I sin forskning ifrågasätter Beatrice Persson vad samtidskonst egentligen är, och om den globala konstvärlden verkligen är global. Genom att undersöka hur australiensisk samtidskonst definieras av konsthistoriker, konstvetare och curatorer i Australien kunde hon urskilja fyra kategorier inom samtidskonsten i Australien. Två av kategorierna utgörs av urinvånarkonst, en så kallad traditionell Aboriginal art och en city-baserad Aboriginal art.
– Traditionell Aboriginal art är konst skapad av urinvånarkonstnärer som lever traditionellt och verkar i avlägset belägna samhällen, på landområden som har anknytning till förfädernas skapelseberättelser, så kallade Dreamings. City-baserad Aboriginal art är skapad av urinvånarkonstnärer som lever i urbana miljöer och är utbildade på västerländska konstskolor, säger Beatrice Persson.
De två andra kategorierna utgörs av en så kallad ”ung” australiensisk konst skapad av unga australiensiska konstnärer och en Asian-Australian art skapad av konstnärer som härstammar från Asien, som har immigrerat till Australien.
Beatrice Persson har därefter undersökt de fyra konstkategorierna i samband med begreppen cross-culture som belyses utifrån hur primitiv konst, och icke-västerländsk konst i allmänhet, har uppfattas sedan slutet av 1800-talet, vilket visar på en historia av kolonialism där kulturkrockar har möjliggjort influenser och förändringar inom konsten, men där det är västvärlden som har haft makten att bestämma vad som är konst, och contemporaneity eller ”samtidighet”; ett begrepp som kan förstås som ett försök att strukturera olika konstnärliga uttryck som skapas samtidigt i olika nära sammanbundna men sinsemellan oförenliga kulturer.
– I min undersökning försöker jag använda begreppen för att ringa in både västerländsk och icke-västerländsk konst samt konst som kommunicerar över klyftan mellan olika kulturer, en konst som kan sägas visa på andemeningen i samtiden, säger Beatrice Persson.
Resultaten av dessa undersökningar visar att det fortfarande saknas ett icke-västerländskt tolkningsperspektiv i den globaliserade konstvärlden.
– Att tolkningsperspektivet saknas medför att man inte har möjlighet att uppfatta den betydelse icke-västerländsk konst har i sina ursprungskulturer. Detta gör det omöjligt för västerländska betraktare att förstå och tolka denna konst på dess egna villkor, säger Beatrice Persson, och avslutar:
– Om vi inte vet vad vi ser när vi betraktar konsten, hur kan vi då betrakta den på samma villkor som västerländsk konst?
Kontaktinformation
För mer information:
Beatrice Persson, telefon: 0702–062960, e-post: beatrice.persson@gu.se
Avhandlingstitel: In-Between: Contemporary Art in Australia. Cross-culture, Contemporaneity, Globalization
Avhandlingen är försvarad.
Avhandlingen kan beställas från Göteborg universitetsbibliotek, e-post: acta@ub.gu.se
Den finns även digitalt publicerad, utan bilder, på: http://hdl.handle.net/2077/26256
Efter den nya finansieringen från Knut och Alice Wallenbergs forskningsstiftelse formeras nu en stabil grupp på ett trettiotal svenska grafenforskare i tätt samarbete, på Chalmers och universiteten i Uppsala och Linköping. Det blir en svensk spjutspets inom internationell grafenforskning, som efter Nobelpriset 2010 har blivit mycket het.
– Nu uppnår vi en kritisk massa och kommer att få en viktig korsbefruktning mellan olika forskningsområden som har grafen gemensamt, säger Mikael Fogelström, som är koordinator för projektet. Pengarna ska användas till allt ifrån tillverkning av grafen till utveckling av olika produkter, med grundforskning i experimentell och teoretisk fysik längs vägen.
Processen för tillverkning av grafen behöver förbättras och bli mer reproducerbar. Forskarna ska utveckla syntesmetoder för att framställa stora grafen-ytor av hög kvalitet. Sedan ska materialet undersökas och bearbetas på nanonivå, för att till slut användas till specifika komponenter med bättre prestanda än dagens elektronikkomponenter.
Chalmersforskarna har redan gjort flera viktiga genombrott med grafen, trots att materialet tillverkades för första gången så sent som 2004. Ett exempel är en ny standard för elektriskt motstånd – en ”stämgaffel” för att ställa in resistansen rätt i elektriska instrument och apparater. Idag använder man resistansstandarder som baseras på kisel eller galliumarsenid. De är svåra att tillverka, och metoden fungerar bara vid extremt låga temperaturer och starka magnetfält. En resistansstandard som baseras på grafen är minst lika exakt som de som används idag, och är betydligt lättare både att tillverka och använda.
I ett annat projekt har chalmersforskare tagit fram en transistor i grafen som arbetar med drygt 10 gigahertz. Nu går de vidare för att ta fram en grafentransistor med sikte på terahertzområdet – alltså över 100 gigahertz. Det kan bli möjligt tack vare ett stort anslag som Mikael Fogelströms forskargrupp fick tidigare i år från Stiftelsen för strategisk forskning; 28,5 miljoner kronor under fem år.’
– Grafen har en enorm potential för högfrekvenselektronik, och på Chalmers ligger vi långt framme inom det området. Materialet kan öppna upp helt nya möjligheter, som till exempel ”nakenkameror” för att se igenom kläder i säkerhetskontroller. Även inom andra områden hoppas vi på att hitta nya tillämpningar som är unika för grafen.
