Reningsverken har svårt att stoppa läkemedelssubstanser från att släppas ut i vattendrag, vilket är ett allvarligt problem – se faktaruta nedan.
Ett sätt att få bort föroreningar från vatten är att använda porösa material som beter sig som svampar. Forskare vid Stockholms universitet har nu testat ett sådant material i kommunal avloppsvatten för att se om materialet kan fånga in läkemedelsrester.
Molekyl från frukt och bär
Det handlar närmare bestämt om så kallade metallorganiska ramverksföreningar, en typ av nanoporöst material som är gjort av metalljoner och organiska molekyler och innehåller kanaler och tomrum i nanostorlek.
De flesta metallorganiska ramverksföreningar är gjorda av syntetiska molekyler men forskarna har utvecklat ett nytt material genom att använda en molekyl från växtriket, ellagsyra. Ellagsyra är en av de huvudsakliga beståndsdelarna i de naturligt förekommande polyfenoler som kallas tanniner – vanliga i frukt, bär, nötter och bark.
Tog bort många läkemedelsrester
Forskarna extraherade ellagsyra från granatäppelskal eller trädbark och blandade den sedan med zirkoniumjoner för att skapa ett nytt poröst material som de kallar SU-102.
För att testa egenskaperna hos SU-102 använde forskarna vatten som först renats i ett lokalt avloppsreningsverk för att se om materialet kunde rena vattnet ytterligare.
Det visade sig att SU-102 tog bort många av de läkemedelsrester som avloppsreningsverket inte kunde avlägsna. Förutom att fånga in läkemedelsresterna kan materialet också, enligt forskarna, användas för att bryta ner föroreningarna med hjälp av ljus i en process som kallas fotonedbrytning.
Forskare hoppas på användning
Materialet är nytt och i ett tidigt utvecklingsskede, men forskarna hoppas att det kommer att kunna användas för vattenrening i framtiden.
– Det har varit ett väldigt spännande projekt eftersom vi haft möjlighet att arbeta direkt med vattenprover från ett avloppsreningsverk och visa att vårt material kan komma till användning i en mycket angelägen miljöfråga, säger Erik Svensson Grape, doktorand vid Institutionen för material- och miljökemi vid Stockholms universitet.
Problemen med läkemedelsrester i miljön:
Bild: Anatoliy Gromov, Unsplash.
Ett av de största problemen med läkemedelsrester är att de är stresståliga. Läkemedel är bland annat framtagna för att klara av de sura pH-värdena i magsäcken och kan inte brytas ned på ett snabbt och effektivt sätt i miljön.
I Sverige används mer än 1 000 aktiva substanser i cirka 7 600 olika läkemedel. Utöver det används ungefär lika många l hjälpämnen och även förpackningsmaterial.
Under och efter användning utsöndras de flesta läkemedel ur kroppen via urin och avföring. Avloppssystemen är därför den största spridningsvägen för läkemedelsrester till miljön. Vattenreningsverk är dock inte byggda för att kunna ta emot läkemedlen och idag finns inga lagar som reglerar reningsverkens hantering av läkemedelsrester.
Kunskaperna är överlag bristfälliga vad gäller läkemedelsresters påverkan på djur, människor och miljö. Men en del är känt, exempelvis:
Antibiotika i miljön kan leda till att antibiotikaresistenta bakteriestammar utvecklas. Dessa kan sedan spridas till sjukdomsalstrande bakterier som blir svåra att bekämpa. Antibiotikan kan också få effekter på hela ekosystem i miljön.
Hormoner, exempelvis från p-piller, hämmar fortplantningen hos vattenlevande organismer som fisk och musslor. Hormonstörningar har även observerats hos hanfiskar som feminiserats. Effekterna uppstår redan vid mycket låga halter.
Veterinärläkemedel har i stort sett samma egenskaper som läkemedel för människor. Spridningen är mer lokal eftersom avloppssystemen inte belastas. Medel med antiparasitära och antimikrobiella egenskaper misstänks påverka miljön.
Bild: Ksenia Yakovleva, Unsplash.
Störst problem finns i låglöneländer som Kina och Indien där en stor del av läkemedelstillverkningen sker. På senare år har tillverkningen uppmärksammats på grund av utsläpp som allvarligt påverkar djurs och människors hälsa och miljö.
I en svensk studie fann forskare ett reningsverk i Indien som släppte ut en lång rad läkemedel i nivåer upp till en miljon gånger högre än de som finns i renat, svenskt kommunalt avloppsvatten. Särskilt oroande var höga utsläpp av så kallad bredspektrum-antibiotika som även spridits till grund- och dricksvatten i området.
Andra ämnen som påverkar miljön kan förbjudas, men det gäller inte för läkemedel.
Erik Svensson Grape, doktorand vid Institutionen för material- och miljökemi, Stockholms universitet erik.grape@mmk.su.se
I en ny studie har forskare vid Lunds universitet undersökt jordprover från hela Europa. Proverna har tagits i ett brett spektrum av temperaturer – från cirka 3 minusgrader till 18 plusgrader.
Proverna visade att mikroorganismer i jordar, som bakterier och svampar, är starkt anpassade till sitt lokala klimat för sin tillväxt och andning. Men forskarna kunde överraskande visa att de också klarar av att anpassa sig till temperaturförändringar.
– Trots decennier av vetenskapliga grubblerier har forskare inte kunnat säga om mikroorganismer kan anpassa sig till uppvärmning, och om de gör det, om detta kommer att fungera som negativ eller positiv återkoppling för ytterligare klimatuppvärmning. Vi kan nu slå fast att så är fallet, och att organismerna faktiskt kan försvaga klimatuppvärmningen, säger biologiforskaren Carla Cruz Paredes vid Lunds universitet.
Viktiga för lagring av kol
Studien visar också att grupper av mikroorganismer reagerar olika på uppvärmning. De skiljer sig åt i hur känsliga de är för temperaturförändringar, där bakterier är känsligare än svampar.
Dessutom är mikroorganismernas tillväxt mer känslig för temperaturförändringar än andningshastigheten, den så kallade respirationen. Dessa skillnader i temperaturkänslighet är viktiga för att kunna göra förutsägelser om framtida förluster och lagring av kol, men också hur jorden påverkas av klimatuppvärmning.
– Resultatet av dessa varierande känsligheter för tillväxt och andning vid olika temperaturer, och mellan bakterier och svampar, kommer att påverka kolbalansen mellan jorden och atmosfären, och därmed jordens feedback på klimatuppvärmningen, säger Carla Cruz Paredes.
Nyckelroll för klimatuppvärmning
Studien belyser vikten av att noggrant representera mikroorganismer svar på klimatuppvärmning i modeller för jordens kolhalt. Forskningen visar också att de ekologiska svaren från jordens mikroorganismer kommer att spela en nyckelroll i regleringen av klimatet.
– Klimatuppvärmning är ett av de största hoten mot vår miljö. För att minska global uppvärmning är det nödvändigt att öka markens förmåga att lagra eller binda kol och att minska kolavfallet till atmosfären. Denna studie är ett steg framåt för bättre förutsägelser till FN:s klimatpanels bedömningar, säger Carla Cruz Paredes.
