Barnen i studien var 7-10 år och den utfördes i Colombia, Filippinerna, Italien, Jordanien, Kenya, Kina, Sverige, Thailand och USA. Emma Sorbring, universitetslektor i psykologi på Högskolan Väst i Trollhättan, har lett den svenska delen av undersökningen.

– I Sverige har vi länge bedrivit ett jämställdhetsarbete som man kan tänka sig speglas i de här resultaten, säger hon.

Det är fullt möjligt att vi kan tacka föräldrar, förskolepersonal, lärare och andra vuxna för att de svenska pojkarna är så fridsamma, menar Emma Sorbring. En bidragande orsak är de normer omkring våld som finns i vårt land.

– I Sverige har vi inte så stor acceptans mot människor som beter sig aggressivt.

De svenska barnen i studien bor i Trollhättan och Vänersborg, men förmodligen ger resultaten ändå en rätt bra bild av svenska barn generellt enligt Emma Sorbring.

– Det handlar om vanliga familjer, men de råkar bo här i trakten.

I varje land ställdes frågor till minst 100 barn. De fick svara på om de slagit, knuffat eller kastat något på något annat barn under den senaste månaden. Forskarna räknar med att dessa frågor fångar upp en allmän aggressionsbenägenhet hos barnen. De fick också frågor om utfrysning, skitsnack och hån. En majoritet av barnen, 76 procent, rapporterade varken fysisk eller icke-fysisk aggression. Pojkarna var mer våldsamma än flickorna i alla länderna och detta ligger i linje med resultat från tidigare studier. De svenska pojkarna slogs alltså lite mer än de svenska flickorna, men i jämförelse med pojkarna i de andra länderna var de snällast av alla. I alla nio länderna fanns ett samband mellan fysisk och icke-fysisk aggression, så om det ena var lågt var också det andra lågt.

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är en del av ett stort internationellt forskningsprojekt om barn och föräldrar som pågår 2008-2016. Högskolan Väst står för den svenska delen av projektet. Tidigare i år kom resultat som visar att barn får mycket kärlek i alla världens hörn.

Referens: Boys’ and Girls’ Relational and Physical Aggression in Nine Countries, Aggressive Behavior, Volume 38, pages 298-308, 2012

För mer information kontakta Emma Sorbring, 0520-223712, emma.sorbring@hv.se Pressmeddelande lämnat av forskningskommunikatör Charlotta Sjöstedt, 0733-975081, charlotta.sjostedt@hv.se

– Med Future Forests stärker vi SLU:s och forskarvärldens förmåga att snabbt rikta orskningsresurser till samhällets mest brännande frågeställningar och att svara mot samhällets behov av  helhetsperspektiv, säger Lisa Sennerby Forsse, rektor vid SLU.

Future Forests är Sveriges största skogsforskningsprogram som syftar till att generera ny kunskap för att förvalta skogen på ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart sätt i en framtid som präglas av  klimatförändring och ökad globalisering. Future Forests nav är ett tvärvetenskapligt syntes- och analyscentrum som efter fyraårsperioden ska omformas till en permanent forskningsplattform för att hantera komplexa markanvändningsfrågor.

– Vi människor behöver skogen för många av våra behov. Vi vill ha förnybar energi och förnybara material, vi vill bevara den biologiska mångfalden och vi vill ha skog med stora upplevelsevärden. Kunskap från Future Forests ska bidra till att samhället kan få mer av allt från skogen, säger professor Annika Nordin, SLU, som fortsätter som programchef även de kommande fyra åren.

De komplexa frågeställningar som Future Forests omfattar kräver kompetens från flera olika discipliner. I programmet medverkar därför skogsproduktionsforskare, ekologer, ekonomer, statsvetare, sociologer och historiker som samverkar med internationell expertis. Forskningen bedrivs  i samverkan med företrädare för de många intressen som finns representerade i skogen.

– En öppen dialog mellan forskare och samhällets intressenter är en viktig del i Future Forests, säger programchefen Annika Nordin.

Programmet är ett samarbete mellan SLU, Umeå universitet, och Skogforsk och kommer att sysselsätta ca 40 forskare. Future Forests finansieras av Mistra, SLU, Umeå universitet, Skogforsk och svensk skogsnäring.

Från solen kommer ett flöde av elektriskt laddade partiklar. Flödet kallas solvinden och består av elektroner och joner (atomer som förlorat en eller flera av sina elektroner). Planeten Mars har till skillnad från jorden inget eget magnetfält och man skulle kunna tro att den därför är helt oskyddad mot solvindsflödet. Solvindens växelverkan och den joniserade delen av Mars atmosfär gör dock att det bildas en så kallad inducerad magnetosfär kring planeten.

Tidigare satellitmätningar har visat att solvindsjoner kan tränga genom den inducerade magnetosfären och ner i den övre delen av Mars atmosfär. Tidigare datormodeller tydde på att sådan inträngning skulle pågå kontinuerligt och att de inträngande partiklarna kunde överföra betydande mängder energi, rörelsemängd och material från solvinden till planetens atmosfär.

Avhandlingen presenterar mätningar av plasmamiljön nära Mars gjorda av Mars Express, en europeisk satellit som ligger i bana runt planeten sedan 2003. Det visar sig att mängden solvindsjoner som når den övre atmosfären är mycket mindre än vad som tidigare förutspåtts med hjälp av datormodeller. Jonerna verkar heller inte tränga in kontinuerligt:
”Det är bara under 3% av den tillgängliga observationstiden som vi ser verkligen inträngande solvindspartiklar i vårt data”, berättar Catherine Diéval.

Avhandlingen föreslår att en stor andel av jonerna som kommer med solvinden stoppas av den magnetiska barriären (en del av den inducerade magnetosfären). Hur effektiv barriären är beror på de inkommande partiklarnas energi och styrkan hos magnetfältet.

”Ju starkare magnetfältet är ju färre partiklar kan tränga igenom den magnetiska barriären”, förklarar Catherine Diéval.

