Med absolut åtalsplikt menas att åklagare måste väcka åtal, om det går att bevisa att ett brott har begåtts och vem som är skyldig. Enligt den mer än sextio år gamla rättegångsbalken är en muntlig rättegång i domstol det ideala sättet att pröva ett misstänkt brott, men för att effektivisera hanteringen används ofta förenklade tillvägagångssätt, till exempel genom skriftligt förfarande i domstol eller att åklagare helt enkelt utfärdar straff utan att gå via domstol. Lena Landström menar att dagens åklagare har nya möjligheter att påverka vilka brottsmisstankar som ska åtalas och prövas, och i sin avhandling lyfter hon frågan om den absoluta åtalsplikten kanske helt enkelt bör slopas.
I avhandlingen har Lena Landström studerat rättsutvecklingen om hur och när åklagare kan avstå från åtal, till exempel då det inte finns ett allmänt intresse, och vilka alternativ som finns till att väcka åtal. Hon menar att åklagare i allt större utsträckning får sortera ut vilka brottsmisstankar som inte alls ska hanteras inom straffprocessen, och vilka som ska prövas på ett annat sätt än genom en muntlig rättegång, till exempel genom förenklade förfaranden. Ståndpunkten är dock fortfarande att så många brottsmisstankar som möjligt ska prövas.
Brottsutredningen kan bli allt viktigare
Lena Landström menar att utvecklingen på sikt kan leda till att domstolarna får mindre kontroll över straffprocessen, eftersom utredningen vid förenklade förfaranden ofta består av ett skriftligt polisförhör i jämförelse med att utredningen presenteras och vittnen förhörs på plats i domstolen. Enligt Lena Landström förskjuts tyngdpunkten från domstolsförfarandet till brottsutredningen, och att polisens arbete med utredningen får större betydelse och inte blir utsatt för samma granskning.
Lena Landström konstaterar också att det finns ett behov av att prioritera vilka ärenden som ska utredas och åtalas. Med nuvarande regler är det egentligen inte tillåtet att öppet göra prioriteringar, istället sker de indirekt genom åklagarnas beslut. Hon ställer frågan om dagens konstruktion av reglerna är den lämpligaste modellen för att i praktiken genomföra nödvändiga prioriteringar. Både vilka prioriteringar som bör göras, av vem de bör göras och hur de görs, bör diskuteras och granskas offentligt. Så som reglerna är konstruerade idag, sker ingen sådan granskning och diskussion, menar Lena Landström.
Lena Landström växte upp i Örebro, studerade juridik i Stockholm och har varit yrkesverksam som jurist i Umeå sedan år 1990.
Fakta om disputationen
Fredagen den 13 maj försvarar Lena Landström, juridiska institutionen vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Åklagaren som grindvakt – en rättsvetenskaplig studie av åklagarens befogenheter vid utredning och åtal av brott. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal B, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Anne Robberstad, det juridiske fakultet, Universitetet i Oslo.
För mer information, kontakta:
Lena Landström,
juridiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 090-786 77 10
Mobil: 070-253 86 16
E-post: lena.landstrom@jus.umu.se
Avhandlingen visar att PSA-testning är vanlig bland medelålders svenskar. Mer än hälften av alla män i åldern 55 till 69 år tog ett sådant prov mellan 1997 och 2007, även om omfattningen skilde mycket mellan länen i Sverige. En utvärdering av provets förmåga att upptäcka framtida prostatacancer visade att det är relativt effektivt, men inte tillräckligt känsligt för att kunna användas för screening (massundersökning) för att hitta cancer i tidigt skede. Forskarna fann vidare att ett test för genförändringar i tillägg till PSA inte förbättrade känsligheten tillräckligt mycket för att kombinationen ska kunna användas för screening.
Regelbunden PSA-provtagning ökar antalet påträffade fall av prostatacancer, men många av dessa är lågriskvarianter med liten risk för död i sjukdomen. För att minska onödig behandling har det blivit vanligare med regelbundna kontroller och operation först vid tecken till ökad sjukdomsaktivitet. I en delstudie i avhandlingen utvärderades säkerheten hos en sådan behandlingsstrategi. Efter åtta års uppföljning fanns ingen skillnad i dödligheten när man jämförde män som opererats direkt och de som opererats efter en tids kontroller.
Avhandlingen understryker vikten av att förbättra användningen av PSA-provet och behovet av ytterligare cancermarkörer. I avhandlingen användes blodprover från Västerbottens interventionsprojekt samt data från Nationella Prostatacancerregistret (NPCR) och Cancerregistret.
Benny Holmström, som är född och uppvuxen på Åland, bor i Gävle och har tidigare tjänstgjort som urolog på Gävle sjukhus, Han är doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, enheten för urologi och andrologi, där han kan nås på mobil: 070-211 36 16,
e-post: benny.holmstrom@urologi.umu.se
Fredag 13 maj försvarar Benny Holmström, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Early diagnosis and treatment of prostate cancer – Observational studies in the National Prostate Cancer Register of Sweden and the Västerbotten Intervention Project (Svensk titel: Tidigdiagnostik och behandling av prostatacancer – Observationsstudier i Nationella Prostatacancerregistret och Västerbottens interventionsprojekt).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal E04, NUS.
