Kaningulsot, eller Rabbit Viral Hemorrhagic Disease (RVHD), orsakas av ett calicivirus. Sjukdomen drabbar bara kaniner och har en mycket kort inkubationstid, en till tre dygn. De flesta kaniner dör och dödligheten är större hos kaniner äldre än två månader. Ett fåtal kaniner verkar vara motståndskraftiga mot viruset. Även en ung till synes frisk kanin kan bära på viruset och smitta andra kaniner.
Ibland sker plötsliga dödsfall utan föregående symptom. Ibland framträder andningssvårigheter, hög feber, upphörd matlust, blodflöde, skum från nosen eller kramper.
Redan under tidig vår börjar kaningulsot spridas i Sverige. Viruset överlever utanför värddjuren och kan smitta via till exempel utrustning, kläder och skor som förorenats eller via kaninhår, avföring, blod, saliv, färskt gräs, hö och foder. Det krävs ofta en omfattande sanering och desinfektion av exempelvis stallar och burar innan nya djur tas in.
– Den som bor i eller planerar att ta med sin kanin till riskområden som Skåne, Blekinge, Öland och Gotland kan skydda kaninen med vaccin. Sjukdomen verkar även ha spritt sig norrut ända upp till södra Mälardalen, säger laborator Ricardo Feinstein, SVA.
– En vuxen kanin kan vaccineras en gång per år före våren och skyddet varar hela säsongen. Om man föder upp kaniner så ska man vaccinera två gånger, ge första sprutan vid en månads ålder och den andra inom en månad och sedan en gång per år.
Även mygg och knott kan överföra viruset. Därför kan det vara värdefullt att skydda kaniner mot insektsangrepp.
– Den kanin som ska besöka en kaninkompis, eller ställa upp i en utställning bör vaccineras i god tid innan. Det tar minst tio dagar tills vaccinationen får full effekt, påpekar Ricardo Feinstein.
Fakta om kaningulsot
Sjukdomen påvisades första gången 1984 i Kina. Därefter har den rapporterats förekomma i nästan alla europeiska länder och i Mexiko. Uppfödare av kaniner som drabbats av sjukdomen har gjort stora ekonomiska förluster. I Sverige upptäcktes kaningulsot första gången 1990 bland vildkaniner på Gotland. Nu är sjukdomen spridd i den södra delen av landet och verkar även ha nått södra Mälardalen. SVA har ingen tydlig bild för hela landet av smittspridningen.
Kaningulsot orsakas av calicivirus och drabbar enbart kanin. Sjukdomen kan inte smitta människor eller andra djurslag. Diagnos ställs genom obduktion av misstänkt sjuka kaniner. Då görs framförallt en mikroskopisk undersökning av levern. Tecken på sjukdomen är skadade blodkärl, inre blödningar och vävnadsdöd på leverceller.
Bekämpning av sjukdomen kan förutom vaccination ske genom att isolera smittade kaniner och att hålla nyanlända djur i karantän. Omfattande sanering och desinfektion krävs av stallar och burar.
Mer fakta om kaningulsot hos SVA.
För att omvandla solljus till el, använder konventionella solceller kisel och andra oorganiska halvledande material. Trots en relativt hög materialkostnad har solcellerna ökat i popularitet i takt med att andra energikällor blir dyrare. Här finns behov av att ta fram hållbara och billiga solcellsalternativ för att göra det möjligt att mer av energibehovet i världen kan tillgodoses genom solenergi.
Plastens för- och nackdelar
– Det kan hända att solceller av plast inte är så avlägset ändå, säger Ana Sofia Anselmo, doktor i materialfysik vid Karlstads universitet, som nyligen publicerade en avhandling i ämnet.
Plastens fördelar är att solcellerna kan massproduceras billigare, och att slutprodukten är flexiblare och lättare kan integreras i andra material.
Plastens nackdel är att den har ungefär en tredjedel så stor effektivitet som konventionella solceller. Plasten har även betydligt kortare livslängd. Några saker måste därför lösas för att plasten ska bli ett effektivt alternativ.
Möjligheter att utveckla nya produkter
Under senare år har forskningen inom detta område resulterat i nya och bättre versioner som gör att man nu kan se en möjlighet för solpaneler av plast att bli kommersiellt gångbara. Det finns också möjlighet att utveckla en rad nya produkter där denna teknik kan integreras. Solcellerna kan integreras i till exempel textiler, andra plastmaterial, papper, glas, stål och takmaterial.
Ana Sofia Anselmo disputerade i materialfysik vid Karlstads universitet den 25 januari. Hennes forskning fokuserar på tunna filmer av halvledande polymerer och fullerenmolekyler för solcellstillämpningar.
KTH-professorn Yifang Ban har tillsammans med en rad forskarkollegor tagit fram ny teknik baserad på satellitbilder för att studera hur urbaniseringen ser ut i bland annat Kina. Därmed finns det effektiva verktyg för att samla in information om städers tillväxt samt analysera hur denna påverkar miljön både i Kina och på andra ställen i världen.
Tekniken behövs. För två decennier sedan levde mindre än 20 procent av Kinas befolkning i landets städer. Idag är samma siffra 50 procent, det vill säga hälften av alla kineser bor i urbana miljöer. Till år 2030 beräknas ytterligare 400 miljoner människor i Kina ha flyttat från landsbyggden till städerna.
