Den nya boken ”Svensk invandringspolitik under 500 år: 1512-2012”, som ger översikt över svensk invandrings- och invandrarpolitik under de senaste fem århundradena, är den enda i sitt slag.

Boken redogör för de regler och regelverk kring invandring som gäller för de som flyttat till och bosatt sig i Sverige och hur dessa regler har förändrats över tid. Boken innehåller alla tongivande reformer och beskriver utvecklingen i lagstiftning och praxis.

– Boken är den första i sitt slag som ger en detaljerad redogörelse av svensk invandringspolitik under de senaste 500 åren, säger författaren Julia Boguslaw, doktorand i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

Boken ska kunna användas som stöd för fortsatt forskning men riktas även till alla som är intresserade av ämnet och som söker allmän information om in- och utvandringen i Sverige genom historien.

Framställningen är både kronologisk och tematisk. Boken inleds med en kronologisk framställning av invandrings- och invandrarpolitiken i Sverige under perioden 1512–2012 som följs av tolv tematiska kapitel som behandlar olika aspekter på invandringen, bl.a. medborgarskapslagstiftning, integrationspolitik och det sociala skyddet för utländska medborgare bosatta i Sverige.

INFORMATION OCH KONTAKT
Julia Boguslaw presenterar boken torsdagen den 6 december kl. 10-12 i Nordensköldsalen, Geovetarhuset, Stockholms universitet.

Julia Boguslaw, doktorand i nationalekonomi och verksam vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, tfn 073-531 52 35, e-post julia.boguslaw@sofi.su.se

Ljungbergsfonden står bakom större fleråriga satsningar i länet som bland annat Teknikerjakten, Ung Företagsamhet, Drivhuset och Venture Cup.

Teknikerjakten syftar till att stimulera intresset för teknik och naturvetenskap hos ungdomar och studenter. Satsningen leds av Högskolan i Gävle. I Gävleborg har Ljungbergsfonden tilldelat Teknikerjakten ekonomiskt stöd om 8 miljoner kronor sedan 2008.

Antalet studerande ökar. Satsningen ger resultat. Mellan 2010 och 2012 har antalet gymnasieelever på det tekniska programmet och det naturvetenskapliga med 10 procent vardera, trots sjunkande ungdomskullar. Antalet studenter på tekniska och naturvetenskapliga utbildningar vid Högskolan i Gävle har under samma period ökat med 25 procent.

Det är inte bara Ljungbergsfonden som satsar, hela regionen är engagerad i utvecklingsprojekten. Under 2011 gjorde företag, kommuner och organisationer i Gävleborg samt Högskolan i Gävle insatser i Teknikerjakten och Skogsindustriellt kluster som tillsammans motsvarar ungefär 2 miljoner kronor.

– De medel som Ljungbergsfonden satsar i Gävleborg får en mycket stark utväxling tack vare den goda samverkan som finns i regionen. Det bidrar till att ett mycket glädjande resultat nu kan visas upp, kommenterar Jan Moritz, VD för Ljungbergsfonden.

Styrelsesammanträde. I dag håller Ljungbergsfonden styrelsesammanträde på Högskolan i Gävle. Flera av fondens samarbetspartner kommer att presentera lägesrapporter och resultat. Även nya medel ur fonden kommer att fördelas till fortsatta satsningar.

KONTAKT
Jan Moritz, VD Ljungbergsfonden, 070-534 70 00
Bengt Eriksson, chef Akademin för teknik och miljö, Högskolan i Gävle, 070-695 60 12

De närmaste åren görs stora investeringar på infrastruktur i Sverige, och satsningen på forskning om hållbar utveckling av urban underjordisk infrastruktur ska bidra till ett mer effektivt byggande, med fokus på teknik, ekonomi och miljö.

– Mot bakgrund av pågående och kommande satsningar på infrastruktur under mark i storstäder satsar vi nu gemensamt på att höja kunskapsnivån med målet att ytterligare öka samhällsnyttan, säger Peter Lundman, enhetschef på Trafikverket.

Formas står för cirka 42 miljoner kronor och Trafikverket för 15 miljoner medan branschen skjuter till med motsvarande summa – ett krav för utlysningen – vilket innebär totalt 114 miljoner kronor.

– Ett av kraven i den här utlysningen var att branschen ställde upp med lika mycket som de statliga forskningsfinansiärerna, säger Anna Ledin, Formas huvudsekreterare. Vi ordnade därför ett matchmaking-möte där forskare, berörda myndigheter och branschen diskuterade kunskapsbehov och forskningsuppgifter.  

Av de 38 ansökningar som kommit in, har 14 valts ut för finansiering. Exempel på ämnen som ska studeras är utveckling av geofysiska metoder som ger tredimensionella bilder av berggrund och undermarkskonstruktioner, hur man på ett hållbart sätt kan ta hand om de stora mängder jord- och bergmassor som genereras vid undermarksbyggande, hur grundvattnet påverkar cementbaserade material och stålbultar samt risken för skadliga sättningar i marken till följd av grundvattensänkning.

