Han utgår från en socioekonomisk och en sociokulturell åsiktsdimension. Den första är den etablerade vänster- högerskalan, där vänstern är mer positiv till offentlig verksamhet medan högern föredrar marknadslösningar och mindre ekonomisk omfördelning.

Den andra dimensionen rör sig mellan liberala och konservativa åsikter gällande individuell frihet och vilka livsval som kan anses vara acceptabla. Det handlar alltså om kulturella och moraliska aspekter där konservativa är mer restriktiva och likriktade medan liberala är mer tillåtande.

– Traditionellt klassröstande är röstande som sker på grund av socioekonomiska åsikter där arbetare röstar vänster medan medelklassen röstar höger. Samtidigt ses en viss uppluckring. Arbetare som har mer ekonomiska än kulturella resurser tenderar att luta mer åt höger. På motsvarande sätt söker sig delar av medelklassen, vars kulturella resurser väger tyngre än de ekonomiska, åt vänster, säger Jan-Magnus Enelo.
 
Sociokultur styr mer än socioekonomi
Men om det är ens socioekonomiska åsikter som i huvudsak styr vilket block man röstar på, så är det sociokulturella åsikter som styr vilket parti inom blocken man väljer. Inom vänsterblocket föredrar de sociokulturellt liberala Vänsterpartiet eller Miljöpartiet och inom högerblocket väljer de Folkpartiet eller Centerpartiet. På motsvarande sätt väljer de konservativa Socialdemokraterna i vänsterblocket och Moderaterna eller Kristdemokraterna i högerblocket.

– Bland de sociokulturellt konservativa framträder det skillnader mellan två strömningar, en moralisk och en kulturell. Moralkonservatism handlar om fokus på kristna värderingar, kärnfamilj och att stänga homosexuella ute. Bland moralkonservativa föredras Kristdemokraterna. För kulturkonservativa handlar det mer om att slå vakt om tanken på en nationell kultur och det tar sig uttryck i önskningar om färre flyktingar, svenska värderingar och hårdare straff. Här är det Moderaterna och Sverigedemokraterna som föredras.

Inte bara klass längre
Klass har inte förlorat sin betydelse för vilka partisympatier man har, men Jan-Magnus Enelo menar att vi framöver kanske får vänja oss vid att traditionell klasspolitik kompletteras med en ny typ av sociokulturell klasspolitik.  Inom denna nya klasspolitik är det viktiga inte längre ekonomi och behov utan vilka som förtjänar stöd av det offentliga.

– Det är en klasspolitik där arbetare röstar till höger och den övre medelklassen rör sig vänster ut. Det här har också sin förklaring i att partierna blivit sämre på att beskriva politiken i ekonomiska termer. Det har skapat utrymme för nya partier på den politiska arenan.

I stället för att förklara arbetares livssituation i ekonomiska termer är det i sociokulturella termer som en ny klasspolitik tar form. Här kan det exempelvis handla om att beskriva en konflikt mellan dem som arbetar och dem som står utanför arbetsmarknaden som en moralisk eller kulturell konflikt. Från motsatt håll kan vi se att politiska företrädare drar moraliska gränser mot delar av arbetarklassen på grund av dessas kulturkonservativa och främlingsfientliga värderingar.

– Svensk samhällsbyggnadsforskning håller hög vetenskaplig kvalitet och täcker i stort sett alla delar inom området. Forskarna har varit framgångsrika med att engagera slutanvändare och intressegrupper i forskningen och att sprida resultaten till dessa grupper, säger Henrik Stang, ordförande i panelen som utvärderat forskningen.

Forskningen utförs på flera universitet och skulle vinna på att koordineras både på nationell nivå och mellan universiteten som täcker liknande områden. Tyngdpunkten ligger på kärnämnena bygg och planering och den strategiska styrningen inom dessa områden har varit tydlig. Däremot behövs det styrning som främjar tvärvetenskaplig forskning menar panelen.

Panelen anser vidare att forskningen håller hög kvalitet inom bygg och infrastruktur och att vissa avgränsade områden inom samhällsplanering håller en hög internationell kvalitet men att det internationella samarbetet behöver öka för att hela forskningsområdet ska uppnå en högre internationell standard.

Utvärderingspanelen har bestått av nio forskare och experter och har letts av professor Henrik Stang på Danmarks Tekniske Universitet.

Bakgrund
2012 fick Formas i uppdrag av regeringen att genomföra en analys och inventering samt en utvärdering av kvalitet och relevans av forskningen inom samhällsbyggnadsområdet.

Här kan du läsa Formas analys och inventering
Här kan du läsa Formas utvärdering i sin helhet.

