Linköpingsforskarna Mary Rudner och Jerker Rönnberg, som forskar om hörsel och dövhet, finns med bland författarna. Studien har de gjort tillsammans med kollegor vid University College London.

–  Vi vet att hjärnan organiserar om sig hos döva, när hörselbarken inte tar emot ljud, förklarar Mary Rudner. Vi vet också sedan tidigare att samma vänstersidiga språkområden i hjärnan hanterar både tecken och tal. Men detta är första gången som man i en och samma studie kunnat separera effekterna av att vara döv och att ha tillgång till teckenspråk.

Forskarna gjorde försök med tre grupper:
Barndomsdöva som använder teckenspråk, barndomsdöva som aldrig använt teckenspråk, samt normalhörande personer utan teckenspråkskunskap. Alla tre grupperna tittade på teckenspråk och fick icke-språkliga uppgifter relaterade till det. De skulle t.ex. vara uppmärksamma på handens form, eller var i förhållande till kroppen tecknet gjordes.

Samtidigt mättes aktiviteten i deras hjärnor med magnetkamera. Och hos de döva med teckenspråk ”sprakade det till”, som Jerker Rönnberg uttrycker det, i vänster hjärnhalvas hörselbark, på exakt samma ställe som hörande bearbetar språksignaler.

– Eftersom teckenspråket är deras språk kunde de naturligtvis inte låta bli att tolka vad som tecknades, även om de skulle fokusera på en icke-språklig uppgift.

Hos de döva utan teckenspråk, däremot, syntes ingen motsvarande aktivitet i vänster hjärnhalva när de tittade på teckenspråk. Men hos båda dövgrupperna aktiverades hörselbarken i höger hjärnhalva.

– Vänster hjärnhalva bevarar sin språkliga och kognitiva funktion vid bearbetning av teckenspråk, säger Mary Rudner, men bara när man har erfarenhet av teckenspråk. Den högersidiga hörselbarken däremot organiseras om för visuell bearbetning mera generellt och inte specifikt för teckenspråk
Studiens upplägg gör den unik, förklarar Jerker Rönnberg. Det är första gången som döva med och utan teckenspråk gör samma experiment samtidigt. Grupperna är dessutom väl matchade mot varandra, vad avser ålder, kön och inte minst kognitiv förmåga, så de är jämförbara.

Studien gjordes i London på både svenskar och britter, och den hade knappast varit möjlig att göra i Sverige, säger Jerker Rönnberg.
– Vi har knappast längre några döva som inte har tillgång till teckenspråk, ”oral deaf” som den engelska benämningen är. Vanligtvis använder döva i Sverige teckenspråk, eller om de är barn och ungdomar så har de fått hörselfunktionen åtminstone delvis tillbaka via cochleära implantat. Det är resultatet av den politik på det här området som länge förts i Sverige.

Linköpingsforskarna samarbetar med Deafness, Cognition and Language Research Center vid University College London. Första författare är Velia Cardin, som är verksam där.

Artikeln i Nature Communications heter ”Dissociating cognitive and sensory neural plasticity in human superior temporal cortex” [Ref 1].  [Ref 2]


Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här! [Ref 3]

Arkeolog Torgrim Sneve Guttormsens avhandling är ett historiografiskt arbete som behandlar förhållandet mellan arkeologi och samhälle. I fokus står den norska arkeologin och dess framträdande i det offentliga samhälleliga rummet från 1870 fram till idag.

Avhandlingens källmaterial består bland annat av forntida vägar och hur de presenteras och används inom ramarna för forskning, kulturarvs- och vägförvaltning samt populärkultur under den aktuella perioden.

I avhandlingen visar Torgrim Sneve Guttormsen på de etiska konsekvenserna av att exponera det förflutna kommersiellt och politiskt. De etiska överväganden är särskilt viktiga när det gäller hur tillämpad forskning uppfattas inom den offentliga.

– En av mina slutsatser är att arkeologin står inför ett viktigt vägval vad gäller användandet av det förflutna. Inte minst vad gäller relationen mellan professions- och populärkultur och mellan arkologer, kulturarvsförvaltare och en historieintresserad allmänhet.

Torgrim Sneve Guttormsen vill med avhandlingen starta en debatt om vilken roll arkeologin och humaniora har i dagens samhälle. Han undrar om arkeologi har blivit en disciplin som är harmoniskt anpassad till det samtida mer som åskådare än som kritisk deltagare i det offentliga livet.

Ambassadörer för visionen om Sverige som det nya matlandet lyckas bättre med uppdraget om de är starkare förankrade i sina professionella nätverk. Kontakter mellan ambassadörer är däremot av mindre betydelse. Speciellt viktiga aktörer i det professionella nätverket är matnätverkssamarbeten, kommuner och länsstyrelser, skriver Carolina Liljenstolpe, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i en rapport.

Som ett led i arbetet med att sprida visionen om Sverige som det nya matlandet har regeringen utnämnt 26 Matlandet-ambassadörer som ska representera visionens fokusområden i Sveriges landskap.