Eftersom grafenområdet på Chalmers nu har stabil finansiering för fem år framåt funderar forskarna på att bilda ett centrum för grafen, säger Mikael Fogelström.
– Det vore bra att samla ännu fler forskargrupper kring grafen, och kanske bilda ett nationellt forskningscentrum. Bland annat som en förberedelse ifall vi får EU:s flaggskeppssatsning.
Chalmers har sedan tidigare samlat Europas grafenforskare kring ett stort forskningsinitiativ som konkurrerar om ett så kallat ”Future Emerging Technology Flagship”, som innebär finansiering på uppåt 10 miljarder svenska kronor över tio år. Om pilotprojektet omvandlas till ett flaggskepp avgörs av EU nästa år. Det forskningsanslag som nu har tillkommit bedöms öka chansen för att det ska bli så.
Fakta grafen
Grafen har unika egenskaper och förväntas revolutionera utvecklingen inom bland annat elektronik och materialteknik. Det är det tunnaste materialet vi känner till, och samtidigt ett av de starkaste. Det är genomskinligt, böjligt och leder elektroner 100 gånger snabbare än kisel.
Läs mer om forskarnas tidigare genombrott med grafen
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta
Mikael Fogelström, Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers tekniska högskola, 031-772 31 96, mikael.fogelstrom@chalmers.se
Sedan mer än hundra år har det funnits bestämmelser om vem som får ta hand om fosterbarn. Fosterföräldrar och fosterhem ska vara lämpliga. I en ny avhandling från Linnéuniversitetet undersöker Ann-Sofie Bergman hur lämplighetsbegreppet har tolkats i praktiken under perioden 1926 till omkring 1980. Avhandlingen har också fokus på kontroll- och maktaspekter, på föreställningar om hur lämpligheten kan ses och uppfattas, på styrkeförhållanden och på barns och föräldrars strategier när de har försökt påverka och få till stånd en ändring av myndigheternas beslut.
Studien visar stora förändringar inom fosterbarnsvården under den studerade perioden. Under det tidiga 1900-talet var det högt önskvärda fosterhemmet ett hem på landet hos tidigare barnlösa fosterföräldrar, där barnen fick grundläggande, materiella behov tillfredsställda. Det handlade mycket om hälsa, hygien, frisk luft, tillräckligt med mat och kläder och möjlighet att lära sig att arbeta. Under mitten av 1900-talet ökade betoningen på att barnen skulle bli sociala personer som kunde fungera i ett framtida modernt samhälle. Skolgången blev mer väsentlig. Det betonades att hemmen inte fick vara för avlägset belägna; barnen skulle ha tillgång till jämnåriga lekkamrater, och skolvägen inte fick bli alltför tröttande och besvärlig. Runt år 1970 skedde stora och snabba förändringar. De eftertraktade fosterföräldrarna skulle nu ha erfarenhet av barn, gärna tidigare fosterbarn eller sommarbarn. Det var inte längre lika väsentligt att hemmen var belägna på landsbygden, även om landet ansågs vara bra för vissa barn som bedömdes behöva lugn och ro och miljöombyte från livet i staden. Psykologiska teorier fick genomslag inom den sociala barnavården, vilket bland annat yttrade sig i att fosterföräldrarnas egen barndom och uppväxt blev väsentlig i inspektörernas utredningar.
I synen på lämplighet finns också kontinuitet – under hela den studerade perioden har den eftersträvade fosterfamiljen varit en kärnfamilj, det var ett ideal som stärktes med tiden. Under hela perioden har det också varit mycket fokus på fostermodern, det var i första hand hennes lämplighet som var i fokus.
Avhandlingen utgår från ett historiskt perspektiv men tar upp frågor som diskuteras mycket i nutid. Studien visar, när det gäller tillsynen av fosterbarnens vård, att fokus flyttades under 1900-talet från betoning på kontroll mot ökat stöd till fosterföräldrar och fosterbarn. Idag har denna utveckling vänt igen mot ökad betoning på kontroll och säkerhet. Under den studerade tiden fanns en diskussion om att införa tydligare kriterier för bedömningen av fosterföräldrars lämplighet, men tydliga regler infördes inte utan lämplighet var i hög grad en tolkningsfråga. Den kunde även bli en förhandlingsfråga. Just nu pågår ett arbete vid Socialstyrelsen med att ta fram bedömningsinstrument för familjehem. Fosterbarnsvårdens historia är aktuell i och med de statliga utredningarna om vanvård i den sociala barnavården under 1900-talet och upprättelseutredningen. Utredningarna bygger på intervjuer med de drabbade. Ann-Sofie Bergmans avhandling utgår från myndigheternas dokumentation, men även där finns det utsagor om och av barnen där deras stora utsatthet tydligt framträder. Att vara fosterbarn innebar en svag styrkeposition och en osäker och oförutsägbar tillvaro.
Avhandlingen ”Lämpliga eller olämpliga hem? Fosterbarnsvård och fosterhemskontroll under 1900-talet” försvaras den 4 november 2011, kl 10.15. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Hus K, Växjö. Opponent är docent Ingrid Söderlind, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Ann-Sofie Bergman, telefon: 0470-76 74 94, e-post ann-sofie.bergman@lnu.se
Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
En slutsats är att den svenska urvalsmodellen fungerar bra. Forskarna bakom studien beskriver resultaten som betydelsefulla för såväl donatorerna själva som för klinikerna och de par som fått barn tack vare spermadonationen.
