– Kärnavfallet har blivit en icke-fråga. Det förs ingen politisk debatt om slutförvaringen och det går inte att bilda opinion i frågan, konstaterar Jonas Anshelm, professor på Tema Teknik och social förändring.

Han har studerat den svenska debatten om kärnavfallet från 1950 och framåt och menar att det är en politisk konflikt, men att den debatteras med vetenskapen som medel.

– Det finns en stark tilltro till förnuftet och att bäst argument vinner, men frågan om slutförvar är ett moraliskt och politiskt beslut. Ytterst handlar det om synen på tillväxt och riskerna för det framtida ekologiska systemet, säger Jonas Anshelm.

På 1970-talet fällde kärnkraftsfrågan mer än en regering, men när Oskarshamns och Östhammars kommuner röstade ja till att ta emot kärnavfall för slutförvaring övergick den till att bli en teknisk fråga om avfallets hantering.

Kärnkraftindustrins ansökan om slutförvar som nu behandlas innebär att det använda kärnbränslet förvaras i kopparkapslar 500 meter ned i berggrunden.

Hur motståndskraftigt koppar är mot rostangrepp är en av frågorna som experterna diskuterar.

– Det är svårt att delta i den diskussionen om man inte är geolog eller materialfysiker, säger Jonas Anshelm.

Kärnavfallets slutförvar har diskuterats i drygt 50 år och uppfattningen om vad kärnavfall är, hur stora volymer det handlar om och hur länge det måste förvaras har förändrats genom åren.

– I början av 1960-talet gjöts kärnavfallet in i betong och dumpades i havet. På 1970-talet hävdade kärnkraftindustrins experter att avfallet rymdes i ett utrymme stort som en sporthall. På 1960-talet tänkte man sig att det skulle räcka med hundra års förvaring, men nu menar experterna att det krävs mer än hundra tusen års förvaring innan kärnavfallet är oskadliggjort, berättar Jonas Anshelm.

– Uppfattningen om vad kärnavfall är, hur långlivat det är och hur det ska hanteras har kontinuerligt förändrats sedan 1950-talet och kommer att fortsätta förändras även sedan det fattats beslut om slutförvaring.

Centret kan erbjuda hjälp att till exempel avgöra vilken djurart som använts för att tillverka en skinnjacka, eller avgöra om olika pälsprover kommer från en eller två individer. Vi kan också på ett enkelt sätt bestämma innehållet i en produkt som tillverkats av flera olika arter, något som är högaktuellt inom livsmedelskontrollen.
 
Placeringen av ett sådant centrum vid Naturhistoriska riksmuseet är naturlig. Här finns expertkompetens inom DNA-teknologi och tillgång till ett referensbibliotek av DNA-data att jämföra okända prover med. Naturhistoriska riksmuseet har dessutom en av världens mest omfattande djur- och växtsamlingar, samt ett ansett laboratorium för genetisk analys av både modernt och förhistoriskt DNA. Museet inviger även i dagarna ett nybyggt toppmodernt DNA-laboratorium, vilket kommer medföra en avsevärt ökad kapacitet för genetisk identifiering.

– Jag ser framför mig att Centrum för genetisk identifiering kommer erbjuda en rad olika typer av analyser, inklusive analyser av artsammansättningen i vatten- och jordprover inom ramen för miljöövervakningen, och kontroller av livsmedel, säger forskningschef Per Ericson och forstätter:

– Vi kommer även kunna avgöra om olika föremål, såsom klädesplagg och smycken, kommer från hotade arter som är olagliga att föra in i landet eller som kräver särskilda tillstånd.

Centret kommer också kunna identifiera prover på individnivå, vilket är något som ofta efterfrågas vid övervakning av hotade djurarter. Det ger möjligheter för t.ex. länsstyrelserna och Naturvårdsverket att med hjälp av spillningsprover spåra hur olika individer rör sig och var de har sitt ursprung, samt hur många individer det finns i en hotad population.

– Möjligheterna är närmast oändliga med modern DNA-teknik, säger överintendent Jan Olov Westerberg. Allt eftersom vi bygger upp ett DNA-bibliotek över Sveriges djur och växter kommer vi kunna identifiera nästan vilket biologiskt material som helst. Ge oss ett hårstrå från ett djur så kommer vi kunna säga vilken art det är men också från vilken del av Sverige det kommer.

Resultaten publiceras i fem artiklar i ett temanummer om genetiska riskfaktorer för cancer i den ansedda vetenskapstidskriften Nature Genetics. Artiklarna kommer från COGS (Collaborative Oncological Gene-environment Study), ett EU-baserat samarbete där fler än 160 forskargrupper från hela världen ingår totalt. I de fem COGS-studierna ingår 100 000 patienter med bröst-, äggstocks- eller prostatacancer och lika många friska individer.

