Under en människas liv uppkommer hela tiden förändringar i cellernas DNA. Dessa kan innebära att enskilda byggstenar i DNA:t förändras men än vanligare är att stora segment av DNA:t byter plats eller riktning, dupliceras eller helt förloras. I den aktuella studien undersökte forskarna normala blodceller från, bland andra, enäggstvillingar i olika åldersgrupper och letade efter både stora och mindre rearrangemang av DNA:t.
Resultaten visade att stora rearrangemang bara förekom i gruppen som var äldre än 60 år. Den vanligaste förändringen var att ett DNA-område, exempelvis en del av en kromosom, hade förlorats i en del av blodcellerna. Vissa nästan identiska rearrangemang förekom hos flera personer och några av dem kunde forskarna koppla till en känd blodsjukdom som innebär en störning i benmärgens förmåga att bilda nya blodceller. I den yngre åldersgruppen förekom också rearrangemang och även om de var mindre och mer varierade kunde forskarna också här visa att antalet förändringar hade ett samband med personernas ålder.
– Vi blev själva förvånade att så pass många som 3,5 procent av de friska personerna äldre än 60 år bär på sådana stora genetiska förändringar. Vi tror att det vi ser idag bara är toppen av ett isberg och att sådan förvärvad variation kan vara betydligt vanligare, säger Jan Dumanski, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och en av forskarna bakom studien.
Av cellerna i blodet är det bara de vita blodkropparna som innehåller DNA. Forskarna tror att den ökande andelen celler med DNA-förändringar hos äldre kan ha betydelse för immunsystemets åldrande. Om de genetiska förändringarna innebär att cellerna som fått dem växer till bättre kommer de att bli fler i förhållande till andra vita blodkroppar. Det kan leda till mindre total variation hos de vita blodkropparna och därmed ett försämrat immunförsvar.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet och Hudson-Alpha Institute for Biotechnology i USA, samt Karolinska Institutet och andra forskningscentra i USA, Polen, Nederländerna och Norge. Studien finansierades huvudsakligen av Ellison Medical Foundation. Resultaten har publicerats on-line i tidskriften American Journal of Human Genetics.
För mer information, kontakta:
Jan Dumanski, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, tel 018-471 5035, e-post: jan.dumanski@igp.uu.se
Forsberg et al., Age-Related Somatic Structural Changes in the Nuclear Genome of Human Blood Cells, The American Journal of Human Genetics (2012), doi:10.1016/j.ajhg.2011.12.009
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
SLU-forskare visar att processer i skogsbäckars fuktiga strandkanter bromsar vattendragens återhämtning från försurningen. Här återfinns till exempel aluminium som, när det förs ut i bäckarna, omvandlas till en form som är giftig för fisk.
Utsläppen och nedfallet av försurande ämnen har minskat kraftigt sedan början på 1990-talet. Det har lett till att försurningen av sjöar och vattendrag har minskat, men återhämtningen har gått betydligt långsammare än väntat.
Aluminium, som är giftigt för fisk i oorganisk form, är ett av de ämnen som visar på att återhämtningen sker olika snabbt i olika delar av landskapet. De nya rönen beskrivs i ett nyutkommet specialnummer av tidningen Ambio* som sammanfattar resultat från svensk integrerad monitoring (IM)**.
– Vi ser att det minskade försurningstrycket inte får lika stort genomslag i hela landskapet. I högläntare delar fälls aluminium ut i marken och fastnar i högre grad nu, som väntat. Men i fuktiga och låglänta områden återfinns fortfarande höga halter aluminium bundet till humusämnen. När humusämnena förs ut i bäckarna omvandlas aluminiumet delvis till den giftiga formen, eftersom bäckarna fortfarande är ganska sura, berättar Stefan Löfgren, forskningsledare vid SLU.
Oorganiskt aluminium frigörs vid vittring, när markpartiklar sönderdelas. Ju surare marken är desto högre blir halterna av oorganiskt aluminium i marklösningen. Därför bidrog det försurande nedfallet tidigare till att halterna av aluminium blev så höga att det var negativt för vattenlivet i många vatten.
Bäckarna sura på grund av vädret
– Att många skogsbäckar fortsätter att vara sura gör att det kommer att dröja innan halterna oorganiskt aluminium sjunker. I vissa vatten har halterna av oorganiskt aluminium dessutom troligen alltid varit naturligt höga, säger Stefan Löfgren.
Anledningen till att skogsbäckarna fortfarande är ganska sura beror till stor del på att vädret under de senaste årtiondena har gett en ökad avrinning av vatten från humusrika, ytliga marklager. Det ger ett ökat utflöde av organiska syror från marken och gör bäckarna sura trots att det försurande nedfallet minskat.
Kontaktperson:
Stefan Löfgren, institutionen för vatten och miljö, SLU, mobil 070-69 55 177, Stefan.Lofgren@slu.se
Bakgrund om svensk integrerad monitoring (IM)
Sverige har sedan 1994 intensivt studerat fyra små skogklädda avrinningsområden (IM-områden) där de enda mänskliga störningarna utgörs av luftföroreningar och klimatpåverkan. IM-områdena ligger i naturreservat på västkusten (Gårdsjön), småländska höglandet (Aneboda), Bergslagen (Kindla) och Norrlands inland (Gammtratten) med olika stor påverkan av luftföroreningar. Mätningarna utförs av institutionen för vatten och miljö vid SLU, SGU och IVL med finansiering från Naturvårdsverket. Miljöövervakningen ingår i det internationella samarbetsprogrammet för integrerad monitoring (ICP-IM) under FN:s konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (CLRTAP).