En autismdiagnos kan ställas först när barn är runt två till tre år gamla. Men Terje Falck-Ytter, professor i psykologi, har visat att barn som får diagnosen autism långt före dess verkar tolka sin omgivning lite annorlunda jämfört med andra barn. Det rör sig om subtila skillnader, inget som är möjligt att avgöra på egen hand i en vardaglig situation.
− En första tanke skulle kunna vara att det är lätt att se vilka spädbarn som kommer få autism. Men det är det inte. De följer andras blick och tittar på ansikten ungefär som andra barn, säger Terje Falck-Ytter.
Syns vid fem månader
Däremot syns tydliga skillnader när forskarna jämför grupper av barn med varandra. Tidigare resultat från denna forskning finns att läsa om här.
I mars 2023 publicerade Terje Falck-Ytter och forskarkollegor en studie som visade att barn som senare konstateras uppfylla kriterierna för autism redan vid fem månaders ålder tolkar visuell information på sitt eget sätt.
Bebisarna i studien fick titta på en skärm med prickar som rörde sig i oreda för att sedan bilda olika mönster. Under tiden hade barnen på sig en mössa som mätte deras hjärnaktivitet. När barnen tittade på komplexa mönster kunde forskarna se att hjärnaktiviteten såg annorlunda ut hos de som senare konstaterades ha symptom på autism.
Inte lika intresserade av kontakt
I tidigare studier har forskarna också observerat skillnader genom att undersöka barns ögonrörelser och pupiller. De har till exempel studerat hur tio månader gamla bebisar reagerat på att en lampa börjat blinka bredvid en vuxen person mittemot utan att personen verkat se det. De flesta barn försökte påkalla den vuxnas uppmärksamhet med blicken, men bebisarna som senare fick en autismdiagnos verkade inte vara lika intresserade av denna kommunikation.
− Vi ville studera hur de försökte initiera interaktion med den andra personen, vilket tros återspegla deras sociala motivation. Vad vi kunde se var att de tittade mindre fram och tillbaka jämfört med barnen som senare inte utvecklade autism.
Större reaktion på ljud
I ett annat experiment har forskarna också sett vissa skillnader i hur barnen intresserar sig för bakgrundsljud.
− Barn som senare konstaterades ha autism reagerade mer på icke-sociala ljud i bakgrunden. Pupillerna utvidgades mer, de går igång på den här typen av bakgrundsljud. Till exempel ljud som hörs i ett kök, säger Terje Falck-Ytter.
Lättare att se detaljer
Personer med autism fokuserar ofta på detaljer. Det fokuset, som ibland kan vara en styrka, har också framträtt i forskarnas försök med barn. När forskargruppen bad treåringar som fått autismdiagnos att hitta ett kryss i en komplex bild kunde de lokalisera krysset snabbare än barnen som saknade autistiska drag.
Inte svårare med motoriken
Terje Falck-Ytter säger att forskarna trodde att barn med autism skulle ha svårare med motoriken redan som spädbarn. Men när de studerade hur bra bebisar vid tio månaders ålder var på att fånga en boll kunde de inte se skillnader gentemot kontrollgruppen.
Tydlig genetisk faktor
Runt en till två procent av befolkningen har autism. Troligen är det flera hundra gener som tillsammans kan bidra till att man får diagnos, men att varje gen oftast bara ger en liten effekt, enligt Terje Falck-Ytter. Klart är att en tydlig ärftlig faktor finns. Därför har forskarna i sina studier rekryterat familjer där ett barn redan har konstaterats ha autism. Sannolikheten att nästa barn också får diagnosen är då 10−20 procent. Autism är också vanligare hos pojkar.
− Varför det är vanligare bland pojkar än hos flickor vet man inte säkert, men en hypotes är att det är knutet till könshormoner som påverkar sannolikheten för autistisk utveckling olika för pojkar och flickor, säger Terje Falck-Ytter.
Så har forskningen gjorts
Studierna, som har pågått i flera år, är en del av Projekt Småsyskon, ett samarbete mellan Uppsala universitet och KIND, Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet. Forskarna har följt runt 300 barn från fem eller tio månaders ålder fram till tre års ålder. Deltagarna kommer från hela Sverige och har rest med sina familjer till både KIND och Uppsala flera gånger för att delta.
Lättare att förstå vad autism är
Att försöka ringa in vad autism är hos vuxna är en utmaning eftersom människor efter att ha levt med tecknen på autism i många år kan ha egenskaper som bör ses som konsekvenserna av autism snarare än ”autismen i sig”.
− Genom att titta på spädbarn och barn, innan man fått alla de här pålagringarna av komplexitet, är det lättare att förstå vad som är kärnan i det som är autism, säger Terje Falck-Ytter.
Mer kunskap kan ge bättre stöd
Även om forskarna kunnat se att spädbarn som senare får autismdiagnos bearbetar information på ett annat sätt än andra barn finns ännu ingen metod som kan förutsäga utvecklingen för individuella barn innan de är två till tre år gamla.
Med mer kunskap om hur autistiska barn uppfattar och interagerar med sin omgivning skapas dock bättre förutsättningar att anpassa miljöer och underlätta för barn, menar Terje Falck-Ytter.
− Målet är inte att ta bort autismen, den speglar ju generella skillnader i befolkningen som är knutna till både styrkor och svagheter, utan det handlar om att hitta sätt att stödja barnen. Vi vill bidra till att utvecklingen stimuleras så att personen i framtiden kan kommunicera och delta i samhället på det sätt han eller hon vill.
Det är känt sedan tidigare att kvinnor och män reagerar olika på rökning. Kvinnor är till exempel mer sårbara för ärftlighet i samband med rökning och får också fler återfall.
Behandling med nikotinersättning verkar även vara svårare för kvinnor och de löper större risk att utveckla sjukdomar som kopplas till rökning, till exempel hjärtinfarkt och lungcancer.
Men för att ta fram mer individanpassade behandlingar mot rökning behöver forskare veta mer om könsskillnaderna.
Nikotin har direkt effekt
I en ny studie har forskare vid Uppsala universitet undersökt nikotinets påverkan på tio friska kvinnor.
Kvinnorna fick en dos nikotin genom näsan och injicerades samtidigt med ett radioaktivt spårämne som märker en molekyl som binder till enzymet aromatas, ett enzym som ansvarar för syntesen av östrogen.
Genom hjärnskanning med hjälp av magnetresonanstomografi, MR, och positronemissionstomografi, PET, kunde forskarna visualisera både mängden aromatas och var det fanns i hjärnan.
Kan även påverka andra funktioner
Resultaten visar att en engångsdos nikotin måttligt minskade tillgången på enzymet i de studerade kvinnornas hjärnor, särskilt i thalamus där den högsta nivån av aromatas-bindning finns.