Forskarna har gjort genetiska analyser av samtliga studiedeltagare. I analysen har sammansättningen av kvävebaserna A, G, C och T studerats på 200 000 utvalda avsnitt av DNA-strängen. När cancerpatienterna hade förändringar som signifikant skilde sig från de friska kontrollpersonernas ansågs de vara relevanta för sjukdomens uppkomst. Förändringarna kan beskrivas som genetiska ”stavfel”, där ett A, G, C eller T bytts ut mot någon annan bokstav. Denna typ av stavfel kallas på engelska single nuceleotide polymorhism, SNP, som uttalas som ”snipp”.

I de aktuella studierna har forskarna identifierat totalt 49 genetiska stavfel eller SNP som påverkar risken för bröstcancer, vilket är mer än dubbelt så många än vad som tidigare var känt. När det gäller prostatacancer har forskarna upptäckt ytterligare 26 förändringar, vilket innebär att totalt 78 SNP i dag kan kopplas till sjukdomen. För äggstockscancer hittades 8 nya relevanta SNP.

– Ett lika viktigt fynd är att vi kunnat beräkna hur många ytterligare SNP:ar som bör påverka risken för bröstcancer respektive prostatacancer, ungefär ett tusental respektive 2 000. Vi har dessutom en bild av var i genomet vi bör leta i kommande studier, säger Per Hall, professor vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet samt koordinator för EU-nätverket COGS.

Alla individer bär på SNP: ar, det är en del av vårt naturliga arv. Hur det påverkar individen beror på var på DNA-strängen förändringen sitter. Forskarnas förhoppning är nu att kunna värdera betydelsen av de nu identifierade avvikelserna, så att det ska bli möjligt att tydligare förutsäga vilka individer som löper hög risk att få någon av dessa cancersjukdomar.

– När det gäller risk för hjärt-kärlsjukdom vet vi att högt blodtryck är en riskfaktor och därför behandlar vi det i förebyggande syfte med läkemedel i dag. Jag tycker vi bör diskutera om vissa kvinnor med mycket hög risk för bröstcancer bör medicinera i preventivt syfte, till exempel med tamoxifen, som i dag ges i återfallsförebyggande syfte, säger Per Hall.    

Samtidigt med de fem studierna i Nature Genetics publicerar tidskriftsförlaget Nature Publishing Group två studier som utgår från COGS-samarbetet i tidskriften Nature Communications. Ytterligare fem studier kommer att publiceras simultant i samarbete med andra tidskrifter, totalt alltså tolv studier från COGS. Studierna har delvis olika finansiärer, men COGS-projektet som helhet får mycket pengar genom EU:s sjunde ramprogram. Därutöver har bland andra Märit och Hans Rausings initiativ mot bröstcancer, Svenska Vetenskapsrådet, Cancer research UK och Cancer Risk Prediction Center (CRisP) bidragit med pengar till den svenska delen av studien.

Fem publikationer i Nature Genetics:
• ”Identification of 23 new prostate cancer susceptibility loci using the iCOGS custom genotyping array”, Eeles et al, doi: 10.1038/ng.2560
• ”GWAS meta-analysis and replication identifies three novel susceptibility loci for ovarian cancer”, Pharoah et al, doi: 10.1038/ng.2564
• ”Multiple independent variants at the TERT locus are associated with telomere length and risks of breast and ovarian cancer”, Bojesen et al, doi: 10.1038/ng.2566
• ”Genome-wide association studies identify four ER-negative specific breast cancer risk loci”, Garcia-Closas et al, doi: 10.1038/ng.2561
• ”Large-scale genotyping identifies 41 new loci associated with breast cancer risk”, Easton et al, doi: 10.1038/ng.2563
Nature Genetics, online 27 March 2013.

– Få ämnen är så svåra för en kriminolog att forska om som etnicitet. Det är otroligt laddat och man får vara beredd på påhopp från flera håll, säger professor Malin Åkerström som har forskat om brott de senaste 30 åren. Nu har hon tillsammans med forskare från Göteborgs, Stockholms och Lunds universitet gjort ett gemensamt försök att studera hur samhällets kontrollapparat förhåller sig till icke etniska svenskar.

I en nyutkommen antologi har de sammanställt studier om bland annat:

– Hur poliser hanterar anklagelser om rasism.

– Trygghetsarbete i Landskrona: Staden skulle göras till en tryggare plats. Fältarbetare, poliser och vakter placerades på strategiska områden som samtliga var mötesplatser för fram för allt invandrarungdomar.  Det fanns enligt forskarna en outtalad enighet om var insatserna skulle göras för att Landskrona skulle bli en lugn stad.

– Hur etniska minoriteter inom poliskåren hanterar kollegornas jargong.  Poliser med invandrarbakgrund vittnar om tillfällen då de möter en rasistisk jargong  inom polisen.  Även om påhoppen inte gäller dem själva så påverkas de givetvis.

– En studie diskuterar migration och konstaterar bland annat att Sverige och Tyskland har en mycket större andel utländska medborgare i fängelserna än exempelvis Storbritannien. Detta trots att Storbritannien har en strängare strafflagstiftning. Anledningen tros vara att Storbritannien är bättre på att inkludera sina invånare på arbetsmarknaden.