Syftet med IM är att följa upp fysikaliska, kemiska och biologiska effekter av de minskande utsläppen av luftföroreningar som beslutats inom ramen för CLRTAP. För att förutspå och skala upp effekterna av olika luftkvalitet till regional och global skala används modeller. Beräkning av kritisk belastning (Critical Load) av försurande ämnen är den mest kända modellen. Det är mycket viktigt att dessa modeller bygger på processkunskap, experiment och empiriska samband och här utgör resultaten från IM en central kunskapskälla.
Förutom arbete med forskningsstationen kommer också bandvagnar och skotrar att ses över. Under expeditionen genomförs även en miljöinventering av aktiviteten på och omkring Wasa.
– Wasa är en viktig plattform för svensk polarforskning i Antarktis. Vi vill säkerställa att allt fungerar inför kommande säsongers forskningsexpeditioner, säger Henrik Törnberg på Polarforskningssekretariatet.
Expeditionen sker i nära samarbete med det finska Antarktisforskningsprogrammet FINNARP och de fem deltagarna kommer att bo på den finska forskningsstationen Aboa, som ligger i närheten av Wasa.
Forskningsstationen Wasa byggdes på Vestfjella i Dronning Maud Land under 1988/89 års Antarktisexpedition. Stationen är belägen 73°03’S, 13°25’V på nunatakken Basen. Tillsammans med Aboa utgör de den så kallade Nordenskiöldbasen.
Stationen används av både svenska och utländska forskare inom många discipliner – från mikrobiologi till atmosfärsfysik med geologi och glaciologi som viktiga delar.
Polarforskningssekretariatet är en statlig myndighet under Utbildningsdepartementet som har till uppgift att främja förutsättningarna för och samordna svensk forskning och utveckling i polarområdena.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner
Henrik Törnberg, forskningsingenjör, terrestra forskningsplattformar, Polarforskningssekretariatet
Telefon: 08-673 96 83, Mobil: 070-785 62 27
E-post: henrik.tornberg@polar.se
Jan-Ola Olofsson, informatör, Polarforskningssekretariatet
Telefon: 08-673 97 31,Mobil: 070-570 18 88
E-post: jan-ola.olofsson@polar.se
– Genom att kombinera fiberoptik med laserteknik kan man exempelvis skära tunnare och finare snitt med bättre precision i stål, plåt och plast, säger Magnus Engholm, forskare vid Mittuniversitetets forskningscenter Sensible Things that Communicate, STC.
Projektet syftar till att stärka och bredda kunskapen inom fiberoptik och laserteknik i regionen. Det ska stärka konkurrenskraften och bidra till ökad tillväxt.
Laserteknik används i allt fler industriella sammanhang. Det här ger oss möjlighet att utveckla ny laserteknik där vi kombinerar laserteknik med fiberoptik för att kunna dra nytta av fördelarna som de båda teknikerna ger. Vi ska titta på hur vi kan utveckla och skräddarsy nya lasrar utifrån de behov som företagen i regionen har, säger Magnus Engholm.
I projektet kommer man att genomföra olika insatser för att bidra till en ökad regional kompetensförsörjning, bland annat genom att visa på de möjligheter som tekniken kan ge inom näringslivet för bland annat sjukvård, trä- metall- och processindustrin. Särskilda aktiviteter som riktar sig till ungdomar och framförallt mot unga kvinnor ska genomföras för att fler ska söka sig till regionens tekniska utbildningar och yrken.
Bidraget från Tillväxtverket är på knappt två miljoner kronor. Ytterligare två miljoner kronor satsas av Mittuniversitetet, Länsstyrelsen, Fiber Optic Valley, Region Gävleborg samt medverkande företag från näringslivet. Projektet sträcker sig till juli 2014.
Fakta
Sensible Things that Communicate, STC, är en centrumbildning vid Mittuniversitetet. STC utvecklar sensorbaserade system och tjänster inom områdena industriell IT, mobila tjänster och miljöövervakning.
Frågor kan ställas till:
Magnus Engholm, mobil 070-689 57 98
En förklaring är att staten har monopol på kulturarvsfinansieringen. Genom sitt agerande förhindrar staten andra initiativ från att blomstra ut.
– I Sverige är de ideella och privata initiativen nästintill obefintliga. Fast företag och privatpersoner egentligen vill bidra! I övriga länder i studien strävar man däremot alltid att få till en privat- statlig samverkan, säger Ingela Pålsson-Skarin.
Idag anses det byggda kulturarvet vara en erkänd resurs som kan gynna regional ekonomisk tillväxt. Det faktum att Sverige under lång tid varit förskonad från krig har dock dämpat svenskarnas engagemang för sitt byggda kulturarv. Landets nationella identitet aldrig varit hotad, vilket den varit i övriga Europa. Där finns därmed också ett större nationellt och lokalt engagemang för ”sina” byggnader.
Lagstiftningen är också en bromskloss. Donationer till renoveringar är skattebelagda och inte avdragsgilla. Knappt något land i Europa har samma restriktioner. Att bilda stiftelse är ingen lösning, eftersom sådana inte får skattelättnader för kultur.
För att underlätta resursplaneringen inom kulturarvsekonomin har Ingela Pålsson-Skarin dock inte fördjupat sig i politiska styrmedel. Däremot har hon benat ut och förtydligat kulturarvsfinansieringen emotionella och finansiella drivkrafter. Ökade finansierings- och besparingsmöjligheter analyseras, idag och i framtiden. Förhoppningen är att hennes modell kan bidra till att förbättra dialogen mellan beslutsfattare och finansiärer.
