– USA har gett väglösa områden lagligt skydd, medan de flesta områden i Europa saknar formellt skydd, säger Bengt-Gunnar Jonsson, professor i växtekologi vid Mittuniversitetet.
I en ny studie lyfter Bengt-Gunnar Jonsson tillsammans med forskarkollegor i Europa, fram betydelsen av väglösa områden.
– Stora, sammanhängande områden är nödvändigt för fungerande ekosystem som levererar viktiga ekosystemtjänster till samhället.
Exempel på dessa ekosystemtjänster är rent vatten, ren luft, skydd mot erosion, så kallade invasiva arter, skadeinsekter och sjukdomar och för att säkerställa pollination.
– Väglösa områden behövs för att hantera klimatförändringarnas effekter. Områdena begränsar extrema väderhändelser och skyddar mot brand, jordskred och översvämningar. De underlättar också för växter och djur att flytta till nya områden när klimatet förändras, säger Bengt-Gunnar Jonsson.
Studien visar att det endast finns ett fåtal väglösa områden kvar i Europa. De flesta av dessa saknar lagligt skydd, något som USA däremot har. Studien visar också att det inom Europa pågår en fragmentering av landskapet. Nybyggande av vägar leder till ökade föroreningar och förändringar i vattendrag. Det leder också till spridning av främmande arter. Vägarna öppnar upp tidigare otillgängliga områden för mänsklig påverkan. Tillsammans med urbanisering och förändrad markanvändning skapar det störningar och kvalitetsförändringar i ekosystemen.
– Med ett oplanerat utbyggande av vägar riskar vi att förlora ekosystemtjänster som är viktiga för samhället. Större hänsyn måste tas till väglösa områden i framtida landskaps- och infrastrukturplanering, säger Bengt-Gunnar Jonsson.
Frågor kan ställas till:
Bengt-Gunnar Jonsson
tel. 060-14 89 41
mobil 070-330 78 68
Fakta
Med invasiva arter menas främmande arter som invaderar och tar över nya områden.
Studien är publicerad i tidskriften ”Environmental Management”. Länk till artikeln>> [Ref 1]
Den fransk/indiska satelliten Megha-Tropiques under förhandstester
och som ska förse LTU forskaren Mathias Milz med information. Credit ISRO
Onsdagen den 12 oktober 2011 sändes fyra satelliter upp från indiska Sriharikota, varav den ett ton tunga Megha-Tropiques, med betydelse för klimatforskningen, placerades i sin bana. Forskaren Mathias Milz vid Luleå tekniska universitets rymdforskning i Kiruna ingår i ett Internationellt forskarteam som kommer att få använda data från satelliten.
– I början av nästa år kommer satelliten att börja kunna leverera data om vattenånga och moln i atmosfären och genom att studera och observera vattenångans distribution och variabilitet över tropiska områden kan man få en bättre förståelse om vattenkretsloppet i tropikerna och dess betydelse för klimatet. Det kan användas för att förbättra klimatmodeller, vilka är viktiga beståndsdelar i klimatforskningen, säger LTU-forskaren Mathias Milz.
En PSLV raket skickades upp med fyra satelliter på onsdagen från Satish Dhavan Rymdcenter i indiska Sriharikota. En av dessa fyra var Megha-Tropiques som är en satellit byggd i ett franskt/indiskt forskningssamarbete. Den har nu placerats i 20 graders vinkel mot ekvatorn i sin bana ovanför tropikerna. Genom Megha-Tropiques kan man studera kondenserat vatten i moln, vattenånga i atmosfären, nederbörd och avdunstning. Den anses vara en unik satellit för klimatforskning, vilken kommer att hjälpa forskare att förbättra sina kunskaper över processer i tropikerna, klimat modeller och väderprognoser.
LTU-forskaren Mathias Milz har ansökt om att få ta del av data från satelliten och bl a studera vattenånga.
– Vattenånga är den viktigaste växthusgasen, och det handlar om att studera vattenånga och energiutbyte i tropiska områden och använda den informationen i olika klimatmodeller, säger Mathias Milz.
Den forskning som genereras via satelliten Megha-Trophiques kommer att ingå i ett multinationellt projekt ”Global Precipitation Measurement Mission” som bildar en konstellation av satelliter för att mäta nederbörden i tropikerna, där halva jordens befolkning bor.
Resultaten visar att det var en uttalad önskan att få tillgång till en kvalificerad tolk vars viktigaste roll var att underlätta i kommunikationen och fungera som praktisk hjälp att hitta rätt i vården och finna rätt information.
En kvalificerad tolk ansågs vara någon med goda kunskaper i båda språken och i språket och terminologin som används inom vården. Man ville också ha en tolk med ett professionellt beteende, i detta ingick en neutral klädsel. Det fanns också önskemål om att tolken skulle vara av samma kön och ha samma kulturella bakgrund som den som behöver tolkhjälp. Detta var särskilt viktigt när man upplevde att man befann sig i en utsatt situation.
Såväl vårdtagare och vårdgivare betonade vikten av att tolkningen genomfördes öga-mot-öga på plats av en professionell tolk. Tolken skulle kunna den medicinska terminologin samt tolka ordagrant och objektivt. Familjemedlemmarna menade dock att tolkningen inte alltid behövde vara objektiv och ordagrann. Några vårdtagare beskrev att användningen av tolk kunde uppfattas som ett handikapp eller hinder.
Vårdgivarna rapporterade att problem i samband med tolkanvändning huvudsakligen var relaterade till tolkens språk och organisatoriska rutiner. Problem berodde på bristande tillgänglighet till tolk med rätt språk och kön men även till tolkförmedling. Andra problem som påtalades var att överenskommen tolkning avbröts i förtid, att tolk uteblev från överenskommen tid för tolkning, att tolkningen genomfördes via telefon med störningsljud i bakgrunden och att de medicinska journalerna saknade uppgifter om patientens språkförmåga. Sammantaget ledde dessa problem till merarbete för vårdpersonalen och fördröjd behandling av vårdtagare samt begränsad kommunikation.
