Till grund för studien ligger bland annat intervjuer med ett trettiotal lärare,  specialpedagoger, speciallärare och rektorer verksamma på låg- och mellanstadienivån. I deras berättelser lyfts de särskilt kritiska och pedagogiskt besvärliga elevsituationerna fram.

– Jag lät dem som är verksamma i den direkta skolpraktiken, det vill säga pedagogerna själva, berätta om sitt arbete med elever i behov av särskilt stöd eller hur de gör för att undvika att elever ens ska hamna i den kategorin, säger Ingemar Gerrbo, själv specialpedagog med flera års arbete som lärare och rektor i grundskolan.

Studien visar att det inte enbart och främst är elevers kunskapsmässiga skolsvårigheter, som är föremålet för de specialpedagogiska insatserna eller ses som skolans mest kritiska situationer.

– Det är mer elevernas sociala än kunskapsmässiga skolsvårigheter som utgör skolans specialpedagogiska utmaning. Samspelet elever emellan och mellan lärare och elev syns därför vara en nyckel i det vidare skolarbetet.

Där samspelet brister – inte sällan till följd av elevers olika sätt att tolka, förstå och agera socialt, samt olika förmågor och förutsättningar – uppstår lätt svårhanterliga konflikter och missförhållanden.
– Också där de intervjuade lärarna tar upp mera traditionella läsa-skriva-räkna-svårigheter i skolan sätts detta inte sällan i samband med social samspelsproblematik, säger Ingemar Gerrbo.

I studien uppmärksammas särskilt sådant som kan sägas utgöra specialpedagogiska riskmoment i skolan, som raster, lärarbyten, rutin- och schemabrytande verksamhet, elevaktivt arbetssätt och liknande mindre lärarstyrda aktiviteter.

Utifrån lärarnas konkreta berättelser kategoriseras och benämns de olika specialpedagogiska insatser och handlingar som görs för och kring elever i behov av särskilt stöd. Det handlar bland annat om sådant som uppgiftsanpassning/målanpassning, specialvillkor/undantag, utvidgning av omgivningens förståelse samt nära lärarskap. Med nära lärarskap avses vissa lärares sätt att ta närhet till elevers situationsbundna skolsvårigheter och göra sig själva delaktiga i problematiken.

Detta för att inte bara försöka lösa den utan att med elevens hjälp först söka förstå vad problematiken handlar om. Eleven kan på så sätt här sägas bli något av lärarens lärare.

– Tidig bedömning och betygssättning ses av många som lösning på dagens skolproblematik. Men för många skolelever och i en skola för alla måste social utveckling och allas delaktighet med nödvändighet gå före, säger Ingemar Gerrbo.

– Det finns flera olika drivkrafter bakom läroplansreformer. OECD och EU har till exempel formulerat vissa nyckelkompetenser och detta har gjort att vi kan se förskjutningar i den svenska läroplanens struktur och innehåll. Det har bland annat lett till att elevers resultat har hamnat i fokus, säger Ninni Wahlström, professor i pedagogik vid Örebro universitet.

Projektet har tre nivåer och fokuserar på intentioner, implementering och konsekvenser. Ninni Wahlström kommer att undersöka hur läroplanen var avsedd att bli, hur den genomfördes och vad den uppnådde.

– Jag kommer att titta på hur läroplanen värderar kunskap och normer, följa upp hur detta utformas och tolkas av lärare och skolor och hur arbetet till sist utvärderas.
Blir läroplanerna världen över allt mer lika?

Läroplanerna påverkas av förändrade samhällsförhållanden, ekonomiska tillväxtmotiv och ökade möjligheter att jämföra individer, skolor, kommuner och länder. De internationella kunskapsmätningarna har gjort att många länder lånar och lär av de länder som faller väl ut i internationella jämförelser.

– Det transnationella samarbetet har förändrat förutsättningarna för arbetet med läroplaner. Förändringarna berör viktiga frågor om utbildning som de flesta länder står inför som till exempel utbildning för social sammanhållning och mångfald, utbildning för ett hållbart samhälle och kritisk textläsning, säger Ninni Wahlström.