– Det här är första gången som denna hämmande effekt på aromatas har visats hos människor. Dessa resultat får oss att tro att nikotinets effekt på östrogenproduktionen kan ha en betydande inverkan på hjärnan, men kanske också på andra funktioner så som reproduktionssystemet. Vi måste undersöka detta ytterligare, säger forskaren Erika Comasco vid Uppsala universitet.
Erika Comasco konstaterar också att studien är utförd på relativt få kvinnor och att mer forskning behövs för att förstå dessa mekanismer bättre.
Erika Comasco, forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa och SciLifeLab vid Uppsala universitet, erika.comasco@neuro.uu.se
Forskare vid Linköpings universitet har gjort flera studier bland juniorer och seniorer som deltog i två internationella friidrottsmästerskap på elitnivå under 2017.
I en av studierna fick 780 idrottare från olika länder svara på om de haft skadesymptom under förberedelserna och om de då anpassat träningen.
De fick även frågor om deras möjligheter att på egen hand skaffa och använda kunskap om hälsa för att förebygga skador – något som forskarna kallar hälsolitteracitet.
Forskarna använde sig även av FN:s årliga utvecklingsindex, där länder rankas utifrån utbildnings- och inkomstnivåer, för att göra en uppskattning av landslagens medicinska stödresurser.
Stor skillnad i hälsokunskap
Resultaten visar att skillnaderna i kunskaper mellan vuxna och ungdomar är stora. Bara 13 procent av juniorerna bedömdes ha grundläggande hälsolitteracitet, jämfört med 41 procent av de vuxna. Oavsett ålder var idrottare från länder med högt utvecklingsindex mer kunniga än konkurrenter från andra delar av världen.
Men resultaten visar också att god individuell kunskap inte är allt. Vid en jämförelse mellan idrottare inom ett resursstarkt landslag visade det sig visserligen mer troligt att de med goda kunskaper minskade sin träning vid skadekänningar än landsmän med sämre kunskaper.
Men i resurssvagare landslag, som till exempel Kenya, var det tvärtom. Där hade en kunnig person lägre sannolikhet att minska träningen jämfört med en mindre kunnig landsman.
Risk att idrottare överskattar sin förmåga
Forskarnas slutsats är att det inte räcker med de enskilda idrottarnas kunskaper. I värsta fall kan den till och med göra att de överskattar sin förmåga att göra rätt bedömningar. Det som gör skillnad är om idrottarna har tillgång till medicinskt utbildade personer för råd och stöd. Men där är ojämlikheten stor mellan länderna, menar forskarna.
– Det var astronomiska skillnader i stödresurser mellan juniorer från olika världsdelar. Europeiska tävlande hade hela medicinska team och datorbaserade analysprogram till hjälp, medan de östafrikanska ungdomarnas främsta stöd ofta bestod av en familjemedlem eller lärare från hembyn, säger professor Toomas Timpka vid Linköpings universitet.
Mer samarbete en väg framåt
För att komma till rätta med ojämlikheten i hälsolitteracitet bland ungdomar bör Internationella friidrottsförbundet samarbeta med FN:s utvecklingsprogram, menar Toomas Timpka. Då skulle även alla som satsar på friidrott kunna få en skolutbildning som lever upp till de globala hållbarhetsmålen.
En annan möjlighet, enligt forskarna, skulle kunna vara att de rikare förbunden delar med sig av personal och tekniska resurser till sämre lottade idrottare inför stora mästerskap.
Forskarna har inte undersökt vilka konsekvenser skillnaderna i stöd har för de aktivas resultat på tävlingar. Det ska följas upp i samband med VM i Budapest sommaren 2023.
Toomas Timpka, professor vid institutionen för hälsa, medicin och vård vid Linköpings universitet, toomas.timpka@liu.se
Vid sent 1800-tal och tidigt 1900-tal fungerade frihetstiden i Sverige, i historieskrivningen, som ett varnande exempel på farorna med partistyre och en svag monarki.
Det var en konservativ, kungavänlig, berättelse om de epokerna som rådde då, konstaterar Daniel Andersson, doktorand i historia vid Umeå universitet.
Men sedan händer något.
Demokratin lyfts fram
– I mitten av 1900-talet börjar det svänga på allvar i det historiska minnet av epokerna och en proparlamentarisk och demokratiideologisk berättelse får en allt starkare ställning. I denna berättelse framställs frihetstiden som föregångaren till det sunda demokratiska och parlamentariska statsskicket i samtiden.
Daniel Andersson säger att bilden av Gustav III:s tid också förändras och att kungen alltmer framställs som en reaktionär envåldshärskare.
– Gustav III:s regeringstid beskrivs också som ett hinder som stod i vägen för en önskvärd social och politisk utveckling som man menar hade startat under frihetstiden.
Historien befäster ideal
Den här typen av historieberättelse, menar Daniel Andersson, befäster demokratiska ideal på 1900-talet genom att lyfta fram parlamentariska och demokratiska traditioner i Sveriges historia.
Och under 1960-talet och 1970-talet blir den proparlamentariska och demokratiideologiska berättelsen alltmer framträdande i historieläroböcker och i pressens historieförmedling.
Viktigt för det offentliga minnet
Daniel Andersson sammanfattar med att peka på hur olika varianter av den proparlamentariska och demokratiideologiska berättelsen dominerar i slutet av 1900-talet i både historieläroböckerna och i pressen. Skiftet från en dominerande berättelse till en annan tyder på att forskningsberättelsernas politiska tillämpbarhet i olika tider har en stark inverkan på förändringen av det offentliga minnet av historiska epoker.
Bild: Via Wikimedia commons, licens: public domain. Tavlan föreställande Gustav III:s kröning finns på Nationalmuseum i Stockholm.
Ryssland har svårt att acceptera att grannländer som Ukraina och Belarus är självständiga nationer och ser dem som ”ryssar som fått för sig att de inte är ryssar”. Ryssland är ett fallet imperium med fantomsmärtor, säger statsvetaren Anders Nordström, som varnar för att mycket står på spel just nu.
När Sovjetunionen upplöstes 1991 förklarades Ukraina som en självständig stat. Detta skedde efter att 90 procent av befolkningen röstat för självständighet. Ledningen i Moskva accepterade det, likaså att Krim blev en del av det nya Ukraina.
– Ukraina har genom historien haft korta perioder av självständighet, men det har sedan 1800-talet funnits en ukrainsk nationalism och längtan efter en egen stat där man själv bestämmer över sin samtid och framtid, säger statsvetaren Anders Nordström vid Södertörns högskola.
Smärtsam förlust för imperium
Anders Nordström har följt den demokratiska utvecklingen i Ukraina sedan han för knappt 20 år sedan skrev en avhandling i ämnet. Att Moskva faktiskt erkände Ukraina som stat men nu tycker sig ha rätt att tillbaka landet med våld – det måste förstås i ljuset av avkoloniseringen, menar han.
– Att gå från att vara ett imperium med en särställning till att bli ett land bland andra, och därmed ge upp makt, kan vara smärtsamt. På samma sätt som en patient kan känna smärta i ett ben som inte finns kvar har Ryssland fantomsmärtor.
