Metoden att ljuga brett och kolossalt, för att människor inte kan tro att någon kan ljuga så kolossalt och antar att det finns ett korn av sanning någonstans, beskrevs bland annat av Adolf Hitler i boken Mein Kampf. Och metoden känns igen idag i Rysslands kommunikation kring kriget mot Ukraina, menar filosofen Anna-Karin Selberg.
Husruin efter ryskt anfall, Kievprovinsen 2023. Bild: Alex Fedorenko, Unsplash.
Samtidigt som tusentals ryska soldater har avfyrat raketer mot Ukraina och intagit ukrainska städer med våld har Kreml gång på gång hävdat att det inte pågår ett krig, utan en militär operation. Regimen har gett order om att ord som krig, attack och invasion inte får användas. Den ryska ledningen hävdar att Ryssland försöker att befria Ukraina från nazister.
– I en auktoritär eller totalitär regim har det alltid varit lättare att ljuga eftersom det inte finns fria, granskande, medier. Men det här är också ett exempel på den moderna politiska lögnen, säger Anna-Karin Selberg, som studerar de ryska så kallade trollfabrikernas arbete.
”Post truth”
Putins lögner har vissa likheter med Donald Trumps, fortsätter Anna-Karin Selberg. Ett känt exempel är när Trump envist hävdade att han hade vunnit valet i USA, trots att det fanns obestridliga bevis på motsatsen.
Det här kallas ibland för ”post-sanningar”. Ordet post-sanning, eller post-truth, utsågs 2016 till årets ord av Oxford English Dictionary. ”Vi lever i en tid där objektiva fakta har mindre inflytande på opinionen än uttalanden som appellerar till känslor och personliga åsikter”, beskrevs begreppet.
Lögnen är diktaturers verktyg
Filosofen Hanna Arendt skrev redan på 1940-talet om hur totalitarismen hade uppfunnit en helt ny typ av lögn. Det handlade om ett systematiskt och uppenbart ljugande.
– En vanlig lögn kan sägas vara en felaktig framställning av verkligheten, men det Arendt beskrev var en lögn som faktiskt förändrade verkligheten, säger Anna-Karin Selberg.
Ett exempel på systematiskt bruk av regelrätta lögner är den ryska så kallade trollfabriken Internet research agency. Den spred propaganda och desinformation inför valet i USA 2016 och arrangerade kampanjmöten med teman som ”Marschera för Trump” och ”Bort med Hillary.”
Byggnad i Sankt Petersburg som tidigare pekats ut som ”trollfabrik”. Bild: Voice of America, via Wikimedia commons *
Hitler och ”den stora lögnen”
I Mein Kampf beskrev Adolf Hitler den propagandametod som han kallade ”stor lögn”. Det är en lögn som inte opererar i hemlighet utan där man ljuger helt öppet. Hitler projicerade visserligen detta på judarna, men använde sig flitigt av tekniken själv.
– De flesta av oss ljuger nu och då, i liten skala, men Hitler menade att den vanliga människan, alltså hon som småljuger nu och då, har svårt att förstå att någon kan ljuga sådär kolossalt, vilket innebär att man tror att det därför finns korn av sanning däri, säger Anna-Karin Selberg och fortsätter:
– USA:s tidigare president Donald Trump arbetade absolut på det här sättet. Redan innan valet var det tydligt att han inte skulle acceptera en förlust. För en sådan kunde enbart bero på fusk.
Kritisk granskning kan ge bränsle åt lögner
Donald Trump använde sig av uppenbara lögner under hela sin presidentperiod, säger Anna-Karin Selberg. Och hon menar att själva granskningen av lögnerna faktiskt kan gynna propagandan.
– Journalister ifrågasatte Trump, lögnerna räknades, faktakollades och avslöjades så gott som dagligen, men det innebar också att de stora, etablerade medierna som New York Times och CNN förde dem vidare på bästa plats och sändningstid. På så sätt fick de ännu större spridning.
Kreml, Moskva. Bild: Michael Parulava, Unsplash.
Rysslands invasion av Ukraina är ett pågående och extremt exempel på hur propaganda och desinformation används i politiska syften – understött av trollfabriker som arbetar med att systematiskt sprida den felaktiga informationen.
Lögner iscensätts
– Även den här gången vill man inte bara skapa osäkerhet kring sanningen, utan faktiskt förändra verkligheten, så att lögnen till slut blir sann, säger Anna-Karin Selberg.
Ett tydligt exempel är hur Putin till mors dag hade samlat ett antal mammor till ryska soldater, varav några sades ha stupat. De bekräftade hur meningsfullt kriget, som inte kallas krig, ändå är. Man designade inte bara ett narrativ, utan iscensatte en verklig händelse – mammorna som i TV visar att de stödjer kriget – som bekräftade narrativet.
– Det intressanta är att flera av de här mammorna även har dykt upp i andra sammanhang och att några tycks arbeta för regimen. Om det stämmer fungerar de lite som statister, som används för att legitimera ett propagandanarrativ. Det är viktigt för Putin att ha mammorna med sig. Börjar de protestera, så kan de påverka den inhemska opinionen, säger Anna-Karin Selberg.
Vilken är den mest flagranta lögn du reagerat på under Ukraina-kriget?
– Svårt att säga, det har varit så många, men det har funnits ryska konton som utgett sig för att faktachecka den ukrainska propagandan. I en video såg vi en man stå framför rader av liksäckar. Bakom honom rörde en förmodat död plötsligt på en arm. I posten stod det att ”Precis när de skulle räkna civila ukrainska dödsoffer började ett av liken leva igen.” Bara det att i själva verket kom videon från en klimatdemonstration i Wien.
Sprider även Ukraina och Zelenskyj propaganda och lögner?
– Självklart, men jag tycker att det är cyniskt att likställa dem. Att använda myter och i viss mån propaganda för att stärka krigsmoralen i ett land som attackeras går inte att jämföra med vad Putin sysslar med. Drar man det till sin spets så har han startat ett krig för att visa sig som en president som inte tvekar att undanröja hot. Han förstör människors liv för att stärka sin egen politiska image.
Har de ryska trollfabrikerna även försökt påverka opinionen i Sverige?
– Jag har inte forskat på det, men förväntar mig inget annat. Man har ofta sagt att de ryska trollfabrikerna bidrog till Trumps vinst, men de supportade även Hillary Clinton via såväl poster som politiska event. Deras verkliga syfte då var att splittra i landet, och de jobbar sannolikt på att splittra Europa nu.
Många miljögifter är långlivade och det tar därmed lång tid innan de bryts ner i miljön. Det innebär också att de kan transporteras långa sträckor och spridas till områden som ligger långt från platsen där gifterna släpptes ut. PCB är ett sådant kemiskt miljögift.
PCB användes i stora mängder från 1930-talet till mitten av 1970-talet, då det i stort sett förbjöds över hela världen. Men det finns fortfarande kvar och cirkulerar i miljön.
Prover på Stilla havets botten
I en ny studie har forskare vid Stockholms universitet analyserat bottenslam från olika djup i Atacama-graven i Stilla havet. Forskarna har tagit prover på djup ner till 8085 meter och funnit PCB.
– Atacama-graven ligger i ett område med relativt hög produktivitet av plankton i ytvattnet, vilket leder till transport av organiskt material ner till havsdjupets bottenslam när planktonen dör. När plankton och annat organiskt material sjunker till botten för det med sig miljögifter som gärna binder till fett och organiskt kol, säger forskaren Anna Sobek vid Stockholms universitet.
Utanför Perus kust finns den djupa Atacama-graven.
Atacama-graven
Havsdjupet sträcker sig cirka 4 200 kilometer längs med Perus och Chiles kuster. Atacama-graven har som mest ett djup på drygt 8 000 meter.
PCB kan anrikas i havsdjupet
Miljön i en djuphavsgrav är speciell. Graven fungerar som en samlingsplats för nedfallande dött organiskt material, både från vattenpelaren och via skred på havsbotten.
I djuphavsgraven ansamlas därför mycket organiskt kol som består av exempelvis döda plankton. Där finns också ett aktivt mikrobiellt samhälle som bryter ner det organiska materialet.