– Det är exempelvis viktigt att beslutsfattare förstår och återgäldar finansiärers drivkrafter. Ger man pengar är i regel någon form av synlig bekräftelse viktig, säger hon.
Enligt Ingela Pålsson-Skarin krävs även att berörda aktörer, exempelvis lokalbefolkningen, företag eller donatorer, kan vara med och utforma en gammal byggnads framtid öde. Det är viktigt att var ödmjuk för det faktum att värden förändras över tid och att vi inser att hus alltid tolkas olika för olika människor.
Ett talande exempel inträffade av en slump 1991 när det visade sig att staten saknade pengar för att renovera Visby ringmur. Istället gick det lokala näringslivet in och sponsrade renoveringsåtgärderna. Det bidrog till såväl att Visbydagen började firas samt att nya utbildningar inom kulturmiljö idag är förlagda till Högskolan på Gotland.
– Gamla byggnader är oersättliga tillgångar och inte svarta hål. Kulturturismen har förvandlat historiska byggnadsverk till viktiga inkomstkällor i många länder, säger Ingela Pålsson-Skarin.
I regel har inte staten de nödvändiga resurserna som krävs för att bevara det byggda kulturarvet. Fler grupper måste bidra. I Sverige är det oftast inte pengar som saknas, men däremot är intresset för gamla hus i regel betydligt svalare än i våra grannländer.
– Kulturlotterier var det som väckte svenskarnas engagemang senast det begav sig, kring förra sekelskiftet. Kanske värt att prova igen?
För mer information, kontakta Ingela Pålsson-Skarin, Universitetsadjunkt, Bebyggelsevård, 046-222 03 72, 0709-84 33 94 Bild på Ingela Pålsson-Skarin finns i Lunds universitets bildbank, skriv namnet i sökfältet: https://bildweb.srv.lu.se/
Det kan finnas stora mängder fosfor lagrat i bottensedimenten i sjöns djupa delar, som kan läcka till vattnet under mycket lång tid. Det kan ta upp till 200 år innan detta lager är tömt.
Sjön Skråmträsket söder om Skellefteå är övergödd. För att den ska återfå ett mer naturligt tillstånd, måste koncentrationen av fosfor i vattnet minska till hälften. Det är ett av resultaten i den rapport som SLU-forskare skrivit, där de tar fram en modell för arbete med övergödda sjöar i Västerbotten.
Forskare vid institutionen för Vatten och miljö vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Uppsala visar i en rapport att stora mängder fosfor når Skråmträsket varje år. Merparten kommer från jordbruksmark, där upp till 70 procent kan vara mänskligt orsakat. De stora källorna vid sidan av jordbruksmark är skog och enskilda avlopp.
– Den viktigaste åtgärden som vi ser för att minska övergödningen i sjön är att minska ytavrinningen från erosionsbenägna åkerjordar. En annan effektiv åtgärd är att åtgärda alla bristfälliga enskilda avlopp, säger SLU-forskaren Mats Wallin som är en av författarna till rapporten.
Undersökningar i sjöns djupaste delar visar också att det finns stora mängder fosfor lagrat i sedimenten i sjöns djupa delar, som kan läcka till vattnet under mycket lång tid (s k internbelastning). Forskarna räknar med att det kan ta upp till 200 år innan detta lager är tömt och läckaget har avklingat.
– Det här betyder att det kan vara bra att också överväga direkta åtgärder i sjön för att minska internbelastningen. Ett sätt kan vara att kemiskt fälla ut fosfor i bottensedimenten och på så vis göra näringsämnet mindre mobilt, säger Mats Wallin.
Rapporten är skriven på uppdrag av länsstyrelsen i Västerbottens län och Vattenmyndigheten för Bottenvikens vattendistrikt.
Kontakt
mats.wallin@slu.se, institutionen för vatten och miljö, SLU. Tel. 018-67 31 25
Vid utvecklingen av typ 1-diabetes angriper immunsystemet de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. I samband med insjuknandet finns ofta antikroppar riktade mot olika proteiner i betacellerna. Ett sådant är GAD65, ett enzym som normalt finns i hjärnan, men vars funktion i betacellerna är okänd.
Under ledning av Johnny Ludvigsson, professor emeritus i pediatrik vid Linköpings universitet, genomfördes kliniska prövningar av behandling med alumformulerat GAD65 på nyligen insjuknade patienter. För tre år sedan visade forskarna i fas 2-studien att en sådan vaccination kunde fördröja nedbrytningen av betacellerna. Vid en fyraårsuppföljning konstaterades att C-peptid – ett mått på den kroppsegna insulinproduktionen – var signifikant högre hos behandlade patienter som hade insjuknat mindre än sex månader före studiens start, jämfört med en kontrollgrupp.
Till fas 3-studien rekryterades 334 patienter i åldern tio till tjugo år. Inom tre månader efter diagnos lottades de till tre olika behandlingar: fyra doser GAD-alum, två doser GAD-alum följt av två doser placebo, eller fyra doser placebo. Det primära resultatmåttet var förändringar i C-peptid-nivåerna 15 månader efter behandlingens start. Resultaten visade en positiv trend men ingen signifikant effekt.
Författarna till artikeln i veckans utgåva av NEJM ställer nu frågan: ”Varför visade denna fas 3-studie ingen verkan, i motsats till vår tidigare fas 2-studie?”
Som en förklaring lanseras säsongsvariationer i immunsystemet. När materialet bryts ned i subgrupper visar det sig att behandlingen hade signifikant effekt bland de patienter som fick sin första GAD-alumdos i mars eller april, vilket var den period då alla patienter i fas 2-studien vaccinerades.