”Ryssar som fått för sig att de inte är ryssar”
Inte långt efter att Ryssland återuppstod 1991 började det i landet talas om det ”nära utlandet”. Det åsyftade länder som en gång hade ingått i det ryska imperiet, som Belarus och Ukraina.
– Ur rysk synvinkel har man haft svårt att acceptera att de är egna nationer, man ser dem mer som ryssar som fått för sig att de inte är ryssar, säger Anders Nordström.
Moskva, Ryssland. Bild: Aleksandr Popov, Unsplash.
– Det är inte bara Putin som känner så. Omedvetet finns den här föreställningen i stora grupper av befolkningen. Och det är inte så konstigt, det är så man har lärt sig historien.
Ukraina är annorlunda
För Ukraina är det tvärtom. Där har man gått från att vara underordnad Sovjet till att bli ett land bland andra – något man känner en oerhörd stolthet över. Den demokratiska utvecklingen har visserligen inte varit spikrak, men en grundläggande skillnad i jämförelse med Ryssland och Belarus, där makten i praktiken ligger hos en person, är att Ukraina har en obruten tradition av att den formella makten ligger i parlamentet.
– Även i Ukraina har man från regeringshåll flera gånger försökt gå i auktoritär riktning, men då har det kommit kraftiga motreaktioner från folket och parlamentet.
Parlamentet i Ukraina har inte fungerat perfekt. Exempelvis har kriminella varit parlamentariker i syfte att slippa åtal och rena slagsmål har ägt rum i plenisalen.
– Men man har ändå ett parlament där ledamöterna väljs av och representerar folket, vilket är en viktig grundsten i en demokrati.
Vad har kriget inneburit för den demokratiska utvecklingen i Ukraina? Har den gått bakåt eller stärkts?
– Både och. Framförallt har den pausats. Under ett krig blir det borgfred. Stora politiska motståndare samarbetar nu, som president Zelensky och Kievs borgmästare Klytjko. På så sätt dämpas det demokratiska samtalet. Samtidigt har civilsamhället stärkts något enormt. Samhället har på ett storartat sätt gått samman för att försvara landet, vilket förstärkt känslan av att ”vi vill vara ett demokratiskt land.”
Kan Ryssland samexistera fredligt med ett självständigt Ukraina?
– Nej, så länge som Ryssland är auktoritärt och drömmer om sitt imperium kommer de att se ett demokratiskt Ukraina som ett hot.
Det här är inte bara en fråga för Ukraina, fortsätter Anders Nordström. Ett nytt kapitel skrivs nu i europeisk historia.
– Jag var länge den som sa att nej, det blir inget krig. På den punkten hade jag fel, men anledningen till min åsikt var att jag liksom många trodde att Ryssland ville vara en del av världssamfundet. Det fanns tecken på att man hade mycket att vinna på att framstå som en trovärdig samtalspartner. Nu har man istället gått i direkt konfrontation med världssamfundet.
Vad får kriget för konsekvenser för säkerhetsordningen i Europa?
– Stora. Ryssland har brutit mot alla grundprinciper som den europeiska säkerhetsordningen bygger på. Den tog form efter andra världskriget och innebär enkelt förklarat att man respekterar nuvarande folkrättsligt erkända gränser. Vill man förändra något sker det genom diplomati och samtal.
Putin vill se återupprättat imperium
Putin har sedan invasionen hänvisat till historiska orättvisor. Han menar att Ryssland har en särskild uppgift att beskydda alla människor med rysk identitet även om de hamnat i andra länder – något han nu vill korrigera genom att återta mark och iscensätta folkomröstningar om en återgång till imperiet.
Det är en mycket allvarlig retorik, säger Anders Nordström.
– Här står det mycket på spel. Om det blir en fred på ryska villkor kommer de med stor sannolikhet att fortsätta med den här taktiken. Och det finns fler krafter i Europa som vill upprätta auktoritära regimer, vilka sällan bryr sig om internationell rätt. Den auktoritära regimen bygger på en idé om att varje land ska få göra vad de vill mot den egna befolkningen, och vill man ta territorium så gör man det med fysiskt våld. Därför är utgången av det här kriget viktig inte bara för Ukraina, utan för stabiliteten i hela regionen.
Ryggmärgen är en del av det centrala nervsystemet och fungerar som en viktig förmedlare av information mellan hjärnan och resten av kroppen.
Det finns många olika typer av celler i ryggmärgen, men fortfarande saknas mycket kunskap om hur dessa celltyper bildas från stamceller när ett mänskligt embryo utvecklas.
– Många neurodegenerativa sjukdomar och skador på ryggmärgen är obotliga eftersom celler i människans ryggmärg inte återbildas i någon större utsträckning. Ökad förståelse för hur ryggmärgen bildas och hur olika gener styr denna utveckling kan leda till nya behandlingar för ryggmärgsskador och sjukdomar som ALS eller cancer i nervsystemet, säger forskaren Xiaofei Li vid Karolinska institutet.
Karta över ryggmärgens celler
I en studie har forskare skapat en omfattande karta över alla celltyper i ryggmärgen hos människa. Den visar var cellerna befinner sig och vilka gener de uttrycker under den embryonala utvecklingen, det vill säga den allra första fasen i fosterutvecklingen.
Studien identifierade nyckelgener som påverkar hur stamcellerna migrerar när ryggmärgen bildas och vilka celler de specialiserar sig till.
Forskarna har också jämfört ryggmärgsutvecklingen hos möss och avslöjat viktiga skillnader mellan möss och människor.
– De här fynden har stor betydelse eftersom mycket av kunskapen vi har sedan tidigare är baserad på musstudier, säger Xiaofei Li.
Så gjordes kartläggningen
Kartläggningen gjordes med hjälp av så kallad enkelcells-RNA-sekvensering och spatial transkriptomik. Med dessa metoder kunde forskarna kartlägga tusentals gener i varje enskild cell och analysera hur generna uttrycks på olika platser i samma vävnadssnitt.
Informationen har samlats i ett onlineverktyg där forskare eller andra intresserade kan gå in och söka efter gener som påverkar hur vår ryggmärg utvecklas.
Studien genomfördes i samarbete med forskare vid KTH, Stockholms universitet, Uppsala universitet och Science for Life Laboratory.
Ökad kunskap om barncancer
Forskarna studerade även en ovanlig tumör som kallas ependymom. Den yttrar sig som elakartade hjärntumörer hos barn eller godartade ryggmärgstumörer hos vuxna.
De kunde då identifiera gener som är specifika för tumörutveckling, och visa hur fynden kan användas för att öka kunskapen om sjukdomar i nervsystemet.
– Vi kommer nu att fortsätta studera hur stamceller bildar olika celltyper och förändrar sina egenskaper både under den embryonala utvecklingen och under senare mognad och åldrande, samt vid olika sjukdomstillstånd, säger forskaren Erik Sundström vid Karolinska institutet.
Xiaofei Li, biträdande lektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet, xiaofei.li@ki.se
Erik Sundström, senior forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet, erik.sundstrom@ki.se
Det framgår av en studie gjord under 2021. I studien ingick 220 intensivvårdssjuksköterskor som arbetade vid totalt 15 svenska intensivvårdsavdelningar.
