Klippor förekommer som naturliga fragment i landskapet. De lämpar sig därför väl för att studera hur miljö och spridningsförmåga samverkar för att påverka biologisk mångfald. I klippmiljöer hittar man en hög andel specialiserade och sällsynta arter.

Biologen Henrik Antonsson har undersökt processer som påverkar biologisk mångfald på klippor i fjällmiljö och i sydvästra Sverige.

Klippor viktiga för biologisk mångfald
I hans forskningsavhandling framhålls klippmiljöer som viktiga element för biologisk mångfald eftersom de tillför många arter som inte förekommer i omgivande vegetation. Många av dessa arter har svag konkurrensförmåga och är känsliga för betning vilket ger upphov till en blandning av arter som inte förekommer på andra platser. I området runt sjön Latnjajaure, där en av studierna gjorts, innehåller klipporna också arter som gynnas av ett högre pH i de kalkrika klipporna.

I en annan studie undersöktes vilken betydelse rumslig isolering av klippfragment hade för klipplevande mossor. Mossor som är starkt knutna till klippmiljöer visade sig vara begränsade av spridningsförmåga, vilket påverkar artsammansättningen och växtsamhällenas struktur på regional skala.

Störning av klättrare är av mindre betydelse
Henrik Antonsson undersökte också påverkan från klippklättring på mossor och lavar i klippmiljöer. Slutsatsen var att störningen från klättrare är av mindre betydelse jämfört med lokala miljöfaktorer. Nordvända klippor är artrikare, men också mindre attraktiva för klättrare. Klättrare kan alltså sägas i första hand välja de klippor som är artfattiga av naturliga orsaker.

En ytterligare slutsats i avhandlingen är att kuddväxten Fjällglim (Silene acaulis) underlättar för förekomsten av andra arter i alpina miljöer där kyla och låg tillgång på näring är utmärkande drag. Detta har en lokalt positiv påverkan på biologisk mångfald.

KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingen  ”Plant Species Composition and Diversity in Cliff and Mountain Ecosystems” har försvarats framgångsrikt vid en disputation vid Göteborgs Universitet.
Handledare: Ulf Molau
Opponent: Bengt-Gunnar Jonsson

Länk till avhandlingen här

Världens behov av energi och råvaror ökar stadigt och sökandet efter lättillgängliga och billiga material för energitillämpningar motiverar forskargrupper över hela världen. Bränsleceller baserade på exempelvis vätgas och syrgas kan omvandla den lagrade kemiska energin till elektrisk energi på ett miljövänligt sätt eftersom restprodukten endast består av vatten. För att denna omvandling skall ske effektivt innehåller bränslecellens elektroder olika former av katalysatorer.

Ett stort problem med dessa katalysatorer är att de i dagsläget framställs av olika legeringar av platina, ruthenium och andra ädelmetaller. Dessa ädelmetaller är inte bara extremt dyra, de är också sällsynta och besvärliga att utvinna. Drivkraften att hitta andra mer lättillgängliga katalysatorer är därför väldigt stor och sålunda fick en rapport publicerad i Science för cirka tre år sedan, att en helt organisk katalysator baserad på kvävedopade kolnanorör kunde katalysera spjälkningen av syre lika effektivt som platina, en enorm uppmärksamhet.

Sedan dess har forskningen på detta område varit intensiv, men många frågetecken har funnits rörande mekanismer och effektivitet kring de katalytiska processerna som sker kring de defekter där kväveatomer ersatt kolatomer i kolnanorören. Ett normalt ”idealt” kolnanorör består endast av kolatomer, men i de flesta material finns i praktiken defekter. Det kan vara exempelvis att en atom saknas på en plats där den normalt sett borde finnas, eller att en kolatom ersatts med en främmande atom.

– I vårt fall har vi medvetet skapat defekter i kolnanorören genom att ersätta vissa av kolatomerna med kväveatomer. Det gör vi för att det skapar lokala centra kring dessa defekter som har en ökad elektrondensitet. Den ökade elektrondensiteten leder till de önskade katalytiska egenskaperna, säger Thomas Wågberg, docent vid institutionen för fysik.
Studien visar att den katalytiska effektiviteten är mycket större kring vissa typer av kvävedefekter än kring andra.

– Vi visar också hur man genom enkel värmebehandling kan omvandla ineffektiva kvävedefekter till högeffektiva defekter, säger Thomas Wågberg.

Liknande material som forskargruppen studerar har också hög potential att kunna katalysera andra processer som exempelvis den omvända processen att spjälka vatten till syrgas och vätgas, det som brukar benämnas artificiell fotosyntes.

KONTAKT OCH INFORMATION
Bakom studien ligger en forskargrupp vid institutionen för fysik ledd av docent Thomas Wågberg tillsammans med Tiva Sharifi, Dr Guangzhi Hu, och Dr Xueen Jia, med stöd bland annat från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Vetenskapsrådet, Ångpanneföreningen och Kempestiftelsen.
 