Denna satsning är resultatet av ett samarbete mellan Formas, Trafikverket, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond (SBUF), Statens Geotekniska Institut (SGI) och Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo) inom hållbart undermarksbyggande och förvaltning av undermarksanläggningar i stadsmiljö med fokus på geologiska frågor.

KONTAKT
Anna Ledin, Huvudsekreterare Forskningsrådet Formas, anna.ledin@formas.se, 0703-23 40 15
Peter Lundman, enhetschef, Trafikverket, peter.lundman@trafikverket.se, 0702-44 61 20

I ett nytt stort forskningsprojekt, finansierat av Vinnova och lett av CBI Betonginstitutet, ska forskare och konsulter från ett flertal organisationer och företag under de kommande två åren arbeta tillsammans för att skapa bästa möjliga miljö för gröna ytor i våra städer. Målet är att med minskad resursförbrukning skapa attraktiva och hållbara städer som klarar den ökande urbaniseringen och ett mer nederbördsrikt klimat. VTI är en av huvudaktörerna i de delprojekt som handlar om hårdgjorda ytor och hållbara materialval.

– Grundidén är att skapa markbeläggningar som fungerar bra ihop med vegetationen, samtidigt som de är bärande och reducerar dagvattenmängderna, säger Fredrik Hellman, forskare på VTI, som arbetar i projektet.

– Kort och gott handlar det om att hitta konstruktionslösningar som möjliggör för träd och annan vegetation att växa och må bra i städerna samtidigt som de ska klara krav från trafiken och ha ett lågt underhållsbehov.  

Uthållighet och minimal miljöpåverkan
Även om det övergripande målet med hela projektet är att skapa systemlösningar för att de hårdgjorda markytorna ska fungera över lång tid och leda vattnet rätt på naturliga vägar, stannar det inte där.

– Vi vill dessutom göra det på ett uthålligt sätt med så liten miljöpåverkan som möjligt, gärna genom att återvinna och, eller återanvända produkter. Gröna upphandlingar blir allt vanligare och då behövs också verktyg för hur sådana går till, säger Fredrik Hellman.

Även hållbarhetsaspekten vad gäller ekonomi kommer att beaktas i projektet.

Grå-gröna systemlösningar för hållbara städer
Projektet går under namnet Grå-gröna systemlösningar för hållbara städer. Deltagande partners är förutom VTI och CBI Betonginstitutet även SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, NCC, ShBygg, CEC Design, Sveriges Stenindustriförbund, JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, SLU – Sveriges lantbruksuniversitet, Trafikkontoret vid Stockholms stad, Sweco, Benders, Starka, Cementa, Hasselfors Garden, Viös, MinBas, landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson, Pipelife, SLU:s tankesmedja Movium för hållbar stadsutveckling, Växjö Kommun, Jönköpings Kommun och Malmö Stad.

KONTAKT OCH INFORMATION
Finansieringen från Vinnova uppgår till närmare 10 miljoner SEK och projektet beräknas att vara avslutat under 2014.

Fredrik Hellman, forskare, VTI
Tel. 013-20 42 77

I rapporten har man, ur ett konsumentperspektiv, studerat telemarknaderna i Sverige efter regelreformerna 2003. Man har speciellt undersökt hur priser, efterfrågan, klagomål, marknadsandelar och investeringar inom telefoni och bredband utvecklats. Dessutom beskrivs hur regleringen förändrats och utvecklats.

Som en följd av möjligheten att köpa in sig på andras nätverk har nya aktörer kunnat etablera sig på användarmarknaderna. Jämfört med producentmarknaderna är marknadskoncentrationen där därför lägre, men fortfarande är antalet aktörer relativt begränsat. – Koncentrationen på producentmarknaderna är fortfarande hög. Tillgången till infrastruktur i olika betydelser domineras av företag med marknadsandelar som i samtliga fall är över 50 procent och i många fall över 70-80 procent. Det innebät att det finns ett fåtal företag med betydande inflytande på marknaden, säger Roger Pydokke.

Risk för uteblivna investeringar i ny kapacitet
Den nya regleringen kan ha hindrat utvecklingen genom att minska viljan att göra investeringar i ny kapacitet eftersom prisregleringen kan ändra de incitament som annars skulle stimulera investeringar. Detta är också en röd tråd i övergripande analyser som genomförts av den europeiska och svenska telepolitiken.

–  Där pekar man på att investeringar i konkurrerande nät inte kommit till stånd i den omfattning som förväntats. I synnerhet genomförs endast ett begränsat antal kommersiella investeringar i fasta nät. Flera studier pekar på att regleringspolitiken kan ha minskat viljan att genomföra sådana investeringar. Däremot sker en snabb utbyggnad av kapaciteten i mobilnäten, säger Roger Pyddoke.

Två viktiga faktorer kan förklara den begränsade viljan att investera i konkurrerande nät. Den första är att EU-regleringen helt enkelt kan ha överskattat incitamenten att genomföra sådana investerar.