Familjemedlemmarna beskrev vårdgivarna som att de inte frågade efter vårdtagarnas och de medföljande familjemedlemmarnas önskemål om tolkanvändning utan förväntade sig att medföljande person skulle agera som tolk. När medföljande familjemedlemmar agerade som tolkar uppfattade de sin roll som praktiskt och känslomässigt stöd till sina anhöriga, vilket innebar såväl positiva som negativa upplevelser.
För att förbättra tolkanvändningen menade familjemedlemmar att vårdgivarna ska försäkra sig om att både tolken och vårdtagaren har förstått informationen rätt. Vårdtagarna och deras familjemedlemmar önskade att vårdgivarna ska vara mer flexibla när de planerar och bokar en tolk. För att öka kvaliteten i de tjänster som tolkbyråerna erbjuder ansåg vårdgivarna att tjänsterna ska utvärderas kontinuerligt så att kvaliteten svarar mot kraven på en säker och god vård för vårdtagarna.
Avhandlingen ” The use of interpreter in healthcare. Perspectives of individuals, healthcare staff and families” försvaras den 21 oktober 2011, kl 13.00. Disputationen äger rum i sal Weber, Hus K, Växjö. Opponent är professor Aina Willman, Blekinge Tekniska Högskola.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Emina Hadziabdic, telefon: 0470-70 80 37, e-post emina.hadziabdic@lnu.se
Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.
Att få en nervskada eller en central skada i ryggmärgen innebär förutom försämrad livskvalitet och lidande för patienten även en stor ekonomisk börda för samhället. Idag skarvas defekter i perifer nervvävnad genom att nerver från ”mindre viktiga” delar av kroppen (exempelvis från benen) tas och används för att överbrygga defekterna. Detta sker genom så kallad mikrokirurgisk teknik men medför känselbortfall, ärrbildning och ibland smärta i de kroppsdelar där ”skarvnerverna” tas. Vid en skada i ryggmärgen kapas förbindelsen mellan hjärna och övriga kroppen och det finns idag inga metoder att få nervskadan att läka.
Så kallade mesenkymala stamceller tas från bland annat benmärg och har visat sig ge en nervskyddande effekt på det skadade nervsystemet efter transplantation. Dessa celler har isolerats och differentierats till Schwanncell-liknande celler. Schwannceller är en celltyp som ligger runt nervtrådar och kan förbättra läkningsförmågan hos den skadade nerven.
Maria Brohlins avhandling visar hur dessa stamceller kan användas som alternativ för behandling av nervskador när riktiga Schwannceller är svåra att odla fram. En nervprotesbehållare används som brygga mellan nervtrådarna och fylls med dessa celler för att hjälpa nervtrådarna att växa ut och läka.
– När stamcellerna fått differentiera har vi sett att de uttrycker Schwanncellsmarkörer både på gen- och proteinnivå, men mest intressant är att de fungerar funktionellt genom att påskynda nervtillväxten i det skadade området, berättar Maria Brohlin. Vi har i experimentella studier transplanterat celler i en skadad perifer nerv samt i en skadad ryggmärg och kunnat påvisa ökad nervcellöverlevnad och nervtillväxt.
Maria Brohlin har också studerat betydelsen av ålder hos donatorer samt uttryck av trofiska tillväxtfaktorer. Forskargruppen hon ingår i har påbörjat uppbyggandet av renrum och tillhörande kvalitetsprocesser som ska uppfylla myndigheternas krav för framtida kliniska studier. Fortsättningsvis är det viktigt att studera hur cellerna överlever, nybildas och läker skadan. Denna forskning med så kallad cellterapi kommer att leda till en större förståelse och bidra till nya möjligheter till läkning av nervskador i det perifera och centrala nervsystemet.
Maria Brohlins forskning ingår i ett samarbete mellan Västerbottens läns landsting och Umeå universitet. För mer information, kontakta henne gärna på
mobiltelefon 070-223 24 37
telefon 090-786 60 60
e-post maria.brohlin@anatomy.umu.se
Torsdag 20 oktober försvarar Maria Brohlin, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, anatomi, sin avhandling med titeln Mesenchymal stem cells for repair of the peripheral and central nervous system (svensk titel: Odlade mesenkymala stamcellers användning vid skador på perifera och centrala nervsystemet)
Disputationen inleds klockan 9.00 i sal BiA 201, Biologihuset. Fakultetsopponent är professor Martin A. Birchall, University College, London, UK.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-47746
Långtidssjukskrivna patienter med utmattningssyndrom vid stressrehabiliteringen på Norrlands universitetssjukhus har studerats för att undersöka arbetets påverkan på återgång i arbete. Att ha låg kontroll över sin arbetssituation och att använda s. k. dold coping på arbetet, d.v.s. att inte visa vad man känner i stressfyllda situationer, ökar risken för fortsatt sjukskrivning. Sofia Norlund förklarar att hur vi hanterar stress på jobbet även kan spela en roll när vi ska återgå i arbete efter sjukskrivning.
– Om arbetsklimatet inte är tillåtande finns det en risk att vi håller våra känslor och tankar för oss själva, vilket varken gynnar arbetsmiljön eller vår hälsa. När de sjukskrivna ska tillbaka till arbetet kan ett dåligt psykosocialt arbetsklimat både försvåra arbetsrehabiliteringen och förlänga sjukskrivningen. Det är viktigt att alla aktörer tar sitt ansvar och att den sjukskrivne får stöd i att uttrycka sina behov på ett tydligt sätt, säger Sofia Norlund.
