Tony Axelsson, doktorand och arkeolog vid Västergötlands museum, har undersökt hur stenålderslandskapet på Falbygden såg ut och hur människorna på den tiden förhöll sig till sin omgivning.

Med hjälp av ett så kallat geografiskt informationssystem (GIS) där fornlämningar i form av gånggrifter, boplatser och lösa fynd finns inlagda, har han kunnat producera digitala kartbilder som representerar förhistoriska förhållanden i landskapet. Hans analyser visar bland annat att gånggrifterna inte förefaller vara tänkta att exponeras på större avstånd.

– Jag tror inte att gånggrifterna uppfördes för att ta kontroll över landskapet, för att göra det mindre farligt eller som en medveten handling att tämja det, att så snart man byggt gånggrift så var landskapet tryggt, säger Tony Axelsson, arkeolog på Västergötlands museum och avhandlingens författare.

Ett annat tydligt mönster han upptäckt är hur närområdet kring gånggrifterna i stort sett saknar spår av mänsklig aktivitet i form av kända fynd som bärnsten, flinta och djurben.

– Slutsatsen är att boplatserna och gånggrifterna var separerade från varandra, att det föreligger en form av rumslig separation, säger han.

Avhandlingen diskuterar också arkeologins tolkningsmodeller. Tony Axelsson argumenterar för en landskapsarkeologi som går från betraktade landskap till levande landskap.

– Genom att, hypotetiskt, karaktärisera landskapet, och använda beskrivande verb och adjektiv som farligt, tråkigt eller vackert är det möjligt att diskutera kring hur komplext och mångtydigt ett landskap är. Ett sådant tillvägagångssätt saknas ofta inom arkeologin idag. Förståelsen för hur man förstår ett landskap kommer inte endast genom visuella intryck utan också genom andra sinnesorgan och inte minst genom mentala föreställningar, säger Tony Axelsson.

Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Landskap – visuella och rumsliga relationer i Falbygdens neolitikum.
Avhandlingsförfattare: Tony Axelsson, 0511-260 00 (arb)
E-post: tonaxe@gmail.com
Tid och plats för disputation: lördagen den 2 oktober 2010 kl. 13.00, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Karl-Johan Lindholm, Uppsala universitet

Avhandlingen finns även digitalt publicerad på: http/hdl.handle.net/2077/22563

Det finns fem större stensamlingar i strandområdet nedanför det som kallas Svarta jorden, platsen för vikingastaden Birka på Björkö i Mälaren. Fyra av dem ligger idag på land i direkt anslutning till strandkanten medan den femte befinner sig under vattnet utanför Båtudden. Undersökningar visar att stenkonstruktionerna bör vara uppförda under birkatid, det vill säga 700-900-talen. Här har Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola, och hans kollegor i sommar utfört marinarkeologiska undersökningar i anslutning till mälaröns vattenområden.

Vikingatida stenkistor
– Ett mål med sommarens undersökningar var att försöka fastställa om dessa stensamlingar var anlagda och eventuellt utgjort underlag för någon form av kistkonstruktion, berättar Johan Rönnby.

Birka var en sjöstad, och kunskaper om platsens ”maritima sida” är därför en mycket viktig del av hur staden skall tolkas och förstås. Resultaten från sommarens undersökning visar tydligt att ett maritimt perspektiv och en marinarkeologisk metod kan få stor betydelse för framtida Birkaforskning.

Hur var hamnverksamhet och sjöfarten organiserad i Birka? Fanns det flera hamnar med olika funktion och kanske olika användare? Vilka olika typer av fartyg besökte staden och vad var de lastade med? Det är några av de frågor som forskarna hade med sig när de började arbeta med projektet ”Maritima Birka” som startade 2007, ett samarbete mellan forskningscentret MARIS vid Södertörns högskola och Statens maritima museer.

Välbevarade fynd
Många fynd från de marinarkeologiska utgrävningarna som just avslutats visar att det rör sig om en vikingatida hamn av stora mått. Johan Rönnby är inte förvånad över att det fanns stora hamnanläggningar vid Birka, men tycker det är märkligt att det inte uppmärksammats förut.
– Helt klart är att det funnits en mycket större hamnkonstruktion utanför Svarta jorden än vad man tidigare känt till, konstaterar han.

Genom provgropsgrävning under vattnet ville man också försöka fastställa kulturlagrets utbredning och omfattning. Och dykarna kom gång på gång upp med fynd av bland annat flisor, ben och nötter.  I lagret finns också ett stort antal mycket välbevarade träföremål, bland annat ett spant till ett vikingaskepp.