Om publikationen:
Tiva Sharifi, Guangzhi Hu, Xueen Jia, and Thomas Wagberg, Formation of Active Sites for Oxygen Reduction Reactions by Transformation of Nitrogen Functionalities in Nitrogen-Doped Carbon Nanotubes, ACS Nano DOI: 10.1021/nn302906r.
Publikation online

Referens i Science: K. Gong, F. Du, Z. Xia, M. Durstock, L. Dai, Nitrogen-Doped Carbon Nanotube Arrays with High Electrocatalytic Activity for Oxygen Reduction, Science, 323, 760 (2009)

För mer information, kontakta gärna:
Thomas Wågberg, institutionen för fysik
Telefon: 090-786 59 93
E-post: Thomas.wagberg@physics.umu.se,

Med det tidiga 2000-talet följde många förändringar på televisionens område. Analoga TV-sändningar ersattes i flera länder av digitala, vilket medförde introduktionen av nya typer av TV-tjänster. Detta sammanföll med en kulturell omvärdering av televisionens status där vissa ”kvalitetsserier” blev legitima referenser i kulturbevakningen.

Med utgångspunkt i Italien startade en våg av pirat-TV-stationer i Europa. Från konstnärligt håll ägnades televisionen uppmärksamhet, både i form av utställningar på ledande institutioner och i form av konstnärlig TV-produktion.

– Konstnärerna ville väcka publikens kritiska tänkande med hjälp av den alternativa televisionen, säger Linus Andersson, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola och Örebro universitet.

I sin avhandling Alternativ television. Former av kritik i konstnärlig TV-produktion, visar Linus Andersson hur konstnärerna tog avstamp i en förståelse av TV som simpel och enkelspårig, för att sedan lansera ett intelligent, avancerat uttryck i sina egna produktioner. Till exempel genom att till skillnad från journalistikens förenklingar av verkligheten, försöka skildra verkligheten i all sin komplexitet.

Samtidigt som de alternativa medierna hade en ambition att vara nyskapande, fanns det kopplingar till tidigare former av alternativ kultur. Bland annat använde konstnärerna sig av Bertolt Brechts förfrämligande, vilket är ett formgrepp i berättande som innebär att mediets illusion bryts.

– Ett exempel återfinns i det alternativa tv-programmet CAC TV där två kameramän filmar och intervjuar varandra, illusionen bryts genom att publiken kan se att det filmas, säger Linus Andersson.

KONTAKT
Presskontakt: Mari Gerdin
Telefon: 08-6084251
Mobil: 076-7854141

Genom en stor Europeisk undersökning kan forskarna nu visa att det finns ett samband mellan jobbstress och kranskärlssjukdomar.

– Studien visar ett tydligt samband mellan stress på arbetet och ökad risk för hjärtinfarkt och plötslig hjärtdöd som är de mest ”objektiva” manifestationerna av kranskärlssjukdom, säger Töres Theorell, professor vid Stressforskningsinstitutet.

Undersökningen bygger på data från 13 studier som samlats in under 21 år från flera europeiska länder. Totalt omfattades cirka 197 000 personer.

– Studiens omfattning gör att vi statistiskt kan bevisa ett samband mellan stress och hjärtsjukdomar. Att detta tidigare antagande nu är statistiskt klarlagt är viktigt för planering av framtida åtgärder inom arbetsmiljöområdet, säger Töres Theorell.

Resultaten visar att risken för att drabbas av kranskärlssjukdomar kan minskas med upp till 20-30 procent genom att minska stressen inom arbetet. Detta utifrån hur många som drabbats av kranskärlssjukdomar efter att hänsyn tagits till faktorer som kön, ålder och sociala faktorer.

KONTAKT OCH INFORMATION
Töres Theorell, professor vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet,
Tel: 08-5537 8925, e-post tores.theorell@stressforskning.su.se 

Johan Nilsson, presskontakt vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet,
Tel: 08-5537 8940, e-post johan.nilsson@stressforskning.su.se 

Artikel på sciencedirect.com.

Bioenergi kan ersätta fossila bränslen och lösa den kommande energikrisen. På köpet får vi minskade utsläpp av växthusgaser.  Och som ytterligare bonus kan efterfrågan på biobränsle ge ett uppsving till småbönder i fattiga länder, som kan diversifiera sin produktion och sälja en attraktiv vara på världsmarknaden.  Det är kort sagt en win-win-win-situation som målas upp.

Och det är inte vem som helst som målar upp denna bild, utan tre tongivande internationella organisationer: FN:s livsmedelsorgan FAO, den internationella klimatpanelen IPCC, och det internationella energiorganet IEA. Magdalena Kuchler, nybliven doktor vid Tema Vatten, Linköpings universitet, har granskat hur dessa tre resonerat kring bioenergi under åren 1990-2010. Frågan om bioenergins framtid har bäring på alla tre områdena mat, klimat och energi, och därför har hon valt just dessa organisationer för sin granskning.