Catherine Diéval har också använt datormodeller för att undersöka vad som händer med de solvindspartiklar som lyckas passera den magnetiska barriären. Modellerna visar bland annat hur viktigt magnetfältet i den magnetiska barriären är. En viktig slutsats i avhandlingen är att Mars atmosfär är väl skyddad mot inträngande solvindsjoner.

”Min avhandling hjälper oss att bättre förstå hur solvinden växelverkar med atmosfären runt en planet. Det är viktigt, inte bara för att förstå vårt eget solsystem utan för att i framtiden kunna avgöra hur atmosfärer bildas och utvecklas på planeter kring andra stjärnor.”

FAKTA
Catherine Diéval är född i Amiens, 150 km norr om Paris, Frankrike. Hon växte upp i Rivery, ett litet samhälle nära Amiens. Hon har en magisterexamen i astrofysik, planetforskning och rymdteknik från Toulouse universitet Paul Sabatier och har varit anställd vid Institutet för rymdfysik sedan 2008, där hon ingått i forskningsprogrammet ”Solsystemets fysik och rymdteknik”. Hon har samtidigt varit inskriven vid Luleå tekniska universitet, där hon tillhört Institutionen för system- och rymdteknik och Forskarskolan i rymdteknik.

Disputation:
Catherine Diéval försvarar sin avhandling ”Solar wind ions inside the induced magnetosphere of Mars” (”Solvindsjoner i Mars inducerade magnetosfär”) i Aulan på Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna fredagen den 14 december 2012, kl. 10:00. Fakultetsopponent är Dr. Christian Mazelle, Institut de Recherche en Astrophysique et Planetologie, Toulouse, Frankrike.

– Mamma. Får inte tjejer vara här? säger en flicka som vill börja idrotta. Denna fråga utgör ingången i Jenny Svenders avhandling ”Så gör(s) flickor: Iscensättningar av flickor i barn- och ungdomsidrotten”, som hon disputerar med den 15 december vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet.

Jenny Svender (tidigare lärare vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm) är verksamhetsutvecklare inom elitidrott och utbildning på Riksidrottsförbundet. Genom att studera en idrottssatsning som specifikt riktats mot flickor har hon undersökt vilka föreställningar som finns om flickors idrottande, och analyserat varför just dessa föreställningar dominerar.
Viktiga frågor är: Vilka flickor är det man behöver satsa på inom idrottsrörelsen och varför? Vad menas med att satsa på flickors idrottande? 

I hennes avhandling framhåller hon att flickor konstrueras dels som kapabla, dels som problematiska, och där tonårsflickor pekas ut som en särskilt viktig grupp att satsa på. Jenny Svender hävdar att en normativ femininitet kan urskiljas där vissa egenskaper och handlingar framstår som ideala. Med stöd av teoretiker som Michel Foucault och Judith Butler problematiserar hon de maktrelationer som (o)möjliggör utsagor om flickor och idrott.

Det empiriska material som Jenny Svender studerat består av projektansökningar skrivna inom ramen för idrottsrörelsens stora barn- och ungdomssatsning ”Handslaget” som pågick mellan åren 2004-2007, och där ett av de utpekade områdena som särskilt skulle prioriteras var att satsa på flickors idrottande.

FAKTA
Disputationen äger rum den 15 december 2012, kl. 13.00 i Lilla Hörsalen, Naturhistoriska riksmuseet (nedre plan), Frescativägen 40.

Handledare och ordförande vid disputationen är docent Karin Redelius, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap, Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm. Bihandledareprofessor emeritus Lars-Magnus Engström, Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm.

Abstract

För mer information kontakta Jenny Svender, tfn 08-699 62 52, e-post jenny.svender@rf.se”>jenny.svender@rf.se

Att förhålla sig källkritisk mot en text är något de flesta lär sig. Som informationskälla kan en text vara partisk, vinklad och ha dolda intentioner. Men hur är det med bilder och visualiseringar av data? Veronica Johansson har forskat om visualiseringsverktyg som informationsresurser och argumenterar för en mer nyanserad bild av verktygen som något som stödjer formulerandet av frågor och leder till fortsatt informationssökning. Den 14 december disputerar hon vid Högskolan i Borås.

Genom två fallstudier har Veronica Johansson vid Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan [Ref 1] vid Högskolan i Borås studerat ett geografiskt och ett tidsbaserat visualiseringsverktyg. Hon har i första studien intervjuat och observerat personer i anslutning till Trafikkontoret i Göteborgs stad som använder sig av det geografiska informationssystemet MapInfo för att analysera data om trafikolyckor.

Fall nummer två kretsar kring den Stockholmsbaserade stiftelsen Gapminder och deras eget visualiseringssystem Trendalyzer som visar förändringar i data över tid genom rörliga, animerade, visualiseringar. Trendalyzer används här för att visa utvecklingen av hälsa, livslängd och välstånd för jordens befolkning.

Tyngdpunkten i Veronica Johanssons studie har legat på hur användarna själva tolkar och skapar mening när de använder systemen. Det är vanligt i både vetenskapliga och vardagliga sammanhang att missta data som ”sanningar” och bilder som ”objektiva”. Men undersökningen visar att användarna även förhåller sig kritiska till verktygen.

– Mina resultat beskriver att de här användarna ger uttryck för flera olika slags kritiska kompetenser när de genom visualiseringsverktygen analyserar och använder data. Jag har upptäckt att man inte måste använda visualiseringarna till att hitta svar utan att de ofta används för att istället ställa frågor. Det är tvärtemot hur man idag framställer visualisering – som ett svar på frågor.

Veronica Johansson menar i sin avhandling att man borde framhålla styrkorna i de här verktygen och öppna upp för att använda dem på nya sätt, som startpunkt för vidare informationssökning snarare än som slutpunkt för detsamma.

– Dessutom är det så att till skillnad från en skriven rapport, som ofta döljer eller utesluter den fullständiga datauppsättningen, har visualiseringsverktygen kvar detta. Man kan alltså gå in och titta på underliggande data, vilket är en styrka utifrån ett intresse för kritiska kompetenser.

