Inom vård och omsorg blir språket allt mer viktigt.  Vårdanställda förväntas kunna dokumentera sina insatser, bemöta patienter på ett servicemässigt och korrekt sätt och kunna informera om svåra eller känsliga ämnen. Många olika kompetenser ska också samverka och kommunicera med varandra.

Språkforskningen intresserar sig allt mer för de dilemman som då uppkommer. I boken ”Med språket som arbetsredskap” sammanfattas sju studier om kommunikation i vården.
Tydligare riktlinjer löser inte sjukvårdsrådgivningens problem

Mats Landqvist, lektor i svenska på Södertörns högskola, har i sin forskning undersökt de språkliga anvisningarna personalen inom sjukvårdsrådgivningen har att utgå från. Han har jämfört de skriftliga riktlinjer personalen har att följa med faktiska samtal. Resultaten visar att det är mycket svårare att skriva om hur man för ett samtal än man kanske tänker sig. Det gör att de språkliga anvisningar personalen på sjukvårdsrådgivningen utgår ifrån är svåra att följa och kan till och med bli direkt felaktiga.

– När det blir en konflikt med anledning av kontakten mellan en patient och sjukvårdsrådgivningen, blir svaret att riktlinjerna för samtalen måste uppdateras. Men det är inte lösningen. Felet ligger på ett annat plan, säger Mats Landqvist.

Han menar att det inte är önskvärt att följa anvisningarna till hundra procent, checklistor, regelverk och andra former av handledning bör främst ha som syfte att förhindra förhastade bedömningar. Det som bör betonas och beskrivas mer i anvisningarna är hur personalen kan använda sin erfarenhet och sitt eget omdöme.

I antologin behandlas sju olika forskningsstudier, exempelvis om hur personal i äldrevården skriver rapporter utan att lämna ut obehagliga uppgifter om vårdtagarna och hur språket i färdtjänstens telefonservice påverkas av att verksamheten utlokaliserats till Moldavien.

KONTAKT OCH INFORMATION
Antologin är skriven av forskare från Södertörns högskola, Göteborgs universitet, Lunds universitet, Uppsala universitet, Örebro universitet, samt Cardiff University.

Boken riktar sig, förutom till forskarvärlden, till en bred läsarpublik bland annat inom vården.
Kontakt: Mats Landqvist, lektor vid Södertörns högskola: mats.landqvist@sh.se eller 08-608 42 54

– Sensommarens avslöjanden och diskussioner i riksmedierna om statliga myndigheters köp av reklam och pr-tjänster, är ett uttryck för ett fenomen som jag har följt under större delen av nollnolltalet och fram till i år: den ökade användningen av reklam, pr och annan slags normativ kommunikation inom alla dominerande samhällssektorer och, samtidigt, varumärkestänkandets utbredning. Dessa fenomen kan ses som uttryck på ytan för ett djupare och mer grundläggande socialt behov, erkännande, och vilka former detta behov tar sig i vår tid, säger Raoul Galli nybliven doktor i socialantropologi vid Stockholms universitet.

Men vilka är egentligen reklamens och varumärkenas producenter, och vilket är deras sätt att tänka, vara, organisera och arbeta – deras modus operandi? Det är nyfikenhet på just detta som väglett Galli till den svenska reklamvärldens elitdivision av byråer, vilka ofta ägs av globala reklam- och kommunikationskoncerner.

Under 2003 tillbringade socialantropologen Raoul Galli sina arbetsdagar på en av världens ledande reklambyråer, amerikanska TBWA Worldwides, Stockholmskontor. Förutom en rad globala kunder som Apple, Absolut Vodka och Adidas, hade reklambyrån i Stockholm en slående rad uppdrag för den svenska staten: Regeringskansliet, Skatteverkvet, SBAB, Apoteket, SJ m.fl.

Reklambranschmedier uppmärksammar Gallis avhandling, exempelvis tidningen Resumé (2012-04-19) som skriver att ”Raoul Galli har placerat svenska reklamare i en modell som skänker ett förklarande ljus över mycket av vad som dagligen händer på byråer”. Men även politiskt mer radikala medier uppmärksammar boken Varumärkenas fält. Stockholms Fria Tidning (2012-09-15) skriver: ”Vita, rika, vackra människor med starkt ekonomiskt och kulturellt kapital från Stockholms dyrare adresser ligger bakom reklamen som sköljer över oss. Det sägs att reklamen speglar samhället. Men socialantropologen Raoul Galli har en annan uppfattning – att reklamvärlden speglar sig själv.”

Avhandlingens namn: Varumärkenas fält. Produktion av erkännande i Stockholms reklamvärld.
Avhandlingen finns att ladda ner som PDF och kan också köpas från Stockholms universitets förlag Acta Universitatis Stockholmiensis.

Annica Ernesäter. universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle som försvarade sin avhandling National Telephone Advice Nursing in Sweden – patient safety and communication” den 20 september har i en unik studie lyssnat till och analyserat de samtal till 1177 under perioden 2003-2010 som senare ledde fram till en Lex Maria-anmälan.