De stora förhoppningar som knyts till bioenergi kommer inte att infrias, är hennes slutsats, åtminstone inte inom det rådande ekonomiska systemet, som kräver att produktionen sker så billigt som möjligt. Här hamnar de tre organisationerna i motsägelser och dilemman som de inte förmår lösa.

”Produktionen av biobränsle måste anpassas till en marknadsekonomi som är helt fixerad vid ekonomisk tillväxt och kapitalackumulation”, skriver hon. Resultatet blir stora monokulturer med mekaniserad produktion. Förändrad landanvändning leder till ökade utsläpp av växthusgaser som äter upp de minskningar biobränsle skulle kunna ge.  En högt mekaniserad produktion skapar ett ökat beroende av fossila bränslen istället för tvärtom. Och, slutligen, världens småbönder har inget att vinna på den storskaliga centraliserade produktionsmodell som krävs för att hålla priserna nere. Av win-win-win-situationen blir inte mycket kvar. Tvärtom, koloniala strukturer återetableras när de utvecklade ländernas behov av mycket och billig energi tillåts gå före alla andra behov, exempelvis av en värld i ekologisk balans. 

KONTAKT
Magdalena är engelskspråkig och  nås på 013-282285, 073 756 95 60, magdalena.kuchler@liu.se

Den aktuella studien har gjorts av en grupp forskare på biologiska institutionen vid Lunds universitet. Forskargruppen arbetar med projektet Framtidens vatten, som handlar om att undersöka hur våra vattenresurser ser ut i framtiden, både vad gäller dricksvatten, rekreation, fiske och biologisk mångfald. Nu publicerar de forskningsresultat om hur ett varmare klimat kommer att påverka sjöarna.

– Det mest intressanta och oväntade med studien är att reaktionen på klimatförändringar kommer att variera mellan sjöar, vilket tidigare har observerats men förbryllat forskare. Vi visar här att orsaken till variationen beror på vilka organismer som är dominerande i sjön, säger Lars-Anders Hansson, professor i akvatisk ekologi, Lunds universitet.

I sjöar utan fisk kommer ett varmare klimat att leda till klart vatten utan algblomningar. Däremot blir resultatet annorlunda i sjöar med fisk. Där kommer fiskarna att gynnas och äta upp stora mängder kräftdjur (zooplankton). Det är kräftdjuren som håller algerna i schack. När kräftdjuren minskar i antal blir resultatet att algerna får fritt spelrum, och algblomningarna kommer då att öka.

– Eftersom de flesta sjöar i närheten av människor har fisk och dessutom redan är övergödda kan vi därför förvänta oss att få tampas ännu mer med algblomningar i framtiden, menar Lars-Anders Hansson.

Speciellt gynnade av utvecklingen är de så kallade blågröna algerna, vilket är ännu mer oroande, menar Lars-Anders Hansson. Blågröna alger, även kallade cyanobakterier, utgör den typ av alg som ställer till med mest besvär i sjöar och hav eftersom de bildar mycket kraftiga och ofta giftiga algblomningar.  

Forskarna vet sedan tidigare att klimatförändringarna bedöms leda till en temperaturökning på 2-5 grader C. Dessutom räknar man med ett ökat läckage av humusrikt vatten från skog och mark, vilket kommer att minst fördubbla sjövattnets brunhet.

– Vi vet att vi kommer att få en klimatförändring, men vi ser också att andra stora miljöförändringar pågår, exempelvis brunifieringen. Detta innebär att vi har flera samtidigt pågående förändringar som kommer att samverka och eventuellt ha synergieffekter, säger Lars-Anders Hansson.

Inom forskningsprojektet Framtidens vatten har man därför riggat ett stort experiment utifrån dessa förutsättningar, med syftet att undersöka hur det kan påverka organismer och vattenkvalitet i framtiden.

KONTAKT
Lars-Anders Hansson, professor, Lunds universitet
Tel 046-222 41 69 Lars-Anders.Hansson@biol.lu.se

Den omfattande registerstudien som publiceras i vetenskapstidskriften JAMA, ger en förnyad bild av hur risken för proppar förändras över tid för patienter med ledgångsreumatism – reumatoid artrit (RA).

– En del tidigare studier har endast inkluderat personer som har varit inlagda på sjukhus för ledgångsreumatism. Men idag är det inte så vanligt bland de här patienterna, vilket gör att man då studerar personer som är sjukare än genomsnittet. Det är också svårt att utläsa om den ökade risken för proppar i ben och lungor beror på ledsjukdomen i sig eller om den snarare är kopplad till en allmänt ökad risk vid sjukhusinläggningen, säger Marie Holmqvist, forskare vid institutionen för medicin, Solna.

I den nu aktuella studien har forskarna därför undersökta risken att få proppar bland patienter med ledgångsreumatism som inte identifierats på basen av sjukhusinläggning. Risken för proppar bland de slutenvårdade patienterna har sedan undersökts separat. Samtliga deltagare har jämförts med kontrollindivider ur normalbefolkningen, matchade för bland annat ålder och kön.