Ambassadörerna kommer ur ett brett spektrum inom livsmedelssektorn, har varierande bakgrund och arbetsuppgifter och omger sig därför med olika sociala nätverk. Med hjälp av social nätverksteori och närverksregression analyserar rapporten om graden av förankring i de sociala nätverken påverkar hur väl ambassadörer lyckas med sitt uppdrag. Påverkan från andra faktorer analyseras också.

Resultaten från analysen indikerar att starkare förankring i det professionella nätverket har betydelse för hur väl ambassadören anser sig kunna förmedla visionens budskap. Ambassadörens attityd till den politiska visionen och även kön på ambassadören är andra variabler som påverkar.
Speciellt viktiga aktörer/kontakter i det professionella nätverket är matnätverkssamarbeten, kommuner och länsstyrelser. Kontakter och samarbeten mellan ambassadörer är av mindre betydelse, skriver Liljenstolpe.

Länk till presentation av rapport:
http://www.agrifood.se/publication.aspx?fKeyID=712

Länk till publikationen som pdf:
http://www.agrifood.se/Files/AgriFood_Rapport_20131.pdf

Klas Hjort har samarbetat med och studerat flera stora e-handelsföretag i logistikens centrum Borås. Forskningsområdet som kallas ”returns management” har tidigare oftast handlat om återvinning men Klas Hjort har istället undersökt det underprioriterade området konsumentreturer.

– 20-50 % av alla varor som köps via e-handel returneras. Men få företag har system eller processer för att hantera returnerade varor på ett kostnadseffektivt sätt, vilket oftast är målet. Företagen vet ofta inte vad returerna kostar dem eller vad är returorsaken är innan de öppnar retursändningen på lagret och då kan det vara för sent att vara kostnadseffektiv.

Modeföretag som nelly.com och Ellos har utvecklat retursystem där kunderna registrerar returen via företagets hemsida istället för att returinformationen skickas tillsammans med retursändningen, som är dagens pappersbaserade metod.  

– Genom att företaget får informationen innan returgodset och att den är digitaliserad får företaget bättre kontroll på returflödet och kan planera hur den skall hanteras innan den accepteras in i systemet fysiskt. Vissa returer kan faktiskt undvikas om man separerar informationen från godset. Dessutom blir returinformationen samlad och kan enklare analyseras och spridas i försörjningskedjan, vilket inte alls görs i dag.

Kunder är ingen homogen grupp
Klas Hjort tror att det finns vinster att hämta genom att analysera kunders köp- och returmönster och därigenom kunna identifiera olika kundbeteenden.

– I min forskning har jag kommit fram till att begreppet ”one-size-fits-all” inte är applicerbart i e-handelsbranschen. Jag tror snarare att företagen måste komma ifrån att kunderna är en homogen grupp och anpassa sig efter olika sorters kundgrupper med skilda förväntningar och behov.

Framförallt anser Klas Hjort att returhanteringen skall vara en del av den övergripande strategin för företaget.

– Det blir bara viktigare för e-handelsbranschen att hitta sätt att effektivisera sig men även att generera värde och till och med nya kundvärden. Jag är övertygad att ”returns managment” är en del av e-handelns värdepaket och därmed bidrar till både intäktsskapande och kostnadsreduktion.

Andelen människor som har fetma ökar kraftigt i världen. Idag beräknas en halv miljon svenskar vara feta – en fördubbling jämfört med 1990 bland såväl män, kvinnor som barn.

Omkring 70 procent av alla personer med fetma drabbas av följdsjukdomar kopplade till övervikten, inte minst diabetes typ-2 som i sin tur är en stark riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom.

De europeiska läkemedelsföretagens sammanslutning EFPIA, som samlar 1 900 läkemedelsproducenter och forskningsinstitut, satsar nu tillsammans med EU forskningsmedel och resurser motsvarande cirka 140 miljoner kronor på att utveckla metoder som tidigt kan identifiera de individer med fetma som har störst risk att utveckla följdsjukdomar.

Projektet leds av professor Ulf Smith vid Göteborgs universitet och engagerar forskare vid Lundberglaboratoriet för diabetesforskning och vid Wallenberglaboratoriet.

– Att allt fler människor i världen blir sjuka som en följd av fetma innebär inte enbart att fler människor riskerar en för tidig död. Fetma är även ett ekonomiskt samhällsproblem. Bara i Sverige beräknas vårdinsatserna kring fetma uppgå till cirka 3 miljarder kronor per år, säger Ulf Smith.

Forskningen kring sjukdomar kopplade till ämnesomsättning och fetma har sedan länge en mycket stark ställning i Göteborg med många framgångsrika forskargrupper.

– Nu får vi tillfälle att arbeta tillsammans med tolv andra ledande forskargrupper i Europa, vilket förhoppningsvis kan leda till förbättrad behandling, säger professor Jan Borén vid Sahlgrenska akademin som är en av de medverkande forskarna.

