Svaret är ofta att vårdarna pratar sig samman om ett likartat bemötande,”ett personalgemensamt förhållningssätt”. De intervjuade vårdarna, som arbetade på psykiatriska vårdavdelningar eller i kommunala gruppboenden, angav att patientens behov står i centrum för ett personalgemensamt förhållningssätt – men avhandlingen visar att det istället är vårdarnas egna behov av trygghet och förutsägbarhet i vardagen som ligger bakom patientbemötandet. Särskilt svårt hade vårdarna att hantera situationer när de upplevde att de inte fick vara ifred för patienten.

Vårdarna angav olika etiska skäl för att använda ett förhållningssätt beroende på om de tog utgångspunkt i sig själva eller i omgivningen, men de kunde ändra sig – särskilt om patienten inte levde upp till deras förväntningar på uppförande – och förordade då ofta ett strängare bemötande. Det fanns emellertid enskilda vårdare som såg patientens utsatta situation och valde att bryta mot det överenskomna förhållningssättet. En handling som ofta skapade indignation hos kollegerna.

Brukarna/patienterna, som alla led av svår psykisk ohälsa, berättade i huvudsak att de kände sig kritiserade och kränkta av vårdarna när ett personalgemensamt förhållningssätt användes och att det ofta upplevdes innebära att bli begränsad i sitt liv: Att inte få gå ut själv eller inte få välja vilka kläder man vill ha. Särskilt svår var upplevelsen att bli kritiserad av vårdarna om patienten misslyckades att leva upp till deras förväntningar. Flera vårdare ansåg också att de hade ett uppfostrande uppdrag som gav dem rätten att begränsa patientens egna val.

I avhandlingen följs vårdare och patienter vid kommunala gruppboenden samt intervjuat personal och patienter vid psykiatrisk klinik. Att vårdare inom psykiatrisk omvårdnad pratar sig samman om hur man ska bemöta en viss patient är förmodligen mycket vanligt men har inte tidigare utforskats på detta sätt.

INFORMATION OCH FAKTA
Per Enarsson, som är uppvuxen i Oskarshamn, bor i Nyköping och arbetar som handikappomsorgschef i Katrineholms kommun. Han är sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatri och är doktorand vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Han kan nås på
mobil 070-693 17 95 e-post per.enarsson@katrineholm.se

Fredagen den 25 maj försvarar Per Enarsson, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ‘Mellan frihet och trygghet’ Personalgemensamt förhållningssätt i psykiatrisk
omvårdnad

Engelsk titel: ‘Between freedom and safety’ Common staff approach in psychiatric care.

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhusets aula.

Fakultetsopponent är professor Kim Lützen, Karolinska institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på

– Vi har lyckats för bra med att förenkla vår vardag. Det säger Helena Tobiasson, forskare vid KTH med inriktning människa-datorinteraktion och ergonomi/design som arbetar tillsammans med Anders Hedman för att göra våra liv mera fysiskt aktivt.

Med det menar hon att vi numera lever ett liv där vi aldrig behöver ta i för att göra någonting, ett liv som inte bjuder på något som helst tuggmotstånd och där alla fysiska uppgifter förenklats. Där arbetsverktygen på jobbet och i hemmet designats för att inte vara fysiskt utmanande på något sätt. Tekniken blir mindre, men vi människor blir större, konstaterar Helena Tobiasson.

Det här stämmer väl överens med var kanadensiska och australiska studier visar. Stillasittande och låg kroppsaktivitet påverkar både metabolism och blodkärl genom att den konstanta produktionen av det enzym och protein som rensar blodomloppet på blodfetter och blodsocker stannar av.

– Det är ett problem att det hittills har varit allt för stort fokus på att enbart ta bort skadliga rörelser i vardagen och på jobbet. Det är därför vi nu jobbar med frågeställningen ”Hur kan vi med hjälp av designforskning göra vardagen mer fysisk krävande?”, säger Helena Tobiasson.

Det är egentligen inte så mycket som erfordras. Kroppens produktion av för hälsan viktigt enzym och protein behöver inte särskilt mycket kroppsaktivitet för att komma igång igen..

Folkhälsoforskare har hittills varit mycket duktiga på att se samband och ta fram orsaker till varför vi sitter för mycket. Helena Tobiasson och Anders Hedman ska istället jobba med åtgärdsidan. För att kunna göra det ägnar de sig åt något de kallar för extrema designsituationer.