Den andra är att det sätt på vilket bestämmelserna kommit att fungera lett till regleringsosäkerhet genom att en stor del av Post- och telestyrelsens (PTS) beslut överklagats eller undanröjts av förvaltningsdomstolar.

– Den höga andelen överklagade beslut innebar att regleringens effekt försenades kraftigt och om besluten undanröjs blir marknaden i praktiken utan verksam reglering. Denna utveckling ledde först till att regeringen initierade LEK-utredningen (SOU 2006:88) och senare till att olika intressenter argumenterat för att PTS inte hanterar sin beslutsprocess på funktionellt sätt, menar Roger Pydokke.

KONTAKT
Roger Pydokke, forskare, VTI
Tel. 08-555 770 30
 

För att upptäcka livmoderhalscancer undersöks som rutin alla cellförändringar hos kvinnor med hjälp av mikroskoperingsundersökning, så kallad kolposkopi, samt eventuellt vävnadsprover från livmodertappen. Men hos gravida är det svårt att skilja skadliga cellförändringar från normala förändringar kopplade till graviditeten, dessutom kan ingrepp för att avlägsna cellförändringarna under graviditet leda till blödningar och för tidig födsel.

Doktoranden Cecilia Kärrberg har i sin avhandling utvärderat två tester som med högre precision skulle kunna skilja ut de kvinnor som verkligen måste utredas under graviditeten, och vilka som kan vänta med utredning till efter förlossningen. Cecilia Kärrberg har dessutom utvecklat ett system som underlättar bedömningen av livmodertappen hos gravida med cellförändringar, så att vävnadsprov i vissa fall inte behöver utföras.

Avhandlingen visar också att livmoderhalscancer kan utvecklas trots att cellprov tagits tidigare.

– Gravida som inte tagit ett cellprov inom de senaste 2,5 åren bör därför att ta ett nytt cellprov i början av graviditeten, säger Cecilia Kärrberg.

Avhandlingen visar att även om livmoderhalscancer drabbar relativt få gravida kvinnor, är det efter bröstcancer den mest vanliga cancerformen bland gravida. En studie i Västra Götaland och norra Halland under åren 1993 till 2008 upptäckte 15,6 fall av livmoderhalscancer per 100 000 förlossningar.

– Antalet fall livmoderhalscancer bland gravida har inte sjunkit jämfört med studier som gjorts från 1970-talet och framåt, men cancerfallen upptäcks generellt sett tidigare. En tidig cancer kan behandlas under graviditet genom att man tar bort en ytlig del av livmodertappen, och man kan därmed slippa att ta bort livmodern, säger Cecilia Kärrberg.

Enligt Cecilia Kärrbergs avhandling går 33 procent av de cellförändringar som upptäckts under graviditet tillbaka efter graviditeten.

INFORMATION
Avhandlingen Cervical dysplasia and cervical cancer in pregnancy: diagnosis and outcome försvaras vid en disputation den 6 december.

– Motiven till varför man flyttar avgör om man väljer att flytta tillbaka till hemlandet eller stanna i Sverige, vilket kan vara en förklaring till den begränsade migrationen. De som stannar och gifter sig eller flyttar ihop med en svensk partner har en mer begränsad kontakt till hemlandet. I kombination med hur migranterna integreras på arbetsmarknaden och i samhället i stort så påverkar det hur de ”öppnar eller stänger dörrar” för framtida migranter, säger Jenny Olofsson, Umeå universitet. Hon har i en avhandling studerat vilka motiv som finns bakom beslut att flytta till Sverige samt hur social och ekonomisk integration samverkar och tillsammans påverkar ytterligare invandring från Ryssland, Polen, Estland, Lettland och Litauen.

Majoriteten av de östeuropéer som flyttat till Sverige är kvinnor vars huvudsakliga motiv är familjerelaterade. De östeuropeiska männen däremot flyttar framförallt av ekonomiska skäl, till exempel för att söka jobb. Resultaten visar på en relativt svag arbetsmarknadsanknytning, trots en hög utbildningsnivå bland migranterna. Samtidigt har de som varit bosatta i Sverige under en längre tid skapat sig en starkare position än de som nyligen flyttat till Sverige. Majoriteten av migranterna är dock nöjda med sitt flyttbeslut och avser att stanna kvar i Sverige i framtiden.

Det finns även skillnader i hur män och kvinnor upplever samhörighet till Sverige. Kvinnors upplevelser påverkas främst av lokala sociala nätverk medan mäns framförallt påverkas av till exempel vistelsetid i Sverige och språkkunskaper. Kvinnliga migranter etablerar mer omfattande lokala sociala nätverk i Sverige än manliga migranter från Östeuropa.

Samtidigt har motiven och syftena med att flytta till Sverige förändrats över tid. Det har till exempel lett till att antalet högutbildade migranter och inflyttade studenter ökat, och efter EU:s utvidgning 2004 flyttar fler östeuropéer av ekonomiska skäl.