Bland de konkreta forskningsinriktningarna märks bland annat grundläggande studier över hur överskottsfettet ansamlas och fördelas i kroppen, liksom dess konsekvenser för ämnesomsättningen och risk för sjukdomsutveckling.

Tidigare studier av metastasering (spridning av dottertumörer) har framför allt fokuserat på hur cancercellens egenskaper bidrar till spridning. I den aktuella studien studerade forskarna istället funktionen av en specifik signalväg som består av proteinet endoglin i blodkärl i tumörbärande möss. De kom fram till att när genen som kodar för endoglin saknades i blodkärl i tumörer i bröst, lunga eller bukspottkörtel ledde detta till en ökad metastasering till andra organ.

– Studien visar att blodkärlen spelar en viktig roll i att förhindra spridning av tumörceller genom blodbanan. Blodkärl med brist på endoglin förändrades nämligen i form på ett sådant sätt att cancercellerna lättare fick tillträde till blodbanan och kunde sprida sig till andra organ. Baserat på detta föreslår vi att läkemedel utvecklas för att förstärka blodkärlens barriärfunktion för att därigenom hindra spridning av cancer, säger Kristian Pietras, professor vid Lunds universitet och även verksam som forskare vid Karolinska Institutet.

Studieresultatet har även betydelse för patienter med det sällsynta ärftliga syndromet Hereditary Hemorrhagic Telangiectasia (HHT), som orsakas av just avsaknad av en kopia av genen för endoglin. HHT leder till missbildningar i kroppens minsta blodkärl och ökad blödningsrisk. Forskarna menar att HHT-patienter med cancer bör följas speciellt noga eftersom deras blodkärlsbarriär mot metastasering kan vara defekt.

– Samtidigt visar vi också att tumörer som utvecklats i möss som saknar genen för endoglin har en dramatiskt ökad känslighet för behandling med en viss typ av blodkärlshämmande läkemedel som slår mot tillväxtfaktorn VEGF. HHT-patienter med cancer bör därför ha stor nytta av de VEGF-blockerande läkemedel som idag används i sjukvården, säger Kristian Pietras.

– Baserat på vår studie föreslår vi paradoxalt nog därför också att en kombination av läkemedel som samtidigt blockerar endoglin och VEGF bör vara en effektiv behandling mot cancer; en kombination som redan nu testas i kliniska studier i USA, säger Kristian Pietras.

Den aktuella studien har finansierats av bland annat Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Linné-nätverket STARGET, Karolinska Institutets strategiska forskningsprogram inom cancer, StratCan, samt genom en donation av Göran och Birgitta Grosskopf.

Publikation: ”Deficiency for endoglin in tumor vasculature weakens the endothelial barrier to metastatic dissemination”, Charlotte Anderberg, Sara I Cunha, Zhenhua Zhai, Eliane Cortez, Evangelia Pardali, Jill R Johnson, Marcela Franco, Marta Páez-Ribes, Ross Cordiner, Jonas Fuxe, Bengt R Johansson, Marie-José Goumans, Oriol Casanovas, Peter ten Dijke, Helen M Arthur, Kristian Pietras, Journal of Experimental Medicine, online 11 februari 2013.

– Det här är Sveriges största storskaliga crowdsourcingprojekt om framtidens trafik och transporter. Det rör främst Sveriges tre största städer, och går under namnet Post Car(d) Urbanism, säger Alexander Ståhle, stadsbyggnadsforskare på Arkitekturskolan vid KTH och projektledare för forskningsprojektet.

Det är hans tillsammans med KTH-kollegorna Daniel Jonsson (trafikforskaren som nyligen fick en hel del uppmärksamhet om lönsamheten för Stockholms tunnelbana) och framtidsforskaren Noah Raford (futurist från toppuniversitetet MIT) som nu drar igång den demokratiska framtidsstudien Post Car(d) Urbanism. 180 experter, forskare och trafikplanerare har redan registrerat sig på och börjat använda sig av webbtjänsten med samma namn.

Men det är inte bara experter som är välkomna och som behövs i framtidsstudien.

– Forskningsprojektet vänder sig förstås till alla som arbetar som trafikfrågor och stadsplanering, som forskare, experter, trafikplanerare och politiker. Men även alla de som har ett aktivt intresse för stadsutveckling och trafikfrågor är välkomna att delta. De som tycker att ämnet är både roligt och viktig, säger Alexander Ståhle.

Vad är då Post Car(d) Urbanism mer specifikt? Jo, det är en webbtjänst där man snabbt registrerar sig och sedan berättar vad man själv anser i olika trafikfrågor, och tar del av vad andra tycker. Användarna kan lägga in olika trender om framtidens städer och transporter och beskriver hur dessa trender påverkar varandra. Mer än 500 trender är redan inlagda. Webbplatsen genererar i realtid en trendkarta där användarna kommenterar, lägger till och röstar på andras trender.

– Varför man ska vara med? Bra fråga. För att det är roligt förstås. Användarna kan se hur deras egna tankar om framtidens trafik relaterar till andras idéer om samma sak. Detta är ett givande sätt att utbyta tankar och idéer om hur framtiden kan se ut, och i förlängningen lär sig användarna mycket. Inte minst för att det är väldigt många kunniga människor som är med och bidrar, säger Alexander Ståhle.