Ungefär en femtedel av sjuksköterskorna i studien hade under pandemin tankar på att lämna sitt arbete, enligt studien. Drygt fyra procent uttryckte symptom på utmattning.
Hög moralisk stress
Många upplevde upplevde en hög moralisk stress under de extraordinära situationer som uppstod under pandemin.
– Moralisk stress innebär att vara i situationer som går emot ens etiska kompass. Som intensivvårdssjuksköterska under pandemin kunde det innebära att av olika anledningar inte ha förutsättningar att ge vård på det sätt man är utbildad för, säger Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet.
Svårt att kommunicera
Ett problem som forskarna har sett återkomma i flera egna studier är svårigheter för personal att kommunicera med patienter. Svårigheterna under pandemin hängde ihop med det faktum att anhöriga inte fick komma in på intensivvårdsavdelningarna.
I ett internationellt perspektiv verkar svenska intensivvårdssjuksköterskor ha påverkats extra negativt av den objektifiering av patienter som blev resultatet av anhörigas fysiska frånvaro, enligt forskarna.
– En svårt sjuk patient på en intensivvårdsavdelning kan inte kommunicera. För sjuksköterskorna på intensivvårdsavdelningarna är de anhöriga därför väldigt viktiga för att patienten ska bli en person. Tack vara dem kan sjuksköterskan känna till patientens önskemål, preferenser och ge en god omvårdnad. I Sverige har vi en tradition av att jobba personcentrerat. Våra sjuksköterskor är skolade i det och under pandemin rycktes en av de viktigaste förutsättningarna bort, de närstående, säger Åsa Engström.
Isoleringen var negativ utifrån mångas perspektiv, säger Maria Andersson, lektor vid Röda Korsets Högskola.
– Patienten som inte får ha någon hos sig vid sängkanten, de närstående som finns hemma utan möjlighet att besöka sina närmaste och intensivvårdssjuksköterskor med långa arbetspass som gjorde att de var borta från sig egen familj.
Bristande kompetens gav stress
Att behöva utföra vård som inte upplevs som meningsfull kunde också ge upphov till moralisk stress under pandemin, under forskarna. Det kunde handla om att göra livräddande åtgärder på en patient som man visste inte hade chans att överleva. Även bristande organisation och bristande kompetens hos kollegor orsakade hög moralisk stress.
– Ett bra teamarbete gör att intensivvårdssjuksköterskor i högre grad vill stanna på sitt arbete. Under pandemin fick många ta ansvar för fler patienter, för nya kollegor och handleda studenter. Att inte känna till kollegornas kompetens i pressade situationer orsakade stress, säger Maria Andersson.
Ledarskapet viktigt
Det finns slutsatser att dra för framtiden utifrån detta, enligt forskarna. En är att ledarskap och arbetets organisering har stor betydelse för moralisk stress och därmed för intensivvårdssjuksköterskors vilja att stanna på sitt arbete. Andra slutsatser är vikten av beredskap och samordning samt vikten av att återgå till det som fungerade bra före pandemin.
– Om den moraliska stressen minskar ökar hållbarheten i arbetet och människor mår bättre. Nu behövs möjlighet att reflektera över vad vi var med om. Det är också viktigt att få tillbaka sådant som förlorades under pandemin, till exempel kontakten med närstående, säger Åsa Engström.
Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet asa.engstrom@ltu.se
Glioblastom är en aggressiv hjärntumör där effektiv behandling saknas. En anledning är tumörens förmåga att trycka ner, eller helt undgå, kroppens naturliga immunförsvar mot cancer.
Immunterapi med så kallade checkpointhämmare syftar till att återaktivera kroppens immunsvar mot cancer. Men för att det ska bli effektivt krävs att specifika immunceller, kända som mördar-T-celler, finns tillgängliga i tumören.
Ett problem är att blodkärlen i hjärntumörer fungerar som en barriär som hindrar mördar-T-cellerna från att nå tumören. Därför fungerar inte denna annars så effektiva typ av immunterapi på hjärntumörer.
Tumörens blodkärl förändrades
Nu har forskare från Uppsala universitet utvecklat en metod för att hjälpa mördarcellerna att ta sig till tumören för att döda cancercellerna. Forskarna har utvecklat och använt en särskild virusvektor som fick blodkärlen att producera en faktor som kallas LIGHT.
När virusvektorn användes i behandlingen förändrades form och funktion hos tumörens blodkärl så att de blev bättre på att låta mördar-T-celler passera från blodbanan in i tumören. Behandlingen har gjorts i försöksmodeller av glioblastom.
– Virusvektorn gör att blodkärlen börjar producera LIGHT och då skräddarsys deras funktion till att föra in mördar-T-celler i tumören. Det skapar också en miljö kring blodkärlen som är välgörande för T-cellernas funktion, säger Anna Dimberg som är professor vid Uppsala universitet.
Immunceller kan bli effektivare
Behandlingen ledde också till att ansamlingar av immunceller som kallas tertiära lymfoida strukturer, TLS, bildas i anslutning till hjärntumören. Sådana strukturer har tidigare kopplats till en ökad känslighet för immunterapi. Enligt forskarna tyder mycket på att T-celler kan aktiveras mot tumörcellerna i dessa strukturer.
– Vi såg också att behandlingen gav en förlängd överlevnad eller till och med ledde till bot i våra experimentella modeller, säger forskaren Mohanraj Ramachandran.
Forskarna upptäckte också att behandlingen med virusvektorer förändrade sammansättningen av immunceller i TLS-strukturen till att framför allt innehålla T-celler.
– Det var fascinerande att vi kunde påverka cellkompositionen i TLS med en fördel för T-celler, vilket verkar öka den terapeutiska förmågan. Det här är ny kunskap som skulle kunna användas för att förändra funktionen hos dessa strukturer i olika behandlingar, säger forskaren Alessandra Vaccaro.
Hopp om behandling av glioblastom
Forskarna vill nu utveckla behandlingen för att pröva om den framöver kan användas för patienter med glioblastom.
– Vi behöver förbättra virusvektorn ytterligare innan vi kan påbörja kliniska studier. Men våra resultat är mycket lovande och vi hoppas att detta ska kunna förbättra chanserna för patienter med glioblastom i framtiden, säger Magnus Essand, professor vid Uppsala universitet.
Varje år kommer 1,5 miljoner människor in till akutmottagningarna på Sveriges sjukhus. Alla patienter prioriteras enligt ett system med gradering för hur snabbt de behöver vård, så kallad triage.
Systemet används inte likvärdigt
En avhandling har nu undersökt triage vid akutmottagningarna i Sverige. Fokus har särskilt varit på det svenska triagesystemet RETTS, Rapid Emergency Triage and Treatment System, och sjuksköterskors erfarenhet av det.
– Andra internationella triagesystem har utvärderats vetenskapligt, men så har inte varit fallet med det svenska triagesystemet, säger sjuksköterskan och doktoranden Sara Wireklint som skrivit avhandlingen.