Patientsäkerhet och kommunikation. Hon har fokuserat på patientsäkerhet och kommunikation inom 1177. Det handlar om 33 anmälningar där 13 av patienterna som samtalen rörde avled och 12 av dem blev inlagda på intensivvårdsavdelning. Socialstyrelsens utredningar visade att brister i kommunikationen var den vanligaste orsaken till Lex Maria-anmälan.

– Att vi forskare nu faktiskt kunnat lyssna på de autentiska telefonsamtalen och inte enbart varit hänvisade till vad de inblandade efteråt minns från händelsen gör denna studie mycket ovanlig, säger Annica Ernesäter.

Korta samtal och slutna frågor. Noterbart från banden var att flera av samtalen var korta, i spannet 1 till 5 minuter. Att sjuksköterskorna främst använde slutna ”ja”- eller ”nej”-frågor. I flera av de anmälda samtalen har också uppringaren uttryckt oro.

– Sjuksköterskorna måste kunna frångå det slutna beslutsstödet och lita till sitt yrkeskunnande, till exempel genom att uppmana den som ringt att själv berätta genom att ställa öppna frågor.

Någon annan än den som var sjuk ringde. Vid en fjärdedel av samtalen gällande vuxna patienter, var det någon annan än den som var sjuk som ringde. Tidigare studier har visat att många sjuksköterskor upplever det som svårt att bedöma vårdbehov utifrån samtal med en tredje person. Att de då går miste om den icke-verbala kommunikation som kan finnas med i samtalet med en patient, som andningsmönster och tonläge.

– Den uppringande kan också bagatellisera sådant som kan vara viktigt för sjuksköterskans bedömning.

Under 2003 startade en nationell sjukvårdsrådgivning, 1177, i Sverige. Idag har alla utom ett landsting anslutit sig och under 2011 besvarade cirka 1 100 sjuksköterskor ungefär 5,5 miljoner samtal.

– Detta gör 1177 till en av Sveriges största vårdgivare och därmed ett viktigt område för forskning, säger Annica Ernesäter.  

INFORMATION OCH KONTAKT
Den 20 september försvarade Annica Ernesäter sin avhandling vid Uppsala Universitet.
För mer information, v v kontakta:
Annica Ernesäter, universitetsadjunkt vårdvetenskap, 026-64 89 22

– På 1960-talet var journalistiken väldigt mycket mer personfokuserad än vad den är idag. Det är inte heller så att exempelvis politiker omskrivs i sin privata roll i dagens journalistik, utan de omskrivs nästan genomgående i sin offentliga roll. Den kritiska debatt som hörs om personcentrering bygger snarast på kvällstidningarnas löpsedlar, men de hör till undantagen, menar Ingela Wadbring. 

Har nyhetsrapporteringen trivialiserats? Och hur har innehållet i svensk dagspress förändrats? Ingela Wadbring, Ingela Wadbring, professor i medieutveckling vid forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet, har undersökt förändringar under nästan ett halvt sekel. Under luppen har hon lagt Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten.

Resultatet redovisar hon i nya boken ”Journalistikens kommersialisering – mera myt än sanning? Innehållets förändring i svensk dagspress 1969-2010.” I boken granskas bland annat om nyheterna har ”snuttifierats”, trivialiserats och personifierats, något det finns många, ibland tvärsäkra, åsikter om. En slutsats av hennes undersökning är att diskussionen om innehållet snarare bör handla om effekterna av professionaliseringen av journalistyrket än om kommersialiseringen.

– I debatten låter det ofta som om allting vore så mycket bättre förr, att nyheterna var viktiga på ett annat sätt än idag, men det visar sig att förändringarna över tid är ganska måttliga. Efter att journalistiken professionaliserats genom inrättande av journalistutbildningar – så är en nyhet en nyhet, säger Ingela Wadbring.

INFORMATION
Den 8 oktober presenterar Ingela Wadbring sin forskning vid ett öppet seminarium på Poppius journalistskola i Stockholm. Sigurd Allen, professor i journalistik vid Oslo universitetet, granskar och kommenterar resultaten, liksom Christina Jutterström, före detta chefredaktör för Dagens Nyheter och Expressen samt tidigare vd för SVT. 

Det här är en av slutsatserna i en ny doktorsavhandling från Högskolan Väst, Transforming information into practical actions – A study of professional knowledge in the use of electronic patient records in health care practice. Den 21 september disputerade Thomas Winman i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande. Disputationen var historisk, eftersom det var första gången en sådan hölls i högskolans egen regi. Högskolan Väst fick forskarexamensrättigheter 2011.

Thomas Winman har undersökt användandet av elektroniska patientjournaler på en vårdavdelning för strokepatienter. Journalerna är komplexa informationshanteringssystem med mängder av uppgifter om patienterna. Förutom att fungera som ett stöd i vården används journalerna för administration som att hantera ekonomi, personalbehov och beläggningen på vårdavdelningar. Dessutom är de värdefulla för uppföljningar, kvalitetsutveckling och forskning. För att detta ska vara möjligt måste samma företeelser ges samma beteckning i olika journaler.