Detta får givetvis konsekvenser, men i vilken omfattning har hittills i mångt och mycket varit höjt i dunkel. Yifang Bans och hennes kollegors verktyg ändrar på den saken.
– Genom att tekniken ger oss vetskap om hur snabbt urbaniseringen går, och var den sker, så kan vi studera de konsekvenser som urbaniseringen får. Informationen är avgörande för att kunna genomföra en hållbar stadsplanering, säger Yifang Ban, professor i geoinformatik på KTH.
Hon berättar att hon tillsammans med de andra forskarna bland annat använt Syntetisk aperturradar (SAR) som är helt okänslig för dåligt väder och moln, tid på dygnet, smog, sandstormar och andra saker som kan störa informationsinsamlandet. Resultatet från SAR har sedan slagits ihop med andra satellitbilder.
– Vår lösning går ut på att slå ihop en bild som exempelvis är 10 år gammal med en bild från idag. Vi kan sedan direkt se skillnaden genom en ny, tredje bild som tekniken skapar, säger Yifang Ban.
Därmed går det att se hur mycket en stad brett ut sig under den aktuella tidsperioden. Konsekvenser för miljön, kan därefter beräknas utifrån detta.
– Det finns naturligtvis en ständigt pågående debatt om vilka mått som ska användas när det kommer till miljökonsekvenser. Vi använder oss bland annat av måttet ”Förlust av ekosystemtjänsters värde översatt i reda pengar” när skog och odlad mark bebyggs, och att förlusten kan användas som ett mått på konsekvenserna för miljön, säger Yifang Ban.
Exempel på ekosystemtjänster är för övrigt pollinerande insekter, vattenrening via våtmarker eller musslor, naturliga skadedjursbekämpare och att bördig jord bildas. Ett miljörelaterat problem i dessa städer som hon och hennes forskarkollegor identifierat är ett fenomen som de kallar ”Urban heat island”.
– Så kallade ”Urban heat island” är områden i städer som är betydligt varmare än omliggande landsbygd. Medeltemperaturen i luften i en stad med en miljon innevånare är 1 till 3 grader varmare än utanför staden. På eftermiddagen kan skillnaden vara så stor som 12 grader varmare. Sådana här ”värmeöar” påverkar samhället på många sätt. Bland genom ökad energiförbrukning för luftkonditionering, ökade utsläpp och luftföroreningar, värmerelaterade sjukdomar och dödsfall och vattenkvalité, säger Yifang Ban.
Varför är då tekniken bra?
– Man kan studera urbaniseringen på många olika sätt. Det här är dock det mest kostnadseffektiva, det snabbaste och mest tillförlitliga sättet att övervaka urbaniseringen, säger Yifang Ban.
Hon tillägger att med teknikens hjälp kan de ny studera urbaniseringen över hela jorden. Stockholm och Toronto är exempel på industrialiserade städer som fortfarande växer, annars ser forskarna att den mest omfattande stadstillväxten och urbaniseringen sker i världsdelar som Asien, Afrika och Sydamerika.
– Just nu jobbar vi med tio storstäder, så kallade megacities. Städer med en befolkningsmängd runt 10 miljoner eller mer. Dessa är London, New York, Los Angeles,Mexiko city, São Paulo, Beijing, Shanghai, Tokyo, Moskva och Delhi, säger Yifang Ban.
Med en befolkning som hela tiden växer ökar förstås problemen som urbaniseringen skapar. Från och med nu fram till 2030 så förväntas ytterligare 2 miljarder människor att bosätta sig i städer.
Förutom Yifang Ban från KTH har även professorerna Peng Gong (Tsinghual University / UC Berkeley), Paolo Gamba (University of Pavia), Hannes Taubenböck (German Aerospace Center) och Peijun Du (Nanjing University) deltagit i forskningen. Även ett antal doktorander, bland annat från KTH, har deltagit i arbetet.
Forskningsprojektet har gått under namnet ”Satellite Monitoring of Urbanization in China for Sustainable Development” inom ESA/MOST:s Dragon 2-program mellan åren 2008 till 2012. Forskningen har nu expanderat till ett nytt forskningsprojekt under namnet ”Urbanization and Climate” inom Dragon 3-programmet för åren 2012 till 2016.
En halsryggmärgsskada medför förlamning i både ben och armar, något som innebär stora begränsningar i det dagliga livet för den som drabbas. Tidigare studier visar att den förmåga som halsryggmärgsskadade i första hand vill återfå är en fungerande hand.
På Sahlgrenska Universitetssjukhuset har det sedan 1970-talet varit möjligt att kirurgiskt förbättra greppförmågan för dessa individer, och idag genomgår uppskattningsvis 40 procent av alla halsryggmärgsskadade i Sverige operationen.
Doktoranden Johanna Wangdell, som också är arbetsterapeut, har i sin avhandling intervjuat samtliga patienter som fått handfunktionen rekonstruerad vid Sahlgrenska sedan 2003.
Avhandlingen visar att handoperationen på ett dramatiskt sätt förbättrar de halsryggmärgsskadades livskvalitet:
– Ingreppet innebär inte bara en fysisk vinst i form av ökad greppstyrka. Att kunna äta självständigt och utföra hushållsarbete och fritidsaktiviteter ger mentala vinster som i sin tur påverkar det sociala livet, våra vanor och våra roller. Känslan av att veta att du klarar saker själv, att få tillbaka ditt privatliv och återfå din identitet som exempelvis aktiv förälder eller killen som kan hänga med på en öl är i många fall ovärderlig, säger Johanna Wangdell.
