Biologen Martin Stålhammar har i en ny avhandling från Lunds universitet undersökt effekterna av återsläppsfiske, så kallat catch-and-release-fiske. Undersökningarna rör gädda och gös, två viktiga rovfiskar i toppen av näringskedjan i sjön. Både gädda och gös har en viktig ekologisk roll i sjöarnas ekosystem eftersom de påverkar artsammansättningen. Catch-and-release-fiske är ett hett debatterat ämne inom fiskeförvaltningen och därför är det nödvändigt med vetenskapliga undersökningar, konstaterar Martin Stålhammar.

– Mina forskningsresultat visar tydligt att catch-and-release-fiske påverkar jaktinstinkten hos rovfisk som fångas och sedan släpps tillbaka, säger Martin Stålhammar.

Men han konstaterar också att den så kallat sociala miljön, det vill säga fiskar av samma storlek i närområdet, kan påskynda återhämtningen. Enligt Stålhammar är det troligtvis utmattning och stress hos den fångade fisken som orsakar ett försämrat jaktbeteende efter återutsättning i vattnet. Flera faktorer påverkar överlevnadsframgången för återutsatt fisk. Luftexponering utmärker sig som en avgörande faktor för återhämtningsförmågan, påtalar Martin Stålhammar. Det är också välkänt att krokens placering i munnen är en av de faktorer som påverkar överlevnaden starkast, menar han.

– Somliga konstgjorda beten bör undvikas om man vill minimera skador vid catch-and-release-fiske. Forskningsresultaten visar också att storlek på fisken samt vattentemperatur påverkar krokens placering och därmed blödningen, säger Martin Stålhammar.

Sportfiske är en fritidsaktivitet av stor betydelse eftersom den omsätter mycket pengar, främjar rekreation och ökar människors uppskattning av naturen. En långsiktig förvaltning av fisken som naturresurs är dock nödvändig för att förebygga en utarmning av tillgången. Vanliga förvaltningsmetoder är fångstbegränsningar, storleksbegränsningar, fredningstider eller skyddade områden. En mer omdiskuterad förvaltningsmetod är catch-and-release-fisket. Denna metod har ökat markant de senaste åren och är idag en väletablerad fiskemetod bland inbitna sportfiskare.

– Catch-and-release-fiske har i sin helhet övervägande positiva effekter på fiskpopulationer och är ett till synes hållbart fiske jämfört med det traditionella catch-and-kill-fisket. Däremot måste sportfiskare vara medvetna om att metoden har begränsningar, säger Martin Stålhammar.

Han anser att catch-and-release-fisket kan fungera som en förvaltningsmetod i vissa vatten, på vissa arter eller vissa storleksklasser, men inte utan stöd av andra förvaltningsmetoder.

Disputationen äger rum torsdagen den 13 juni. Fredagen den 14 juni arrangerar Martin Stålhammar ett öppet seminarium för forskare, sportfiskare och myndigheter kring hållbart sportfiske. Seminarietid: kl 09.00. Plats: Ekologihuset, Lund. Anmälan krävs till seminariet.

Så kallade strömmade tjänster är en viktig tillämpning för många mobilanvändare. Videoströmning via trådlösa nätverk lider ofta av bandbreddsbegränsningar och avbrott, vilket kan leda till förlust av bildrutor i videosekvensen. Det kan påverka kvaliteten på videon negativt och användaren upplever plötsliga stopp under uppspelningen, det vill säga bilden fryses tillfälligt, följt av ett hopp från en scen till en annan.

I denna avhandling föreslås flera tekniker för att, dels övervinna problemet att bilden fryses, dels minska mängden videodata som strömmas till den mobila enheten. De föreslagna teknikerna används framgångsrikt för att ge tillfredsställande bildkvalitet på de videor som sänds över opålitliga nätverk.

Måndagen den 10 juni försvarar Hussein Aziz, BTH, försvarar sin avhandling ”Streaming Video over Unreliable and Bandwidth Limited Networks”, i ämnet datorsystemteknik måndagen den 10 juni.  

I den första studien drogs slutsatsen att människor samarbetar mer om de tvingas fatta beslut under tidspress. Forskargruppen (Rand et al.) lät försökspersoner ta beslut i sociala dilemman under tidspress. Forskarna fann att de beslut som då togs var mer samarbetsinriktade. Slutsatsen blev att beslut under tidspress, som bygger på intuition, främjar samarbete. Det är en slutsats som har blivit mycket uppmärksammad och omdiskuterad.

Men det här stämmer inte, konstaterar en grupp forskare vid bland annat Linköpings universitet. Att tvingas ta beslut under tidspress har ingen effekt på viljan att samarbeta, visar de i en ny studie, som idag presenteras i Nature.

– Våra fynd kastar allvarliga tvivel över tanken om människor som intuitivt samarbetsvilliga, säger Gustav Tinghög i gruppen för beteende- och neuroekonomi.