Fakultetsopponent är docent Gunnar Aus, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen här
Forskningsresultaten publiceras i dagarna den vetenskapliga tidskriften Cell Stem Cell.
– Det finns inte särskilt mycket information kring de mekanismer som ligger bakom åldrandet av stamceller. Men om vi kan förstår det skapar vi ökade möjligheter för att behandla vårt blodsystem när det inte fungerar, berättar David Bryder.
– Den rådande hypotesen säger att mutationer i mitokondrie-DNA´t i stamcellerna har en betydande roll och orsakar deras åldrande. Men våra forskningsresultat visar att det förvisso är nödvändig med en intakt mitokondriefunktion för att stamceller ska kunna producera alla typer av blodceller, men motbevisar samtidigt att mutationerna orsakar åldrande i stamcellerna, säger David Bryder.
Mitokondrierna är cellernas energifabriker och har många viktiga egenskaper. Tyvärr kan de också bilda s k fria radikaler som orsakar skador på olika delar i cellerna och även själva mitokondrien, bland annat mutationer i mitokondriernas eget DNA.
Med hjälp av en modell har forskarna låtit mitokondriernas DNA mutera i en snabb takt. Den snabba muteringen leder till en nedsatt funktion i mitokondrierna. I modellen såg forskarna att precis som vid åldrande ledde den förändrade mitokondriefunktionen till minskad produktion av specifika blodceller t ex röda blodkroppar och lymfocyter. Men stamceller med höga nivåer av mitokondriemutationer bibehöll samtidigt sin förmåga att bilda nya stamceller och andra typer av vita blodkroppar.
Allteftersom den genomsnittliga medellivslängden ökar, sker också en ökning i åldersrelaterade sjukdomar, bl a sämre immunförsvar och ökad infektionsbenägenhet, liksom en dramatiskt ökad förekomst av blodcancer. Då alla blodceller har sitt ursprung från stamceller i benmärgen så har man inom vetenskapen föreslagit att blodcellernas åldrande kan ligga bakom en oförmåga att bilda vissa typer av blodceller, eller att åldrandet genererar celler som inte fungerar korrekt.
– Resultaten är en viktig vägledning till hur stamcellerna kan upprätthålla sin funktion under en livstid. Och det kan öppna nya vägar för fortsatta studier där forskarna direkt kan undersöka relationen mellan förändrad mitokondriefunktion och sjukdomstillstånd såsom anemi och blodcancer, säger David Bryder
Kontakt: David Bryder, tel: 046-2223951, mobil: 070-6425951, e-post. david.bryder@med.lu.se
Artikeln: ”Accumulating Mitochondrial DNA Mutations Drive Premature Hematopoietic Aging Phenotypes Molecularly Distinct From Physiologic Stem Cell Aging”
Författare: Gudmundur L Norddahl, Cornelis J Pronk, Martin Wahlestedt, Gerd Sten, Jens M Nygren, Amol Ugale, Mikael Sigvardsson och David Bryder.
Finansiärer: Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Barncancerfonden, Crafoordska Stiftelsen.
Kontaktinformation
Katrin Ståhl, katrin.stahl@med.lu.se
Under de senaste åren har vår förståelse för människans arvsmassa ökat, och kartläggning av genetisk variation har lett till identifiering av en mängd sjukdomsorsakande gener. Denna utveckling har varit möjlig framför allt på grund av nya metoder att läsa av DNA snabbare och billigare.
Resultaten av ett internationellt samarbetsprojekt lett av Lars Feuk vid Rudbecklaboratoriet, Uppsala Universitet, visar nu på nya och bättre strategier för att upptäcka en viss form av genetisk variation, så kallad kopietalsvariation (CNV – efter engelskans copy number variation). Denna form av genetisk variation har visat sig vara en vanlig orsak till medfödda genetiska syndrom och utvecklingsförsening, och har även visats spela roll för utveckling av till exempel autism och schizofreni.
Tillsammans med forskarkollegor i Kanada, USA och Storbritannien visar Lars Feuk att de metoder som idag används för att hitta kopietalsvariation bara identifierar en bråkdel av den variation som finns i arvsmassan. I studien testades samtliga så kallade mikroarrayer, en form av DNA-chip som används inom forskning och diagnostik för identifiering av kopietalsvariation. Resultaten visar att reproducerbarheten är förvånansvärt låg (under 70 procent) för de flesta mikroarrayer, och att användning av olika algoritmer för analys av samma data ofta ger mindre än 50 procents överlapp i vilka kopietalsvariationer som hittas.
– Våra data visar på stor oenhetlighet mellan olika arrayer och analysverktyg, och tyder på att det kommer bli utmanande att använda just kopietalsvariation i den typ av genetiska studier (så kallade associationsstudier) som idag är populära inom genomforskningen. Vår studie visar dock på strategier för att få mer tillförlitliga och reproducerbara resultat som kommer leda till högre kvalitet på framtida studier, säger Lars Feuk.
Resultaten visar att en kombination av olika typer av arrayer och användning av flera olika analysverktyg för att identifiera kopietalsvariation i arraydata leder till mycket bättre reproducerbarhet. Lars Feuk tror att resultaten i förlängningen kommer att leda till bättre identifiering av nya sjukdomsorsakande kopietalsvariationer.