Dessutom har EU varit aktiv i att följa upp nationella läroplaner för att undersöka hur de nyckelkompetenser som formulerats av OECD och EU har implementerats. Ninni Wahlström ska undersöka vilka följder allt detta får på lärares konkreta villkor för undervisning och bedömning av sina elever.

– Håller läroplanerna på att bli alltmer lika? Eller är de historiska och kulturella skillnaderna så stora att det i praktiken inte blir så trots den internationella styrningen?

KONTAKT
För mer information kontakta Ninni Wahlström: Mobil 070/ 541 41 20 eller e-mail ninni.wahlstrom@oru.se.

Barn har svårt att avslöja att de har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Den främsta orsaken till svårigheterna att berätta är sannolikt att övergreppen väcker starka känslor som är svåra att hantera. Barnets berättelse är oftast det enda beviset för att de har utsatts för ett brott.

Christina Back, doktorand i barn- och ungdomspsykiatri har studerat barns situation i rättsprocessen. Studien bygger på djupintervjuer med tio barn, nio föräldrar och sju åklagare. Dessutom har hon analyserat polisförhör med barn som misstänks ha varit utsatta för sexuella övergrepp.

Avhandlingens huvudresultat är att det finns stora bevissvårigheter när barn som har utsatts för sexuella övergrepp deltar i en rättsprocess. Det finns idag inte någon given stödstruktur omkring barn och föräldrar när de ingår i en rättsprocess – det är mera en tillfällighet om de får det stöd de behöver.

En 13-årig flicka berättar: ”Jag gick till barnpsyk men de tyckte inte att jag behövde kontakt där, eftersom jag inte hade tankar på att ta mitt liv, men jag behövde prata med någon för jag mådde illa bara någon pratade om sex”.

En 14-årig flicka om mötet i rättssalen med den misstänktes advokat: ”Advokaten försökte knäcka mig så att jag skulle säga saker som inte var sanna, jag blev så förvirrad. Jag kände det bara som att jag hade gjort fel, han trodde inte alls på vad jag sa”.

För att barn som har utsatts för brott ska erbjudas ett rättssäkert system krävs förändringar inom rättsväsendet men också inom övriga verksamheter som barnet möter, som socialtjänst och barnpsykiatri, fastslår Christina Back.

KONTAKT OCH INFORMATION
Christina Back 0761-169883, 010-1034205, Christina.Back@liu.se

Avhandling: The Legal Process in Child Sexual Abuse – Difficulties in confirming evidence and providing support [Ref 2] av Christina Back. Linköping university medical dissertations No.1338. Avhandlingen läggs fram vid disputation fredag 7 december 2012 kl 13.00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Karin Anna Petersen, Universitetet i Bergen, Norge.

De flesta barn har inte problem till följd av mängden internetanvändande. Det är ett av resultaten som forskare kommit fram till i EU Kids Online, ett europeiskt forskningsprojekt som har undersökt barns internetvanor i tjugofem länder. Studien i Sverige har letts av professor Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola.

– Barn 9-16 år i Sverige använder internet i genomsnitt närmare två timmar om dagen och en del barn mycket längre. Men det finns inget som tyder på att mycket internetanvändande får negativa konsekvenser för de flesta barn. Det är ett fåtal som har problem och kan sägas använda internet överdrivet eller problematiskt mycket, säger Cecilia von Feilitzen, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola, som har lett den svenska delstudien i det EU-finansierade forskningsprojektet EU Kids Online.

Barn i åldrarna 11-16 år har fått frågor om de bland annat har låtit bli att sova eller äta på grund av internet, eller om de har umgåtts mindre med vänner eller familj, eller struntat i att göra till exempel läxorna för att i stället surfa på nätet.

– Det är få barn som svarar ja på alla dessa och liknande frågor, cirka en procent. Det kan röra sig om sex tusen 11-16-åringar i Sverige som därmed enligt EU Kids Online är i riskzonen för problematisk internetanvändning. De barn som har ett problematiskt förhållningssätt till internet uppgav också oftare än andra att de har känslomässiga problem eller att de var mer sensationssökande.