– I vår studie såg vi att bottenslammet på de djupaste platserna i Atacama-graven hade en lägre andel av lättnedbrutet organiskt kol. Vi såg också att i bottenslam djupare ner i graven var det högre koncentrationer av PCB per gram organiskt kol. Det är en effekt av att slammets organiska kol bryts ner, men PCB som är mer långlivade finns kvar och kan därför anrikas, säger Anna Sobek.
Dåligt med data från havsgravar
Det finns hittills inte mycket data om miljögifter i djuphavsgravar. Två tidigare studier har visat förvånansvärt höga koncentrationer av PCB och liknande miljögifter i djur som lever i bottenslammet.
– I framtida studier kommer vi att studera även upptag i bottenlevande djur för att försöka förstå hur miljögifter sprids och kan påverka näringsväven i havets djuphavsgravar. Vi kommer också att studera hur det mikrobiella samhället i djuphavsgraven eventuellt kan bidra till nedbrytning av vissa miljögifter, säger Anna Sobek.
Mer om miljögiftet PCB
PCB är ett samlingsnamn för 209 olika giftiga och svårnedbrytbara ämnen, så kallade polyklorerade bifenyler. Det användes tidigare i byggnader, till exempel i fog- och golvmassa, transformatorer, kondensatorer, men också i färger och plaster.
Kemikalierna är skadligt för människa och miljö. PCB lagras i fettvävnaden hos levande varelser. Halterna blir därför högst hos djur som befinner sig i toppen av näringskedjan. Särskilt djur som äter fisk är drabbade.
Källa: Naturvårdsverket
Bakom studien står forskare vid Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Syddansk universitet, Århus universitet, Japan Agency for Marine-Earth Science and Technology och Tokyo University of Marine Science and Technology.
Länder med ojämn inkomstfördelning har många gånger högre dödlighet vid översvämningskatastrofer jämfört med länder med mer jämnt fördelade inkomstnivåer. Det visar forskning från bland annat Uppsala universitet.
Medianvärdet för dödlighetsgraden är 26 gånger högre i länder med ojämn fördelning av inkomst, jämfört med länder med mer jämlikt fördelade inkomstnivåer.
Exempel: New Orleans
Ett exempel på hur ojämlikhet kan bidra till dödlig utgång är staden New Orleans i USA i samband med orkanen Katrina 2005 och den översvämning som följde.
Förödelse efter orkanen Katrina i New Orleans, USA, 2005. Bild: Infrogmation of New Orleans, via Wikimedia commons *
Stora delar av det drabbade området i södra USA evakuerades strax innan orkanen slog till. Men en del av invånarna i New Orleans blev kvar, särskilt i låginkomstområden – där de allvarligaste översvämningarna sedan inträffade efter att skyddsvallar brustit. Flera faktorer som har med inkomster och ojämlikhet att göra förvärrade dödligheten i dessa områden, enligt forskarna.
Kunde inte fly
Till exempel hade människor i de fattigare områdena begränsad tillgång till bil och andra former av transport. Det gjorde det svårt för dem att lämna staden i tid. Många bodde dessutom i hem som är mycket känsliga för översvämningar, som husvagnar.
Inte nog med det – de fattigare områdena drabbades också efter översvämningen allvarliga luftföroreningar på grund av närheten till stadens industriområden.
Alarmerande, enligt forskare
Det här är alarmerande eftersom ett förändrat klimat kommer att ge fler extrema nederbördshändelser, säger Sara Lindersson, doktorand vid Centrum för naturkatastroflära vid Uppsala universitet. Den alltmer ojämlika fördelningen av ekonomiska resurser i länder förtjänar mer uppmärksamhet när det gäller att minska risken för katastrofer, menar hon.
– Våra resultat belyser vikten av att inte bara analysera sårbarheten hos fattiga länder, vilket är akut, men även samhälleliga faktorer i rika länder som driver sårbarhet. Det är viktigt för att kunna utveckla mer effektiva strategier för katastrofriskreducering som identifierar och tar itu med grundläggande orsaker, säger Sara Lindersson.
Även tidigare forskning pekar på att stora ojämlikheter i resursfördelning påverkar dödlighetsgraden vid översvämningar. Stora klyftor innebär ofta att en stor andel av befolkningen lever i fattigdom – och fattiga människor saknar ofta de resurser som krävs för att evakuera i tid.
Skyddande resurser samlas i rika stadsdelar
Dessutom kan den ekonomiska snedfördelningen som sådan resultera i segregerade stadsmiljöer, vilket kan öka sårbarheten vid katastrofer. Resurser, tjänster och skyddande infrastruktur koncentreras i höginkomstområden samtidigt som låginkomstområden blir mer utsatta.
– Även om den här typen av breda jämförande studier ofrånkomligen innebär förenklingar och våra data inte kan fastställa orsakssamband, alltså visa precis hur det ena leder till det andra, så understryker resultaten hur ojämlikhet spelar en mer central roll jämfört med BNP för att förklara dödlighet vid översvämningar, säger Sara Lindersson.
Så gjorde forskarna
Forskarna genomförde en analys av över 500 storskaliga översvämningskatastrofer i 67 medel- och höginkomstländer under de tre senaste decennierna. Målet med analysen var att fastställa om sambandet mellan ekonomisk ojämlikhet och dödlighet skulle kvarstå efter att ha kontrollerat för andra faktorer, som BNP per capita och befolkningstal i drabbade områden.
Forskarna analyserade geokodade data över dödsfall från översvämningar tillsammans med globala kartor över befolkningsmönster och nationell ekonomisk data. Genom en statistisk jämförelse mellan länder fann forskarna att en ökning på tre procentenheter i inkomstojämlikheten, vilket har varit en typisk förändring i dessa länder under studieperioden, var kopplad till en genomsnittlig ökning av dödstalen på 16 procent. Forskarna fann även att sambandet var ännu starkare för de allra rikaste länderna i urvalsgruppen.
Källa: Uppsala universitet
Kontakt:
Sara Lindersson, doktorand vid Centrum för naturkatastroflära vid Uppsala universitet sara.lindersson@geo.uu.se
Kaffeträd kan drabbas av växtsjukdomen vissnesjuka som orsakas av svampen Fusarium xylarioides. Vissnesjuka är vanlig i odlingar i Etiopien och innebär ett stort hot mot landets kaffeindustri.
En av utmaningarna är att det varken finns resistenta kaffesorter eller effektiva kemiska bekämpningsmedel.
Sämre kaffeskördar slår hårt mot odlare i Etiopien.
Hot mot skördar och ekonomi
Under det senaste decenniet har vissnesjuka lett till att kaffeproduktionen i Etiopien minskat med 30–40 procent. Sjukdomen är en stor utmaning inte minst för småbrukare, eftersom kaffet är deras viktigaste gröda för inkomster.
Under de senaste tre åren har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, samarbetat med etiopiska kollegor för att ta fram ett hållbart sätt att bekämpa vissnesjuka.
– Vi ville hitta hållbara, lokala lösningar utan kemiska bekämpningsmedel som kan hjälpa små kaffeproducenter, både ekologiska och konventionella odlare, säger forskaren Ramesh Vetukuri vid SLU.
Nyttiga svampar för biologisk bekämpning
Forskarna har undersökt om svampar inom släktet Trichoderma kan användas för att bekämpa sjukdomen som angriper kaffeodlingarna.
Vissa arter inom detta svampsläkte används redan i stor omfattning för att bekämpa organismer som orsakar växtsjukdomar. De används även för att öka motståndskraften mot sjukdomar i växthus och på fält. Trichoderma-arter finns naturligt i jordarna i etiopiska kaffeplantager, men deras potential för biologisk bekämpning har ännu inte utnyttjats.
Behandling med ett preparat baserat på nyttosvampen Trichoderma ger bra effekt mot växtsjukdomen vissnesjuka. Bild: Afrasa Mulatu
Fältförsök i tre kafferegioner
Forskarna isolerade Trichoderma-arter från kaffeodlingar i olika regioner och studerade deras biologiska mångfald. De gjorde också laboratorietester för att hitta isolat med egenskaper som skulle kunna vara värdefulla vid bekämpning av kaffets vissnesjuka.