En annan avvikelse som kan ha spelat en roll för resultaten var att fas 3-studien sammanföll med epidemin av svininfluensa, som ledde till en utbredd vaccination. De diabetespatienter som inte vaccinerades mot influensa inom 150 dagar svarade bättre på GAD-alum-behandlingen än de övriga i studien. Ytterligare faktorer som påverkar resultaten kan vara ålder och kön. I den stora europeiska studien var effekten signifikant för pojkar.
Behandlingen mot typ 1-diabetes kommer sannolikt att baseras på kunskaper från denna och andra studier av enstaka substanser eller kombinationsbehandlingar, skriver författarna. Flera analyser pågår – dels hur det gick vid en något längre uppföljning än 15 månader, dels hur immunförsvaret reagerade.
– Vi har inte alls gett upp, utan tror fortfarande på att GAD-alum kan visa sig bli en viktig del både när det gäller att förebygga och behandla typ 1-diabetes, säger Johnny Ludvigsson.
Artikel:
GAD 65 antigen therapy in recently diagnosed type 1 diabetes mellitus av Johnny Ludvigsson et al. New England Journal of Medicine 366:5, 2 februari 2012.
Kontakt:
Professor Johnny Ludvigsson +46 (0)13-286854, 070-6577211, johnny.ludvigsson@liu.se
Den 9 februari disputerar Patrik Lennartsson med sin doktorsavhandling vid Chalmers Tekniska högskola i Göteborg.
Svamparna används idag huvudsakligen till att framställa jästa maträtter I Sydostasien, men de har egenskaper som gör dem högintressanta även för framställning av bioetanol och djurfoder. De är fenomenala på att bryta ner ämnen som annars kan vara svåra att bryta ner.
-Zygomyceter är en typ av mikrosvampar. Vi har odlat dem och studerat hur de fungerar vid produktion av bioetanol och för att få fram svampbiomassa från olika restprodukter, till exempel restmaterial från skogsindustrin, sulfitkok från pappersmassaindustrin och apelsinskal.
Svamparna klarar allt
Apelsinskal är svårt att bryta ner eftersom de innehåller ämnet limonen som dödar de mikroorganismer som används vid biogas och bioetanolproduktion. Sulfitkok från pappersmassaindustrin är en lösning som innehåller stora mängder socker och som idag bokstavligen eldas upp eftersom det inte kan släppas ut i naturen. En del av sockret används visserligen redan för produktion av biotetanol, men allt socker kan inte omvandlas av de
mikroorganismer som används i nuläget vid produktionen. Zygomyceterna däremot kan använda allt.
-Vi har också undersökt olika faktorer som är intressanta när man odlar svampen – för eventuell storskalig produktion.
Fortsätter forskning i stort projekt
Efter disputationen som äger rum den 9 februari kommer Patrik Lennartsson att fortsätta sin forskning kring svampen i ett stort projekt finansierat av Energimyndigheten för produktion av bioetanol och djurfoder, med bland annat Lantmännen som samarbetspartner.
Svampen har rönt stort intresse och används idag i ett forskningsprojekt för produktion av fiskfoder i en pilotanläggning i Säffle. Där är målet är att kunna ersätta delar av det fiskmjöl som idag används
Titel på avhandlingen: ”Zygomycetes and cellulose residuals: hydrolysis, cultivation and applications”
Läs avhandlingen
För mer information:
Patrik Lennartsson, Tfn: 033-435 4611, Patrik.Lennartsson@hb.se
Disputation
Den 9 februari disputerar Patrik Lennartsson kl. 10:00 – 12:00 vid Chalmers Tekniska högskola. Adress: Sal KS101, Kemigården 4, Göteborg
Arbetsförmedlingen har ansvar för att rehabilitera dem som inte har en arbetsgivare åter till arbetslivet. Det görs i samarbete med Försäkringskassan och en rad andra aktörer. Varje år genomgår ungefär 12 000 personer rehabilitering. Under 2008–2010 gjordes ett försök med privat arbetslivsinriktad rehabilitering i fyra regioner. De ungefär 4 000 deltagarna hade varit ifrån arbetet i minst två år och fick slumpvis erbjudande om att delta i rehabilitering inom Arbetsförmedlingen eller med en privat aktör. De privata aktörerna konkurrerade om kontrakt och deltagare och fick betalt efter hur väl de lyckades få deltagarna tillbaka till arbete.
Ingen skillnad i jobbchanserna
Nästan 30 procent av deltagarna hade börjat arbeta ett år efter rehabiliteringen. Andelen var lika stor för privat och offentlig rehabilitering. Beräkningar tyder också på att kostnaderna för privat och offentlig rehabilitering var likvärdiga.
Hur är analysen gjord?
Studien utnyttjar att individer slumpvis erbjöds privat och offentlig rehabilitering, vilket innebär att deltagarna i de två grupperna är jämförbara. Rehabiliteringen kunde pågå upp till ett år och rapportförfattarna studerar effekten under det andra året efter erbjudandet om rehabilitering, alltså under ett år efter det att rehabiliteringen skulle vara avslutad. Deltagarna var i genomsnitt födda år 1966 och två tredjedelar var kvinnor. De vanligaste diagnoserna var psykisk ohälsa följt av muskuloskeletala sjukdomar. De fyra försöksregionerna var Stockholm, Göteborg, Västerbotten och Dalarna. Cirka 20 procent av dem som lottades till privat rehabilitering valde ändå offentlig rehabilitering, det har författarna tagit hänsyn till.