FAKTA & KONTAKT
Veronica Johanssons avhandling, “A Time and Place for Everything? Social Visualisation Tools and Critical Literacies”, är delvis finansierad av KK-stiftelsen som en del i LearnIT – en storsatsning för upprättandet av plattformar för forskning om lärande och IT.

Avhandling: “A Time and Place for Everything? Social Visualisation Tools and Critical Literacies”
Tid: Fredag 14 december kl. 13.00
Plats: Sal C203, Högskolan i Borås

Läs avhandlingen som pdf

För mer information
Veronica Johansson, Tfn: 033-435 59 68,Mobil: 0703-344 538, E-post: Veronica.Johansson@hb.se

Reningsverken är en ständig källa till att läkemedel hamnar i våra vatten. Över hundra olika läkemedelsämnen har påvisats i vatten runt om i världen.

Läkemedel utsöndras främst i urinen. Många läkemedel stoppas inte i reningsverken utan hamnar i våra vattendrag där de kan skada fiskarnas förmåga att skydda sig mot främmande ämnen.

– I våra undersökningar såg vi att flera läkemedel förändrade, och i de flesta fall försämrade, avgiftningsfunktionen hos fiskarna, säger Britt Wassmur vid Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Studien visade också att fiskarna inte har samma förmåga som människor att öka bildandet av avgiftningsproteiner när de utsätts för läkemedelsrester.

Alla läkemedel som introduceras på marknaden måste enligt lag riskbedömas med avseende på deras giftighet för alger, vattenloppa och fisk.

– Men i den riskbedömning undersöks bara ett ämne ett i taget och ingen hänsyn tas till att djuren utsätts för komplexa blandningar, som ju är det troliga scenariot i miljön, säger Britt Wassmur.

Hon anser att läkemedel också borde riskbedömas efter hur de samverkar och påverkar avgiftningsförmågan hos fiskar och andra vattenlevande djur.

– Från sjukvården finns många exempel på att olika läkemedel kan ”krocka” med varandra och ge allvarliga läkemedelsinteraktioner när de används tillsammans. Dessa ”krockar” beror ofta på att flera läkemedel bryts ner av samma proteiner i levern, och förmågan för kroppen att göra sig av med dessa främmande ämnen blir otillräcklig, säger Britt Wassmur.

Det finns sedan tidigare rapporter om skadliga effekter hos fisk som utsätts för läkemedel, framförallt östrogen från p-piller. Just hormoner ger effekter även vid mycket låga doser.

– Men vi tror att många andra läkemedel också kan skada fisk, speciellt när de utsätts för många olika kemikalier samtidigt och under lång tid. För att kunna förutspå vilka blandningseffekter som kan uppstå när fisk utsätts för kombinationer av läkemedel och andra kemikalier i miljön är det viktigt att ha grundläggande kunskap kring avgiftningsproteinernas funktion.

INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingens titel: Detoxification mechanisms in fish –regulation and function of biotransformation in fish exposed to pharmaceuticals and other pollutants.

Avhandlingen kan laddas ned.

Britt Wassmur, Inst för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet Tel: 0702-040644, britt.wassmur@bioenv.gu.se

Handledare: Malin Celander

MEG används idag som diagnostiskt verktyg på vissa högspecialiserade sjukhus. Bland annat inför hjärnoperationer och vid diagnostik av epilepsi och demens. En magnetencefalograf kostar cirka 30 miljoner kronor att köpa in och 2 miljoner kronor per år att köra. I Sverige finns det ingen idag, men Karolinska Institutet har nyligen tagit beslut om att köpa in en magnetencefalograf som en del av en strategisk satsning inom kognitiv neurovetenskap.

En grupp forskare från Chalmers och Göteborgs universitet arbetar nu med en metod som kan göra MEG till en mycket mer tillgänglig metod. Visionen är en teknologi som är enkel och billig nog för att finnas på varje sjukhus, och som dessutom ger helt nya möjligheter inom den grundläggande hjärnforskningen.

Det hela bygger på sensorer som inte behöver kylas ner till -269 grader Celsius, vilket dagens sensorer kräver. I stället räcker det med en nedkylning till -196 grader. Detta ger flera fördelar.

– En av dem är att det behövs mindre isolering mellan sensorerna och testpersonens huvud, säger Dag Winkler, professor i fysik på Chalmers. Då kommer sensorerna närmare hjärnvävnaden, vilket gör att man kan få en mer högupplöst bild av hjärnaktiviteten.

Med dagens teknik kan man se att en nervsignal uppstår någonstans inom ett hjärnområde som är något mindre än en tiokrona. Med ”högtemperatur-MEG” skulle man kunna öka precisionen till ett hjärnområde som bara är en bråkdel av detta.

Ett exempel på vad detta skulle kunna leda till är diagnos för autistiska barn vid en lägre ålder – något som vore mycket betydelsefullt eftersom det är avgörande för dessa barn att få rätt hjälp tidigt.

– En annan viktig fördel med högtemperatur-MEG är att det räcker att kyla ner utrustningen med flytande kväve, säger Dag Winkler. Dagens MEG kräver flytande helium, vilket är oerhört dyrt. Dessutom kan man bygga utrustning som är mycket mer flexibel och mindre komplicerad om man använder kväve i stället för helium.

Göteborgsforskarna har visat att högtemperatur-MEG fungerar för avancerade hjärnundersökningar. Med hjälp av två sensorer som de har tillverkat har de lyckats mäta spontan hjärnaktivitet, något som inte har gjorts tidigare med sensorer vid flytande kväve. Att kunna mäta spontan hjärnaktivitet (i motsats till aktivitet som är utlöst av upprepade stimuli) är en förutsättning för att kunna undersöka komplicerad hjärnaktivitet.

–  Den allmänna åsikten bland personer som håller på med MEG har hittills varit att högtemperatur-MEG inte är någon framkomlig väg, säger Justin Schneiderman, doktor i fysik vid Göteborgs universitet och Medtech West. Men nu har vi visat att det går att använda, genom att påvisa två välkända hjärnvågor i de hjärnområden där man brukar hitta dem med andra metoder.