– Idag hittar vi en sjukdomsorsakande kopietalsvariation i drygt 15 procent av de patienter som skickas till kliniken för array-analys. Tillsammans med avdelningen för klinisk genetik i Uppsala jobbar vi aktivt för att förbättra analyserna och för att kunna identifiera sjukdomsrelaterade förändringar i arvsmassan hos en större andel av de patienter som genomgår genetisk undersökning.
Läs artikeln i Nature Biotechnology. “Comprehensive assessment of array-based platforms and calling algorithms for detection of copy number variants”, DOI number: 10.1038/nbt.1852
Lars Feuks forskning finansieras av Göran Gustafssons Stiftelse, Stiftelsen för Strategisk Forskning och Vetenskapsrådet.
För mer information kontakta Lars Feuk, tel: 018-471 4827, e-post: lars.feuk@igp.uu.se
Men hon slår också fast att genusvetenskapen har fått en slagsida mot forskning som har med könet att göra. Denna fokusering på kön har gjorts på bekostnad av andra maktförhållanden; andra maktstrukturer har marginaliserats och kanske till och med blivit mer osynliga.
– Ämnet kan alltså i vissa fall ha bidragit till att befästa dominanta föreställningar om kön och genus istället för tvärtom, menar hon.
Det var under 1960- och 70-talen som feministiska forskare började organisera studiegrupper om kvinnors situation och makt. Ungefär samtidigt kom regeringen fram till att om man vill komma längre med jämställdheten behövs forskning. Pengar till jämställdhetsforskning öronmärktes och sedan dess har ämnet ofta varit i skottgluggen:
– Det är det politiska stödet till ämnet som får vissa att se rött, säger Mia Liinason som personligen inte tycker att det är konstigare att man viker särskilda pengar till genusforskning än att man gör det till specifik medicinsk forskning.
Mia Liinason är själv genusvetare, den första som disputerat inom ämnet i Lund. Hon valde den svåra uppgiften analysera sin egen disciplin:
– Det har inte varit helt enkelt. Många varnade mig och tyckte att jag hade gett mig på ett svårt projekt, säger hon.
Det svåra har varit att det på vissa håll finns en slags kåranda, berättar hon. Feminister har alltid betonat vikten av att hålla ihop mot förtryck och orättvisor. Därför har kritik mot det egna ämnet viftats bort. För att åstadkomma förändring, har många menat enligt Mia Liinason, måste man fokusera på gemensamma erfarenheter och målsättningar istället för interna olikheter och konflikter. Det har funnits en rädsla för att självkritik ska försvaga den feministiska rörelsen. Samtidigt, tillägger Mia Liinason, är inte heller feminismen en enhetlig rörelse och andra feminister har därför argumenterat för nödvändigheten av att vända en maktkritisk blick också mot feminismens egen praktik.
-Det är just de dominanta dragen inom genusvetenskapen och feminismen som jag har velat studera i min avhandling, säger Mia Liinason.
Kontaktinformation
Mia Liinason har disputerat med avhandlingen Feminism & the Academy. Exploring the Politics of Institutionalization in Gender Studies in Sweden. Hon nås på telefonnummer 0738-20 09 51 eller mia.liinason@genus.lu.se
Alla levande organismer är beroende av vatten, men detta är speciellt uppenbart när det gäller växter. Begränsad tillgång till vatten är en avgörande faktor för möjligheterna för människor att kunna överleva på stora delar av jorden. Utveckling av växter (grödor) med ökad tolerans mot torka är av stor betydelse för att möjliggöra för fler människor att leva ett drägligt liv.
I ett renodlat grundforskningsprojekt där målet är att förstå hur celler reglerar hur proteiner produceras har forskare i Umeå nu kommit ett stort steg på vägen mot att kunna utveckla växter som har ökad motståndskraft mot torka, infektioner och höga saltkoncentrationer. Genom att inaktivera en gen som kodar för ett protein som ingår i det så kallade mediatorkomplexet i växten backtrav har forskarna visat att dessa växter uppvisar en kraftigt ökad förmåga att överleva torka. Samtidigt har de ökad motståndskraft mot höga saltkoncentrationer och försenad blomning, vilket indirekt leder till ökad bladproduktion.
Forskningsprojektet är ett samarbete mellan forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet och institutionerna för skoglig genetik och växtfysiologi samt mikrobiologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
För mer information, kontakta gärna Stefan Björklund på
070-216 28 90
090-786 67 88
stefan.bjorklund@medchem.umu.se
Stefan Björklund är professor i medicinsk kemi vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet. En bild på honom finns att ladda ned här [Ref 1].
Mer information om forskningsprojektet finns i Umeå universitets forskningsdatabas
Originalartikel:
The Arabidopsis thaliana Med25 mediator subunit integrates environmental cues to control plant development. Nils Elfving, Céline Davoine, Reyes Benlloch, Jeanette Blomberg, Kristoffer Brännström, Dörte Müller, Anders Nilsson, Mikael Ulfstedt, Hans Ronne, Gunnar Wingsle, Ove Nilsson och Stefan Björklund. Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) 2011; published ahead of print May 2, 2011.