– Det är inte bra om användandet av internet får konsekvenser för till exempel skola eller socialt liv. Men det är inte så vanligt. Även om barn i Sverige använder internet mycket är inte det automatiskt ett problem.

Nyfikenhet inför sidor om självmord, självskador, droger och anorexi
Om barn använder internet i stor utsträckning löper de dock större risk att stöta på sådant som kan upplevas som obehagligt på internet, exempelvis pornografi, våld eller hat.

I EU Kids Online har man sett att många barn i åldrarna 11-16 år aktivt letar upp eller ofrivilligt stöter på webbplatser om självmord, droger, om att göra sig illa fysiskt eller hur man gör för att bli mycket smal.

– Föräldrar underskattar ofta att barn har kollat upp information om de här frågorna. De flesta föräldrar är stöttande men har ibland svårt att följa med i vad som händer.

Men barn har också egna taktiker för att undvika sådant som de blir besvärade av.

– De lär sig att undvika riskerna och kan till exempel blockera meddelanden som de får från användare som upplevs som obehagliga, eller att undvika sådant som de har råkat gå in på förut.

Cecilia von Feilitzen tror dock inte att man kan skydda barn helt från obehagliga upplevelser på internet.

– Det bästa skyddet är att föra en dialog med barnen och stötta dem i deras användning och våga fråga. Det är mer effektivt än att ha särskilda filter eller spärrar.

– Det är inte farligt att använda internet mycket. Men får barnen svårt att sköta skola och sitt sociala liv samtidigt som de använder internet mycket ska man söka professionell hjälp, menar Cecilia von Feilitzen.

Önskemål om mer stöd från skolan
En intressant aspekt som framkom i den svenska studien är att både föräldrar och barn anger att de gärna skulle vilja ha mer information och vägledning från skolan när det gäller internet.

– Det behövs mer utbildning om till exempel hur man kan bedöma om information är falsk eller sann på internet. Det finns inget direktiv till skolan som det är i dag, men det kanske skulle kunna vara något att bygga vidare på, säger Cecilia von Feilitzen.

KONTAKT
Kontakta Cecilia von Feilitzen, professor i Medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola. E-post cecilia.von.feilitze@sh.se Telefon: 08-608 48 58.

FAKTA EU KIDS ONLINE
Studien omfattar tusen barn och deras föräldrar i vardera tjugofem europeiska länder. Resultaten från den svenska studien har publicerats i en svensk och flera olika europeiska delrapporter, varav den sista kom under hösten 2012. Den fokuserar på problematiskt internetanvändande hos barn i åldrarna 9-16. Vissa av frågorna har dock bara ställts till 11-16-åringarna. Projektet har finansierats av EU och genomförts av ett internationellt nätverk lett av London School of Economics.

– Främst samarbetade svenska företag med utrikesdepartementet och regeringens utlandsavdelningar och kommissioner samt företagens intresseorganisation Sveriges Allmänna Exportförening, men det byggdes även personliga nätverk mellan myndigheterna, organisationerna och de enskilda företagen säger Ahmad Hussein, Umeå universitet. 

Under 1930-talet fungerade Libanon genom sin handelstradition och sina starka band till både Västeuropa och Mellanöstern som en inkörsport till de större marknaderna i regionen. På grund av Libanons transithandel med Mellanöstern och avvecklandet av den franska och brittiska överhögheten i området ökade de svenska företagens intresse för landet efter andra världskriget. Samtidigt var landet präglat av stor inre politisk instabilitet. Libanon påverkades även av händelseutvecklingen i de omgivande staterna, det kalla kriget och supermakternas närvaro i regionen.

Vid sidan av den politiska instabiliteten försvårade svenskarnas bristande kunskaper om Mellanösterns marknader och företagskulturer möjligheten att bygga kontaktnät i Libanon. Utvecklingen av handelsförbindelser i en politisk-ekonomisk känslig region ledde till ett stort behov av specifik kunskap.