Forskarna har dessutom gjort ett oväntat fynd. De har uppmätt en hjärnvåg – en så kallad theta-våg – i hjärnans bakre lob. Med dagens metoder hittar man theta-vågor huvudsakligen i andra delar av hjärnan.

– Det är väldigt spännande, säger Mikael Elam, professor i klinisk neurofysiologi vid Göteborgs universitet. Kanske är det en hittills oupptäckt typ av hjärnsignal som man bara kan se när man mäter så nära källan som vi gör.

Bilden:
Kommunikationen mellan hjärnceller skapar magnetfält som kan mätas med squid-sensorer. Med högtemperatur-MEG kan man placera sensorerna närmare hjärncellerna, vilket ger högre signaler och mer högupplösta bilder av hjärnaktiviteten.
Illustration: Philip Krantz, Krantz Nanoart

Om hjärnundersökningar
Inom kognitiv neurovetenskap används främst tre tekniker som kompletterar varandra:
– MEG, magnetencefalografi. Mäter de svaga magnetfält som hjärnans elektriska aktivitet ger upphov till.
– EEG, elektroencefalografi. Mäter de elektriska strömmarna i hjärnan.
– fMRI, funktionell magnetresonanstomografi. Ger en tredimensionell avbildning av lokala förändringar i hjärnans blodflöde.

fMRI är den teknik som ger bäst rumslig upplösning, men den ger dålig upplösning i tid eftersom det finns en fördröjning i blodflödets svar på en hjärnaktivitet. MEG och EEG kan däremot upptäcka händelser som varar endast några tusendelar av en sekund.

MEG har bättre rumslig upplösning än EEG, men kräver i dag mycket dyrare och mer komplicerad utrustning. MEG mäter främst aktiviteten i hjärnans veck, medan EEG främst mäter aktiviteten på åsarna mellan vecken.

MEG med låg eller hög temperatur
De sensorer som används vid MEG bygger på en komponent som kallas för squid (superconducting quantum interference device). Det är en av de mest känsliga detektorerna för magnetfält som finns. Det kvantfysikaliska fenomen som ligger till grund för en squid kräver att den hålls nedkyld till flera hundra minusgrader.

Dagens MEG-teknik bygger på så kallade lågtemperatur-squidar, som måste kylas till -269 grader Celsius. MEG med högtemperatur-squidar, där det räcker med -196 grader, utförs idag bara i forskningslaboratorier. Hittills har högtemperatur-squidar inte använts kommersiellt eftersom de har varit för svåra att tillverka och gett en för hög brusnivå. Men Chalmersforskarna har lyckats kompensera den höga brusnivån med en högre signalnivå. De kan tillverka squidar med tillräckligt hög signal i förhållande till bruset för att bygga ett system för högtemperatur-MEG.

INFORMATION OCH KONTAKT
Läs den vetenskapliga artikeln här.

Gruppen består av forskare från både Chalmers och Göteborgs universitet. Forskarna är: Maxim Chukharkin, Mikael Elam, Gerard Figueras, Anders Hedström, Alexei Kalabukhov, Justin Schneiderman, Dag Winkler, Minshu Xie och Fredrik Öisjöen.

I samarbetet ingår även Medtech West, som spelar en viktig roll för projektets framgång genom att underlätta sammankopplingen av nödvändiga kliniska och tekniska kompetenser i gruppen. Medtech West är ett västsvenskt nätverk för gränsöverskridande forskningssamverkan, utveckling och utbildning inom medicinsk teknik, där akademi, vård och industri arbetar nära tillsammans.

Forskningen har fått ekonomiskt stöd från EU:s sjunde ramprogram (FP7): projekt MEGMRI, EU via Tillväxtverket och Regionala Utvecklingsfonden för Medtech West, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, och Kristina Stenborgs stiftelse.

Enligt SL:s siffror om antalet dagliga resenärer och Trafikverkets egna beräkningsmodeller är domen hård.

– Vi kan lugnt påstå att den samhällsekonomiska kostnaden uppgår till mångmiljonbelopp vid sådana här händelser, konstaterar Staffan Norrga, universitetslektor på avdelningen för elektriska maskiner och effektelektronik på KTH.

Forskarkollegan Luigi Vanfretti håller med.

– Först av allt kan vi börja med att kontatera att elavbrott är oacceptabla i vårt samhälle. Förutom det så kan vi se att även ett från början litet elavbrott får effekter i hela elnätet och att vårt elnät är väldigt känsligt för dessa störningar, säger Luigi Vanfretti, universitetslektor vid avdelningen för elektriska energisystem vid KTH.

Tillsammans med kollegan och forskaren Staffan Norrga är de båda övertygade om att till exempel stoppet i järnvägstrafiken den sjätte november 2012 visar med önskvärd tydlighet att det finns ett behov av ökad övervakning och styrning av det nordiska elnätet. Och det snarast.

– Strömavbrotten som inträffade hade man kunna undvika, de var och är onödiga, säger Staffan Norrga.

Så här är det. Elnätet ska ha en frekvens på 50 Hz. Normalt accepterade gränsvärden är minst 49,85 Hz och max 50,15 Hz. Detta regleras genom att sänka elmatningen från till exempel kärn- och vattenkraft alternativt höja den. Höjd inmatning höjer också frekvensen, och vice verca.

Frekvensen är därtill en global parameter. KTH-forskarna Luigi Vanfretti och Staffan Norrga kan med hjälp av så kallade Phasor Measurement Units (PMU:er) mäta frekvensen och se hur elnätet mår i både Sverige, Norge och Finland som ingår i samma nät.

Vid ett lastbortfall (typiskt ett strömavbrott) uppstår plötsligt en överkapacitet, vilket gör att frekvensen går upp. Det orsakar i sin tur, om det vill sig illa och som i fallet med elavbrottet den sjätte november, att delar av elnätet kopplas bort. Alltså uppstår nya elavbrott på andra ställen, elavbrott som i många fall kunde ha undvikits.