– Detta kan på sikt innebära att fler personer bygger starkare broar mellan länderna och därmed underlättar för framtida migranter att flytta från Östeuropa till Sverige, menar Jenny Olofsson.
Studien baseras på Statistiska centralbyråns registerdata för åren 1986, 1988, 1993, 1996, 1998 och 2003 samt en nationell enkätundersökning genomförd i mars 2009.

KONTAKT:
Jenny Olofsson, Institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet
Telefon: 090-786 70 64 alt 070-2416017
E-post: jenny.olofsson@geography.umu.se

Den detaljerade strukturen av transportsystemets centrala komponent har nu bestämts av forskare vid Stockholms universitet i samarbete med grupper vid University of Oxford i England. Resultaten har publicerats i en artikel i tidskriften Nature.

Levande celler måste kunna transportera proteiner eftersom de behövs på flera olika platser men bara tillverkas i en del av cellen. Vissa proteiner exporteras också ut ur cellen. Processen är viktig för såväl cellens normala funktion som sjukdomsframkallande mekanismer hos bakterier och bioteknologiska tillämpningar.

Det finns olika system för att flytta proteiner över membran, det s.k. Sec-systemet exporterar oveckade proteiner genom att trä dem som ett långt snöre genom en kanal i membranet. Tat-systemet, å andra sidan, exporterar hela färdigveckade proteiner genom membranet. Detta är ett mycket komplicerat problem eftersom de färdiga proteinerna har större diameter och dessutom är olika stora. Trots detta måste transporten ske utan läckage av betydligt mindre molekyler eller joner.

– Det är en fascinerande process som kräver ett dynamiskt transportkomplex som ändrar sammansättning och form som del av sin funktion. Det gör också systemet svårstuderat och projektet har flyttats mellan olika grupper med olika expertis för att lösa de problem som uppstått på vägen, säger docent Martin Högbom som lett den svenska delen av studien vid centrum för Biomembranforskning, institutionen för Biokemi och Biofysik, Stockholms Universitet.

Strukturen av transportkomplexets centrala komponent, TatC, har bestämts med röntgenkristallografi. Från strukturen kan forskarna i detalj beskriva var proteinet som skall transporteras binder och modellera hur de andra ingående komponenterna i transportkomplexet interagerar.

– Vi är fortfarande en bra bit från att förstå hela transportmekanismen i detalj, men en stor bit av pusslet har fallit på plats, säger Martin Högbom.

INFORMATION OCH KONTAKT
Martin Högbom, Centrum för Biomembranforskning, Inst för Biokemi och Biofysik, Stockholms universitet, tfn 08-16 21 10, e-post hogbom@dbb.su.se

Martin Högbom är en av fem unga framgångsrika forskare som utnämnts till Wallenberg Academy Fellows med placering vid Stockholms universitet.  Läs mer om Fem Wallenberg Academy Fellows till Stockholms universitet

På drygt 30 meters djup kretsar fiskar, kräftor och krabbor runt en kräftbur som forskarna sänkt ner i vattnet. Genom att en videokamera sänkts ner i havet kan den som vill följa livet i havsmiljön.

Livet runt en kräftbur studeras
Fortfarande är mycket oklart i hur marina arter beter sig vid ett fiskeredskap. Men nu kan forskarna följa livet runt kräftburen i realtid och studera organismernas beteende runt kräftburen och hur beteendet skiljer sig beroende på vilket bete som finns inne i buren.

– Förväntningarna är att vi ska kunna ta fram ett ekologiskt och ekonomiskt bättre bete än det som används idag, säger Susanne Eriksson, docent vid Institutionen för biologi och miljövetenskap.

Det här är ett första pilotprojekt som görs med en publik kamera i samarbete med undervattensobservatoriet. Nästa år kommer forskningsprojektet NEPHROPS att samla in kameradata från fler kräftbottnar längs västkusten. Ansvarig för undervattensobservatoriet är forskaren Rutger Rosenberg.

– Det behövs många kompetenser för att ro ett sådant här projekt i hamn; det krävs både elektriker och tekniker för att det ska fungera, säger Rutger Rosenberg, forskare vid Institutionen för biologi och miljövetenskap.

Allmänheten bjuds in att delta
Kablar med elkraft och fiberoptik har dragits till ett teknik-hus som är byggt på en ö (Blåbergsholmen) utanför Kristineberg, och bilderna sänds därifrån ut i världen via nätet. För närvarande finns flera kameror ute som filmar på olika djup, men det är runt kräftburen som aktiviteten är som livligast.

– Om någon som tittar på nätet ser något ovanligt får de gärna kontakta oss. Fler ser mer än en, och alla observationer som sticker ut hjälper oss i nästa steg av undersökningen, säger Susanne Eriksson.

Det finns två huvudsyften med att sätta ut kameror på havsbotten.

– Det ena är att kunna driva olika forskningsprojekt där vi kan se vad som händer i realtid under längre tider och i naturlig miljö. Det andra är att ge intresserad allmänhet möjlighet att se vad som sker på havsbotten, säger Rutger Rosenberg.