Triage i Sverige
Triage innebär att vårdpersonal identifierar vilka patienter som har behov av vård snabbt när de kommer till akutmottagningen. De bedömer också vilka som kan vänta utan risk för att bli sämre. Triage innebär alltså en systematisk kö till läkarbedömning.
I Sverige har olika varianter av triage använts från 1990-talet, men sedan mitten av 2000-talet har arbetet blivit mer systematiskt. Då började vården använda ett internationellt utvecklat triagesystem, vilket också fungerade som utgångspunkt för utvecklandet av två svenska system, bland annat föregångaren till RETTS.
Patienter bedömdes olika
Avhandlingens fyra studier ger en bild av hur triage genomförs i Sverige idag.
Resultaten visar bland annat att sjuksköterskor gjorde olika bedömning av samma patientfall när RETTS användes. Ytterligare resultat visade att triagesystemet inte används på ett likvärdigt sätt i landet.
Det beror till exempel på att systemet lärs ut på olika sätt, eller att olika mycket tid läggs på att lära ut det till sjuksköterskorna.
– Det förvånade mig. Även om det på pappret är samma system som används kan det ha olika innebörder, och därmed ge olika förutsättningar för såväl patientomhändertagandet som kommunikationen med andra akutmottagningar, säger Sara Wireklint.
Fler parametrar gav noggrannare bedömning
Resultaten visade också att bedömningen av en patient blev mer noggrann genom att inkludera ålder och medsjuklighet till triagesystemet.
– Det är en väldigt viktig aspekt. Det är också ett konkret resultat som går att implementera och som skulle förbättra och förstärka triagesystemet. säger Sara Wireklint.
Sara Wireklint hoppas att hennes forskning ska leda till fler framtida studier.
– Det finns såklart mycket fler frågeställningar att undersöka. Det viktigaste tycker jag dock är att detta arbete ger en grund för vidare forskning, att triage synliggörs och att det blir levande fortsatta diskussioner kring arbetssättet, säger hon.
Sara Wireklint, sjuksköterska vid akutmottagningen i Växjö och doktorand vid Linnéuniveristet, sara.wireklint@kronoberg.se
Att gå kan upplevas som något vi gör automatiskt utan att behöva tänka. Men gångförmågan är mer komplicerad än så.
Gången kan också vara kopplad till kognitiv förmåga* som kan vara nedsatt vid neurodegenerativa sjukdomar, till exempel parkinson. Det visar ny forskning från Lunds universitet.
– Gångförmåga kan ses som en nyckelfunktion för att kunna delta i meningsfulla aktiviteter i det dagliga livet. När jag träffade patienter med olika neurodegenerativa sjukdomar insåg jag vilken betydelse olika aspekter på gångsvårigheter har för att personen ska kunna upprätthålla sina möjligheter till olika aktiviteter, säger forskaren och fysioterapueten Magnus Lindh-Rengifo vid Lunds universitet.
*Kognition handlar om hjärnans förmåga att ta emot, minnas och bearbeta information. Den kognitiva förmågan påverkas bland annat vid neurodegenerativa sjukdomar där nervcellerna bryts ner.
Datoriserad gångmatta gav svar
För att bedöma gång kan forskare fokusera både på objektiva mätningar, till exempel gånghastighet, steglängd eller variation i gången, men också subjektiva skattningar som hur patienten uppfattar sin egen gångförmåga eller rädsla för att ramla.
I en avhandling har Magnus Lindh-Rengifo använt en datoriserad gångmatta för att studera hur patienter gick i olika situationer, till exempel under bekväm gång eller om en annan uppgift utfördes samtidigt. Även snabb gånghastighet undersöktes.
I bekväm gång identifierades fyra gångkomponenter hos personer med och utan lindrig kognitiv funktionsnedsättning: variabilitet, takt/stabilitet, rytm och asymmetri.
Samband med kognition stärks
Patienter med lindrig kognitiv funktionsnedsättning hade på många sätt liknande relation mellan olika gångmått, men gick sämre än personer utan nedsättning. Det här stärker, enligt studien, uppfattningen att kognitiv förmåga är en viktig komponent som är kopplad till gångförmåga.
Att gå har tidigare setts som en halvautomatiserad och repetitiv uppgift. Ändå kräver det en hel del kognitivt engagemang – speciellt när gången kombineras med att göra något annat samtidigt, som att bära ett glas vatten.
Risk för fallskador
Rädsla för att ramla kan även leda till att patienterna undviker vissa aktiviteter.
– Det undvikande beteendet kan på sikt leda till försämrad gångförmåga, vilket i sin tur också ökar risken att ramla. Om vi kan stödja dessa patientgrupper i sina dagliga aktiviteter, är förhoppningen att de kan bibehålla förmåga och livskvaliteten längre. Då vi även fann att fallrädsla ökar över tid är det också viktigt att kontinuerligt utvärdera både detta och upplevda gångsvårigheter hos personer med till exempel Parkinsons sjukdom.
Magnus Lindh-Rengifo hoppas att resultaten ska komma patienter till nytta på både kort och lång sikt.
– Det finns en vinst i att belysa både objektiva och subjektiva aspekter relaterade till gång hos personer med neurodegenerativa tillstånd, säger han.
Det framgår av en enkät från Chalmers om studenters förhållande till artificiell intelligens inom högre utbildning. Enkäten har besvarats av nära 6 000 studenter i Sverige. Några av de svarande kommenterar så här, i enkäten:
”Jag är rädd för AI och vad det kan innebära för framtiden.”
”Var inte så bekymrade! Häng med i utvecklingen och anpassa er undervisning för framtiden.”
”ChatGPT och liknande kommer att revolutionera hur vi lär oss, och vi kommer kunna komma på fantastiska saker.”
En majoritet av de svarande tror att chattbotar och AI-språkverktyg gör dem mer effektiva som studenter och förbättrar akademiskt skrivande och allmän språkförmåga.
I princip samtliga svarande studenter känner till AI-verktyget Chat GPT. Majoriteten av dem säger sig använda verktyget och drygt en tredjedel använder det regelbundet.
Så säger studenterna i enkäten:
95 procent av studenterna känner till Chat GPT medan kännedomen om andra chattbotar är mycket låg.
56 procent är positiva till att använda chattbotar i studierna. 35 procent använder Chat GTP regelbundet.
60 procent är negativa till ett förbud mot chattbotar, medan 77 procent är negativa till förbud mot andra AI-verktyg i utbildningen.
Över hälften av studenterna vet inte om deras lärosäte har riktlinjer för hur AI får användas i studierna. Var fjärde student säger uttryckligen att deras lärosäte saknar sådana regleringar.
62 procent tycker det är fusk att använda chattbotar vid examination.
Studenter uttrycker viss oro över AI-utvecklingen. Oron är särskilt stor kring chattbotarnas påverkan på utbildningen.
Svårt att veta vad som är fusk
Trots en positiv inställning uppger många studenter att de känner oro och saknar tydlig vägledning kring hur AI får användas i lärandemiljöerna. Det är svårt att veta var gränsen för fusk går.