– När frekvensen går upp över det övre gränsvärdet kopplas grenar av elnätet bort automatiskt av säkerhetsskäl. Detta dels för att elektrisk utrustning inte ska skadas, dels för att sådana skador i sin tur kan leda till andra problem, säger Luigi Vanfretti.

Det var alltså med hjälp av sådana PMU:er som de båda KTH-forskarna kunde konstatera att det första elavbrottet påverkade hela det sammanhängande nordiska elnätet med fler elavbrott som följd.

– Med en större tillgång till detaljerade och tidssynkroniserade mätningar från PMU:er spridda över elnätet finns det en möjlighet att använda dem som för att samla in information för stabilisering. De kan användas till exempel för automatisk styrning av HVDC-länkar, som den nya Sydvästlänken, där de kan bidra till att styra kraftflödet för att mildra effekterna av störningar och elavbrott som den vi nyligen upplevde. Det skulle öka styrkan i nätet så att detta blir mindre känsligt för till exempel elavbrott, säger Staffan Norrga.

Således efterlyser han och kollegan mer resurser till forskning runt hur detta.

Ett elnät med fler PMU:er, möjlighet till blixtsnabb styrning och så vidare, är en del av konceptet Smarta elnät.

KONTAKT
För mer information, kontakta Staffan Norrga på 0705 – 60 15 84 / norrga@kth.se eller Luigi Vanfretti på 08 – 790 66 25 / luigi.vanfretti@ee.kth.se.
 

I takt med att vår livsstil och konsumtion har förändrats de senaste 50 åren så har den kemiska exponeringen ökat. Vi utsätts idag ständigt för ett otal kemikalier. I EU regleras användningen av kemikalier i varor framför allt genom REACH-förordningen och ett antal produktspecifika direktiv, till exempel leksaksdirektivet. Människor och miljö inte skyddas tillräckligt.

Lagstiftningen på varuområdet, som i stort sett helt har förnyats eller tillkommit under det senaste decenniet, är spretig. Förbud och krav för olika varukategorier varierar mycket. En substans som konstaterats farlig kan därför vara förbjuden i en vara men vara tillåten i en annan. Eftersom dessa varor saknar innehållsförteckning är det som konsument i stort sett omöjligt att skydda sig genom att göra informerade val. Det konstaterar Linda Molander, forskare och doktorand inom ämnesområdena risk och säkerhet vid KTH.

– Ett exempel är förbudet som finns för vissa ftalater (mjukgörare i plaster) i leksaker för att skydda barn, men där samma ftalater kan fortsätta användas i andra produkter. Eftersom ftalater finns i en mängd olika plastprodukter exponeras barn trots leksaksförbudet för dessa ämnen som har hormonstörande egenskaper. Förbudet i leksaker är naturligtvis bra, men det räcker inte, man missar helheten. Överlag är regleringen av kemikalier i konsumentprodukter inte tillräcklig för att skydda människors hälsa och miljön, säger Linda Molander.

När man bedömer och hanterar risker räcker det inte att utgå från hur kemikalier påverkar människor som använder de färdiga varorna, man måste titta på varans hela livscykel. Vilka risker finns för de som producerar varorna? Var hamnar kemikalierna när man tvättar sina kläder och hur påverkas miljön när man gör sig av med en trasig TV?

Linda Molander konstaterar att det så kallade livscykelperspektivet saknas i lagstiftningen.

– Om man fortsätter att stoppa in farliga kemikalier i varor, vilket man får göra eftersom regleringen generellt är så svag, hamnar många av dessa kemikalier till sist ute i miljön, vilket ofta är oförenligt med EUs miljömål. Som det är nu får man i många fall hantera problemen när skadan redan är skedd. Det vore självklart bättre att ha lagstiftning som förebygger problemen, dvs. sätter stopp tidigare i kedjan för farliga kemikalier. Man borde till exempel ta mer hänsyn till vilka kemikalier som vållar problem i miljön när man reglerar kemikalieanvändningen i varor.

REACH ska täcka in väldigt mycket, och blir därför en väldigt generell lagstiftning. Bitvis kan man beskriva den som tandlös. Farliga kemikalier i konsumentprodukter måste minska för att säkerställa en säker användning, men också för att öka möjligheterna att återvinna material och andra slutprodukter, såsom slam och aska. Linda Molander föreslår att man bör utreda möjligheterna att inom EU införa mer specifika direktiv för produkter som många människor kommer i kontakt med och där kemikalieanvändningen är omfattande.

KONTAKT
Linda Molander är doktorand i risk och säkerhet vid avdelningen för filosofi på KTH.
För mer information, kontakta Linda Molander på 08 – 16 40 18 eller linda.molander@abe.kth.se.
 
 

Forskaren Helen Elden vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har intervjuat 27 kvinnor om hur de upplevde att få foglossning, eller bäckensmärta som är den medicinska termen, under graviditeten.

I studien tecknar kvinnorna en bild där bäckensmärtan kan få ”hela vardagen att avstanna”, där det sociala livet begränsas och där oförmågan att kunna leva upp till egna och andras förväntningar – inte minst partnerns – orsakar isolering, besvikelse, sorg och frustration.

– En del kvinnor beskrev att bäckensmärtan fick hela relationen med partnern att ställas på sin spets. Många var också tveksamma till fler, framtida graviditeter, säger Helen Elden.

Orsakerna bakom bäckensmärta är till stora delar okänd, och effektiv behandling saknas. De flesta kvinnor tillfrisknar inom tre månader efter förlossningen, men det finns studier som visar att omkring 7 procent har kvar besvären så länge som sex år efter förlossningen.

Foglossning är också en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning bland gravida: enligt beräkningar sjukskriver sig omkring 20 procent av alla gravida någon gång på grund av foglossning.

