Vid millennieskiftet var fjällräven nära utrotning i Sverige och Norge. Då fanns bara cirka 40-60 individer, men även om fjällräven fortfarande klassas som starkt hotad i Sverige visar årliga inventeringar att arten nu ökar i antal.
Under 2021 kom 118 kullar av fjällrävsungar i Sverige, Norge och Finland. Och nyligen berättade Naturvårdsverket om resultaten av en inventering som gjordes sommaren 2022. Resultaten visar 164 kullar – ett rekord sedan inventeringarna inleddes.
En viktig förklaring till tillväxten sedan 2021 är att det funnits mer smågnagare, som är fjällrävens huvudföda.
En liten fjällrävsvalp utforskar omgivningen nära en lya. Bild: Hjalmar Stake/Svenska fjällrävsprojektet
Men det finns också tydliga signaler att bevarandeåtgärderna som stödutfodring och avskjutning av konkurrerande rödrävar fortfarande har avgörande betydelse för utvecklingen, enligt ett pressmeddelande från Naturvårdsverket.
– Trots att det inte var ett tydligt gnagartoppår i Norrbotten ser vi relativt många föryngringar av fjällräv där 2022. Det inger hopp inför nästa säsong både för antalet kullar och nyetableringar, säger Johan Wallén, koordinator för fjällrävsinventeringen på Naturhistoriska riksmuseet och forskare i zoologi vid Stockholms universitet.
Han fortsätter:
– I söder däremot finns signaler om mycket god tillgång på smågnagare under 2022, vilket kan innebära ett bottenår nästa år. Följden kan bli ett färre antal fjällrävskullar i söder under 2023.
Även vuxna fjällrävar blir fler
[ulist style=”1″]Förutom att fler ungar har fötts syns också en ökning med omkring 88 vuxna fjällrävar sedan den förra inventeringen 2021.
Populationen i Sverige, Norge och Finland bedöms nu vara uppe i över 550 vuxna individer.
Fjällräven är i dag klassad som starkt hotad i Sverige. Trots 90 år som fredad art har den haft svårt att återhämta sig.
Sedan 2018 inventeras fjällräv enligt en gemensam metodik med Norge.[/ulist]
Källa: Naturvårdsverket
Oklart om ökningen fortsätter
I mitten av 1980-talet startade Svenska fjällrävsprojektet för att studera fjällrävens beteende och populationsdynamik i Vindelfjällen. Zoologer vid Stockholms universitet har sedan dess forskat om den svenska fjällrävsstammen och gjort de årliga inventeringarna.
– Vi kan konstatera att de åtgärderna som vidtagits givit bra resultat, men att det fortfarande är avhängigt på antalet lämlar hur många kullar det blir och om ökningen kan fortsätta, säger Karin Norén, docent i zoologi vid Stockholms universitet och en av forskarna i projektet.
Forskaren Johan Wallén lyfter fram att arbetet för att bevara fjällrävarna nu gett frukt.
– Vad gäller årets rekord är det två fler kullar än det tidigare rekordet men ännu roligare än det svenska rekordet är föryngringen i Finland, den första sedan 1996 och förhoppningsvis starten på en fortsatt återetablering i Finland. Inom projektet fortsätter vi nu att driva forskning om ekologi, genetik och bevarande och ser med tillförsikt framtiden an med nyligen erhållna forskningsanslag.
En tanke med fjällrävsprojektet har varit att testa vilka effekter åtgärder kan ha.
– I den första EU-ansökan om anslag skrev jag att vi skulle försöka vända nedgången till en ökning och målet var en fördubbling. Men det blev en starkare ökning än så, säger Anders Angerbjörn som startade projektet.
Hittills har drönare mest använts för övervakning, fotografering och som underhållning. Men när de blir mer effektiva kan de även användas som transportmedel för resenärer och gods.
– Drönarna har blivit större, snabbare och starkare och det är hög tid för beslutsfattare och forskare att anpassa regler för hållbara transporter med dem, säger Aishwarya Raghunatha, doktorand vid forskarskolan Future-proof cities på Högskolan i Gävle.
Större och starkare drönare utvecklas
Drönare som kan bära upp till 1000 kilo testas nu för att leverera varor. De utvecklas ständigt och vissa har en räckvidd på upp till 250 kilometer per laddning. I en nära framtid kommer vi förmodligen att se transportdrönare flyga in i bostadsområden och över affärslokaler.
– Men för att vara ett genomförbart alternativ måste drönarna bli avancerade nog att kunna integreras i samhället.
Möjligheter och risker
Drönare som är tillräckligt stora att transportera bilar eller människor kan tyckas för kostsamma idag, men som med all ny teknik kommer kostnaderna att minska med tiden. Redan inom fem år, med offentliga investeringar, tror Aishwarya Raghunatha att tekniken blir billigare och ambulans- och utryckningsdrönare möjliga.
Samtidigt finns en allmän oro för att drönare också kan komma att användas av kriminella och som ett lyxigt transportsätt i framtiden.
– Så innan vi har dem i luftrummet måste lagar och riktlinjer ses över. För att skydda människors integritet och ägande, samt drönarnas påverkan på naturliga ekosystem, säger Aishwarya Raghunatha.
Hjärtstartare till dörren redan idag
Den positiva sidan – som möjligheten att minska markanvändningen, förbättra samhällsnyttan och bli till ett hållbart transportsystem – är dock anledningen till att hon forskar om drönare.
– En av de främsta fördelarna med drönare är att de kan användas för all slags räddningsverksamhet, polis, ambulans eller brandförsvar. Redan idag kan drönare skicka hjärtstartare till din dörr.
Fördelaktiga för miljön
Eftersom drönarna bara använder luftrummet är de snabbare och mer flexibla än konventionella transportmedel, som använder vägar eller vatten. De kan också på flera sätt bekämpa klimatkrisen.
– Vi undersöker fortfarande de olika användningsområdena, men konstaterar att drönare helt klart är mer fördelaktiga för miljön då de ger en minskning av koldioxidutsläppen.
Den ökande användningen av drönare kan dock bli ett bekymmer för framtidens elnät.
