Grafen är ett extremt tunt material, en miljon gånger tunnare än ett hårstrå, se faktaruta nedan. Materialet har en släkting, grafenoxid, som bland annat studeras med avseende på målstyrd läkemedelsleverans i kroppen.
En illustration av hur grafen är uppbyggt.
Grafen och grafenoxid – supertunna material
Grafen är ett nanomaterial som består av ett enda lager av kolatomer. Det är starkare än stål, men samtidigt böjbart, genomskinligt och har god ledningsförmåga, vilket leder till stora möjligheter inom en rad olika områden som ”smarta textilier” där flexibel elektronik är ett måste. Grafen förekommer också som en komponent i kompositmaterial, alltså material med två eller fler komponenter som tillsammans bildar ett material med nya egenskaper.
Grafenoxid, i sin tur, är ett material besläktat med grafen och består av ett enda lager av kol- och syreatomer. Till skillnad från grafen är grafenoxid vattenlösligt och av intresse bland annat när det gäller läkemedelsleverans i kroppen.
Källa: Karolinska institutet
Påverkar immunförsvaret
Men nanomaterial kan också påverka kroppen. Att de kan påverka immunförsvaret är exempelvis känt. På senare år har enstaka studier visat att de också kan ha inverkan på tarmfloran, det vill säga bakterier som finns naturligt i tarmen.
Hur detta hänger ihop – alltså sambandet mellan nanomaterial, tarmflora och immunförsvar – har KI-forskare undersökt i en ny studie.
Fiskar utsattes för grafenoxid
Det nanomaterial som har studerats är grafenoxid. Till skillnad från grafen är grafenoxid vattenlösligt.
Grafenoxid gavs, via vattnet, till vuxna zebrafiskar. Zebrafiskar anses nämligen vara en bra modell för att studera immunförsvaret. Forskarna analyserade sedan hur tillförseln av grafenoxid påverkade fiskarnas tarmfloras sammansättning.
Tarmfloran förändras tydligt
Det gjordes både hos normala fiskar och hos fiskar som saknar en mottagarmolekyl i tarmcellerna vid namn arylhydrokarbonreceptorn, Ah-receptorn. Ah-receptorn är en receptor för olika kroppsegna och bakteriella metaboliter.
– Vi kunde visa att tarmflorans sammansättning tydligt förändras när vi exponerar fiskarna för grafenoxid, även vid låg dos, och Ah-receptorn visade sig också påverka tarmfloran, säger Guotao Peng, postdoktor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Immunsvar som vid parasitinfektioner
Forskarna tog också fram zebrafiskyngel som helt saknar en naturlig tarmflora. Det gör det möjligt att undersöka effekterna av enstaka komponenter från tarmfloran, i det här fallet fettsyran smörsyra, som utsöndras av vissa tarmbakterier. Det är känt sedan tidigare att smörsyra kan binda till Ah-receptorn.
Forskarna såg att grafenoxid tillsammans med smörsyra gav upphov till ett så kallat typ 2-immunsvar hos fiskarna. Effekten visade sig vara beroende av att fiskarna uttryckte Ah-receptorn i tarmcellerna.
– Den här typen av immunsvar brukar man se vid parasitinfektioner. Vår tolkning är att immunförsvaret i tarmen kan hantera grafenoxid på ett liknande sätt som det hanterar en parasit, säger Guotao Peng.
Viktigt för att förstå negativa effekter
– Det här visar att vi måste ta med tarmfloran i beräkningen om vi ska förstå hur nanomaterial påverkar immunförsvaret. Resultaten är viktiga för att förstå möjliga negativa effekter av nanomaterial och kunna mildra eller förebygga sådana effekter hos nya material, säger Bengt Fadeel, professor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Bengt Fadeel, professor vid Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet bengt.fadeel@ki.se
Elevers användning av egna mobiltelefoner i skolan har länge diskuterats och många har argumenterat för ett mobilförbud. 2022 kom också en lag som ger lärare ett större mandat att hålla mobiltelefonfria lektioner, om de så önskar. Det är också förbjudet att använda mobiler för annat än skolarbete i klassrummet.
I sin avhandling vid Göteborgs universitet har Anita Grigic Magnusson undersökt hur elever på två högstadieskolor och två gymnasieskolor resonerar om mobilanvändning i klassrummet. Hon har även undersökt hur ett lärarlag har gjort när de har infört mobilförbud i sina klassrum.
Elever luras om mobilerna
Enligt avhandlingen ger mobilförbudet upphov till ett dilemma i den allt mer digitaliserade skolan. Å ena sidan ska mobilanvändning ske mer strikt, å andra sidan integreras digitala verktyg kontinuerligt i undervisningen.
Enligt avhandlingen spelar det heller inte så stor roll om mobilförbud finns eller inte – elever använder egna mobiltelefoner i skolan, oavsett.
– Den stora skillnaden är att på skolor med förbud verkar en stor del av användningen ske i smyg och i princip uteslutande för saker som inte har med skolan att göra, säger Anita Grigic Magnusson.
– Även om läraren står och samlar in mobilerna inför varje lektion berättar både lärare och elever att eleverna hittar på strategier för att kringgå skolans och lärarens regler. De lämnar in tomma skal, de säger att de glömt mobilen hemma, eller att ’den ligger i skåpet’.
Totalförbud verkar inte funka
Avhandlingen visar att elever som går på skolor utan mobilförbud säger att de främst använder mobilen till sådant som är skolrelaterat, även om de använder den till annat också.
Det sättet att använda telefoner i skolan ger en guidning i när eleverna ska använda dem och vad de ska använda dem till, enligt Anita Grigic Magnusson, som menar att ett totalförbud inte verkar fungera.
– Däremot behöver skolorna ha tydliga riktlinjer och ett klart och tydligt syfte för hur och när eleverna får använda mobilen. Eleverna behöver lära sig ett förhållningssätt.
Stärker lärarens mandat
Men det finns även fördelar med den nya lagen.
– Lagen har gett lärare och rektorer större mandat och en stärkt profession i och med att de nu kan luta sig mot lagen för att upprätthålla mobilfria lektioner. Det har de inte kunnat göra tidigare.
Anita Grigic Magnusson, filosofie doktor vid Institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet anita.magnusson@ait.gu.se
I sin avhandling vid Umeå universitet visar Jenny Larsson att mer än en tredjedel, 38 procent, av den äldre befolkningen i Umeå har gångbesvär.