I studien ingår cirka 40 000 patienter med ledgångsreumatism som har behandlats inom den specialiserade öppenvården, identifierade via Socialstyrelsens patientregister. Dessutom ingår drygt 8 000 patienter från kvalitetsregistret för reumatologin, där nydiagnostiserade patienter ingår. Via olika register har forskarna också tagit reda på vilka studiedeltagare som har varit inneliggande under den studerade perioden och vilka som har fått proppar i benen eller i lungorna. En fruktad risk med så kallad djup ventrombos i benet är att proppen ska släppa och hamna i lungans kärl, vilket utgör ett allvarligt tillstånd.

Forskargruppen, som består av forskare från Karolinska Institutet, Umeå universitet och Lunds universitet, kunde slå fast att ledgångsreumatism i sig är en riskfaktor för att få proppar. Under en medianuppföljningstid på nära sex år hade 2,8 procent av patienterna med ledgångsreumatism fått en propp i benet eller i lungan, att jämföra med 1,7 procent i normalbefolkningen.

Studien gav dock en förändrad bild av riskutvecklingen över tid för patienter med ledgångsreumatism. Propprisken var förhöjd redan ett år efter diagnostillfället, för att sedan vara relativt oförändrad på den förhöjda nivån under resten av uppföljningstiden. När det gäller propprisken efter sjukhusinläggning var den inte högre hos patienterna med ledgångsreumatism än i normalbefolkningen.

– Det är mycket viktigt att få rätt kunskap om varför och när personer med ledgångsreumatism löper en ökad risk att få proppar, eftersom en felaktig slutsats i värsta fall kan leda till behandlingsrekommendationer avseende proppförebyggande behandling som kan medföra onödiga risker. Detta är särskilt allvarligt när det gäller reumatiker som ofta redan använder läkemedel, till exempel vissa anti-inflammatoriska och smärtlindrande läkemedel, som påverkar blodets levringsförmåga, säger Marie Holmqvist.

KONTAKT OCH INFORMATION
Marie Holmqvist, läkare, forskare  Institutionen för medicin, Solna, enheten för klinisk epidemiologi  Tel: 0732-480108  E-post: marie.holmqvist@ki.se 

Johan Askling, läkare, forskargruppsledare  Institutionen för medicin, Solna, enheten för klinisk epidemiologi  Tel: 0702- 272 276  E-post: johan.askling@ki.se

Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, det svenska forskningsprogrammet Controlling Chronic Inflammatory Diseases with Combined Efforts (COMBINE) samt Stiftelsen för strategisk forskning (SSF).

Publikation: ”Risk of Venous Thromboembolism in Patients With Rheumatoid Arthritis and Association With Disease Duration and Hospitalization”, Marie E. Holmqvist, Martin Neovius, Jonas Eriksson, Ängla Mantel, Solveig Wållberg-Jonsson, Lennart T. H. Jacobsson, Johan Askling. JAMA, October 3, 2012-Vol 308, No. 13.

Eva Mårell-Olsson har i en avhandling studerat hur det går till när elever, föräldrar och lärare förbereder och genomför utvecklingssamtal och upprättar individuella utvecklingsplaner.

Det är lärarens ansvar att se till att målen i läroplanen och kursplanerna uppnås i undervisningen. Läraren ansvarar även för att varje enskild elev ska få hjälp att uppnå de individuella målen i utvecklingsplanen. Studien visar att det ofta är omöjligt att följa upp målen i utvecklingsplanerna, eftersom det inte finns tid för det. Istället föreslås elevmål som överensstämmer med den planerade undervisningen.

– Man frångår då den enskilda elevens behov och låter eleven själv ta ansvar att arbeta mot de egna målen. I många fall blir arbetet med de individuella utvecklingsplanerna därför verkningslöst, menar Eva Mårell-Olsson.

Resultatet visar också att arbetet inte bara handlar om elevens lärande.

– Eleverna inser tidigt hur de förväntas uttrycka sig, uppföra sig och förhålla sig till sig själva, till sina prestationer, men även till lärares skriftliga omdömen och föräldrars förhoppningar, och anpassar sig därefter, säger Eva Mårell-Olsson.

Elever, föräldrar och lärare deltar alla i skapandet av mönstereleven, men de har olika motiv och strategier. Föräldrarna å sin sida agerar ställföreträdare för sitt omyndiga barn. De gör egna bedömningar av sitt barns utveckling, skriver egna omdömen om sitt barns kunskaper och lärande och ställer krav på undervisningen. De ser också sitt barns lärande som ett livslångt projekt. Lärarna å sin sida jobbar mer kortsiktigt och försöker att hantera sitt eget arbete effektivt genom att exempelvis formulera och anpassa elevmålen till den egna undervisningen, men också genom att återanvända formulerade omdömen som riktar sig till flertalet elever.

– För eleverna blir arbetet en ständig förhandling om positionen som mönsterelev. De måste prestera sitt allra yttersta och i viss mån dölja sina brister. Dessutom måste de uppfatta vilka uttalade och outtalade krav som ställs av både föräldrar och lärare.