Strävar efter naturlig miljö
Kräftburen sitter på en ram som man sänker ner i vattnet och det finns en ställning som håller kameran och lampan med vita lysdioder. Forskaren Anette Ungfors var med när kameran monterades.
  
– Nu är det ett vitt ljus men vi ska dämpa det med ett rött filter. Ljus med våglängder i det röda spektrumet uppfattas inte av kräftdjur vilket innebär att de inte blir störda i samma grad. Nu är det lite för mycket fisk och krabbor runt buren, vi vill dämpa ljuset så att det blir mer naturligt för kräftorna.  Allra bäst skulle vara att använda infrarött ljus, det är något vi jobbar på att lösa, säger marinbiologen Anette Ungfors.

Kräftburen halas upp när det nya filtret ska sättas på. Då märks också de kräftor och krabbor som hamnat i buren för att forskarna ska ha möjlighet att känna igen dem.

– Vi vill se om de går in i buren igen eller om det är nya individer som hamnar i kräftburen. Kanske kan man till och med se organismernas nummer på live-sändningen från kameran, säger Anette Ungfors.

Se livet i havet live på nätet (kamera4):
http://uw-observatory.loven.gu.se/uw4.shtml

Goran Basic har studerat varför projektet ”Motverka våld och gäng” som år 2006 fick 230 miljoner kronor av regeringen misslyckades. Projektet var ett samarbete mellan Statens Institutionsstyrelse, (SIS) och socialtjänsten. Det skulle förbättra insatserna för yngre ungdomar i kriminalitet och missbruk. Bland annat skulle en samordnare tillsättas i varje specifikt fall för att föra ungdomens talan och koordinera myndigheternas insatser. Men de positiva resultaten uteblev. Tvärtom ökade antalet placeringar på institution med 40 procent.

Enligt Goran Basic, som bygger sin studie på närmare 150 intervjuer och 120 observationstillfällen, så beror misslyckandet på strider och konflikter mellan medverkande myndigheter.

– Kan man inte samarbeta så är det självklart att det blir noll effekt för klienten, säger han.

Konflikterna handlade om allt från administrativa detaljer och vem som skulle vara mötesordförande till arbetsmetoder och planering för ungdomen.

Samordnarrollen var också källa till många konflikter eftersom personalen från socialtjänsten kände sig kontrollerad. Inte heller förde samordnarna ungdomarnas talan så som det var tänkt från början. Istället intog de en passiv, administrativ roll och det gick ofta flera månader mellan mötena med klienten.

– Det finns en stor handlingsfrihet inom professionella yrken, men man analyserar sällan hur de utövas, säger Goran Basic och pekar på några skäl till samordnarnas passiva hållning: Dels är ungdomarna ofta ”taggiga” och inte särskilt lätta att samarbeta med. Dels uppfattades de samordnare som levde upp till kraven och aktivt förde ungdomarnas talan som besvärliga av övriga samverkansparter.

Goran Basic tycker att det är anmärkningsvärt att ett projekt som ska hjälpa utsatta ungdomar att komma på fötter misslyckas på grund av myndigheters oförmåga att samverka. Men han upprörs också av vad han uppfattar som falsk marknadsföring:

– Man har marknadsfört projektet som framgångsrikt trots att en utvärdering gjord av forskare vid Stockholms universitet visat det rakt motsatta, säger Goran Basic. En anledning till detta är förstås att man är beroende av Socialtjänstens pengar för att kunna göra placeringar av ungdomar, därför är det förstås besvärligt att medge att satsningen inte gett positiva resultat.

I vården används beröringsmassage, taktil massage, som en komplementerande behandling för att minska stress, oro och ångest. Det är en form av långsam, mjuk massage av huden medan mer traditionell massage också omfattar de underliggande musklerna. Patienter som fått beröringsmassage berättar att de känner sig lugnare och mår bättre. Dessutom har blodtrycket samt hjärt- och andningsfrekvenserna sjunkit i samband med beröringsmassage, vilket tyder på positiva effekter på både känsloupplevelsen och kroppens stressreaktioner. Tidigare forskning inom området har inte kunnat förklara hur dessa effekter uppstår. Syftet med avhandlingen var därför att närmare utvärdera effekterna av beröringsmassage.

Resultaten från de fyra delstudierna tyder på att mänsklig beröring i form av massage aktiverar ett specifikt hjärnområde som är kopplat till glädje och välbehag, ett fynd som också stämmer med att beröringsmassage upplevs som belönande och behaglig. Det aktuella hjärnområdet är involverat i regleringen av känslor, har ett stort antal morfinreceptorer och aktiveras vid kroppens egen frisättning av endorfin. I avhandlingen utvärderades beröringsmassage på patienter som genomgått en stor operation. Hos dem minskade ångestnivåerna av beröringsmassage. Hos friska individer som fick beröringsmassage minskade aktiviteten i stressystemet.

Slutsatsen i avhandlingen är att beröringsmassage verkar vara ett bra komplement till sedvanlig behandling i syfte att minska stress och ångest hos patienter.