Många kan behandlas
Ungefär hälften av dessa har en neurologisk orsak till besvären, vilket kan ge dem en generellt ostadig gång. Ostadig gång är ett tillstånd som med tiden kan utvecklas till något som kallas HLGD, ”higher-level gait disorder”, eller högre ordningens gångstörning.
Men det positiva är att problemen, vid den typen av neurologiska gångbesvär, kan gå att behandla. Ett exempel är om besvären orsakas av något som kallas idiopatisk normaltryckshydrocefalus, se nedan. Ostadigheten hänger då samman med en ökad mängd ryggmärgsvätska i huvudet som gör att hjärnans ventriklar, vätskefyllda hålrum, blir förstorade.
Gångstörning
En gångstörning definieras som en synlig avvikande gångstil där stegen blir kortare och man går långsammare än förut. Hos äldre kan det påverka livskvalitet, leda till minskad självständighet och orsaka fall som kan ge allvarliga skador.
HLGD, högre ordningens gångstörning
Olika metoder användas kan användas för att kategorisera gångstörningar. Ett sätt är att dela upp neurologiska gångstörningar baserat på vilken del av nervsystemet som tros orsaka besvären. En gångstörning som orsakas av skador i hjärnans högre delar ger en långsam och ostadig gång och kan kallas för en ”higher-level gait disorder”, HLGD. En sjukdom som kan orsaka HLGD är idiopatisk normaltryckshydrocefalus.
INPH, idiopatisk normaltryckshydrocefalus
INPH är en sjukdom som karaktäriseras av tre huvudsymtom: en typisk gångstörning (HLGD), demens samt urininkontinens. Om något av symtomen förekommer tillsammans med en ökad mängd ryggmärgsvätska i hjärnans hålrum, och ingen annan förklaring kan hittas till besvären, uppfylls diagnoskriterierna för sjukdomen.
INPH är vanligt i den äldre befolkningen, visar nyare svenska studier. Upp till 3,7 procent kan vara drabbade och gångstörning är det vanligaste symtomet. Det brukar utvecklas först i sjukdomsförloppet och är också det symtom som svarar bäst på behandling: 70 procent förbättras i gången. INPH behandlas med en cerebrospinalvätskeshunt som dränerar ryggmärgsvätska från hjärnans hålrum, oftast till buken.
Ibland kallas denna sjukdom ”en botbar demenssjukdom” eftersom ungefär 40 procent får förbättrad kognition efter behandling.
Källa: Umeå universitet
Nära sex procent av den äldre befolkningen i Umeå har HLGD och nästan fyra procent har HLGD i kombination med stora hjärnventriklar, enligt Jenny Larssons forskning.
Framgångsrik behandling
Idiopatisk normaltryckshydrocefalus behandlas ofta framgångsrikt genom att man sätter in en shunt som reglerar flödet av ryggmärgsvätska. 70 procent av dem som behandlas får lättare att gå.
Det är möjligt att fler skulle kunna få sådan behandling, menar Jenny Larsson. Men då måste tillståndet också upptäckas.
– Eftersom för mycket ryggmärgsvätska i huvudet är något som ofta kan behandlas, finns därmed hopp om att kunna hjälpa människor med HLGD och stora hjärnventriklar. Vid symptom på HLGD bör man därför överväga att göra en bildundersökning av hjärnan för att se om det finns stora hjärnventriklar.
Studien, som forskarna har valt att kalla för ”ilskestudien”, är den första att jämföra olika internetförmedlade känsloregleringsstrategier mot ilska. Resultaten förväntas ha betydelse för förståelse av emotionsreglering och spridningen av evidensbaserade metoder.
Stort intresse att delta i studien
– Det är oftast mycket svårt att rekrytera deltagare till behandlingsstudier. Till ilskestudien gick det däremot rekordsnabbt och vi var tvungna att stänga rekryteringssajten efter några veckor på grund av högt söktryck. Detta tyder på att det finns ett uppdämt behov av psykologisk behandling av ilska. Många personer som har problem med ilska skäms och vi tror att internetformatet passar denna grupp extra bra eftersom de inte behöver vänta i ett mottagningsrum eller sitta öga mot öga med en terapeut och prata om sin ilska, säger Johan Bjureberg, biträdande lektor vid Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska Institutet och ansvarig forskare för studien som genomförts i samarbete med forskare vid Örebro Universitet.
Internetförmedlade känsloregleringsstrategier
Ilskestudien har utvärderat effekten av två känsloregleringsstrategier: känslomässig närvaro och kognitiv omtolkning. Vid känslomässig närvaro tränas förmågan att lägga märke till och acceptera sina känslor och tankar utan att döma eller agera på dem. Vid kognitiv omtolkning tränas i stället förmågan att ompröva tankar och situationer och hitta alternativa tankar som inte triggar jobbiga känslor.
De 234 deltagarna, alla med betydande ilskeproblem, lottades till fyra veckors behandling med antingen känslomässig närvaro, kognitiv omtolkning eller en kombination av båda dessa strategier. Alla behandlingar var ungefär lika långa och var associerade med minskad självrapporterad ilska och aggressivitet vid slutet av behandlingen.
Kombinationsbehandling fungerade bäst
Den kombinerade behandlingen resulterade i signifikant lägre nivåer av utåtriktad ilska, aggression och grubblande, men inte undertryckt ilska, jämfört med enbart känslomässig närvaro eller kognitiv omtolkning. Kombinationen var särskilt effektiv för deltagare som hade mycket höga nivåer av ilska vid början av studien. Resultaten stärker forskning och teorier om att begränsningar i förmågan att reglera känslor och tolka händelser och situationer kan vara en viktig bidragande faktor till problem med att hantera ilska.
– Våra resultat tyder på att en mycket kort behandling på endast fyra veckor som administreras över internet med minimalt terapeutstöd är effektiv i att minska problem med ilska. Vår förhoppning är nu att uppföljningsstudier stödjer detta fynd och att behandlingen kan erbjudas på bred front inom ordinarie vård, avslutar Johan Bjureberg.
Johan Bjureberg, biträdande lektor, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, johan.bjureberg@ki.se
Mer än 60 procent av infektionssjukdomarna vi människor drabbas av är sjukdomar som sprids från djur till människa, så kallade zoonoser. Av dessa har mer än 70 procent sitt ursprung bland vilda djur, med gnagare som dominerande artgrupp. Smittämnen som orsakar pest, tyfus, borrelios och harpest har alla gnagare som värddjur och har drabbat människor under århundraden.