Han tillägger att användarna kan välja att följa vissa personer, till exempel en viss trafikforskare eller politiker, och ta del av vad den tycker och resonerar runt vissa trafikfrågor. Det hela fungerar i mångt och mycket som Twitter.

– Innehåll på Post Car(d) Urbanism baseras på vad användarna tror om framtiden. De kan rösta på och kommentera varandras tankar, och därmed se vad som mest sannolikt ska inträffa. Efter ett tag så kommer vi att göra en nätverksanalys av all information för att se åt vilket håll trenderna pekar. Hur ser till exempel framtiden ut för Hökarängen? Tanken är att informationen ska kunna användas i en stadsplaneringsprocess, säger Alexander Ståhle.

Tekniken som ligger till grund för forskningsprojektetet – så kallad ”large scale crowdsourcing” – är unik och utvecklad av redan omskrivne framtidsforskaren Noah Raford på Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad vid KTH. Han har en bakgrund från MIT där han bland annat forskat om ”Large Scale Participatory Futures Systems”.

Webbplatsen är offentlig och kommer att vara öppen under våren 2013. Resultatet kommer att sammanfattas i ett antal vykort från framtidens stad – därav namnet Post-Car(d) Urbanism. Forskningsprojektet syftar till att ta fram realistiska framtidsscenarier som kan leda till bättre planering och styrning av städers utveckling mot hållbarhet.

Forskningsprojektet Post-Car(d) Urbanism drivs på KTH och finansieras av FORMAS.

Här hittar du Post-Car(d) Urbanism: http://www.postcardurbanism.net/
 

Kvicksilver finns naturligt i berggrunden men också i våra landskap, sjöar och hav. En del av det kvicksilver som cirkulerar i landskap och akvatiska miljöer ombildas till metylkvicksilver av bakterier som lever i sediment och jordar. Detta metylkvicksilver ackumuleras och anrikas i vattenlevande organismer och påverkar både djur och människors hälsa negativt.

Industriella processer samt förbränning av fossila bränslen har under de senaste 200 åren ökat den mängd kvicksilver som gjorts tillgänglig för metylering. I dag har tiotusentals sjöar i Sverige halter av kvicksilver i fisk som överstiger de gränsvärden som anses vara säkra för konsumtion och Svenska livsmedelsverket rekommenderar kvinnor i fertil ålder att äta exempelvis abborre, gädda och färsk tonfisk högst 2-3 gånger per år.

Det finns ambitioner att minska människans bidrag till det stora miljöproblemet och under ledning av FNs miljöprogram (UNEP) enades 140 länder, så sent som för några veckor sedan, i en historisk global överenskommelse om minskade kvicksilverutsläpp.

Det är dock oklart hur snabbt minskade utsläpp av kvicksilver kan resultera i minskade halter i fisk. Detta beror delvis på att det inte är känt hur det kvicksilver som finns lagrat från historiska utsläpp i sediment och jordar bidrar till kvicksilverhalterna i fisk. I sin avhandling har Sofi Jonsson utvecklat nya tekniker för att i experimentella system kunna särskilja bidrag från nya och gamla kvicksilverutsläpp.

Studien utförde hon med hjälp av experimentella slutna modellekosystem, så kallade mesokosmer, där förhållandena efterliknar de som förväntas i naturliga ekosystem. Mesokosmer består av stora tankar med vatten och sediment där temperatur och ljus kan detaljstyras. En mesokosmanläggning finns vid Umeå marina forskningscentrum. För att simulera nyligt deponerat kvicksilver tillsatte Sofi Jonsson isotopanrikat kvicksilver löst i vatten till vattenpelaren. Kvicksilver bundet till organiskt material och som en kristallin fas injicerade hon i sediment för att simulera tidigare deponerat kvicksilver.

Experimenten visade att kvicksilver som nyligt importerats till kustsystemet var betydligt mer tillgängligt för metylering och bioackumulering än den pool av kvicksilver som fanns lagrat i sedimentet.

– På grund av detta skulle man alltså kunna förvänta sig en relativt snabbt minskning av kvicksilver i fisk om den mängd kvicksilver som deponerats direkt från atmosfären till vattensystemet minskar, säger Sofi Jonsson.

Samtidigt visar dock studien att kvicksilver som transporteras via landavrinning kan fördröja återhämtningen av ekosystemet och att det finns en betydande risk att de miljöförändringar som klimatförändringar medför i stället kan leda till ökade halter av kvicksilver i vattenlevande organismer.

Detta beror på att klimatförändringar i Skandinavien förväntas leda till ökad landavrinning och därmed ökad transport av kvicksilver från mark till vatten. I avhandlingen visar Sofi Jonsson att både bildningen och bioackumuleringen av metylkvicksilver ökar för det kvicksilver som tillförs från mark till vatten.