Högt blodtryck är en välkänd riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom. Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu i en studie på 4 000 patienter visa att fetmakirurgi genom så kallad gastric bypass ger en sänkning av blodtrycket, som är bestående så länge som tio år efter operationen.

– Vi vet sedan tidigare studier att fetmakirurgi sänker blodtrycket under de första åren efter operation, eftersom blodtrycket är kopplat till kroppsvikten. Men vår studie, som är den första som delat upp patienter efter olika operationstyper, visar att det bara är gastric bypass-ingreppet som ger en tydlig långtidseffekt, säger professor Lena Carlsson, ledare för SOS-studien vid Sahlgrenska akademin:

– Medan patienter som fått ett åtstramande band över magsäcken hade återgått till nästan samma blodtrycksnivå som innan operationen, hade patienter som genomgått en gastric bypass-operation fortfarande sänkt blodtryck tio år efter ingreppet.

Enligt Göteborgsforskarna beror blodtryckssänkningen troligen på att operationen har en vätskedrivande effekt.

– Vi ser att patienter som genomgår gastric bypass får ökade urinvolymer på ett sätt som liknar effekten av de vätskedrivande mediciner som används för att sänka blodtrycket. Orsaken är sannolikt att när maten hamnar direkt i tunntarmen skickas signaler till njurarna, som ser till att urinvolymen ökar, säger professor Lars Fändriks som lett arbetet med den nya studien.

En överraskande upptäckt är att effekten på blodtycket inträder trots att patienter som genomgår gastric bypass-operationer äter mer salt.

– Vår studie visar att gastric bypass-patienten varje dygn konsumerar drygt ett gram mer salt än de bandopererade patienterna, troligen för att saltaptiten ökar när magtarmkanalens anatomi förändras. Det här stämmer inte med den allmänna uppfattningen om att salt mat ger högre blodtryck, och är något som bör studeras närmare, säger professor Lars Fändriks.

Artikeln “Gastric bypass surgery is followed by lowered blood pressure and increased diuresis – long term results from the Swedish obese subjects (SOS) study” publiceras i PLOS ONE den 29 november.

FAKTA FETMAKIRURGI
Fetmakirurgi (bariatrisk kirurgi) är idag den enda vetenskapligt bevisade behandlingsmetod som hos flertalet patienter ger en markant och bestående viktminskning och mindre risk för hjärtkärlsjukdom. Fetmakirurgi innebär en magtarmoperation som reducerar födointaget och/eller tarmens upptag av näring.

Idag genomförs huvudsakligen två typer av fetmakirurgiska ingrepp: bandoperation som förminskar magsäcken, eller gastric bypass där magsäck och tolvfingertarm kopplas bort så att födan skickas direkt till tunntarmen. I Sverige utförs drygt 9 000 fetmaoperationer per år, varav nästan alla är av typen gastric bypass.

FAKTA SOS-STUDIEN
Swedish Obese Subjects, SOS, är en av världens största studier om fetmabehandling. Resultaten som producerats inom studien har bidragit till att fetmakirurgin i Sverige utvecklats från några hundra operationer per år 1987 till närmare 10 000 operationer under 2011. Under 2012 har forskarna publicerat flera internationellt uppmärksammade rapporter som visat att fetmakirurgi förhindrar diabetes, hjärtkärlsjukdom och minskar risken för tidig död.

Afrikansk sömnsjuka (Trypanosomiasis) orsakas av parasiten Trypanosoma brucei, som sprids av Tsetseflugan och orsakar cirka 30 000 dödsfall per år. Via tsetse-flugans stick infekterar parasiten blod- och lymfsystemet och så småningom det centrala nervsystemet hos människor, vilket leder till döden. Trypanosoma brucei cystein proteas cathepsin B (TrCatB) är ett protein som identifierats som potentiellt mål för framtida läkemedel mot sömnsjuka. Kunskapen om strukturen hos den aktiva formen av detta protein har dock hittills varit otillräcklig för att kunna utveckla effektiva läkemedel.

Nu har samma team med forskare från bland annat Stanford, Hamburg och Uppsala universitet lyckats bestämma atomstrukturen hos den naturliga formen av proteinet TbCatB, vilket öppnar för utvecklandet av nya potenta läkemedel. Metoden som används kombinerar proteinkristallografi och röntgenlaser och gör strukturbestämning baserad på väldigt små, nanometerstora, kristaller möjlig. Utvecklingen av tekniken beskrevs av samma forskarlag i Science i juni 2012 .

Röntgenlaser ger extremt korta och starka röntgenpulser, vilket gör att provet kan utsättas för stråldoser som är tusen gånger större än den maximala tillåtna stråldosen vid ett vanligt synkrotronexperiment. Signalen blir då mycket starkare vilket möjliggör att även små prover kan undersökas i hög upplösning. Detta har i sin tur möjliggjort användandet av proteinkristaller skapade inuti celler, dvs. i sin naturliga miljö, vilket använts i den aktuella studien för att generera TbCatB kristallerna.