– En balans måste nås där vi kan använda drönare och andra elektriska transportsätt, men inte överskrida de begränsade resurser vi har, säger Aishwarya Raghunatha.
Kontakt:
Aishwarya Raghunatha, doktorand forskarskolan Future-proof cities vid Högskolan i Gävle, A.Raghunatha@ibg-sweden.com
Det är väl känt att den biologiska mångfalden påverkas av att värdefulla livsmiljöer försvinner och att klimatet blir varmare, men det har varit svårare att visa om dessa hot förstärker varandra och snabbar på förändringarna i naturen.
Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt hur svenska växter har reagerat på förändringar under de senaste 60 åren.
Växtarters spridning följdes
Forskarna har jämfört äldre floror från Bohuslän, Medelpad, Uppland och Öland med mer nutida inventeringar. Genom detta kunde forskarna beräkna hur fler än 1200 växtarters utbredning förändrades mellan första halvan av 1900-talet och början av 2000-talet.
Under denna period upphörde bete och slåtter på stora arealer med artrika gräsmarker, det vill säga ängs- och naturbetesmark som därefter har vuxit igen eller planterats med träd. Samtidigt har klimatet blivit nästan 1,5 grader varmare.
Gamla betesmarker behöver vårdas och restaureras för att gräsmarksarter ska kunna överleva på sikt. Bild: Alistair Auffret
Forskarna upptäckte att arter som är knutna till gamla betesmarker och ängar, som till exempel majviva, smörbollar och korskovall, har minskat sina utbredningar.
– Vi vet sedan tidigare att vi har förlorat många gräsmarker i Sverige, men att se hur detta har påverkat gräsmarksarternas regionala utbredningar är oroväckande, säger Alistair Auffret, docent i ekologi på SLU.
Nordliga arter minskade
Analyserna visade också att arter med relativt nordlig utbredning i Sverige var mer benägna att minska sina utbredningar. Däremot gick det bättre för värmeälskande växter och arter som redan från början hade relativt stor utbredning. De kunde dra nytta av de stigande temperaturerna.
Många av arterna som har ökat sin utbredning är dessutom mer knutna till skogsmiljöer. Dock handlar det inte om växter som behöver gammal naturskog, utan om arter som kan etablera sig snabbt på de övergivna och igenväxande gräsmarkerna.
Det har också gått bra för växter som förts in av människor, till exempel blomsterlupin och jättebalsamin.
– Vi såg att de arter som det gick bättre för främst fyllde luckorna i deras utbredning, medan växter som föredrar svalare temperaturer minskade mest i syd, säger Alistair Auffret.
Det har inte gått bra för alla skogslevande arter. Orkidén guckusko har också fått en mindre utbredning över tid. Bild: Alistair Auffret
Dubbelt bakslag
En viktig upptäckt var att kombinationen av gräsmarksförlust och klimatuppvärmning innebar ett dubbelt bakslag för vissa arter, och extra nytta för andra.
Till exempel minskade gräsmarksspecialisternas utbredning mest i varmare områden. När forskarna undersökte hur samtliga arter inom 5 x 5 kilometer stora ”landskapsrutor” påverkades av de miljöförändringar som skett blev detta samspel ännu tydligare.
Risken för lokala utdöenden var mindre där fler gräsmarker var bevarade, men den effekten försvann i de varmare områdena. Däremot kunde de flesta nya arter etablera sig i områden där både igenväxning och uppvärmning varit stor.
– Det är tydligt att det finns både vinnare och förlorare i naturen, och det är viktigt att ta hand om förlorarna. Samtidigt som de globala fossila utsläppen behöver minskas rejält, behöver vi i Sverige behålla och återställa våra värdefulla livsmiljöer, säger Alistair Auffret.
Alistair Auffret, universitetslektor vid institutionen för ekologi, enheten för landskapsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, alistair.auffret@slu.se
Bedömningar pågår hela tiden i skolan. Lärare bevakar löpande sina elevers utveckling som grund för att anpassa undervisningen. Dessa bedömningar kan också vara prov, antingen lärarens egna, gemensamma för en kommun eller nationella.
I en avhandling har doktoranden Helena Sjunnesson studerat elever och lärares uppfattningar av bedömning. Hon har också undersökt vilken betydelse bedömningar kan ha för elever, speciellt de i behov av stöd.
– Det pågår många olika former av bedömningar i klassrummet och initiativtagare kan variera. En konsekvens för elever som inte lyckas så väl, särskilt vid extern bedömning, kan vara att bli identifierad som elev i behov av stöd och tilldelas en specialpedagog. Det är dock inte alltid bedömningen visar vilket behovet är och då blir det svårt att omsätta resultat till att anpassa klassrumsundervisningen, säger Helena Sjunnesson.
Olika syn på bedömningens tyngd
Tanken är att bedömningar ska leda till information till både lärare och elev om hur undervisningen ska anpassas. Just elever som behöver extra stöd kan vara mer ängsliga för bedömningar som prov, som ska vara färdiga på en viss tid, eller när de ska klara en uppgift inför andra elever. Det kan påverka deras möjligheter att visa det som bedömningen avser. Elever och lärare är inte alltid heller överens om hur tungt en bedömning väger.
– Det kan bero på att lärare signalerar att eleverna behöver förbereda sig inför bedömningen. Det kan få eleverna att tro att det är något väldigt viktigt även om det inte är tänkt för betyg utan som redskap för att få information om eleverna som i sin tur kan bidra till att utveckla undervisningen.
Viktigt att hitta rätt former
Det som behövs är att skolan vill utveckla bedömningen så att olika former för bedömning kan bli ett redskap för lärare och elever för att stödja elevers utveckling. Det i sin tur kan öka alla elevernas möjlighet till lärande, menar Helena Sjunnesson.
– Där är elevernas uppfattningar viktiga både för att finna former, som enligt eleverna stödjer deras lärande, och för att finna situationer, som kan påverka eleverna negativt.
Utforma bedömningen till redskap
En del av avhandlingen är en pilotstudie som undersöker hur lärarna själva skulle kunna utveckla bedömningen.