Förutom de individuella framstegen innebär en handoperation dessutom att behovet av personlig assistans och en anpassad miljö minskar, vilket innebär en besparing för hela samhället.
Trots detta genomförs handoperationen i väldigt låg utsträckning utanför Sverige: medan fyra av tio halsryggmärgsskadade opereras i Sverige, gör bara drygt en av tio det i USA.
– Få kliniker i världen gör lika många operationer per år av denna typ som Sahlgrenska Universitetssjukhuset, vilket gör att det idag kommer halsryggmärgsskadade från hela Europa till sjukhuset för att genomgå operationen, säger Johanna Wangdell:
– Det här är den första studien som fokuserar på patientperspektivet, och vi kan visa att de som genomgår operationen upplever en väldigt hög tillfredsställelse. Jag hoppas att mina studier ska bidra till att ingreppet blir tillgängligt för många fler, både i Sverige och i världen.
Avhandlingen Patients’ pervieved outcomes in tetraplegia hand surgery försvaras vid en disputation den 21 februari.
I samband med att cancer utvecklas aktiveras ett flertal cancergener medan andra cancerhämmande gener inaktiveras. Detta sker på grund av skador i DNA och för att cancercellerna lyckas stänga av läsningen av sådana cancerhämmande gener.
För att identifiera vad som kan reglera en sådan avstängning studerade forskarna PTEN, en av de vanligast förändrade cancerhämmande generna. Länge har man trott att avstängningen är icke-reversibel, men forskarna visar nu att avstängda PTEN-gener i cancerceller kan ”räddas” och återaktiveras av en så kallad pseudogen, det vill säga en gentyp som till skillnad från vanliga gener inte kodar för ett helt protein.
– Vi identifierade en ny icke-proteinkodande pseudogen, som reglerar om uttrycket av PTEN ska vara på- eller avslaget. Det spektakulära i detta fall är att genen endast ger upphov till proteinets förstadie, så kallat RNA. Det är i sin tur detta RNA som via en rad mekanismer reglerar PTEN. Existensen av pseudogener har sedan länge varit kända, men man har tidigare trott att dessa endast har varit skräp, säger Per Johnsson, doktorand vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, och en av forskarna bakom studien.
Hela 98 procent av människans DNA består av icke proteinkodande gener som till exempel pseudogener och genom att studera de här tidigare outforskade generna har forskarna nu alltså börjat förstå att de är mycket viktiga och kan vara verksamma helt utan att koda för proteiner.
I modellsystem visade forskarna att man med hjälp av den nya pseudogenen kan styra uttrycket av PTEN och göra att tumörer blir känsligare för traditionell cellgiftsbehandling.
– I framtiden skulle detta kunna leda till att cancerceller kan omprogrammeras till att bli mer normala. Förhoppningen är också att resistens mot cancerbehandling med hjälp av denna kunskap kan undvikas och vi tror att fynden kan ha stor betydelse för framtida utveckling av cancerläkemedel, säger Per Johnsson och fortsätter:
– Det vi ser här är antagligen bara toppen av ett isberg. I det mänskliga genomet döljer sig inte mindre än cirka 15000 så kallade pseudogener och det är rimligt att tro att en stor del av dessa är relevanta för sjukdomsutveckling, så som cancer.
Studien har gjorts i samarbete med Scripps Research Institute, USA, och University of New South Wales, Australien. Den har finansierats av Barncancerfonden, Cancerfonden, Radiumhemmets forskningsfonder, Karolinska Institutets KID-program, Vetenskapsrådet, Erik och Edith Fernströms stiftelse för medicinsk forskning, National Institute of Allergy and Infectious Diseases, National Cancer Institute och National Institutes of Health.
Fynden publiceras i vetenskapstidskriften Nature Structural and Molecular Biology och kan få betydelse för framtida utveckling av cancerläkemedel.
Publikation: “A pseudogene long noncoding RNA network regulates PTEN transcription and translation in human cells” Per Johnsson, Amanda Ackley, Linda Vidarsdottir, Weng-Onn Lui, Martin Corcoran, Dan Grandér och Kevin V. Morris, Nature Structural and Molecular Biology, AOP 24 February 2013, doi: 10.1038/nsmb.2516.
Expectant mothers who consume caffeine, usually by drinking coffee, are more likely to have babies with lower birth weight than anticipated, given their gestational age. Researchers at Sahlgrenska Academy conducted a study on 59,000 pregnant Norwegian women in collaboration with the Norwegian Institute of Public Health.
– The correlation between intake of caffeine and fetal growth was established even among women who followed the official recommendation that they limit caffeine consumption to 200 grams a day (two cups of coffee), researcher Verena Sengpiel says.
The medical term used in this connection is “small for gestational age” (SGA), which is associated with an elevated risk of morbidity and death.
The new results are consistent with previous international studies but are based on a considerably larger cohort. The participants were healthy and had uncomplicated pregnancies until delivery, while the results were adjusted for age, smoking, body mass index, nicotine consumption, alcohol use and other variables that affect fetal growth..