– En studie av bevakningsföretag med väl utarbetade strategier för vilken hudfärg vakterna bör ha vid olika uppdrag. En blond och en mörk vakt är exempelvis standard vid utryckning i förorten.

– En sak som flera av studierna har gemensamt är att man utgår från att det är viktigt med likhet, att folk med samma etniska bakgrund kommunicerar bäst med varandra, säger professor Malin Åkerström. Vissa studier pekar dock på tillfällen då matchningen är ett problem och uppfattas som diskriminerande.

Varje år omkommer i genomsnitt fem cyklister i singelolyckor och av alla cyklister som söker akutsjukvård har åtta av tio skadats i en singelolycka. VTI har nu studerat denna typ av olyckor för att se hur de kan undvikas. Resultatet visar att nästan hälften av olyckorna kan relateras till vägutformning  eller drift- och underhåll.
Ungefär en tredjedel av alla som skrivs in på sjukhus p.g.a en trafikolycka är cyklister.

Majoriteten av dem har skadats i en singelolycka, dvs. en olycka som inte beror på en kollision med en annan trafikant. Totalt är det 125 cyklister som dödats i en singelolycka under den studerade tidsperioden 2007-2011. Bland de svårt skadade cyklisterna dominerar skallskadorna och enligt djupstudierna var skallskador dödsorsaken i 70 procent av singelolyckorna.

– För tio av de fjorton som dog i skallskador och inte använde cykelhjälm hade överlevnad varit möjlig med hjälm enligt Trafikverkets bedömning. En cykelhjälm är alltså en billig livförsäkring och det behövs incitament för att på frivillig basis öka hjälmanvändningen bland cyklister, t.ex. med subventioner av hjälmar, sänkta försäkringspremier och rätt information, menar Anna Niska som varit projektledare.

Rullgrus och is olycksorsaker
Av 1 274 svårt skadade cyklister i singelolyckor kan 27 procent relateras till drift och underhåll, 20 procent till vägutformning, 27 procent till cyklistens interaktion med cykeln, 15 procent till cyklistens beteende och tillstånd och 11 procent till samspelet med övriga trafikanter. Det är emellertid sällan en enskild faktor som utgör orsak till olyckorna och fördelningen bygger på förenklingar och en subjektiv bedömning av olycksbeskrivningarna.

Den olycksorsak relaterad till drift och underhåll som oftast förekommer är ishalka, följt av  omkullkörning på rullgrus, ojämnt underlag och tillfälliga föremål. Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kanstenar och fasta föremål som exempelvis bommar och betongsuggor.

Äldre oftare drabbade
Männen dominerar bland både svårt skadade och omkomna i singelolyckor. Äldre åldersgrupper förekommer i större utsträckning än yngre i både dödsolyckorna och i de svåra olyckorna. De svåra skador som drabbar äldre är främst höftskador, vilket kan bero på att det bland äldre inträffar fler olyckor vid låga farter eller vid av- och påstigning av cykeln. Detta visar på ett behov av cyklar som är bättre anpassade för äldre, exempelvis med lägre insteg och en sittposition närmare marken.

Två olika databasmaterial har använts, dels Trafikverkets djupstudier av dödsolyckor, dels sjukvårdens rapportering i olycksdatabasen Strada. Fokus har varit på dödade och svårt skadade i cyklisters singelolyckor 2007-2011. Därutöver har 32 svårt skadade cyklister intervjuats om den olycka de varit med om. Enligt rapporten finns möjligheter att ytterligare förbättra sjukvårdens rapportering i Strada, vilket skulle kunna ge oss ännu mer kunskap om cyklisters singelolyckor.

Hos många arter lägger hannarna mycket möda på att ge omvårdnad till ungar som inte är deras egna. Vid första anblicken kan det verka märkligt. Det naturliga urvalet borde se till att hannarna bara tar hand om avkomma som bär deras egna gener, men sambandet är mer komplicerat än så. Det visar sig att hannarna maximerar sin omsorg med hänsyn till kostnaden för omvårdnaden och risken för att bli bedragen.

– De komplexa bedömningar som hannarna gör har varit svårt att mäta, men när vi har tittat på många olika arter så har det hjälpt oss att förstå vad det är som händer, säger Charlie Cornwallis som är forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.

Forskarna har gjort en analys av 62 studier som inkluderar 48 olika arter, från insekter till däggdjur. Även om hannarnas omvårdnad skiljer sig mycket mellan arterna så går det en tydlig röd tråd genom materialet. Hannarna tenderar att vara mera toleranta mot avkomma som har en annan far hos de arter där risken för att bli bedragen generellt är låg eller där det inte hämmar framtida fortplantning att ta hand om ungarna.

– Det här visar på styrkan hos det naturliga urvalet och man ser dess fotspår i arter så olika som dödgrävarskalbaggar som tar hand om sina ungar i några veckor genom att stöta upp döda möss, till människor som lägger många år på att ta hand om sina barn, säger Cornwallis.