– De allra flesta har inte en aning om huruvida deras lärosäte har några regler eller riktlinjer för att kunna använda AI ansvarsfullt. Och det är förstås bekymmersamt, säger Hans Malmström, biträdande professor vid institutionen för vetenskapens kommunikation och lärande på Chalmers.
Samtidigt är en överväldigande majoritet i Chalmers-enkäten emot ett förbud mot AI i utbildningssammanhang.
AI-verktyg är som en mentor
Många studenter uppfattar chattbotar som en mentor, eller lärare, som de kan ställa frågor till eller få hjälp av, till exempel med förklaringar om begrepp och sammanfattningar av idéer. Den dominerande inställningen är att chattbotar ska användas som ett hjälpmedel och inte ersätta studenternas eget kritiska tänkande.
En student formulerade det så här: ”Du ska klara av att göra samma saker som AI:n men den ska hjälpa dig till det. Du ska inte använda en miniräknare om du inte vet vad plustecknet på den gör”.
Kan hjälpa vid funktionsnedsättning
En annan aspekt som framkom i enkäten var att AI kan fungera som ett effektivt hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar. En student som uppgav sig ha add och dyslexi beskrev hur hen hade lagt 20 minuter på att skriva sitt svar och sedan förbättrat det genom att lägga in texten i Chat GPT.
”Det är som att vara färgblind och sedan plötsligt kunna se alla vackra färger”, skrev studenten.
Enkäten genomfördes av Chalmersforskare mellan den 5 april och den 5 maj 2023. Studenter vid samtliga landets högskolor och universitet kunde svara. Enkäten spreds via sociala medier och riktade insatser från ett flertal lärosäten och studentorganisationer. Totalt besvarades enkäten av 5 894 studenter.
Den fullpackade tågstationen i Kramatorsk i Ukraina bombades i april 2022. 59 personer, inklusive barn, dog. Över hundra personer skadades. ”För barnens skull” hade målats på en av de ryska bomberna, enligt bilder som cirkulerade i medier efter bombningen.
Bild från årsdagen av bombningen av järnvägsstationen i Kramatorsk, Ukraina, 2023. Bild: National Police of Ukraine, Wikimedia commons *.
Hur kan man om och om igen tala om att man ”värnar barnen”, som ryska politiker gör, och sedan döda barn på detta vis? Det kan tyckas som en paradox, men det finns förklaringar. Det menar forskaren Maria Brock, som just har publicerat en artikel om barn som politiska slagträn.
Gäller sällan alla barn
Grundläggande, menar Maria Brock, är att politiskt tal om att ”värna barnen” sällan gäller alla barn. Det är vanligen bara vissa barn som man vill skydda. Och det gäller inte bara i Ryssland.
De barn som man inte anser är skyddsvärda kallas kanske inte ens barn – och vips har man ”löst problemet”. Barn som flyr från Latinamerika över USA:s södra gräns och hålls i olika typer av förvar, ofta åtskilda från sina familjer, brukar till exempel kort och gott kallas ”minors” i USA, alltså ”minderåriga”. Barnsoldater kallas ofta ”ungdomar” istället för ”barn”.
Oskyldigt ”idealbarn”
I idéerna kring barn som skyddvärda är ”barnet” inte sällan ett slags idealbarn. Det handlar om barn som man ser som ”oskyldiga”. Svarta barn i vita miljöer tenderar att behandlas som mindre oskyldiga och ses som mindre ”barnaktiga” än vita barn, till exempel. Forskning har visat det.
Normen för vem som ska få vara det ideala skyddsvärda barnet är ofta snäv, med andra ord.
Idé om rena och oförstörda småttingar
Politiker eller religiösa företrädare som talar om att värna barnen kan ha en bild av barn ska vara ”rena” och ”oförstörda” av värderingar som de själva inte gillar. Där är Ryssland ett tydligt exempel, menar Maria Brock.
Under de senaste åren, i takt med att Ryssland har blivit allt mindre demokratiskt, har talet om ”familjen” och traditionella värderingar tagit mer plats där. Det kan man också se i andra länder med konservativa högerrörelser.
Lagstiftningen i Ryssland har också gått i den riktningen. Enligt en rysk lag från 2013 ska barn skyddas från undervisning om hbtq-frågor och homosexualitet. För att räknas som skyddsvärd som barn i Ryssland bör man alltså inte på något sätt inrymmas under hbtq-paraplyet.
Barn får sämre skydd
I praktiken kan man se att utvecklingen med det ökade fokuset på familjen och ”barnens bästa” innebär att barn i Ryssland får sämre skydd, menar forskaren Maria Brock. Barn får genom denna politik mindre information om, och hjälp med, sådant som kan vara mycket viktigt för dem när sexualundervisning och undervisning om hbtq-frågor minskar eller försvinner.
Ukrainska barn har inte samma värde
Ytterligare ett bevis för att talet om ”barnens bästa” bara gäller vissa barn är Rysslands krigföring i Ukraina. Kriget sätter ljuset på synen på vilka barn som är skyddsvärda – och vilka som inte är det.
Tusentals ukrainska barn har sedan kriget inleddes skadats, dödats eller förts bort från sina familjer.
– Den nationella idén går ut på att ryska barn får leva inom ramen för traditionella familjevärderingar med mamma, pappa och många barn. Den ramen ger dem skydd. Ukrainska barn har inte samma värde, säger Maria Brock.
Skydd mot västs moraliska förfall
Den politik som kretsar kring traditionella värderingar, menar Maria Brock, handlar om att skapa en gemensam enighet mot ”västvärldens moraliska förfall”. De ”rätta”, kristna, värderingarna inkluderar absolut inte sådant som gayrelationer eller könsöverskridande identiteter.
– Eftersom Ukraina närmar sig Europa och Nato har det lämnat dessa rätta värderingar.
Barn ska få ”rätta” värderingarna
Kriget i Ukraina används av politiker och kyrka i Ryssland för att lyfta fram kristna värderingar och tron på kärnfamiljen. Och som under andra världskriget fokuserar propagandan på att Ryssland befriar världen från nazismen. Enligt Maria Brock uppmanas barn i skolan att skriva patriotiska dikter och sånger till soldaterna som krigar i Ukraina.
– Idén är att du måste inpränta värden i barn. Som framtida medborgare ska du stödja armén och som kvinna producera fler blivande soldater.
Forskare vid Göteborgs universitet har undersökt hur människor tolkar och förhåller sig till beteenden där en av parterna möjligen kan vara en röstbaserad interaktiv tjänst.
De har studerat olika olika typer av inspelade samtal, där ett system som bygger på artificiell intelligens, AI, ibland utgör den ena parten.
I ett exempel ringer en förmodad bedragare upp vad han tror är en äldre man, men blir i själva verket vidarekopplad och får prata med ett datorsystem som kommunicerar genom förinspelade loopar. Personen försöker länge och väl genomföra bedrägeriförsöket och lyssnar tålmodigt på ”mannens” något virriga och repetitiva berättelser.