– We need to stress that our study did not examine whether caffeine is the specific mechanism substance by whichresponsible for the fetus is being at greater risk of low birth weight, Ms. Sengpiel says. Nor did we look at whether these babies actually had special health problems during the neonatal period. Additional research is needed before we can say for sure what our finding actually means for pregnant women and their babies.
The other purpose of the study, which is being published in BMC Medicine, was to determine whether women who consumed caffeine during pregnancy were more likely to give birth prematurely. Such a correlation could not be established.
The research team is hoping to conduct more in-depth studies about the cause-effect relationship between caffeine use and SGA, as well as any correlation between SGA and neonatal morbidity and death.
The article, entitled “Maternal Caffeine Intake during Pregnancy Is Associated with Birth Weight but Not with Gestational Length: Results from a Large Prospective Observational Cohort Study,” was published in BioMed Central’s open access journal BMC Medicine on February 19.
I VTI rapport 768 redovisar två forskare resultatet av ett forskningsprojekt angående jämställdhet och genus i järnvägsplaneringen och ger ett förslag på hur olika transportmyndigheter systematiskt skulle kunna arbeta med att integrera jämställdhet i infrastrukturplaneringen.
Utmärkande för mycket av den tidigare svenska forskningen om genus och transporter är att kvinnor och män framställs som relativt homogena grupper. Det får till konsekvens att skillnader i mäns och kvinnors resmönster överbetonas och likheter underbetonas, något som exempelvis leder till problem när mäns respektive kvinnors transportbehov ska formuleras. En annan konsekvens är att utsatta grupper av kvinnor och män med avseende på tillgång till transporter riskerar att osynliggöras.
Män och kvinnor utgör inte homogena befolkningsgrupper utan skiljer sig åt avseende ålder, yrke, inkomst, livsfas och hushållssammansättning – något som reflekteras i deras transportvillkor och aktivitetsmönster. Det finns internationell forskning kring sociala konsekvenser, genus och transporter där skillnader inom grupper problematiseras. Föreliggande rapport knyter an till Sveriges nationella jämställdhetsmål och till den internationella forskning som hanterar sociala konsekvensbedömningar och forskningsprojektet föreslår ett antal områden att arbeta vidare med i den svenska transportplaneringen.
En slutsats i rapporten är också att även om Trafikverket har initierat ett arbete med jämställdhetsmål i transportplaneringen, behöver man arbeta mer med att utveckla både policy och planeringsverktyg. Transportplaneringen ska ha metoder för att göra sociala konsekvensbedömningar, vilket i den del som här studerats (jämställdhetsintegrering) upplevs saknas av såväl tjänstemän, politiker och planerare.
Föreliggande rapport föreslår en metod med olika steg från upphandling till genomförande och utvärdering (olika delar svarar mot myndighetens interna respektive externa jämställdhetsarbete). Dessutom behöver de båda nivåerna policy och planering tydligt knytas samman så att det framgår hur det som står i policy också genomförs i praktiken. I det här sammanhanget blir kopplingen till regeringens krav på jämställdhet via regleringsbrev mycket viktig.
VTI rapport 768
De två svenskledda instrumenten är Particle Enviroment Package, PEP, där utvecklingen leds av professor Stas Barabash vid IRF i Kiruna, och Radio Plasma Wave Investigations, RPWI, där utvecklingen leds av docent Jan-Erik Wahlund vid IRF i Uppsala.
I fjol tog ESA beslutet att satsa på ett av de största projekten för planetutforskning, JUpiter ICy moons Explorer, JUICE, ett beslut som baserades på fyra års beredande studier. Nu har ESA alltså valt ut elva instrumentpaket som får vara med på rymdsonden, en forskningssond som kommer att kosta ca 830 miljoner euro att bygga och sända iväg till Jupiter.
Till detta kommer kostnaden för instrumenten, som de deltagande länderna står för själva. I Sveriges fall har IRF fått finansiering från Rymdstyrelsen för att utveckla sina instrument.
JUICE som helhet kommer att utföra en uttömmande undersökning av det komplicerade jupitersystemet, med tyngdpunkten på de tre galileiska månar (Ganymedes, Europa och Callisto) som antas ha oceaner under sina istäcken. Man vill undersöka möjligheten att liv kan existera i dessa oceaner.
Instrumentpaketet PEP från Kiruna ska mäta vilka typer av partiklar som finns kring Jupiter och dess månar för att ta reda på hur rymdmiljön fungerar i Jupiters väldiga magnetosfär. RPWI mäter elektriska och magnetiska fält i magnetosfären för att kartlägga vågor i plasmat och därigenom kunna dra slutsatser om bl a jupitermånarnas jonosfärer och extremt uttunnade atmosfärer (så kallade exosfärer) och norrkenskällor. Genom att kartlägga strömmar som eventuellt kopplar induktivt till haven under isen bidrar RPWI till JUICE mål att kunna upptäcka liv på de isiga månarna.
– IRF har nu fått två OS-guld i rymdforskning på Europas största flaggskepp till det yttre planetsystemet! säger Jan-Erik Wahlund. Det är som att leda Columbus första resa, fast den går till Jupiters stora månar med hav under isen. Vi skriver historia.