Arter försvinner från jordens yta i en rasande takt. Artutdöendet går 1000 gånger snabbare än det borde göra och det är framförallt mänsklig aktivitet som ligger bakom artförlusterna.

Sofia Berg är doktorand vid Högskolan i Skövde och Linköpings universitet. I sin doktorsavhandling använder hon matematiska metoder för att simulera vad som händer i en miljö när en art dör ut. Förenklat uttryckt: Om torsken i östersjön dör ut, vad händer då med strömmingen?

– Min doktorsavhandling bidrar framförallt med en metod för att genomföra den här typen av analyser. Själva metoden är bäst på att härma marina eller akvatiska ekosystem, förklarar Sofia Berg.

Ovanliga men viktiga
I havet kan det vara färre fiskar av en viss art därför att människor har påverkat havsmiljön. En viss fiskart kan också förekomma i få exemplar för att det helt enkelt bara ska vara på det sättet. När det gäller dessa ovanliga arter har Sofia Berg gjort intressanta upptäckter.

– Våra simuleringar visar att de ovanliga arterna är viktiga för balansen. Om en ovanlig art dör ut påverkas hela ekosystemet mer än om en vanlig art dör ut, säger Sofia Berg.

Sofia Berg använder ett exempel för att förklara varför de ovanliga arterna är viktiga:

– Får du problem med bladlöss i ett växthus går det att sätta in olika parasitsteklar som äter upp bladlössen. Men efter ett tag börjar även steklarna minska i antal, de har ätit upp sin egen mat. Det innebär dock inte att de ovanliga steklarna har blivit oviktiga. Även om steklarna är få håller de fortfarande bladlössen i schack. Stekeln blir ovanlig därför att den är ovanligt bra på att äta bladlöss.

Ny algoritm
Att i fält studera många arter som tillsammans bildar det forskare kallar näringsvävar är svårt. I en hel näringsväv pågår så många processer samtidigt att sambandet mellan arterna inte går att se på ett tydligt sätt.

– I våra simuleringar har vi därför använt oss av en egen algoritm som vi kallar Assembly. Den gör det möjligt att studera väldigt komplexa och verkliga näringsvävar, avslutar Sofia Berg.

Avhandlingen: Community robustness Analysis, Theoretical approches to identifying keystone structures in ecological communities

– Så här fungerar Metaphone: Användaren har en boll av vax i handen som kommunicerar trådlöst med Metaphone. Bollen samlar via biosensorer in biodata, som hjärtrytm, kroppsrörelser och hudkonduktans. Metaphone ritar sedan en bild utifrån detta, säger Vygandas Simbelis, forskare vid avdelningen för medieteknik och interaktionsdesign på KTH.

Biodatat, som hudkonduktans, är alltså parametrar som beskriver fysiologiska reaktioner. Om det händer något som en person tycker är speciellt överraskande, roligt eller skrämmande så kommer det att fångas upp av biosensorerna. Upplevda känslor omvandlas alltså till konst.

– Vi använder oss av fem färger. Grön, blå och svart speglar upphetsning, det som på engelska heter arousal. Gult och rött är kopplade till hjärtfrekvens, säger Vygandas Simbelis.

Han fortsätter med att berätta att Metaphone är ett konstnärligt forskningsprojekt, och att han utför konstnärlig forskning i en teknisk miljö. Skillnaden mot det arbete som utförs vid konstskolor är att där finns det större möjlighet till improvisation medan det på ett tekniskt universitet är mer kontrollerad forskning.

– Det är själva interaktionen som är en av de viktigaste faktorerna med Metaphone. Att ta reda på varför folk vill använda Metaphone. Utröna hur människor kan dela med sig av sin inre värld till andra, hur de gör det och hur människor själv kan betrakta sitt inre, säger Vygandas Simbelis.

Han lägger till att han och KTH-forskarkollegan Anders Lundström på en utställning på Digital Art Center i Kista norr om Stockholm för några veckor sedan lade till en dimension till: Ljud. Genom att använda ljud, det vill säga att det biosensorna plockas upp avges som något hörbart, bildas ytterligare en interaktionsloop vid sidan av det visuella och där personen som använder Metaphone kan påverkas av den samma.

Vygandas Simbelis tror att användandet av biodata har en given plats i morgondagens eletronik och maskiner. Frågan han jobbar med är hur det ska gå till.

– Det här är en självklart del av framtida, så kallade artefakter. Alltså själva principen, att dela med sig av biodata. Jag gör ingen skillnad på prylar. Det spelar ingen roll om det handlar om stora maskiner eller små smartphones. Interaktionen finns där, säger Vygandas Simbelis.