Två lärare deltog, där den ena observerade när den andra undervisade. Tillsammans upptäckte lärarna andra former av bedömning än skriftliga. De såg även att de missade att följa upp elevernas utveckling.
– Jag tycker att vi är så fokuserade på nationella prov och olika bedömningsformer. Det är inte bedömningsformen i sig som avgör vad lärandet blir utan vad vi gör med den. Det i sin tur påverkas av den kontext vi befinner oss i. Lärarna måste få äga bedömningen även om det är ett nationellt prov där det finns förväntningar på att resultatet ska leda till utveckling av undervisningen, säger Helena Sjunnesson och fortsätter:
– Lärare, tillsammans med elever, måste få tillåtelse att göra bedömningen till sitt redskap, säger Helena Sjunnesson.
I Europa är vattenkraften i stort sett redan utbyggd, men en unik kartläggning av vattendrag och floder visar att stora resurser finns i många andra delar av världen.
– Vi har utvecklat en ny global standard för att kunna beräkna hur mycket hållbar vattenkraft som skulle kunna byggas. Vi har studerat topografi, ekosystem och avrinningsområden över hela världen, och en digital höjdmodell med cirka 90 meters upplösning, säger forskaren Deliang Chen vid Göteborgs universitet och fortsätter:
– Totalt har vi kartlagt 2,89 miljoner floder, det har varit ett hästjobb.
Vattenkraft riskerar påverka miljön
Vattenkraft är en relativt kostnadseffektiv energikälla, som förväntas spela en nyckelroll i vissa nationers övergång till koldioxidfria energisystem. Utbyggnaden av vattenkraft är dock kontroversiell på grund av dess miljömässiga och samhälleliga konsekvenser.
Vattenkraftverk kan störa flodernas ekosystem, förvärra översvämningsrisken, försämra mark under byggnationen och människor kan tvingas lämna sina hem.
– Vår beräkning utesluter känsliga platser, till exempel i kulturarvsområden, särskilt skyddsvärda områden för biologisk mångfald, jordbävningsbenägna zoner och tätbefolkade regioner. Vi vill uppmärksamma att det fortfarande finns en enorm potential i vattenkraften globalt sett, säger Deliang Chen.
Himalaya har störst potential
Forskarna bedömer att den globala outnyttjade lönsamma vattenkraftspotentialen är 5270 terawattimmar per år. Som en jämförelse var Sveriges elproduktion under 2021 cirka 165 terawatttimmar.
Asien och Afrika står för 85 procent av den totala summan. Himalayaregionen står ensamt för två tredjedelar av potentialen. Men det kan finnas hinder för att realisera byggandet av vattenkraftverk i denna region.
– Svårigheten är att det är flera länder som samsas om resurserna och det gäller att de kan komma överens. Men energifrågan kan också vara ett område där man kan inleda samarbeten över nationsgränser, säger Deliang Chen.
Forskarna ser möjligheter att bygga ut vattenkraften i Afrika, bland annat i Angola.
Elbehov i Afrika kan tillgodoses
Afrikas outnyttjade vattenkraftspotential kommer på andra plats och forskarna bakom studien menar att de flesta afrikanska länder, inklusive Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Zambia och Angola skulle kunna möta deras nuvarande elbehov om vattenkraftens potential utnyttjades. I Europa och Nordamerika, som genomgick den industriella revolutionen för länge sedan, är vattenkraften i stort sett redan fullt utbyggd.
Analysen visar på vägar till en hållbar utveckling av global vattenkraft, vilket skulle kunna minska de negativa effekter på miljön och samhällen som andra energislag innebär.
– Vi presenterar dessa fakta till världens länder, men det är upp till beslutsfattarna att välja om de vill utnyttja vattenkraften mer än i dag, säger Deliang Chen.
Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi på institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, deliang@gvc.gu.se
Det finns ett samband mellan höga krav, otillräckliga resurser, brist på stöd i arbetet och självskattat utmattningssyndrom.
I glesbygd har den kommunala sektorn den högsta sjukfrånvaron av alla sektorer, främst på grund av stressrelaterade diagnoser som utmattningssyndrom. Många glesbygdskommuner kämpar med utmaningar som avbefolkning, ekonomiska nedskärningar och svårigheter att rekrytera personal.
En av fem anställda i riskzon för sjukskrivning
En av fem anställda i de studerade glesbygdskommunerna rapporterade självskattat utmattningssyndrom. Det indikerar att de kan vara i riskzonen för sjukskrivning. Det fanns ett samband mellan självskattat utmattningssyndrom och hälsoproblem som till exempel kognitiva svårigheter, sömnproblem, depressiva symptom och dålig självskattad hälsa.
Kommunanställda med självskattat utmattningssyndrom skattade även en sämre organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö, med bland annat höga krav i arbetet och högre förekomst av konflikter. De kommunanställda som inte uppgav självskattat utmattningssyndrom uppgav att det upplevde högre grad av socialt stöd, större ekonomiska resurser, mer personal och tid för arbete och reflektion.
Kommunal sektor har högst sjukfrånvaro
Syftet med avhandlingen skriven av Sofia Asplund, doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet, var att utforska den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön, arbetsrelaterad stress och hälsa bland kommunanställda i glesbygd i norra Sverige.
– Det behövs insatser för att främja hälsan för kommunanställda i glesbygden som är i riskzonen för sjukskrivning, säger Sofia Asplund.
Hög stress påverkade hälsa och familjeliv
Intervjustudierna gav insikter om kommunanställdas erfarenheter av arbetsrelaterad stress. De beskrev hög arbetsbelastning, vikariebrist och otillräckligt stöd från närmaste chef. Brist på vikarier medförde att de ofta var underbemannade eller var tvungna att arbeta med personal utan utbildning och erfarenhet.
Kommunanställda upplevde även känslor av otillräcklighet och negativa effekter på hälsa och familjeliv. De gav allt i jobbet, vilket medförde brist på energi när de kom hem. De hade ingen ork till att sköta hushåll, aktiviteter med familjen eller till fritidsaktiviteter.