Hur beslutsfattande sker är en stor forskarfråga inom detta område. Människan har två beslutssystem i hjärnan, ett intuitivt och ett mer reflekterande analytiskt. Båda systemen kan dock vara rationella och de interagerar med varandra i olika beslutssituationer, understryker Gustav Tinghög.

– Att människan har överlevt här på jorden bygger på en rationellt grundad intuition.

Om och när vi människor väljer att samarbeta är en fråga som intresserar inte minst ekonomer. Samarbetsviljan testas ofta i så kallade sociala dilemman, där man måste välja mellan att ta beslut som är till fördel för gruppen men kostsamt för en själv eller som främjar bara en själv. Den klassiska teorin om Homo Economicus säger att människan i alla lägen väljer att göra det som maximerar hennes egen vinst, även om detta inte bidrar till det allmännas bästa.

I Linköpingsforskarnas studie, som gjordes ihop med kollegor i USA och Österrike, fick 2 500 personer i de tre länderna välja mellan att behålla en viss summa pengar för sig själva, eller ge en totalt större summa till en grupp på fyra personer där de själva ingick.

Hälften av försökspersonerna fick besluta under tidspress. Övriga tvingades vänta och innan de fick svara. Studien visar inga skillnader mellan de som tog beslut under tidspress och de som tvingades vänta. Att snabba, intuitivt grundade beslut skulle främja samarbete stämmer alltså inte, är linköpingsforskarnas slutsats.

Studien visar också att resultaten från den tidigare studien kan förklaras genom felaktigheter i den statistiska analysen.

Länk till artikeln i Nature: Intuition and cooperation reconsidered.

Vad gör revisorn och hur ser han eller hon på sin yrkesroll? Den frågan har Pernilla Broberg ställt när hon skuggat och intervjuat revisorer på världens fyra största byråer. Svaren finns i hennes avhandling ”The Auditor at Work – A study of auditor practice in Big 4 audit firms”.

– Revisorerna verkar främst se de reviderade företagen som sina kunder. Den traditionella uppgiften mot ägarna och andra intressenter verkar inte betonas lika tydligt i det dagliga revisionsarbetet. Revisorn måste hela tiden göra en avvägning mellan det professionella och det affärsmässiga, säger Pernilla Broberg, nybliven doktor i företagsekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

En utveckling som sammanfallit med en ökad kommersialisering med fokus på att behålla och skaffa nya kunder. De senaste årens finans- och bolagskriser har ökat fokus på revisorernas roll, inte minst i ansvarsfrågan. Men enligt Pernilla Broberg betyder inte resultaten att revisorerna gör ett sämre arbete.

– Det mer affärsmässiga i revisionen verkar snarare vara en viktig drivkraft när det gäller att till exempel fokusera revisionen kring rätt saker, säger Pernilla Broberg.

Vidare har hon funnit att istället för timmar över siffror så ägnar revisorer upp till en tredjedel av arbetsdagen åt olika former av kommunikation som samtal och e-mailkontakt med kunder och kollegor.

– Revision går ut på att förstå företag, deras verksamhet, förutsättningar och omgivning. Det är genom att kommunicera med kollegor och kunder som revisorn bygger upp den kunskapen och förståelsen. Kommunikation hjälper revisorn att göra en bedömning av det reviderade företaget tillika kunden.

Även strukturen och systemen uppges vara viktiga för att göra vad som brukar kallas professionella bedömningar menar Pernilla. Något överraskande ifrågasätter revisorerna sällan de system som utformats av respektive revisionsbyrå och som de använder och är beroende av för att utföra sitt arbete.

– För de flesta revisorerna i min studie verkar användandet av och tilliten till dessa system skapa en trygghet som övertygar dem om att när de använder dessa system så utför de revision med mycket hög kvalitet, säger hon.

FAKTA
Som metod har Pernilla Broberg skuggat fem revisorer från de fyra största revisionsbyråerna i deras dagliga arbete och genomfört djupintervjuer med ytterligare sju revisorer.

En genomsnittlig dag i siffror för en revisor på en av världens största byråer:

Kommunikation (33%)
Dokumentation (20%)
Granskning (15%)
Konsultation/rådgivning (<15%)
Förberedelser (6%)
Administration (6%)
Läsa standarder och reglering (3%)
Byråaktiviteter (1%)
Uppdatering (<1%)

Avhandlingens titel är ”The Auditor at Work — A study of auditor practice in Big 4 audit firms”

24 entreprenörer som är kvinnor och nio forskare från Jämtland och Tröndelag har de tre senaste åren samarbetat för att utveckla kunskap om kvinnors entreprenörskap och tillväxt i företag som drivs av kvinnor.

– Boken ”Kvinnors företag och företagande kvinnor”, fångar erfarenheterna från projektet där forskare från Mittuniversitetet, Högskolan i Nord-Tröndelag, Tröndelag FoU och NTNU har samarbetat med kvinnliga entreprenörer för att stimulera och påverka möjligheter till tillväxt och utveckling i små företag som ägs av kvinnor i Jämtland och Tröndelag, säger Yvonne von Friedrichs, projektansvarig vid Mittuniversitetet.