De senaste 50 åren har skogsbruket blivit alltmer mekaniserat. Moderna maskiner är så effektiva att föraren riskerar att bli en flaskhals om produktiviteten ökar ännu mer. Ett sätt att lösa detta är att utveckla förarlösa skogsmaskiner. I sin avhandling har Ola Ringdahl utvecklat tekniker och datorprogram för att möjliggöra förarlös navigering av skogsmaskiner som transporterar stockar till närmaste transportväg. Han har använt en skogsmaskin från Komatsu Forest i Umeå för att utveckla och testa de nya lösningarna. Skogsmaskinen kan med centimeternoggrannhet följa en rutt som den lärt sig genom att en förare först kört den. Om något hinder dyker upp framför skogsmaskinen undviker den det automatiskt.
Ruttplanering
För att slippa momentet där föraren först kör den önskade rutten, har Ola Ringdahl utvecklat ett program som kan planera nya rutter utifrån kartor. Han har använt en simulator för att snabbt kunna testa olika möjliga vägar. Skogsmaskinen ska hålla sig rimligt nära en önskad rutt samtidigt som den inte får kollidera med några hinder. Samma program kan användas medan skogsmaskinen kör. Kartan uppdateras då kontinuerligt med data från sensorer som kan upptäcka hinder runt maskinen. Simulatorn testar hela tiden om det är möjligt att följa den tänkta rutten utan att kollidera med någonting som inte fanns med på kartan från början.
Obemannade skogsmaskiner möjliga
Avhandlingen visar att det är möjligt för en obemannad skogsmaskin att navigera på egen hand genom skogen och undvika hinder. En ekonomisk analys visar också att förarlösa skogsmaskiner som transporterar timmer ut ur skogen till närmaste bilväg har stor potential. Det återstår dock väldigt mycket forskning och utvecklingsarbete innan obemannade skogsmaskiner blir en produkt med prestanda och säkerhet som accepteras av användarna.
– Det kommer troligen ta minst 10-20 år innan obemannade skogsmaskiner blir en verklighet i våra skogar, säger Ola Ringdahl. Det beror förstås mycket på hur stora resurser som läggs på forskning och utveckling inom området, tillägger han.
Om disputationen
Torsdagen den 26 maj försvarar Ola Ringdahl, institutionen för datavetenskap, sin avhandling med titeln Automation in Forestry – Development of Unmanned Forwarders, svensk titel Automation i skogsbruk – utveckling av autonoma skotare. Disputationen äger rum 26 maj klockan 13.15 i MA121, MIT-huset.
Fakultetsopponent är professor Arto Visala, Alto Universitet, Finland.
Läs hela eller delar av avhandlingen här
För ytterligare information, kontakta gärna:
Ola Ringdahl
Telefon: 090-786 57 22
E-post: ringdahl@cs.umu.se
Förutom de klassiska tillstånden fast, flytande och gas betraktar man ibland plasma som det fjärde aggregationstillståndet. Ett plasma uppstår vid så kraftig upphettning av en neutral gas att elektronerna frigör sig från atomkärnorna. Detta leder till att ett plasma leder ström och reagerar på elektriska och magnetiska fält. Mer än 99% av den synliga materian i universum beräknas vara i ett plasmatillstånd.
Mycket av vår kommunikation i vardagen bygger på olika former av vågor. Det mest grundläggande exemplet är kanske de ljudvågor vi utbyter genom luften när vi pratar med varandra. Även i ett plasma finns vågor och eftersom ett plasma är elektriskt ledande hittar man där, förutom de vågor som finns i luft och vatten, även helt annorlunda typer.
Avhandlingen beskriver hur solitära plasmavågor bildas, beter sig och vilka effekter de för med sig. ”Man kan se den här typen av vågor som elektriskt laddade pucklar som antingen trycker ihop eller drar isär plasmat”, säger Jonas Ekeberg. Dessa strukturer rör sig bara med vissa bestämda hastigheter och vinklar mot magnetfältet. Genom sin elektriska laddning kan de accelerera andra elektriskt laddade partiklar, som exempelvis elektroner i samband med norrsken.
Solitära plasmavågor har observerats med satelliter och avhandlingen beskriver hur de även skapar en nyupptäckt typ av förstärkning i de spektra man mäter med inkoherent spridningsradar.
”Den här typen av förstärkta spektra verkar vara vanligare i samband med förhöjd norrskensaktivitet och man observerar de då i ett smalt höjdintervall i jonosfären där koncentrationen av elektroner är som störst”, säger Jonas Ekeberg.
Jonas Ekeberg är född i Vagnhärad och uppvuxen i Björnlunda i nuvarande Gnesta kommun i Södermanland. Han har en civilingenjörsexamen i teknisk fysik från Uppsala universitet och har sedan 2004 varit doktorand på IRF i Kiruna, tillhörande Umeå universitet.
* Disputation:
Den 13 maj 2011 kl. 10 försvarar Jonas Ekeberg sin avhandling med titeln ”Solitary Waves and Enhanced Incoherent Scatter Ion Lines” (”Solitära vågor och förstärkta jonlinjespektra”) i aulan på Institutet
för rymdfysik i Kiruna.
Fakultetsopponent är Prof. Jan Trulsen, Institutet for teoretisk astrofysik, Universitetet i Oslo.