Sänk kraven för att förebygga stress
Chefer beskrev svårigheter att arbeta i kommunala organisationer med krympande resurser. De menar att det var svårt att lyckas vara en närvarande chef då de ofta var ansvariga för ett stort antal medarbetare. Det påverkade både deras egen och medarbetarnas arbetsmiljö. Cheferna beskrev negativa aspekter av att arbeta i en mindre kommun i glesbygd – som svårigheter att byta jobb och att vara chef när alla känner alla i kommunen. Men det fanns också positiva aspekter i glesbygd, som till exempel en bredd av kunskap och gott samarbete.
– En slutsats är att sänka kraven i den kommunala organisationen för att förebygga arbetsrelaterad stress, främja hälsa och förebygga sjukskrivning bland kommunanställda i norra Sveriges glesbygd. Det är också viktigt med ett närvarande ledarskap och att därför se över antalet medarbetare som varje chef är ansvarig för, säger Sofia Asplund.
Sofia Asplund, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sofia.asplund@umu.se
Avhandlingen baseras på en studie där 1093 kommunanställda i två glesbygdskommuner i norra Sveriges inland svarat på enkätfrågor om den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön, hälsa, upplevd stress, självskattat utmattningssyndrom och fysisk aktivitet under 2018. Avhandlingen bygger också på två intervjustudier; en studie med 15 kommunanställda som uppgav hög självrapporterad stress, och en studie med 15 kommunanställda chefer.
Att hitta en plats i vardagen för att få lära sig sydsamiska som en del av sitt arbete visade sig vara centralt för tre förskollärare som intervjuas i en ny studie som ingår i en avhandling vid Umeå universitet.
De tre lärarna är verksamma vid en förskola i den del av Saepmie, det samiska område där samer bor och utövar sin kultur, i Norge. Varje lärare har gjort en unik resa från att egentligen inte kunna någon sydsamiska alls, till att bli en central person i arbetet ge sydsamiskan en större plats som vardagsspråk för nästa generation.
– Sydsamiska har aldrig varit utdöd, men det har varit lätt att som utomstående få den uppfattningen, då den har varit gömd och inte använts i offentligheten, säger forskaren David Kroik.
Språkliga förebilder
Två saker sticker ut i studien. Det första är att lärarna fungerar som språkliga förebilder för barnen eftersom de inte själva lärt sig sydsamiska som barn, utan har gift sig in i familjer där språket används.
De har blivit del av en samisk gemenskap och fått det professionella mandatet att skapa en språkmiljö för nästa generation samiska barn, något som har gjort att alla tre lärarna lärt sig prata sydsamiska. Samiskan har blivit en del av deras läraridentitet och de använder språket aktivt både i arbetet och på fritiden.
Lärarlaget arbetar tillsammans
Det andra utmärkande resultatet i studien är att hela lärarlaget arbetar ihop för att barngruppen ska fungera så långt som möjligt på samiska. Lärarna uppmuntrar också barnen att använda språket i alla vardagssituationer.
– Vid många förskolor, speciellt i Sverige, brukar samiskan placeras på en person, en pedagog eller en modersmålslärare eller kanske avgränsas bara till ett rum eller en dag i veckan. Då är samiskan inte en del av hela verksamheten eller en fråga för hela personalen. Det gör att samiskan inte blir levande, säger David Kroik.
Språkutveckling ett långsiktigt arbete
Studien pekar på vikten av att skapa fler förskolor där både vuxna och barn kan arbeta med att fortsätta utveckla sydsamiskan som språk. Språkrevitalisering är ett långsiktigt arbete.
– Den här studien visar att man kommit en god bit på vägen, vilket väcker hopp inför framtiden, säger David Kroik.
Studien ingår i en kommande doktorsavhandling inom ämnet språkdidaktik, som handlar om hur språk lärs in och undervisas.
Kontakt:
David Kroik, doktorand vid Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, david.kroik@umu.se
Covid-19-pandemin satte sjukvården under enorm press och i synnerhet påverkades medarbetare vid intensivvårdsavdelningar världen runt.
Handledare i intensivvård fick uppleva en särskild press. De skulle samtidigt som de introducerade nya medarbetare till intensivvård också skulle fortsätta handleda studenter på verksamhetsförlagd utbildning.
Studenterna var nöjda
I en ny studie har forskare intervjuat åtta studenter som utbildade sig till specialistsjuksköterskor inom intensivvård. De hade sin verksamhetsförlagda utbildning under pandemin.
Studenterna svarade att de har fått bästa tänkbara handledning utifrån de speciella omständigheter som rådde och deras upplevelser av lärandet var positiva.
– Den här studien visar också på handledarkompetensen hos intensivvårdssjuksköterskorna att även under påfrestande förhållanden kan handledarna ge studenterna en bra lärmiljö. Det är viktigt att handledarna i verksamheten får den feedbacken, säger Maria Andersson, forskare vid Röda korsets högskola.
Kände av handledarnas stress
Samtidigt visar studien att studenterna var oroliga för att vara en börda för handledare och de var angelägna om att kunna bidra i patientvården. Och även om handledarna uppfattades som kompetenta och säkra i sin profession, kunde studenterna känna av stress och en känsla av otillräcklighet hos handledarna.
– Vi trodde att det skulle vara väldigt tufft att vara student i den här situationen. Att studenterna var så pass nöjda kan ha att göra med att de fick göra mer och vara mer självständiga. Jag tror de växte med uppgiften. Samtidigt fanns situationer där studenterna kände att de fick ta ett för stort ansvar så det behövs en balans, säger Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet i ett pressmeddelande.
Studien är ett samarbete mellan Luleå tekniska universitet, Röda Korsets Högskola och Karlstads universitet.
Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har fått ett regeringsuppdrag att bidra med mer kunskap om elektrifiering av transportsektorn.
Ett 20-tal forskare har under drygt ett års tid arbetat med rapporten. Slutsatserna är formulerade i form av rekommendationer som ska bidra till en snabb, smart och effektiv elektrifiering av transportsektorn.