Kontaktinformation
Rapport 2012:3 Kan privatisering av arbetslivsinriktad rehabilitering öka återgång i arbete? är skriven av Lisa Jönsson och Peter Skogman Thoursie, IFAU och Stockholms universitet. Rapporten bygger på Working paper 2012:2. Om du vill veta mera kontakta Peter på telefon 08-16 35 47, peter.thoursie@ne.su.se eller Lisa på telefon 08-16 42 45, lisa.jonsson@ne.su.se.
Turordningsreglerna har debatterats länge och Svenskt Näringsliv, som kallar reglerna stelbenta, vill att principen ”sist in, först ut” ska tas bort.
– Men debatten, som utgår från antaganden om ”stelbenta” regler, stämmer inte överens med verkligheten. Min forskning visar att turordningsreglerna för länge sedan har försvagats och att arbetsgivaren får ett allt större spelrum, säger Catharina Calleman, forskare i rättsvetenskap vid Örebro universitet.
– Turordningsreglerna erbjuder inte längre det skydd för lång anställningstid och mot godtycke, som var syftet med dem, säger Catharina Calleman, vars artikel ingår i boken Rätten i den ekonomiska krisen, i vilken forskare vid Örebro universitet analyserar hur avvägningar mellan olika intressen i lagstiftning och rättstillämpning förändras under ekonomiska kristider.
Catharina Calleman har undersökt hur reglerna om uppsägning på grund av arbetsbrist har tillämpats under de ekonomiska krisåren 2008-2010. Under lågkonjunkturens arbetsbrist ställs motsättningarna på sin spets. Arbetstagarsidans försök att skydda de grupper av arbetstagare, främst de äldre, som har svårt att få ett nytt arbete krockar med arbetsgivarsidans intresse av att behålla de mest kvalificerade arbetstagarna för att öka de svenska företagens produktivitet och effektivitet.
Fått stort spelrum
Catharina Callemans analys av Arbetsdomstolens beslut visar att i majoriteten av domarna har arbetsgivaren fått stort spelrum och arbetsgivarsidan vann åtta av de tio målen under den här perioden. Det har lett till att skyddslagstiftningen har försvagats.
– Till exempel tänjer domstolen på vad som kan ingå i begreppet arbetsbrist och arbetsgivarens önskemål om att sänka löner och att bli av med lågpresterande anställda tillmötesgås. Arbetsbristen kan till exempel begränsas till vissa arbetsuppgifter eller arbetstagare utan en viss kompetens.
– Arbetsgivaren får ta hänsyn till annat än rena organisationsfrågor och det kan ställa till problem – till exempel när det gäller ”whistle blowers”. I sådana fall kan det vara befogat att fråga om arbetsbristen är fingerad. Men om arbetsgivaren visar på en organisatorisk fråga bakom beslutet så bortser domstolen från om det finns personliga skäl som gör att arbetsgivare vill säga upp arbetstagaren.
Sist in, först ut
Svenskt Näringsliv vill ta bort principen ”sist in, först ut” och har istället föreslagit att turordningen ska utgå från de anställdas kompetens och skicklighet. Det finns också förslag om att avskaffa turordningsreglerna helt och till exempel återgå till en modell av samråd mellan parterna.
– Men genom att tänja på reglerna går arbetsgivarens och arbetsledningsrättens intressen redan i dag vinnande ur tvisten på bekostnad av anställningsskyddet. Ett exempel är när man vänder på ordningen som regler tillämpas.
– När arbetsgivaren får omplacera enligt paragraf sju i LAS, innan reglerna om omplacering efter turordning används, får det stora konsekvenser. En arbetsgivare kan erbjuda en icke önskad anställd med lång anställningstid andra arbetsuppgifter som hon eller han troligtvis inte vill ha och om hon eller han avböjer leder det till uppsägning. Det gör att arbetsgivaren kan använda omplacering av en anställd för att undvika att säga upp en annan.
– Redan för tolv år sedan sammanfattade jag min avhandling med att det skydd för äldre arbetstagare och mot godtycke, som turordningsreglerna skulle vara, är i det närmaste upphävt. Det intrycket har sedan dess bara förstärkts, säger Catharina Calleman.
För mer information kontakta Catharina Calleman: 0733-160695
Antologin ”Rätten i den ekonomiska krisen”, i vilken artikeln av Catharina Calleman ingår, är utgiven av Iustus Förlag. Boken berör de områden som kanske mest omedelbart påverkas av den ekonomiska krisen som insolvens-, kredit- och skatterätten, men den behandlar också krisens vidare samhälleliga och rättsliga konsekvenser på till exempel det arbetsrättsliga och straffrättsliga området. Den består av åtta artiklar skriva av forskare inom rättsvetenskap på Institutionen för Juridik, Psykologi och Socialt arbete vid Örebro universitet.
Bihållningen är viktig, inte minst med tanke på binas betydelse för pollinering. För att värna den framtida bihälsan behövs såväl diagnostik som forskning om sjukdomar hos bin. Vid institutionen för ekologi bedrivs sedan många år forskning och utbildning om honungsbin. Institutionen har en professur i biodling och bedriver också, som enda laboratorium i landet, diagnos av sjukdomar hos bin. Främst bitillsynsmän men också biodlare från hela landet skickar in bin, yngel eller nedfall från bikupan till SLU:s laboratorium. Hittills har diagnostikverksamheten utförts på uppdrag av Jordbruksverket.
I februari 2011 utsåg Europeiska kommissionen ett gemensamt referenslaboratorium för bihälsa, och i och med detta blev medlemsländerna skyldiga att inrätta minst ett motsvarande nationellt referenslaboratorium. Eftersom regeringens ambition är att så långt som möjligt dra nytta av befintlig verksamhet beslöt regeringen utse SLU till nationellt referenslaboratorium för bihälsa.