Enligt grundskoleförordningen ansvarar lärare för att upprätta en utvecklingsplan för varje elev minst en gång per termin. Utformningen av denna ska ske i samarbete med eleven och elevens föräldrar. Utvecklingsplanen ska även kompletteras med lärares skriftliga omdömen om elevernas kunskapsutveckling.

KONTAKT
Eva Mårell-Olsson
Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
E-post: eva.marell-olsson@edusci.umu.se

– Det ger möjlighet till automatisk kvalitetssäkring och oberoende uppföljning av gallringen för såväl maskinförare och entreprenörer som markägare och skogsföretag, säger Andreas Barth vid Skogforsk, som ansvarat för studien.

Sensorerna mäter in de kvarstående trädens position och diameter, och det ger i sin tur beräkningar av grundytor och stamantal. Även det gallrade områdets areal och stickvägsandel kan beräknas med hjälp av data från sensorerna.

– Tekniken är inte unik för skogsbruket utan används inom en rad olika branscher, men den behöver anpassas och utvecklas för att möta skogsbrukets specifika behov. Menar Andreas Barth.
Studien är ett samarbete mellan Skogforsk, SLU och FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut).

Skogforsk är det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, finansierat av staten och skogsnäringen. Vi tillför svenskt skogsbruk kunskaper, tjänster och produkter för ett lönsamt, hållbart bruk av skogen.

KONTAKT
Presskontakt: Erik Viklund
Telefon: 018-188540
Mobil: 070-2346756

Resultaten visar att 6 månaders fysisk aktivitet för inaktiva gymnasieflickor, många med invandrarbakgrund, gav ökade hälsoeffekter som kvarstod vid ettårsuppföljningen

Under cirka två år har Marie Alricsson, tillsammans med Yvonne Kahlin, doktorand vid Linnéuniversitetet, arbetat med ett projekt för att öka den fysiska aktiviteten hos ett 60-tal gymnasieflickor. Samtliga flickor (drygt 35 procent med invandrarbakgrund) genomgick vid projektstarten fysiska tester, som konditionstester och styrketester, samt besvarade formulär om självskattad hälsa och fysisk självkänsla. Därefter följdes samtliga försökspersoner upp efter avslutad träningsperiod på 6 månader.

Resultatet visade att gymnasieflickorna i träningsgruppen skattade sin hälsa högre än de inaktiva flickorna i kontrollgruppen. De ökande i jämförelse också sin maximala syreupptagningsförmåga och sin fysiska självkänsla signifikant. Det mest överraskande resultatet var att den fysiska självkänslan kvarstod vid en uppföljning ett år senare, vilket tyder på att 6 månaders träning för inaktiva flickor på gymnasiet ger kvarstående effekter även efter avslutad träning.

Projektet är ett samarbetsprojekt med Mittuniversitetet och Karolinska institutet.

– Det här är ett spännande och angeläget forskningsprojekt, säger Magnus Tideman, professor i handikappvetenskap på Högskolan i Halmstad.

Traditionellt sett har den grupp som kategoriserats som ”utvecklingsstörda” och som ofta är beroende av samhällets stödinsatser för exempelvis utbildning och boende, haft låg tilltro till den egna förmågan och en uppfattning att man måste anpassa sig efter andra. Det har varit en grupp som har haft små möjligheter att hävda sig och sin rätt i samhället.

 – De senaste 15–20 åren har vi sett att den här marginaliserade gruppen inte längre accepterar att vara tysta och tacksamma, utan att de på egen hand har börjat organiserar sig för att tillsammans försöka stärka makten över det egna livet. Samtidigt vill de påverka lokalsamhället i riktning mot ökad tolerans och delaktighet, säger Magnus Tideman.

 De självorganiserade verksamheterna som också kallas empowermentprocesser, tolkas som ett motstånd mot samhällets syn på och bemötande av personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

 – Det här är ett nytt och spännande fenomen som vi inte bara ser i Sverige, utan i flera länder och vi kommer i projektet att samarbeta med forskare ibland annat England och Australien, säger Magnus Tideman.

Forskningsprojektets syfte är att öka kunskaperna om de nya självorganiserade verksamheterna i Sverige och ska beskriva och analysera betydelsen för deltagarna, verksamheternas organisering och innehåll samt hur de eventuellt påverkar samhällets och omgivningens attityder och bemötande. Projektet förväntas ge resultat som har betydelse för målgruppen och för den framtida utformningen av samhällets stöd till och bemötande av personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

 – Det är viktigt att forskningen lyfter upp erfarenheter hos den här gruppen av personer med intellektuell funktionsnedsättning för att visa på spännande och positiva verksamheter och möjligheter som pekar framåt, säger Magnus Tideman.

Ansvarig för forskningsprojektet är professor Magnus Tideman, Högskolan i Halmstad. I forskargruppen ingår också universitetslektor Cecilia Kjellman, lektor i handikappvetenskap, Högskolan i Halmstad och Ove Mallander, docent i socialt arbete, Malmö Högskola.