Det finns många olika rubriker i journalsystemen, men hur information ska kategoriseras är inte alldeles enkelt. En läkare, en sjuksköterska och en sjukgymnast ser på en patients problem från olika synvinklar. Och stoppar man in något på fel ställe blir det endast tillgängligt för dem som går in och läser under just den rubriken.

– I stort sett allting måste förhandlas och bedömas för att det ska kunna kategoriseras. Det finns väldigt få fenomen som är entydiga, säger Thomas Winman.

Han tar som exempel en strokepatient som har nedsatt rörelseförmåga i höger arm. Som en läkare ser det är kanske detta främst ett neurologiskt problem som har att göra med hjärnskadan. Sjukgymnasten kanske ser problemet främst i ett sammanhang som handlar om möjligheter till aktivitet och träning. Sjuksköterskan kanske fokuserar på patientens möjligheter att äta själv och leva ett självständigt liv.

Saker som handlar om en patients livssituation kan ibland vara väldigt svåra att kategorisera. De passar helt enkelt inte in i någon kategori. Thomas Winman konstaterar att det är en större utmaning än man tror att utveckla elektroniska journalsystem.

KONTAKT
För mer information kontakta Thomas Winman, 0733-97 50 95, thomas.winman@hv.se

Vård på lika villkor är något som de flesta tar för självklart. Men hur ser det ut i verkligheten? Och hur påverkar kulturella och språkliga skillnader och olika referensramar vårdmötet? Det har distriktsläkaren Eivor Wiking vid Centrum för allmänmedicin i Stockholm intresserat sig för. I sin doktorsavhandling har hon studerat hur invandrarpatienter som behöver tolk, distriktsläkare och tolkar uppfattar vårdmötet och vad det kan leda till om det inte alltid är lyckat. Forskningen är utförd med enkätfrågor och djupintervjuer på 12 vårdcentraler i Stockholm. Totalt deltog 62 patienter från Chile, Iran och Turkiet, 74 tolkar och 75 distriktsläkare.

– Dagligen möter vi i vården patienter från olika delar av världen där tolk måste användas under läkarbesöket. Trots goda ambitioner kan missförstånd och oklarheter ändå uppstå. Själva mötet och samtalet är ofta avgörande för att kunna ställa diagnos och välja behandling, vilket gör det betydelsefullt och praktiskt viktigt att studera, säger Eivor Wiking som arbetat som distriktsläkare i ett invandrartätt område i Stockholm i många år.

Av resultaten i avhandlingen framgår att cirka hälften av patienterna som haft tolk vid läkarbesöket upplevde kommunikationsproblem på grund av språkliga och kulturella skillnader. Det ledde bland annat till att de kände sig osäkra på om deras sjukdomshistoria och information uppfattats rätt. I intervjumaterialet framkom även att tolkarna kände osäkerhet, som i vissa fall kunde leda till att de anpassade tolkningen och förenklade ord. I de fall läkarna kände sig osäkra att allt var korrekt uppfattat kunde det leda till fler återbesök och undersökningar. Nära 40 procent av läkarna tyckte inte att tiden för konsultationen var tillräcklig.

Men närmare 90 procent av tolkarna upplevde att patienterna var nöjda. Och bland läkarna trodde 85 procent att patienterna var nöjda med samtalet. Det överensstämmer rätt väl med patienternas egna upplevelser som beskrivs i avhandlingen. Cirka 80 procent av patienterna kände sig respekterade för sin kultur, personlighet och önskemål.

– Det är höga siffror, trots upplevda kommunikationsproblem. Samtidigt verkar de kulturella och språkliga skillnaderna begränsa möjligheten att förmedla fakta, tankar och känslor. Konsekvensen kan bli att patienten får fel eller ingen behandling alls, fast de skulle behöva det, menar Eivor Wiking.

Både läkare och tolkar efterlyste mer utbildning om kulturell kompetens i vården.

– Kulturell kompetens handlar om förmågan att hantera kulturella olikheter och att kunna kommunicera med människor som har en annan kulturell referensram än den som man själv har.  Mer kulturell kompetens i vården behövs. Det är även ett ämne som borde komma in tidigt på alla vårdutbildningar. Så är det inte i dag, konstaterar Eivor Wiking.

Hon föreslår också att det bör satsas på mer utbildning för vårdpersonal om hur migrationen påverkar hälsan och lyfter fram vikten av att anlita professionella tolkar.

– De flesta vårdenheter har väl fungerande nätverk när det gäller tolkanvändning, men en del förlitar sig på anhöriga och vänner som tolkar, som inte är neutrala och opartiska utan befinner sig i en jävsituation. Även om de ska ses som en resurs, finns risken att viktig information inte kommer fram och att patienten kan bli felbehandlad, säger Eivor Wiking.

INFORMATION OCH KONTAKT
Centrum för allmänmedicin är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.  Eivor Wikings doktorsavhandling presenterades vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet den 14 september 2012.

Doktorsavhandling: ”Health care on equal terms for immigrants in Sweden”, Eivor Wiking, ISBN: 978-91-7457-841-6