Entreprenörskap är viktigt för landets ekonomiska tillväxt och omfattande satsningar har gjorts av svenska staten för att stimulera och uppmuntra tillväxt i landets företag. Fortfarande är det dock relativt få växande företag bland dem som ägs av kvinnor. Det var bland annat mot den bakgrunden som forskningsprojektet startade.

– Unikt för projektet är interaktionen mellan forskare och företagare. När forskare genom en ständig pågående process utvecklar kunskap i interaktion med entreprenörer och deras erfarenhet och själva bidrar med akademisk kunskap tillbaka, skapas ett aktivt lärande och en utveckling för båda parter, säger Yvonne von Friedrichs.

Boken vänder sig främst till entreprenörer, studenter, lärare och stödsystem för företagsutveckling, men även till företagare och andra som är intresserade av att öka sin kunskap om tillväxt i företag. Boken ges ut på Akademika forlag och kan beställas via deras websida: http://www.akademikaforlag.no/.

Det är Anna Petersén, doktorand i socialt arbete, som tillsammans med Jan Olsson, professor i statskunskap, skrivit artikeln, som publicerades i European Journal of Social Work sista dagarna i maj. Anna blev intresserad av ämnet sedan hon själv utvärderat ett statligt projekt.

– Det var visserligen en person som tog emot resultatet, men det var aldrig någon som fångade upp den. Och så tycks det vara i många sammanhang. När en fråga blir aktuell står den högt på den politiska dagordningen, det skapas ett projekt, som nästan ritualmässigt också ska utvärderas. Men när projektet är genomfört och utvärderingen är klar, då har andra frågor dykt upp som är mer
centrala i debatten.

Forskarna har undersökt ett antal utvärderingar under åren 2003 till 2009 och gjort intervjuer med tjänstemän på berörda departement och med utvärderarna. De senare fick också frågor om hur de arbetade med utformningen, hur de tänkte kommunicera den och hur de använde den själva.

Paradoxens dimensioner
Det paradoxala med prioriteringen av utvärderingar, som sedan inte används, har två dimensioner. Den ena är den rutinmässiga karaktären med oklara instruktioner, som gör det svårt att använda dem för lärande och utveckling.

– Den andra är att utvärderingarna trots allt kommer området till godo genom att forskarna som arbetar med dem får ett material för fortsatt forskning, som generell utveckling av socialt arbete eller som undervisningsmaterial för studenter, säger Anna Petersén. Men det är inte det som är tanken från början med utvärderingarna och de utformas inte heller särskilt för att användas i undervisningen.

Tre strategier
Anna Petersén och Jan Olsson diskuterar också i artikeln hur utvärderingar skulle kunna utformas för att bli mer användbara för lärande och utveckling och nämner tre olika strategier.

– Den dominerande diskursen på området är EBP, evidensbaserad praktik, där fokus framför allt är att studera vilka effekter olika insatser har. EBP har sina brister, det förekommer ofta diskussioner om den verkligen mäter det som är kvalitetsmässigt eller enbart kvantiteter, säger Anna Petersén.

En annan strategi är att i utvärderingen involvera deltagarna mer, att både beställare, brukare och socialarbetare får vara med och skapa utvärderingsfrågor. Den tredje är att i högre grad engagera beställarna, öka deras deltagande och tidigt väcka deras intresse för varför man gör utvärderingen och hur den kan användas vidare.

– Det finns inget som tyder på att det här förändrats under åren efter 2009, man fortsätter att ritualmässigt beställa utvärderingar, som sedan inte kommer till den användning de är tänkta för.

Lär artikeln här: http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/13691457.2013.802226

Social fobi har hittills ansetts vara ovanligt bland äldre, men en ny avhandling visar att så många som 60 000 personer över 65 år kan känna rädsla inför att gå ut och äta på restaurang, träffa andra människor eller prata inför en grupp.

– Det är en bortglömd sjukdom bland äldre. Jag tycker att det är tragiskt eftersom social fobi leder till isolering och försämrad psykisk funktionsförmåga, samtidigt som det finns bra behandling att tillgå, säger Björn Karlsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Avhandlingen visar att de moderna diagnostiska kriterierna inte fungerar för äldre patienter. Kriterierna fångar bara varannan patient med social fobi över 65.

– Det är viktigt att läkare och annan vårdpersonal som möter äldre är medvetna om att social fobi är så pass vanligt även bland äldre, så att de är vaksamma och kan erbjuda kognitiv beteendeterapi eller antidepressiva läkemedel till de patienter som behöver det, säger Björn Karlsson.

Prognosen för social fobi är dock god, visar Björn Karlssons forskning. När de äldre göteborgarna i studien följdes upp fem år senare hade hälften blivit betydligt bättre utan behandling.

– Under samma tid insjuknade dock ungefär lika många, vilket tyder på att sjukdomens intensitet varierar över tid, säger Björn Karlsson, som också kunde se att de som har social fobi ofta samtidigt lider av depression:

– Det beror delvis på att människor med vissa personlighetsdrag har högre risk för både social fobi och depression.