– Vi har kopplat en dator till löpbandet. Vi har också kopplat ihop en roddmaskin med en läsplatta. Det är det sättet att jobba som triggar nya tankesätt och tydliggör våra gamla sätt att tänka. I och med att vi slår ihop gammal teknik för träning med ny teknik för kontorsarbete så uppstår kreativa krockar. Vi undersöker vad som händer om vi kombinerar löpbandet eller roddmaskinen med modern teknik som Ipad, vad som händer när vi kopplar ihop dessa två ytterligheter, säger Helena Tobiasson.

Hon tillägger att de för närvarande även tittar närmare på den nya trenden med utegym som det blir allt fler av i till exempel Stockholm, men som också poppar upp i andra svenska städer men även ute i Europa. Utegym används till exempel bland annat av taxichaufförer som mellan två körningar kan använda sin kropp lite fysiskt istället för att sitta bakom ratten hela dagen.

Samtidigt handlar Helena och hennes kollegas forskning också om att söka svar på frågan vad vi egentligen menar med fysiskt aktivitet. För det är så mycket mer än att bara ägna några timmar i veckan åt att simma, springa på löpband, gå på gymmet, spela tennis eller andra olika sportaktiviteter, enligt Helena Tobiasson.

– Det handlar om hur vi ska designa våra kontor för mindre stillasittande. Och då pratar jag inte bara om att flytta skrivaren till andra sidan korridoren, något man ägnade sig åt redan på 80-talet. Det är så tråkigt att klockorna stannar, och ger därför ingen större effekt för hälsan, säger Helena Tobiasson.

Hon har också en syn på ansvarsfrågan om hälsan som är intressant.

– Det är en sak att säga att vi sitter för mycket. Men vi har redan tillräckligt med dåligt samvete för att vi rör för lite. Det dåliga samvetet ska inte bäras av individen. Det ansvaret ska bäras av oss som är med och designar vardagen, säger Helena Tobiasson..

Massexperimentet går ut på att barnen själva får fotografera situationer, platser eller föremål som de upplever som riskfyllda. Foton från tusentals barn och ungdomar kommer att analyseras.
Aldrig tidigare har man på det här sättet undersökt vad unga själva definierar som riskfyllt. Forskningen har oftare handlat om att mäta risker för särskilt utsatta barn, samtidigt som de allra flesta olyckor inte drabbar just riskgrupper och uppstår i vardagliga situationer.
– Jag vill veta vilka risker barn ser i sin omgivning, och om barn i olika åldrar och på stora och små orter lägger märke till olika risker. Med den kunskapen kan vi förbättra riskkommunikationen, och i förlängningen öka deras trygghet, säger Erika Wall, forskare i sociologi vid Risk- och krisforskningscentret RCR på Mittuniversitetet.
Undersökningen genomförs som en del av vetenskapsfesten ForskarFredag som under flera år genomfört massexperiment där skolelever samlat in data. I år medverkar de för första gången i samhällsvetenskaplig forskning.
– Barnen får fotografera med egna mobiler eller kameror, på samma sätt som de brukar kommunicera med varandra. Eleverna får själva ta kommandot och bestämma vad just de tycker är riskfyllt, säger Erika Wall. 
Alla skolor i Sverige med elever i alla åldrar är välkomna att medverka i massexperimentet och deltagande är kostnadsfritt. Undersökningen kommer att pågå under september och anmälan öppnar nu. Resultat och slutsatser publiceras i slutet av 2012.
Massexperimentet är en del i ForskarFredag som äger rum den 28 september. I Östersund arrangerar Mittuniversitetet den dagen olika aktiviteter för att skapa möten mellan forskare/forskning och allmänhet.
EU-kommissionen har utlyst den fjärde fredagen i september till Researchers’ Night som firas över hela Europa. I Sverige kallas dagen ForskarFredag och har anordnats sedan 2006. ForskarFredag och massexperimentet samordnas av Vetenskap & Allmänhet och genomförs med stöd av EU-kommissionen, Vetenskapsrådet och VINNOVA.
Skolor och klasser som vill delta i massexperimentet kan anmäla sig på ForskarFredags webbplats: www.forskarfredag.se [Ref 1].