Samma sak gäller kommunikationen, både mellan maskin och människa och människor emellan. Det för tankarna till dagens flitiga användande av sociala medier. Vill människor verkligen visa upp sig på det här sättet?

– Nästa steg i forskningsprojektet är användarstudier. Jag söker bland annat ta reda på hur människor känner inför att bli ihopkopplade med denna maskin, samt hur de känner inför att dela med sig av sina känslor, säger Vygandas Simbelis.

En sak är i alla fall säker. Det finns ett antal människor som är beredda att låta Metaphone måla tavlor av deras känslor. Tavlor som de sedan kommer att vilja hänga upp någonstans, och på det sättet dela med sig av sina känslor.
 
 

Denna utveckling granskas kritiskt i det första numret av tidskriften Confero: Essays on Education, Philosophy and Politics, ett doktoranddrivet projekt med redaktionell bas på Linköpings universitet. I premiärnumret undersöks vilka idéer och metoder som ligger bakom dagens sätt att värdera kunskap och vad som händer när den vetenskapliga kunskapen underställs snävt definierade produktionsmål.

– Beslutsfattare önskar snabba och automatiserade sätt att mäta kvalitet och tillgriper därför enkla mätstrategier. Vi vill lyfta fram forskarnas egen syn på saken, säger Anders Hallqvist som är en av redaktörerna.

Bidragen består av essäer från namnkunniga svenska historiker som Sven-Eric Liedman och Ylva Hasselberg, liksom internationellt ryktbara samhällsvetare som Diana Hicks och Walter Mignolo. Numret innehåller även en utförlig introduktion till bibliometrins grunder signerad Ulf Kronman från Kungliga Biblioteket. 

Vetenskapliga artiklar utformas ofta enligt en strängt formaliserad struktur som förväntas säkerställa kunskapens kvalitet. Conferos redaktion vill premiera en annan typ av texter, essäer, där innehållet tillåts styra formen snarare än tvärtom. Tidskriften behandlar frågor i skärningspunkten mellan utbildning, filosofi och politik, och texterna granskas före publicering via så kallad peer-review. Tidskriften finns tillgänglig som open access, det vill säga alla texter kan laddas hem gratis.

Läs hela det första numret “Managing by measuring: Academic knowledge production under the ranks”.

Det går också bra att beställa ett tryckt recensionsexemplar av tidskriften.

Redigering i tv-reportage är en tyst kommunikation som gör det möjligt för tv-journalister att berätta en historia utan att använda ord. Redigeringen berättar genom att hjälpa till och motarbeta det som någon annan säger genom bildval, musikunderlag och genom placeringen av uttalanden i den inbördes ordning man valt. 

I en ny doktorsavhandling i medie- och kommunikationsvetenskap, belyser Piotr Urniaz, Umeå universitet, redigeringens möjliga roller i ansvarsutkrävande tv-journalistik. Vad kan då redigeringens roll vara?

En strategi kan vara att skapa konstgjorda ”samtal” mellan personer. Ett och samma uttalande kan då presenteras som ett aggressivt utfall eller som ett övervägt bemötande av ett sådant utfall. Detta har självfallet betydelse för hur vi som åskådare uppfattar de olika talarna och det de har att säga.

Redigering kan också få reportern att försvinna och befria vederbörande från att framstå som en jobbig typ som provocerar fram uttalanden och som söker vissa svar. Riktigt ”ful” redigering kan skapa samtal som inte riktigt hade förlöpt på samma sätt om personerna fanns i samma rum.

Till exempel kan en sammanställning av en intervju med en påannonsering innebära att det mest kontroversiella påståendet är inläst i påannonseringen, medan själva intervjun saknar det kontroversiella påståendet. Exempelvis kan man antyda att socialtjänsten är rasistisk utan att den intervjuade representanten för denna myndighet får bemöta denna anklagelse.

I avhandlingen utvecklar han också en teoretisk modell av skuld som förklarar olika sätt att uppmuntra åskådaren till att uppfatta att en aktör är skyldig. Modellen gör också en distinktion mellan två huvudformer av skuld: missgärning och karaktärsskuld.

När Kalla Fakta (2009) porträtterade Mona Sahlin som en person som behöver hjälp med att komma ihåg att betala sina räkningar handlar det om karaktärsskuld. Denna typ av anklagelse kan byggas utav små misstag men kan ha nog så allvarliga konsekvenser för bilden av personen.

Avhandlingen Redigering och skuld. Ett pragmatiskt och kognitivt perspektiv på komposition och reception av granskande tv-reportage – Editing and Guilt. A pragmatic and cognitive perspective on composition and reception of investigative TV reporting.