– Vi tog de bästa isolaten från labbet och använde dem i växthusförsök under tre år. Dessutom genomförde vi fältförsök i tre olika regioner med två av de bästa isolaten och olika formuleringar under tre år, säger Afrasa Mulatu, doktorand vid Addis Abeba-universitetet.
Forskare hoppas att metoden ska rädda kaffet
Fältstudien visade att det finns stora möjligheter för biologisk bekämpning. De mest effektiva isolaten minskade utbredningen av vissnesjuka i regionerna Gera, Teppi och Jimma. I dessa områden minskade sjukdomen med 67– 80 procent.
Tester har också visat att preparaten inte är skadliga för människor.
– Så vitt vi vet är det här den första rapporten om en biologisk bekämpningsmetod som effektivt kan hantera kaffets vissnesjuka, och som har utvecklats från labb till fält. Vi hoppas att våra preparat snart kommer att användas i stor omfattning för att bekämpa kaffets vissnesjuka i Etiopien, säger Ramesh Vetukuri.
Ramesh Vetukuri, forskare vid institutionen för växtförädling, SLU. Ramesh.Vetukuri@slu.se
För de allra flesta leder ett litet sår inte till några allvarligare komplikationer, men det finns en rad vanliga diagnoser som gör sårläkning betydligt svårare.
Människor med diabetessjukdom, ryggmärgsskada eller nedsatt blodcirkulation har försämrad sårläkningsförmåga. Det innebär en förhöjd risk för infektion och långvariga, kroniska, sår som i förlängningen kan få så allvarliga och akuta konsekvenser som amputation.
Nu har en grupp forskare vid Chalmers och Freiburgs universitet i Tyskland utvecklat en metod som snabbar på läkningsprocessen – med hjälp av elektrisk stimulering.
– Kroniska sår är ett enormt samhällsproblem som man inte pratar så mycket om. Att vi nu har hittat ett sätt att få sår att kanske läka upp till tre gånger så snabbt kan få väldigt stor betydelse för till exempel diabetiker och äldre personer. De kan annars bli oerhört lidande och sjuka av sår som inte läker, säger forskaren Maria Asplund vid Chalmers tekniska högskola.
Hudcellerna kan styras med electricitet
Forskarna har utgått från en gammal hypotes som bygger på att elektrisk stimulering av skadad hud kan användas för att läka sår. Idén går ut på att hudceller är elektrotaktiska, vilket innebär att de ”vandrar” i elektriska fält. Det betyder att om ett elektriskt fält läggs på en laboratorieskål med hudceller kommer cellerna att sluta röra sig slumpmässigt och i stället börja röra sig åt samma håll.
Forskarna har nu undersökt hur principen kan användas för att styra cellerna med hjälp av elektricitet och få sår att läka snabbare. Med hjälp av ett minimalt chip har forskarna kunnat jämföra sårläkningen hos en konstruerad hud som antingen stimuleras eller inte stimuleras med elektricitet. Skillnaderna är tydliga.
– Vi har lyckats visa att den gamla hypotesen med elektrisk stimulering kan användas för att få sår att läka betydligt fortare. För att kunna studera exakt hur det sker vid sår har vi utvecklat ett slags bio-chip, där vi har odlat hudceller som får bilda hud som vi sedan gör ett pyttelitet sår i. När vi sedan stimulerade såret med ett elektriskt spänningsfält kunde vi se att läkningen skedde tre gånger så snabbt jämfört med huden som fick läka utan elektrisk stimulering, säger Maria Asplund.
Väcker hopp för diabetespatienter
I studien har forskargruppen även riktat in sig på sårläkning vid diabetessjukdom, som är ett växande hälsoproblem i världen.
– Vi har tittat på diabetesmodeller av sår och undersökt om vår metod skulle kunna vara effektiv även i det fallet. Vi såg att när vi simulerar diabetes hos cellerna läker såren på chipet mycket långsamt. Med elektrisk stimulering kan vi däremot få upp hastigheten på läkningen så att de diabetespåverkade cellerna nästan motsvarar friska hudceller, förklarar Maria Asplund.
Sår på odlade hudceller som stimuleras med elektrisk spänning läker tre gånger snabbare. Illustration: Science Brush
Låg elektrisk spänning hjälper cellerna
I sin studie kunde forskarna visa att sårläkningen på en konstruerad hud som stimulerades med elektrisk spänning var tre gånger så snabb som hud som fick läka på naturlig väg. Spänningsfältet som användes var lågt, runt 200 mV/mm, och påverkade inte cellerna negativt.
Metoden som forskarna har utvecklat bygger på ett minimalt bio-chip där konstgjord hud kan odlas, stimuleras med elektrisk spänning och studeras på ett effektivt och kontrollerat sätt. Konceptet gör det möjligt att utföra flera experiment parallellt på samma chip.
Individanpassad behandling nästa steg
Forskarna på Chalmers ska nu forska vidare inom fältet – för att på sikt bidra till att få ut sårläkningsprodukter till konsumenter på marknaden. Liknande produkter har förekommit tidigare, men mer grundläggande forskning behövs för att få fram effektiva produkter som stimulerar med tillräcklig elektrisk fältstyrka och på rätt sätt för individen.
– Nu tittar vi på hur olika hudceller interagerar under stimulering, för att ta ett kliv närmare ett realistiskt sår. Vi vill utveckla ett koncept för att kunna ”scanna” sår så att stimuleringen kan anpassas utifrån hur det individuella såret ser ut. Vi är övertygade om att det är nyckeln till att på ett effektivt sätt kunna hjälpa personer med svårläkta sår framöver, säger Maria Asplund.
Maria Asplund, biträdande professor i bioelektronik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap vid Chalmers tekniska högskola, maria.asplund@chalmers.se
En ny studie från Göteborgs universitet visar att modebranschen på olika sätt har förändrats sedan pandemin bröt ut i Sverige i början av 2020.
– Pandemin har skakat om branschen radikalt och tidigare sätt att jobba på är inte längre gångbara, säger konsumtionsforskaren Gabriella Wulff.
– Det har inte bara påverkat marknaden, utan även bakåt i produktionsleden, då det blivit svårt att planera för vad som ska produceras och när.
Försäljningssiffror störtdök
Forskningen kommer från det tvärvetenskapliga forskningsinstitutet Gothenburg Research Institute på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Den aktuella studien bygger på intervjuer och observationer och visar att förändringen i klädbranschen, under pandemin, skedde i två steg. Det första steget skedde i början av pandemin då människor blev mer försiktiga med hur de rörde sig på offentliga platser.
Det andra steget kom då samhället tog till åtgärder för att motverka smittspridning. Folkhälsomyndigheten gick tillsammans med regeringen ut med råd om att jobba hemifrån och undvika folksamlingar. Köpcentra pekades ut som specifika områden att undvika. Modebranschen fick en rejält hård smäll.
– Det var under den här perioden som det stora bakslaget kom och försäljningssiffrorna störtdök, säger Gabriella Wulff.
Ökad takt i digitaliseringen
Digitaliseringen i modebranschen var tydlig redan före pandemin och accelererade när smittspridning och restriktioner gjorde det svårare för människor att röra sig fritt. Den digitala shoppingen av kläder och skor har sedan dess ökat. Och modebranschen satsar allt mer på att nå sina kunder via nätet.
– Ett fenomen som växte under den här perioden var Live Video Shopping, där företagen gör sändningar online, i sociala medier och på sina hemsidor. Det möjliggjorde för företagen att fortsatt jobba med att bygga relationer med kunder, i ett läge där det annars var svårt att hitta kontaktpunkter, säger Gabriella Wulff.
Kritik mot butiksevenemang
Pandemin ledde även till att modeföretagens arbete med att skapa unika upplevelser på plats i butikerna stagnerade. Den fysiska butiken sågs tidigare som central i att skapa en koppling till kunden, där företag på olika sätt försökte locka människor till butiken via sådant som events, pop-up-butiker, kundkvällar och utförsäljningar. Men pandemin ledde till att företagen tvingades hitta andra sätt att nå ut till kunderna.