Avhandlingen baseras på de välkända H70- och H85-studierna, som är befolkningsundersökningar av personer äldre än 70 år som pågått i Göteborg sedan 1971.

Avhandlingen Social phobia among the elderly försvarades vid en disputation den 24 maj.

FAKTA H70-UNDERSÖKNINGEN
H70-undersökningen i Göteborg startade 1971. Mer än 1000 70-åriga män och kvinnor födda 1901-02 undersöktes då av läkare och blev intervjuade om sina liv, bland annat för att kartlägga sjukdomar i äldre befolkningar, vilka riskfaktorer som finns, äldres funktionsförmåga och sociala nätverk. Deltagarna undersöktes igen vid 75 års ålder och sedan vid regelbundna tillfällen fram till 105 års ålder då den sista deltagaren gick bort.
År 2000 startades en ny undersökning av 70-åringar födda 1930 som undersöktes med samma metoder, vilket gör det möjligt att både följa en viss generation genom livet och att jämföra olika generationer med varandra.

På Malawis landsbygd använder hjälporganisationernas vårdpersonal en sjukdomsmanual kallad IMCI som Världshälsoorganisationen, WHO, tagit fram för att ställa diagnoser. Det är en gedigen produkt i tryckt format med vägledande frågor och svar, men otymplig och svår att använda i fältarbete.

– Vi kommer att använda en digital variant av IMCI för mobilen och utrusta vårdpersonal med smarta telefoner och lättare mätinstrument. Det finns även tankar på att använda lättare solpaneler att ladda mobilen med, säger Sven Carlsson, professor i informatik och ansvarig för forskningsgruppen från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

I forskningsprojektet, som kommer vara baserat i hälsokliniker utanför städerna i norra Malawi, kommer forskare från flera länder, däribland England, Sverige, Norge och Malawi, samarbeta med hjälporganisationer på plats. Sven Carlsson tycker att projektnamnet, Supporting LIFE (Supporting Low-cost Intervention For disEase control), är väl valt.

– Med IMCI i mobilen kan vi koppla mätinstrument till telefonen för att avläsa viktiga indikatorer som puls, kroppstemperatur och andning m.m. På så sätt blir det lättare för vårdpersonal att använda den mobila manualen och ställa en korrekt diagnos. Det är ett stöd som i förlängningen räddar liv.

Utöver bättre diagnoser kommer den information som vårdpersonalen samlar in via mobil teknik ge en bild av sjukdomarnas geografi och göra det lättare att planera och distribuera läkemedel samt identifiera eventuella epidemier i ett tidigt skede.

Projektmedlemmar från Supporting Life kommer träffas för ett uppstartsmöte i Lund den 18-19 juni. Från Institutionen för informatik vid Ekonomihögskolan kommer professor Sven Carlsson, doktor Bo Andersson, docent Odd Steen, och doktoranden Nicklas Holmberg medverka i projektet.

FAKTA
Av 1000 levande födda barn i Malawi dör 133 innan deras femårsdag. Många gånger är det i behandlingsbara sjukdomar som malaria och diarré. EU-projektet Supporting LIFE på EURO 3,7 miljoner har siktet inställt på FN:s mål om att minska barnadödligheten med två tredjedelar fram till 2015.

Mohammed Salloum är industridoktorand vid Volvo Construction Equipment och har forskat på förändringar av nyckeltal. För att kunna styra ett företag i önskad riktning finns ofta ett antal mätetal, så kallade nyckeltal. De hjälper företagets medarbetare att styra produktionen och ger möjlighet att lättare kunna påverka produktionskostnader, kvalitet, leveransprecision samt att vidta åtgärder som förbättrar kundernas upplevelse av företagets produkter och service. Nyckeltalen kan exempelvis handla om hur många enheter som måste tillverkas per dag, leveransprecision eller tillgänglighetsgraden på maskiner. Dessa nyckeltal är under konstant förändring eftersom förutsättningarna i ett företag hela tiden ändras.

Mohammed Salloums forskning visar att det är viktigt att harmonisera processen med nyckeltalens förändring med andra processer i företaget, exempelvis budgetprocessen, om det behövs mer resurser för att kunna uppnå nyckeltalen.

– För företagen är det viktigt att skapa medvetenhet både hos ledning och anställda för vilka nyckeltal de ska ta sig an i första hand, att de berörda har kompetens att göra bedömningar av nyckeltal och att skapa balans mellan de krav ledningen ställer och möjligheterna som finns för att möta dem i den dagliga tillverkningen, säger Mohammed Salloum.

Bra målstyrning kräver relevanta nyckeltal
Nyckeltalen bygger på företagets strategier, mål och möjligheter. Vilka nyckeltal företag sätter har förändrats genom åren. Förr fokuserade företag nästan enbart på hårda, finansiella, värden som är relativt lätta att mäta men inte ger så mycket mer än ett resultat, så som vinst och marknadsandelar. Nu har även mjuka värden blivit vanligare, som leveranssäkerhet och produktkvalitet.