–  Resultaten är inte bara ett framsteg som öppnar för nya spännande metoder för strukturbestämning av proteiner, utan har även viktiga biologiska implikationer genom att strukturen avslöjar funktionen hos den naturliga formen av TbCatB, säger Nicusor Timneanu, forskare i molekylär biofysik vid Uppsala universitet.

–  Ett proteins tredimensionella struktur är oerhört viktig för att läkemedelsutveckling ska bli så effektiv som möjligt. Vår metod kommer att kunna användas för liknande studier av andra proteiner, säger forskarkollegan Carl Caleman, som kommit till Uppsala från Hamburg för att bygga upp sin framgångsrika forskning här.

Studien i Science Express har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet.

KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta Nicusor Timneanu, institutionen för cell- och molekylärbiologi,  tel: 018-471 44 51, 070-425 09 26, nicusor.timneanu@icm.uu.se eller Carl Caleman institutionen för fysik och astronomi, tel: 018 471 36 11, carl.caleman@physics.uu.se

I en krissituation är det viktigt att kommunikationen fungerar för att göra det möjligt att informera allmänheten och hitta effektiva lösningar på problem.

– Varje krissituation har givetvis sina speciella omständigheter och det finns inte en mall för ett lyckat agerande men man kan lära av tidigare erfarenheter och skapa en repertoar av möjliga förhållningssätt, säger professor Brigitte Mral, som, tillsammans med Marie Gelang, leder arbetet inom retorikämnet vid Örebro universitet. Centrumbildningen sker i samarbete med forskare från medie- och kommunikationsvetenskapen.

Öka samhällets säkerhet
Centrum för kriskommunikation har som målsättning att öka samhällets säkerhet och då räcker det inte att forska och presentera resultaten för en liten krets av forskare, utan resultaten måste spridas i samhället.

– Vi kommer att utveckla uppdragsutbildningar och coachning samt erbjuda krisövningar och utvärderingar. Målet är att med hjälp av verktyg som bland annat retoriken erbjuder skapa en större medvetenhet och förmåga hos olika myndigheter och andra aktörer att kommunicera snabbt, korrekt och samordnat för att klara av olika pressade situationers krav.
Brigitte Mral betonar att det i krislägen gäller att ha övat upp förmågan att, om möjligt, förutsättningslöst och systematiserat inventera en situations alla tänkbara sidor och inte låsa sig vid de enkla förklaringarna.

I morgon möts ett femtiotal forskare från hela världen för att diskutera och hitta former för såväl tvärvetenskapliga som internationella samarbeten. Fyra internationellt framstående forskare kommer att hålla offentliga föreläsningar under fredagen: Timothy Coombs, Sherry J. Holladay. Winni Johansen och Finn Frandsen.

KONTAKT OCH INFORMATION
Brigitte Mral: 070 330 35 95

Miljontals människor i världen är blinda på grund av sjukdom eller skada i näthinnan. Ett sätt att reparera näthinnan och därigenom synen, skulle kunna vara genom att använda ögats egna stamcellslika celler. På Institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet har doktoranden Henrik Ring studerat faktorer som förbättrar förståelsen för hur specifika celler kan produceras från omogna näthinneceller.

Ett sätt att reparera en skadad näthinna är att ersätta skadade eller döda celler genom ögats egna omogna stamcellslika celler. För att det ska ske framgångsrikt, krävs kunskap om hur dessa stamcellslika celler delar sig och producerar nya specifika näthinneceller.

Henrik Ring har i sin avhandling fokuserat på att hitta och karakterisera faktorer som reglerar celldelning och cellspecificering hos omogna näthinneceller, för att bidra med kunskap om hur de omogna cellerna kan användas för att laga en skadad näthinna.

Det viktigaste resultatet i avhandlingen är att gammaaminosmörsyra, så kallad GABA, understödjer celldelningen av de omogna näthinnecellerna. Cellernas kalciumnivåer påverkas av GABA och en hämning av GABA gör att cellerna drabbas av låg kalciumhalt vilket leder till utebliven celldelning.

Avhandlingen visar vidare att de stamcellslika Müllercellerna i näthinnan kan delas in i två grupper baserat på uttryck av en gen kallad Pax2. Det intressanta med detta är att grupperna kan ha olika kapaciteter att laga näthinnan då Pax2 verkar motverka att Müllercellerna blir nervceller och istället främjar att cellerna vidhålls som Müllerceller.

Slutligen beskriver avhandlingen att uttryck av en annan gen, FoxN4, leder till cellspecifikation av omogna näthinneceller. Genom att överuttrycka FoxN4 i den utvecklade näthinnan omvandlades de omogna cellerna till specifika näthinneceller.

– Våra resultat ökar förståelsen och därmed möjligheterna att göra specifika celler från omogna näthinneceller. Vi visar att olika källor för de omogna näthinnecellerna har olika potential att dela sig och vi har identifierat flera viktiga faktorer som är av betydelse för när man vill amplifiera upp och få fler av de omogna näthinnecellerna, säger Henrik Ring.