– Det här är IRFs största projekt någonsin, säger Stas Barabash. Att ESA väljer två svenskledda instrumentpaket till en mission med en så stor vetenskaplig betydelse visar vilken konkurrenskraft Sverige har inom det här området.PEP lyckades konkurrera ut förslag från Storbritannien, USA, Italien och Frankrike.
IRF:s föreståndare, Lars Eliasson, blev också glad när han fick reda på att IRF:s två instrument hade blivit utvalda, och berättade att det var vid ett möte med ESA 2005 som han blev övertygad att det var viktigt att satsa på en jupitermission. Han säger, ”Det är som synes några år sedan men det var rätt gissat att det skulle bli en ESA-mission till Jupiter, att det var rätt projekt för IRF och att vi är tillräckligt bra för att kunna komma med ombord.”
Bildtext: De neuromuskulära elektroderna är permanent implanterade, medan själva protesen kan tas av. Titta på hela animationen här
Ett kirurgiskt team under ledning av docent och överläkare Rickard Brånemark, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har genomfört den första operationen i sitt slag för att koppla en armprotes till nerver och muskler på en patient som är amputerad.
Operationen var möjlig tack vare den nya avancerade tekniken som har utvecklats av Max Ortiz Catalan under handledning av Rickard Brånemark på Sahlgrenska Universitetssjukhuset samt Bo Håkansson på Chalmers.
– Den nya tekniken är ett stort genombrott som innebär många fördelar för personer som är amputerade, jämfört med den begränsade teknologi som finns idag, konstaterar Rickard Brånemark.
Stora utmaningar Utvecklingen av förbättrade amputationsproteser har präglats av två stora utmaningar: 1) Hur man uppnår en stabil koppling till amputationsstumpen samt 2) Hur man uppnår en naturlig och effektiv kontroll av protesen för att i större utsträckning återfå den förlorade funktionen motsvarande rörelsemönstret hos en mänsklig arm.
– Den nya tekniken löser dessa problem samtidigt genom att kombinera en skelettförankrad protes med implanterade elektroder, säger Rickard Brånemark, som tillsammans med sitt team utvecklat det banbrytande implantatsystemet OPRA. Det innebär att en titanskruv, så kallat osseointegrerat implantat, kopplar protesen direkt till benet i amputationsstumpen, vilket ger många fördelar jämfört med en traditionellt använd hylsprotes.
– Det leder till att patienten får ökad rörlighet, färre hudrelaterade problem samt en mer naturlig känsla av att armprotesen är en del av kroppen. Sammantaget bidrar det till en ökad livskvalitet hos personer som är amputerade, säger Rickard Brånemark.
Så här fungerar det De viljestyrda proteser som redan finns idag utnyttjar ytelektroder som fästs på huden och registrerar elektrisk muskelaktivitet för att få en protes att utföra rörelser. Problemet är att protesen ofta är begränsad till endast två rörelser jämfört med de tiotal rörelser som den mänskliga armen och handen kan utföra. Med elektroder som opereras in i kroppen kan man ta tillvara på fler signaler och på så sätt göra fler rörelser möjliga. Dessutom kan man åstadkomma naturlig ”känsel” genom stimulering av nerver.
– Vi tror att implanterade elektroder i kombination med denna permanenta länk mellan människa och protes, i form av det osseointegrerade implantatet, är ett genombrott som banar väg för en ny era inom rehabilitering av amputerade patienter, säger Rickard Brånemark.
Patienten Den första patienten har nyligen opererats, och de första testerna gav utmärkta resultat. Patienten har tidigare använt en viljestyrd protes med stora problem i kalla och varma miljöer och störning från axelmuskulatur. Tack vare det nya systemet har dessa problem nu försvunnit, och patienten kan med mindre ansträngning generera kontrollsignaler. Dessutom har tester visat på att fler rörelser kan utföras på ett koordinerat sätt, och att flera rörelser kan utföras samtidigt.
–Nästa steg blir att elektrisk stimulering av nerver kommer att testas för att se om patienten kan känna stimuli från omgivningen, det vill säga få en konstgjord känsel. Det slutgiltiga målet är att på ett naturligare sätt ersätta en förlorad extremitet, för att förbättra livskvaliteten för personer med amputation, slår Rickard Brånemark fast.
Detta är ett tvärvetenskapligt projekt som utförs i samarbete mellan Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Sahlgrenska akademin, Chalmers och Integrum AB. Samverkan mellan flera olika områden (medicin, biomaterial, mekatronik, analog och digital elektronik, artificiell intelligens, biomekanik etc.) är en förutsättning för detta komplexa projekt.
Betydande forskning har genomförts av doktoranden Max Ortiz Catalan under handledning av Rickard Brånemark på Sahlgrenska samt Bo Håkansson på Chalmers. Projektet är finansierat av Vinnova, ALF och Promobilia.
Rutil används i keramik och färg men framförallt kan den användas för att läsa av en bergarts historia.
Nya möjligheter hitta guld
Där rutil finns förekommer också ofta andra mineralfyndigheter. De nya metoderna öppnar därför för strategier att hitta andra mineralfyndigheter, som till exempel guld. Rutil har fram tills nu varit en ganska okänd mineral, även om den inte är sällsynt. Till exempel kan man hitta rutil på de flesta sandstränder runt om i världen, också i Sverige.