Stockholms besöksnäring har genomgått kraftiga förändringar de senaste decennierna. Idag beräknas den stå för en femtedel av hela Stockholms läns årliga ekonomiska omsättning, vilket förstås gör den intressant både för politiker och företagare.

För att få en bättre förståelse för turistnäringens betydelse för Stockholms ekonomiska utveckling är det en god idé att blicka en bit tillbaka. Karin Ågren, forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, har i en ny bok studerat Stockholms besöksnäring från det att den första lokala turistorganisationen startades och fram till idag.

Sedan 1936 har tre olika turistorgainsationer verkat i Stockholm. Genom intervjuer med personer som är inblandade i turistnäringen idag och material som finns kvar efter de tidigare turistorganisationerna har Karin Ågren undersökt bland annat vilka samarbeten med näringsliv och politiker som funnits, vem som haft inflytande över vilka sidor hos Stockholm som ska lyftas och vilka ord och bilder som använts för att marknadsföra staden.

– Fram till 80-talet var den bild som används av turisten i olika broschyrer den klassiska besökaren med kartan i handen. Under 1980-talet ändrades fokus och turistnäringen blev mer och mer intresserad av besökande affärs- och konferensresenärer, säger Karin Ågren.

Medan bilden av den enskilda turisten förändrades så behöll Stockholms besöksnäring vattnet som ett viktigt inslag i sina reklambroschyrer ända fram till 2000-talet. Slogans som använts genom åren är ”Beauty on Water”, ”Staden på vattnet”, ”Mälardrottningen” och ”Nordens Venedig”.

Under tidigt 2000-talet skedde stora förändringar inom turistorganisationen. Den gamla organisationen, som var en stiftelse och samägdes av Stockholms stad och Stockholms landsting, lades ner och en ny organisation bildades: Stockholms Visitors Board AB. Detta bolag blev direkt kopplad till Stockholms Business Region. Nu slopades de gamla loggorna och de naturromaniska slogansen och ett nytt gemensamt varumärke för hela organisationen togs fram: Stockholm – the Capital of Scandinavia. Idag vill man marknadsföra hela Stockholmsregionen som ett område som attraherar nyföretagare, inflyttare och turister.

Karin Ågren visar också i sin bok att strukturerna bakom de olika turistorganisationerna har påverkat vilket fokus man haft för sin verksamhet. När den första turistorganisationen startade 1936, drevs den av de företag i Stockholm som kunde tjäna på turismen, det var en medlemsförening. Flera av de metoder som användes i marknadsföring handlade om olika event i Stockholm och riktade sig i stor utsträckning till en inhemsk publik.

– Ju fastare grepp staden har fått om organisationen ju mer fokus har lagts på den internationella publiken. De allra flesta som turistar i Stockholm är svenskar men i princip ingen marknadsföring från Stockholms Visitors Board vänder sig till en inhemsk publik, säger Karin Ågren.

Karin Ågren, Att sälja en stad: Stockholms besöksnäring 1936-2011, Stockholmia förlag, 2013, ISBN10: 9170312559

Vid en isotopanalys mäts halterna av svavel, kväve och kol i skelett och tänder. I Birkaflickans fall togs två prover, ett från en tand och ett från underkäken. Svavelhalten berättar om personen levt på den plats där hon begravdes, kväve visar på fördelningen mellan vegetarisk och animalisk kost och kolhalten om personen ätit djur och andra födoämnen från hav eller land.

Birkaflickan var cirka sex år gammal när hon dog. Hon begravdes i Birka för tusen år sedan, med dyrbara föremål som visar att hon hörde till en välbeställd familj. Det bekräftas också av halten kväve i proverna. Hennes familj har haft råd att äta mycket kött, medan basfödan under vikingatiden var spannmål och grönsaker! Kolhalten i Birkaflickans ben tyder dessutom på att köttet kommit från landlevande djur.En jämförelse mellan svavelhalten i Birkaflickans prover och tidigare analyser av djurskelett och ett 20-tal gravar från Birka visar att djuren i Birka inte kommer från samma område som människorna, halterna av svavel är så olika. Att frakta djur över långa avstånd är både opraktiskt och dyrt, det verkar troligare att människor förflyttade sig över större områden.

Att Birkaflickans svavelhalter överensstämmer med de hos andra analyserade personer i Birka, men inte med djuren i staden betyder med stor säkerhet att hon har levt större delen av sitt liv på en annan plats än Birka. Det kan vara långt borta i en annan del av Europa eller världen, men det kan också vara i en annan del av nuvarande Sverige eller Skandinavien.
Under påsklovet, 31 mars till 7 april, har alla nyfikna möjlighet att följa med på skelettvandring med våra benexperter och lyssna till benbitarnas berättelser. Mer information på historiska.se/påsklov!