– Eftersom företagens etableringsförsök ofta var kortvariga, kom intresseorganisationerna och främst de svenska myndigheterna med UD i spetsen att svara för kontinuitet och erfarenhet av den svenska handeln i Libanon.

Ett exempel är LM Ericssons etablering i Libanon i början av 1950-talet, som skedde i hård konkurrens med franska, amerikanska och japanska bolag. Draghjälp från svenska UD och Sveriges Allmänna Exportförening var därför särskilt viktig i början av marknadsetableringen, när LM Ericsson riskerade att missgynnas i ett från affärssynpunkt mycket betydelsefullt anbudsförfarande.

– Förmågan att skapa stabila och pålitliga nätverk i den libanesiska statsapparaten var lika viktiga som att tillhandahålla konkurrenskraftiga produkter. Fram till inbördeskriget 1975 bestod därför både LM Ericssons och den svenska statens närvaro i Libanon.

Ahmad Hussein är född 1967 och uppvuxen i Libanon. Han är bosatt i Umeå sedan 1988.

KONTAKT OCH INFORMATION
Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-61520

För mer information, kontakta gärna:
Ahmad Hussein, institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet
E-post: ahmad.hussein@ekhist.umu.se
Telefon: 070-054 77 51, 090-7865280

Den 1 oktober 2009 infördes AM-behörigheten för att få köra moped klass I (”EU-moped”). VTI har på uppdrag av Transportstyrelsen utvärderat vilken effekt AM-behörigheten haft på nyblivna mopedisters insikt om risker.

Sammanfattningsvis noterades ringa effekter av AM-utbildningen på riskbeteenden och attityder till dessa beteenden, samtidigt som utbildningen uppfattades som nyttig av många. En möjlig förklaring är att riskmedvetenhets- och självvärderingsaspekten inte fått genomslag och att fokus fortfarande är på kunskaper och regler trots den nya kursplanen.

Utvärderingen bygger på en webbenkät till personer i åldern 15–24 år som förvärvat förarbevis för moped klass I precis innan den nya behörigheten trädde i kraft, samt en efterstudie som genomfördes ett år senare med en likvärdig grupp, vilken förvärvade AM-behörigheten under september 2010. I det slutliga urvalet ingick 901 personer i förstudien och 946 personer i efterstudien.  

Enkäten behandlade främst ungdomarnas attityder och normer avseende hastighet och alkohol och innehöll två olika scenarier med tydliga beskrivningar som respondenten fick leva sig in i. Den ena situationen handlade om att köra moped i 65 km/tim i tätbebyggt område där hastighetsgränsen var 50 km/tim. Den andra situationen handlade om att köra hem från en fest efter att ha druckit två starköl när klockan närmade sig midnatt. Resultaten visade att inställningen till alkohol och hastighet skilde sig något åt mellan för- och efterstudien.

Ett viktigt syfte med studien var att öka vår förståelse av vad som styr ungdomars risktagande i trafiken. Resultaten visade att de som själva ville köra för fort eller med alkohol i kroppen i högre grad än de andra ansåg att en sådan person var tuff, säker och klok. Däremot ansåg man inte i lika hög grad att denna person var självisk och att han/hon behövde imponera på andra. Bilden av en person som körde för fort var mer positiv än bilden av en person som körde efter två starköl. Studien visade även att de som ville agera på detta sätt kunde identifiera sig med en sådan person. Detta gällde både flickor och pojkar. För flickorna upplevdes dock att köra för fort som ett mindre ”killigt” beteende.

Det som påverkade deras vilja att köra för fort var först och främst om det upplevdes som kul eller inte. En annan viktig faktor var att de kunde identifiera sig med en person som agerade på detta sätt och om de tyckte om en sådan person. Då det gällde alkohol så handlade det även här om identifikation, men även att de tyckte om denna person. I detta fall var föräldrars acceptans viktig och dessa ungdomar upplevde ett visst tryck från kompisar.

– I Sverige råder en bild av Finland och finnar som är ensidig och i värsta fall fördomsfull. Den skulle kunna korrigeras av den rika finska kulturen, som dock ofta är svårtillgänglig av språkliga skäl. Exempelvis har svenska läsare inte på mer än ett halvsekel haft tillgång till den stora traditionen av klassisk finsk lyrik från 1800-och 1900-talet, säger Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och finlandssvensk författare.