Avhandlingsarbetet understryker betydelsen av en grundläggande förståelse för kvicksilvers processer på molekylär nivå för att modellera processer på ekosystemnivå. Baserat på resultat och hypoteser från experimentella studier, jämvikts- och kinetikmodelleringar samt teoribildning av processer på nanometerskala har Sofi Jonsson utformat experiment för mesokosmer, system som är tillräckligt komplexa för att resultaten ska kunna skalas upp på ekosystemnivå.

– Den nya tekniken kan få stor betydelse för möjligheterna att modellera och prediktera hur olika ekosystem kan förväntas svara på såväl minskade kvicksilverutsläpp som på klimatförändringsscenarier, säger Sofi Jonsson.

Sofi Jonsson är född och uppvuxen i Bollnäs och flyttade 2003 till Umeå och tog 2007 ut sin magisterexamen i kemi vid Umeå Universitet. Sofi har utfört sina doktorandstudier vid Umeå marina forskningscentrum samt vid kemiska institutionen, Umeå Universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-64286

Utbildningen till barnskötare var ursprungligen en vårdutbildning i landstingets regi som betonade omsorgen. Men i och med att pedagogikens betydelse har ökat i förskolan har barnskötare fått svårt att hävda sig som en egen kår.

– Omsorg uppfattas inte längre som en viktig kompetens för barnskötare. De ses i stället som mindre kvalificerade pedagoger, säger Eva Reimers.

Hon är professor i pedagogiskt arbete och genomför tillsammans med historikern Birgitta Plymoth en studie av utbildningarna till barnskötare och förskollärare.

Barnomsorgen hade en central roll i det svenska välfärdsbygget på 1970-talet . Det uppfattades som radikalt och statusfyllt att jobba där, men det fanns en växande spänning mellan omsorgens och pedagogikens utrymme i både utbildningen och yrkesrollen.

När behovet av personal växte på 1980-talet skapades korta utbildningar för arbetslösa, dagbarnvårdare och barnskötare utan utbildning.

– Det fanns en mängd versioner av utbildningen, på en termin upp till två år och det blev oklart vad det egentligen var för utbildning. Statusen sjönk och det blev svårare för barnskötarna att få jobb med bra anställningsvillkor, säger Eva Reimers.

Utbildningens guldålder inträffade i början av 1990-talet när den var ett treårigt program i gymnasieskolan som gav behörighet till högre studier. För många ambitiösa tjejer var programmet en möjlighet att få både en yrkesutbildning och kunna läsa vidare.

Idag är barn- och fritidsprogrammet en yrkesförberedande utbildning som inte ger behörighet till högre studier. Programmet har en pedagogisk inriktning som kan leda till bland annat arbete som barnskötare, men många blir personliga assistenter.

Utbildningen har många sökande, men det är svårt att få fast anställning som barnskötare. Även kommuner som själva anordnar utbildningen kan ha som policy att inte anställa barnskötare i förskolan.

I nästa steg av studien, som finansieras av Vetenskapsrådet, analyserar Birgitta Plymoth och Eva Reimers förskollärarnas utbildning och yrke.

Eftersom majoriteten av all godstrafik på järnväg sker nattetid är sömnstörningar en av de allvarligaste negativa hälsoeffekterna för människor som bor i närheten av järnvägsspår och stationer.

Men på vilket sätt nattliga vibrationer påverkar vår sömn är dåligt utforskat. Forskare vid Arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu i en studie låtit tolv försökspersoner sova i ett ”sömnlaboratorium”, som inretts som ett hemtrevligt sovrum men där deltagarna under sin nattsömn exponerats för samma vibrationer och bullerstörningar som från tung godstrafik.

I försöket, som redovisas i tidskriften PLOS One, utsattes deltagarna för vibrationer av olika styrka, samtidigt som deras hjärtfrekvens övervakades via EKG och aktiviteten i hjärnan studerades genom så kallad polysomnografi. Deltagarna fick dessutom svara på en enkät om hur de upplevt sin nattsömn.

Studien, som genomförts inom EU-projektet Cargovibes, visar att vibrationer motsvararande förbipasserande godstrafik fick de sovandes hjärtrytm att öka.

– När vi ökade vibrationernas styrka ökade också sömnstörningarna, samtidigt som sömnkvaliteten sjönk, säger Michael Smith, forskare vid Sahlgrenska akademin.  

Enligt Michael Smith påverkas vi av tung tågtrafik mer än vi själva märker.
– Den tunga tågtrafiken skapar starka lågfrekventa vibrationer som letar sig in i folks hem. De mjuka svenska markförhållandena gör dessutom att dessa vibrationer kan fortplantas en ganska lång sträcka.   

– Efterom vi vet att sömnstörningar kan ha allvarliga konsekvenser för hälsan och livskvaliteten, både på kort och lång sikt, behöver vi definiera vilka vibrationsnivåer som kan vara acceptabla från nattlig godstrafik, och vidta åtgärder som kan minska störningarna.