Kvinnorna i Göteborgsstudien vittnar om en stor okunskap både hos arbetsgivare och i samhället i stort, och enligt Helen Elden skulle många kvinnor och par vara hjälpta av ett mer individualiserat stöd i syfte att förebygga ängslan och oro.

– Det är viktigt att kvinnor med bäckensmärta får stöttning under den här viktiga och speciella fasen av livet, säger Helen Elden, universitetslektor, medicine doktor och barnmorska vid Sahlgrenska akademin.  

Artikeln Life’s pregnant pause of pain: Pregnant women’s experiences of pelvic girdle pain related to daily life: A Swedish interview study publiceras i tidskriften Sexual and Reproductive Healthcare.

FAKTA
Bäckensmärta brukar upplevas i området runt skinkorna, blygdben och ljumskar. Den växlar ofta från sida till sida, den kan vara molande och huggande stråla ner på baksidan av låren. Smärtan förvärras om kvinnan står och/eller sitter en längre tid och när hon vänder sig om i sängen. Graden av bäckensmärta på kvällen står ofta i relation till hur aktiv kvinnan varit under dagen.

Orsaken till bäckensmärta är inte helt klarlagd men man vet att hormonet relaxin spelar roll. Det utsöndras tidigt i graviditeten och syftar till att öka rörligheten i bäckenets leder för att förbereda för barnets passage ner i bäckenet under förlossningen.  I nuläget finns det ingen behandling som botar bäckensmärta under graviditeten men akupunktur och specifik sjukgymnastisk träning lindrar symtomen.

INFORMATION OCH KONTAKT
Länk till artikeln.
Helen Elden, universitetslektor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Tel: 0702 887 882
E-post: helen.elden@gu.se

Telomererna är DNA-strukturer som bildar ändarna på våra kromosomer, där de har en skyddande funktion. I avhandlingen har de analyserats i blodceller och i tumörvävnad för att se om deras längd kan förutsäga risken för insjuknande och prognosen vid cancer. Om så är fallet skulle det kunna ha betydelse för exempelvis val av behandlingsstrategi.

Telomerlängden i blodets immunförsvarsceller visade sig vara kopplad till prognosen hos både bröst- och njurcancerpatienter: Patienter med långa telomerer hade sämre utsikter i båda grupperna. Lång telomerlängd var även kopplad till ökad risk att insjukna i bröstcancer.

Anledningen till att patienter med långa telomerer i blodets celler tycks ha sämre prognos är i nuläget oklar. En tänkbar orsak skulle vara att en del patienter har ett mer hämmat immunförsvar. Eftersom telomerlängden normalt minskas när celler delar sig, skulle ett sådant immunförsvar med färre celldelningar kunna leda till att telomerlängden förkortas i långsammare takt. Resultaten i en av avhandlingens delstudier ger också stöd åt denna teori: Njurcancerpatienter med högre nivåer av speciella immunhämmande celler visade sig nämligen ha längre telomerer.

INFORMATION & KONTAKT
Ulrika Svenson är född och uppvuxen i Täby norr om Stockholm. Hon är student vid läkarprogrammet vid Umeå universitet och har tidigare avlagt en biomedicinexamen. Hon är doktorand vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, enheten för patologi, Umeå universitet, där hon kan nås på mobil 073-98 157 98 e-post ulrika.svenson@medbio.umu.se

Fredagen den 14 december försvarar Ulrika Svenson, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Telomerlängd – dynamik och roll som biologisk markör vid malignitet (engelsk titel: Telomere Length – Dynamics and Role as a Biological Marker in Malignancy).

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.

Fakultetsopponent är professor Uwe M. Martens, Freiburg University Medical Center, Tyskland.

Läs hela eller delar av avhandlingen på

– Konflikter är en naturlig del av det mellanmänskliga samspelet och behöver hanteras öppet för att samverkan ska kunna utvecklas, säger Ingela Furenbäck som försvarar sin avhandling vid Nordic School of Public Health NHV den 13 december.

Samverkan verksamheter emellan har blivit en trend, trots att forskning och erfarenheter visar att den är svår att utveckla. Avhandlingen Utveckling av samverkan läggs fram vid NHV den 13 december.

Samverkan betraktas i avhandlingen som ett socialt och mellanmänskligt fenomen med fokus på sociala aspekter som kommunikation och hantering av konflikter.

– Konflikter är en naturlig del av det mellanmänskliga samspelet och behöver hanteras öppet för att samverkan ska kunna utvecklas. Ofta fungerar detta inte av sig själv så kontrollerade former för dialog och konflikthantering behöver arrangeras, säger Furenbäck som är avdelningschef vid Högskolan Kristianstad.

Studien har bedrivits genom deltagarorienterad aktionsforskning inom hälso- och sjukvården, där aktörer från region och kommun strävat efter att utveckla samverkan för att på så sätt ge bättre vård.

– Mellan beslutsfattarna och praktikerna var dialogen bristfällig och konflikter mellan dem hanterades defensivt, säger Furenbäck.

Hur samverkan fungerade inom organisationen visade sig ha ett komplext samband med hur samverkan utvecklades mellan organisationerna.

– Mitt resultat visar att den svaga kopplingen mellan ledningen och dem som arbetar med samverkan i praktiken begränsar praktikernas handlingsfrihet, vilket skapar hinder för utveckling av samverkan mellan organisationer, säger Ingela Furenbäck vidare.

Hon menar att dialog och öppen hantering av konflikter mellan beslutsfattarna och vårdpersonal är centralt för utvecklingen av samverkan mellan organisationer. Studien har ett konfliktteoretiskt perspektiv. Med stöd av deltagarorienterad aktionsforskning arrangerades dialogmöten mellan ledare och medarbetare samt mellan region och kommun.

– Detta innebar att delaktigheten stärktes, konflikter synliggjordes och hanterades samt att en gemensam dialog kring mål och medel utvecklades, vilket främjade utvecklingen av samverkan inom hälso- och sjukvården, säger Ingela Furenbäck.