Sedan tidigare är det känt att gnagarnas ”snabba liv” med tidig könsmognad, många kullar per år och många ungar per kull förklarar varför gnagare är viktiga värddjur. Men varför insjuknar vi människor i gnagarburna sjukdomar?
– Flertalet av de gnagare som sprider sjukdomar visar stora populationssvängningar, söker sig inomhus eller jagas av människor för köttets eller pälsens skull. Resultaten gällde både för olika typer av smittämnen såsom virus, bakterier, svampar eller parasiter och spridningstyper till exempel genom direkt kontakt mellan människa och gnagare eller via mellanhänder i form av fästingar eller myggor, säger Frauke Ecke, projektledare och professor vid Helsingfors universitet, samt universitetslektor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Global studie med 436 gnagararter
I studien som har publicerats i tidskriften Nature Communications, har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Helsingfors universitet och Cary Institute of Ecosystem Studies, USA, genomfört en global kvantitativ studie med hjälp av data från litteraturen och från databaser. Studien omfattar 436 gnagararter, varav alla 282 arter som är kända värddjur för smittämnen som orsakar dessa sorters sjukdomar. Forskarna har undersökt sambandet mellan gnagarnas val av livsmiljö, variation i antal (populationssvängningar), människans jakt på gnagare och gnagarnas status som värddjur.
– Det är slående hur samstämmiga resultaten är bland kontinenter, sjukdomssystem och gnagararter säger Frauke Ecke.
Stor risk att svenska gnagare bär på smitta
Forskarna har dessutom identifierat regioner där smittorisken är hög. De nordiska länderna tillhör riskregionerna. Här är artrikedomen bland gnagarna jämförelsevis låg, men de flesta av arterna är värddjur för olika smittor. Om människor stöter på en gnagare i till exempel Sverige är risken därför stor att arten är en smittbärande gnagare. Skogssorken som kan sprida bland annat sorkfeber är ett exempel på en art som visar stora populationssvängningar i Norden och som letar sig inomhus.
– Det är de stora populationssvängningarna tillsammans med förstörelsen av gnagarnas naturliga livsmiljöer som leder till att gnagare söker upp mänsklig bebyggelse och letar sig inomhus. Ett beteende som är typiskt för generalister, arter som klarar sig i olika livsmiljöer, och dessa generalister är de främsta smittbärarna, säger Frauke Ecke.
Inte minst COVID-19 pandemin har visat på betydelsen att bättre förstå spridningsvägar av olika djurspridda sjukdomar. Studien visar hur risken för överföringen av smittämnen från djur till människan drivs av samspelet mellan naturliga och mänskligt påverkade faktorer.
Många smittämnen använder värddjur för att kunna föröka sig och spridas, eller så kallade vektorer som för smittan vidare till andra djur. Bland vektorer räknas artgrupper som fästingar, myggor, kvalster och loppor. Smågnagare är ofta värddjur och många vektorer, som fästingar, får smittämnen från just smågnagare.
Exempel på sjukdomar hos människor som orsakas av denna typ av smittämnen är sorkfeber, harpest och borrelios.
Så undviker du att smittas:
Undvik kontakt med gnagare.
Tvätta händerna ifall du kommit i kontakt med en gnagare, till exempel när du avlägsnar ett djur från en fälla. När du tömmer en fälla så använd en plastpåse som handske.
Undvik att virvla upp damm i miljöer där det finns avföring och urin från vilda gnagare, som vid vårstädning i stugor eller hämtning av ved från vedbodar.
I samband med valet till riksdag, region- och kommunfullmäktige 2022 genomfördes en nationell enkätundersökning där röstmottagare svarade på frågor om sina erfarenheter av röstmottagningen och rösträkningen.
Målet med undersökningen var att öka kunskapen om hur väl val genomförs i Sverige.
– Såvitt vi vet har det inte tidigare genomförts en nationell studie i Sverige, säger John Högström, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Sällsynt med allvarliga problem
Nära 7 000 röstmottagare besvarade enkäten och svaren visar att röstmottagarna i huvudsak bedömer att röstmottagningen och rösträkningen fungerade på ett bra sätt. Allvarliga problem och ordningsstörningar är sällsynta.
– Det är också ovanligt att röstmottagarna uppfattar att det begåtts felaktigheter som kunnat påverka valresultatet eller att väljare försökt att påverka valet på ett otillbörligt sätt, alltså att de försökt begå någon form av valfusk, säger Christian Jerhov, verksamhetsutvecklare i Lerums kommun med lång erfarenhet av att arbeta med val. Under valet 2022 var han valsamordnare och ansvarade bland annat för utbildning av röstmottagare.
Det här kan bli bättre
Utifrån röstmottagarnas enkätsvar har forskarna sammanställt ett antal förbättringsområden. Bland annat att:
Se över vallokalerna så att de är lämpliga för ändamålet
Göra reglerna tydligare för hur man får sprida propaganda vid vallokalerna
Planera för kortare köer, till exempel genom att se till att valdistrikten inte
är för stora, öka bemanningen eller att öka antalet valsedelsställ i varje
vallokal
Se över hur man kan hålla bättre ordning i valsedelsställen och till exempel uppmuntra väljare som inte hittar rätt valsedlar att fråga röstmottagarna om hjälp.
Förbättringsområden finns
Det finns dock ett antal områden där såväl Valmyndigheten som kommunernas valnämnder kan behöva agera för att göra kommande val ännu säkrare och förebygga de problem och felaktiga hanteringar som trots allt uppstår under valdagen.
– I samband med höstens val var det köer till en del vallokaler, vilket fick stor medieuppmärksamhet. Det är också ett område som vi pekar ut i rapporten där förbättringar kan göras. Andra förbättringsområden handlar om allmän översyn av vallokalerna, att tydliggöra reglerna för hur man får sprida propaganda och förbättra förutsättningarna för att hålla ordning i valsedelsställen, säger John Högström.
Röstmottagarna centrala personer i valet
I varje vallokal ska minst tre röstmottagare finnas vid varje tidpunkt och dessa ska förutom att ta emot röster också hjälpa väljarna, se till att det är god ordning i lokalen samt räkna rösterna när vallokalen stängt. Det gör röstmottagarna till centrala personer i valprocessen.
I Sverige finns över 6 000 valdistrikt, alla med egen vallokal.
1 000–2 000 personer hör i genomsnitt till varje distrikt.
De väljare som inte har förtidsröstat ska gå till sin specifika vallokal på valdagen.