Avhandlingens titel är ”Characterization of retinal progenitor cells. Focus on proliferation and the GABAA receptor system”. Avhandlingen försvaras torsdagen den 13 december.

KONTAKT OCH INFORMATION
Henrik Ring, doktorand vid institutionen för neurovetenskap, tel: 018-471 4942, 0730-570877, e-post: mailto:henrik.ring@neuro.uu.se eller professor Finn Hallböök, 018-471 4944, 0730-417150, e-post: mailto:finn.hallbook@neuro.uu.se eller Cecilia Yates, informatör vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 0704-334801, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se

Istället för att som idag utgå från en kiselplatta eller annat substrat, har forskare låtit strukturerna växa fram ur fritt svävande guldnanopartiklar i en strömmande gas.

Bakom upptäckten står Lars Samuelson, professor i halvledarfysik vid Lunds Tekniska Högskola och chef för Lunds universitets Nanometerkonsortium. Om två till fyra år tror han att tekniken är mogen för att kommersialiseras. En prototyp för solceller beräknas finnas klar om två år.

– När jag först kastade fram idén att strunta i substraten sa folk omkring mig att ”du är inte klok, Lars, det kan ju inte fungera”. När vi sedan testade principen i en av våra ombyggda ugnar på 400 grader C kunde vi inte drömma om sådana här bra resultat, berättar han.

– Den bärande tanken var alltså att istället låta nanopartiklar av guld fungera som substrat från vilka halvledaren växer. Det betyder att de accepterade koncepten verkligen vändes upp och ner!

Sedan dess har tekniken förfinats, patent har skrivits och ytterligare studier gjorts. I artikeln i Nature visar forskarna bland annat hur man kan kontrollera växten med hjälp av temperatur, tid och storlek på guldnanopartiklarna.

Man har även nyligen byggt en prototypmaskin med en specialbyggd ugn. Genom att ha flera ugnar efter varandra räknar forskarna med att man kan ”baka” vidare nanotrådarna, som strukturerna kallas, och därmed stegvis få fler flera varianter, såsom pn-dioder.

En ytterligare fördel med tekniken är att man slipper kostnaden för dyra halvledarplattor.

– Dessutom är processen inte bara extremt snabb utan även kontinuerlig. Traditionell tillverkning på substrat är batch-baserade och görs i omgångar och därför inte alls lika tidseffektiv, tillägger Lars Samuelson.

Just nu arbetar forskarna med att utveckla ett bra sätt att fånga upp nanotrådarna, och få dem ordna sig på ett bra sätt, på en vald yta. Det kan vara glas, stål eller något annat material som passar för ändamålet.

Anledningen till att ingen har provat den här metoden tidigare, tror Lars Samuelson beror på att dagens metod är så grundläggande och självklar. Sådant tenderar att vara svårt att ifrågasätta.
Men så har också lundaforskarna ett försprång tack vare sin parallella forskning som bygger på ett nytänkande inom tillverkning av nanotrådar på halvledarplattor, kallad epitaxi – den nya har forskarna följaktligen valt att kalla aerotaxi. Istället för att för att som tidigare skulptera motsvarande strukturer ur kisel eller annat halvledande material låter man istället strukturen växa fram, atomlager för atomlager, genom styrd självorganisation.

Man talar alltså om nanotrådar, eller nanopinnar. Genombrottet för dessa halvledande strukturer kom år 2002 och forskas främst om vid universiteten i Lund, Berkeley och Harvard. Lundaforskarnas specialitet är att utveckla trådarnas fysikaliska och elektriska egenskaper – till gagn för resurssnålare och bättre transistorer, solceller, lysdioder, batterier annan elektrisk utrustning som numera är en integrerad del av våra liv.

Läs artikeln “Continuous gas-phase synthesis of nanowires with tuneable properties” genom att fylla i ” 10.1038/nature11652 ” här http://dx.doi.org/ .
Artikelförfattare utöver Lars Samuelson är Magnus Heurlin, Martin Magnusson, David Lindgren, Martin Ek, Reine Wallenberg och Knut Deppert, samtliga verksamma vid Lunds Tekniska Högskola vid Lunds universitet, förutom Martin Magnusson, som jobbar på uppstartsföretaget Sol Voltaics AB.

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Vinnova.

KONTAKT OCH INFORMATION
Lars Samuelson, 046-222 76 79, 070-317 76 79, Lars.Samuelson@ftf.lth.se  
Lunds universitets Nanometerkonsortium, nmC@LU: www.nano.lth.se.

Halvledare är material som varken leder ström lika bra som metaller, eller hindrar den lika effektivt som en isolator. Kisel och germanium är två exempel. Det kanske inte låter så bra, men är i själva verket alldeles förträffligt. Orsaken är att vi kan påverka deras ledningsförmåga genom att till exempel introducera främmande störatomer, så kallad dopning. Ifall material med olika typer av dopning kombineras kan man i sin tur tillverka t.ex. transistorer, solceller eller lysdioder.