– En bra produkt som levereras i rätt tid kan vara avgörande för företaget. Därför ger mjuka nyckeltal mer värde över tid, säger Mohammed Salloum.

Nyckeltalen kan också visa på investeringsbehov. Genom att se på hur mycket en maskin används kan man få fram tillgänglighetsgraden och se om kapaciteten behöver ökas eller minskas för att man ska nå de önskade resultaten. Och just för att nyckeltalen kan säga så mycket om hur företaget bör agera så har antalet nyckeltal ökats. Alla målstyrda verksamheter har behov av att nå sina nyckeltal. När de är uppnådda måste de förändras, annars tappar de i relevans.

– Om man inte arbetar strukturerat med sina nyckeltal och ser till att åtminstone de mest kritiska förändras när det finns behov så går företaget minste om möjligheten att prestera bättre än vad det gör i dagsläget. Därför är det långsiktigt viktigt att hålla nyckeltalen aktuella och vid liv. Varje halvår bör man gå igenom nyckeltalen och ta hänsyn till företagets strategier, mål, problem och möjligheter. Det måste finnas en röd tråd, då går alla i organisationen åt samma håll, säger Mohammed Salloum.

Avhandlingen heter “Managing change in performance measures within a manufacturing context”.

I studien har forskare från Uppsala universitet tillsammans med ett internationellt konsortium lett av forskare vid University of Toronto och Max Planck Institute of Developmental Biology kartlagt arvsmassan hos växtarten skärlomme. Skärlomme är en ung art som varit självbefruktande i mindre än 200 000 år, och som därför är särskilt väl lämpad för att belysa tidiga effekter av självbefruktning. Genom att jämföra skärlomme med dess utkorsande släkting storlomme har forskarna visat att självbefruktningen redan satt spår i arvsmassan hos skärlomme.

– Våra resultat visar tydligt att det naturliga urvalet är mindre effektivt i den självbefruktande arten skärlomme, säger försteförfattaren Tanja Slotte som leder en forskargrupp vid Uppsala universitet som bidragit till studien.

– Teoretiskt sett förväntar man sig att det naturliga urvalet ska vara mindre effektivt hos självbefruktande arter, men det har varit svårt att hitta belägg för detta utan storskaliga studier av genetisk variation. Resultaten är viktiga för att förklara varför det inte finns fler uråldriga självbefruktande utvecklingslinjer och stödjer hypotesen att självbefruktning utgör en evolutionär återvändsgränd.

– Forskningen om sufism uppehöll sig länge vid medeltida texter, medan studiet av samtida grupper och individer är ett relativt nytt fält, säger Simon Sorgenfrei, Göteborgs universitet.

Mellan 2008 och 2010 bedrev Simon Sorgenfrei fältarbete i USA och i Turkiet bland medlemmar i sufi-gruppen the Mevlevi Order of America. Mevlevi-sufism har sina rötter i det Osmanska riket och i dagens Turkiet. I modern tid har ordern blivit allt mer känt i Europa och USA genom den dansritual som gett den namnet De dansande dervischerna. I avhandlingen undersöker Sorgenfrei hur de turkiska sufiska traditionerna förvaltats i den amerikanska nyandliga miljön, och hur medlemmar i the Mevlevi Order of America legitimerar hur de praktiserar sin tro i förhållande till kritiska röster.

– Mevlevi-sufier i Turkiet har ifrågasatt att män och kvinnor utför centrala riter tillsammans i the Mevlevi Order of America, och menat att detta är mot traditionen. Men genom att kreativt ta sig an gamla texter hittar mina informanter material som de menar stödjer deras verksamhet. Snarare än ett brott mot traditionen hävdar de att deras praktik är ett återupplivande av autentisk tradition, säger Simon Sorgenfrei.

Det finns få större studier av sufiordnar som grundats och utvecklats i Europa och USA. Som karaktäristiskt för vad som kallas västerländsk sufism pekar forskare ofta på sufism som en universell andlig lära, snarare än som ett uttryck för islam. Ett annat särdrag som lyfts fram är just hur kvinnor i västerländska sufiordnar getts mer framträdande roller. Ofta skiljer forskningen därför på traditionell respektive modern sufism, liksom på islamisk respektive universell sufism.

Avhandlingen visar hur modernitet och förändring inte behöver stå mot tradition. Kategorier som uppfattas som oförenliga kan istället samverka i människors liv och religiösa praktik. Det står också klart att en person som kallar sig judisk samtidigt kan beskriva sig som muslim, och kristen, och buddhist.

– I avhandlingen visar jag att sådana “antingen-eller”-föreställningar dåligt speglar individers levda religiösa liv, som snarare präglas av samtidighet. Jag menar därför att kategorier som ”traditionell” och ”modern”, ”kristen” eller ”muslim”, behöver nyanseras.

Även om avhandlingen primärt behandlar en liten grupp amerikanska sufier, kan de resultat Simon Sorgenfrei kommer fram till ha en större relevans.