– Det är fantastiskt att se hur lite uppmärksamhet rutil fått tills för cirka fem år sedan, säger geologen och forskaren Thomas Zack, som ägnat en stor del av sin vetenskapliga karriär åt mineralen rutil.
Nu kan geologerna identifiera bergarter som innehåller rutil och följa de temperatur- och tryckförändringar som bergarterna varit utsatta för genom historien även om rutilfyndet knappt är synligt för ögat. Tidigare har forskarna behövt undersöka betydligt fler rutilfynd för att kunna göra analyser.
– Men nu kan vi identifiera vilket berg rutilen härstammar från även om vi bara har ett litet korn rutil, säger Thomas Zack, forskare vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Ny metod ger snabbt resultat
Den nya metoden kallas laserablation ICP-MS och ger resultat avsevärt mycket snabbare än tidigare metoder.
– Det är ett av de analytiskt viktigaste instrumenten vid Institutionen för geovetenskaper här i Göteborg, säger Thomas Zack.
Rivning av äldre dammanläggningar har blivit allt vanligare eftersom dessa dammar ofta inte längre fyller någon funktion. De utgör ett hinder för vattendragets organismer och kan i många fall utgöra en säkerhetsrisk. Fastän rivning av dammar har ekologiska fördelar, då älvsträckan eller ån återfår en mer ursprunglig karaktär, rör det ibland upp känslorna i bygden.
– Vi ville förstå hur förespråkarna och motståndarna till dammrivningar resonerar kring funktionen av de två kontrasterande ekosystemen – en existerande dammanläggning med en spegeldamm eller ett potentiellt strömmande vatten. Lokalbefolkningen som kämpar för att en damm ska få vara kvar har ofta avfärdats som okunniga, säger Dolly Jørgensen, miljöhistoriker vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
Tillsammans med ekologen Birgitta Malm-Renöfält har hon därför undersökt argumenten för och emot dammrivning i nyhetsartiklar, det har gällt dammar i Alby, Hallstahammar, Orsa och Tallåsen.
De fann att de som ville avlägsna dammen värderade högt att ädelfisken får fri vandringsväg och återkommer till ekosystemet, möjligheter till fritidsfiske och restaurering av ekosystemet generellt. Motståndare vill att dammen ska finnas kvar av rekreationsskäl; kanske blir en badplats torrlagd och spegeldammens estetik går förlorad. Dammanläggningen i sig har för dem också ett kulturhistoriskt värde.
– Ortsbefolkningens motstånd är inte baserat på kunskapsbrist, där mer information skulle ha lett till ett bättre beslut ur ett ekologiskt perspektiv. Det är helt enkelt så att de sätter ett högt värde på andra saker i miljön än vad vetenskapsmän och miljöaktivister gör, säger Dolly Jørgensen.
Eftersom antalet dammrivningsprojekt fortsätter att öka i Sverige och i andra delar av världen, så kommer troligen intressekonflikter att bli allt mer vanliga. Ett beslut att riva en damm kommer alltid att resultera i att motståndarna förlorar de ekosystemtjänster de uppskattar, vilket betyder att en lösning genom kompromisser kommer att vara svårt att uppnå.
Originalpublikation:
Jørgensen, D. and B. Malm Renöfält. 2013. Damned If You Do, Dammed If You Don’t: Debates on Dam Removal in the Swedish Media. Ecology and Society 18 (1): http://www.ecologyandsociety.org/vol18/iss1/art18/
Flera av de senaste vintrarna har varit problematiska för svenska godstransporter. Sårbarheten i systemet kan exemplifieras genom stängningen av rangerbangården i Hallsberg under två veckor 2010, vilken påverkade större delen av varuflödet från norra Sverige till kontinenten.
Den efterföljande diskussionen handlade om hur väl godstransporter fångas i de samhällsekonomiska kalkylerna för infrastrukturinvesteringar och underhåll. VTI notat 3-2013 avser att ge en översikt av hur väl nyttor och kostnader relaterade till godstransporter avspeglas i de samhällsekonomiska kalkylerna.
Sverige har en lång tradition och en välutvecklad metodik för att nyttja samhällsekonomiska kalkyler i den statliga infrastrukturplaneringen. Svensk infrastruktur finansieras primärt av staten, vilket medför att kopplingen mellan köpare och säljare inte blir lika tydlig som på en vanlig marknad. Det är upp till politikerna att bedöma medborgarnas och företagens efterfrågan på och potentiella nytta av transporter för att sedan bygga och underhålla infrastrukturen. Den samhällsekonomiska kalkylen är ett verktyg för att säkerställa ett effektivt nyttjande av skattemedel.
Konkret handlar det om att kvantifiera nyttan för samhället av en infrastrukturinvestering och ställa den mot kostnaden. Överstiger nyttan kostnaderna så är det samhällsekonomiskt motiverat att genomföra en åtgärd. En stor nyttopost i dessa kalkyler är tidsvinster, det vill säga att personer och gods kommer fram snabbare än tidigare tack vare en ny/förbättrad väg eller järnväg.
Diskussionen efter de problematiska vintrarna har dock handlat om hur företagens värdering av en tillförlitlig och robust infrastruktur avspeglas i kalkylerna. Begreppet tillförlitlighet gällande den samhällsekonomiska kalkylen handlar om att undvika förseningar och inställda tåg, det vill säga att man ska kunna lita på att transporterna går som planerat. Det är speciellt viktigt för godstransporter, då företag i allt större utsträckning bygger upp multimodala transportkedjor där problem med tillförlitligheten kan få stora spridningseffekter.