Studien öppnar dörren för mer intressant forskning på området. Nu när forskarna vet vilka faktorer som är viktiga att titta på så kan de designa nya experiment för att testa sina hypoteser. Man kan också göra förutsägelser om vad hannarna kommer att göra hos de arter man ännu inte tittat på.

– Vår studie inkluderar data från alla arter som studerats hittills och fungerar därför som en guide till vilken typ av arter och experimentella signaler som är bäst att undersöka när vi ska bedriva mer detaljerade studier av hannarnas omsorg, säger Cornwallis.

Studien publiceras nu i tidskriften PLOS Biology.

– Generellt är de kvinnor som får stöd via koncept Karin nöjda med verksamheten, säger Nadja Bogestam, utredare på Brå. Något som kvinnorna särskilt lyfter fram är de specialanpassade lokalerna och den fysiska miljöns betydelse, inte bara för dem själva utan också för deras barn. Kvinnorna är även nöjda med bemötandet från socialsekreterare och polis och uppskattar den uppsökande verksamheten.

En hel del av kvinnorna behöver ändå mer hjälp än vad de kan få från koncept Karin. De uppger att de hade önskat ett längre samtalsstöd. Flera behövde också hjälp med bostad och ekonomi, något som man inte arbetar med på koncept Karin.

Långa handläggningstider och låg uppklaring
Underlaget till Brås rapport är material från 2010 och 2011. Då tog det i genomsnitt 139 dagar för Polisen att handlägga ett ärende om våld i nära relation som anmälts genom koncept Karin. Den genomsnittliga handläggningstiden för motsvarande ärenden i jämförelseområdet Västerås var 70 dagar. Andelen ärenden på koncept Karin som överlämnades till åklagare för lagföring var 29 procent, vilket var i nivå med riksgenomsnittet. Brå kunde dock se en hel del brister i sättet att arbeta med utredningarna; till exempel förhördes inte en tredjedel av de misstänkta och de vittnen som fanns.

När koncept Karin startade fanns också förhoppningar om att det goda omhändertagandet skulle leda till att fler kvinnor ville delta i polisutredningen. Den effekten har emellertid inte uppnåtts.

– Skälen till att kvinnorna inte vill delta är komplexa och är troligen svåra att påverka genom ett bättre bemötande, säger Nadja Bogestam. Men det är glädjande att se att polisens arbete förbättrats avsevärt på flera punkter under 2012. Handläggningstiderna har blivit kortare och fler ärenden klaras upp.

Rapporten Utvärdering av koncept Karin (Brå 2013:8) går att ladda ner på www.bra.se

FAKTA
Koncept Karin i Malmö innebär att socialtjänst och polis arbetar i samma lokaler enbart med ärenden som rör våld i nära relationer. Miljön är särskilt anpassad för att skapa trygghet och hemkänsla. I Koncept Karins uppdrag ingår även att sprida kunskap, såväl nationellt som internationellt, om våld i nära relationer och om den samverkansmodell man byggt upp.

Lermineraler är vanligt förekommande i naturen och ett av de viktigaste materialen inom konstruktions- och byggnadsindustri. Leror sväller när vatten tillsätts. Detta fenomen förklaras genom att leran är strukturerad i lager och att vattenmolekyler lägger sig i ett skikt mellan lagren. Den svällande egenskapen påverkar lerors användningsområden, till exempel kan materialet användas för att täppa till naturliga oljekällor då vattenfylld, hydrerad, lera inte släpper igenom olja.

Bergarter av lera bildas i naturen genom sedimentation. Trycket medför att leran pressas ihop och kompakteras i berggrunden. Vatten frigörs från hydrerade leror under tryck och gravitationskraft och därför har man trott att leror innehåller allt mindre vatten djupare ner i jorden.

Fysikforskare vid Umeå universitet tillsammans med ett tyskt forskarlag vänder nu på det begreppet och demonstrerar att strukturen hos vissa syntetiska leror i stället sväller under tryck om flytande vatten finns i systemet.

– Tidigare har vi upptäckt denna egenskap hos grafitoxid som också är ett material uppbyggt i lager på lager som suger upp vatten, men det är ett material framställt på laboratorium. Nu har vi alltså funnit samma beskaffenhet hos ett material som liknar en typ av lera som återfinns i naturen, säger Alexandr Talyzin, forskare vid institutionen för fysik och en av författarna till artikeln.

Naturliga leror är mycket svåra att studera på då de är mycket oregelbundna i sin struktur. Därför valde forskargruppen att utföra experimenten på ett särskilt syntetiskt lermaterial, Na- fluorohectorite. Den syntetiska leran är väl beskriven under normalt tryck och man vet att den sväller, hydreras, i tydliga steg när vatten tillsätts och förblir stabil i strukturen vid högt tryck.

Vid ett visst tryck kunde forskarna observera att avståndet mellan två lager hos det syntetiska lermaterialet stegvis ökade.