Detta vill han nu råda bot på. Han publicerar nu den stora volymen ”Skapa den sol som inte finns. Hundra år av finsk lyrik”, där han tolkat 144 dikter av 18 finska författare till svenska, bland andra nationalförfattaren Aleksis Kivi, traditionens mest uppburne diktare Eino Leino och den fria versens föregångare Katri Vala.

Karakteristiskt för den finska lyriken är enligt Torsten Pettersson en känsloskala som inte väjer för extremer. Här möter läsaren livsextas eller tragik i former som i en svensk tradition lätt kunde uppfattas som överdrivna. I den avslutande litteraturhistoriska studien sätts detta i samband med Finlands dramatiska 1900-talshistoria: ett folk som har upplevt tsarrikets ökande förryskningstryck, oväntad självständighet, inbördeskrig och andra världskrigets härjningar har också i sin vardagliga upplevelse en osedvanlig känslobredd.

–Mot den bakgrunden ger den känslostarka finska lyriken en inblick i det finska folkets mentalitet – formad av många dramatiska upplevelser som grannarna i väst inte delar, säger Torsten Pettersson.

Boken ges ut i Sverige av förlaget Artos/Norma och i Finland av Schildts & Söderströms.

KONTAKT
Kontakta gärna Torsten Pettersson på tel: tel. 018-471 29 56 (arb),  018-50 19 59 (hem) eller torsten.pettersson@littvet.uu.se  

Ungefär 273 000 arbetssökande deltog 2009–2011 i jobbcoachning till en kostnad av cirka 2,6 miljarder. Utbudet av coacher har varit stort och ungefär sju av tio deltagare är nöjda.

– Deltagarna har fler aktiviteter, mer handledning och är nöjdare än arbets­sökande som inte deltar, säger Jonas Thelander. De som haft en coach hos en kompletterande privat aktör gör mer och är nöjdare än dem som haft en coach hos Arbetsförmedlingen.

Resultaten pekar på att coachningen förkortar arbetslösheten med 1–2 veckor för kvinnor, personer med mycket korta arbetslöshetstider, eftergymnasialt utbildade och utomnordiskt födda. Ser man till hela gruppen deltagare är effekten mindre. Deltagarna fick framförallt olika tillfälliga anställningar. Insatsens effekter var störst under 2009 och har sedan minskat. Rapport­författarna finner inte att coachningen har hjälpt män, dem som varit arbetslösa under en längre tid eller deltagare över 50 år.

– Jobbcoachningen tycks ge olika resultat beroende på deltagarnas förkunskaper och bakgrund, säger Linus Liljeberg som är en av rapportförfattarna.

Rapportförfattarna finner inte några stora skillnader i effekterna för deltagare hos privata aktörer respektive hos Arbetsförmedlingen.

Jobbcoaching för arbetssökande utanför jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar har funnits sedan 2009. Coachning går att få av kompletterande privata aktörer och av coacher inom Arbetsförmedlingen. Rapportförfattarna har genomfört enkäter och intervjuer med deltagare, coacher och anställda vid Arbetsförmedlingen. De har även matchat deltagare med en jämförelsegrupp och studerat hur många som övergår till arbete samt hur många som flödar tillbaks till förmedlingen under en period av upp till två år.

IFAU-rapport 2012:24 [Ref 1] Vad innebär det att bli coachad? En utvärdering av jobbcoachningen vid Arbetsförmedlingen är skriven av Linus Liljeberg, Sara Martinson och Jonas Thelander på IFAU.

r.

Avhandlingen I all förtrolighet undersöker hur psykisk hälsa framställs i nätbaserade hälsotjänster i Norge och Sverige. Utmaningar för psykiskt hälsoarbete ur ett folkhälsoperspektiv lyfts fram. Nätbaserade hälsotjänster fungerar inte bara som en förlängning av redan befintliga tjänster utan verkar även som självständiga kommunikationskanaler för psykisk hälsa. De används som ”virtuella provrum” där användarna får möjlighet att förklara sina tankar, kring sig själva och sina relationer med andra, för de anställda på hälsotjänsterna.