———
Institutet för rymdfysik, IRF, är ett statligt forskningsinstitut under Utbildningsdepartementet. IRF bedriver grundforskning och forskarutbildning i rymdfysik, atmosfärfysik och rymdteknik. Mätningar görs i atmosfären, jonosfären, magnetosfären och runt andra planeter med hjälp av ballonger, markbaserad utrustning (bl a radar) och satelliter. För närvarande har IRF instrument ombord på satelliter i bana runt fyra planeter:
jorden, Venus, Mars och Saturnus.
Kontaktinformation
* Mer information:
Jonas Ekeberg, IRF, tel. 0980-79123, jonas.ekeberg@irf.se
PSA-markören som idag används för diagnostik av prostatacancer har kritiserats för att ge falskt positiva svar och därmed leda till onödiga operationer. Därför är intresset stort för att hitta nya och bättre diagnostikmetoder.
– I det begränsade patientmaterial vi undersökt i denna studie tycks denna markör på ett tydligare sätt korrelera med sjukdomens allvarlighet än vad PSA gör, säger Masood Kamali-Moghaddam, forskare i professor Ulf Landegrens forskargrupp vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.
Gruppen har tidigare utvecklat en unikt snabb och exakt metod, kallad proximitetsligering, för effektiv bestämning av proteiner och metoden har nu förfinats vidare för detta ändamål.
En av medförfattarna till den aktuella studien, Gunnar Ronquist, visade redan för 30 år sedan att prostataceller pumpade ut stora mängder av en liten membranklädd partikel i sädesvätskan och han kallade dessa prostasomer. Det är dessa partiklar som nu stått i centrum för forskarnas intresse. Hypotesen är att de vid cancer istället för att hamna i sädesvätskan pumpas ut i omkringliggande cancervävnad vid invasiv cancer (tumörvävnad tränger in i normal vävnad) eftersom de utsöndrande cellerna inte längre mynnar i prostatans vanliga utförsgångar. Därmed skulle prostasomer kunna tänkas uppträda i blod vid tumörsjukdomar.
Det har tidigare inte varit möjligt att påvisa prostasomer i blod, men forskarna satte upp en mycket speciell test som kräver att flera olika antikroppar samtidigt känner igen olika proteiner på ytan av prostasomer, och med hjälp av denna kunde de påvisa förhöjda nivåer av prostasomer i blod från patienter med prostatacancer.
– Vi har en förhoppning att denna typ av markörer kan visa sig värdefulla inte bara vid prostatacancer utan också vid andra liknande tumörer, som sammantaget utgör den klart dominerande gruppen av elakartad cancer, säger Masood Kamali- Moghaddam.
Referens: Multiple recognition assay reveals prostasomes as promising plasma biomarkers for prostate cancer. PNAS Early Edition May 9-13, 2011. doi/10.1073/pnas.1019330108
För mer information, kontakta Masood Kamali- Moghaddam, tel: 018-471 44 54, 070-745 43 66, masood.kamali@igp.uu.se
Flickan har sedan första levnadsåret levt med en propp i det kärl som för blod från tarmpaketet till levern. Detta innebär att man löper risk för att få livshotande blödningar. Tillståndet kan botas om man lyckas leda blodet rätt, det vill säga tillbaka in i levern. Operationen kan i bästa fall utföras med kärl från andra delar av kroppen på patienten, men kan leda till levertransplantation om operationen inte lyckas för att man inte har tillräckligt med blodkärl. Levertransplantation innebär livslång behandling med immundämpande läkemedel.
I det aktuella fallet användes blodkärl från en avliden donator. Kärlet behandlades sedan kemiskt för att få bort alla celler och arvsmassa. Kvar blev bara stödjevävnad. Därefter togs stamceller från flickans benmärg fram och dessa tillsattes till stödjevävnaden. Under knappt fyra veckor växte ett nytt kärl fram. Detta användes vid operationen för att skapa den nya förbindelse mellan levern och tarmen som var nödvändig för att bota flickan.
– Operationen som utfördes för drygt tre månader sedan har gått bra utan några väsentliga komplikationer och är alltså vad vi känner till den första av sitt slag i världen med denna teknik. Flickan mår idag bra och vi bedömer prognosen som mycket god. Eftersom kärlet tillverkats av flickans egna stamceller behöver hon inga mediciner för att undvika avstötning, säger kirurgen Michael Olausson vid Transplantationscentrum och professor vid Sahlgrenska akademin.
Ingreppet visar att det faktiskt är möjligt att med stamceller tillverka nya blodkärl med ett tidigare blodkärl som mall. Detta kan leda till, att tillståndet som flickan hade drabbats av, nu kan botas lättare och med mindre risk för patienten. Resultatet av denna operation kan även innebära tillämpningar inte bara på flickans tillstånd, utan också på en rad andra forskningsområden.
– Nästa steg är att intensifiera forskningen kring återskapande av andra organ och utveckla metoden på artärer, för att bland annat hjälpa patienter i behov av dialys och kranskärlsoperationer, men även hela organ, säger Michael Olausson och tillägger:
– Besparingen för sjukvården kan också bli mycket stor, framför allt den dag, då till exempel njurar kan produceras på detta sätt, eftersom hela läkemedelsanvändningen kommer minska drastiskt. För patienten innebär det också att biverkningar av de läkemedel som idag måste ges undviks helt.