Studien, som omfattar 115 män som donerat sperma under åren 2005-08 vid de sju svenska infertilitetsklinikerna, publiceras nu i tidskriften International Journal of Obstetrics and Gynaecology (BJOG). Huvudförfattare är Gunilla Sydsjö, professor i reproduktionsforskning vid LiU.
De donatorer som accepterade att delta i studien fick fylla i ett frågeformulär som uppskattar personernas temperament och karaktär. Deras resultat jämfördes med en kontrollgrupp med slumpmässigt utvalda män i samma åldrar, 18-56 år.
Donatorerna beskrev sig själva som mindre oroliga, mindre blyga och mindre osäkra än kontrollerna. De uppfattade också sig själva som mer självständiga, ansvarstagande och samarbetsvilliga. Dessa resultat stämmer överens med en tidigare studie bland äggdonatorer.
Det fanns även skillnader inom gruppen av spermadonatorer beroende på deras levnadsformer. De som var singlar beskrev sig själva som mer pessimistiska och passiva än de som levde i parförhållanden.
43 procent av donatorerna var gifta och 36 procent hade egna barn. Ett resultat som är lovande för framtiden, enligt författarna. Traditionellt har spermadonatorer i första hand rekryterats bland universitetsstuderande, och i en amerikansk studie var majoriteten motiverade av den ersättning som betalades ut.
I Sverige förekommer ingen ekonomisk ersättning, vare sig för spermadonatorer eller äggdonatorer. Den främsta drivkraften verkar i stället vara altruistisk.
-Ofta känner man någon som drabbats av barnlöshet och vill hjälpa andra i samma situation. Det är aldrig någon som frågar vad man kan tjäna på att donera. Men de gör både människor och samhället en tjänst, säger Gunilla Sydsjö.
Sverige var också först med att införa rätten för barnen, när de fyllt 18 år, att få veta vem som är deras biologiske far eller mor. Hittills finns dock inget känt fall där någon utnyttjat den rätten.
-De som fötts efter spermadonation kan vara upp till 30 år vid det här laget, men alla kanske inte ens vet om den bakgrunden, säger Sydsjö.
Artikel: Who becomes a sperm donor: personality characteristics in a national sample of identifiable donors av G Sydsjö, C Lampic, S Brändström, J Gudmundsson, P-O Karlström, NG Solensten, A Thurin-Kjellberg och A Skoog Svanberg. An International Journal of Obstetrics and Gynaecology, online 18 oktober 2011.
Kontakt: Gunilla Sydsjö, 010-1030000, gunilla.sydsjo@liu.se
Polarmesosfäriska sommarekon (PMSE) är ett fenomen där starka radarekon genereras vid altituder av 80-90 km i polarregioner under sommartid. PMSE är nära besläktat med atmosfärsfenomenet nattlysande moln (NLC). På grund av misstankar om att NLC kan reagera på klimatförändringar har det attraherat ett betydande intresse från det vetenskapliga samfundet på senare tid. Kontinuerliga, visuella eller fotografiska NLC-observationer lider dock av väderbegränsningar och den mänskliga faktorn. Radarmätningar av PMSE, däremot, kan lätt utföras över ett längre tidsintervall och är mycket attraktiva för långtidsstudier av de atmosfäriska parametrarna vid den polara mesopausen.
Maria Smirnova’s avhandling baseras på världens längsta dataset av PMSE-observationer av samma radar på samma ställe. Sedan 1997 har dessa mätningar utförts med 52 MHz ESRAD MST-radarn, belägen vid Esrange Space Center nära Kiruna i norra Sverige. Data från åren 1997-2009 användes för studier av dagliga, dag-till-dag och år-till-år variationer av PMSE och långvariga trender. Studien visade att förekomstfrekvens och volymreflektivitet av PMSE, på dygnsnivå huvudsakligen uppvisar semi-diurnala variationer, där formen av de diurnala kurvorna återfinns från år till år.
”Dag-till-dag variationer av PMSE visar tydliga tecken på geomagnetisk aktivitet,” menar Maria Smirnova, ”medan år-till-år variationer huvudsakligen beror på geomagnetisk aktivitet och variationer i solens UV-strålning.”
”Man kan fråga om det finns tecken på klimatförändringar i mina data,” säger Maria Smirnova. ”Jag hittade inga trender i förekomst, styrka eller säsongslängd på PMSE under den period som jag studerade, men för att svara på frågan mer bestämt skulle man behöva studera data från en längre period, minst ett flertal 11-åriga solcyklar.”
Avhandlingen presenterar även en ny, oberoende kalibreringsmetod, som kan användas för att uppskatta förändringar i sändareffekt och antennmatningsförluster från år till år och tillåter säkra jämförelser med PMSE-mätningar med andra radaranläggningar på andra platser. Denna metod baseras på radar-radiosondjämförelser i övre troposfären/lägre stratosfären, tillsammans med PMSE-observationer.
Slutligen, genom att använda 11 års mätningar, beräknades aspektkänsligheten av PMSE. Aspektkänsligheten av radarekon kan förse oss med information om spridningsmekanismer och om själva ekon.
”Det visade sig att hälften av de PMSE som upptäckts varje år inte kan förklaras av isotropisk turbulens, eftersom deras ekon är mycket aspektkänsliga,” förklarar Maria Smirnova.
Maria Smirnova, uppvuxen i Sankt Petersburg, Ryssland, har en magisterexamen i radiofysik från Sankt Petersburgs statliga universitet och har sedan 2007 varit anställd vid Institutet för rymdfysik i Kiruna, där hon har tillhört Polaratmosfärforskningsprogrammet. Hon har samtidigt varit inskriven vid Luleå tekniska universitet, där hon har tillhört institutionen för system- och rymdteknik.