– Vi har antagit ett mångvetenskapligt arbetssätt som inkluderar både teknik och samhällsvetenskap. Vi ser att alla samhällssektorer måste vara med i omställningsarbetet samtidigt och i samarbete. Annars riskerar elektrifieringen att dra ut på tiden, säger forskningsledare Arne Nåbo på VTI.
Den gemensamma nämnaren för rapporten, som innehåller fem delstudier, är den datadelning och digitalisering som behövs för att länka samman energi- och transportsektorn och alla som på olika sätt kommer att delta i en elektrifiering.
Rekommendationer för att underlätta datadelning
Studien mynnar ut i en rad rekommendationer för att underlätta datadelning och nyttiggörande av data för planering, utveckling och drift av infrastruktur för laddning och affärsmodeller.
Förutom laddinfrastrukturen studeras även vätgas som energibärare. Där ligger utvecklingen ännu i sin linda för den storskaliga användningen i industri, samhälle och transporter. Därför är en jämförelse mellan olika länder av extra stort intresse, speciellt vad deras vätgassatsningar kan innebära för vägtransporterna.
Tillgång till data ett problem
Studien redogör också för hur aktörer i dag delar data och vilka svårigheter de ser när det gäller datatillgänglighet, delning och nytta – nu och i framtiden.
Aktörerna ser problem med att få tillgång till data. De är också själva avvaktande med att vilja dela med sig på grund av integritetsfrågor och GDPR-reglering. Samtidigt behövs digitaliseringen för att effektivisera planering, utveckling och drift av infrastrukturen. Därför behöver datadelningen ske på ett säkert och genomtänkt sätt för att undvika att data hamnar i fel händer.
– Det är viktigt att aktörerna förstår regelverken om hur data får hanteras. Det är inte bra om datadelning begränsas på grund av brist på kunskap. Det handlar om datasuveränitet – att skapa förutsättningar för efterlevnad av regler och kontroll över de data som delas. Det kommer också att bli viktigt att följa med de regleringar om datadelning som tas fram för den europeiska marknaden, säger Arne Nåbo.
Behov av öppna data
Forskarna pekar också på behoven av modellering och simulering av transportsystemets efterfrågan på energi.
De lyfter också vikten av standardiserade öppna data i form av en nationell öppen datamodell eller grunddatadomän för att skapa förutsättningar för en snabbare elektrifiering.
Under de senaste åren har stora framsteg gjorts för att utveckla blodtester, så kallade biomarkörer, för screening och övervakning av olika sjukdomsprocesser vid Alzheimers sjukdom.
Det har bland annat handlat om att kunna identifiera amyloidplack, som bildas av proteinet beta-amyloid i hjärnan, med hjälp av blodprover. I senare forskning har man också undersökt bildandet av neurofibriller, små trådliknande proteinstrukturer som består av en modifierad, fosforylerad, form av nervcellsproteinet tau.
Genom mätning av fosforylerat tau har en internationell forskargrupp vid Göteborgs universitet tidigare kunnat påvisa möjligheten till ett effektivt test för att screena patienter med misstänkt alzheimer.
Ger tydlig bild av skadorna
Den aktuella upptäckten gäller en tredje nyckelprocess i sjukdomsförloppet, själva nervcellsskadan. Med hjälp av en ny blodbaserad biomarkör, brain-derived tau (BD-tau), tillgodoses ett hittills ouppfyllt behov; att kunna visa och övervaka den här processen med hjälp av ett blodprov.
Det unika med BD-tautestet är att man specifikt mäter den variant av tauproteinet som kommer från hjärnan.
– Med det nya testet får vi en tydlig bild av nervcellssönderfallet. Det här ger ett bättre mått på skada i ett senare skede av sjukdomsförloppet, säger Henrik Zetterberg, professor i neurokemi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Mer om studien
Med den nya metoden undersökte forskargruppen flera olika patientgrupper. Totalt ingick 609 patienter och kontrollpersoner i ett internationellt samarbete.
Studien påvisar ett starkt samband mellan BD-taunivåer i blod respektive hjärn- och ryggmärgsvätska. Det tyder på att analysen mäter just det tau som finns i hjärnan vid alzheimer.
Diagnos och ökad förståelse
I studien fann forskarna även att BD-tau överträffade proteinet NfL som blodmarkör för alzheimer. Det framkom bland annat vid testning av olika grupper – med alzheimer eller med annan demenssjukdom samt kontrollpersoner – på två olika minneskliniker.
Enligt forskarna skulle BD-tau lätt kunna användas som ett snabbt och tillgängligt blodprov för att diagnostisera och övervaka nervcellsskadan hos patienter med alzheimer. Ur forskningsperspektiv förväntas BD-tautestet bli användbart för att bättre förstå sjukdomens mekanismer.
Studien har gjorts i samarbete med forskare i Italien, Storbritannien och USA.
Kaj Blennow, professor i neurokemi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, kaj.blennow@neuro.gu.se
Typ 2-diabetes, hjärtsjukdomar och stroke hör till gruppen kardiometabola sjukdomar, som är en växande utmaning i samhället.
Med en åldrande befolkning och förbättrad sjukvård är människor mer benägna att få två eller flera av dessa tillstånd under en livstid. Det här kallas kardiometabol multimorbiditet, något som drabbar uppskattningsvis 30 procent av äldre vuxna och leder till ökad dödlighet.
– Vi vet att typ 2-diabetes, hjärtsjukdomar och stroke är väletablerade individuella riskfaktorer för demens. När befolkningen åldras drabbas fler och fler människor av flera samtidiga kardiometabola sjukdomar, men få studier har behandlat effekten av denna multisjuklighet på demensrisken och om genetiska faktorer påverkar sambandet, säger Abigail Dove, doktorand vid Karolinska institutet.
Omfattande tvillingstudie
Forskarna har därför undersökt tvillingar över 60 års ålder, som ingått i Svenska tvillingregistret mellan mars 1998 och december 2002.
De drygt 17 000 individerna kategoriserades utifrån om de hade en eller flera kardiometabola sjukdomar, eller om de var befriade från dessa tillstånd.
Alla studiedeltagare var kognitivt friska i början av studien. Deltagarnas hälsostatus övervakades i upp till 18 år. Detta gjorde det möjligt för forskarna att fastställa vem som så småningom utvecklade demens och vem som inte gjorde det.