– Det ökade trycket medförde att vattenmolekyler sköts in mellan lagren. Vi förmodar att denna svällningseffekt finns även bland naturliga lermineraler.

Om så är fallet, skulle vattenrika leror kunna återfinnas oväntat djupt ner i jorden eller i havssediment. Det är också sannorlikt att när leror exponeras för olika vattenlösningar så kan de svälla och absorbera organiska molekyler under förhållanden då höga tryck råder och frigöra dem när trycket sjunker.

Det skulle kunna vara en pusselbit i de ler-relaterade teorier som finns kring livets uppkomst. Organiskt material måste vara mycket koncentrerat för att kunna ge upphov till något så oerhört komplicerat som liv.

Originalartikel:
Shujie You, Daniel Kunz, Matthias Stöter, Hussein Kalo, Bernd Putz, Prof. Josef Breu, Alexandr V. Talyzin: Pressure-Induced Water Insertion in Synthetic Clays. Angewandte Chemie. DOI: 10.1002/anie.201210060
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/anie.201210060/full
 

1984 beskrev Sahlgrenska professorn Oluf Andersen för första gången en ny, ärftlig och mycket allvarlig neurologisk sjukdom som fick namnet hereditary diffuse leukoencephalopathy with spheroids, vanligen förkortat HDLS.

Sjukdomen har uppfattats som mycket ovanlig. Men forskaren Christina Sundal vid Sahlgrenska akademin och hennes forskarkollegor har nu lyckats identifiera den genetiska mutation, kallad CSF1R, som tros orsaka sjukdomen.

Upptäckten, som redovisas i en avhandling vid Sahlgrenska akademin, har resulterat i ett nytt gentest som bara de senaste månaderna lett till att över 100 nya fall av HDLS konstaterats i USA och Japan.

I Sverige har HDLS hittills varit begränsad till en enda familj, som i dag består av 166 individer varav 15 har fått diagnosen HDLS. Men mörkertalet är sannolikt stort.

Eftersom läkarnas kunskap om sjukdomen är begränsad får patienter med HDLS ofta felaktigt diagnosen Alzheimers, MS eller atypisk Parkinsons sjukdom, och just nu pågår en studie där 100 svenska MS-patienter genomgår en genetisk analys för att se om deras sjukdom i själva verket är HDLS.

Den grundläggande svenska forskningen har följts upp internationellt – mest framgångsrikt av forskare vid Mayokliniken i Florida, USA, som idag har samlat information och prover från HDLS-familjer runt om i världen.

2011 blev Christina Sundal, doktorand vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, inbjuden till Mayokliniken för att forska om HDLS.

Nu presenterar Christina Sundal sin avhandling som visar att HDLS-sjukdomens symtom och karakteristiska förändringar kan avläsas på magnetkamerabilder av hjärnan. Tillsammans med upptäckten av genmutationen har detta revolutionerat möjligheterna att ställa rätt diagnos samt att utveckla framtida behandlingar.

–Vår forskning har visat att HDLS ofta är feldiagnostiserad. Vi hoppas att sjukdomen nu skall bli lättare att påvisa, och att man med hjälp av genmutationen på sikt ska kunna utveckla nya läkemedel som kan behandla både HDLS och andra liknande neurodegenerativa sjukdomar, säger Christina Sundal.

Den 36-åriga forskaren, uppvuxen i Bergen i Norge, får nu ansvaret att leda den fortsatta HDLS-forskningen vid Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Jag hoppas att vår forskning ska leda till att vi i framtiden hittar en behandling som kan stoppa denna sjukdom, som på många sätt är förödande och som drabbar många familjer mycket hårt, säger Christina Sundal.

Avhandlingen försvaras vid en disputation den 5 april.

FAKTA HDLS
De som drabbas av HDLS har i allmänhet en förälder som haft samma sjukdom: risken att drabbas om man har en förälder med HDLS är hela 50 procent. De flesta patienter har varit helt friska fram till 40-årsåldern, då de drabbas av olika neurologiska och psykiatriska symtom. I de flesta fall sker en snabb försämring där patienter redan efter några år får demens, stora problem med att röra sig och avlider. Det finns idag inget verksamt läkemedel mot sjukdomen.

Det finns ett kunskapsglapp mellan vad kommunikation bidrar med och hur man mäter kommunikativa insatser. Mätmetoder finns, men forskningen är begränsad och inte anpassad till svenska förhållanden. Med effektiva mätmetoder kan organisationer bättre utnyttja värdet av kommunikationen.

Forskarna Catrin Johansson och Jonas Olsson vid Mittuniversitetet har kartlagt tidigare forskning kring investeringsvärdet av kommunikation. De har också intervjuat kommunikationschefer och kommunikationsansvariga på Trafikverket för att ta reda på hur de ser på värdet av kommunikation och mätning av kommunikationens värde. Resultatet visar att det finns behov av användbara metoder för att mäta det värde kommunikationen skapar.

– Framförallt är det viktigt att mäta mer mottagarorienterat. Man behöver undersöka hur olika målgrupper påverkas av en kommunikationsinsats, säger forskningsledaren Catrin Johansson.