Frågor kan ställas till:
Erika Wall, forskare i sociologi, 063-16 55 92, e-post: erika.wall@miun.se
Karin Larsdotter, Vetenskap & Allmänhet, nationell projektledare ForskarFredag, 070-255 38 91, e-post: karinl@v-a.se
 
 

I projektet, som kommer att pågå till nästa höst, studerar forskarna utvecklingen av kollektivtrafiken i Skåne, Århus och Trondheim. Genomförandet sker i form av fallstudier av de planerings- och beslutsprocesser som påverkar kollektivtrafikens utveckling. Arbetet är i första hand inriktat på att studera vilka roller som olika organisationer och aktörer haft i planerings- och beslutsprocesserna, hur samordningen sett ut samt vilka intresse- och målkonflikter som haft betydelse för planeringsprocesserna.

– Vad vi kan se indikationer på så här halvvägs i projektet är att de regioner som har varit framgångsrika har tydliga mål med kollektivtrafiken. Målen kan även kopplats samman med långsiktig regional utveckling där de olika aktörerna har eniga visioner och mål som understödjer varandra, säger Robert Hrelja, forskare på VTI.

– Som exempel kan man nämna Skåne län som ökat sitt resande med kollektivtrafik med 70 procent under en tioårsperiod efter att den regionövergripande trafikhuvudmannen Skånetrafiken bildades 1999.

Nya regionala kollektivtrafikmyndigheter
Forskningen på området har aktualiserats den senaste tiden, bland annat i och med den nya kollektivtrafiklagen som infördes vid årsskiftet.

Den nya lagen innebär att kollektivtrafikföretag fritt får etablera kommersiell kollektivtrafik. ”Därigenom räknar man med att dynamiken på kollektivtrafikmarknaden ökar vilket kan bidra till ett större utbud av kollektivtrafik och ökat resande” skriver regeringen på sin webbplats.

Dessutom har regeringen bestämt att alla län ska ha en myndighet med ansvar för kollektivtrafiken. De nya myndigheterna kommer att få lättare att ägna sig åt trafik som bedrivs över länsgränserna eftersom vissa begränsningar nu har avskaffats.

– God samverkan verkar vara en framgångsfaktor för en bra kollektivtrafik. Införandet av nya regionala kollektivtrafikmyndigheter medför förändringar i arbetet i många regioner och nya samverkansformer skapas. Hur den nya lagen kommer att påverka kollektivtrafiken är svårt att säga, men att lagen nu införts visar att vi har helt rätt fokus i vår forskning, menar Robert Hrelja.

Nordiskt samarbete finansierat av Vinnova
VTI utför projektet i samarbete med Transportökonomiska institutet, TØI (Norge) samt forskargruppen inom ”Urban planering och mobilitet” vid Institut for Samfundudvikling og planlaegning vid Aalborg universitet (Danmark).

INFORMATION OCH FAKTA

Projektet är en Vinnova-satsning inom utlysningen ”Miljöinnovationer”. Satsningen gäller utveckling av nya lösningar för minskad klimat- och miljöpåverkan i framtidens hållbara samhälle.
Framgångsrik kollektivtrafik i nordiska regioner – integrerad planering, väginfrastruktur och bebyggelse, projektets webbplats [Ref 1]

För mer information, kontakta Robert Hrelja  forskare, VTI

Jonas Lindström, doktorand i sociologi, har skrivit en avhandling om stadsförnyelsen i Riga efter Sovjettiden. Han har undersökt hur drömbilder av en ny tid formas av historien såväl som framtiden och hur detta avspeglar sig i stadens landskap.

Utgångspunkten i Jonas Lindströms avhandlingsarbete är de drömbilder som påverkar den pågående förnyelseprocessen i städerna i det forna Östeuropa. Dessa drömbilder, eller fantasmagorier som de kallas, avspeglas i städernas landskap med sina hus, vägar, skyskrapor och köpcenter.  Med Lettlands huvudstad Riga som exempel vill Jonas Lindström belysa stadsförnyelse ur ett historiskt sociologiskt perspektiv.

Två världskrig förändrade staden
I sin avhandling visar Jonas Lindström hur uppfattningen om staden, själva fantasmagorierna, manifesteras i Rigas pågående förändring. Han illustrerar hur arbetet med stadens förnyelse blottar drömmarna om staden och hur dessa drömmar tolkas i relation till det förflutna, nutiden och framtiden.

Jonas Lindström valde Riga som konkret fall för att staden på ett unikt sätt genomgått genomgripande förändringar under 1900-talet. Rigas historia präglas av tvära kast, där de två världskrigen utgör tydliga brytpunkter. Både drömbilderna och problemen blir tydliga här, i en stad som underkastats främmande makter och präglats av vitt skilda politiska system.