– Vi upptäckte att kardiometabol multimorbiditet är associerat med en mer än dubblerad risk för vaskulär demens och 50 procent ökad risk för Alzheimers sjukdom, säger Abigail Dove
Mer om riskökningen
Tvillingstudien visar att för varje så kallad kardiometabol sjukdom en individ hade så ökade risken för alla typer av demens med 42 procent.
Motsvarande siffra för Alzheimers sjukdom är 26 procent och 64 procent för vaskulär demens.
Högre risk vid tidig sjukdomsdebut
Studien visade även att risken att utveckla demens var högre om en person diagnostiserades med kardiometabola sjukdomar i medelåldern jämfört med om de sjukdomarna utvecklades senare i livet. En förklaring kan vara att om sjukdomen debuterar tidigare i livet kan det vara en mer aggressiv form.
– Dessa fynd understryker behovet av särskild övervakning av individer med kardiometabola sjukdomar för att minska deras risk att utveckla demens i högre ålder, säger Abigail Dove.
Genetiska faktorer påverkar
Forskarna tittade även närmare på cirka 400 specifika tvillingpar som var ”felmatchade” – det vill säga de två tvillingarna i ett par skilde sig från varandra när det gäller både förekomsten av kardiometabolisk sjukdom och den eventuella utvecklingen av demens.
Bland felmatchade tvåäggstvillingar, som delar 50 procent av sina gener, var det mer sannolikt att tvillingen med kardiometabolisk sjukdom också var den som utvecklade demens.
Men bland enäggstvillingar som är genetiska kopior av varandra, var risken för demens liknande för båda tvillingarna oavsett kardiometabolisk sjukdomsstatus.
– Resultaten tyder på att det kan vara samma genetiska faktorer som bidrar till både kardiometabola sjukdomar och demens, säger Abigail Dove.
Det visar en studie från Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet, som följt patienter som intensivvårdades för covid-19 under pandemin.
Patienterna i forskningsprojektet Swecrit covid-19 rekryterades från och med maj 2020 och ett år framåt. Totalt ingår 498 patienter i studien, som samtliga vårdades inom den skånska intensivvården under pandemin. Forskarna har följt patienterna ur flera aspekter, bland annat hur patienternas tillstånd var innan de blev sjuka i covid-19, hur de mådde under tiden de intensivvårdades och hur de återhämtade sig.
Ingrid Didriksson, överläkare inom intensivvård på Skånes universitetssjukhus och doktorand vid Lunds universitet, har lett en av delstudierna i forskningsprojektet. Hon framhåller tre samband som särskilt slående bland forskningsresultaten:
1. Risken för att inte överleva covid-19 tycks öka redan vid 60 års ålder.
– Sedan tidigare är det känt att ålder är en riskfaktor vid covid-19, men kanske inte att risken ökar kraftigt redan vid 60 år. Under 60 år var risken för att inte överleva under 15 procent, för att sedan snabbt stiga.
2. Högt BMI tycks inte utgöra en risk för ökad dödlighet vid covid-19.
– Det finns ett samband mellan högt BMI och risken att bli så sjuk att man behöver intensivvård. Men när patienten väl får intensivvård, verkar ett högt BMI snarare vara en fördel. Överlevnaden var högre bland dessa patienter än bland dem som hade lågt BMI, säger Ingrid Didriksson och fortsätter:
– I patientunderlaget kunde vi se att patienter med högt BMI hamnade inom intensivvården tidigare i förloppet men att deras andningssvikt delvis berodde på ett större andningsarbete till följd av övervikten, och inte på grund av så svårt covid-sjuka lungor.
3. Dödligheten var högre när patienttrycket var som högst.
Patienterna som ingår i studien hade alla smittats av samma virusstam: SARS-CoV-2 B.1.1.7 (alpha). Men dödligheten var högre under de perioder då patienttrycket på sjukhusen var som högst, under januari 2021.
– Mortaliteten i det närmaste fördubblades under perioden då vi hade en belastningstopp och alla intensivvårdsavdelningar i Skåne var fullbelagda. Orsaken bakom detta är svår att bena ut. Det skulle kunna vara så att patienterna under belastningstoppen var sjukare, men det är inget vi kunnat klarlägga i vårt material.
Ingrid Didriksson påpekar att effekten av vaccination mot covid-19 inte var så tydlig under den period som studien gäller, eftersom inte så många hade hunnit få två doser vaccin vis den här tidpunkten.
– Det finns liknande studier från USA som tyder på samma sak: att dödligheten ökade under de mest intensiva perioderna. Man får fundera på vad det innebär och vad det betyder för intensivvården, säger hon.
Studie om återhämtning på gång
Ingrid Didriksson arbetar vidare med en annan delstudie i forskningsprojektet, där patienterna följs upp tre respektive tolv månader efter sin sjukdom i covid-19. Fokus för den studien är hur patienterna återhämtade sig efter sjukdomen. Resultat från studien väntas publiceras under 2023.
I studien ingick 498 patienter, samtliga över 18 år, som vårdades på sex olika intensivvårdsavdelningar på Skånes universitetssjukhus, Helsingborgs lasarett och Centralsjukhuset i Kristianstad.
Medelåldern var 66 år och 74 procent av patienterna var män.
Patienterna rekryterades mellan den 11 maj 2020 och den 10 maj 2021.
305 av patienterna överlevde. Dessa har följts upp först efter tre månader och nu även 12 månader i en annan studie, där man tittar på återhämtningen efter covid-19. Resultat från denna studie har inte publicerats än.
Forskare vid Linköpings universitet utvecklar nu allt mer funktionella konstgjorda nervceller.
I början av 2022 demonstrerade en grupp forskare hur en artificiell organisk neuron kunde integreras i en levande köttätande växt och få den att öppna och stänga sig. Denna syntetiska nervcell uppfyllde två av de 20 egenskaper som skiljer den från en biologisk nervcell.