När personer med utmattningssyndrom beskriver sina förutsättningar att återgå i arbete lyfts två aspekter fram: deras upplevda egna resurser och stödet från andra. För att kunna arbeta igen efter en längre tids sjukskrivning krävs att personen själv har nödvändiga resurser och insikter i varför han eller hon har blivit sjuk. Samtidigt är det viktigt att dessa personer känner stöd från andra, inte minst chefen på jobbet. Stöd från andra kan direkt underlätta arbetsåtergången men också indirekt hjälpa personen att själv utveckla de resurser som krävs för att komma tillbaka i arbete.
Avhandlingen undersöker även hur den psykosociala arbetsmiljön och andra arbets- och livsstilsfaktorer påverkar graden av utmattning bland friska arbetande personer i länen Västerbotten och Norrbotten. Kvinnor har en högre nivå av utmattning än män, men hälften av skillnaden kan förklaras av olika arbets- och livsstilsfaktorer.
– Vi fann fler arbetsrelaterade faktorer som påverkade utmattningsnivån hos kvinnor än hos män. Bland annat fann vi att kvinnor med lägre socioekonomisk position och de som arbetar med ”ting” kände sig mera utmattade, säger Sofia Norlund.
Även förändringen i upplevd utmattning under en 5-årsperiod (2004-2009) har studerats. Att ha en konstant ansträngd arbetssituation med höga krav och låg kontroll leder till ökad utmattning. En ökad risk för arbetslöshet och ett ökat missnöje över den egna ekonomiska situationen kan också kopplas till ökad grad av utmattning.
Sofia Norlund är född och uppvuxen i Umeå och tog sin magisterexamen i sociologi vid Umeå universitet. Nu är hon doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet.
Kontakta henne gärna på:
mobil 073-041 21 58
telefon 090-785 33 67?
e-post sofia.norlund@envmed.umu.se
Fredag 21 oktober försvarar Sofia Norlund, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet sin avhandling med titelnPsychosocial work factors and burnout – A study of a working general population and patients at a stress rehabilitation clinic (Svensk titel: Psykosociala arbetsfaktorer och burnout – en studie av en arbetande allmän population och patienter vid en stressrehabiliteringsklinik).
Disputationen inleds klockan 9.00 i sal Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Margareta Kristenson, Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-47623
Kunskaper i naturvetenskap, matematik och teknik är efterfrågade i samhället men samtidigt sviktar intresset för dessa ämnen i skolan. Detta beskrivs ofta som ett stort problem och man frågar sig hur dessa kunskapsområden ska kommuniceras för att stimulera intresset och ge fördjupade kunskaper.
Inte minst i förskolan behövs både kunskap och nya strategier för att möta barnens frågor.
Flera initiativ inom det skolpolitiska området har tagits för att för att stimulera lärares professionella utveckling. Nu beviljar Vetenskapsrådet medel till en nationell forskarskola med inriktning mot såväl de naturvetenskapliga ämnena som deras didaktik.
– Det känns roligt! I och med att staten ger medel till licentiatforskarskolan konkretiseras viljan att direkt stärka kopplingen mellan skola och forskning. 30 tjänster ingår i forskarskolan vilka kommer att fördelas mellan 13 lärosäten, säger Mikael Winberg, biträdande prefekt vid Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik.
Umeå universitet erbjuder många relevanta och intressanta forskningsprojekt att knyta licentiandstudierna till, inom ämnena ämnesdidaktik, pedagogiskt arbete, ekologi, kemi, matematisk statistik och tillämpad elektronik.
– Vi har verkligen ansträngt oss för att hitta bra projekt. Gensvaret från forskarna vid vår fakultet har varit stort, säger Mikael Winberg.
LicFontD omfattar tretton lärosäten, från Luleå i norr till Malmö i söder. I licentiattjänsten ingår 20 procent undervisning på skolan och 80 procent forskningsstudier. Sista ansökningsdag är 3 november.
Läs mer om vilka projekt och ämnesområden man kan antas till vid Umeå universitet:
http://www.use.umu.se/forskning/forskarskola/licfontd/forskningsprojekt/ [Ref 1]
Mer information om forskarskolan:
http://www.use.umu.se/forskning/forskarskola/licfontd/ [Ref 2]
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna:
Mikael Winberg, biträdande prefekt
Telefon: 090-786 69 73
E-post: mikael.winberg@matnv.umu.se
Barn utvecklas genom att delta i aktiviteter som försiggår i vanliga miljöer, vilket kräver att vardagliga situationer fungerar och innehåller stimulans. Barn som har funktionsnedsättning rekommenderas ofta träning integrerad i vardagsaktiviteterna.
För att det ska upplevas meningsfullt måste barnen ges möjlighet att uttrycka sina önskningar och behov så att träningen utgår från vad de själva anser borde kunna fungera bättre.
Vid barnhabiliteringar möter barnen många olika terapeuter som alla har sina egna metoder att kartlägga deras svårigheter och föreslå träning. Eftersom metoder som fokuserar på hur barn kan ta del i vardagliga situationer är sällsynta, ges barnen inte alltid möjlighet att berätta om sina upplevelser för terapeuterna.
I avhandlingen har Margareta Adolfsson identifierat de viktigaste vardagssituationerna för förskolebarn respektive skolbarn/tonåringar. Resultatet visar ett fokus på milstolpar i barns utveckling för yngre och på sociala aktiviteter för äldre barn.
Situationerna ska utgöra bas för en framtida utveckling av ett tvärvetenskapligt arbetssätt för personal som möter barn med funktionsnedsättning. Det ska vägleda de professionella att inrikta sig på de områden som är mest relevanta för det enskilda barnet. Arbetssättet stödja dialoger kring vad som krävs för att öka barns engagemang i sina habiliteringsprocesser och att insatser planeras på ett sätt som ökar barnens motivation.