Sammanfattningsvis konstateras i rapporten att dagens tillämpning av samhällsekonomiska kalkyler uppvisar brister gällande godstransporter. Problemet består i att alla relevanta nyttor, som förbättrad tillförlitlighet, inte inkluderas på ett adekvat sätt. Mer generellt saknas information om effektsamband, det vill säga hur olika investeringar påverkar tidsåtgången, transporternas tillförlitlighet (inklusive monetär värdering) och transportkostnaderna. Därtill saknas transparent information om de prognosticerade transportvolymerna. Detta innebär att de slutgiltiga resultaten är svåra att granska. Vägen framåt för att stärka den samhällsekonomiska kalkylens behandling av godstransporter bör vara att parallellt vidareutveckla alla ovan nämnda aspekter.
Klimatmodeller är det enda sättet att förutse framtida förändringar av klimatet och vädret.
– Därför är det mycket viktigt att undersöka de globala klimatmodellernas förmåga att återge de extrema händelser som observerats under de senaste decennierna för att öka våra möjligheter att förutse framtida väderförändringar, säger Tinghai Ou vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Analyserat hur klimatmodellerna stämmer
Han har analyserat hur klimatmodellerna återspeglar de senaste 50 årens förändringar i nederbörd i Kina.
– Resultaten visar att klimatmodellerna dåligt återger de förändringar i extrema nederbördshändelser som skett i Kina från 1961 till år 2000. Endast hälften av de 21 analyserade klimatmodellerna har kunnat återge förändringarna i några av Kinas regioner. Bara ett fåtal har kunnat återge de landsomfattande förändringarna i klimatet, säger Tinghai Ou.
Extremt väder i Kina
Kina är ett av de länder som ofta drabbas av extrema klimathändelser. Översvämningen 1998 i södra och nordöstra Kina orsakade ekonomiska förluster på miljarder dollar och dödade mer än 3000 människor. Och torkan 2010-2011 i södra Kina påverkade 35 miljoner människor och orsakade miljarder i ekonomiska förluster.
– Våra forskningsresultat visar att extrema nederbördshändelser har ökat i de flesta områden i Kina sedan 1961, medan antalet torra dagar, där den dagliga nederbörden uppgår till mindre än en millimeter, har ökat i östra Kina men minskat i västra Kina.
Köldknäppar minskar inte trots global uppvärmning
Kalluftsutbrott i sydöstra Kina framkallar ofta kraftiga snöoväder som orsakar stor skada. Snö, is och storm i januari-februari 2008 innebar att mer än hundra människor dog.
Studierna visar att kalluftsutbrotten i Kina minskade under 1961-1980 men efter 1980 har de legat på samma nivå trots den globala uppvärmningen.
Avhandlingens titel: Observed and simulated changes in extreme precipitation and cold surges in China: 1961–2005 http://hdl.handle.net/2077/31816
Handledare: Professor Deliang Chen, Professor Hans Linderholm och Dr. Jee-Hoon Jeong
Fysisk träning och motion har betydande effekt på depression. Därför bör det rekommenderas till människor med mild och måttlig grad av depression och som inte har fysiska sjukdomar eller besvär kopplade till träning. Det visar en ny metaanalys av bland andra Torbjörn Josefsson, doktorand i psykologi vid Högskolan i Halmstad. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports.
Torbjörn Josefsson har tillsammans med forskarkolleger vid Göteborgs universitet undersökt effekten av fysisk träning och motion på depression. Metaanalysen baseras på 15 olika studier, varav en är den största studie som har gjorts vad gäller fysisk träning, motion och depression med inte mindre än 288 deltagare. Resultaten som nu presenteras i en artikel i Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, skulle kunna få stora effekter för behandling mot depression, menar forskarna.
– Såväl primärvården och psykiatrin som företagshälsovården kan ha stor nytta av detta genom att utveckla och erbjuda gruppträningsinterventioner – behandlingar – specifikt utformade för deprimerade, antingen som huvudbehandling eller som komplement till traditionell behandling som till exempel psykoterapi. Genom att träningsinterventioner kan ske i grupp kan det innebära snabbare behandling, minskat lidande och eventuellt kortare sjukskrivningsperioder, säger Torbjörn Josefsson och fortsätter:
– Det är troligen också mer kostnadseffektivt jämfört med psykoterapi. Primärvården kan också med stöd av vår metaanalys rekommendera deprimerade personer att träna, antingen på egen hand eller i organiserade former, till exempel på gym.
Det har förvisso gjorts flera liknande studier, så kallade metaanlyser, tidigare. Detta är dock den första där man bara har inkluderat studier som har undersökt effekten av fysisk träning och motion och där forskarna har gjort jämförelser utifrån tre kategorier: 1. de som inte får någon behandling, 2. de som får placebo samt 3. de som får sin ordinarie pågående behandling.
– Tidigare metaanalyser har inkluderat studier där man har använt kontrollgrupper som har fått behandling mot depression, till exempel meditation, avslappningsträning eller ljusterapi och kan på så vis ha resulterat i ett missvisande resultat. Därför är vår metaanalys en viktig uppdatering på tidigare resultat samtidigt som den ger en översikt över forskning om fysisk träning och motion som behandling mot depression, förklarar Torbjörn Josefsson.