I sin senaste studie har samma forskare utvecklat en ny artificiell nervcell som kallas ”konduktansbaserad organisk elektrokemisk neuron”, c-OECN. Den liknar 15 av de 20 neurala egenskaper som kännetecknar biologiska nervceller. Det gör dess funktion mycket mer lik naturliga nervceller.
En av utmaningarna med att skapa artificiella neuroner som liknar verkliga nervceller är förmågan till så kallad jonmodulering.
– Traditionella artificiella neuroner gjorda av kisel kan efterlikna många egenskaper men kan inte kommunicera genom joner. Däremot använder c-OECN joner för att efterlikna flera nyckelegenskaper i biologiska nervceller, säger Simone Fabiano, forskningsledare för organisk nanoelektronik.
Transistorer har förbättrats
2018 var forskargruppen vid Linköpings universitet en av de första att utveckla organiska elektrokemiska transistorer baserade på ledande polymerer av n-typ, som är material som kan leda negativa laddningar. Det gjorde det möjligt att bygga tryckbara organiska elektrokemiska kretsar.
Sedan dess har gruppen optimerat transistorerna så att de kan tryckas på en tunn plastfolie. Därmed är det nu möjligt att skriva ut tusentals transistorer och använda dem för att utveckla artificiella nervceller.
Liknar biologiska nervcellers process
I den nyutvecklade artificiella neuronen används joner för att kontrollera flödet av elektrisk ström genom en ledande polymer av n-typ, vilket leder till toppar i enhetens spänning. Denna process liknar den som sker i biologiska nervceller. Materialet i den konstgjorda nervcellen gör också att strömmen kan ökas och minskas i en nästan perfekt klockformad kurva som liknar aktivering och inaktivering av natriumjonkanaler inom biologin.
– Flera andra polymerer visar detta beteende, men bara stela polymerer är motståndskraftiga mot störningar, vilket möjliggör stabil drift av enheten, säger Simone Fabiano.
Banar väg för nya behandlingar
I experiment som gjorts i samarbete med Karolinska Institutet kopplades de nya c-OECN-neuronerna till vagusnerven hos möss. Resultaten visar att den artificiella neuronen kunde påverka mössens nerver, vilket orsakade en förändring på 4,5 procent i djurens hjärtfrekvens.
Att den konstgjorda neuronen kan stimulera vagusnerven, som spelar en nyckelroll i kroppens immunförsvar och ämnesomsättning, kan på sikt bana väg för viktiga tillämpningar inom olika former av medicinsk behandling.
Mycket arbete återstår
Nästa steg för forskarna blir nu att minska energiförbrukningen för de artificiella neuronerna, som fortfarande är mycket högre än för mänskliga nervceller. Mycket arbete återstår att göra för att helt efterlikna naturen på konstgjord väg.
– Det är mycket vi fortfarande inte helt förstår om den mänskliga hjärnan och nervcellerna. Faktum är att vi inte vet hur nervcellen använder alla de 15 egenskaper vi visat i studien. Att härma nervcellerna kan göra det möjligt för oss att förstå hjärnan bättre och bygga kretsar som kan utföra intelligenta uppgifter. Vi har en lång väg framför oss, men den här studien är en bra början, säger forskaren Padinhare Cholakkal Harikesh.
För över 70 år sedan togs de första stegen för att göra socialarbetare till ett legitimationsyrke i Finland. Det långsiktiga och strategiska arbetet, som drevs av socialarbetarnas fackliga och professionella organisationen Talentia, har nu analyserats i en avhandling vid Linnéuniversitet.
Studien visar hur socialarbetare genom sin organisation strävat konkret och långsiktigt mot sina mål för att göra yrket känt i samhället, enligt forskaren Marcus Weckström som skrivit avhandlingen.
– Det har skett genom strategier som ideologi, politisk påverkan, samarbete med universitet, internationalisering och kampanjer. Och även om jag naturligtvis inte kan visa att organisationens agerande har varit helt avgörande för att uppnå legitimation, kan jag se hur man strategiskt har arbetat för detta, säger Marcus Weckström.
Högre löner och högre status
Talentia är en så kallad hybridorganisation som förenar fackliga och professionella mål. Avhandlingen, som baseras på intervjuer och arkivmaterial från åren 1949 till 2019, ger en bild av en ambitiös strategi: Man arbetar för högre akademisk utbildning, verkar för bättre organisering på arbetsplatserna. Man ska värna arbetsuppgifternas innehåll och uppnå legitimation genom lagstiftning. Målet är att detta på sikt ska ge högre löner och högre status i samhället.
– Jag kan se hur organisationen arbetar strategiskt mot politik och förvaltning. Den tar initiativ till statliga utredningar och försöker få in sina representanter i kommittéer för att påverka utredningarna. Man är speciellt aktiv i samband med politiska val och regeringsskiften för att kunna påverka nya regeringars regeringsförklaringar och man deltar på politiska partiers partidagar, berättar Marcus.
Samarbete med lärosäten
Talentia har även haft fokus på utbildning. Samarbete med forskare och lärare på universitet och högskolor bidrog bland annat till att socialt arbete blev ett självständigt universitetsämne år 1999.
Organisationen har sedan 1960-talet även samarbetat internationellt med andra organisationer för socialarbetare. Man drev också kampanjer för att göra socialarbetaryrken mer kända i samhället och bland journalister, beslutsfattare och politiker.
– Deras mål om legitimation uppnås stegvis från 1980-talet. Lagstiftningen utökas efter hand, för att 2016 motsvara den som reglerar yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård som läkare och psykolog. Den ideologiska optimismen ger Talentia kraft att långsiktigt hålla fast vid sina mål, även runt 1990 då aktörer i samhället försöker luckra upp regleringen av socialarbetaryrket.
Ger förståelse för professionalisering
Enligt Marcus Weckström är studiens resultat användbara i många olika sammanhang.
– Avhandlingen är av intresse för personer som är intresserade av välfärdsprofessioners utveckling, för socialarbetare som vill öka sin självförståelse vad gäller yrket och dess utveckling, samt för professionsforskare för att till exempel göra jämförelser, säger Marcus Weckström och fortsätter:
– Resultaten kan också vara intressanta för fackliga organisationer och fackligt engagerade personer för att förstå hur professionalisering kan drivas i ett litet, nordiskt land.