Margareta Adolfsson prövar i sin avhandling WHO:s Klassifikation av Funktionstillstånd, Funktionshinder och Hälsa, ICF, versionen för barn och ungdom, ICF-CY (2007). Denna relativt nya hälsoklassifikation, som har accepterats i 191 länder, bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och på FN:s Barnkonvention.
Fokus ligger på delaktighet i stället för handikapp och miljöns påverkan på barns vardagsfungerande lyfts fram som en viktig faktor. Delaktighet speglar det enskilda barnets vilja och grad av engagemang i de uppgifter som förekommer i specifika vardagssituationer, t.ex. skriva e-post till mormor, leka med kamrater eller äta tillsammans med familjen. ICF-CY:s delaktighetsfokus stämmer väl med den svenska policyn för funktionshinder och klassifikationen införs successivt inom svensk hälso- och sjukvård.
Margareta Adolfsson försvarar sin avhandling fredagen den 21 oktober 2011 kl. 13.15 i sal Hb116 på Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping. Fakultetsopponent är Christine Imms, Senior researcher, La Trobe University, Melbourne, Australien.
Margareta Adolfsson är leg sjukgymnast. Hon har sedan 1986 mött barn och ungdomar med funktionsnedsättningar i sitt arbete vid Barn- och ungdomshabiliteringen i Ludvika och är sedan drygt 10 år tillbaka utvecklingssamordnare inom Habiliteringen i Dalarna. Hon påbörjade sin forskarutbildning vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping 2007.
Avhandlingsarbetet har genomförts inom forskningsmiljön CHILD [Ref 1](Children-Health-Intervention-Learning-Development) vid Högskolan i Jönköping och Institutet för Handikappvetenskap (IHV), [Ref 2]som är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Örebro universitet.
Huvudhandledare har varit professor Mats Granlund, Hälsohögskolan i Jönköping.
Läs avhandlingen på DIVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet).
Kontaktinformation
För ytterligare information, välkommen att kontakta
Margareta Adolfsson: tfn 070 2039306 margareta.adolfsson@hlk.hj.se
Under de senaste hundra åren har betydelsen av goda familjeförhållanden och gott föräldraskap betonats allt mer i debatt och politik. Men vad utgör ett gott föräldraskap, och hur skapas goda mödrar och fäder? Som denna antologi visar har svaret på dessa frågor förändrats under det senaste seklet. Såväl föräldraskapet självt som försöken att påverka det genomgår ständiga förändringar. Adoptionsutredningar, assisterad befruktning för lesbiska par samt föräldrars engagemang i sina barns skolgång är några av de frågor som i boken får belysa samhällsutvecklingen.
Att vara förälder till ett barn kan tyckas vara en naturlig och ursprunglig relation, men påverkas i högsta grad av tid, plats och sociala villkor. Föräldraskapet är inte oföränderligt, utan formas av politik, lagstiftning, vetenskaplig expertis och offentliga normer. Samhällets maktordningar vad gäller kön, klass etnicitet och ålder sätter också sin prägel på relationen mellan förälder och barn.
Föräldraskapet har sikte på framtiden – men det har också sin historia. Detsamma gäller de styrningsformer som påverkar det.
Bokens författare är historiker och samhällsvetare verksamma vid olika universitet och högskolor runt om i Sverige.
Föräldraskapets politik
Helena Bergman, Maria Eriksson & Roger Klinth (red.)
Dialogos Förlag
ISBN 978-91-7504-238-1
293 sidor, hft
Ca-pris 320 kr
Frågor/intervjuer:
Helena Bergman, redaktör och forskarassistent på Historiska institutionen Stockholms universitet, tel. 08-16 2442, mobil 0707-996883 eller helena.bergman@historia.su.se
Roger Klinth, Docent och universitetslektor vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet, 013-281855, roger.klinth@liu.se
Recensionsexemplar, bilder och övriga frågor: Kontakta Jolanta Wadensjö, Dialogos Förlag, tel.08-15 46 97, mobil 0730-49 77 25 eller jolanta.wadensjo@comhem.se
Tekniken öppnar för nya möjligheter att studera vad som verkligen sker, på molekylnivå, i exempelvis hjärnan.
Magnetresonansavbildning (Magnetic resonance imaging, MRI) är en etablerad teknik som genom åren gjort det möjligt för forskare och sjukvårdspersonal att studera biologiska fenomen i kroppen utan användning av joniserande strålning (exempelvis röntgen).
De bilder som vanlig MRI ger är enkelt uttryckt bilder av vatten i kroppen, eftersom kroppen till stor del består av just vatten. MRI ger nämligen bilder av väteatomkärnan i vattenmolekylen. MRI kan emellertid även användas för att studera andra atomkärnor, som kan finnas i många andra intressanta molekyler, än vatten. Problemet är bara att koncentrationen av andra molekyler som kan vara värdefulla att spåra är så låg att molekylerna inte syns i en vanlig MRI-undersökning. Det är detta problem som forskarna nu löser genom att bygga en så kallad polarisator.
I polarisatorn gör forskarna dessa molekyler synliga för MRI-kameran genom att hyperpolarisera molekylerna. Sedan injiceras molekylerna in i deras naturliga kroppsvävnad.
– Då kan vi följa just denna specifika molekyl och se de reaktioner som just den molekylen är involverad i. Det ger oss en unik möjlighet att se och mäta exempelvis enzymatiska reaktioner på plats i vävnaden, förklarar professor Deniz Kirik.
Tekniken kan användas för att studera molekyler i många olika typen vävnader i kroppen. Deniz Kirik, som själv är professor i neurovetenskap, kommer att fokusera på att utveckla tekniker för studier av hjärnan, något som inte har gjorts tidigare.