De tolv försökspersonerna i studien var samtliga unga och friska. De sov totalt sex nätter i sömnlaboratoriet, inklusive en kvälls tillvänjning, en kontrollnatt utan störningar och fyra nätter med vibrations- och bullerexponering.

Studien On the influence of freight trains on humans: A laboratory investigation of the impact of nocturnal low frequency vibration and noise on sleep and heart rate, publicerades I PLOS One den 7 februari.  

Detta bidrar till bättre modeller av cellens regulatoriska nätverk som i sin tur kan användas för att förstå hur sjukdomstillstånd uppstår.

Den nya metoden presenteras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature Methods. Metoden använder en kombination av högfrekvent och högupplöst ljusmikroskopi och statistiska datorberäkningar.

Traditionella biokemiska mätningar av kinetik i celler bygger på att miljontals molekyler förs ur jämvikt med hjälp av någon form av yttre störning och sedan observerar man hur fort medelvärdet återgår till jämvikt. Den typen av experiment går sällan att göra i levande celler eftersom molekylerna befinner sig i olika tillstånd och all information om hur fort molekylerna växlar mellan tillstånden försvinner om man tittar på medelvärden.

– Genom att betrakta en molekyl i taget och se hur den rör i cellen kan vi få information om hur ofta molekylen byter bindningstillstånd, säger forskaren Fredrik Persson vid Uppsala universitet.
Molekyler och andra små objekt i vattenlösning rör sig slumpmässigt i ett rörelsemönster som kallas diffusion och som drivs av ständiga kollisioner med molekyler i den omgivande vätskan. Hur fort molekylerna förflyttar sig med hjälp av diffusion beror på molekylens storlek; små molekyler diffunderar snabbare än stora, och det är detta samband som forskarna har utnyttjat för att detektera när molekylerna byter bindningspartners.

– Förändringen är svår att se med blotta ögat, men med hjälp av statistiska datorberäkningar går det att räkna ut hur många olika diffusionstillstånd en viss molekyl uppvisar. Man kan också se hur ofta molekylen byter mellan olika tillstånd och därmed mäta kemiska reaktionskonstanter i levande celler utan att utsätta dem för yttre störningar, säger Martin Lindén, forskare vid Stockholms universitet.

Vad kan man då använda den nya metoden till?
– Kunskap om vilka bindningstillstånd proteinerna har inne i cellen och hur fort de binder till olika komplex gör det möjligt för oss att förstå hur biokemin i en levande cell skiljer sig från det man kan mäta i provrör, säger Johan Elf, professor i fysikalisk biologi vid Uppsala universitet.
Den nya metoden kan även utnyttjas för att göra bättre modeller av cellernas regulatoriska nätverk. Dessa modeller kan sedan användas till exempel för att förstå hur sjukdomstillstånd uppstår och i bästa fall hur de kan botas.

ScilifeLab är ett forskningscentrum som utvecklar, tillämpar och erbjuder storskalig teknik för molekylär biovetenskap, med fokus på biologi och medicin.

VTI rapport 775 är en kunskapsöversikt som utgör resultatet av en litteraturstudie angående lågtrafikerade vägar. Med lågtrafikerade vägar avses vägar med en trafikmängd upp till 1 000 fordon per dygn.

Lågtrafikerade vägar har för visso låga trafikflöden men det är ofta samma människor som använder vägen och drar på sig ökade driftkostnader och sämre komfort. Ofta är dessa användare helt beroende av vägen. På de belagda lågtrafikerade vägarna besväras användarna mest av slaghål, ojämnheter och dåliga lagningar. På grusvägar är motsvarande skadetyper potthål, tjälskador och korrugeringar. Dessa skadetyper, på såväl belagda vägar som grusvägar, ger också upphov till mest skador på fordonen.

Nedbrytning av lågtrafikerade vägar är mer komplex än på det högtrafikerade vägnätet där trafiken utgör den väsentligaste parametern. På det lågtrafikerade vägnätet är tidsperspektivet längre liksom det faktum att flera parametrar, såsom åldring, beständighet och klimat i större grad påverkar. Livslängden hos en väg ökar dock avsevärt när dräneringen förbättras. I framtiden kommer sannolikt nederbördsmängderna, speciellt i form av regn, att öka i, i princip, hela Norra periferin. Genom att se hur vägarna skadas i dagens klimat och vid dagens extremväder kan man förutspå hur de kommer att reagera på de framtida klimatförändringarna.

När det handlar om lågtrafikerade vägar är det mycket svårt att finna samhällsekonomiska motiv för att rättfärdiga bra tillstånd på vägarna. Dessa modeller innefattar nämligen inte kostnader och nyttor för påverkan på det sociala livet och den industriella produktionen.

Dessutom ger en stor förbättring av vägtillståndet på en lågtrafikerad väg en mycket liten reduktion i trafikkostnaderna för hela samhället jämfört med en liten förbättring på en högtrafikerad väg. Detta medför att kompletterande metoder och modeller behövs för att rättfärdiga en bra standard också på lågtrafikerade vägar.