Marcus Weckström, universitetsadjunkt vid institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitetet, marcus.weckstrom@lnu.se
Redan förstadierna till fåglar – utdöda fågelliknande dinosaurier – gynnades av att vika vingarna under uppslaget när de utvecklade aktiv flygning. Bland nu levande flygande djur är fåglarna de största och de mest effektiva. Detta gör dem särskilt intressanta som inspiration för utvecklingen av drönare.
Men för att avgöra vilken flaxande strategi som är bäst krävs aerodynamiska studier av alternativa sätt att flaxa med vingarna. Därför har ett svensk-schweiziskt forskarlag konstruerat en robotvinge som kan åstadkomma just det – att flaxa som en fågel och mer därtill.
– Vi har byggt en robotvinge som kan flaxa mer likt en fågel än tidigare robotar. Genom att mäta vingens prestanda i vår vindtunnel har vi studerat hur olika sätt att göra vinguppslaget påverkar krafter – och den energi som krävs för att skapa krafterna, säger Christoffer Johansson, biologiforskare vid Lunds universitet.
Forskaren Christoffer Johansson har utvecklat en robotvingen för att kunna studera hur fåglar flyger. Bild: Anders Örtegren.
Drönare kan ta efter kraftfullt flaxande
Tidigare studier har visat att fåglar flaxar vingarna mer horisontellt när de flyger långsamt. Den nya robotstudien visar att fåglarna troligtvis gör det, trots att det går åt mer energi att skapa en viss kraft, för att det är enklare att skapa en tillräckligt stor uppåtriktad kraft då. Detta är något som drönare kan ta efter för att öka spannet av hastigheter de kan flyga med.
– Den nya robotvingen kan användas för att svara på frågor om fågelflygningar som skulle vara omöjliga bara genom att observera fritt flygande fåglar. Forskningen på levande fåglars flygförmåga är nämligen begränsad till den flaxande rörelse som djuret använder, säger Christoffer Johansson.
Flyttmönster och klimatförändringar
Forskningen med robotvingen kan förklara varför fåglar flaxar som de gör, genom att ta reda på vilka rörelsemönster som skapar mest kraft och vilka som är mest effektiva.
Resultaten kan även användas i andra forskningsområden, exempelvis för att bättre förstå hur fåglars flyttning påverkas av klimatförändringar och förändrade födoförhållanden.
Drönare lastade med varor
Det finns många tänkbara användningsområden för drönare där dessa insikter kan tas tillvara, till exempel för den ständiga utvecklingen av varuleveranser – här kan drönare vara framtidens melodi.
– Flaxande drönare skulle kunna fylla en nisch där, men det bygger på att de blir tillräckligt effektiva och klarar av att lyfta de extra vikter som varorna innebär. Hur vingarna flaxas har stor betydelse för prestandan, och här kan vår nuvarande och framtida forskning visa vägen, säger Christoffer Johansson.
Barn är väldigt kompetenta när de återberättar en muntlig berättelse. De anpassar berättelsen efter förståelsen hos sin publik. De kommer ihåg detaljer och omformar berättelsen så att den blir begriplig. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
I många år jobbade forskaren Agneta Pihl med barn som har diagnosen autism och blev intresserad av kommunikationens betydelse för att bli delaktig. Hon insåg hur svårt det kan bli när förmågan att förstå andra är begränsad och att man kan förstå på olika sätt.
Hennes forskning visar hur viktigt det är att barn får använda alla sina kommunikativa resurser när de berättar, inte bara det verbala språket utan också kroppen, ljudhärmande uttryck, gester och mimik.
– Att bli lyssnad på utifrån de förutsättningar man har, handlar om demokrati och social rättvisa. Därför behöver förskollärare stötta barnen i deras muntliga berättande, säger Agneta Pihl som skrivit avhandlingen.
Barnen anpassar berättelsen efter publiken
Agneta Pihl har videodokumenterat 15 barn mellan tre och fem år på en förskola. De fick först höra en berättelse och sedan återberätta den för andra barn och läraren.
Studien visar att barnen talar från olika positioner när de återberättar. Dels tar de rollen som kommentator där de klargör vad berättelsen handlar om, dels blir de berättare om de olika karaktärerna. De tar också rollen som en karaktär i berättelsen.
– Genom att skifta mellan att tala inom ramen för berättelsen och att metakommunicera om berättelsen visar barnen att de anpassar berättelsen efter lyssnarens förståelse.
Barn minns och gör om berättelser
Agneta Pihl har också undersökt vad barnen plockar upp från berättelsen de fått höra och hur den berättelsen omformas när de återberättar den.
– Det var spännande att se hur barnen gjorde om berättelsen så att den blev meningsfull för dem. I många äldre berättelser, finns det ofta element som dagens barn inte känner till. Då gjorde de barn jag dokumenterade om berättelsen så att den ändå behöll sin struktur.
Gester och ljud är avgörande
Barnen i studien använder ord som beskriver karaktärernas avsikter, förväntningar och tillstånd, till exempel genom att säga att någon är rädd. De använder också gester, ansiktsuttryck och ljudsymbolik.
– Gester och ljudsymbolik är avgörande inte bara för ens egen och andras förståelse utan också för social rättvisa. Det gör det till exempel möjligt för andraspråkstalare att delta i meningsskapande aktiviteter som muntligt berättande, genom att använda alla tillgängliga kommunikativa resurser.
Mer muntligt berättande i förskolan
Med sin forskning vill Agneta Pihl bidra till den pedagogiska verksamheten. Hon tycker att berättandet får för lite utrymme i förskolan, vilket hon tror beror på viss en osäkerhet hos förskolans personal.
– Det finns också en uppfattning om att det kanske inte är lika viktigt som andra språkliga uttryck, som bokläsning till exempel. Många har dessutom fullt upp med att få vardagen att flyta, men jag hoppas att det muntliga berättandet ökar i förskolan. Barn är väldigt intresserade av att både få lyssna till berättelser och att själva få berätta, säger Agneta Pihl.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