– Hjärnan är inget lätt mål! konstaterar han. Det vi idag ser när vi tittar in i hjärnan med en MRI är de molekyler som det finns mest av. Men det är sällan dessa vanligt förekommande molekyler vi egentligen vill studera. Vi vill studera hur molekyler med låg koncentration i vävnaden beter sig, exempelvis hur signalsubstanser produceras, används och bryts ner. Det är när dessa processer inte fungerar som vi blir sjuka.
– Denna teknik har potential att göra just det. Om vi kan få detta att fungera är det ett genombrott i inte bara inom neuroforskningen utan även för andra forskningsområden som diabetes, cancer eller inflammation där liknande hinder begränsar vår förmåga att förstå de grundläggande molekylära händelser som leder till sjukdom.
Professor Hindrik Mulder är en av de medsökande till projektet och han kommer att utveckla och använda tekniken för just diabetesforskning. Dr Vladimir Denisov från Lund University Bioimaging Center leder den tekniska utvecklingen inom projektet.
I dagsläget finns det endast ett fåtal polarisatorer i världen och Lunds nybygge är den enda i Skandinavien som får användas fullt ut till akademisk forskning.
– Alla andra motsvarande instrument köps in kommersiellt och kommer med restriktioner från tillverkaren. Vi valde därför att ta den längre och besvärligare vägen att bygga instrumentet själva, berättar en nöjd och stolt Deniz Kirik.
Nu när den första polarisatorn är byggd har forskarna påbörjat de första experimenten.
– Detta är det första steget av två, säger Deniz Kirik. Nästa steg i denna frontlinjeforskning är att utveckla den unika teknologin genom att bygga en ännu mer sofistikerad polarisator som möjliggör avancerade försök i djurmodeller för olika sjukdomstillstånd.
Projektet har möjliggjorts genom ett anslag från Vetenskapsrådet och tidigare anslag från Stiftelsen för strategisk forskning.
Kontakt: Deniz Kirik, professor i neurovetenskap, Inst. för experimentell vetenskap, 046-222 05 64, 0733-82 25 86, Deniz.Kirik@med.lu.se
Just nu sätts det europeiska samarbetet på hårda prov. Sverige har valt gå med i den europeiska gemenskapen men att stå utanför eurosamarbetet. Karl Magnus Johansson, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola, har ägnat nästan 20 års forskning åt det politiska spelet inom EU. Hans åsikt är att Sverige får betala ett högt, politiskt pris genom att stå utanför eurosamarbetet.
Karl Magnus Johansson menar att Sverige inte hade rätt att säga nej till euron, rent juridiskt. När vi gick med i EU-samarbetet 1995, förband vi oss att ansluta oss fullt ut, i motsats till Storbritannien och Danmark. Hans åsikt är att händelserna i Europa just nu påverkar Sverige utan att vi fullt ut kan vara med och påverka.
– Det politiska priset av att stå utanför eurozonen riskerar att bli allt högre, när den utvecklar sig till den politiska maktens centrum i EU.
Han berättar att man annars haft svårt att slå fast om det finns ett ”utanförskapets politiska pris”, eftersom det är svårt att mäta. Karl Magnus Johansson anser att den statsvetenskapliga forskningen har ett dilemma, eftersom det kan vara svårt att belägga faktiskt inflytande.
Viktigare roll för EU:s politiska grupperingar
Den röda tråden i Karl Magnus Johanssons forskning har annars varit politiska partiers transnationella samarbete. Samtidigt som politikerna från EU:s medlemsländer företräder sitt svenska parti och sina nationella intressen, så tillhör de även en politisk gruppering inom EU. Dessa grupper har blivit starkare och blir enligt honom viktiga även i den nationella politiken.
Enligt Karl Magnus Johansson är tre politiska grupperingar starkast inom EU. De svenska moderaterna och kristdemokraterna ingår båda i European People´s Party, socialdemokraterna ingår i Party of European Socialists och folkpartiet och centern i European Liberal Democrat and Reform Party.
Hans forskning har bland annat handlat om betydelsen av dessa samarbeten. Vad betyder det för den moderata politiken att Fredrik Reinfeldt träffar sin ”europeiska familj” i European People´s Party innan EU-toppmötena? Hur märks samarbetena i den svenska politiken? Och vad blir det egentliga utfallet av EU:s politik i medlemsländerna?
Forskningen Karl Magnus Johansson bedriver just nu, behandlar hur partiformationerna inom EU har påverkat partierna inom Östeuropa, särskilt Baltikum, sedan länderna där ingick i samarbetet. Han tycker sig se tendenser, men de är svåra att påvisa.
20 års forskning om EU
Karl Magnus Johansson har följt och studerat EU sedan 1992, först som doktorand i Lund, därefter via ett stipendium på London School of Economics and Political Science. Tillbaka i Sverige blev han mer eller mindre ombedd att forska om EU.
– I Sverige fanns det knappt kurser om EU då, än mindre kurslitteratur.
Som forskare har Karl Magnus Johansson fått tillfälle att vara med vid många spännande möten och själv intervjuat flera av makthavarna inom EU.
– Forskningsmässigt har det varit en spännande tid, avslutar han.
_________________
Södertörns högskola är ett ungt och dynamiskt lärosäte med unik profil, beläget i Flemingsberg i södra Stockholm. Vid högskolan bedrivs kvalificerad forskning. Särskilt starka forskningsområden är Östersjö- och Östeuropaforskning, samtidshistoria, institutionell förändring i det moderna samhället, interreligiösa relationer, genusstudier, kritisk kulturteori, estetik och miljövetenskap.