Svårt att bygga nytt på något gammalt
Han menar att det finns en inbäddad problematik med all stadsförnyelse. För det första finns det erfarenheter av det förflutna som påverkar hur man bygger staden. För det andra finns förväntningar på nuet och på framtiden. Problemet uppstår när man ska försöka bygga något nytt på en gammal kvarvarande infrastruktur – i en stad kan man inte bara riva allt som bär på historien eller står för något gammalt. Det leder till en paradox när historien krockar med de drömmar man bygger upp om den nya staden.

– Att bygga om staden går så mycket trögare än att till exempel byta politiskt system. Det är svårt att avföra en tidsperiod rent fysiskt, men man vill göra det så snabbt som möjligt mentalt, säger Jonas Lindström.

INFORMATION OCH FAKTA
Jonas Lindström är doktorand vid Institutionen för samhällsvetenskaper vid Södertörns högskola och knuten till Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Avhandling: Drömmen om den nya staden. Stadsförnyelse i det postsovjetiska Riga.

Disputation: Tisdag 5 juni kl. 13 i sal MB 505, Moas båge, Södertörns högskola.

Opponent: Professor Mats Franzén, Uppsala universitet.

Den viktigaste skillnaden mot tidigare är att andelen matavfall och organiskt material numera får uppgå till max tio procent. Hennes resultat visar att beslutet att minska på det organiska materialet har varit positivt för miljön. Detta har man anat men tidigare saknat en samlad undersökning av.

– Detta är jättebra! Denna del av lagstiftningen har lyckats, säger Hanna Modin.

Organiskt material släpper från sig dels miljöskadliga näringsämnen såsom ammonium, dels kol och andra syreförbrukande ämnen. De senare kan leda till bottendöd i sjöar och vattendrag.

Samtidigt har Hanna Modin sett att den lilla andel syreförbrukande ämnen som trots allt sipprar ut från det organiska materialet i tippen är mer svårnedbrytbar än tidigare. Detta är också positivt, eftersom det innebär att syreförbrukningen i vattnet går långsammare vilket minskar risken för att djur och växter ska komma till skada.

Samtidigt kan det vara bra med en viss mängd organiskt material för att göra själva deponin syrefri. Då rinner inte metallerna ut i lakvattnet utan förblir i deponin.

– Detta hade faktiskt inte beslutsfattarna tänkt på, utan är en glad överraskning för dem. Anledningen är att nästan allt fokus i miljöarbetet legat på att få bukt med det organiska avfallets miljöskador, säger Hanna Modin.

Däremot känner man inte till vilka långsiktiga miljökonsekvenser tungmetallerna kan ha. Eftersom deponin rymmer mindre organiskt material än tidigare, förbrukas det organiska materialet troligtvis snabbare och metallerna släpps ut.

– Nu när vi löst ett problem bör vi fokusera på metallerna. Vi måste veta hur de lakas ut ur deponin och ur reningen bör gå till.

INFORMATION OCH FAKTA

Forskningen har finansierats av Avfall Sverige, Sysav Utveckling AB, Renova AB, Ragnar Sellbergs Stiftelse och NSR AB.

Idag finns 70 aktiva deponier i Sverige. De flesta ligger nära städer. År 2010 deponerades totalt 1,3 miljoner ton på de kommunala deponierna. Andelen av hushållsavfall som deponeras i Sverige har minskat från 35 procent år 1995 till en procent år 2010.

För mer information, kontakta Hanna Modin, Hanna.Modin@tvrl.lth.se 073-394 4162

Tidigare forskning har visat att barns läsinlärning kan underlättas genom strukturerade och lustfyllda språklekar från sex års ålder. I en pågående treårig studie vid Göteborgs universitet undersöker forskare nu vad betydelsen blir om detta genomförs redan från fyra års ålder. Grundtanken är att barn som tidigt får stöd att utveckla sin språkliga och fonologiska, det vill säga ljudmässiga, medvetenhet får ett bättre utgångsläge inför mötet med skriftspråket.

Språklig medvetenhet betyder att barnet kan uppmärksamma sitt eget språk, hur det låter och hur det är uppbyggt av ord och meningar. Fonologisk medvetenhet innebär medvetenhet om språkets ljudmässiga uppbyggnad, vilket är viktigt för den tidiga läsinlärningen och kopplingen mellan bokstäver och ljud.