De butiker som ändå försökte att locka till sig kunder till de fysiska butikerna möttes av stor skepsis i sociala medier. I kommentarsfält ifrågasattes butikernas ansvarstagande gällande smittspridningen.
Ny definition av hållbarhet
Pandemin har även inneburit att begreppet hållbarhet omdefinierats i klädbranschen. Social hållbarhet inom klädbranschen handlade tidigare främst om produktion och arbetsvillkor för dem i leveransleden. Men sedan pandemin har begreppet utvidgats till att även innefatta kunder och personal.
– Helt plötsligt kom ett nytt fokus på säkerheten i butik, både för anställda, men kanske framför allt för kunden.
Tydligt att handeln är sårbar
Konsekvenserna av de förändringar som skedde under pandemin kommer att märkas under en lång tid framöver, menar Gabriella Wulff. Hon ser tecken på att e-handeln kommer att vara fortsatt stark, även om viss försäljning har hittat tillbaka till fysiska butiker.
– Det blev också tydligt för många handlare hur sårbar handeln är och vilka krav som vårt nuvarande samhälle ställer på flexibilitet och att kunna ställa om. Det är lärdomar som även kan hjälpa till vid arbetet med att möta andra utmaningar framöver.
De flesta barn motionerar inte en timme om dagen som Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar. Samtidigt ökar intresset för fysisk aktivitet på recept, se faktaruta.
Fysisk aktivitet på recept, vad är det?
Den som behöver stöd för att komma igång med mer fysisk rörelse för att må bättre eller förebygga sjukdomar kan ibland få ” fysisk aktivitet på recept”. Det är en metod som innebär att man får stöd av en vårdkontakt för att hitta och spalta upp lämpliga aktiviteter och en lämplig fysisk aktivitetsnivå, anpassat till ens egna intressen och förutsättningar. Det hela följs senare upp, utifrån behov.
Många aktiviteter på ”receptet” kan göras kostnadsfritt på egen hand, som att ta promenader. Aktiviteter på motionsanläggningar och liknande blir inte gratis via ”fysisk aktivitet på recept” men en del ställen kan ge rabatt.
Ibland erbjuder regioner särskilda ”lotsar” för att ytterligare hjälpa människor att hitta den aktivitet som passar dem bäst och som stämmer överens med ordinationen från vårdkontakten.
Regeringen meddelade 2023 att en särskild satsning görs på Fysisk aktivitet på recept.
Emelie Wiklund, doktorand vid Malmö universitet, forskar på fysisk aktivitet på recept för barn och ungdomar och har intervjuat skolsköterskor i ämnet.
– Skolsköterskor identifierar barn och ungdomar som har en låg fysisk aktivitetsnivå och förskriver recept på träning till barnen. Recepten förskrivs på tre månader och följs sedan upp.
Viktigt att hitta det barnen gillar
Emelie Wiklund säger att ”fysisk aktivitet på recept” framför allt har använts till vuxna och att det ännu inte finns mycket forskning om metoden med avseende på barn.
Vad gäller barn är det extra viktigt att receptet verkligen skräddarsys för varje barn, säger hon. Aktiviteten som de peppas att hålla på med måste vara något de gillar – och som vuxna kan hjälpa till med. Barnen behöver vuxna som stöttar dem.
– Samarbetet med föräldrarna är otroligt viktigt för att receptet ska fungera. Det är väldigt viktigt att de själva kan påverka vilken fysisk aktivitet de kan utöva. Det skiljer sig lite från tidigare forskning på vuxna. För barn är det särskilt betydelsefullt att få vara med och bestämma, säger Emelie Wiklund.
Kan bli förändring för hela familjen
Barn utövar också andra typer av aktiviteter jämfört med vuxna, fortsätter Emelie Wiklund. Om barnet tycker om att hoppa studsmatta kan det vara en möjlighet, till exempel.
– Varje recept är unikt och det kan handla om att en förälder följer med till en fotbollsplan och sparkar boll med barnet eller besöker en lekplats. Det kan också vara besök på badhus eller organiserad föreningsidrott. Att aktiviteten är på recept innebär att den är strukturerad och följs upp av skolsköterskan. Det kan bli en livsstilsförändring för hela familjen även om det bara är barnet som har fått receptet.
Går att nå de minst aktiva
Metoden är ännu inte så vanlig i kommunerna. Större kännedom kan leda till att vårdnadshavare själva tar kontakt och får recept på träning som barnen kan göra hemma, enligt Emelie Wiklund. Det vanligaste är annars att behovet upptäcks på barnets hälsosamtal med skolsköterskan. Det kan också vara idrottslärare som ser ett behov.
– Det som är intressant är att man kan nå de barn som är minst fysisk aktiva, forskning visar att de barnen inte söker sig till organiserad idrott. Detta blir ett viktigt komplement till det.
Kostnad kan hindra
De intervjuade skolsköterskorna lyfter också fram utmaningar med receptet. Individanpassningen kan göra att mindre kommuner inte alltid kan erbjuda rätt aktivitet för barnet på orten. I ekonomiskt utsatta områden kan kostnader vara ett hinder, som kostnader för att köra till träning eller köpa utrustning. Det kan också vara ett problem om området i sig inte känns tryggt för ett barn att vistas i.
Tidsbrist för skolsköterskorna är också en hindrande faktor. Mer avsatt tid för skolsköterskorna att arbeta med ”fysisk aktivitet på recept” och mer samarbete med idrottslärare och skolfysioterapeuter med expertkompetens skulle kunna resultera i en ökad användning av metoden.
Ingen quick fix
Fysisk aktivitet på recept är en dörröppnare så länge förutsättningarna finns, menar Emelie Wiklund.
– Det är ingen quick fix utan idogt arbete där barnets levnadsvillkor måste beaktas. När man väl når fram finns det bra möjligheter för barn att öka sin fysiska aktivitet som de kanske inte hade gjort annars.
Cirka en av 20 förstföderskor drabbas av en sfinkterskada, se faktaruta nedan. Risken att man får avföringsläckage, alltså att det läcker bajs, ökar efter en sådan skada.
Får följder 20 år senare
Den nya studien, från Göteborgs universitet, fokuserar på problemens svårighetsgrad och påverkan på livet ett par decennier efter en skada.
Studien bygger på registerdata och ett frågeformulär och omfattar drygt 11 000 kvinnor som genomgick två vaginala förlossningar i Sverige från 1987 till 2000. Tre grupper ingick: De som fött barn men inte fått sfinkterskador, de som fått en sfinkterskada vid en förlossning och de som drabbats vid båda två.
Förlossningsbristningar och sfinkterskador
Omkring 80 procent av förstagångsföderskor får någon form av bristning vid förlossningen. Förlossningsbristningar graderas från ett till fyra.
Första gradens förlossningsbristning är en skada på slidans slemhinna. Om någon muskel i slidan eller mellangården är skadad klassas bristningen som en förlossningsbristning grad två. Dessa två typer av bristningar sys i första hand av en barnmorska.
Skadas ändtarmens slutmuskel i samband med födseln kallas bristningen för sfinkterskada eller sfinkterruptur. Beroende på omfattningen av skadan på slutmuskeln klassas denna form av bristning som grad tre eller fyra. Det som skiljer en förlossningsbristning grad fyra från grad tre är att hela slutmuskeln och även tarmslemhinnan är skadade vid en bristning av fjärde graden.
Åtskilliga av dem som fått en sfinkterskada har 20 år efter skadan fortfarande problem som kan relateras till skadan, visar studien. Ett ganska vanligt problem är att det läcker bajs. Studien visar bland annat:
Ungefär en tiondel av alla som skadats vid två förlossningar uppger att det tjugo år senare läcker flytande avföring högfrekvent, definierat som ett par gånger i månaden eller oftare.
Räknar man in även dem som uppger att det läcker bajs mer sällan blir andelen med avföringsläckage så hög som 34,9 procent, alltså drygt en tredjedel av dem som fött. Detta handlar alltså om dem med två sfinkterskador.
Nästan 30 procent av dem som skadats vid två tillfällen uppger att avföringsläckage påverkar deras dagliga liv.
