycket få ungdomsprogram överhuvudtaget av SVT.

I public service-företagens årsredovisningar, som Åsa Pettersson också har gått igenom, finns en oro för att ungdomspubliken väljer andra media och kanaler. 1980 var det kassetter och skivor som konkurrerade med public service, medan det senare var de kommersiella tv-kanalerna.

Tv-programmen som Åsa Pettersson har analyserat sändes av SVT och Utbildningsradion 1980, 1992 och 2007, det vill säga före, under och efter det statliga tv-monopolets upplösning. Men hennes analys visar att kommersialiseringen av tv inte har förändrat public service-företagens syn på sin barnpublik nämnvärt.

– Den stora förändringen kom 2008 när alla tv-program för barn började sändas i Barnkanalen. Den skapade en trygg plats för barnpubliken, men i och med att barn hänvisas till en egen kanal utesluts de från program med blandad publik och övergången till vuxenprogram blir svårare. I Barnkanalen finns inte heller någon plats för ungdomar.

Avhandling: TV for Children. How the Swedish Public Service Television Imagines a Child Audience.  Linköping Studies in Arts and Science Dissertations No. 583, maj 2013.

De allra flesta som går i jobb- och utvecklingsgarantin har deltagit i jobbsökaraktiviteter med coachning, men arbetsgivarkontakter är inte lika vanligt.

Tre av tio som nått fas tre (sysselsättningsfasen) har t.ex. inte haft arbetsplatsförlagda aktiviteter eller arbetsmarknadsutbildning tidigare under programmet.

– Arbetsplatsförlagda moment ingår i programmet och den höga andelen av fas tre-deltagarna som inte haft det förvånar, säger Sara Martinson som är en av rapportförfattarna. Många i fas tre har också uttryckt att de tidigare i programmet saknat hjälp att hitta praktikplats och söka arbeten.

Endast fyra av tio fas tre-deltagare tycker att aktiviteterna i fas ett och två av programmet var anpassade till deras behov. Programmets aktivitetsnivå är också lägre än förväntat, få når upp till heltid.

Många nöjda med sin sysselsättningsplats
Av dem som har en sysselsättningsplats i fas tre är 75 procent nöjda och tycker att uppgifterna är meningsfulla. De som går i fas tre men saknar sysselsättningsplats är mindre nöjda. Av deltagarna i fas tre är ungefär hälften nöjda med programmet som helhet.

De som deltagit i aktiviteter hos Arbetsförmedlingen tidigt under programmet lämnar arbetslösheten något snabbare än dem som vid samma tidpunkt varit hos en kompletterande aktör.

Efter ett år motsvarar skattningen 3 procents längre arbetslöshetstid eller cirka 9 dagar, för arbetssökande som deltagit hos en kompletterande aktör jämfört med dem som fått vanlig förmedlingsservice inom garantin, samt i vissa fall plats hos kompletterande aktör i ett senare skede. För båda grupperna tar det dock i genomsnitt lång tid att komma i arbete.

I rapporten studeras 250 000 individer som började programmet mellan juni 2007 och april 2012. Två telefonenkäter har genomförts med deltagare i fas tre, en 2011 och en 2012.

Om rapporten
IFAU-rapport 2013:12 Jobb- och utvecklingsgarantin – Vilka deltar, vad gör de och vart leder det?