Disputation:
Maria Smirnova försvarar sin avhandling ”Long-term observations of polar mesosphere summer echoes using the ESRAD MST radar” (”Långtidsobservationer av polarmesosfäriska sommarekon med ESRAD MST radar”) i Aulan på Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna måndagen den 31 oktober 2011, kl. 10.
Kontaktinformation
Maria Smirnova, doktorand, IRF, tel. 0980-79108, maria.smirnova@irf.se
– Om man använder ett träd som biobränsle skapar man en koldioxidskuld som måste ”betalas tillbaka” innan bränslet kan betraktas som koldioxidneutralt. Energiskog blir helt neutraliserad efter tre-fem år, medan andra träd växer så sakta att det tar upp emot 100 år innan de är koldioxidneutrala, säger Lars Zetterberg på institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.
Användning av bioenergi påverkar ekosystemens kolförråd över tiden. Biobränslen där utsläppen kompenseras snabbt har en mindre klimatpåverkan än bränslen där det tar lång till för utsläppen att kompenseras. Ändå görs sällan skillnad på snabba och långsamma biobränslen i politiska sammanhang. Utsläpp från bioenergi ingår till exempel inte i länders åtaganden under Kyotoprotokollet.
I sin avhandling har Lars Zetterberg studerat olika typer av biobränsle och analyserat hur användningen av bioenergi påverkar ekosystemens kolförråd över tiden och vilken klimatpåverkan det innebär. Resultaten visar att biobränslen där utsläppen kompenseras snabbt har en mindre klimatpåverkan än bränslen där det tar lång till för utsläppen att kompenseras. Han visar vilken klimatpåverkan olika biobränslen har, vilket kan underlätta prioriteringen av olika bränslealternativ.
– Vilket tidsperspektiv man väljer har stor betydelse för resultatet. Att använda stubbar istället för kol som energi har en påtagligt lägre klimatpåverkan över en 100-årsperiod, men med ett 20-årsperspektiv är stubbar faktiskt sämre än naturgas. Att använda hyggesrester i form av grenar och toppar efter avverkning, liksom energiskog, minskar koldioxidutsläppen både på kort och lång sikt.
I EU:s kriterier för förnyelsebara bränslen föreslås att biobränslens klimatnytta ska beräknas utifrån en ”återbetalningsperiod” på 20 år. Det innebär att långsamma biobränslen riskerar att falla utanför ramarna.
– Vill man göra något åt växthuseffekten snabbt, då måste vi använda de bränslen som är bra på 20 års sikt. Men även om vi vänder utsläppstrenden finns behov av en långsiktig energiförsörjning. Då är det bra att ersätta stenkol med stubbar, även om vi inte ser resultat förrän efter 20 år.
I avhandlingen undersöker Lars Zetterberg också hur EU:s system för handel med utsläppsrätter bör utvecklas för att bättre stimulera användningen av koldioxidsnåla bränslen.
Avhandlingen Instruments for Reaching Climate Objectives – Focusing on the Time Aspects of Bioenergy and Allocation Rules in the European Union’s Emissions Trading System försvarades framgångsrikt vid en disputation på institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet. Handledare: Deliang Chen.
Länk till avhandlingen: http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/26672
Kontaktinformation
KONTAKT:
Lars Zetterberg, institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet
08- 5985 6357
lars.zetterberg@ivl.se
Vårt skelett är mer än bara ben, kotor och leder. I själva verket är skelettet ett aktivt organ som ständigt är uppkopplat med vår hjärna, våra muskler och vår fettväv. I skelettet bildas kroppens viktigaste celler, stamcellerna, men här finns också hormoner som genom att skicka signaler till andra organ reglerar kroppens blodsocker och fetma.
Ny forskning visar nu att förhöjda nivåer av fetmahormon i cirkulationen kan ha ett samband med benskörhet.
Dan Mellström, forskare vid Sahlgrenska akademin och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, är en ledande expert på benskörhet. Inom ramen för ett internationellt forskningsprojekt som studerar riskfaktorer för benskörhet hos äldre män har Dan Mellström och hans kollegor studerat fetmahormonet adiponektin.
Studierna kan nu visa att personer med höga nivåer av fetmahormonet också har skörare skelett och fler frakturer samt svagare muskelstyrka och mindre muskelmassa, vilket leder till ökad risk för benbrott. Högt adiponektin förefaller vara relaterat till ökat funktionellt åldrande.
– Höga nivåer av adiponektin hos äldre tycks vara relaterat både till en nedsatt funktionsförmåga i muskulaturen och till ett skörare skelett. Det medför en ökad risk för frakturer och fallolyckor, men också ökad dödlighet, säger Dan Mellström.
Resultaten bygger på en studie kallad Mr OS, som leds från Sahlgrenska akademin och som studerar riskfaktorer bakom benskörhet hos äldre män. I studien ingår omkring 11 000 män från Sverige, USA och Hong-Kong.
FAKTA BENSKÖRHET
Benskörhet, osteoporos, innebär en nedsatt hållfasthet i skelettet som en följd av sjukdom eller åldrande. Sjukdomen orsakar mycket lidande för de drabbade och dessutom stora kostnader för samhället. Enligt beräkningar är ungefär var tredje vårdplats på landets ortopediska kliniker upptagen av patienter med höftfrakturer eller komplikationer av sådana.