– Vi är glada åt beslutet som har stor betydelse för forskargruppens fortsatta verksamhet med bin, säger Eva Forsgren, forskare vid institutionen för ekologi.
Kontaktinformation
Eva.Forsgren@slu.se tel 018-67 20 83
– Kinas besked är bekymmersamt eftersom en stor mängd högteknologiska tillämpningar är baserade på materialföreningar där dessa grundelement är vitala beståndsdelar. Det har bland annat lett till ett intensivt sökande efter nya gruvfyndigheter såväl i Sverige som i andra länder, säger Börje Johansson, professor i teoretisk materialvetenskap vid Uppsala universitet och KTH.
Det har under rådande situation blivit extra viktigt att verkligen förstå vilka egenskaper det är som gör dessa element så väl lämpade för högteknologiska tillämpningar som batterier, magneter, solceller, lågenergilampor och optiska fibrer. Först då kan man möjligen finna andra element, mer lätt tillgängliga, som ersättare av de sällsynta jordartselementen. Som ett led i denna strävan har svenska forskare allierat sig med synkrotronljusforskare i Grenoble för att undersöka metallen ceriums högst unika egenskaper. Den svenska gruppen leds av Börje Johansson.
– Om ceriummetallen utsätts för ett yttre tryck sker plötsligt en volymkollaps med 15 procent, vilket är helt unikt för att vara en fasförändring i en metall, säger han.
Genom att förstå vad som i detalj händer i ceriummetallen kan man underlätta möjligheterna att finna nya applikationer. Redan i dag används cerium, då i den oxiderade fasen ceria, CeO2, i bilkatalysatorer för avgasrening. Avgörande är att ceriumoxiden kan anta två olika former. Även för bränsleceller är ceriumoxid dopat med andra sällsynta jordartselement ett möjligt material.
Johansson har tidigare lagt fram en modell för vad denna volymkollaps kan bero på. De så kallade 4f-elektronerna kan under tryck plötsligt bli metalliska och därmed hjälpa till att binda ihop atomerna. Denna extra bidning ger upphov till volymkollapsen. Förra året lyckades forskargruppen verifiera modellen genom experiment där man mätte hur atomerna vibrerar i den kollapsade cerium-fasen och därefter jämförde resultaten med teoretiska beräkningar.
Forskargruppen har nu gått vidare och undersökt atomvibrationerna i cerium-metallen under ännu lite högre tryck. Då uppnås nämligen en ny kristallfas där ceriumatomerna arrangerar sig i en unik struktur som under normala förhållanden endast uppträder i metallen uran bland grundelementen. Det intressanta är att atomernas vibrationer är mycket speciella i denna fas. Modellen med metalliska 4f-elektroner reproducerar i detalj dessa ovanliga data.
– Med den vunna förståelsen av ceriums uppträdande kan man nu försöka identifiera andra materialsystem med jämförbara egenskaper som skulle kunna tänkas ersätta cerium i olika komponenter, säger Börje Johansson.
– I ett längre perspektiv är det inte osannolikt att grundelement som guld och platina kommer att vara viktiga beståndsdelar i framtida högteknologiska tillämpningar, även om det kanske inte är just cerium de kommer att ersätta.
FAKTA: Cerium tillhör de sällsynta jordartselementen (lantaniderna), en serie i det periodiska systemet som fås när atomernas s k 4f skal fylls med elektroner. Många av dessa element upptäcktes i Sverige och det var den världsberömde kemisten Jöns Jakob Berzelius som 1801 tillsammans med bergsmannen Vilhelm Hisinger identifierade cerium.
Resultaten presenteras i veckans nummer av The Physical Review Letters [Ref 1]. Studien har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet, European Research Council (ERC senior grant) och Wennergrenstiftelsen.
Referens: Lattice dynamics and superconductivity in cerium at high pressure, online 24 January 2012. Physical Review Letters (Vol.108, No.4)
För mer information, kontakta Prof. Börje Johansson, institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, och materialvetenskapliga institutionen, KTH, tel: 070-417 54 52.
– Eleverna lär sig använda bokstäverna i formella skrivövningar, men för att de också ska känna lust, glädje, motivation och se poängen med att skriva behöver skrivandet i större utsträckning ta sin utgångspunkt i deras egna initiativ, intressen, behov och förutsättningar, säger Marianne Skoog, som har skrivit en doktorsavhandling i pedagogik vid Örebro universitet.
Förskolan och skolan har tidigare haft skilda uppdrag. I förskolan har arbetet varit inriktat på att stimulera den talspråkliga, sociala och känslomässiga utvecklingen, medan det har varit skolans uppgift att lära eleverna att läsa och skriva.
– Men förskoleklassen ses alltmer som en start på elevernas obligatoriska skolgång och en av tankarna med införandet av förskoleklass var att förskolans och skolans pedagogiska traditioner skulle integreras för att man skulle kunna ta tillvara det bästa från båda världarna.
En arbetsgång som återkommer
Men Marianne Skoogs forskning visar att det skriftspråkliga arbetet i förskoleklass i hög grad liknar skolans traditionella sätt att arbeta med läs- och skrivinlärning. Förskoleklassens arbete organiseras som separata lektionsliknande arbetspass som inte integreras i förskoleklassens övriga verksamhet. Det finns en tydlig åtskillnad mellan fri lek och lärarledda formella språkövningar.
– Man följer tydliga rutiner i förskoleklassen och en arbetsgång, som återkommer kring varje bokstav. Det skapar en igenkänning hos eleverna men också en viss monotoni hos elever som kommit längre i sin läs- och skrivutveckling när övningarna inte längre erbjuder någon utmaning. Dessutom möter eleverna samma typ av uppgifter i första klass fast med fler moment. Det blir helt enkelt en upprepning mellan förskoleklass och skola.