Tidigare metaanalyser har också inkluderat studier med deltagare som inte har depression som primär diagnos, till exempel har patienter med huvuddiagnoser som MS eller schizofreni studerats.
– För att ta reda på effekten av just fysisk träning och motion på depression behöver man först och främst undersöka en homogen grupp där depression är huvuddiagnos, menar Torbjörn Josefsson.
Torbjörn Josefsson tror själv mycket på att utveckla ett skräddarsytt program för deprimerade där till exempel både fysisk träning och motivationssupport ingår. Han planerar nu tillsammans med sina forskarkolleger, en kommande studie för att undersöka ett ”kombinationsbehandlingspaket” där både fysisk träning, motion och mindfulnessmeditation ingår.
Torbjörn är Sveriges första forskare i psykologi som har mindfulness som avhandlingsämne. Avhandlingen läggs fram till sommaren.
Blivande mammor som konsumerar koffein, vanligast genom kaffe, föder oftare barn som väger mindre än förväntat för graviditetslängden. Det visar en studie på 59 000 gravida norska kvinnor, som letts av forskare vid Sahlgrenska akademin i samarbete med Norska Folkehelseinstitutet.
– Sambandet mellan intag av koffein och tillväxt hos barnet kunde konstateras även hos kvinnor som följt de officiella rekommendationerna om ett intag av max 200 milligram koffein per dag, vilket ungefär motsvarar två koppar kaffe, säger Verena Sengpiel, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Den medicinska termen som används i sammanhanget är SGA, small for gestational age, vilket betecknar lågt födelsevikt relaterat till graviditetslängden. SGA är kopplat till en ökad risk för sjuklighet och dödlighet.
De nya resultaten har stöd i andra internationella studier, men den norsk/svenska studien baseras på en betydligt större grupp än de tidigare. Kvinnorna som ingick i studien var friska och hade fram till förlossningen okomplicerade graviditeter, resultaten har också kontrollerats för andra faktorer som påverkar tillväxten som till exempel mödrarnas ålder, rökning, BMI, nikotinintag och alkoholkonsumtion.
– Det är viktigt att understryka att vår studie inte svarar på om det är själva koffeinet som orsakar en ökad risk för att barnet är lätt i relation till graviditetstiden. Vi har heller inte studerat om dessa barn verkligen hade mera hälsoproblem i nyföddhetsperioden. Det behövs alltså fler studier innan vi vet vad våra fynd verkligen innebär för gravida kvinnor och deras barn, säger Verena Sengpeil.
Det andra syftet med studien, som publiceras i BMC Medicine, var att undersöka om kvinnor som konsumerade koffein riskerade att föda för tidigt. Något sådant samband kunde dock inte konstateras.
Forskargruppen hoppas nu kunna genomföra fördjupade studier kring orsakssambandet mellan koffeinintag och SGA, och planerar även att titta på dödlighet och sjuklighet hos SGA barnen kopplat till koffeinkonsumtion.
Artikeln “Maternal caffeine intake during pregnancy is associated with birth weight but not with gestational length: results from a large prospective observational cohort study” publiceras i BioMed Centrals open access-tidskrift BMC Medicin den 19 februari.
Stockholms universitets nyinrättade Östersjöcentrum ingår strategiskt partnerskap med BalticSea2020. Stiftelsen avsätter 100 miljoner kronor till projektet Baltic Eye som ska förmedla användbar kunskap om Östersjön till beslutsfattare i samhället. En kunskapsförsörjning som är nödvändig för att förändra Östersjöns miljötillstånd.
– Det är mycket glädjande med ett så stort stöd för Stockholms universitets nya satsning, säger Astrid Söderbergh Widding, rektor vid Stockholms universitet. Havsforskning är sedan länge ett ledande forskningsområde och vi har en kraftfull Östersjöforskning med lång tradition. Även universitetets öppenhet och strävan att kommunicera med det omgivande samhället blir tydlig genom detta strategiska partnerskap.
– Stockholms universitet har byggt en bas som vi tror på, säger stiftelsens grundare Björn Carlson. Östersjöcentrums framtida utbyggnad med en kombination av experter och kommunikatörer tillsammans med det breda nätverket av marina forskare kommer att kunna bidra till att lösa de svåra miljöfrågorna i Östersjön, vilket är målet för stiftelsens hela verksamhet.
Medlen kommer att fördelas med 20 miljoner per år under fem år och ska användas till resurser för analys, syntes och kommunikation. Det kommer också att finnas finansiering för att sätta samman flera kreativa grupperingar som under intensiva perioder kan jobba med viktiga frågor som hjälper till att lägga Östersjöpusslet.
– Forskningen och miljöövervakningen präglas av naturliga skäl av en stuprörseffekt, där framstående och världsledande verksamhet avgränsas inom olika ämnen, säger Tina Elfwing, föreståndare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Vi ska nu försöka fånga upp all denna kunskap och skapa ett helhetsperspektiv som med riktad kommunikation når ut till rätt plats i samhället. Långsiktiga analyser, synteser och utvärderingar, som är nödvändiga för samhällets kunskapsförsörjning, kommer att bidra till vetenskapligt baserade åtgärder som faktiskt förändrar Östersjöns miljötillstånd.