Av dem med en sfinkterskada är det cirka 6 procent som efter två årtionden har läckage av flytande avföring ett par gånger i månaden eller oftare. Räknar man in dem som har problem fast mindre frekvent blir andelen med läckage i denna grupp ungefär 28 procent.
Av dem med en sfinkterskada upplever en femtedel påverkan på det dagliga livet.
Även kvinnor som har fött barn vaginalt men utan konstaterad sfinkterskada kan ha dessa problem. Ungefär en tiondel i den gruppen anger att de har läckage i någon mån.
Inkontinensskydd för avföringsläckage används av kvinnor i samtliga studerade grupper, men oftast av dem som haft två sfinkterskador.
Risken dubbleras
Förstaförfattare till studien är Ida Nilsson, anknuten till forskning inom obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet samt ST-läkare. Hon säger:
– En sfinkterskada leder till avsevärt ökad risk för ofrivilligt tarmläckage senare i livet. Om skadan upprepar sig dubbleras risken för kvarstående tarmläckage. Även svårighetsgraden ökar, med högre frekvens av läckagetillfällen, allvarligare läckage och större påverkan på livskvaliteten.
Ida Nilsson, läkare på kvinnokliniken vid Södra Älvsborg Sjukhus i Borås samt forskare knuten till Göteborgs universitet ida.nilsson@gu.se
”Jag började ta medicin mot adhd, det har hjälpt mig att koncentrera mig bättre och så har jag inte blivit så sur på mina vänner!” Så skriver sjundeklassaren ”LoveAdhd” på ungdomssajten UMO, där man diskuterar hälsa, sex och relationer. Många andra ungdomar med adhd har haft liknande erfarenheter. Studier visar att 80 procent får minskade symtom när de medicinerar, vilket i sin tur brukar underlätta skolarbetet och förbättra relationer.
Fler får adhd-diagnos och mer medicin skrivs ut
Medicinering mot adhd är dock ett ganska nytt fenomen. Det har tagit lång tid för diagnosen att vinna allmänt erkännande världen över, och här i Sverige kom medicineringen i gång först efter millennieskiftet. Sedan dess har förskrivningarna ökat dramatiskt till följd av att allt fler har fått diagnosen, både barn och vuxna.
Förskrivningen av adhd-läkemedel ökar
I takt med att fler diagnosticerats med adhd under de senaste 15 åren har också förskrivningen av adhd-läkemedel ökat. Över 146 000 svenskar hämtade ut minst ett recept under 2020, jämfört med drygt 130 000 året innan. Det vanligast förskrivna läkemedlet var metylfenidat.
80 procent får minskade symtom när de medicinerar.
Totalt gjorde 1,7 procent av flickor/kvinnor och 2,1 procent av pojkar/män uttag av adhd-läkemedel under 2020.
Den största åldersgruppen användare av adhd-läkemedel under 2020 var pojkar och flickor 10–17 år. Då gjorde 3,4 procent av flickorna och 6,6 procent av pojkarna uttag av adhd-läkemedel.
Källa: Förskrivningen av adhd-läkemedel fortsätter att öka (socialstyrelsen.se)
Att medicinerna har hjälpt många är uppenbart. Men på senare år har det också kommit studier som antyder att långvarigt bruk kanske skulle kunna öka risken för vissa kroppsliga sjukdomar. Zheng Chang, som är senior forskare i psykiatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet, har förståelse för att detta kan oroa både vuxna som medicinerar och föräldrar till barn som gör det.
– Ett av huvudbekymren för dem som tar de här medicinerna i många år är att de påverkar det kardiovaskulära systemet, bland annat genom att höja blodtrycket och öka hjärtslagens tempo. Då blir det möjligt att misstänka att medicinerna på sikt skulle kunna öka risken för sådant som hjärtfel, arytmi eller andra kardiovaskulära sjukdomar. Att utveckla sådana sjukdomar kan ta lång tid, säger han.
Kartlägger risker med adhd-medicinering
Eftersom adhd-medicinering inte har pågått i stor skala särskilt länge, är det först på senare år det har blivit möjligt att undersöka effekterna av långvarigt bruk.
Zheng Chang befinner sig i framkant av detta forskningsområde. Han projektleder just nu en studie som kartlägger hälsoriskerna med både kort och långvarig medicinering, från några månader upp till tio år. Det gör forskarna genom att utgå från data i de nationella registren i Sverige. Zheng Chang berättar att man i skrivande stund har färdigställt resultaten upp till ungefär två år.
– På en övergripande nivå ser vi ingen ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar under den tiden. När det gäller specifika sjukdomar kan det däremot vara så att det finns en något ökad risk för hjärtstopp eller arytmi. Men riskskillnaden är väldigt liten eftersom det är så ovanligt att sådant inträffar.
Anpassa behandling mot adhd vid hjärt- och kärlsjukdom
Zheng Chang säger att de flesta patienter och föräldrar inte behöver oroa sig över dessa resultat. Men de skulle kunna ha betydelse för specifika grupper, till exempel personer som redan har kardiovaskulära sjukdomar eller en familjehistoria av sådana. I deras fall skulle läkaren kunna erbjuda alternativ, eller anpassa behandlingen genom att till exempel justera ned dosen och följa upp med mer regelbundna kontroller av blodtryck och andra värden.
Forskarna är ännu inte klara med de långsiktiga resultaten eftersom det handlar om väldigt stora datamängder som bearbetas. I den processen är det viktigt att fastställa att det verkligen råder ett samband mellan patienternas adhd-mediciner och deras hälsotillstånd, för när man följer en patient under lång tid kan även mycket annat ha påverkat hälsan. Zheng Chang berättar att det gjordes en dansk studie nyligen där forskarna faktiskt kom fram till att adhd-mediciner ökar risken för kardiovaskulära sjukdomar på lång sikt, men att resultaten från den studien ska tolkas med försiktighet.
– Det finns vissa metodologiska fallgropar, och forskarna var även öppna med det i den studien. De kunde egentligen bara visa att hälsan hade försämrats något under perioden, inte att det var medicinerna som hade orsakat det.
Goda effekter uppväger ofta risker
Men om även Zheng Changs forskningsprojekt skulle komma fram till liknande resultat – hur kommer det i så fall att påverka dem som tar mediciner i många år?
– I sådana fall får läkaren diskutera med patienten eller barnens föräldrar kring vad som blir bäst. Förskrivningar av läkemedel är alltid en balansgång mellan för- och nackdelar. Även om det skulle visa sig att riskerna för vissa sjukdomar ökar på lång sikt, kan det i många fall uppvägas av de välgörande effekterna. Men vi ska så klart inte ignorera riskerna.
– På en övergripande nivå ser vi ingen ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar under den tiden. När det gäller specifika sjukdomar kan det däremot vara så att det finns en något ökad risk för hjärtstopp eller arytmi. Men riskskillnaden är väldigt liten eftersom det är så ovanligt att sådant inträffar.
Bäst för barn med terapi och medicin
Centralstimulerande mediciner är förstahandsvalet eftersom de är mest effektiva, men det finns också alternativ. Två exempel är de aktiva substanserna atomoxetin och guanfacin, som inte verkar centralstimulerande. Det senare har tidigare använts för att behandla högt blodtryck och är därför säkert ur kardiovaskulär synpunkt. För barn och ungdomar är även psykoterapi ett alternativ.
– Riktlinjerna för barn är att man alltid ska börja med psykoterapi och beteendeträning assisterad av föräldrarna. Det är först om det visar sig vara otillräckligt som man prövar mediciner, men för många barn har det bästa visat sig vara en kombination.
Metylfenidat vanligt i adhd-medicin
De vanligaste adhd-medicinerna innehåller det centralstimulerande ämnet metylfenidat. Ämnet verkar bland annat genom att öka hjärnans tillgång till signalsubstanserna dopamin och noradrenalin, vilket hjälper personer med adhd att lättare koncentrera sig och bromsa sina impulser. Läkemedlet är narkotikaklassat, men är inte beroendeframkallande i de terapeutiska doser som ges till patienter.