– Dessa vardagsföremål i form av skedar, träspatlar och knappar som vi hittade ger en märklig känsla av närhet. Det är en annan vikingavärld än den man är van vid genom ”landföremål”.

I utgrävningar på land hittar man inte bevarade träföremål från den här tiden, eftersom de för länge sedan förmultnat. Men vattnet har en större förmåga att bevara organiskt material.

– Fyndmaterialet visar mycket påtagligt på marinarkeologins möjlighet att komplettera det traditionella arkeologiska fyndmaterialet, säger Johan Rönnby.

Kanske hade Birka en stor vågbrytare eller hamnpir som skyddade en hamnbassäng rakt nedanför Birkas bebyggelse? På bryggorna och ombord på de förtöjda skeppen – och kanske även på isen vintertid – bedrevs en intensiv aktivitet. Det här är några av de hypoteser som med all tydlighet understöds av de välbevarade kulturlagren under vattnet.

– De marinarkeologiska undersökningarna har gett en betydligt mer komplex bild av hamnområdet utanför Svarta jorden än som tidigare var känd, säger Johan Rönnby.

Projektet ”Maritima Birka” är ett samarbetsprojekt mellan Sjöhistoriska museet och forskningscentret MARIS vid Södertörns högskola. I årets arbete deltog såväl personal från SSM som magisterstudeter i marinarkeologi och en studerande på turistprogrammet på Södertörns högskola som praktiserar på SMM.

Kontaktinformation
Johan Rönnby: johan.ronnby@sh.se, 070-643 24 61

Vi har det alla på känn – nu får vi stöd av forskningen. Pressen är hård på kvinnor att anpassa sin klädsel och utseende till sin biologiska ålder. De som bryter, så att det märks, döms ut.

– Jag är skakad av hur strängt vi ser på detta, säger Therése Persson. Hon har i sin avhandling vid Linköpings universitet undersökt hur kvinnor i olika åldrar uppfattar sin kropp och sitt utseende i förhållande just till åldern.

– Förväntningarna är så stränga på flickor och kvinnor i olika åldrar. Både på vad de ska intressera sig för och syssla med och hur de bör se ut och klä sig, och även på deras relationer till andra människor. Och det tar aldrig slut. Det är inte så att du en gång för alla hittar din stil, du måste hela tiden anpassa den till din ålder.

– Men det slår mig också hur skickliga kvinnor är på att hantera dessa många och ibland motstridiga normer.

Therése Persson har intervjuat 25 kvinnor i åldrarna sex till 99 år. Hon har, säger hon, vinnlagt sig om att hitta kvinnor med olika förhållningssätt till det kroppsliga, allt ifrån fotomodeller och fotbollsspelare till transsexuella.

En åldrande kvinna, och en åldrande kvinnokropp, betraktas genomgående som något negativt. Ingen vill bli förknippad med epiteten tantig och gammal. Men det egna åldrandet beskrivs också som att bli starkare, tryggare, mer erfaren och självständig.

Kraven är motstridiga. Det gäller att gå en balansgång. Ålder och utseende ska stämma överens. Samtidigt ska man som kvinna se ung och fräsch ut. Frisk, ungdomlig och aktiv är idealen. Alla vill verka yngre, utom de yngsta. De ser fram emot att komma upp i tonåren och att bli vuxna.

Normerna är starka och fungerar begränsande för människors handlingsutrymme. Alla är medvetna om dem. Men det finns kvinnor som väljer att gå emot strömmen, just i förhoppningen att kunna rucka på normerna.

Therése Persson visar också hur vi alla förhåller oss till vad hon kallar för livets tidtabell eller livets manus. Vissa saker ska ske i vissa åldrar, annars finns risken för ett misslyckande.

– De jag intervjuade använde ofta ord som ”sent”, ”tidigt”, ”än”. Ord som avslöjar att det finns en uppfattning om när i livet det är normalt att till exempel gifta sig och få barn.

”Jag blev mamma sent”, eller ”Jag har inga barnbarn än”, är sådana uttryck.

Ålder i sig är något relativt. Hur gammal eller ung du är beror på vem du pratar med och vad du jämförs med. Ett barn tycker att man är gammal vid 40, en 80-åring tycker att 60 är ganska ungt. Genomgående är dock uppfattningen att kvinnligheten avtar med stigande ålder.

– Detta är något att reflektera över i den feministiska forskningen, säger Therése Persson. Det finns inte en typ av kvinnlighet utan många. Kvinnlighet skapas i relation till ålder.

”Ung flicka”, ”vuxen kvinna” och ”gammal tant” är tre helt olika typer av kvinnor. Inte bara vårt kön, utan också vår ålder, har stor betydelse för vår uppfattning om oss själva och andra, konstaterar hon.