Ett mångvetenskapligt arbetssätt är utmärkande för högskolan. Samverkan över ämnesgränserna betonas för att nå nyanserad kunskap om komplexa samhälleliga fenomen. Verksamheten vid Södertörns högskola genomsyras av ledorden mångvetenskap, mångkulturalitet och medborgerlig bildning.
Kontaktinformation
Kontaktperson
Karl Magnus Johansson, professor i statsvetenskap: karl.magnus.johansson@sh.se eller 08-608 42 82
Munhålans saliv produceras av stora och små salivkörtlar. Små salivkörtlar anses stå för cirka tio procent av sekretionen. Dessa finns överallt i munhålans slemhinnor, exempelvis på tungan, i läppen, gommen och på kinderna. Körtlarna producerar kontinuerligt ett sekret som dels smörjer slemhinnorna, dels innehåller antimikrobiella ämnen, vilka ingår i både det specifika och ospecifika immunförsvaret. Sekretet skyddar oss både mot infektioner och håller även munhålan fuktig.
Mikael Sonesson, specialist i tandreglering och lärare vid Odontologiska fakulteten på Malmö högskola, har i sina studier undersökt om förekomsten av specifika och ospecifika försvarskomponenter i saliven skiljer sig åt i olika åldrar. Undersökningsmaterialet består av saliv som med hjälp av filterpapper samlats in från olika slemhinneområden hos cirka 200 personer. Personerna i studierna bestod av tre grupper: förskolebarn, tonåringar eller unga vuxna.
– Huvudsyftet var att studera salivflöde och förekomsten av försvarskomponenter i saliv från små salivkörtlar under tillväxtåren. Det har aldrig gjorts tidigare, menar Mikael Sonesson.
Resultaten visar bland annat att barn har mindre mängd av det specifika ämnet immunoglobulin A (IgA) jämfört med vuxna. Mängden av några komponenter som tillhör det ospecifika försvaret var dock likartad.
Skillnaderna kan förklaras av att immunförsvaret inte är fullt utvecklat hos mindre barn. Detta sker oftast i tio- till tolvårsåldern, men delar av det ospecifika försvaret tycks var moget redan hos förskolebarn. Mikael Sonesson betonar att den förklaringen ännu så länge grundar sig på resultaten av dessa inledande studier.
Genom Mikael Sonessons studier har det påbörjats en kartläggning av försvarskomponenterna hos friska barn. Vid allmänsjukdomar som exempelvis kräver behandling med immunosuppressiva (immunförsvarshämmande) läkemedel eller strålbehandling mot huvud/hals kan situationen vara annorlunda. Då är den immunologiska funktionen hos försvarskomponenterna sannolikt avgörande för utvecklande av sjukdomar i mjuk- och hårdvävnaderna.
– Där kan skillnaderna ha betydelse och det är bland annat en av de saker som det skulle vara intressant att studera närmre.
Studierna visar också på skillnader i tillväxten mellan de specifika och ospecifika försvarskomponenterna.
– Det tycks ta längre tid för det specifika försvaret i både helsaliv och småkörtelsaliv att nå upp till vuxennivå, säger Mikael Sonesson som planerar nya studier för att bland annat undersöka saliven hos barn som behandlas med tandreglering.
– Men det krävs fler studier innan vi säkert kan säga vilken betydelse skillnaderna har.
Fredagen 14 oktober disputerar Mikael Sonesson på avhandlingen ”On minor salivary gland secretion in children, adolescents and adults” vid Odontologiska fakulteten på Malmö högskola.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Mikael Sonesson på telefon 040-66 58 447 eller via e-post: mikael.sonesson@mah.se
Alternativt Magnus Sjöholm, informatör Malmö högskola: 0707-8907
När skadad benvävnad läker aktiveras en signalväg i cellerna som kallas Wnt-signalering.
Fredrik Agholme , doktorand i ortopedi, har studerat hur läkningen påverkas av antikroppsbaserade läkemedel mot två proteiner som hämmar den signaleringen.
– Proteinerna sclerostin och dickkopf-1 ingår i regleringen av det naturliga systemet för benläkning. Det måste finnas både gas och broms för att ben ska nybildas i lagom mängd, säger Fredrik Agholme.
I sitt projekt ville han undersöka om man kunde påskynda läkningen genom att tillfälligt lätta på bromsen. Försök på djurmodeller visade att det fungerade. Behandling med antikroppar mot såväl sclerostin som dickkopf-1 ledde till att benbildningen ökade och att läkningen förbättrades.
Försöken gjordes på den sorts benvävnad, spongiöst ben, som finns närmast lederna i höften, handlederna och ryggkotorna. Det är där de flesta frakturer inträffar hos framförallt äldre kvinnor och män med benskörhet. Läkningen tar ofta lång tid och orsakar smärta.
-Ett läkemedel som förkortar läkningstiden skulle ge dessa patienter en ökad livskvalitet, säger Fredrik Agholme.
Hans studier ligger nu till grund för framtida studier på människor.
Fredrik Agholme blir den hundrade doktorn från forskarskolan Forum Scientium, elva år sedan Helena Theander (Amandusson) examinerades som nummer ett. Forskarskolan som sedan 2008 stöds av Vetenskapsrådet har just nu 65 doktorander.
Avhandling: Wnt-signaling and metaphyseal bone healing. Disputationen äger rum fredag 14 oktober kl 13:00 i Nils-Holger-salen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Lars Nordsletten, Oslo universitet.
Kontakt:
Fredrik Agholme, 070-3627377, 010-1034116, fredrik.agholme@liu.se
Information om forskarskolan Forum scientium
Miljöfrågor är samhällsfrågor eftersom problemen har sina rötter i samhällets utformning, och hur människor använder naturen. Därför måste även samhällsvetare, vid sidan av naturvetarna, ta en aktiv roll genom att skapa kunskap om miljöfrågor och delta i debatten. Det anser Örebroforskaren Rolf Lidskog, som därför skrivit boken Miljösociologi tillsammans med forskarkollegan Göran Sundqvist, professor vid Universitetet i Oslo.