Samtidigt har leken fått en undanskymd roll. Den används inte som ett pedagogiskt redskap för att stimulera elevernas intresse och motivation för läsande och skrivande. De språklekar som genomförs i syfte att stimulera barnens fonologiska medvetenhet och bokstavskunskaper har en formell och lärarstyrd prägel.
Utnyttja den fria leken
– Men det finns inte några exempel på situationer där förskollärarna aktivt för in bokstäver i elevernas olika spontana lekar eller medvetet skapar leksituationer där eleverna ges möjlighet att experimentera med bokstäver och siffror i olika typer av roll- eller konstruktionslekar. Den fria leken skulle som jag ser det i högre grad kunna utnyttjas för att uppmuntra elever att använda skriftspråket i mer lekfulla former och på sina egna villkor.
I och med att olika färdigheter övas utan att kopplas till meningsbärande sammanhang, som leken är för barnen, så blir läsandet och skrivandet avskilt från elevernas egen värld, utan beröring med deras tankar, erfarenheter och kunskaper.
– Eleverna måste ges möjlighet att aktivt använda språket i olika sammanhang för att språk och tänkande ska utvecklas. Genom att eleverna sällan uppmuntras att använda skrivandet i friare former så utnyttjas inte den potential som ett utforskande skrivande kan erbjuda för att stödja elevernas tänkande och lärande.
– Den här sortens färdighetsträning som jag har sett i skolorna kan delvis tolkas som ett svar på de ökade krav på måluppfyllelse som den mål- och resultatstyrda skolan i sig ställer men den kan också förstås som resultatet av en stark undervisningstradition inom svenskämnet i de tidiga skolåren.
– Frågan, om hur skolans tidiga läs- och skrivundervisning kan förändras så att innehållet inte tas förgivet utan tar tillvara på elevers olika sociala och kulturella erfarenheter, ser jag som en viktig didaktisk utmaning för skolan.
För mer information kontakta Marianne Skoog: 070 – 55 82 566, marianne.skoog@oru.se
Forskare i Uppsala har nu visat att många fler partiklar än man tidigare trott lämnar jorden. De har gjort detta med hjälp av en ny metod för att mäta joner med låg energi och med hjälp av data från ESA:s Clustersatelliter. Dessa farkoster från European Space Agency har formationsflugit runt jorden sedan år 2000.
“Ju mer vi söker efter kalla joner, desto fler hittar vi,” konstaterar Mats André vid Institutet för rymdfysik (IRF).
Det har länge varit känt att kalla joner finns i den övre delen på atmosfären, i jonosfären, på några hundra kilometers höjd. Men hur många partiklar som lämnar jorden och når mycket högre höjder har varit nästan hopplöst att mäta.
Mats André och Chris Cully, båda från IRF, har visat att kalla joner är vanliga upp till höjder på mer är 100,000 km (nästan en tredjedel av avståndet till månen). Joner med låg energi dominerar stora områden i rymden 50-70 procent av tiden. I en del områden är så gott som alla joner kalla nästan hela tiden. De nya resultaten presenteras i Geophysical Research Letters, som ges ut av American Geophysical Union.
Jonerna som forskare upptäckt i rymden är alltså relativt kalla. Men ordet “relativt” är viktigt, påpekar Mats André. “Jonerna kan ha temperaturer på upp till en halv miljon grader C. Men den laddade gasen i rymden är tunn, så satelliter kan färdas i dessa områden utan problem.”
Det går inte att mäta dessa kalla joner med detektorer ombord på en satellit. En satellit av metall som träffas av solljus sänder ut så kallade fotoelektroner och blir positivt laddad. Kalla positivt laddade joner har ju samma laddning som satelliten och har helt enkelt inte tillräcklig energi för att komma fram till farkosten.
Clustersatelliterna har instrument för att mäta elektriska fält, utvecklade i Uppsala, med antenner som sticker ut nästan 50 m i olika riktningar. Med dessa hittade forskarna starka elektriska fält i områden där det verkade orimligt att de skulle finnas.
Men till slut blev allt begripligt. Jonerna strömmar förbi satelliten men lämnar ett område bakom den laddade satelliten nästan utan joner. De mycket lättare elektronerna kan dock lätt ta sig in i detta område. Skillnaden i elektrisk laddning ger ett elektriskt fält, som kan mätas med instrumentet från IRF.
Med hjälp av ytterligare instrument på Cluster kan nu forskarna räkna ut hur många partiklar som finns i rymden och om dessa har en riktning på väg bort från jorden. Men alltså utan att partiklarna någonsin når fram till satelliten.
“Vi trodde att vi byggde ett instrument för att mäta elektriska fält. Det visar sig att vi också byggde ett instrument för att mäta kalla joner,” säger Mats André.
Totalt lämnar upp till ett kilo joner per sekund jorden. Detta är inte något problem för jorden, inte ens sett över miljarder år. Men liknande processer har kanske svept bort stora delar av atmosfären på Mars och helt ändrat klimatet på den planeten.
* Bilden:
En av Clustersatelliterna före uppskjutningen. Satelliten har instrument från Sverige för att mäta elektriska fält. (Bild: ESA)
Kontaktinformation
Mer information:
* Mats André, forskare, IRF, mats.andre@irfu.se, tel. 018-471 5913, 070-779 2072
* Chris Cully, forskare, IRF, chris.cully@irfu.se, tel. 018-471 5927
* Rick McGregor, Informationsansvarig, IRF, rick.mcgregor@irf.se, tel. 0980-791 78
Genetiska data från shetlandsponnyer blev den pusselbit som fattades för att förstå ursprunget till varför engelska fullblod springer så mycket snabbare och längre än andra hästraser.