Kontaktinformation
Kontakt:
Professor Dan Mellström, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, telefon: 031–343 9035, 0703–247 510, e-post: dan.mellstrom@vgregion.se
Diabetes blir allt vanligare. Idag uppskattas 5 – 10 procent av befolkningen lida av sjukdomen. En vanlig komplikation är fotsår, något som drabbar 12 000 diabetiker varje år. Detta är en vårdkrävande grupp som kräver högspecialiserad vård på sjukhus för att undvika amputation.
– Personer som haft diabetes länge får ofta nedsatt blodcirkulation i benen, vilket försämrar läkningsförmågan, säger Magdalena Annersten Gershater, sjuksköterska och forskare vid Malmö högskola.
I vissa fall är fotsåren så komplicerade att man tvingas amputera. Gershater har genomfört en studie för att ta reda på vilka faktorer som är relaterade till om patienter med diabetes och fotsår läker med eller utan amputation. Studien, i vilken 2 480 patienter ingår, är den största i sitt slag.
– Studien visar att 65 procent av patienterna läkte utan amputation. Avgörande för att såret ska läka är att såret är ytligt, att patienten inte haft diabetes under längre tid och att blodcirkulationen är normal, berättar Gershater.
Nio procent läkte med amputation av tår eller framfot medan åtta procent läkte med benamputation.
– Studien visar att djupa infektioner, kärlsjukdom, sårets placering, manligt kön och övrig sjukdom ökar risken för amputation.
Gershater är förvånad över att så många patienter har dålig blodcirkulation.
– Vår studie visar även att ålder i sig inte är en riskfaktor, säger hon.
Gershater disputerar på fredag den 28 oktober med sin avhandling ” Prevention of foot ulcers in patients with diabetes mellitus”. Avhandlingen innehåller även studier om hemsjukvården och hur sjuksköterskor inom denna arbetar preventivt när det gäller diabetes och fotsår.
– Diabetesvården inom hemsjukvården kan bli betydligt bättre. Att den inte fungerar tillfredsställande är bland annat ett organisatoriskt problem, menar hon.
Gershater hoppas nu att hennes fynd ska användas vid behandling av patienter med diabetes och fotsår.
– Många av dessa patienter är multisjuka och behöver mycket omvårdnad. Det kräver att du, som diabetessjuksköterska, måste ha en helhetssyn på patienten för att göra ett bra jobb.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Magdalena Annersten Gershater på tfn: 0702-801823 eller epost: magdalena.gershater@mah.se
Efter 25 år som sjuksköterska riktade hon uppmärksamheten mot en grupp som visade missnöje och oro över att inte få någon diagnos trots symtom, personerna med funktionella mag-tarmbesvär. ”Funktionell” därför att ingen sjukdom kan påvisas som orsakar symtomen.
På arbetet men också bland släkt och vänner fanns många med upplevelser av funktionella mag-tarmbesvär. Alla vittnade om samma frustration – att inte förstå ”vad som var fel” och inte ”få något besked” från sjukvården. Samtidigt berättade de gärna om sin egen uppfinningsrikedom, egna metoder att hantera besvären när ingen lindring och bot fanns att få.
Vad händer med funktionella mag-tarmbesvär om ”tiden får göra sitt”, om livsstilen förändras? Orkar och vågar man vänta? Hur hanteras de dagliga besvären när symtomen finns men inte diagnosen?
Kerstin Stake Nilssons uppföljning visar att en del av symtomen försvinner av sig själv medan andra kvarstår. Ett positivt resultat är att det uppstår en stor uppfinningsrikedom i att söka och finna egna behandlingsalternativ.
Vad har egenvården för relevans när diagnos och behandlingsmöjligheter firar triumfer dagligen, genom utveckling av nya teknologier som genteknik och transplantationsteknik?
– Gruppen funktionella mag-tarmbesvär står inte ”högst på listan” för att finansieras med stora forskningsbidrag även om både gruppen, lidandet och samhällskostnaderna är stora. Personer med långvariga, funktionella mag-tarmbesvär, som ibland har ”ont både i kropp och själ” bör uppmärksammas. Även om vi inte alltid kan göra så mycket, kan vi höra hur personerna upplever besvären och hur de själva tar sig an dem. Allt för att kunna vara ett stöd.
Förhoppningen att avhandlingen blir en av många pusselbitar som breddar och skapar ny kunskap inom området egenvård för personer med funktionella mag-tarmbesvär. Den 28 oktober försvarar Kerstin Stake Nilsson sin avhandling i Kugelbergssalen, Karolinska sjukhuset.
För mer information, v v kontakta:
Kerstin Stake Nilsson, universitetsadjunkt i medicinsk vetenskap, Akademin för hälsa och arbetsliv, 026-64 82 10
Det behövs också en infrastruktur som tillgodoser de krav som ställs i och med omställningen till klimatneutralt resande. Annars riskerar fjällturismens aktörer att förlora utvecklings- och konkurrenskraft.
– Även om det finns en medvetenhet om behovet att minska verksamheternas energianvändning så är det oftare en kortsiktig fråga om energikostnader snarare än en strategisk fråga för att säkra sin framtida konkurrenskraft. Avsaknaden av långsiktiga och övergripande strategier för att anpassa verksamheten inom ramen för de nationella klimatmålen är ett problem, säger Bosse Bodén, turismforskare och författare till rapporten.
Bosse Bodén har intervjuat företrädare för enskilda turismföretag, destinationsbolag och kraftbolag i Jämtland och Dalarna för att identifiera de viktigaste frågorna när det gäller omställning av den egna verksamheten inom ramen för de nationella klimat- och miljömålen.