– Ska man förstå och åtgärda miljöproblemen måste man börja med att inse att de uppstår i samhället och därför har sin lösning i samhället. Det är ett av miljösociologins viktigaste budskap, som vi utvecklar i vår bok, säger Rolf Lidskog, som är professor i sociologi.
– Ett annat viktigt budskap är att inse att samhället är skiktat, att vi ser olika på miljöfrågan utifrån våra olika kulturella tillhörigheter och sociala positioner. En viktig orsak till att det ibland är så svårt att finna lösningar på miljöproblem är just att det finns olika intressen i samhället.
Fyra viktiga frågor
Bokens syfte är att utifrån ett samhällsperspektiv ge svar på hur miljöfrågor uppstår och utvecklas, och hur samhället hanterar olika miljöproblem som klimatförändringar, luftföroreningar, kärnavfall och utarmningen av den biologiska mångfalden.
Boken ställer fyra viktiga frågor: Finns miljöproblemen i naturen? Kan nationalstaten hantera miljöproblemen? Finns lösningen i förändring av individers livsstil? Har vetenskapen svaret? Utifrån dessa fyra frågor diskuterar författarna politikens möjligheter i en föränderlig och globaliserad värld, vetenskapens betydelse i att peka ut vad som är miljövänligt och miljöfarligt, miljöexperternas och miljörörelsernas roll i att driva miljöfrågan framåt, samt medborgarnas möjligheter att påverka samhällets utformning.
Samhällsvetarna behövs
Hittills har det framför allt varit naturvetarna som synts i miljödebatten, eftersom det ännu är relativt få samhällsvetare som har etablerat sig på området. I takt med att allt fler uppfattar miljöfrågan som ett problem för samhället, tror dock de två författarna att den samhällsvetenskapliga miljöforskningen kommer att utvecklas mycket under de kommande åren.
– Ett skäl till att många miljöproblem inte har lösts är att samhällen i dag inte vill eller anser sig ha möjlighet att kunna fungera på ett annat sätt än de gör just nu. Men det är just samhällets utformning och mänskliga verksamheter som måste förändras för att vi ska kunna lösa problemen och här har samhällsvetare mycket att bidra med.
Författarna hoppas att de med boken Miljösociologi, som ges ut av Studentlitteratur, ska nå såväl studenter som alla de människor som är intresserade av miljöfrågor.
För mer information, kontakta Rolf Lidskog, 019-303272, eller 070-64 72 301.
Förolämpande språkbruk som kränker människors självkänsla och sociala anseende har funnit nya kommunikationsvägar på datanätet. Diskussionen idag handlar om hur man ska förhindra språkmissbruket. Lagen som förbjuder förolämpningar leder relativt sällan till rättsliga åtgärder.
I äldre tid togs verbala angrepp oftare som ärekränkningsbrott till domstol. En jämförelse av protokoll från Uppsalas rådhusrätt och universitetets konsistorium (styrelse) visar att rådmännen i staden såg allvarligare på språkbrotten än professorerna vid universitetet.
Förolämpningarna i rådhusrätten hörde huvudsakligen till ärekränkningsmål där förolämparen dömdes till böter. I konsistorieprotokollen noterades förolämpningar oftare vid våldsbrott och andra konflikter. Då bötfälldes förolämparen sällan men studenter sattes ibland i fängelse. Rådmännen frågade ofta förolämparna efter sakliga bevis för skällsorden medan professorerna i konsistoriet aldrig ställde en sådan fråga.
Domstolsprotokollen ger med direkta repliker en livfull bild av förolämpande ordväxlingar.
– Skällsordet tjuv har toppnoteringen bland stadsborna och förolämpningarna är i många fall ogrundade stöldanklagelser. Kvinnor kunde kalla varandra för hora och inför rätta anförde de sakliga skäl för sina beskyllningar om sexuell otukt. Särskilt graverande var det om en man kallade en kvinna för hora, säger Erik Falk.
Studenterna förolämpade också med skällsorden tjuv och hora men dessa uppfattades inte som orättmätiga beskyllningar. De kunde kalla kvinnor för hora utan att straffas särskilt hårt. Det finns exempel på att de också förolämpade andra män med hora. Studenterna liksom borgarna använde också skälm med allmännare betydelse. De universitetsspecifika förolämpningarna pennal (pennskrin) och kofot användes i pennalistiska sammanhang mot recentiorer. Av alla frekventa invektiv är det endast hora som används än idag som skällsord.
– Den språksociala variationen vid verbala förolämpningar i 1630-talets Uppsala är tydlig. Stadsborna uppfattade skällsorden med bevisbar betydelse och förolämpningarna som ogrundade anklagelser. Rådhusrättens lekmän, hantverkare och köpmän, intresserade sig också för ordens sanningsvärde. De lärda professorerna uppfattade studenternas förolämpningar mer som allmänna kränkningar med expressiv betydelse vid personlig frustration, säger Erik Falk.
Avhandlingen diskuterar avslutningsvis hur muntlig och skriftlig kultur respektive ungdomskultur kan ha påverkat dessa skillnader i universitetsstaden.
Läs mer om avhandlingen och ladda ner den.
För mer information kontakta Erik Falk, tel: 018 – 471 68 68 eller e-post: erik.falk@nordiska.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
I denna studie undersöktes förstKIBRA i relation till minnesprestation i en grupp av 2 230 personer. Bärare av KIBRA T-allelen hade precis som i tidigare studier bättre minnesprestation än icke-bärare. Därefter studeras hjärnaktiveringen hos 83 personer med hjälp av fMRI. I motsats till den tidigare studien sågs högre aktivering av hippocampus hos T-bärarna än hos icke-bärarna.