Vägarna måste ha en lägsta acceptabel standard, en s.k. ”skamgräns”, som åtminstone möjliggör att folk tar sig till och från hemmet på ett säkert sätt.

VTI rapport 775

Turbulensen gör att luft som ursprungligen finns på en högre höjd och har en högre ozonhalt blandas med luft från lägre höjder.

I sin avhandling har Maria Mihalikova studerat två olika fenomen som förekommer i polaratmosfären (atmosfären på höga latituder). Det andra fenomenet är de veck som ibland uppstår högst upp i den delen av atmosfären som kallas för troposfären (sk ”tropopause folds”). Ozonrikluft från stratosfären viks ner och tränger ner i troposfären. Den här processen påverkar också höjdprofilen av ozon och den kemiska sammansättningen i troposfären.

– Förekomsten av ozon i stratosfären skyddar jordytan från skadlig UV-strålning medan ozonet i troposfären är en giftig växthusgas, säger Maria Mihalikova. Det är därför viktigt att undersöka hur mycket ozon som finns i troposfären och hur det förändras med tiden.

För att studera både turbulensen och veck i astmosfären har Maria Mihalikova använt radar.
Observationer har gjorts med ESRAD-radarn på Esrange och MARA-radarn, som då mätningarna gjordes var placerad på de antarktiska forskningsstationerna Wasa och Troll. Som komplement till radarmätningarna sändes ozon- och radiosonder upp för att få höjdprofiler av atmosfärsparameterar som temperatur, luftfuktighet och ozonhalt. Observationerna jämfördes också med resultat från datormodeller.

I sin avhandling visar Maria Mihalikova att veck i atmosfären är vanligt förekommande även över Antarktis, något som man tidigare inte trodde.
Förekomsten varierar under året med ett maximum på vintern och ett minimum på sommaren.
– Vår observationer visar att stratosfärsluft från högre höjder blandas med troposfärsluft även i polområdena, berättar Maria.

Polaratmosfärforskningsprogrammet, IRF: http://www.irf.se/program/paf/
Avhandlingen: http://www.irf.se/link/disputation_mihalikova

Maria Mihalikova växte upp i Ivanka pri Dunaji, i närheten av Bratislava. Hon har en magisterexamen i fysik med inriktning mot meteorologi och klimatologi från Comenius universitetet i Bratislava. Efter att under ett antal år arbetat som luftfartsmeteorolog vid Slovak Hydrometeorological Institute, började Maria Mihalikova som doktorand inom Polaratmosfärforskningsprogrammet vid IRF i Kiruna 2009. Hon har samtidigt varit inskriven vid Luleå tekniska universitet, där hon tillhört Institutionen för system- och rymdteknik och Forskarskolan i rymdteknik.

Forskaren Pleunie Hogenkamp har tillsammans med sina kollegor på institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet sett att både människans medvetande och kroppens reaktioner bestämmer matintaget. En liten etikett med näringsinnehåll kan påverka hur mycket av matvaran du kommer att äta.

Forskarna bjöd in kvinnliga studenter vid totalt fyra frukosttillfällen och serverade dem en bestämd mängd sötad yoghurt som antingen var fattig eller rik på kalorier. Vid två av dessa frukosttillfällen var båda varianterna av yoghurt märkta med korrekt kaloriinformation. Vid de andra två tillfällena var yoghurten felmärkt, det vill säga lågkaloriyoghurten såg ut att ha högt kaloriinehåll och tvärt om.

Både innan och efter frukosten fastställdes hungerkänslorna och hormonnivåer mättes, däribland ghrelin, det så kallade hungerhormonet. Att maten var uppmärkt med ett högt kaloriinehhåll påverkade inte hungerkänslorna hos försöksdeltagarna och forskarna kunde inte se någon effekt på deras hormonresponser.

Däremot kunde forskarna observera att kaloriinformationen gav effekt på hur mycket man ville fortsätta äta. När studiedeltagarna en halvtimme efter att de ätit yoghurten också serverades bröd, vindruvor och muffins ville de som ätit lågkaloriyoghurt, som de trodde var hökaloriyoghurt, inte ha lika mycket.  

– Jag tror detta resultat hjälper till att kontrollera vårt matintag på ett tillfredsställande sätt genom att det helt enkelt får oss att på förhand räkna med de kalorier vi kommer få i oss och därmed begränsa matintaget, säger Pleunie Hogenkamp, forskare vid institutionen för neurovetenskap.

Resultaten visar på att märkning kan påverka efterföljande matintag. Den inkorrekta kaloriinformationen påverkade påföljande matintag efter att personerna i studien ätit lågkaloriyoghurt men inga effekter observerades efter att de ätit högkaloriyoghurt. Dessa resultat tyder på att både kognitiv och fysiologisk information bestämmer människans matintag. När det verkliga kaloriintaget var tillräckligt för att skapa en mättnadskänsla spelade de kognitiva faktorerna, själva kaloriinformationen ingen roll. Men när personerna i studien hade måttliga hungerkänslor påverkade kaloriinformationen matintaget. Försökspersonernas antagande om ett högt kalorieinnehåll i yoghurten kan ha resulterat i en förhöjd hjärnaktivitet i de områden som är involverade i undertryckandet av hunger och matintag.