Lena Mattsson
Informatör, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
Telefon: 031-786 3869, 076-024 82 70
e-post: lena.mattsson@sahlgrenska.gu.se
Sahlgrenska akademin är den hälsovetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset är ett av norra Europas största sjukhus. Närmare 300 forskningsprojekt sker i samverkan mellan akademin och universitetssjukhuset. Exempel på starka forskningsområden är fetma med kardiovaskulär forskning och diabetes, biomaterial, farmakologi, neurovetenskap, pediatrik, epidemiologi, reumatologi och mikrobiologi.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Michael Olausson, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och verksamhetschef, Transplantationscentrum Sahlgrenska Universitetssjukhuset, mobil 070-543 43 60, telefon 031-342 70 25 , e-post michael.olausson@surgery.gu.se
Biologen Anna Persson har i en färsk doktorsavhandling från Lunds universitet studerat läget för olika humlor i Skåne. Resultaten visar att humlor i så kallat förenklade, rationaliserade, landskap på slätten klarar sig bra i maj och juni, så länge raps och träd blommar. Men redan i mitten av juli har antalet humlor minskat kraftigt.
– Sannolikt sker denna minskning innan flertalet arter hunnit föröka sig, och alltså är återväxten av humlor i slättbygden starkt hotad, säger Anna Persson.
Under 1900-talet har många grupper av organismer knutna till jordbrukslandskapet minskat kraftigt i utbredning och antal. Det anses allmänt att långtgående intensifiering och strukturrationalisering av jordbruket ligger bakom. Bland insekter är minskningen av vilda bin, varibland humlor ingår, särskilt oroande eftersom dessa är viktiga pollinerare av både grödor och vilda växter i de flesta av världens ekosystem.
Anna Persson påpekar dock att det finns skillnader mellan olika arter av humlor. Arter som är aktiva tidigt på säsongen, bildar stora kolonier, bygger sina bon under mark, eller som är aktiva under en kort period, kan föröka sig lika väl i förenklade som i komplexa landskap. Motsatsen, alltså arter som blir aktiva först på försommaren, bildar små kolonier, bygger bon ovan mark, eller har en lång aktivitetsperiod, klarar sig betydligt sämre i förenklade jämfört med komplexa landskap. Forskningsresultaten antyder att dessa humlor lider brist på föda i förenklade landskap.
För att gynna humlor och andra vilda bin är det enligt Anna Persson brådskande att satsa på åtgärder som ökar tillgången av blommande växter i landskapet, särskilt i slättbygd. Blommor måste finnas tillgängliga från vår till sensommar, och blomrika miljöer måste ligga tillräckligt tätt. Anna Persson menar att det generellt sett vore önskvärt med ett mer komplext landskap för att gynna biologisk mångfald och därigenom de ekosystemtjänster som vilda organismer erbjuder samhället. Detta skulle kunna öka den ekologiska hållbarheten inom jordbruket. Man bör även uppmärksamma de positiva effekter som blomrika privata trädgårdar kan ha på biologisk mångfald, både i urbana miljöer och på landsbygden, anser hon.
Avhandlingen läggs fram vid Lunds universitet fredagen den 13 maj.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anna Persson, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Tel: 046-222 38 20 eller 0730-69 28 80
E-post: Anna.Persson@zooekol.lu.se
Fetma medför en ökad risk för sjuklighet, bland annat typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom. En ökad andel bukfett (bålfetma) anses särskilt ogynnsamt i detta avseende. Ett kraftigt överskott på stresshormonet kortisol kan bidra till bålfetma och dess komplikationer. Man har därför misstänkt att ett viss kortisolöverskott kan föreligga också vid ”vanlig fetma”. De cirkulerande kortisolnivåerna är dock normala vid fetma. Tidigare forskning från bland annat Umeå har föreslagit att lösningen på denna gåta kan vara vävnadsspecifika förändringar i omsättningen av kortisol.
I perifera vävnader som fett och lever ökar enzymet 11ß-hydroxysteroid dehydrogenas 1 (11ßHSD1) den lokala kortisolkoncentrationen genom att omvandla inaktivt kortison till aktivt kortisol. Hos människor har en uppreglering av 11ßHSD1 i fettväv kopplats samman med fetma, vilket har lett till utveckling av en helt ny typ av läkemedel för att motverka vävnadsöverskottet av kortisol.
I avhandlingen studeras förändringar i kortisolomsättningen, närmare bestämt genuttryck och aktivitet hos 11ßHSD1 i olika vävnader, i samband med uttalad fetma och i samband med viktnedgång. Dessutom undersöks i experimentella studier hur fettrik kost påverkar 11ßHSD1 i fettvävnad och lever. Viktförändringar och ändrad kortisolomsättning i fettvävnad och lever är intimt kopplat. Detta länkar i sin tur till förändringar i fettvävens omsättning av fett och kolhydrater. Troligen är därmed ökad vävnadsspecifik bildning av kortisol en konsekvens av, snarare än en orsak till, fetma. En fettrik kost påverkar kraftfullt uttrycket av 11ßHSD1 i fettväv och lever utan att påverka kroppsvikten.
Fynden öppnar nya vägar att påverka fetma och dess följdsjukdomar, via ändrad omsättning av stresshormonet kortisol i olika organ/vävnader.