KONTAKT
För mer information kontakta Magnus Tideman, 0703-71 23 11, magnus.tideman@hh.se

Upptäckten, som presenteras i den vetenskapliga onlinetidskriften Nature Communications, ger ny grundläggande kunskap om hur vår hörsel egentligen fungerar. I arbetet har även forskare vid Baylor College of Medicine i Huston, USA deltagit.

För att vi ska kunna uppfatta tal, musik, och andra ljud måste ljudvågorna omvandlas till elektriska impulser i hörselnerven, vilket görs av innerörats sinnesceller. Man vet sedan tidigare studier att ljud ger upphov till en sidledes rörelse hos de små hår som finns på sinnescellerna. Rörelsen i sidled gör att mekaniskt känsliga jonkanaler öppnas och stängs, något som i sin tur innebär att vi kan uppfatta ett ljud.

Det går inte att undersöka hårens rörelser hos människor eftersom sinnescellerna sitter djupt inne i tjockt ben, men hos marsvin och ökenråttor är innerörat omgivet av tunt ben. Genom ett specialmikroskop, utvecklat vid Karolinska Institutet, har forskarna därför kunnat iaktta sinneshårens ljudutlösta rörelser.

– Vi gjorde då ett helt oväntat fynd och upptäckte att håren inte bara böjs i sidled utan också ändrar längd. Dessa längdförändringar har stor effekt på förmågan att omvandla ljudvågor till elektriska impulser, vilket är grunden för hörselförmågan, säger Anders Fridberger, docent och läkare vid Centrum för hörsel- och kommunikationsforskning vid Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.

Forskarna visade att hårens förmåga att ändra längd blev större när den elektriska spänningen runt sinnescellen var låg. Håren blev då alldeles för mjuka, vilket fick örat att fungera sämre. Det är tidigare känt att den elektriska spänningen är låg i samband med bullerskador och i många fall av åldersrelaterad hörselnedsättning.

– Eventuellt kan våra fynd bidra till att förklara varför örat fungerar sämre i dessa fall. Kanske kan man i framtiden också utnyttja detta för att utveckla en ny behandling vid hörselnedsättning. Om vi med ett läkemedel kan återställa hårens normala styvhet skulle örat kunna fungera bättre, men detta ligger långt fram i tiden om det ens är möjligt. Ett prioriterat experiment är nu att ta reda på den exakta mekanismen som styr sinneshårens styvhet, säger Anders Fridberger.

INFORMATION
Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Wallenbergstitelserna, Stiftelsen tysta skolan, Hörselskadades Riksförbund samt National Institutes of Health i USA.

Publikation: ”Sound-induced length changes in outer hair cell stereocilia”, Pierre Hakizimana, William E. Brownell, Stefan Jacob och Anders Fridberger. Nature Communications, online 2 October 2012, doi: 10.1038/ncomms2100.

Resultaten visar Hanna Lomander från SLU i sin avhandling om faktorer som påverkar mjölkkons fruktsamhet. Två saker att se upp med är klövsjukdomar och stora förändringar i miljö och skötsel.

Nedsatt fruktsamhet hos mjölkkor är kostsamt, och kor som har problem med att bli dräktiga slaktas ofta i förtid. Under de senaste 20 åren har mjölkkornas fruktsamhet försämrats både i Sverige och i andra delar av världen. Bland annat tar det längre tid för en ko att bli dräktig idag. Man vet inte riktigt varför fruktsamheten har försämrats, men några orsaker kan vara att kornas mjölkavkastning har ökat kraftigt och att besättningarna blivit allt större och använder fler tekniska hjälpmedel.

Tillskottsutfodring kan ge mera mjölk
Dagens mjölkko kan producera uppemot 50 kg mjölk per dag och behöver därför äta stora mängder foder. Vid tiden runt kalvning minskar kons aptit naturligt, och innan foderintaget har normaliserats efter kalvningen har kon en period med ett energiunderskott; hon måste tära på kroppsreserverna, eller ”mjölka på hullet”. Extra kraftiga energiunderskott kan öka risken för nedsatt fruktsamhet, sjukdomar och sänkt mjölkproduktion.

När Hanna Lomander gav kor glycerol (ett energirikt fodertillskott) under de tre första veckorna efter kalvningen kunde hon dock inte se någon förändring av vare sig energibalans eller fruktsamhet. Istället tycks korna ha använt den extra energin för att öka mjölkproduktion med ca 1 kg per dag. Det är dock tveksamt om den ökade mjölkmängden medför några ekonomiska vinster. Energitillskott i form av propylenglykol gav inga entydiga resultat.

– Förmodligen är det mer fördelaktigt att välja ut kor som är i behov av tillskottsutfodring än att ge det till alla kor i en besättning, säger Hanna Lomander.