Källa: Special Nest
Om det skulle bli så att denna studie kommer fram till att hälsoriskerna ökar med långvarig medicinering hoppas Zheng Chang att nästa steg i forskningen blir att identifiera vilka riskgrupper som löper störst risk för negativa biverkningar.
– Det skulle man kanske kunna göra genom att utgå från patienternas fysiska egenskaper och biomarkörer som ger information om tillståndet i kroppen. Men ökade risker påverkar främst en väldigt liten del av befolkningen. För de flesta andra bör det vara säkert att fortsätta använda medicinerna och dra nytta av dem.
Det finns i dag inget som talar för att adhd reellt ökar i befolkningen. Tillståndet, som har stark ärftlighet, anses vara konstant över tid utifrån ett stort antal vetenskapliga studier. Det kan vara så att samhälleliga förändringar gör att fler i dag kan söka hjälp och få adhd-diagnos efter utredning, men de specifika egenskaperna som utgör adhd tycks vara konstanta över tid inom befolkningen.
Rimligen innebär det att andelen personer som får diagnos och adhd-läkemedel så småningom kommer att återspeglas av hur många som faktiskt har adhd i befolkningen. När det uppstår kommer kurvan avseende de nya användarna av läkemedel att plana ut på en viss nivå och på sikt medföra att andelen som har läkemedel (och diagnos) ligger stabilt.
I tarmarna lever biljontals mikroorganismer. Under de senaste decennierna har flertalet specifika bakterier i denna flora studerats på grund av kopplingen till sjukdomar. Det handlar om sådant som inflammatoriska tarmsjukdomar, fetma och diabetes och även psykiska störningar.
I tarmarna finns också något som kallas defensiner, se faktaruta nedan. De är försvarsmolekyler och har ansetts vara viktiga för att forma tarmfloran.
Vår tarmflora – och defensinerna
Tarmfloran skapas under födseln, varefter flera inre och yttre faktorer hjälper till att forma bakteriesamhället till dess slutliga sammansättning. Dessa faktorer inkluderar bland annat maten vi äter, genetik, medicinering, träning och försvarsmolekyler, så kallade antimikrobiella peptider.
Antimikrobiella peptider kan betraktas som kroppens egna naturligt producerade antibiotikamolekyler. Den största gruppen sådana peptider kallas defensiner.
Defensinerna produceras av alla kroppsytor, inklusive hud, lungor och mag-tarmkanal. Defensiner anses vara immunsystemets första försvarslinje mot infektioner. Men de har också ansetts vara avgörande för att forma tarmfloran.
Källa: Umeå universitet
Defensiner påverkar alltså tarmfloran – men effekten jämförd med effekten av maten har varit oklar.
Mycket liten effekt
För att undersöka detta närmare tog Umeå-forskare normala friska möss och jämförde deras tarmflora med möss vars tarmar inte kunde producera funktionella defensiner. Sedan fick båda musgrupperna antingen en hälsosam kost eller en kost i ”västerländsk stil”, med låg andel fibrer.
– När vi analyserade sammansättningen av mikrobiota inuti tarmen och vid tarmväggen i två olika regioner i tunntarmen blev vi förvånade – och lite besvikna – över att defensiner endast hade en mycket liten effekt på att forma tarmfloran, säger forskaren Björn Schröder.
Tarmdefensinerna hade dock viss effekt direkt vid tarmväggen där defensinerna produceras och utsöndras. Här verkade några få distinkta bakterier påverkas av förekomsten av defensiner, bland dem Dubosiella och Bifidobacteria.
Tycks skydda vid onyttig mat
Däremot verkade defensinerna vara viktiga för att ”parera” en fett- och sockerrik kost. Intag av sådan mat samt brist på funktionella defensiner ledde i försöken till höjda blodsockervärden.
Det här tyder på att defensiner kan hjälpa till att skydda kroppen när man äter en ohälsosam kost, enligt Fabiola Puértolas Balint, doktorand på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
– Medan effekten av defensiner för att forma den vuxna mikrobiotans sammansättning är ganska liten jämfört med kosten, har defensiner fortfarande en mycket viktig roll för att skydda oss mot mikrobiella infektioner; och vår forskning belyser deras skyddande roll mot de metabola komplikationer som kan uppstå efter intag av kaloririk ”västerländsk kost” med hög fett- och sockerhalt.
Fabiola Puértolas Balint, doktorand på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet fabiola.puertolas@umu.se
En liten förändring i kroppstemperatur kan vara direkt dödlig för människan. Småfåglar, däremot, sänker vintertid sin nattliga kroppstemperatur med flera grader. Precis som människor försöker fåglarna att spara energi vid kyla.
Utsätts fågeln för en infektion är kroppens första reaktion att höja kroppstemperaturen – samtidigt som fågeln behöver spara energi, via sänkt kroppstemperatur.
Fåglar sänker kroppstemperaturen för att spara energi.
Forskare vid Lunds universitet har undersökt hur tillgången på mat under vintern påverkar balansgången mellan att hålla en låg kroppstemperatur för att spara energi och möjligheten att höja temperaturen vid infektioner.
Mätta fåglar klarade vinternatten bättre
Forskarna såg att fåglar som matades under vintern inte behövde sänka sin nattliga kroppstemperatur lika mycket som fåglar utan tillgång till foderbord. De matade fåglarna hade samlat tillräckligt med energi för att klara en vinternatt trots en högre kroppstemperatur.
När fåglarna utsattes för en simulerad infektion fick alla fåglar i princip samma febertemperatur. Men fåglar utan tillgång till extra mat blev tvungna att använda mer energi till att bekämpa infektionen.
Inte som förväntat
Resultaten i studien blev inte riktigt som forskarna hade förväntat sig, enligt Hanna Watson, biolog vid Lunds universitet. De hade förväntat sig att fåglar med tillgång till fågelmatare skulle ha mer energi till att bekämpa en infektion – och att de därför skulle visa en starkare feberrespons.
– Men våra resultat visar det motsatta. Fåglarna som inte hade tillgång till en pålitlig födokälla reagerade starkast på en infektion. Detta för att uppnå samma febertemperatur som fåglar med extra mat, säger Hannah Watson.
Fågelmatning kan vara bra
Klimatförändringar och mänsklig aktivitet påverkar djuren allt mer. Vilda djur kommer i kontakt med nya smittämnen som de tidigare aldrig har stött på.
Fåglar som besöker fågelbord utsätts för mer infektioner på grund av smittspridning. Detta skulle kunna göra deras immunförsvar mer tolerant mot en ny infektion. Enligt forskarna är det därför viktigt att förstå de faktorer som påverkar djurs förmåga att sätta i gång en effektiv immunreaktion – exempelvis tillgång till mat under vintern.
– Många människor tycker om att mata fåglar. Vår studie visar att detta kan ha en positiv inverkan på våra småfåglars förmåga att bekämpa en infektion, säger Hannah Watson.
Planeter kring andra stjärnor kan upptäckas med flera olika metoder, som alla ger lite olika typ av information. En upptäckt med en enskild metod ger ibland begränsad information om planetens egenskaper. Men en grupp forskare, bland annat från Stockholms universitet, har nu utvecklat ett nytt sätt att kombinera två olika upptäcktsmetoder.
Det har lett till upptäckten av en ny massiv planet som fått namnet HIP 77990 b. Planeten är ungefär lika stor som Jupiter, men sexton gånger tyngre. Den kretsar kring en stjärna som är nästan dubbelt så massiv som solen.
Teleskop hjälpte forskarna
Genom att analysera data från ESA-teleskopet Gaia och jämföra med tidigare data från det pensionerade Hipparcos-teleskopet upptäckte forskarna små förskjutningar i rörelsemönstret hos stjärnan HIP 99770. Sådana förskjutningar kan orsakas av en tung planet som rör sig i en bana kring stjärnan.
Den nyupptäckta planeten är lika stor som Jupiter, som ses på bilden, men mycket tyngre.
Lyckades ta direkta bilder
Att använda stjärnors rörelsemönster för att upptäcka planeter kallas astrometri. Med hjälp av den astrometriska upptäckten av en möjlig planet kring stjärnan HIP 99770, kunde forskarna använda sig av en teknik som kallas extrem adaptiv optik.