– Dagligen möts vi av förenklade och ibland fördomsfulla bilder av vad det innebär att vara religiös enligt den ena eller andra traditionen. Genom att tydligare se till komplexiteten och kreativiteten i individers religiositet kan vi undvika vanliga stereotyper som kan leda till främlingsrädsla och motsättningar.

Hippocampus är ett område i hjärnan som har stor betydelse för minne och inlärning. Tidigare studier har visat att en väsentlig del av nervcellerna i hippocampus hos möss bildas under vuxenlivet och att dessa spelar en avgörande roll för att lagra minnen, lära nytt och kontrollera negativa känslor såsom ångest. Länge trodde man dock att vi människor föds med att visst antal nervceller och att inga nya bildas under livets gång. Fynden, som är de första i sitt slag, publiceras i vetenskapstidskriften Cell.

– Det har varit känt sedan flera år att nervceller nybildas i människans hippocampus, men det har varit oklart om det sker i en omfattning som kan ha någon betydelse.  Nu visar vi att ett betydande antal nya nervceller bildas i hippocampus i hjärnan hos människan under hela livet och att de antagligen bidrar till hjärnans funktion, säger Jonas Frisén, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.

Genom en egenutvecklad metod kunde forskarlaget mäta kol-14-halten i DNA hos hippocampus-nervceller i hjärnan hos avlidna vuxna människor och åldersbestämma dem. Forskarna fann att mer än en tredjedel regelbundet förnyas, och 1400 nya nervceller bildas varje dag under vuxenlivet med endast en liten minskning med åldern.

Det radioaktiva ämnet kol-14 finns i atmosfären i förhöjda nivåer sedan atombombsprov för mer än 50 år sedan, men har sedan dess minskat med en känd hastighet. Vi tar upp kol-14 från kosten, vilket gör att den exakta kol-14-koncentrationen lagras i DNA varje gång en ny cell bildas och ger en sorts datummärkning för när cellen föddes.

Eftersom nybildningen sker i liknande utsträckning hos människor som hos möss, hos vilka de nya nervcellerna har viktiga funktioner, tror forskarna att detta kan spela en viktig roll för människans minne, lärande och för psykisk sjukdom.

– Man har länge misstänkt att depression är relaterad till minskad nybildning av nervceller i hippocampus och våra resultat väcker frågan om mer effektiva antidepressiva läkemedel skulle kunna utvecklas, säger Jonas Frisén.

FAKTA
Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet, Tobias Stiftelsen, Hjärnfonden, Stiftelsen för strategiskt forskning, AFA försäkring, the European Research Council (ERC) och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, med flera.

Publikation: “Dynamics of Hippocampal Neurogenesis in Adult Humans”, Kirsty L. Spalding, Olaf Bergmann, Kanar Alkass, Samuel Bernard, Mehran Salehpour, Hagen B. Huttner, Emil Bostro,  Isabelle Westerlund, Céline Vial, Bruce A. Buchholz, Göran Possnert, Deborah C. Mash, Henrik Druid och Jonas Frisén, Cell, online 6 juni 2013.

I projektet jämförs tre grupper av i Sverige utbildade och verksamma specialister inom det medicinska fältet – läkare som arbetat för volontärorganisationer, läkare som arbetat vid prestigefyllda kliniker och medicinska molekylärbiologer som arbetat med grundforskning vid universitet, säger Pettersson och Wolanik Boström.

– Sverige är ett kunskapsintensivt land som starkt uppmuntrar internationell mobilitet, men vi vet fortfarande lite om vad människor faktiskt har upplevt och lärt sig under sina utlandsvistelser och hur detta tas tillvara på de svenska arbetsplatserna, säger Pettersson och Wolanik Boström.

I fokus för studien ligger de medicinska specialisternas erfarenheter och deras möjligheter att tillämpa nyvunna insikter vid återkomsten till svenska arbetsplatser, då olika typer av kunskap kan få erkännande som värdefulla, mötas av ointresse eller t.o.m. bli en belastning i karriären.

En viktig aspekt i studien berör olika arbetsplatskulturers betydelser för hinder och möjligheter för att återvändarna ska kunna omsätta nyvunna kunskaper, färdigheter och arbetssätt. Projektgruppen är också intresserade av att jämföra återvändarnas motiv för att arbeta utomlands och deras erfarenheter av detta, t.ex. hur det fungerade att samordna med privatlivet och praktiska frågor.

Projektet kommer förhoppningsvis att visa vilka olika slags kunskaper man får av att arbeta utomlands, hur dessa kunskaper faktiskt tillvaratas samt vilka faktorer som bidrar till och hindrar att kunskaperna tillämpas. Vidare kommer projektet att visa vilka faktorer som kan skapa goda förutsättningar för internationell mobilitet och därav gynna kunskapsintensiva samhällssektorer.

– Nu när allt fler väljer att utveckla och anpassa öppen källkod för sina egna syften istället för att som tidigare utveckla en egen, ”stängd”, programvara, växer behovet av insyn, sammanfattar Alma Orucevic-Alagic.