P.S. Hogenkamp, J. Cedernaes, C.D. Chapman, H. Vogel, O.C. Hjorth, S.
Zarei, L.S. Lundberg, S.J. Brooks, S.L. Dickson, C. Benedict, H.B. Schiöth, Calorie anticipation alters food intake after low-caloric but not high-caloric preloads, doi: 10.1002/oby.20293
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/oby.20293/pdf

Sedan 2008 har svenska fladdermöss undersökts om de kan vara infekterade med det så kallade European Bat Lyssavirus (EBLV), som även kallas för fladdermusrabies. De första fynden av antikroppar mot denna sjukdom i Sverige gjordes 2009 hos fladdermöss fångade i Skåne.

Fladdermöss skiljer sig från andra djur genom att de kan överleva infektion av sin egen variant av rabiesvirus. Om de tidigare kommit i kontakt med EBLV och överlevt, påvisas detta genom att de har antikroppar mot viruset i blodet. Flera studier har visat att till synes friska fladdermöss kan ha antikroppar. Inget virus kunde dock påvisas i saliven hos de fladdermöss som nu visat sig ha antikroppar.

Främst drabbas fladdermöss av EBLV men i sällsynta fall kan de även smitta andra varmblodiga djur, inklusive människa, och då orsaka dödlig rabies. Smitta kan ske via bett eller om fladdermusens saliv kommer i kontakt med skadad hud hos andra djur eller människor. Man ska alltid vidta försiktighet genom att bära handskar vid hantering av fladdermöss. Ägaren till den fastighet där djur med antikroppar hittades har informerats.

Den art som SVA främst undersökt är vattenfladdermus, som är starkt förknippad med en variant av viruset, EBLV2. Resultaten stärker uppfattningen att denna rabiesform i Sverige förekommer hos särskilda fladdermusarter. Det är välkänt sedan lång tid att fladdermöss i Europa kan bära på EBLV, och det förekommer i flera av våra grannländer.

SVA planerar för att i sommar återigen undersöka fladdermöss i Skåne.

Fakta
Rabies är en virussjukdom som framför allt drabbar djur. Sjukdomen förekommer i olika former varav fladdermusrabies är en. Det vaccin som idag används på människor vid befarad smitta av klassiskt rabiesvirus ger även skydd mot fladdermusrabies.

I Sverige finns arton olika arter av fladdermöss. Fladdermöss är fredade enligt jaktlagstiftning och får inte fångas eller dödas. De är även fridlysta enligt artskyddsförordningen och får inte avhysas utan dispens från länsstyrelsen. För att undersöka levande fladdermöss fångas de in, och när prover tagits släpps de åter fria.

– Odal nämns på en rad runstenar under 1000-talet i Mälardalen, säger Torun Zachrisson, arkeolog som undersökt förhållandet mellan egendom och ära i ett projekt finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.

Nu har hon slutredovisat det och kan visa att äganderätten, inte minst i form av arvsrätten inte bara är en seg struktur, den strukturerade också mycket i livet.

– Att vara odalman innebar i princip att vara en fri man. Den som var odalman hade till exempel rätt att delta på ting, och bara den som kunde visa att man ägt samma gård i sex generationer bakåt kunde kalla sig odalman. Det var alltså ett samhälle som var väldigt tillbakablickande. Att kunna räkna upp och på så sätt visa ägandeförhållande till sin gård sex generationer bak, vittnar om att det var ett samhälle där muntlig tradition spelade en viktig roll.

– Jag menar att man över tid kan se hur det här sättet att se på egendom har etablerats i Norden, eftersom det får konsekvenser för hur man har begravt sina döda. Jag talar i min forskning om begravningsvärdiga och fram till 400-talet hittar vi lika många gravar för såväl kvinnor som män och barn. Men från 400-talet och framåt märks hur begravningskicket ändras, barn begravs oerhört sällan på gravfälten och gravhögar blir allt vanligare.

Många gravhögar placeras dessutom i anslutning till gårdarna, och jag menar att det har att göra med odalrätten – för gravhögen blev ett enkelt och synligt tecken för dem som hade ägt sin gård och mark i sex generationer eller mer. Den här förändringen av hur man begravde folk förstärktes senare. Jag menar dessutom att man kan se hur Gamla Uppsala med monumentala gravhögar från omkring 560-talet började stå modell för hur en begravning skulle gå till i Mälardalslandskapen. Det blev helt enkelt mer likriktat, tack vare att man möttes vid stora sammankomster, och det påverkade synen på arvsrätten och egendomen. Runstenarna spelar också en roll i den utvecklingen. Det ser man exempelvis genom att många runinskrifter indirekt just gör anspråk på en gård, och så att säga markerar odalrätten.

Läs mer om Torun Zachrissons forskning i hennes slutredovisning.