– Det handlar om att skapa ett virtuellt rum där människor kan få information om, och prova på, olika sätt att förstå sig själv och andra, få förslag på sätt att hantera svåra situationer och få feedback på sådana tankar, berättar Anders Johan Wickstrøm Andersen, som arbetar som lektor vid Universitetet i Agder i Norge.

Hälsotjänster som finns inom psykisk hälsa på nätet kan också fungera som samhällets ”lyssnande öra” och Andersen understryker det ansvar som hälsotjänsterna har; att föra ut insändarnas erfarenheter i samhället genom att offentliggöra anonyma inlägg.

– På så sätt kan de ge styrka åt de marginaliserade röster som finns i de nordiska välfärdsstaterna, menar Andersen.

Undersökningen visar att det är stor variation när det gäller profilen på de olika nätbaserade hälsotjänsterna, förväntningarna från användarna och innehållet i inläggen. Andersen menar att det finns outnyttjade möjligheter i användandet av internet, särskilt när det gäller psykisk hälsa. Människor sparar tid, pengar och värdesätter dessutom anonymiteten som erbjuds på nätet.

– Denna form av ansiktslösa kommunikation blir värdefull eftersom tjänsterna blir mer tillgängliga, säger Andersen.

Avhandlingen visar att frågor kring psykisk hälsa i första hand handlar om relationer mellan människor. Människors psykiska hälsa verkar vara beroende av erkännande från andra.

– Innehållet i inläggen påvisar människors sårbarhet och vårt beroende av varandra, menar Andersen.

Det oroar honom dock att svaren från de hälsobaserade tjänsterna dominerades av individualiserade tolkningar, vilket bidrar till att man lägger över ansvaret för en socialt skapad ohälsa på den enskilda individen. Frågor om psykisk hälsa är tätt sammanlänkade med sociala och kulturella förhållanden.

– Om man gör den enskilda individen ansvarig döljer man den socialt skapade ohälsan och det politiska ansvaret, säger Andersen.

FriendlyReader är resultatet av ett nyligen avslutat forskningsprojekt, en fullt användbar tjänst i form av en mjukvara, fritt tillgänglig via forskningsprojektets hemsida, såväl i webbversion som nedladdningsbar till egna datorn.

Forskningsprojektet har finansierats av Post och Telestyrelsen genom regeringsuppdraget Digital delaktighet. Alla medborgare ska kunna tillgodogöra sig information på nätet, oavsett om man ser dåligt, har annat modersmål än svenska eller har andra typer av läs- och skrivsvårigheter.

FriendlyReader är enkel att använda. Den text man vill sammanfatta kopieras in i ett fönster och med musen kortar man sedan ner texten till önskad längd. Stilen kan göras olika stor och en markering läggas över raden för ökad läsbarhet. Ju mer man kortar, desto mindre innehåll finns givetvis kvar. Håller man musen över svåra ord föreslår programmet synonymer.

– Vi arbetar på många vis för att sprida kunskapen om FriendlyReader och hoppas att tjänsten också i en snar framtid ska finnas som mobilapp, säger Arne Jönsson.

För att sammanfatta texter så snabbt och bra som möjligt utnyttjar forskarna samma teknik som Google använder för att ranka sidor.

En tidigare del i arbetet att förenkla för personer med läs- och skrivsvårigheter är en funktion kallad Webblättläst. Söker du efter något på nätet så rankas sidorna efter vilka som är lättast att läsa. Även Webblättläst finns fritt tillgänglig.

Engagerade i projektet är förutom Arne Jönsson och hans forskargrupp på IDA, även handikappforskare på IBL, Institutionen för Beteendevetenskap och lärande på Linköpings universitet. Forskningen är också knuten Santa Anna IT Research Institute AB.

KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information kontakta professor Arne Jönsson
013 28 17 17 arne.jonsson@liu.se

Här hittar du verktyget:
FriendlyReader