Rapporten visar att den enskilt viktigaste frågan är den externa tillgängligheten. Det måste finnas en väl fungerande infrastruktur med möjlighet att tillgodose behoven från omställningen till klimatneutralt resande, med en kalkyl som inkluderar både tid och pris. Energieffektivisering framhålls också som en strategiskt viktig fråga, inte minst på grund av de alpina skiddestinationernas energislukande system.
Rapporten
Frågor kan ställas till:
Bosse Bodén, turismforskare, tel. 0730-62 77 39, e-post: bosse.boden@miun.se
Anders Mossing, informatör Etour, Mittuniversitetet, tel. 063-19 58 08 alt. 070-273 69 53
– Det är framförallt hos tre viktiga grupper vi ser en förändring i anmälningsbeteendet under 00-talet, jämfört med tidigare. Det är bland föräldrar, personal inom förskola och skola samt socialtjänsten, säger David Shannon, utredare på Brå.
Jämfört med tidigare krävs det överlag mindre grovt våld av föräldrar mot sina barn för att våldet ska bli anmält till polisen. Samtidigt har antalet polisanmälningar som initierats av personal inom förskolan och skolan ökat mycket kraftigt. Det handlar om en tiofaldig ökning i antalet anmälningar sedan 1990-talet. Våld mot barn som upptäcks av förskolan och skolan kommer till polisens kännedom indirekt, via en anmälan till socialtjänsten.
Satsningar på ökad kunskap om anmälningsplikt
Stora satsningar har gjorts på att öka kunskapen om och förbättra rutinerna kring anmälningsplikten när det gäller barn som far illa, och samarbetet mellan socialtjänsten och polisen har förstärkts under 00-talet. Sedan 2005 finns så kallade barnahus i Sverige.
I barnahusen samarbetar bland annat socialtjänst, polis och åklagare i gemensamma lokaler om de åtgärder som behöver samordnas då barn misstänks vara utsatta för brott.
– Man kan inte bedöma den faktiska våldsutvecklingen genom att titta på polisanmälningar, säger David Shannon. För detta är istället sjukvårdsstatistik och frågeundersökningar viktiga kunskapskällor.
De alternativa kunskapskällorna visar bland annat att det lindrigare våldet mot barn inom familjen minskade kraftigt under en längre period fram till omkring år 2000, då minskningen tycks ha avstannat. Det grövre våldet mot barn har legat oförändrat sedan 1980-talet och det dödliga våldet har gått ner.
Brå:s kartläggning är en uppföljning av en tidigare studie från år 2000 (Brå 2000:15). Där tittade man på polisanmälda fall av barnmisshandel mot barn 0-6 år inom familjen, under 1990-talet. Nuvarande kartläggning omfattar polisanmäld barnmisshandel mot barn 0-6 år under 00-talet, men i uppdraget har också ingått att belysa i vilken utsträckning anmälningarna lett till åtal och lagföring, samt vilka påföljder som dömts ut.
Rapporten Den polisanmälda barnmisshandeln (2011:16) finns att ladda ner här.
För mer information David Shannon, tel: 08-504 454 05 eller Annika Eriksson, enhetschef,
tel: 08-504 454 06.
Avhandlingens första del handlar om starka radiovågor i rymden några tiotal mil ovanför jordytan (dvs i jonosfären), vilka bl a kan ge upphov till något som kan kallas konstgjort norrsken. Vid experiment observeras regelmässigt att radiostrålen fokuserar sig själv i riktning längs jordens magnetfält, den s k magnetisk zenit- eller MZ-effekten. Denna tros av många vara kopplad till s k striationer, dvs förtunningar i jonosfärsplasmat.
Genom att numeriskt modellera radiovågor i jonosfären med striationer har Erik Nordblad studerat effekter av fokusering samt transmission genom det s k radiofönstret, som tillåter vågorna att nå högre höjder än vad som annars vore möjligt. Resultaten ger vid handen att även nya radiofönster kan öppnas, med följden att fokuseringen av radiostrålen förstärks
ytterligare. De undersökta mekanismerna förslås därför ha betydelse för MZ-effekten.
Den ovan beskrivna studien främst visar på de fenomen som kan uppträda då förhållandevis enkla vågor möter ett komplicerat medium. För avhandlingens andra del gäller snarast det omvända: här behandlas hur skruvade strålar beter sig i enklast tänkbara medium.
– Medan en vanlig stråle kan ses som en följd av oräkneliga vågor med plana vågfronter, säger Erik Nordblad, har den skruvade motsvarigheten endast en eller ett fåtal spiralformade vågfronter, som vrider sig kring strålens axel. Vågfronternas vridning är förknippad med roterande energi, dvs en typ av elektromagnetiskt rörelsemängdsmoment, kallat orbitalt rörelsemängdsmoment (OAM).
Skruvade radiostrålar kan på sikt kraftigt utöka informationskapaciteten för trådlös kommunikation. Strålarna ger också helt nya möjligheter att studera roterande fenomen i rymden såväl som i laboratoriet. Det är därför viktigt att förstå hur skruvade strålar beter sig
när de fortplantas genom t ex rymden.
Avhandlingen visar att skruvade strålar förskjuts på ett sätt som inte vanliga strålar gör när de fortplantas och böjs av genom mediet. Beräkningarna utvidgar tidigare resultat som
erhållits för endast mycket smala (s k paraxiella) strålar, som t ex laserstrålar.