Tack vare det stora antalet försökspersoner som var med i studien kunde effekten även studeras både i en grupp där T-bärare presterade bättre (83 st) och i en undergrupp där minnesprestationen var lika mellan T-bärare och icke-bärare (64 st). Detta är särskilt viktigt eftersom skillander i minnesprestation anses ha betydelse för hur man kan tolka skillnader i hjärnaktivering. I båda fallen hade dock T-bärare ökad hippocampusaktivering, vilket innebär att effekten av KIBRA på hjärnaktivering inte i sig beror på skillnaden i minnesprestation men har betydelse för minnesprestation.
Slutsatsen är att inget stöd fanns för den tidigare teorin om kompensatoriska mekanismer hos icke-bärare av T-allelen. Istället tyder de nya resultaten på att KIBRA-genen har en roll i minne genom en förbättrad hippocampusfunktion hos bärare av T-allelen.
I en studie publicerad i Science 2006 screenades hela genomet (i en sk. Genome-wide association study) efter genetiska variationer med betydelse för episodiskt minne (Papassotiropoulos et al., 2006). Personer som var bärare av T-allelen (CT- eller TT-genotyp) i en vanligt C/T polymorphism i KIBRA-genen hade bättre episodiskt minne än icke-bärare av T-allelen (CC-genotyp. I samma studie undersöktes hjärnaktivering under en minnesuppgift hos 30 personer med hjälp av en magnetkamera (fMRI). Man fann att icke-bärare av T-allelen hade högre aktivering i hippocampus, ett område i hjärnan som är viktigt för episodisk minne, än T-bärarna.
Eftersom grupperna hade samma minnesprestation förklarades resultaten som att icke-bärarna behövde kompensera sin försämrade minnesfunktion med ökad aktivering av hippocampus för att nå upp till samma prestation som T-bärarna. Ökad aktivering i hippocampus har en stark koppling till positiva aspekter av minnesfunktion och för andra gener relaterade till minne har man även sett det motsatta: ökad hippocampusaktivering hos bärare av en genvariant som är associerad med bättre minne (eg. Hariri et al., 2003). I de fallen har en rimlig tolkning varit att genen är viktig för minne via en gynnsam effekt på hippocampusfunktion.
Förbättrad minnesprestation hos bärare av KIBRA T-allelen har verifieras i flera efterföljande studier (eg. Bates et. al., 2009, Preuschhof et al., 2010), men sedan Science-artikeln 2006 är detta den första att undersöka KIBRA i relation till hjärnaktivering.
Referens:
Karolina Kauppi, Lars-Göran Nilsson, Rolf Adolfsson, Elias Eriksson, and Lars Nyberg:KIBRA Polymorphism Is Related to Enhanced Memory and Elevated Hippocampal Processing
Artikeln i The Journal of Neuroscience, October 5, 2011 • 31(40):14218 – 14222, [Ref 6](kräver abonnemang)
Läs mer om Kibra; Läs mer om fMRI: Läs mer om Hippokampus; Läs mer om polymorphism
Tre fjärdedelar av alla företag i Sverige är familjeföretag. Tillsammans står de för ungefär en fjärdedel av BNP och för 20 procent av sysselsättningen.
Det är Carl Magnus Bjuggren och Hans Sjögren, LiU, och Dan Johansson, Ratio, som gett sig i kast med att undersöka familjeföretagens betydelse för svensk ekonomi.
– Det finns en utbredd föreställning om att familjer kan vara viktiga i grundandet av företag men att ägandet sedan sprids och blir allt mer dominerat av stora fonder, riskkapitalister och pensionsbolag, säger Hans Sjögren, som är professor i ekonomisk historia vid Linköpings universitet.
– Men det är inte riktigt sant. Även i mogna industriländer, som USA, fortsätter en stor andel av företagen att vara familjeägda.
De tre forskarna har använt sig av en databas på SCB med data över fåmansföretag hämtade från Riksskatteverket som etablerades 1993 när skattereglerna ändrades i Sverige. Då blev inkomstskatterna högre än kapitalbeskattningen och för att företagare inte skulle kunna utnyttja det kryphålet kartlade Riksskatteverket familjerelationer och ägandeförhållanden i alla svenska företag. Det här är ett material som inte tidigare uppmärksamamts av forskare, enligt Sjögren, och som ger unika möjligheter att identifiera vilka företag som är familjeföretag, dvs. där ägandet och röstetalet i styrelsen domineras av en familj. Antalet familjeföretag blir väldigt stort, närmare 300 000, vilket beror på att även enskilda firmor utan andra anställda än ägaren räknas.
Antalet familjeägda företag har dessutom ökat, både i absoluta tal och som andel av det totala antalet företag, från 65 procent 1993 till 76 procent 2006. En del av den ökningen får dock tillskrivas förändrade statistiska redovisningssätt som infördes 2004.
Sjögren, Johansson och Bjuggren ser flera anledningar till familjeföretagens fortsatt starka ställning i svensk ekonomi. Sedan 1990-talets början har det allmänna företagsklimatet förbättrats, med minskade marginalskatter och lägre kapitalbeskattning. Förmögenhets- och arvsskatter är borta. Nya marknader har också öppnats med privatiseringar av samhällsservice som skolor, sjukvård, barnomsorg och äldrevård. Här öppnas nya marknader inte minst för familjeföretag.
– Familjeföretagens betydelse för ekonomin är dåligt utforskad, säger Hans Sjögren. Men idag, när allt fler strävar efter snabba och höga vinster blir dessa uthålliga kapitalister, som jag kallar familjeföretagarna, en allt viktigare stomme i ekonomin.
Artikeln är publicerad i Family Business Review, här är länken. [Ref 1]