Att mäta värdet är särskilt relevant eftersom kommunikatörer i dag ofta arbetar på strategisk nivå, som en del av en ledningsgrupp.

– De måste kunna svara på vad de kan bidra med till verksamheten och vilken budget som behövs för att bedriva arbetet, säger Catrin Johansson.

Att mäta pressklipp är viktigt så länge organisationen anser att dessa typer av mätningar skapar en bra bild av aktiviteterna. Forskningen visar att det är viktigt att inte stanna där.

– Det behövs också en modell som kan visa på någon form av Return on investment, ROI, säger Jonas Olsson.

Forskning om värdet av kommunikation kopplat till offentlig verksamhet är eftersatt, enligt forskarna. Det är därför relevant att bedriva ytterligare forskning inom området ”värdet av kommunikation i offentlig verksamhet” och hur värdet ska kopplas till ekonomiska nyckeltal. 
 

Världen går just nu mot en katastrofal temperaturhöjning på fyra grader. Konsekvenserna blir kraftigt stigande havsnivåer, översvämningar och dödliga värmeböljor. Stellan Vinthagen, docent i sociologi vid Högskolan Väst, slår fast att det är de rådande maktstrukturerna som gör politikerna handlingsförlamade. Och han ser samhällsvetarna som en nyckelgrupp om detta ska förändras.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel analyserar han den kortsiktighet som finns inbyggd i dagens politiska och ekonomiska system. Det saknas drivkrafter för att planera på 10-50 års sikt. Världen har ingen samlad politisk styrning. Vi är uppdelade i cirka 200 nationalstater varav ungefär hälften har någon form av demokrati.

– Men politikerna väljs på 3-4 år, vilket är extremt korta perioder. Samtidigt har vi en ekonomi där kortsiktiga vinster är oerhört avgörande, säger Stellan Vinthagen.

Politikerna måste agera så att de tillfredsställer väljarna annars blir de inte valda. Och väljarna vill oftast ha det bättre nu på en gång. Företagen måste generera kortsiktiga vinster. Annars kan de inte existera.

– Vi har en ekonomi som driver oss in i en självdestruktiv situation som kommer att förstöra grunden för den civilisation vi känner, säger Stellan Vinthagen.

Han menar att samhällsvetarna måste starta ett arbete för att förändra våra politiska och ekonomiska system.

– Vi behöver ett arbete motsvarande det vi har sett hos naturvetarna i FN:s klimatpanel. Samhällsvetarna måste samlas och fundera över vilken typ av samhälle vi ska ha som inte är självdestruktivt, alldeles oavsett om man tänker borgerligt eller vänster. Vi måste hitta en ekonomi som fungerar utan att förstöra sig själv, säger han.

Den samhällsvetenskapliga klimatpanel han efterlyser behöver samarbeta med transnationella folkrörelser. Stellan Vinthagens forskning handlar om sociala rörelser och aktivism och hur dessa förändrar samhället.

–  Om man tittar på det historiskt så har grundläggande förändringar aldrig skett på något annat sätt än genom folklig mobilisering, säger han.

Men än så länge är den folkliga klimatrörelsen svag. Det finns inte ett tillräckligt tryck underifrån på politikerna.

– Jag är inte överdrivet optimistisk. Min artikel är en nödraket, säger Stellan Vinthagen.

Att bedöma elevers kunskaper är ett av skolans viktigaste uppdrag men det finns hinder som påverkar giltigheten i bedömningarna.  

Stefan Johansson har i sin avhandling använt data från den storskaliga läsundersökningen PIRLS 2001. Urvalet kommer från drygt 11000 elever och 700 lärare i skolår 3 och 4 i Sverige. Materialet utgörs av lärarbedömningar, elevers testresultat och elevers självskattningar av den egna läsförmågan. Bland annat har lärarna fått ta ställning till 12 olika påståenden om elevernas kunskaper i läsning och skrivning och bedömt deras kunskapsnivåer på en skala 1-10.

Lärare som har haft sina elever längre än ett år i skolan visar sig bli säkrare i sina bedömningar. De hade högre samstämmighet mellan sina bedömningar och elevernas provresultat. Detta gällde också för lärare som hade högre kompetens, det vill säga mer utbildning och längre erfarenhet.

Men skillnaderna var stora mellan hur lärare bedömde klasser med samma kunskapsnivåer.
– Lärarna hade olika referensramar. De förefaller av olika skäl tolka mål och kriterier på olika sätt, säger Stefan Johansson.

Vidare får flickor och elever från högre social bakgrund något högre bedömning än vad läsprovsresultatet i PIRLS 2001 visar, något som bekräftar tidigare forskning på området.

– Det kan förklaras med att ett test inte täcker upp allt det som finns i kurs- och läroplaner. En förklaring kan vara att flickor alltså visar kunskaper som inte avspeglas i testresultatet, exempelvis verbal förmåga och som läraren väger in i sin bedömning. En annan förklaring skulle kunna vara att flickorna bedöms anstränga sig mer och därför får en lite bättre bedömning på grund av detta, säger Stefan Johansson.