Ett enda blodprov visar inte risken för nedsatt fruktsamhet
Kon kan till viss del hantera sitt energiunderskott genom att bilda mjölksocker via nedbrytning av kroppsfett och muskler. Ett sätt att hitta kor med stora behov av energitillskott skulle därför kunna vara att mäta halten av restprodukter från fettnedbrytningen i ett blodprov. Hanna Lomanders doktorsarbete visar dock att ett enskilt blodprov taget tidigt efter kalvningen inte ger ett tillräckligt bra mått på kons energistatus. Sannolikheten för att kor i riskzonen felaktigt klassas som ”friska” är helt enkelt för stor.

– Däremot är det inte uteslutet att flera prover som tas i följd och tolkas tillsammans kan användas för testning av kor i besättningar med stora problem, förtydligar Hanna Lomander.
Se upp för klöv- och juversjukdomar och ändringar i driften

I avhandlingen ingår också en stor enkätundersökning som visar hur fruktsamhetsproblem i besättningar kan kopplas till hälsofaktorer, skötsel och inhysning.

En viktig slutsats av enkätstudien är att det är viktigt att förebygga klövskador genom regelbunden verkning och att förebygga juverinflammation efter kalvningen. Båda dessa sjukdomar har stor inverkan på fruktsamheten hos kor.

En annan slutsats är att nya tekniker och inhysningssystem inte stör fruktsamheten i besättningar, när de nya rutinerna väl ”har satt sig”. Däremot finns det en kraftigt ökad risk för nedsatt fruktsamhet i besättningen under själva övergångsfasen, t.ex. vid ombyggnation eller byte av mjölkningssystem.

– Robotmjölkning och stora lösdrifter innebär inte automatiskt försämrad fruktsamhet, säger Hanna Lomander. Däremot är det viktigt att lantbrukare är beredda på att det kan uppstå problem under ombyggnadsperioder, och att de måste hinna med att även sköta djurhälsa och fruktsamhet under denna period.

En längre sammanfattning på svenska finns på s. 61–64 i avhandlingen.

KONTAKT
Hanna Lomander, 0511-671 23, Hanna.Lomander@slu.se
Länk till avhandlingen:http://pub.epsilon.slu.se/9048/

Resultaten som framkom när man studerade hur föraren kunde hålla sig i sitt körfält, visade att det generellt fanns stora statistiska effektstorlekar men i praktiska termer var medelvärdena relativt små. Det fanns dock ett antal ofrivilliga linjeöverträdelser vilka endast två försöksdeltagare stod för. Betydelsen av dessa överträdelser bedöms dock komma från ett för litet underlag för att kunna dra långtgående slutsatser om de aktuella tunnelsträckorna.

Ögonrörelsedata analyserades på de delar av tunneln där det fanns ljusslingor i taket och genomsnittliga blicktider varierade mellan 234,3 ms utan gestaltningen till 445,3 ms i tunneln med ljusslingorna och var signifikant längre än i tunneln utan gestaltning. Blicktiderna kan ändå betraktas som lindriga ur säkerhetssynpunkt.

Medelhastighet var inte signifikant annorlunda med gestaltning jämfört med utan gestaltning. Däremot fanns det en signifikant skillnad i undersökningsdeltagares medelhastighet beroende på var i tunnel de befann sig.

Vid frågan om vilken tunnelutformning testförarna föredrog, ville 58 procent ha en tunnel med ljusslingor, 29 procent ville ha en tunnel utan ljusslingor och 13 procent hade ingen preferens när det gällde att välja den ena designen framför den andra. Av allt att döma, ett gott betyg för hela gestaltningskonceptet i tunneln.

Studien hade 24 testförare. Tunneln som studerades var den planerade tunneln för Förbifart Stockholm som skapades virtuellt.

KONTAKT
Christopher Patten, forskare på VTI

Denna förmåga gör att de kan överleva och frodas i en av de mest ogästvänliga naturmiljöer som finns på jorden.

Från att tidigare ha betraktats som udda och ovanliga organismer som främst återfanns i väldigt salta, varma eller i syrefria miljöer, där de bland annat producerar växthusgasen metan, har forskare på senare tid kartlagt hur tidigare okända grupper av arkéer finns i stort antal i de flesta vatten- och markmiljöer. Dessa arkéers metabolism och funktion har varit okänd innan man för åtta år sedan lyckades isolera och odla så kallade Thaumarkéer i renkultur. Då fann man att de kunde tillgodose sitt energibehov genom att oxidera ammonium till nitrit och bilda biomassa från oorganiskt kol: nitrifikation.  

I en studie som publiceras idag i tidskriften PNAS visar uppsalaforskare att dessa Thaumarkéer frodas i norra och södra ishavet, framför allt under årets kallaste och mörkaste månader, och att deras tillväxt och framgång i denna synbart ogästvänliga miljö kan förklaras med upptag och utnyttjande av urea.

Urea, som är en central molekyl i många olika organismers kvävemetabolism (bland annat i däggdjurens urin), förekommer normalt i högre halter än ammonium i dessa kalla vatten och är därför en mer tillförlitlig energikälla. Genom att omvandla urea till koldioxid och ammonium som sedan används för energiutvinning lyckas arkéerna växa även i frånvaro av solljus och organiska föreningar.