Här använde forskarna ett instrument vid Subaru-teleskopet på Hawaii för att försöka ta direkta bilder av exoplaneten. Experimentet lyckades och upptäckten av den massiva planeten kunde därmed bekräftas.
– Upptäckten av HIP 79900 b är viktig eftersom kombinationen av astrometri och extrem adaptiv optik ger möjlighet att bestämma ett bredare spektrum av egenskaper än vad som annars är möjligt i dagsläget, som till exempel planetens massa, interna energi, och atmosfärssammansättning, säger Markus Janson, professor vid institutionen för astronomi vid Stockholms universitet.
Fakta om exoplaneter
En exoplanet, eller extrasolär planet, befinner sig utanför solsystemet i omloppsbana runt en annan stjärna. Den första upptäckten av en exoplanet gjordes 1995.
De flesta exoplaneter har upptäckts genom indirekta metoder, till exempel genom stjärnans rörelsemönster, så kallad astrometri. Med hjälp av teleskop med förbättrad upplösning, så kallad adaptiv optik, är det möjligt att direkt observera stora planeter som ligger långt från sina stjärnor. Genom att kombinera metoderna astrometri och adaptiv optik har forskarna nu upptäckt den massiva planeten HIP 79900 b.
Kan öka förståelsen av planeters egenskaper
Forskarna hoppas nu att kombinationen ska leda till att fler planeter kan upptäckas.
– Eftersom Gaia-teleskopet studerar omkring en miljard stjärnor i detalj med astrometri, hoppas vi att samma strategi som hjälpte till att upptäcka HIP 99770 b skulle kunna användas för att upptäcka ett mycket större antal planeter i framtiden. Det kan bidra till stora förbättringar i förståelsen kring planeters grundläggande egenskaper, säger Markus Janson.
Arter som finns i jord och vatten – men som aldrig observerats – kallas för mörk biodiversitet. Det har varit känt i cirka 15 år att svampriket bjuder på sådan mörk biodiversitet, men exakt hur omfattande mångfalden är har varit föremål för spekulation.
Forskare från Göteborgs universitet har tagit sig an frågan utifrån åtta miljoner dna-sekvenser från svampar från världens alla hörn. Enligt forskarna vänder studien ut och in på vår uppfattning av svampar.
Dna-analyser av jordprover visar att osynliga svamparter tycks utgöra den dominerande livsformen i svampriket.
300 000 okända svampar
Forskarna hittade närmare en halv miljon arter i sin studie. Ungefär 300 000 av dessa är så kallade ”mörka svampar”, alltså svampar som inte har artbestämts och fått namn, eftersom de inte bildar fruktkroppar och inte går att odla i laboratorium.
– Det är högst besvärande, eftersom det regelverk som styr svampars namnsättning utgår från att svampar är någonting som låter sig plockas på en skogspromenad, eller odlas på laboratoriet. Endast då får de tilldelas vetenskapliga namn. De försök som gjorts att ändra på detta har envist stävjats, eftersom många som jobbar med traditionell taxonomi uppfattat tillåtandet av dna-baserade namn som ett hot, säger biologen Henrik Nilsson vid Göteborgs universitet.
Jordprover som avslöjar okända svampar måste torkas omgående efter insamling, till exempel i ett tält under en undersökning i Norge. Bild: Sten Anslan
Påverkar modeller över ekosystemet
Forskarna hoppas att studien kan leda till en förändring. Annars förblir bilden av det biologiska livet i marken inte komplett, vilket leder till att modellerna över ekosystemet i jorden är osäkra. Slutsatserna blir rumphuggna.
– Till exempel är det ju rimligt att tänka sig att dessa mörka svampar livnär sig på någonting. På vad? Just nu är det inget som finns med i våra modeller. Så länge som de mörka svamparna sopas under mattan så kommer dessa modeller förbli ofullständiga, säger Henrik Nilsson.
Glest stamträd
Även forskningen på hur olika svampar är besläktade och hur evolutionen tagit fram nya arter blir svår att genomföra när inte alla arter tas med.
– Att inte ha med de mörka svamparna blir lite som att göra en stamtavla över alla Sveriges kungar, efter att först ha slumpvis sorterat bort mer än hälften av dem. Det skulle bli en skev och missvisande stamtavla, säger Henrik Nilsson.
Förslag på kriterier för namnsättning
Studien kommer med en rad förslag på villkor och kriterier för att namnsättningen av den mörka biodiversiteten ska uppnå samma grad av vetenskaplig status som övriga artnamn i svampriket. Forskarna har månat om att dessa förslag inte ska påverka namnsättningen inom de svampgrupper där hittills okända arter kan förväntas vara odlingsbara eller möjliga att påträffa som fruktkroppar.
Enligt Henrik Nilsson är det hög tid att forskningen börjar ta den mörka svampdiversiteten på allvar.
– Vi hoppas att vår studie bidrar till att nästa års internationella svampkongress i Holland röstar för att tillåta namngivning av även dessa svampar. Vår kunskap om det gåtfulla svampriket skulle kunna ta stora kliv framåt efter ett sådant beslut.
Henrik Nilsson, biolog på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, henrik.nilsson@bioenv.gu.se
Att inflationen är hög just nu har nog inte undgått någon. När Statistiska centralbyrån redovisar inflationssiffrorna blir medierapporteringen intensiv, och ibland är det svårt att hänga med.
Ola Olsson, professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, förklarar vad inflation är och hur den påverkar oss. Han utgår från inflationssiffror som redovisades i februari.
Vad är inflation?
– Inflation är den procentuella ökningen av den allmänna prisnivån under ett år. En indirekt effekt av inflation blir att en given summa pengar förlorar i köpkraft, säger Ola Olsson.
När inflationssiffrorna för februari 2023 redovisades fick vi reda på att inflationen stigit med 9,4 procent i februari. 9,4 procent jämfört med vad? Och vad betyder det för folks privatekonomi?
– Det betyder att den allmänna prisnivån enligt Riksbankens huvudmått KPIF har ökat med 9,4 procent under de senaste 12 månaderna. Alltså att ett typiskt pris har stigit från 100 till 109,4 mellan februari 2022 och februari 2023.
Vilket mått på inflation ska privatpersoner främst hålla koll på för att förstå hur privatekonomin påverkas?
– Konsumentprisindex, KPI. Detta mått innefattar alla priser som påverkar hushållen.
Vad är skillnaden mellan Konsumentprisindex (KPI) och Konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) och varför behövs två olika KPI-mått?
– KPIF räknar bort effekter på boendekostnaderna, vilka kan påverkas direkt när räntan går upp. Syftet med en högre styrränta är att få folk att spara mer och konsumera mindre så att efterfrågan minskar. Att då räkna in de direkta effekterna av styrräntehöjningar på boendekostnaderna i inflationen blir missvisande eftersom en sådan utveckling är nödvändig för att få ned övriga prisökningar. Riksbanken föredrar att använda KPIF som sitt huvudsakliga mått på inflationen, och när det talas om ”inflationsmålet på två procent” betyder det att KPIF ska öka med en till tre procent årligen.
En indirekt effekt av inflation är att en given summa pengar förlorar i köpkraft.
Ett ord som allt oftare förekommer i nyhetsrapporteringen är kärninflation. När inflationssiffrorna för februari redovisades rapporterades till exempel att ”Kärninflationen går upp kraftigt, från 8,7 procent till 9,3 procent”.
Vad betyder det och varför är det viktigt för privatpersoner att hålla koll på kärninflationen?
– När man talar om ”kärninflation” eller ”underliggande inflation” räknas vissa priser bort, som energipriser som till stor del sätts på världsmarknaden eller matpriser som kan gå upp och ner väldigt snabbt. Jag tycker inte det är så viktigt att folk i allmänhet har så stor koll på kärninflation. Är man särskilt intresserad av hur vissa priser utvecklas kan man ju till exempel fokusera på elpriset, som påverkar de flesta och som man kan följa dag för dag. Eller priset på diesel/bensin för dem som kör bil. Priserna på dessa varor har fallit en hel del på sistone.