Omvårdnad är ett informationsintensivt område och sjuksköterskor hanterar dagligen en stor mängd information. Kunskapsmassan växer stadigt och behovet av tillgång till aktuell information ökar. Vanligen finns informationen tillgänglig via Internet men det är inte alltid som en dator finns till hands vid patientens sängkant. Mobil informations- och kommunikationsteknik (IKT) såsom en handdator kan lätt ge tillgång till den information som behövs.

Fyra av avhandlingens fem studier genomfördes från 2006 till 2008. Sammanlagt använde 30 sjuksköterskor och 63 sjuksköterskestudenter handdatorer 5-15 veckor i arbete eller verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Deltagarna besvarade enkäter före och efter användningen, och intervjuades individuellt eller i grupp. I den femte studien, som genomfördes 2012, besvarade 111 sjuksköterskor och 287 sjuksköterskestudenter en enkät om sin uppfattning om handdatorer.

Studierna visade att en handdator kan vara ett stöd i det dagliga arbetet och i VFU som informations-, antecknings- och planeringsverktyg, och kan enkelt ge en översikt av patienters läkemedelsanvändning. Sjuksköterskorna och sjuksköterskestudenterna ansåg att handdatorn kan bidra till ökad patientsäkerhet och vårdkvalitet på grund av den snabba tillgången till aktuell information, oberoende av tid och plats. Patientmötet kan bli mer helt då patienterna inte behöver lämnas och samtalet inte behöver avbrytas; vårdrelationer kan bli vårdande relationer. Deltagarna i studien ansåg vidare att handdatorn kan vara ett stöd avseende trygghet, minskad stress och kontinuerligt lärande.

–  I framtiden bör sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter ges tillgång till mobil IKT som stöd i sitt arbete och VFU säger Pauline Johansson. Införandet bör prioriteras på alla nivåer inom vård och utbildning. Det innebär att IKT-kompetensen måste ökas och slutanvändarna måste vara delaktiga i utvecklingen och införandet. Fortsatt forskning behövs avseende avancerade mobila IKT-stöd; anpassade för sjuksköterskans arbete fortsätter Pauline Johansson.

INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information kontakta Pauline Johansson, telefon 0480-446315 eller 073-3746633, e-post: pauline.johansson@lnu.se. Avhandlingen kan beställas från lupress@lnu.se

Avhandlingen ”Mobil IKT inom omvårdnad – studier om sjuksköterskors och studenters användning av handdatorer” försvarades fredagen den 7 december 2012, klockan 13.00 i sal N2007, Smålandsgatan 26E, Kalmar. Opponent är professor Ingela Skärsäter, Göteborgs universitet

Författarna till ”Bankrupting Nature: Denying our Planetary Boundaries” är Johan Rockström, internationellt erkänd miljöforskare och chef för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, och Anders Wijkman, välkänd debattör på internationell nivå. De lanserade boken i Europaparlamentet den 5 december och under ett seminarium organiserat av Hagainitiativet i Stockholm den 6 december. De föreslår en rad åtgärder som skulle kunna förhindra den nuvarande utarmningen av jordens ändliga resurser och säkerställa en fortsatt ekonomisk utveckling i världen.

”Det räcker inte att göra små förändringar i det nuvarande ekonomiska systemet för att klara de stora hållbarhetsutmaningarna”, säger författarna. ”Vi behöver en helt ny ekonomisk modell, en så kallad ’cirkulär eller cyklisk ekonomi’, som frikopplar rikedom och välfärd från resursförbrukning och ger naturkapitalet ett värde – allt med syftet att utarmningen av jordens resurser och förlusten av biologisk mångfald både bromsas upp och får tydligt utrymme både i nationalräkenskaperna och i företagens balansräkningar.”

Den cykliska ekonomin innebär att produkter får längre livslängd samt att olika typer av material återvinns och återanvänds maximalt. En bonuseffekt skulle vara att det skapas många nya jobb lokalt i den serviceekonomi som behöver byggas upp. Övergången till en cirkulär ekonomi stimuleras bäst genom att införa bindande mål för effektivare resursanvändning, ökad skatt på utnyttjandet av jungfruliga material och sänkta skatter på arbetskraft samt genom att inrikta forskningen mot hållbar innovation och design.

Planetära gränser – ett nytt vetenskapligt ramverk
Forskningen om ”planetära gränser” är centralt i boken och erbjuder ett nytt vetenskapligt ramverk som kan hjälpa både länder och företag i den nödvändiga övergången till ett hållbart system.

”Vi måste anta en mer holistisk syn på mänsklig utveckling. Det är inte längre möjligt att hantera en fråga i taget. Dagens stuprör, både i form av samhällets organisation och i hur forskningen arbetar, måste växla över i långt mera horisontella system”, säger författarna.
Målet måste vara att stärka planetens motståndskraft och dess förmåga att erbjuda stabila förutsättningar för mänsklig utveckling och välbefinnande med avseende på en rad kritiska förhållanden, såsom klimatförändringen, uttunningen av ozon i stratosfären, förlusten av biologisk mångfald, förändringarna i mark- och sötvattenanvändningen, de ohållbara kväve- och fosforcyklerna, luftföroreningarna, riskerna med kemikaliesamhället och försurningen av haven.

”Den enda logiska konsekvensen är att angripa kriserna och problemen som en helhet – genom att tackla den ekonomiska och finansiella krisen i samma sammanhang som frågorna om klimat- och energisäkerhet, rovdriften på många ekosystem samt risken för resursbegränsningar”, säger författarna.

KONTAKT
Anders Wijkman, mobil är 0706-30 10 52, e-post anders@wijkman.nu
Recensionsex via Thomas Magnusson, Medströms Förlag, e-post thomas.magnusson@medstromsbokforlag.se

De föreställningar om kristen tradition som förutsätter ett nära samspel med det omgivande samhället, dess kultur och tänkande, riskerar att osynliggöras i dagens moderna Sverige. Detta hör samman med en fortsatt sekularisering men också med att andra föreställningar om tradition uppstår i ett tilltagande pluralistiskt samhälle.