Beräkningarna visar också att de icke-paraxiella effekterna i vissa situationer kan förväntas dominera även för smala strålar — en förutsägelse som bör kunna inspirera till nya
experiment.
Disputation:
Avhandlingen ”Opening New Radio Windows and Bending Twisted Beams” (”Nya radiofönster och skruvade strålknippen”) av Erik Nordblad, doktorsavhandling i fysik med inriktning mot rymd- och plasmafysik, läggs fram vid Uppsala universitet på fredag (28 oktober 2011).
Disputationen börjar kl. 10.15 i Polhemssalen, Ångströmlaboratoriet. Opponent är Dr Paul A. Bernhardt, Plasma Physics Division, Naval Research Laboratory, Washington, DC, USA.
Kontaktinformation
Mer information:
Erik Nordblad, doktorand, IRF Uppsala, tel. 018-471 5934, erik.nordblad@irfu.se
Ny forskning har tagit reda på vilka psykologiska faktorer som styr rädsla för björn och varg. Förhoppningen är att den kan bidra till ett bättre beslutsunderlag för de myndigheter som beslutar i frågor som rör rovdjursförvaltning.
– Våra resultat visar att rädsla för björn eller varg kan begränsa människors vardag och därför bör tas på allvar, säger Maria Johansson, projektledare och forskare i miljöpsykologi vid Lunds Tekniska Högskola.
Maria Johansson och hennes forskarkollegor kan också konstatera att människas relation till myndigheter påverkar rädslan för varg. Bra bemötande och förståelse för den mänskliga dimensionen från myndigheter är alltså väldigt viktig, menar de.
När det gäller björn ser forskarna inte samma starka koppling. Där spelar istället upplevelsen om björnen som djurart större roll.
– Eftersom vi ser att rädslan har olika bränsle både när vi frågar människor i enkäter och när vi studerar hur de kognitivt och fysiologiskt reagerar på bilder av björn och varg i labbstudier krävs differentierat bemötande av människor från myndigheternas sida, säger hon och tillägger:
– Det viktigaste med studien är att vi nu har fått en inblick i det komplexa samspelet mellan de olika psykologiska faktorer som spelar in när människor känner sig rädda.
Hon betonar att det finns människor för vilka närvaron av varg och björn är en positiv upplevelse. Att man tagit fasta på dem som upplever rädsla är helt enkelt för att det är viktigt att lyfta den enskilda individens perspektiv och på så vis bidra till en förbättrad dialog kring rovdjursförvaltningen.
Forskningen har genomförts av Lunds Tekniska Högskola, Högskolan i Gävle och Grimsö Forskningsstation-SLU. Underlaget har varit en enkät som ca 400 personer som bodde i varg- eller björntäta områden besvarat och fördjupade studier av ett 40-tal personer som antingen sagt sig definitivt inte vara rädda eller mycket rädda för dessa djur. Forskningen har finansierats av Viltvårdsfonden, Formas och Crafoordska stiftelsen.
För mer information, kontakta Maria Johansson, Lunds Tekniska Högskola, 046-222 71 69, Anders Flykt, Högskolan i Gävle 026-64 85 74, Jens Karlsson, Grimsö Forskningsstation 0581-69 73 23.
Inom ramen för det EU-finansierade forskningsprojektet Best Agers har forskare vid Göteborgs universitet bland annat gjort demografiska studier av Västra Götalandsregionen och i Norrbotten.
– Större städer klarar sig bra även på sikt. Men stora delar av landsbygden, också i Västra Götalandsregionen, präglas av låga födelsetal och utflyttning. Det kommer att bli svårt att upprätthålla samhällsservice där, säger Roland Kadefors, docent vid institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Forskarna har gjort demografiska analyser, prognostiserat utflyttning och framtida ålderssammansättningar.
I Sveriges småkommuner står de små och medelstora företagen – företag som har färre än 250 anställda – för en stor del av sysselsättningen. Sverige har bland de äldsta företagsledarna i den kategorin företag i Europa, av historiska och politiska skäl. 25 procent av dessa företagare slutar inom fem år, 40 procent inom tio år. Det motsvarar 55 000–60 000 företag, 175 000 företag om ensamföretagarna inbegrips. Det berör över 700 000 arbetstillfällen på dessa företag. Risken för nedläggning beräknas till cirka tio procent, motsvarande 70 000 arbetstillfällen.
– Generationsväxlingar är kritiska tillfällen för små företag. Antingen tar en familjemedlem eller anställd över, eller så säljs företaget till någon utomstående, och det kan gå bra eller dåligt. Alternativet är nedläggning, säger Roland Kadefors.
Forskarna inom de åtta deltagande länderna har inom ramen för forskningsprojektet Best Agers identifierat hindren som finns inom respektive land för att arbetskraft över 55 år kan stanna kvar inom arbetslivet, eller för att återinträda i det. Arbetstagare, arbetsgivare och myndighetsföreträdare har intervjuats.
Resultatet för Sverige är ett 17-punktsprogram, där ett antal åtgärder listas, på arbetstagarnivå, på arbetsgivarnivå och på samhällsnivå. Roland Kadefors pekar på en av punkterna inom samhällsnivån som särskilt viktig; den handlar om att vara föregångare.
– Det är viktigt att äldre människor engageras i riksdagsarbetet och i annan synlig offentlig verksamhet. Tyvärr har utvecklingen gått åt fel håll i riksdagen där färre människor är över 65 år i nuvarande riksdagen än i den förra.