Kotryna Simonyté är forskningsassistent och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin. Hon är engelskspråkig och kan nås på
mobil 073-811 94 09
e-post kotryna.simonyte@medicin.umu.se
Fredagen den 13 maj försvarar Kotryna Simonyté, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Alterations in peripheral glucocorticoid metabolism: effects of weight changes (Svensk titel: Effekter av viktförändring på glukokortikoidmetabolism).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är professor Bo Angelin, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
Sverige har idag 10 reaktorer i drift som finns i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Det använda kärnbränslet tas om hand av Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) som ansvarar för hantering och slutförvaring. Kärnbränslet lagras sedan 1985 i SKB:s mellanlager Clab, utanför Oskarshamn. Där lagras de drygt 5000 ton kärnbränsle som hittills använts i svenska kärnkraftverk. Årligen tillkommer cirka 200 ton som kyls under flera år tills restvärmen är tillräckligt låg för vidare omhändertagande.
Separation och transmutation är metoder som kan bidra till att minska avfallsmängden och lagringstiden, samtidigt som en betydligt större andel av bränslet kan utnyttjas än i dagens reaktorer. En del i detta framtidsscenario är så kallade acceleratordrivna system (ADS), där en intensiv protonstråle skjuts mot ett strålmål av t ex bly och vismut och producerar de neutroner som ska klyva bränslet. Denna teknik kan användas för att utveckla en ny reaktortyp för så kallad transmutation, där klyvbart material från det använda bränslet, t ex plutonium, nyttjas för energiproduktion.
– Med en framtida reaktorpark bestående av lättvattenreaktorer, snabba reaktorer och ADS kan en sluten bränslecykel med mer hållbar energiproduktion för lång framtid bli verklighet, säger Riccardo Bevilacqua.
Han har gjort sitt avhandlingsarbete inom ramen för NEXT-projektet (Neutron data Experiments for Transmutation) som startade vid Uppsala universitet 2006 och ska bidra till att förbättra kunskapen om kärndata som är relevanta för transmutation. Riccardo Bevilacqua har tagit fram de första experimentella resultaten av lättjonsproduktion från järn och vismut inom detta intervall och jämfört dem med teoretiska modellberäkningar. Han föreslår en rad förbättringar av existerande modeller.
Mätningarna gäller ett område som är viktigt för utveckling av ADS och de ger riktmärken för teoretiska modellberäkningar. De ger därmed ett signifikant bidrag till den forskning som behövs för att driva utvecklingen av ADS framåt.
Arbetet har haft finansiering från Strålsäkerhetsmyndigheten SSM, SKB, Ringhalsverket och EU.
För mer information, kontakta Riccardo Bevilacqua, tel: 070-253 25 48, e-post: bevilacqua@physics.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Allt fler lever med kronisk sjukdom och hanterar sin hälsa själva genom så kallad egenvård. En ny avhandling vid Mittuniversitetet visar att kreativitet, sociala och ekonomiska resurser är avgörande för hur väl egenvården fungerar.
– Genom min forskning kan vårdpersonal få bättre kunskap om hur man kan stödja olika patienters egenvård, säger Åsa Audulv, som disputerar den 13 maj.
Åsa Audulv visar i sin avhandling att ekonomi och relationer i hög grad påverkar olika personers möjligheter att utföra egenvård.
– Personer med ansträngd ekonomi upplever att de har färre alternativ för att hantera sin sjukdom. Träningskort, hälsovårdsbesök, rehabiliteringsresor eller alternativ terapi kostar pengar, säger Åsa Audulv.
Deltagarna i hennes studie hade nyligen fått en diagnos och gick igenom en process för att integrera sin egenvård i livet. De skapade rutiner som till exempel att träna samma tid varje dag eller att förvara medicinerna väl synliga på köksbordet. De funderade ut handlingsplaner för att veta vad de skulle göra om de fick akuta bröstsmärtor eller ett blodsockerfall.
– Viktigast var att de försökte anpassa egenvården mot sina egna inre livsmål.
Trots att de visste att de skulle få ont och kanske måste vila flera timmar, var det viktigt att få gå på stan och träffa vänner, säger Åsa Audulv.
Hon visar i sin avhandling att resursstarka personer har goda förutsättningar att utveckla en anpassad egenvård. Kreativa och initiativtagande deltagare kunde snabbt få hjälp i sjukvårdssystemet och hitta lösningar för att anpassa egenvården till den egna livssituationen.
– Min forskning är viktig för att visa vårdpersonal hur de kan stödja sina patienters egenvård. Många sköter sin egenvård bra själva. Men en del skulle behöva tips eller bolla idéer om hur de kan hantera sin sjukdom och anpassa sin egenvård.
Frågor kan ställas till:
Åsa Audulv, tel. 060-14 84 94, mobil 073-027 07 88
Fakta:
Åsa Audulvs forskning baseras på ett hundratal intervjuer med personer som lever med långvarig sjukdom, bland annat diabetes, reumatism, MS, inflammatorisk tarmsjukdom, nedsatt njurfunktion och hjärtsjukdom. Deltagarna var både yngre och äldre och levde i olika typer av livssituationer.