Förändringarna väcker frågor om huruvida det är möjligt att återskapa en plats för kristen tradition i samtiden på så sätt att kristen tro fortsatt förmår ge ett meningsfullt bidrag också in i det offentliga. Vilka resurser för ett sådant återskapande finns i så fall att hämta i  luthersk tradition?

I avhandlingen med titeln Förtröstans hermeneutik: Nathan Söderbloms lutheranvändning och traditionsbearbetningens problematik diskuterar Anders Mogård hur Nathan Söderblom (1866-1931) hanterar en motsvarande religiös brytningstid. Genom att intressera sig för Martin Luthers  
förtröstansreligion snarare än för luthersk lära identifierar Söderblom redskap för att bearbeta kristen tradition så att den förmår svara upp emot sin samtids utmaningar.

– Idag då främlingsfientliga krafter använder begreppet tradition för att utestänga eller utesluta människor, till exempel för att de tillhör en ”annan tradition” är det viktigt att peka på hur en evangelisk-luthersk traditionsuttolkning i Söderbloms anda tvärtom söker efter öppningar, söker bidra till det allmänna och eftersträvar igenkännanden över traditions- och religionsgränser, säger Anders Mogård.

Tradition förstått på det här sättet kan då fungera gränsöverskridande och motverka polarisering i samhället. Söderbloms traditionsbearbetning kan beskrivas som en omförhandling av  evangelisk-luthersk identitetsuppfattning där identitetsfrågan ges en annan riktning. Det sker en förskjutning från ett tal om identitet som  bestämning och positionering till ett tal om identitet som förhållningssätt.

Anders Mogård har i sin avhandling sett att Söderblom intresserar sig för de skärningspunkter i den moderna tillvaron där förtröstan framstår som ett möjligt förhållningssätt. Här visar det sig att en trohet mot förtröstansreligionen också förutsätter en öppenhet för det moderna vetenskapliga tänkandet liksom en öppenhet för andra religiösa  traditioner och religioner.

Söderblom söker på olika vägar öppna upp traditionsbegreppet. Ett tal om förtröstan som någonting specifikt evangeliskt-lutherskt handlar idag därmed inte om positionering eller vakthållande gentemot andra  traditioner eller religioner, menar Anders Mogård.

INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information, kontakta Anders Mogård, tel: 070-6768393, e-post:  
Anders.Mogard@teol.uu.se

Läs mer om avhandlingen Förtröstans hermeneutik: Nathan Söderbloms lutheranvändning och traditionsbearbetningens problematik.

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

I böckerna redovisar Sangeeta Bagga-Gupta sina forskningsresultat från fältarbete i olika skolmiljöer. Hon har följt elever i högstadiet i kommunala skolor, i en svensk-finsk friskola, en internationell engelsk-svensk friskola, samt i specialskolor för döva och hörselskadade ungdomar i Sverige. Forskningen som redovisas bygger delvis på ett nyss avslutat projekt, som finansierades av Vetenskapsrådet.

Sangeeta Bagga-Guptas undersökningar visar på hur både språk och identiteter skapas, används och även marginaliseras i den svenska skolan. Genom att föra samman traditionellt åtskilda forskningsfält och kunskapsområden utmanar forskningsresultaten skolans vana att kategorisera både språk och elevgrupper.

Kategorisering och särskiljande
– Min forskning visar hur både språk och elevkategoriseringar har förändrats i ett svenskt skolsammanhang sedan 1960-talet – både i den så kallade vanliga skolan och i specialskola, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

Den påtagliga kategorisering och särskiljande av språk som kännetecknar det svenska sammanhanget problematiseras utifrån data som samlats in över en längre tid vid en frivilligorganisation i en mångmiljonstad i Indien. Denna organisation tar hand om barn till invandrade arbetare verksamma i olika byggnadsprojekt i den aktuella staden.

– I Indien möttes jag av olika språk i såväl kommunikationen mellan personal i tal, i skrift, under undervisningsaktiviteter, under lunch, i det som produceras och som anslås på skolans väggar, i arbetsmaterial som används och mellan barnen. Det är naturligt för dem att hantera många olika språk i tal och skrift tillsammans i vardagen. Detta är en tydlig motsats till hur vi hanterar den mångspråkighet som finns i Sverige. Trots det pluralistiska samhälle vi lever i anses här att det är normalt att människan har ett språk att förhålla sig till, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

I Sverige väljer vi att dra gränser
– I Sverige väljer vi att dra gränser både mellan olika sociala grupper och mellan olika ”språk-fokuserade” ämnen. Dessa gränsdragningar påverkar integrering, inkludering, jämställdhet och likvärdighet. Hur gränsdragningar sker spelar inte bara en viktig roll för identitetsskapande och lärande, utan vi kan också se att, till exempel, etnicitet och funktionshinder spelar en betydelsefull roll för vilka språk som elever erbjuds. Den svenska skolan i dag inkluderar några, integrerar andra och segregerar ytterligare några.

– Denna strävan att placera människor i kategorier, såsom döv, blind, invandrare, pojke med mera, lägger hinder i vägen och leder till speciallösningar i skolans värld. Detta synsätt påverkar dessutom resten av samhället. Den främlingsfientlighet men även marginalisering av de funktionshindrade vi ser i samhället i dag baseras just på att man placerar människor i fack, säger Sangeeta Bagga-Gupta.

Sangeeta Bagga-Guptas undersökningar av den svenska skolans läroplaner från 1960-talet och framåt visar att det kategoriska tänkandet har förstärkts sedan 1990-talet. Hon hoppas att kartläggning och genomförda tvärvetenskapliga etnografiska studierna av olika institutionella miljöer kan vara en grund som möjliggör en diskussion om lärande och likvärdighet men också om skolans organisation och hur detta tillsammans påverkar elever oavsett om de anses tillhöra minoriteter eller majoriteten.

KONTAKT
För mer information kontakta Sangeeta Bagga-Gupta: E-post: sangeeta.bagga-gupta@oru.se, Telefon: 019-303589