Sedan 2017 är primärvården avgiftsfri för personer från 85 år i hela Sverige. Syftet med förändringen, när den gjordes, var framför allt att minska risken att äldre personer avstår från nödvändiga vårdbesök. Vid stort vårdbehov och upprepade besök ansågs avgiften kunna vara ett hinder, högkostnadsskyddet till trots.
Inga större hälsoeffekter syns
Den aktuella studien bygger på registerdata om 81–87-åringar i Region Stockholm och Västra Götalandsregionen under åren 2014 till 2018.
Resultat: De äldre personerna i studien undvek överlag inte att söka sjukvård på grund av besöksavgiften. Och mätt i dödlighet och sjukhusinläggningar syns inga större hälsoeffekter av de avgiftsfria besöken.
Vårdbesök skjuts upp
Däremot såg forskarna att de som närmade sig 85-årsstrecket kunde skjuta upp besök i primärvården, i upp till fyra månader.
– De som närmar sig åldern för avgiftsfri primärvård väntar med vissa besök, men vi ser inga bevis i studien på att de försenade besöken leder till några allvarliga hälsokonsekvenser, säger Naimi Johansson, disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Uppskjutna besök gällde inte läkarbesök, utan andra planerade besök eller uppföljningsbesök.
Kostnader drog åt olika håll
En oförutsedd konsekvens av avgiftsfriheten är att sjukvårdskostnaderna förändrades, både uppåt och nedåt. I Västra Götalandsregionen minskade kostnaderna med cirka 265 000 kronor per år. I Region Stockholm ökade de med cirka 501 000 kronor per år.
Minskningen i Västra Götalandsregionen berodde på färre sjuksköterskebesök under månaderna strax före 85-årsdagen. Kostnadsökningen i Region Stockholm berodde på att sjuksköterskebesök uppskjutna strax före 85-årsdagen senare ersattes av läkarbesök.
Forskningsstudien är ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Region Örebro län och Örebro universitet samt Monash University, Australien.
Naimi Johansson, disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, numera hälsoekonom i Region Örebro län naimi.johansson@gu.se
Båtbottenfärger är sammansatta för att hålla bort påväxt från bottnen på en båt eller ett fartyg. Med påväxt menas sådant som havstulpaner, alger och musslor som sätter sig fast på bottnen och därmed ökar båtens friktion och bränsleförbrukning.
Koppar i båtbottenfärg motverkar påväxt, men utsläpp från kopparbaserade båtbottenfärger förorenar Östersjön, se faktaruta nedan.
Koppar i Östersjön – ett utbrett miljöproblem
Användning av koppar i båtbottenfärger är ett känt och utbrett miljöproblem för vattenlevande växter och organismer i Östersjön. Tungmetallen bryts inte ner i miljön och det är därför vanligt att vatten, sediment och jord i fritidsbåtshamnar, större hamnar och varv är förorenade och överskrider gränsvärdena för koppar. En tidigare studie från Chalmers visar att båtbottenfärgerna står för hela 40 procent av den totala tillförseln av koppar till Östersjön.
Eftersom Östersjön är ett innanhav tar det 25–30 år för vattnet att bytas ut. Det innebär att tungmetallen finns kvar under mycket lång tid.
Källa: Chalmers
Forskare vid Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet och Svenska miljöinstitutet IVL har nu jämfört effekten av silikonbaserad och kopparbaserad färg i en studie som gjorts vid tre platser i Östersjöregionen och Skagerrak. Enligt studien är silikonfärgen, det mer miljövänliga alternativet, bäst på att hålla påväxt borta.
Bilden nedan är tagen efter två års exponering i havet. De svarta ytorna hade målats med silikonbaserad färg, de röda med kopparbaserad färg. De vita ytorna hade inte behandlats alls.
Bild: Anna-Lisa Wrange, IVL.
God nyhet för miljön
– Det här innebär att vi nu har en fantastisk möjlighet att drastiskt minska tillförseln av tungmetallen till vårt känsliga innanhav, säger Maria Lagerström, forskare i maritim miljövetenskap på Chalmers.
– Detta är den första oberoende vetenskapliga studien som visar att silikonfärger är mer effektiva än kopparbaserade färger i Östersjöområdet.
Gamla vanor dominerar än
Färgmarknaden för fartyg och fritidsbåtar domineras ännu helt av kopparbaserade båtbottenfärger. Marknadsandelen för silikonbaserad färg för fartygssektorn var en procent år 2009 och ökade till 10 procent år 2014.
För fritidsbåtssektorn beräknas andelen båtar målade med silikonfärg vara betydligt lägre. Det finns miljövänligare alternativ på marknaden, men en förändring tycks vara svår, enligt Chalmers-forskaren Maria Lagerström.
– Gemensamt för både fartygsindustrin och fritidsbåtssektorn är att de är traditionella. Man gillar att använda de produkter man är van vid och man är dessutom skeptisk till att giftfria alternativ verkligen fungerar.
Studien av båtbottenfärgerna avslutades efter ett år. Men resultaten höll sig över längre tid, enligt forskarna.
– Vi har faktiskt låtit våra testpaneler vara kvar på en testplatserna. Dessa har nu varit under ytan i över två års tid och vi kan konstatera att silikonfärgen fortfarande fungerar bra och, framför allt, är bättre än kopparfärgen, säger Maria Lagerström.
Mer om färgerna i studien:
Traditionella båtbottenfärger motverkar påväxt genom att kontinuerligt läcka koppar och/eller andra toxiska substanser som är giftiga för marina organismer.
Silikonfärgernas glatta ytegenskaper gör det istället svårt för påväxt att fastna på skrovet. Färgerna är dessutom självrengörande, vilket innebär att den påväxt som ändå lyckats fästa åker av när skrovet rör sig genom vattnet.
Silikonfärg är baserad på ämnet silikon som framställs med hjälp av kiseloxid som utvinns ur sand. Den vetenskapliga artikelns sammanställning av ekotoxikologiska studier visar att silikonfärger är betydligt mindre miljöskadliga än kopparfärger. Men det finns vissa silikonfärger som innehåller högfluorerade ämnen, så kallade PFAS, som är mycket svårnedbrytbara i miljön. Silikonfärgen som testades i studien var dock av fluorfri sort.
Maria Lagerström, forskare, institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers tekniska högskola maria.lagerstrom@chalmers.se
Läge för soffmys med Love Actually i mellandagarna? Eller julglädje och julångest med hjälp av Fanny och Alexander? Här är skälen till att julfilmerna fortsätter att vara standard i tevetablån.