Kontaktinformation
För mer information:
Roland Kadefors, docent, institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, telefon: 031–786 32 24, 0706–23 35 34, e-post: roland.kadefors@av.gu.se,
Andelen äldre ökar i hela världen. Beräkningar visar att medellivslängden i Europa vid nästa sekelskifte kommer ligga på 100 år.
Samtidigt förändras åldrandet och vad vi förväntar oss av det. Ett omfattande forskningsprojekt vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har under flera år jämfört äldre på 1970-talet med äldre på 2000-talet. Projektet, kallat H70-undersökningen, vittnar om ett åldrande som på flera sätt drastiskt förändrats.
Andelen äldre med utbildning över grundskola har till exempel ökat från 14 procent till nära 40 procent både bland män och kvinnor. Detta avspeglas i att dagens 70-åringar får betydligt bättre resultat på intelligenstester än jämnåriga fick på 70-talet.
Andelen gifta har ökat – liksom andelen frånskilda. Samtidigt är äldre idag mer sexuellt aktiva och andelen med sexuella svårigheter som till exempel impotens har minskat.
Resultaten från långtidsstudien kan vara motsägelsefulla, inte minst när det gäller äldres sociala nätverk:
– H70-studien visar att äldre på 2000-talet är mer utåtriktade än de på 70-talet, till exempel pratar man mer med sina grannar. Samtidigt har andelen äldre som känner sig ensamma ökat betydligt, säger professor Ingmar Skoog vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som leder studien.
Den psykiska hälsan tycks ändå inte ha förändrats. Demenssjukdomar är lika vanliga idag som för trettio år sedan, och även om fler äldre anser sig milt deprimerade har djupare depressioner inte blivit vanligare. Allt fler äldre klarar dessutom vardagsbestyren själva: andelen som behöver personlig hjälp med städning har minskat från 25 procent till 12 procent, medan bara fyra procent behöver hjälp med att bada jämfört med 14 procent på 1970-talet.
– Vår slutsats är att dagens pensionärer i stort sett är friskare och piggare än de var för 30 år sedan. Detta kan vara intressant både i diskussionen om när den obligatoriska pensionsåldern ska förläggas och med tanke på de stora årskullar som nu når pensionsåldern, säger Ingmar Skoog.
Kontakt: Professor Ingmar Skoog, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, telefon: 031—343 8640, 0709—433 681, e-post: ingmar.skoog@neuro.gu.se
Kontaktinformation
FAKTA H70-UNDERSÖKNINGEN H70-undersökningen i Göteborg startade 1971. Mer än 1000 70-åriga män och kvinnor födda 1901-02 undersöktes då av läkare och blev intervjuade om sina liv, bland annat för att kartlägga sjukdomar i äldre befolkningar, vilka riskfaktorer som finns, äldres funktionsförmåga och sociala nätverk. Deltagarna undersöktes igen vid 75 års ålder och sedan vid regelbundna tillfällen fram till 105 års ålder då den sista deltagaren gick bort. År 2000 startades en ny undersökning av 70-åringar födda 1930 som undersöktes med samma metoder, vilket gör det möjligt att både följa en viss generation genom livet och att jämföra olika generationer med varandra.
Samspelet mellan djur och växter är en väsentlig drivkraft i livets utveckling. Men det direkta mötet mellan djur och växter är oftast kortvarigt och chansen att ett sådant ögonblick bevaras i det geologiska arkivet är försvinnande liten. Ett nytt fynd av välbevarade fossila blomdelar, ätande kvalster och dessutom rester av en mygga ger därför en unik glimt av pollination och nedbrytning som delar av näringskedjan i kritatidens ekosystem.
Det här finns i fossilet
På en av blommorna sitter en nymf tillhörande gruppen hornkvalster, Oribatida, med mundelarna inne i en av blommans pollensäckar. På blomman finns också kvalsters fossiliserade avföring, s.k. koproliter. Dessutom små fjäll från en mygga och svamphyfer (trådformiga svampceller). Allt är träkolsombildat och mycket smått. Blomman är bara 1,5 mm lång och är en utdöd chloranthacé-växt som levde under kritatiden för ca 100 miljoner år sedan där den tyska staden Wülfrath nu ligger.
Så här gick det till
Fjällen från myggan har troligen hamnat i blomman när myggan medverkade i pollineringen. När blomman senare vissnade och föll till marken startade nedbrytningen vilket förekomsten av svamphyfer och kvalster tyder på. Hornkvalster är idag mycket viktiga nedbrytare av växtmaterial i jordens ekosystem. Koproliterna vittnar om att kvalstren måste ha levt ett tag på den förmultnande blomman. Sedan har en skogsbrand brutit ut. När branden svepte genom vegetationen ombildades blomman till träkol. Området där växten levde var ett s.k. karstlandskap med djupa underjordiska gångar och kalkstensgrottor. Någon gång efter branden sköljdes blomman ned i dessa underjordiska gångar och blev på det sättet bevarad för framtiden.
Källa
Artikelref: Hartkopf-Fröder, C., Rust, J., Wappler, T, Friis, E. M. and Viehofen, A., 2011. Mid-Cretaceous charred fossil flowers reveal direct observation of arthropod feeding strategies. Biology Letters doi:10.1098/rsbl.2011.0696
Kontakt
Else Marie Friis
Professor i paleobotanik vid Naturhistoriska riksmuseet
Tel: 08-5195 4155
E-post: elsemarie.friis@nrm.se
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 5195 4037
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se
Pressbild finns att hämta på www.nrm.se/press