Därför är hon i färd med att utveckla en öppen och kostnadsfri mjukvara som ger programmerare och användare möjlighet att ta reda på vem som ändrat mest och minst i programvaran och hur beroendeförhållandena mellan olika aktörer ser ut. Idag är det svårt och mycket tidskrävande att få fram sådan här information.

För att utveckla och testa idén har hon analyserat vem som vidareutvecklat ett av världens största operativsystem, Android, sedan det gjordes publikt av Google 2007. Alma Orucevic-Alagic har tankat hem knappt en miljon kodförändringar och identifierat upphovsmännen bakom dessa. Hela 60 procent är gjorda av Google själv, visar resultatet.

– Att Google var så pass dominanta var ingen större överraskning. Google vill ju säkerställa att Android utvecklas i sådan riktning så att det passar deras nya tjänster, exempelvis Google Ads, Search Engine och Google Play store. Och så har de ohemult mycket pengar, säger Alma Orucevic-Alagic.

Resultatet presenteras i form av nätverkskartor, staplar och grafer i olika varianter. Det ger information om värsta konkurrenten är med, visar vem och hur aktörer interagerar och om det finns undergrupper som samverkar mycket, exempelvis i form av koncerninterna allianser. Allt detta bidrar till utformningen av den egna strategin .

Förutsättningarna för att tjäna pengar ändras också. Med open souce har det blivit vanligare att säkra intäkterna via service och support istället för som tidigare sälja licenser. Men även om företag inte äger mjukvaran, kan de fortfarande utveckla egna produkter som innehåller applikationer med ”stängd” källkod. Exempel är Sonys och Samsungs telefoner som utgår från Android-plattformen men har egna, unika tjänster.

Alma Orucevic-Alagics forskning visar också att Android genererat 150, avknoppade open source-projekt.

– Det innebär att flera använder den del av mjukvaran de tycker är bra och blandar med annan. Vissa av dem är direkta konkurrenter till Google, exempel Apple som utvecklat sin webbtjänst Webkit med Android.

Resultaten publicerades i en lic-avhandling som försvarades den 24 maj i Lund. Om två år ska verktyget vara klart, är tanken.

Licentiat-avhandlingen går att läsa här: http://cs.lth.se/fileadmin/cs/Alma_Orucevic-Alagic/thesis.pdf

Fakta: Öppen källkod
Källkoden kan förenklat sägas vara instruktioner för datorns programvara eller mjukvara. Forskare och entusiaster har i flera decennier sysslar med utveckla källkoden till en viss programvara gemensamt, d v s öppen källkod. Kommunikation sker då genom mailinglistor eller liknande.

Bland företag var det tidigare vanligast att utveckla programvaran ”inhouse” med hjälp av stängd källkod. Endast det aktuella företaget hade då rätt och möjlighet att utveckla programvaran. Men sedan operativsystemet Linux fick sitt stora genombrott har industrin fått upp ögonen för öppen källkod. Programvaru-utveckling är vanligtvis en dyr historia och många hoppas att öppen källkod kan sänka kostnaderna.  

Eftersom ett obegränsat antal människor kan hjälpas åt att ta fram nya innovationer ökar kunskapsbasen vilket också driver upp kvaliteten, är tanken. Exempel på programvara som utvecklas med öppen källkod är BSD-unixarna, Linux-kärnan, operativsystemet Android, webbservern Apache, programspråket Perl, kontorssviten OpenOffice och WordPress.

Tekniken har testats i en forskningslägenhet i Örebro, men nu ska forskare i Sverige, Italien och Spanien utvärdera den nya tekniken i riktiga hem.

– Två personer i Örebro ska få tekniken installerad i sina hem nu. Sedan kommer ytterligare tre hem läggas till under hösten. Detsamma händer i Malaga och Rom. Allt som allt kommer Giraffplus testas i 15 olika hem i de tre länderna, säger Anette Forsberg, som är projektledare för primärvårdens del i Giraffplus.

Snabbt larma i akuta situationer
Giraffplus tar fram tekniska lösningar som gör det möjligt att kontinuerligt övervaka äldres hälsa genom ett nätverk av sensorer i hemmet. Det kan mäta blodtryck och kroppstemperatur, registrera rörelser och upptäcka om någon ligger stilla ovanligt länge, eller plötsligt ramlar.
Informationen från sensorerna analyseras av ett intelligent system, som snabbt kan larma vårdgivaren i akuta situationer, men det kan också användas för långsiktig utvärdering av patientens hälsa.

– Systemet ska till exempel kunna kartlägga en persons sömnmönster, när det finns behov av det. Genom att mäta aktiviteten i lägenheten under natten kan såväl patienten som vårdgivaren få en bra överblick över situationen och sätta in rätt insatser, säger professor Silvia Coradeschi vid robotikforskningscentrumet AASS på Örebro universitet, som är koordinator för projektet.