Oavsett vilken inflation det är vi pratar om så känns den för de flesta svenskar just nu. När tror du att inflationskurvorna börjar plana ut?
– De har redan börjat plana ut och faller troligen under våren och resten av året när den allmänna efterfrågan minskar ytterligare.
De nuvarande inflationsnivåerna innebär alltså att allting blivit i genomsnitt tolv procent dyrare under det senaste året. Samtidigt har lönerna i genomsnitt ökat betydligt mindre, vilket innebär att många har fått en rejäl reallönesänkning. Sannolikt kommer hushållen inte att ha samma köpkraft som under 2021 på flera år. Men på sikt kan detta föra med sig något gott.
– Även om det är tufft för många ger det oss också drivkrafter att leva ”smartare”, till exempel mer energieffektivt och att vi genom vårt kritiska granskande av företagens prissättning kan bidra till att konkurrensen förbättras på till exempel mat- och lånemarknaderna. Ett sådant mera kostnadsmedvetet beteende kan stärka hushållens ekonomiska förutsättningar på längre sikt, säger Ola Olsson.
Nya inflationssiffror för mars
Takten i inflationen sjunker, visar nya siffror från Statistiska centralbyrån, SCB. Inflationen mätt i KPI, konsumentprisindex, blev i mars 10,6 procent. I februari var den 12 procent. Enligt SCB beror den sänkta prisökningstakten bland annat på att uppgången i energipriserna mattats av. Inflationstakten enligt KPIF, konsumentprisindex med fast ränta, var 8,0 procent i mars. I februari var motsvarande siffra 9,4 procent.
Forskarna har utgått från Kapstaden där en svår torka kring 2018 utvecklades till en aldrig tidigare skådad vattenkris, känd som ”dag noll”. Invånarna beordrades att vara mycket sparsamma med vattnet då farhågan var att kranvattnet helt skulle ta slut.
Svår torka i området runt Kapstaden, Sydafrika.
Forskare, bland annat vid Uppsala universitet, har utvecklat en modell som simulerar den ojämna vattenförbrukningen mellan Kapstadens olika samhällsgrupper före, under och efter torkan.
Städers eliter överkonsumerar
Modellen analyserar hur vatten används av hushållen, vilket ger en förståelse för hur olika samhällsklasser förbrukar vattnet. De fann att stadseliter överkonsumerar vatten för egna fritidsaktiviteter, till exempel för att fylla pooler, vattna trädgårdar eller tvätta egna bilar.
Fem samhällsgrupper ingår i forskarnas modellen. En är kategorin ”elit”, människor som bor i rymliga hem med stora trädgårdar och pooler. En annan är ”informella bosättningar”, bestående av människor som i allmänhet bor i kåkstäder i stadens utkanter.
Hushåll i de två rikaste kategorierna utgör mindre än 14 procent av Kapstadens befolkning, men använder lite mer än hälften av stadens totala vattenförbrukning. De två kategorier med lägst inkomster står för 62 procent av stadens befolkning, men förbrukar bara 27 procent av Kapstadens vatten.
Ojämlikheten är största boven
Forskarna fastslår att ojämlikhet mellan människor är en större orsak till städers vattenbrist än miljöfaktorer som klimatförändringar eller befolkningstillväxt.
– Vår studie visar att det enda sättet att bevara tillgängliga vattenresurser är att förändra privilegierade livsstilar, begränsa mängden vatten som används i rekreationssyfte samt fördela inkomster och vattenresurser jämnare, säger Elisa Savelli vid Uppsala universitet.
Invånare med låg inkomst, konstaterar forskarna vidare, är betydligt mer sårbara vid torka och vattenkriser än eliten, som både har råd med prisökningar och kan få tillgång till och utveckla alternativa vattenkällor.
Gäller många storstäder
Detta är inget unikt för Kapstaden. Studien belyser liknande problem i ytterligare 80 städer i världen, bland annat London, Miami, Barcelona, Beijing, Tokyo, Melbourne, Istanbul, Kairo, Moskva, Bangalore, Chennai, Jakarta, Sydney, Maputo, Harare, São Paulo, Mexico City och Rom.
– Även om vår studie bygger på Kapstadens socioekonomiska och hydrologiska förhållanden kan modellens beräkningar för vattendynamik i städer enkelt anpassas till andra städer som kännetecknas av socioekonomisk ojämlikhet och där hushåll har tillgång till både offentliga och privata vattenkällor, säger Elisa Savelli.
Nuvarande lösningar funkar dåligt
Forskarna beskriver hur pågående insatser för att hantera vattenförsörjningen i städer med knapp vattentillgång för det mesta är inriktade på tekniska lösningar, till exempel att utveckla en mer effektiv vatteninfrastruktur. Den typen av reaktiva strategier, som fokuserar på att upprätthålla och öka vattenförsörjningen, är otillräckliga och kontraproduktiva, menar forskarna. De behandlar symptomen och inte de bakomliggande orsakerna till kriserna.
Istället föreslår forskarna att en mer proaktiv strategi, som tar itu med ojämlikhet och minskar den ohållbara vattenförbrukningen bland eliterna. Det skulle kunna hantera framtida vattenkriser mer effektivt, enligt forskarna.
– Det finns ingenting som är naturligt med att eliter i städer överkonsumerar och överexploaterar vattentillgångar, eller med vattenmarginaliseringen av andra samhällsgrupper, säger Elisa Savelli.
Elisa Savelli, doktor vid Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet elisa.savelli@geo.uu.se
Elever som går i skolor i utsatta områden har ibland mindre välutbildade och erfarna lärare jämfört med elever i mer välbärgade områden. Den ojämlika fördelningen av kvalificerade lärare ses ofta som den främsta orsaken till skillnader i elevers studieresultat.
En avhandling vid Göteborgs universitet visar att det är en anledning, men inte den viktigaste.
– Det räcker inte att attrahera de mest kvalificerade lärarna. Politikerna måste också ta itu med social segregation, säger forskaren Leah Glassow vid Göteborgs universitet.
Växande problem i vissa länder
I en avhandling har Leah Glassow undersökt om elever med socioekonomiskt utsatt bakgrund i 46 olika länder, däribland Sverige, har mindre kvalificerade matematiklärare jämfört med elever i mer välbärgade områden. Studien har tittat på utvecklingen under de senaste 20 åren.
Resultaten visar att fördelningen av kvalificerade lärare i matematik är ett växande problem i framför allt Chile, Singapore och Nya Zeeland, men Leah Glassow blev ändå förvånad över hur liten uppdelningen av kompetenta lärare är på ett övergripande plan i världen.
Ojämn fördelning av kvalificerade lärare nämns ofta som en förklaring till skillnader i elevers prestationer, men social segregation spelar också stor roll.
Social segregation påverkar resultat
Studien visar även att den socioekonomiska skolsegregationen ökar internationellt. Den ojämna fördelningen av kvalificerade lärare ökar däremot inte lika mycket.
Leah Glassow konstaterar att det framför allt är den sociala segregationen som påverkar att skillnaden i prestationer ökar mellan rika och fattiga studenter.
– Om vi vill minska skolsegregationen och skapa en bra skola också för socialt missgynnade elever är det viktigt att veta hur stor roll, fördelningen av kvalificerade lärare spelar. Om det inte är huvudorsaken till hur väl eleverna presterar måste vi fokusera på andra faktorer, säger Leah Glassow.
Konkurrens mellan skolor ökar ojämlikheten
Leah Glassows forskning visar också att en ökad konkurrens mellan skolor och fler möjligheter att välja skola, leder till en mer ojämlik fördelning av kvalificerade lärare.
– Skolan ses ibland som ett sätt att göra samhället mer jämlikt men det är mer troligt att den reproducerar ojämlikheter. Samtidigt är det tydligt att lärare i många länder fortfarande väljer att undervisa i mer utsatta områden, så bilden är inte alltigenom negativ.
I en del länder har man testat att ändra skolornas upptagningsområden för att blanda elever från olika socioekonomiska områden.
– Kanske måste denna typ av radikal förändring göras. Annars kommer skolan att fortsätta spegla den segregation som finns i samhället, säger Leah Glassow.