Via data som en forskargrupp vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) har bidragit med, har forskare från främst Irland men även från England och Ryssland nu kunnat kartlägga den så kallade snabbhetsgenen hos häst. Fullblodshingsten Nearctic, som föddes 1954, har visat sig vara en viktig bärare av anlaget.
De nya rönen presenteras i dag i en vetenskaplig artikel i den ansedda nättidningen Nature Communications.
Myostatin är ett protein som reglerar muskelmassa hos däggdjur. Under de senaste två åren har flera oberoende forskningsstudier visat att en variant i genen har ett starkt samband med om hästar är bra på att vinna lopp i kort- eller långdistans.
Den genetiska varianten består av en skillnad i en enda bas i DNA-strängen, en så kallad SNP (single nucleotide polymorphism) där basen C gynnar sprinter och basen T gynnar framgång på längre distanser.
– Det är viktigt att poängtera att det fortfarande är okänt om denna associerade SNP är den ansvariga mutationen eller bara en bra genetisk markör för prestationsförmåga hos fullblod, säger Lisa Andersson, forskare på institutionen för husdjursgenetik vid SLU.
För att ta reda på ursprunget av denna ekonomiskt viktiga genvariant har forskarteamet använt både populationsgenetiska molekylära metoder samt analys av detaljerade stamtavlor hos nutida och historiska hästprover.
Avel för snabbhet hos fullblodshästar har anrikat frekvensen av C-varianten hos myostatin-genen hos de fullblod som tävlar som sprinter. Genom att analysera molekylärgenetisk data och stamtavlor hos 593 hästar (bestående av 22 populationer) som härstammar från Europa, Asien och Nordamerika, museiföremål från tolv historiskt viktiga fullblodshingstar (födda mellan år 1764 och 1930), 330 samtida elitpresterande fullblodshästar, 40 åsnor samt två zebror kunde forskarna visa att T-varianten var den ursprungliga formen.
– Studien visar att C-varianten troligen introducerades vid ett tillfälle under utvecklingen av fullblodsrasen och att detta förmodligen skedde via ston som ursprungligen kommer från de brittiska öarna, säger Gabriella Lindgren, forskare vid SLU.
– Vår forskargrupp har bidragit med genetiska data från shetlandsponny och det var hos just dessa hästar vi hittade ursprunget av snabbhetsvarianten av myostatin, konstaterar SLU-forskaren Sofia Mikko.
Genetisk analys av skelett av historiskt viktiga fullblodshingstar (t ex Eclipse and Hyperion) visar att C-varianten var ovanlig på 1700- och 1800-talen. Detaljerad analys av stamtavlor pekar på att C-varianten senare har anrikats i fullblodspopulationen via hingsten Nearctic (född 1954), far till den mest inflytelserika fullblodshingsten i modern tid, Northern Dancer (född 1961).
Länk till tidskriften.
Vid en hjärtinfarkt ökar utsöndringen av särskilda enzymer. Enzymerna, så kallade hjärtskademarkörer, kan mätas genom ett enkelt blodprov vilket är viktigt för att snabbt kunna ställa diagnos och inleda behandling. Problemet är att hjärtskademarkörerna också ökar vid situationer som inte har med hjärtsjukdom att göra, till exempel vid kraftig fysisk ansträngning med lång uthållighet som maratonlopp, triathlon eller långa skidlopp.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu studerat om även kortvarigare och mindre intensiva träningsformer har samma effekt på hjärtskademarkörerna. Informationen är viktig för att korrekt bedöma patienter som söker akut efter träningspass.
I studien fick tio friska försökspersoner med en medelålder på 30 år delta i ett timslångt spinningpass, där forskarna mätte hjärtskademarkörer i blodet strax före, en timme efter och 24 timmar efter träningen. Studien visade att nivåerna av en vanligt använd hjärtskademarkör, hjärtenzymet troponin T, fördubblades en timme efter passet. Hos två av individerna ökade enzymet till och med till de nivåer som rutinvården använder som gräns för hjärtinfarkt.
–Hos samtliga försökspersoner återgick värdena till det normala ett dygn efter spinningpasset. Det är en viktig skillnad mot patienter som haft hjärtinfarkt, där förhöjda värden på markörerna är synliga i upp till flera dagar efter infarkten, säger Smita Dutta-Roy, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Den träningsutlösta förhöjningen av hjärtmarkörer hos friska försökspersoner är sannolikt inte farlig, utan en normal kroppslig reaktion på träningen. Men likheten med en hjärtinfarkt gör att akutvården måste vara mer uppmärksam, menar Smita Dutta-Roy:
–När någon söker på en akutmottagning för bröstsmärtor och ett blodprov visar att hjärtskademarkörerna ökar, är det alltså viktigt att känna till att en sådan ökning även kan ses även hos friska efter ett vanligt träningspass, säger Smita Dutta-Roy.
Forskarna vid Sahlgrenska akademin hoppas nu kunna sprida kunskapen till kollegor som arbetar med patienter med bröstsmärta.
Studien “A single-bout of one-hour spinning exercise increases troponin T in healthy subjects” publicerades i tidskriften Scandinavian Cardiovascular Journal.
Kontaktinformation
Kontakt:
Smita Dutta-Roy, forskare vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och specialistläkare vid Kardiologen, Sahlgrenska universitetssjukhuset
0704-533 821
031-342 75 45
Smita.dutta-roy@vgregion.se