Resultaten pekar på att en rättvis och jämställd utbildning under grundskolans tidiga år kräver ett externt instrument som kan kalibrera bedömningar mellan olika klasser och skolor. Det kan också vara viktigt att lärare får möjlighet att träffas över klass- och skolgränserna och diskutera om hur man ser på bedömning.

– Att lärare kan identifiera elevers kunskapsläge och ge återkoppling som stödjer deras lärande är bland det viktigaste i läraruppdraget. Om lärare inte klarar att identifiera elevers kunskapsnivåer påverkas elevernas möjligheter att få adekvat hjälp och stöd och deras förmåga att lära, säger Stefan Johansson.

– Även om inte undervisningen behöver ske på samma sätt mellan skolor föreskriver Skollagen att utbildningen i grundskolan ska vara likvärdig och att hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Om bedömningen inte är likvärdig kan det få konsekvensen att en del skolor ger stöd och feedback till elever som behöver det, medan andra inte gör det.

De är speciellt viktiga när det gäller högteknologiska produkter, på en föränderlig marknad, som kräver användbara produkter som uppfyller krav som kanske inte ens användarna själva vet att de har. Det är svårt för företag att producera produkter med god användbarhet och användarupplevelse. Jeff Winters forskning ger några förklaringar till varför det är så svårt och hur vi kan jobba för att bli bättre på det.

Forskningsresultaten som Jeff lägger fram bygger på många års fältarbete. De skedde i nära samarbete med två vitt skilda företag, i väldigt olika branscher, med olika produkter men som ändå ställdes inför liknande krav för att lyckas. Jeff började samarbeta med det unga företaget UIQ Technology AB, som var tidigt ute med att utveckla smarta mobiltelefoner. Samarbetet fortsatte med ABB Robotics, en helt annat typ av företag med en annat typ av produkt, som också började inse vikten av användbarhet och användarupplevelse. Med sitt starka fokus på vardagsarbete inom företagen handlar Jeffs forskning om hur organisationer faktiskt jobbar med användbarhet och användarupplevelse och om faktorerna som gör detta arbete svårt. Den diskuterar hur företag kan tänka för att arbeta mer effektivt med användbarhet och användarupplevelse.

Arbetet på UIQ resulterade bland annat i ett användbarhetstest som var en viktig pusselbit i strävan att göra användbara produkter. Forskningen med ABB resulterade i en grafisk kartläggning till varför det var så svårt att jobba med frågorna och hur man kan tänka för att bli bättre. Forskningen visar hur viktigt det är att jobba i nära samarbete med riktiga användare och hur man kan jobba med detta när man inte ens vet vem användaren är, eller när användaren är hela världen.

Disputationen är öppen för allmänheten.

Dag: Onsdag 27 mars 2013
Tid: Kl 10:00
Plats: Sal J 1630, hus J, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona

Vänligen observera att det inte går att komma in i salen efter att disputationen startat.

Se även www.bth.se

För två år sedan blev forskare i Lund först i världen med att programmera om mänskliga hudceller, så kallade fibroblaster, till dopaminproducerande nervceller – utan att ta omvägen via stamcellsstadiet. Forskargruppen senaste genombrott flyttar fram positionerna ytterligare och visar att det går att programmera om både hudceller och stödjeceller direkt till nervceller, på plats i hjärnan.

– Fynden är de första viktiga bevisen på att det går att omprogrammera andra celler till nervceller inuti hjärnan, säger Malin Parmar, forskargruppschef och docent i neurobiologi.

Forskarna använder gener som designats så att de kan aktiveras eller stängas av med hjälp av ett läkemedel. Generna sätts in i två olika typer av humana celler: fibroblaster och gliaceller, stödjeceller som finns naturligt i hjärnan. Efter att forskarna transplanterat cellerna i hjärnan hos råttor aktiveras generna via ett läkemedel som placeras i djurens dricksvatten. Här påbörjar cellerna sin förvandling till nervceller.
I ett separat experiment på möss, där likadana gener injicerats i mushjärnan, lyckades också forskargruppen programmera om mössens egna gliaceller till att bli nervceller.

– Upptäckten har potentialen att på sikt bana väg för alternativ till transplantation av celler, vilket skulle undanröja tidigare hinder för forskningen, såsom svårigheten att få hjärnan att acceptera främmande celler, samt risken för tumörbildningar, säger Olof Torper, doktorand och försteförfattare till studien.

Sammantaget öppnar den nya tekniken – direkt omprogrammering i hjärnan – nya möjligheter för att i framtiden mer effektivt kunna ersätta döende hjärnceller i sjukdomar som Parkinsons.

– Vi utvecklar nu tekniken så att den kan användas för att skapa nya nervceller som ersätter funktionen av skadade celler. Att kunna utföra omprogrammeringen in vivo betyder att man kan tänka sig en framtid då vi bildar nya celler direkt på plats i den mänskliga hjärnan, utan att ta omvägen via cellkultur och transplantation, avslutar Malin Parmar.