Filmer där julen är viktig för handlingen har funnits sedan 1890-talet. De tidigaste kretsade kring tomten. Sedan kom snarare julen som högtid att stå i centrum.
En julsaga − i många varianter
− Charles Dickens En julsaga är ett sådant exempel. Den berättelsen har det vänts och vridits på i många filmer, både på stora duken och på tv, säger Mats Björkin, professor i filmvetenskap vid Göteborgs universitet.
Den tidigast bevarade filmatiseringen av En julsaga är från 1901 och den senaste släpptes 2009 i form av en datoranimerad film med Jim Carrey. Däremellan hittar vi minst 20 versioner, bland annat en tv-musikal från 1954, en filmatisering från BBC 1977 och Disneys version ”Musse Piggs julsaga” 1983.
Redan från början var julfilmer populära. Mats Björkin tror att det hänger ihop med de förväntningar och besvikelser som kopplas till högtiden.
− Gemenskap och ensamhet är väl aldrig så starka som under julen. Därtill kommer också att julhelgen sedan stumfilmstiden har varit en av årets bästa tid för filmpremiärer.
Ingen dalande marknad för julfilmer
Vissa teman i julfilmerna har bestått under alla år.
− En sak som inte har förändrats är de lyckliga sluten, men generellt har filmerna nog blivit roligare och mindre allvarliga med tiden, säger Mats Björkin.
Människors intresse för genren består sannolikt också.
− Så länge kombinationen av religion, tradition, familj och kommersialism är gångbar finns en marknad för julfilmer.
Julfilmen från USA: Ung kvinna möter…
Julfilmer från USA är av särskilt intresse för Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Ofta handlar dessa filmer om en yrkesverksam kvinna i 20–30-årsåldern som av en slump, ofta i anslutning till sitt arbete eller under en semesterresa inför julhelgen, träffar en man som väcker hennes intresse. Tittarna får följa hur hjältinnan och hjälten fattar tycke för varandra samtidigt som de är upptagna med en mängd julförberedelser som fördjupar deras relation. Handlingen leder fram till första kyssen just på julafton eller juldagen.
Dessa filmer utmärks av traditionella familjevärderingar, som att det är viktigt att fira jul hemma.
Idyllisk jul i småstaden
− Oftast kontrasteras det stressiga karriärsinriktade och opersonliga livet i storstaden med den familjära julstämningen i småstaden bland vänner och familj. Och så utspelar de sig i miljöer som är överdrivet julpyntade, där snön ligger djup och vinterhimmeln är stjärnklar, säger Yvonne Leffler.
Den amerikanska julfilmen är en kombination av julmys och romans med lyckligt slut.
− Julens kärleksbudskap förstärker deras framväxande kärlek. Även om det uppstår hinder för deras förening övervinns dessa på ett sätt som bekräftar julens kärleksbudskap och julen som miraklens tid.
Bästa julfilmerna enligt professorn i filmvetenskap
Här är filmvetaren Mats Björkins 5 julfilmsfavoriter:
Fanny och Alexander av Ingmar Bergman, 1982, Sverige – ”inget slår en bergmansk jul”.
Livet är underbart av Frank Capra, 1946, USA – ”julfilmernas julfilm”.
Take Me Out To The Snowland av Yasuo Baba,1987, Japan – ”julen som en romantikens högtid”.
A Charlie Brown Christmas av Bill Melendez, 1964, USA – ”vad kan gå fel när lille Karl ifrågasätter julkommersen?”.
8 kvinnor av François Ozon, 2001, Frankrike – ”sång och mord under ledning av Frankrikes främsta skådespelerskor”.
Och den här julfilmen går an, enligt Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap:
”Även om jag intresserar mig för fenomenet julfilm är jag inte en julfilmsfan. Men om jag måste ta fram en rätt bra julfilm väljer jag Love Actually från 2003.”
Screening är ett slags massundersökning. Man undersöker ett stort antal människor för att hitta tecken på sjukdom, eller förstadier till sjukdom. Mammografi är ett exempel.
Men för prostatacancer görs ingen allmän screening i Sverige. Förklaringen är att en mycket stor andel av de fall som upptäcks utgörs av små och oftast harmlösa tumörer. Det innebär en risk att människor behandlas i onödan, med risk för bestående problem i form av inkontinens och impotens.
I en ny studie inbjöds nästan 38 000 män i Sverige, 50 till 60 år gamla, att ta blodprovet PSA, se faktaruta nedan.
Blodprovet PSA, så funkar det
PSA-blodprov mäter värdet av ett ämne som kommer från prostatan. Värdet stiger vid olika sjukdomar i prostatan. Ett PSA-värde över en viss nivå bör utredas för att ta reda på om orsaken är prostatacancer, eller en godartad prostatasjukdom.
Man kan göra ett PSA-blodprov av olika anledningar, till exempel för att man har symtom som kan bero på prostatacancer eller för att man har en ärftligt ökad risk för cancer i prostatan. Testet kan också göras för att utröna hur en behandling påverkar en pågående prostatacancer.
De i studien som hade förhöjda PSA-värden erbjöds sedan en magnetkameraundersökning av prostatan. Deltagarna delades in i två grupper:
I en grupp erbjöds alla med förhöjda PSA-värden tolv så kallade blinda vävnadsprov från olika delar av prostatan. Visade magnetkameran något misstänkt togs ytterligare tre eller fyra riktade vävnadsprov från just det området i prostatan, en strategi som i stort sett är standard i världen i dag.
I den andra gruppen, experimentgruppen, kallades enbart män med misstänkta förändringar vid magnetkameraundersökningen till vävnadsprov, som då bara utgjordes av fyra riktade vävnadsprov, mot det misstänkta området.
Färre upptäckter av harmlös cancer
Resultaten visar att risken att hitta en harmlös cancer halverades i experimentgruppen – medan allvarlig potentiellt dödlig cancer hittades i nästan samma utsträckning.
Ansvarig för studien är Jonas Hugosson, professor i urologi vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Vi måste komma bort från de blinda vävnadsproverna som i dag fortfarande är standard, lita på magnetkameraundersökningen och därmed skifta diagnostiken till att enbart ta prov på män med magnetkamerafynd och då enbart riktade prover mot det aktuella området.
Jonas Hugosson säger att den undersökta strategin innebär en kraftig minskning av vävnadsprovtagningar, som i sig är obehagliga och kan ge infektioner.
– Dessutom halverar denna strategi risken att man upptäcker en harmlös cancer, vilket varit det största hindret för att införa allmän screening för prostatacancer.