– Vi har tittat på hur lång tid det tar innan de förstår att det är ett tekniskt system och varför det är så svårt. Ibland pratar de i en timme med det här systemet, säger Oskar Lindwall, professor i kommunikation vid Göteborgs universitet.
Misstänksamhet skadar relationer
I studien upptäckte forskarna att vissa beteenden i samtal mellan två människor tolkades som tecken på att en av dem i själva verket var en robot. Pauser i samtalet tolkades som att AI-roboten tog tid på sig att bearbeta det som sagts. I de fall personen som ringde upp var alltför rakt på sak uppfattades beteendet som socialt inkompetent, vilket ansågs avslöja att det rörde sig om artificiell intelligens.
– En följd av att inte kunna vara helt säker på avsikten och identiteten hos den man interagerar med, kan vara att man blir överdrivet misstänksam även när det inte finns fog för det, säger Jonas Ivarsson, professor i informatik.
Han menar att de två tolkningsmöjligheter som uppstår när en misstanke väcks gör att vår interaktion och kommunikation ”saboteras” och blir mindre produktiv.
System som bygger på artificiell intelligens får allt mer mänskliga drag.
Problematiskt när AI får en egen röst
Enligt forskarna finns ett utbrett designperspektiv som driver ai-utvecklingen mot allt mer människoliknande drag.
− Om jag vill ha en av mina artiklar upplästa för mig, då kan det få vara en väldigt personlig röst. Gärna författarens röst. Det skulle jag inte ha något emot. Men det kan också finnas något problematiskt med den strävan, speciellt i situationer där det inte är tydligt vem man kommunicerar med, säger Oskar Lindwall.
I fallet med den misstänkte bedragaren som ringer upp ”den äldre mannen” tog det lång tid innan bluffen avslöjas. Det beror enligt forskarna på att mannen hade en trovärdig mänsklig röst och att hans något förvirrade beteende kan antas ha med hans ålder att göra.
− När en ai har en röst, börjar vi att tillskriva den egenskaper. Vi drar slutsatser om kön, ålder, socioekonomisk bakgrund och liknande. Det blir då svårare för oss att se tecknen som avslöjar att det är en dator vi interagerar med, säger Jonas Ivarsson.
Tydligare skillnader behövs
Forskarna ställer sig frågande till att ett AI-system ska ha den typen av röster som är så mänskligt färgade.
− Man bygger en idé om en person bara genom rösten. Den har ett annat fingeravtryck än vad text har och är mycket mer intim. Det går att göra AI som har en väl fungerade och vältalig röst som ändå är uppenbart syntetisk, och det skulle öka transparensen.
Så gjordes studien
Forskarna har analyserat data som gjorts tillgängliga via Youtube. Tre typer av samtal, publikens reaktioner och kommentarer har studerats.
I den första typen ringer en robot upp en person och ska boka en frisör. Den uppringda personen är omedveten om att det är en robot i andra änden. I den andra typen ringer en människa upp en annan människa, i samma ärende. I den tredje samtalstypen blir telefonförsäljare vidarebefordrade till ett datorsystem med förinspelat tal.
En omfamning av en förälder, en varm hand på axeln eller en behaglig smekning från en partner är exempel på hur beröring kan stärka sociala band och påverka känslor.
Även om det är känt att hormonet oxytocin kan kopplas till beröring saknas mycket kunskap kring beröring och känselsinnet. Till exempel finns obesvarade frågor kring hur oxytocin fungerar tillsammans med hjärnan.
Studie med arm-smekningar
För att studera detta närmare har forskare vid Linköpings universitet gjort en studie där försökspersoner smektes på armen.
Försöket involverade 42 kvinnor och gick ut på att en manlig partner strök kvinnans arm med handen medan aktiviteten i hennes hjärna avbildades med funktionell magnetresonanstomografi, fMRT.
Forskarna tog också blodprover för att kunna följa nivån av oxytocin i kvinnans blod över tiden.
Mätningarna av interaktionen mellan kvinna och partner jämfördes med en annan situation. I den situationen ströks varje kvinna också över armen – men av en, för dem, främmande man. Denna man betedde sig inte på något sätt hotfullt.
Partner först – eller främling först
Experimenten delades upp så här: I hälften av experimenten strök partnern kvinnans arm först. Därefter kom främlingen och gjorde samma sak med kvinnan.
I den andra hälften strök främlingen kvinnans arm först. Därefter kom kvinnans partner och gjorde detsamma.
Kvinnorna som deltog var informerade om vem som rörde deras arm.
Partner ökade oxytocinet
Forskarnas grundfråga var huruvida kvinnans nivå av ”må bra-hormonet” oxytocin överlag skulle vara högre när hon vidrördes av sin partner, jämfört med om en främmande man gjorde det.
– Svaret blev ja – men bara när hennes partner var först i ordningen, säger India Morrison, biträdande professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet.
Så här: När partnern var den som först smekte armen ökade kvinnans oxytocinnivå medan interaktionen pågick. När den var över sjönk oxytocinet – och ökade sedan på nytt när främlingen kom och vidrörde armen.
Om främlingen smekte armen först hände inget alls med kvinnans oxytocin. När partnern sedan kom och smekte armen ökade hennes oxytocin, men förhållandevis lite.
Förändringarna i oxytocinnivåer var kopplade till aktivitet i områden i hjärnan som är viktiga för att sätta in händelser i ett sammanhang.
Återhämtningen lite ”trög”
Varför blev det då så olika i experimentet beroende på vem kvinnorna blev vidrörda av först? Varför höjdes inte oxytocinet särskilt mycket om främlingen var försten på armen?
Forskarna tolkar det som att situationen med ”partnern först” gjorde det lättare för hjärnan och hormonerna att samspela med varandra. Men att samspelet blev svårare i situationen ”främlingen först”.
– Vi tror att detta kan bero på att när systemet blir hämmat eller ”avstängt” på grund av osäkra eller negativa omständigheter, som i fallet med främlingen, kan återhämtningen från detta tillstånd vara lite trög, säger forskaren India Morrison.
Ett föränderligt system
Och det hela är egentligen rätt logiskt, menar hon. Hon tror att resultaten speglar det faktum att hjärnan och hormonerna samverkar på ett flexibelt sätt vad gäller relationer och sociala interaktioner. Systemet är inte statiskt, utan anpassningsbart – just för att relationer ständigt förändras och utvecklas.
– Tänk på hur mycket förändring som sker i dina sociala relationer. Man behöver behålla de band man redan har, men saker måste också kunna utvecklas och förändras för att vi ska kunna knyta nya band. Dagens partner var ju gårdagens främling! När vi umgås socialt med någon vi känner är den interaktionen bara en i en hel kedja av interaktioner, säger India Morrison.
Går att studera
Detta med att hormonutsöndring kan variera beroende på i vilken ordning saker sker är ofta svårt att studera i vetenskapliga experiment, fortsätter India Morrison.
– Men vi hoppas att det här experimentet börjar visa att det är viktigt och kan studeras.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
.jpg){kind=link}