Publikation: “Generation of induced neurons via direct conversion in vivo.”
Författare: Olof Torper, Ulrich Pfister, Daniel A. Wolf, Maria Perira, Shong Lau, Johan Jacobsson, Anders Björklund, Shane, Grealish, Malin Parmar
Proceedings of the National Academy of Science (PNAS), March 25, 2013. Länk till PNAS

VTI:s mätningar 2012 visar att nästan 98 procent av förare och framsätespassagerare i personbil använder bälte. Lägst bältesanvändning har unga manliga förare (81%). För taxichaufförer är nivån rekordhög, drygt 95 procent, och även förare av tunga fordon använder bilbältet i större utsträckning än tidigare, även om denna andel ligger betydligt lägre (60%).

VTI har observerat bilbältesanvändningen i ett antal mellansvenska städer sedan 1983. Observationerna år 2012 gjordes under sammanlagt ett tiotal dagar i augusti–september, ungefär ett dygn per mätpunkt. Sammanlagt observerades drygt 59 300 personbilar, drygt 1 200 taxibilar samt cirka 8 100 övriga bilar.

Redan i mätseriens början använde 84–86 procent av förare och framsätes-passagerare bälte. År 2012 är nivåerna på nästan 98 procent. Enligt de senaste observationerna är cirka 87 procent av alla vuxna baksätespassagerare bältade, vilket är den högst uppmätta andelen hittills. I baksätet har barnen alltid haft en betydligt högre bältesanvändning än de vuxna, vilket gäller även 2012 då nästan 97 procent av barnen i baksätet var bältade.

Från och med 1994 års observationer ingår också ett delprojekt där förarnas bältesanvändning kopplas till förarnas kön och ålder. Den lägsta användningen 2012 har unga (18–25 år) manliga förare, 81 procent, vilket dock är två procentenheter högre än året innan.

Sedan 1995 observeras taxiförares bältesanvändning på samtliga mätplatser. Från och med 1 oktober 1999 åläggs även taxiförare att använda bilbälte, sedan dess har bältesanvändningen bland taxiförare ökat kontinuerligt och 90-procentsnivån nåddes redan 2006. År 2012 är nivån rekordhög, drygt 95 procent, det vill säga en nästan lika hög nivå som bland förarna av personbilar.

År 1996 observerade VTI för första gången bältesanvändningen även i tunga fordon. I de tyngsta fordonen, med eller utan släp, var endast ca 5–7 procent av alla förare bältade 1999. År 2012 har andelen bältade förare i dessa fordon ökat till cirka 60 procent.

VTI notat 7-2013

Tiotals miljoner patienter får dagligen mediciner baserade på statiner och en stor del av dem (över 10 procent) får muskelvärk som ibland leder till att man slutar med statinbehandlingen.

Genom att bättre förstå de mekanismer som styr statiners biverkningar gör vi det möjligt att utveckla nya metoder för att förhindra biverkningar eller att identifiera patienter med risk för biverkningar, säger forskaren Marc Pilon, vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, som har lett forskargruppen.

Marc Pilon och hans kollegor kunde 2009 visa hur statiner eventuellt kan förhindra aktivering av en klass av onkogener och att det finns stora möjligheter att utveckla effektiva cancermediciner baserade på statiner.

Nu har forskargruppens nya rön också visat på praktiska möjligheter att använda statiner för cancerbehandling.

Vårt arbete visar på metoder som eventuellt kan tillåta mycket högre doser av statiner att tolereras av patienter, som kan vara önskvärt i samband med cancerbehandling, säger Marc Pilon.

Statiner reducerar blodets kolesterolhalt genom att blockera särskilda enzym som är aktiva i ämnesomsättningen. För att kunna studera statinernas bieffekter har forskarteamet utfört försök på en särskild mask, C. elegans, som inte producerar kolesterol. Masken är en cirka 1 mm lång rundmask som bara består av omkring 1 000 celler.

Forskarna kunde hos maskarna isolera fyra mutationer som gör att maskarna är resistenta mot de giftiga effekterna av statiner. Maskarna med de mutationerna kan föröka sig med så höga nivåer av statin att de är dödliga för vanliga maskar.

Forskargruppen kunde visa att motståndskraften mot statiners biverkningar hör samman med en förändring i arvmassan för ett speciellt protein som aktiverar en försvarsmekanism för cellen som kallas Mitochondrial Unfolded Protein Response (UPRmt).

Men resultaten från försöken med C. elegans har vidare betydelse; vi kunde framkalla statinresistans genom att på kemiskt väg aktivera UPRmt i C. elegans i jäst och även i däggdjursceller, säger Marc Pilon.

Resultat är alltså mycket lovande för möjligheterna att kunna reducera biverkningarna av statiner som kolesterolmedicin och också för möjligheterna att kunna använda statiner för att bekämpa cancertumörer.