Lite högre risk för fördröjd cancerdiagnos
I experimentgruppen ökade sannolikheten, hos en liten del av deltagarna, för att upptäckten av en medelsvår tumör blev något fördröjd. Det sammantagna resultatet talar dock för att det nu finns fullgoda medicinska argument för att införa screening enligt den aktuella modellen, menar Jonas Hugsson.
– Resultaten från denna studie kan bana väg för att allmän screening kan införas för prostatacancer, även om andra faktorer, såsom kostnader, tillgänglighet till magnetkameraundersökning med mera, måste tas med i bedömningen.
Jonas Hugosson, professor i urologi på Göteborgs universitet och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset jonas.hugosson@surgery.gu.se
Med hjälp av avancerad teknik upptäckte forskare att fragment som de hade samlat in på Grönland är en miljon år äldre än det tidigare rekord-dna:t, som kom från benrester från en sibirisk mammut.
– De gamla dna-proverna hittades djupt begravda i sediment som byggts upp över en 20 000-årsperiod. Sedimentet låg bevarat i is eller permafrost och har varit opåverkat av människor under två miljoner år, vilket har varit helt avgörande, säger Kurt H. Kjær vid Köpenhamns universitet.
Proverna var bara några miljondels millimeter långa och togs från Kap København-formationen. Den består av cirka 100 meter tjocka sedimentavlagringar inbäddade i mynningen av en fjord i Ishavet på Grönlands nordligaste punkt.
För två miljoner år sedan varierade klimatet på Grönland mellan arktiskt och tempererat. Trots att tidsepoken kallas för istid var temperaturen på Grönland då mellan 10 och 17 grader varmare än idag. Under en av de tempererade perioderna byggdes sedimentet upp, meter för meter, i en grund vik.
Renar, harar – och mastodonter
Det dna som funnits visar ett två miljoner år gammalt ekosystem. Enligt forskarna bevisar det förekomsten av djur, växter och mikroorganismer på Grönland, inklusive renar, harar, lämlar, björkar och poppelträd.
Enligt forskarna går det även att utifrån dna:t se att mastodonter, ett däggdjur från istiden, strövade omkring på Grönland innan arten senare dog ut. Tidigare har man inte trott att de elefantliknande djuren förekom på Grönland, så långt bort från deras kända ursprung i Nord- och Centralamerika.
Klurig process
Processen att låsa upp dna-fragmentens hemligheter var tidskrävande. Först fastställde forskarna att det faktiskt fanns dna gömt i sedimenten, därefter var de tvungna att extrahera det för undersökning.
De jämförde sedan varje enskilt fragment med ett omfattande bibliotek av dna som samlats in från dagens djur, växter och mikroorganismer. En bild började framträda som visade upp dna från förhistoriska träd, buskar, fåglar, djur och mikroorganismer.
Ian Snowball, forskare vid Uppsala universitet, åldersbestämde Kap København-formationen. Detta skedde med hjälp av så kallad paleomagnetism, en metod som kan användas för att fastställa geologisk ålder.
40 forskare från Danmark, Storbritannien, Frankrike, Sverige, Norge, USA och Tyskland deltog i projektet.
Ian Snowball, professor vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet ian.snowball@geo.uu.se
Matilda Lindmarks forskning har varit en del av skogsskadenätverket som Skogsstyrelsen startade i samband med att problemet med granbarkborre uppdagades runt år 2012.
I granskogen fångas flest borrar
– Miljösidan menar att homogena skogar är problemet. En annan sida som är mer produktionsinriktad säger att det är de skyddade skogarna med gammal död gran som bidrar till problemet med granbarkborrar, säger Matilda Lindmark och fortsätter:
– Jag har visat på att så inte är fallet, det är i granskogen man fångar mest borrar – ju större inblandning av tall desto mer naturliga fiender och färre borrar.
Fällor med svamp
Matilda Lindmark har i sin avhandling undersökt skogsskador i brukade skogar i Jämtland och Västernorrland. En del i avhandlingen rör hur fällor kan minska risken för att skog angrips av granbarkborre.
– Vi har ökat fällornas effektivitet genom att hitta nya ämnen som avskräcker granbarkborrar. Det kan bli en betydande del i att skydda viktiga skogskanter framöver, säger hon.
Svampar har använts som lockbeten, bland annat.
– Dels har vi gjort ett projekt där vi ”boostat” traditionella feromonfällor med svampsubstanser. Det vi såg var att om man blandar in svampdofterna så minskar antalet fångade barkborrar. Vi tänker att en svampdoft kan bli ett ännu effektivare sätt att få barkborrar att inte flyga dit överhuvudtaget, säger Matilda Lindmark.
– Det vi använt tidigare är lövbarksdoft, men vi kan inte se att det har hjälp mot antalet barkborrar. Man inser vilket komplext luktsinne en sådan liten barkborre har. Även om det har forskats om det länge är det så mycket vi inte vet.
Nytt viltskyddsmedel
Matilda Lindmark har även studerat alternativa viltskyddsmedel och utgått från tidigare forskning som bland annat handlar om grankbark och om trädens försvarsmekanismer.
– Sedan har jag utvecklat det vidare och gjort två stora fältförsök där jag plockat torkad granbark vid stora sågverk, kokat i etanol och löst ut försvarsämnena som älgarna känner doften av och som de väljer att avstå från att äta. Det finns andra viltskyddsmedel på marknaden, men det här kan bli billigare. Ett alkoholbaserat medel fungerar dessutom när det är kallt ute, säger Matilda Lindmark.
Det är ganska lite studerat hur hälsan hos människor eventuellt påverkas när de äter så kallade texturerade växtproteiner, där protein har omstrukturerats genom en process med högt tryck och hög temperatur − se faktaruta längre ned. Det handlar om olika sorters köttsubstitut, eller ”vegokött”.
44 köttsubstitut under lupp
I en studie från Chalmers har en forskargrupp analyserat 44 köttsubstitut som säljs i svenska butiker. Produkterna är framför allt tillverkade av soja- och ärtprotein, men även av den fermenterade sojaprodukten tempeh samt av mykoproteiner, det vill säga proteiner från svamp.
Bland produkterna syntes stor variation i innehåll, enligt forskarna. Det fanns också skillnader i hur hållbara produkterna kan anses vara ur hälsosynpunkt.