– Med tanke på hur vanligt det är med plastprodukter, hur snabbt produktionen av plast har ökat och hur mycket kemikalier vi och miljön utsätts för är det viktigt att de farligaste ämnena i plastprodukter ersätts med mindre farliga alternativ, säger Delilah Lithner på institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
Plast finns i otaliga kemiska sammansättningar och har en stor spridning i samhället och i miljön. De senaste 15 åren har den globala årsproduktionen av plast fördubblats, till 245 miljoner ton år 2008. Plastpolymererna i sig betraktas inte som giftiga, men i plastprodukterna kan det finnas giftiga restkemikalier, tillsatskemikalier och nedbrytningsprodukter som kan läcka ut då de inte är bundna till plasten. Plast ger också många avfallsproblem.
I sin forskning undersökte Delilah Lithner giftigheten av 83 slumpvis utvalda plastprodukter och syntetiska textilier. De nyinköpta produkterna fick ligga i destillerat vatten i 1-3 dygn. Därefter testades giftigheten av lakvattnen med vattenloppor (Daphnia magna).
– En tredjedel av alla de 83 plastprodukter och syntetiska textilier som testades släppte ifrån sig ämnen som var akut giftiga för vattenlopporna, trots att lakningen var mild. Fem av 13 produkter som var avsedda för barn var giftiga, till exempel badleksaker och flythjälpmedel som uppblåsbara armkuddar.
De produkter som gav giftiga vatten var mjuka till halvmjuka, tillverkade av mjukgjord PVC eller polyuretan, samt epoxiprodukter och textilier gjorda av olika plastfibrer. Giftigheten orsakades främst av fettlösliga organiska ämnen.
Delilah Lithner har också undersökt de kemikalier som används för att tillverka ett 50-tal olika plastpolymerer och identifierat till vilka plastpolymerer som de farligaste kemikalierna används. De har sedan rankats utifrån de miljö- och hälsofaroklassificeringar som finns för kemikalierna. Exempel på plastpolymerer som är tillverkade av de farligaste kemikalierna är vissa polyuretaner, polyakrylonitriler, PVC, epoxi och vissa styrensampolymerer. Resultaten är till stor nytta vid bedömning av miljö- och hälsorisker i samband med plastmaterial.
Avhandlingen Environmental and health hazards of chemicals in plastic polymers and products försvarades framgångsrikt vid en disputation den 6 maj. Handledare: Göran Dave och Åke Larsson.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Delilah Lithner, institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet
0702- 48 16 18
031- 786 2955
delilah.lithner@dpes.gu.se
Nervceller kommunicerar med omvärlden genom kanaler i cellmembranet där elektriska impulser skickas via joner, laddade atomer. Etablerade läkemedel, exempelvis vid lokalbedövning, fungerar genom att täppa till sådana kanaler och på så sätt förhindra kommunikation. Läkemedel mot epilepsi fungerar på liknande sätt, de dämpar nervimpulser genom att blockera jonkanaler.
Men närmare en tredjedel av de som lider av epilepsi blir inte hjälpta av dagens läkemedel, som dessutom har oönskade biverkningar. Linköpingsforskaren Fredrik Elinder, professor i molekylär neurobiologi, och hans doktorand, Sara Börjesson, har upptäckt och kartlagt en mekanism som underlättar för cellen att själv öppna och stänga jonkanaler.
– Istället för att rulla fram en sten framför dörröppningen, som dagens mediciner gör, kan man säga att vi har hittat hur man kan utnyttja dörrhandtaget för att stänga dörren, säger Fredrik Elinder.
Det handlar om att stimulera cellens egen mekanism för att öppna och stänga jonkanalen, genom att låta elektriskt laddade substanser binda till de komponenter i cellmembranet som reglerar detta. Sådana substanser är bland annat fleromättade fettsyror, exempelvis omega-3 och omega-6. Det var en framgångsrik behandling av barn med epilepsi med just sådana fettsyror som satte forskarna på spåret, berättar Fredrik Elinder.
– Barnneurologer upptäckte redan för många år sedan att barnen blev mycket bättre av kost med högt innehåll av fett, s.k. ketogen kost.
Nu har alltså han och hans medarbetare hittat en delförklaring till detta. Fleromättade fettsyror binder sig på rätt sätt och på rätt ställe för att kunna påverka nervcellens egna mekanismer att öppna eller stänga jonkanalen. Linköpingsforskarna har döpt sin upptäckt till den lipoelektriska mekanismen.
– Vi har hittat en helt ny mekanism och ett helt nytt bindningsställe, säger Fredrik Elinder. Angreppssättet är också mer subtilt. Vi arbetar med kroppens eget sätt att fungera vilket skulle kunna minska risken för biverkningar.
Nu går arbetet vidare med att leta efter molekyler som har dessa specifika egenskaper och som skulle kunna fungera som läkemedel. Fettsyrorna i all ära, men de slår för brett, säger han. Hur lång tid det kan ta att få fram ett läkemedel vågar han däremot inte sia om.
– Det kan ta allt mellan fem och tjugo år. Vi har många steg kvar i den processen.
Sara Börjesson presenterar det här forskningsarbetet i sin avhandling, ”Polyunsaturated Fatty Acids Modifying Ion Channel Voltage Gating”. Hon disputerar den 6 maj.
Fredrik Elinder nås på 0737-538370, fredrik.elinder@liu.se, Sara Börjesson på 010-1034371, sara.borjesson@liu.se.