– Från en sjukgymnasts perspektiv så är det ett bra och enkelt sätt att till exempel kunna mäta graden av aktivitet och få tydlig information, säger Anette Forsberg.

Ett bra komplement
En fjärrstyrd mobil robot med bildskärm och högtalare, den så kallade Giraffroboten, kommer att vara en del av systemet. Med hjälp av den kan vårdgivare ”besöka” patienten för att de tillsammans ska kunna diskutera och planera vård utifrån den information som systemet har registrerat.

– Under testperioden kommer jag och en distriktsläkare använda Giraffen för att besöka användarna utifrån deras behov. I framtiden ser vi den här modellen som ett bra komplement och en valmöjlighet för patienter. Vissa människor föredrar att komma till sjukhuset medan andra hellre slipper att resa. Vi är alla olika, säger Anette Forsberg.

Endast personer som användaren har godkänt har tillgång till systemet och ingen information skickas vidare utan godkännande. Målet är ett användarvänligt system som erbjuder tjänster som upplevs som okomplicerade och värdefulla och som ökar tryggheten och livskvaliteten.

Oroliga anhöriga
– Användaren kan låta andra än vårdgivare ta del av informationen. Kanske anhöriga som är oroliga av olika anledningar och vill kunna se att allt står rätt till i lägenheten eller göra ett besök med hjälp av Giraffen, säger Anette Forsberg.

– Just den långsiktiga utvärderingen och samspelet med användarna är en av de faktorer som gör vårt projekt unikt. Det är det som krävs för att innovativa idéer verkligen ska komma till nytta, säger Silvia Coradeschi.

Giraffplus, som samordnas av Örebro universitet, omfattar 12 samarbetspartner i 7 europeiska länder. De svenska samarbetspartnerna är Örebro läns landsting, Mälardalens högskola, Lunds universitet, samt de två företagen Tunstall AB och Giraff AB. Projektet stöds även av Robotdalen och Örebro kommun. Europeiska partners är ISA IntelliCare, XLAB Research, Azienda Sanitaria Locale Roma, Consiglio Nazionale delle Ricerche, ISTC, Consiglio Nazionale delle Ricerche, ISTI.

 Det är en vanlig Rysslandsbild som förmedlas via reseskildringar från 1700-talet. Men när skribenterna verkligen möter ryssar nyanseras bilden, konstaterar historikern Maria Nyman i sin avhandling.

Det är skillnad på ”bilden av” och ”mötet med” menar Maria Nyman som doktorerar i historia. I sin avhandling ”Resandets gränser Svenska resenärers skildringar av Ryssland under 1700-talet” [Ref 2] har hon analyserat svenska reseskildringar från Ryssland. Skildringarna har skrivits på 1700-talet eller tidigt 1800-tal, och har främst publicerats i bokform. Flertalet är skrivna av soldater eller svenskar som tagit rysk tjänst och flyttat till det stora landet i öster. Många beskrivningar är mörka.

– Rysslandsbilden då är egentligen som den Rysslandsbild vi har i dag – den är mörk och negativ. Skildringarna tar fasta på deras religion och man anser att prästerskapet är ociviliserat och okunnigt – prästerna talar inte latin till exempel. Man anser att religionen är ytlig med sina ikoner och symboler, och man anser att ryssarna dricker för mycket sprit, säger Maria Nyman. Men det spelar också roll vem som skrivit – och varför, konstaterar Maria Nyman.

Kvinnliga skribenter förmedlar en ljusare bild, och det inverkar också under vilka förutsättningar vistelsen i Ryssland ägde rum, och vilken bakgrund skribenten har.

– Kön har en tydlig betydelse för vad som skrivs, och det spelar också stor roll under vilka förhållanden resan gjordes. De övre samhällsskikten reste bekvämt, hadekontakter främst i St Petersburg, och reste runt. De som befann sig i Ryssland under ofrivilliga förhållanden hamnade i situationer de inte kunde råda över. Den första gruppen beskrev sällan möten med ryssar, utan umgicks med landsmän och fick staden ”visad för sig”. Den andra gruppen beskrev möten eller vänskapsförhållanden, liksom konflikter.

Maria Nyman menar också att flera av skrifterna är som de förväntas vara. Beskrivningarna är gjorda efter en slags mall där man rabblar seder och bruk, religion, rättsväsende med mera.

– Man bekräftar den mörka bilden och mycket handlar om att reproducera det man hört och läst tidigare. Det tidigare skrivna lyser igenom och jag kan till och med se hela meningar som man har lånat från tidigare texter.Maria Nyman har analyserat hur skribenterna förhåller sig till ”de andra”, det vill säga ryssarna, och hittade en påtagligskillnad:

– De skribenter som träffar andra folkslag än ryssar, normaliserar ryssarna. I den stund de möter nyryssar eller andra folkslag förskjuts begreppet ”de andra” och andraän ryssarna får ta de hårdaste omdömena.

Avhandlingens titel: ”Resandets gränser Svenska resenärers skildringar av Ryssland under 1700-talet”.