Höga halter av hämmande ämne
− Generellt var kroppens upptag av järn och zink väldigt lågt. Det beror på att dessa köttsubstitut innehåller höga halter av fytat, ett ämne som hämmar upptaget av mineraler i kroppen, säger Cecilia Mayer Labba, som nyligen disputerade på en avhandling om de näringsmässiga följderna av att ersätta animaliskt protein med växtbaserat protein.
Fytat finns naturligt i bönor och spannmål och ansamlas när proteiner utvinns för att användas i köttsubstitut. I mag-tarmkanalen, där upptaget av mineraler sker, bildar fytat olösliga föreningar med livsnödvändiga mineraler, framför allt järn och zink.
− Både järn och zink ansamlas också i tillverkningsprocessen. Därför anges höga halter i produkternas innehållsdeklaration, men mineralerna är bundna till fytat och kan inte tas upp och användas av kroppen, säger Cecilia Mayer Labba.
Järnbrist vanligt
Järnbrist bland kvinnor är ett stort problem globalt. I Europa är 10−32 procent av kvinnor i fertil ålder drabbade och nästan var tredje tonårsflicka i högstadiet i Sverige, enligt Livsmedelsverket.
Kvinnor är också den grupp i samhället som i störst utsträckning har gått över till en växtbaserad kost och som äter minst andel rött kött, som är den viktigaste källan till järn som lätt kan tas upp i tarmen.
Forskare: Produkter bör ha bättre information
Det räcker alltså inte att bara titta på innehållsdeklarationen för att få en uppfattning om vilken näring maten kan ge, enligt forskarna.
− Vissa av produkterna som vi har undersökt är berikade med järn, men det hämmas ändå av fytat. Att enbart deklarera de näringsämnen som kan tas upp av kroppen tror vi skulle kunna skapa incitament för industrin att förbättra sina produkter, säger Ann-Sofie Sandberg, professor i livsmedelsvetenskap vid Chalmers.
Tempeh och mykoproteiner stack ut
Tempeh, som tillverkas av fermenterade sojabönor, skiljde sig från de andra köttsubstituten vad gäller järn-tillgängligheten. Det var väntat, enligt forskarna, eftersom man vid fermentering av tempeh använder mikroorganismer som bryter ner fytat.
Mykoproteiner stack också ut genom sin höga zinkhalt och innehöll inga kända ämnen som hämmar kroppens upptag. Men enligt forskarna är det ännu oklart hur väl våra tarmar kan bryta ner den här typen av produkter − och hur det i sin tur påverkar upptaget av näringsämnen.
− Växtbaserad mat är viktig för en övergång till hållbar livsmedelsproduktion och det finns en enorm utvecklingspotential för växtbaserade köttsubstitut. Industrin behöver tänka på näringsvärdet i produkterna och använda och optimera kända processtekniker som fermentering, men även utveckla nya metoder för att öka tillgängligheten av olika viktiga näringsämnen, säger Cecilia Mayer Labba.
Framställning av ”vegokött”
De flesta växtbaserade proteinprodukter på marknaden är baserade på protein som har extraherats ur en gröda och separerats från grödans övriga beståndsdelar.
Proteinet utsätts därefter för högt tryck och temperatur vilket omstrukturerar proteinerna, så kallad texturering. Ihop med andra ingredienser kan därefter en mer köttlik och tuggvänlig produkt uppstå.
Chalmers studie visar att näringsvärdet i dagens tillgängliga köttsubstitut ofta är bristfälligt beroende på val av råvara (ofta importerad soja) och processbetingelser (innehåll av antinutrienter som kan hämma näringsupptag) och på tillsatser (fettkvalitet och salt).
Cecilia Mayer Labba, doktor, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers tekniska högskola cecilia.mayer.labba@chalmers.se
Siklöjan i Bottenviken är en art som förvaltas nationellt. Siklöjan i svenska kustvatten hanteras som ett bestånd och förvaltas av svenska myndigheter. Siklöjan i finska vatten hanteras som ett annat bestånd och förvaltas av finska myndigheter.
Siklöja
Siklöja, Coregonus albula, är en liten sötvattensfisk som finns i djupa sjöar i hela Sverige. Den förekommer även i det svagt bräckta vattnet i nordligaste delen av Bottenviken, där dess utbredning söderut begränsas av salthalten i vattnet.
I Bottenviken fiskas siklöja med trål under hösten. Siklöjans rom är en delikatess och säljs som löjrom. En normalstor hona producerar ca 2 000 ägg, vilket är relativt lite i jämförelse med andra arter i samma storleksklass.
Källa: SLU
Forskare har varit osäkra på om siklöjan i Bottenviken i själva verket utgörs av en enda stor population, där både den svenska och den finska siklöjan ingår.
De har också funderat på möjligheten att de nu separat förvaltade två bestånden – det svenska och det finska – kanske till och med utgörs av flera olika och ännu mindre grupperingar, eller populationer.
Populationer och bestånd
En population en grupp individer av samma art, som finns inom ett visst område, som fortplantar sig mer inom gruppen än med andra grupper och därmed är genetiskt lika varandra. När man pratar om fiske använder man oftare termen bestånd, och menar då oftast individer av en art som fiskas i ett specifikt geografiskt område och/eller under viss del av året. Ett bestånd kan bestå av flera olika populationer.
Källa: SLU
För att undersöka detta samlade SLU-forskare in siklöja från åtta platser: Kalixälven, Piteälvens mynning, fyra kustområden utanför Piteå, Luleå och Kalix samt två områden utanför Uleåborg i Finland.
Siklöjor från Kalix älv sticker ut
Genom genetisk sekvensering undersökte sedan forskarna eventuella genetiska skillnader mellan områdena. Det tydligaste resultatet utgjordes av provet från Kalix älv som visade stora genetiska skillnader jämfört med övriga områden.
– Det som skiljer ut siklöjan i Kalix jämfört med siklöjan från andra områden är framför allt skillnader i gener som är kopplade till salttolerans, säger Maria-Eugenia López, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.
– Det verkar finnas en separat population i Kalix älv som fortfarande är anpassad till att leka i sötvatten, medan de siklöjor som leker i skärgården har utvecklat anpassningar till den låga salthalten där. Det är möjligt att liknande lokala populationer även finns i andra älvsystem.
Små skillnader Finland-Sverige
Studien visar också att det finns små genetiska skillnader mellan siklöja från Finland respektive Sverige, vilket alltså stöder den nuvarande förvaltningen där siklöja i Sverige och Finland förvaltas separat.
Mycket kvarstår dock att ta reda på, enligt forskarna.