370 barn i åtta kommuner deltar i den pågående forskningsstudien, där förskollärare och specialpedagoger kommunerna engagerats. I studien får barnen under en sexveckorsperiod daglig fonologisk träning i 25 minuter. Sexveckorsperioden upprepas med samma barn under tre års tid, med för- och eftertester under de tre åren. Barnen är uppdelade i tre grupper – en fonologisk interventionsgrupp, en grupp som får annan intensivträning än den fonologiska samt en grupp barn som inte får någotdera utan fungerar som kontrollgrupp. Det tredje och sista året erbjuds samtliga barn fonologisk träning inom ramen för arbetet i förskoleklasserna.

De preliminära resultaten visar att den fonologiska träningen hade effekt direkt efter träningen. Dessutom finns kvarstående effekter ett år senare.

– Barnen i interventionsgruppen hade en högre fonologisk medvetenhet. De kunde bland annat identifiera och manipulera språkljud. Det kan exempelvis handla om att de kan rimma. Just förmågan att uppmärksamma språkets formsida är något vi forskare vet är mycket viktigt för den tidiga läsutvecklingen, säger docent Ulrika Wolff som leder projektet tillsammans med professor Jan-Eric Gustafsson.

Studiens barn har ännu inte börjat med ren läsinlärning eftersom de inte börjat i skolan. Forskarna planerar att följa samma grupp av barn ett antal år in i skolåldern för att se vad den tidiga interventionen får för fortsatt betydelse för deras läs- och skrivutveckling. Först då kan de helt säkert säga om barn som inte fått samma språkträning hinner ikapp eller inte.

I över två tredjedelar av Sveriges kommuner pågår nu 1:1-projekt i olika omfattning. De senaste tre-fyra åren har satsningen med 1:1 tagit rejäl fart i Sverige. Vissa kommuner satsar stort och köper in laptops eller surfplattor till alla elever i såväl förskolan som i grund- och gymnasieskolan, medan andra kommuner tar det lite lugnare och börjar med att testa i några få pilotskolor.

Argumenten för de stora satsningarna, som inte minst sker i de kommunala skolorna, är dels att skolan måste förbereda eleverna för ett digitaliserat samhälle, dels att en personlig dator minskar eller rentav utplånar den digitala klyftan mellan dem som kan använda datorn som ett redskap för lärande och de övriga.

Vad den intensiva datoriseringen egentligen får för konsekvenser för elevernas lärande har det dock inte funnits någon klar bild över.

– Det avgörs inte minst bland annat av om ifall lärarna vet hur man ska använda datorer eller läsplattor i undervisningen, säger Berner Lindström.

De kommuner forskarna nu utvärderar är Falkenberg, Jönköping och Mölndal. Det övergripande syftet i utvärderingarna är att beskriva hur undervisnings- och lärandeprocesserna förändras som en konsekvens av tillgången till IKT, informations- och kommunikationstekniken.

– Precis som de digitala teknologierna har förändrat världen förändrar de givetvis skolan. Men det krävs en infrastruktur, en kritisk massa av användning, innan det blir en del av skolans naturliga verksamhet, säger Berner Lindström.

I forskningsstudien tittar forskarna inte på tekniken utan på vad som faktiskt görs i klassrummen och som görs annorlunda mot förr på grund av elevernas egna datorer, samt vad som inte görs annorlunda.

– Det vi kan se i våra studier är hur etablerade undervisningsformer, uppgiftsformuleringar och sätt att examinera sätter ramarna för hur IKT används. Många lärare ifrågasätter också vad IKT pedagogiskt kan tillföra när de redan har en fungerande undervisning. Men det är ett svar som bygger på tveksamma premisser, att de ser IKT som ett instrument för att förbättra eller effektivisera undervisningen givet ett traditionellt undervisningsinnehåll. Istället handlar frågan om IKT i undervisningen ytterst om en omdefiniering av vad det innebär att ha kunskap i det moderna samhället, säger Berner Lindström.

– IKT ska ses som ett redskap som är en integrerad del av kunskapen i ett flertal ämnen – att exempelvis arbeta med problemlösning i form av olika datorprogram eller simuleringar, att uttrycka sig i multimodala former med bild, film, ljud och text, eller att söka information på nätet. IKT blir ett lika naturligt redskap i undervisningen som papper och penna, säger Berner Lindström.