I denna forskningsstudie som letts av dr Laura Alonso-Saez och professor Stefan Bertilsson vid institutionen för ekologi och genetik, har man med hjälp av nya storskaliga sekvenseringsmetoder lyckats rekonstruera dessa köldälskande arkéers arvsmassa och därigenom beskrivit deras funktion och metabolism. Med olika isotop-baserade metoder har man dessutom påvisat Thaumarkéernas upptag av urea och andra föreningar och kartlagt kopplingen mellan deras förekomst och de specifika gener som möjliggör utnyttjandet av urea och oxidation av ammonium i både norra och södra ishavet.

– Forskningen om arkéernas arvsmassa  bidrar till ökad förståelse av polarhavens biogeokemiska omsättning av kväve, kol och andra element och är ett slående exempel på hur mikroorganismer genom olika anpassningar lyckas växa framgångsrikt även i de kalla och mörka polarhav som representerar några av de mest ogästvänliga miljöerna på vår jord, säger Stefan Bertilsson.

KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta Stefan Bertilsson, tel: 018-471 2712, 070-1679034, e-post: stebe@ebc.uu.se

Alonso-Saez, L, Waller, A.S., Mende, D.R., Bakker, K, Farnelid, H, Yager, P.L., Lovejoy, C, Tremblay, J-E, Potvin, M, Heinrich, F, Estrada, M, Riemann, L, Bork, P, Pedros-Alio, C, and S Bertilsson 2012. Role for urea in nitrification by polar marine Archaea. Proc. Natl. Acad. Sci. USA.

Att livsstilsfaktorer som stress och bristande kontroll över sin arbetssituation påverkar hälsan är väl känt. Inte minst hjärtsjukdomar relateras till stress och dåliga arbetsvillkor.

Björn Grip analyserar i sin nyligen framlagda licentiatavhandling dödligheten i Norrköping respektive Linköping relaterad till arbetsmarknadens utveckling och den ekonomiska och politiska situationen i stort i de två städerna.

Hans studie omfattar tiden 1952-2006, och dödsfall i åldrarna 50-74 år, det vill säga de som har dött i förtid.

Norrköping ligger betydligt högre än Linköping vad gäller generell dödlighet i de här åldergrupperna under hela perioden. Skillnaden är hela 37 procent under 1950-talet, vilket betyder att för 100 linköpingsbor som dör, dör 137 norrköpingsbor. Under 1990-talet är överdödligheten i Norrköping 27 procent. De första åren på 2000-talet minskar den, men är fortfarande påtaglig, 18 procent.

Som helhet ligger Norrköping över riksgenomsnittet, och Linköping under. Av alla större städer i Sverige (mer än 100 000 invånare) har Norrköping högst förtida dödlighet.

Men det finns ett intressant brott i kurvan vad gäller just hjärtsjukdomar. Under 1970-talet minskar dödligheten i hjärtsjukdomar snabbare i Norrköping än i Linköping, som faktiskt ligger högre just det decenniet.

Med det underlag han har, kan han bara spekulera i orsakerna, konstaterar Björn Grip, och lyfter fram några möjliga förklaringar:

– När textilindustrin lade ner försvann också en arbetsmarknad för särskilt kvinnor med tunga och slitsamma jobb. Det kan ju ha förbättrat hälsoläget. Samtidigt satsades stora resurser på arbetsmarknadsstöd, förtidspensioneringar och möjligheter till omskolning för dem som blev friställda. Kanske var det inte en så stor katastrof att förlora jobbet då.

Från 1980-talet återkommer dock det tidigare mönstret och ännu in på 2000-talets första decennium är överdödligheten i hjärtsjukdomar betydligt högre i Norrköping, eller ca 50 procent.

Björn Grip har intervjuat både patienter och ledande aktörer inom kommuner och landsting. Norrköping har, till skillnad från Linköping, brottats med stagnation, svag tillväxt och en högre arbetslöshet än Linköping, som å sin sida haft en mer varierad arbetsmarknad, högre medelinkomster och högre utbildningsnivå. I dragkampen mellan de två städerna om större satsningar har Linköping vunnit och staden har relativt smärtfritt utvecklats till ett administrativt och utbildningscentrum, medan Norrköping präglats av ekonomisk utsatthet, social utmattning och bitterhet, skriver Björn Grip.

Generellt har dödligheten i hjärtsjukdomar minskat kraftigt i Sverige, vilket framförallt tillskrivs att den medicinska behandlingen förbättrats och rökningen minskat. Hjärtsjukdomar är dock fortfarande den vanligaste dödsorsaken och risken att dö i en hjärtsjukdom är dubbelt så stor för en lågutbildad person jämfört med en högutbildad.

INFORMATION OCH KONTAKT
Björn Grip har själv en bakgrund som politiker och landstingsråd. Hans lic-avhandling har titeln: ”Samhällsförändring och det ömtåliga hjärtat” och ingår i forskningsprojektet Twincities Research Group.
Telefon till Björn Grip 0705-409579