– Vi vet till exempel inte var gränsen går mellan populationen från östra och västra sidan av Bottenviken. Följer den ungefär landsgränsen mellan Sverige och Finland eller går gränsen någon annanstans? Det är frågor som vi behöver få svar på för att förvaltningen av siklöja ska spegla den biologiska verkligheten, säger Mikaela Bergenius Nord, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.
Viktig information om värdefull art
Allt detta är viktig kunskap, enligt Mikaela Bergenius Nord. Till exempel kan olika populationer av siklöja kan vara olika produktiva och därmed tåla olika stort fisketryck.
– Genom att samla olika kompetenser inom genetik, förvaltning och siklöjans ekologi kan vi bidra med kunskap som har tydlig praktisk användning och förhoppningsvis kommer det att leda till en ännu bättre förvaltning av denna ekologiskt och ekonomiskt värdefulla art i Bottenviken.
I reklam riktad till löpare påstås kompressionsstrumpor ha flera fördelar som gynnar prestationen och uthålligheten i samband med träning. Kompressionsstrumpor avsedda för träning påstås exempelvis förbättra blodcirkulation och minska muskelskada, vilket bland annat ska leda till mindre ömma muskler.
– Det har gjorts ett fåtal studier tidigare på effekten av kompressionsstrumpor, men resultaten har varit motsägelsefulla. Vår studie är den första där syresättningen och trycket inuti muskeln har mätts före, under och efter löpning, säger Sophia Halldin Lindorsson, specialistläkare i ortopedi och disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, som har skrivit avhandlingen.
I studien fick 20 erfarna löpare springa en mil på löpband vid två tillfällen; en gång med kompressionsstrumpor och en gång utan. På så vis blev varje löpare sin egen kontrollperson. Under löpturen registrerades trycket inuti muskeln på framsidan av underbenet genom en kateter, och den lokala syresättningen i muskeln mättes via sensorer på huden.
Löpare med och utan kompressionsstrumpor. Trycket och syremättnaden mättes på framsidan av underbenet. Bild: Roy Tranberg
Inget talar för ökad prestation
Bara genom att studiepersonerna tog på kompressionsstrumporna noterades en tydlig ökning av trycket i muskeln i underbenet. Under löpturen med kompressionsstrumpor var sedan trycket i muskeln i genomsnitt 22 mmHg högre och muskelsyresättningen i genomsnitt 11 procent lägre, jämfört med vid löpturen utan kompressionsstrumpor.
I studien mättes även myoglobin och kreatinkinas, som är två olika markörer för muskelskada som mäts i blod.
– Vi tog blodprov både före och efter löpturen, och kunde inte se någon minskning av muskelskademarkörer vid användning av kompressionsstrumpor. Detta fynd tillsammans med den minskade syresättningen i muskulaturen stärker tidigare teorier att kompressionsstrumpor inte ger någon prestationshöjande effekt hos friska personer, säger Sophia Halldin Lindorsson.
En annan typ av kompressionsstrumpor är de medicinska stödstrumporna, där det däremot finns god vetenskaplig evidens för att de hjälper vissa patientgrupper. Genom att öka trycket i benet hålls det venösa återflödet igång, vilket förebygger blodproppar och motverkar svullnad.
Många har underbenssmärta i onödan
Avhandlingen innehåller ytterligare tre studier, som alla handlar om trycket inuti muskulaturen hos patienter med kroniskt kompartmentsyndrom. Syndromet beror på att trycket i underbensmuskulaturen stiger och blir onormalt högt i samband med träning, vilket leder till spända muskler, smärta och nedsatt funktion. Smärtan uppstår vid aktivitet, vanligtvis i framsidan av underbenen.
– Kroniskt kompartmentsyndrom är ett smärttillstånd som många sannolikt ovetandes lider av, och som dessutom ofta missas vid läkarbesöket, troligen för att smärtan försvinner i vila, säger Sophia Halldin Lindorsson.
– Jag har mött många patienter som haft ont i underbenen i samband med träning så länge de kan minnas och trott att det är en smärta de måste leva med. Men det finns en operation som hjälper, och mina forskningsresultat har visat att behandlingen ger ett gott resultat. Om fler kände till den här diagnosen skulle många slippa ha ont i onödan, säger Sophia Halldin Lindorsson.
Sophia Halldin Lindorsson, disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare i ortopedi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, sophia.lindorsson@vgregion.se
För att dokumentera en pandemipåverkad julgemenskap utlyste måltidshistorikern Richard Tellström vid SLU ett upprop där svenskar inbjöds att berätta hur de firade julen 2020, med särskilt fokus på julmåltiden.
Hans slutsats är att svenskarnas jul 2020 på vissa sätt var ungefär densamma som förut, till exempel när det handlar om behovet av att utföra traditioner ihop med släktingar och önskan om att vara delaktig i ett slags historisk kontinuitet. Dock blev julen rent praktiskt ofta annorlunda.
Nya påhitt coronajulen 2020
Sammanställningen av svenskarnas julutsagor ska inte ses som representativ för befolkningen i stort, men ger intressanta bilder av hur firandet kunde gå till, enligt Richard Tellström.
Här är några exempel på nymodigheter julen 2020, vad gäller samvaro och mat:
Många firade utejul – man träffades i trädgårdar, parker och på balkonger
En del hade digital jul och sågs via videolänk
En del hade take-away-jul med hämtmat och catering
Andra beställde färdiga julmatkassar, delikatesslådor och mat från reko-ringar (en modell för lokal mathandel, direkt från producent till konsument)
Det syntes ett slags sökande efter julmåltidens kärna i form av färre varianter, nya format, nya tolkningar och nya julmatsansvariga personer
Färdiglådor kan bestå
Består något av dessa nymodigheter framöver, måntro? Några som svarade på uppropet sa att de kanske även i framtiden kommer att köpa färdiga lådor med juldelikatesser eller julmatskassar.
Andra som har svarat siar om ett mer återhållet julaftonsbord i framtiden, och att julrätterna sprids ut över en längre tid. Inte allt på samma dag utan en särskild dag för Janssons frestelse, en för lutfisken, och en dag när den finska kålrotslådan serveras som en varmrätt.
Nya julmatsansvariga
Den med störst ansvar för julbordet är vanligtvis en kvinna – som ibland uppskattade den relativa enkelheten i coronajulen 2020, enligt Richard Tellströms undersökning.
– Samtidigt har nya personer fått axla manteln att göra julbord och gillat det, så nya traditionsbärare har stigit fram, säger han.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