Kontaktinformation
Therése Persson disputerade den 23 september vid NISAL, National Institute for the Studies of Ageing and Later Life. Avhandlingen heter “Kvinnlig för sin ålder”, och är utgiven av Bullfinch Publishing. Therése Persson nås på 08-845994, e-post: therese.p@home.se.

Anna Gavanas, forskare på Institutet för Framtidsstudier, arbetar med en rapport där hon studerar hushållstjänstesektorn och relationerna mellan den vita och den svarta sektorn, som publiceras i november. Slutsatserna är att det inte går att separera den vita sektorn från den svarta utan att de lever i en stark symbios. Under arbetet med denna rapport har Anna Gavanas identifierat att arbetande i den svarta hushållsnära sektorn ofta ställs inför krav på sexuella tjänster tillsammans med städning. Nu publicerar hon delar av sitt resultat i tidskriften Framtider.

– Det finns en fortsatt stark efterfrågan bland städkunder efter svart arbetskraft och dessutom ofta krav på att sexuella tjänster ingår, säger Anna Gavanas

Gavanas har intervjuat aktörer i Stockholms informella och formella städbransch och förbluffats av de berättelser hon mött.

– Många vittnar om att de blivit av med uppdraget att städa eller ännu värre, inte fått betalt för utfört arbete när de inte också ställt upp på sexuella tjänster, säger Anna Gavanas

– Min roll som forskare är att lyfta upp det jag ser och trots att min studie är begränsad på många sätt är dessa mönster tydliga, säger Anna Gavanas

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Anna Gavanas, Institutet för Framtidsstudier, 08-402 12 50, 070 – 687 06 65, anna.gavanas@framtidsstudier.se

Hanna Zetterberg Struwe, kommunikationsansvarig Institutet för Framtidsstudier
08 – 402 12 13 (kopplas till mobil) eller hanna.zetterberg_struwe@framtidsstudier.se

Framtider är en populärvetenskaplig tidskrift från Institutet för Framtidsstudier. Varje nummer kombinerar ett tema med bevakning av svenska och internationella framtidsfrågor. Nummer 3/2010 har Tema skatter.

Institutet för Framtidsstudier, Tel: 08-402 12 00, E-post: info@framtidsstudier.se

– Många har tidigare hävdat att lagändringen resulterade i en slags oförutsedd ”porr-boom”. Mina resultat visar att det snarare var tvärt om, säger Klara Arnberg, ekonomisk-historiker vid Umeå universitet, som i sin avhandling har följt den svenska pornografiska pressens utveckling, och hur pornografin reglerats och debatterats under efterkrigstiden.

Avhandlingen tar avstamp i 1950-talets mer undangömda tillvaro, via den porrvåg som svepte över landet under 1960- och 1970-talet, till en dalande efterfrågan på 1980-talet då konsumtionen alltmer övergick till video. Hon visar att den starka tillväxten av antalet porrtidningsförlag skedde redan innan publiceringen avkriminaliserades år 1971, med andra ord kom porrvågen före lagändringen.

– Förlagen hade olika strategier för att kringgå och utmana lagstiftningen. Som ansvarig utgivare användes t ex ofta en ”målvakt”, det vill säga en person som tog straffet istället för ägaren av förlaget, och det ”slarvades” med att lämna in granskningsexemplar till tryckfrihetsombuden.

Vid samma tid introducerade regeringen en ”porr-razzia”, då hundratals svenska och utländska tidningar åtalades enligt sedlighetsparagrafen i tryckfrihetsförordningen. Genom en särskild reglering kunde Pressbyrån, som hade en monopolställning på tidningsdistribution, hindra spridningen av tidningar med pornografiskt innehåll.

– Men så småningom började konkurrerande porrtidningsförlag sköta distributionen tillsammans, och regleringen blev på så vis tandlös. De sexuellt mest utmanade tidningarna försökte till slut inte ens bli distribuerade av Pressbyrån, berättar Klara Arnberg.

I likhet med andra ifrågasatta varor, som t ex alkohol och spel, har pornografins existens hela tiden kantats av starkt motstånd som avgjort dess marknadsförutsättningar. Tidningarna hade t ex svårt att sälja kommersiella annonser, och var därför helt beroende av upplagorna. Motståndet satte också press på politiker att agera, något som i förlängningen spelade stor roll för porrtidningarnas ekonomi.

– 1971 blev visserligen pornografi helt laglig att publicera, men man införde istället ett skyltningsförbud för att blidka pornografimotståndarna. De som inte ville befatta sig med pornografin skulle också slippa det, resonerade man.

De främsta kritikerna var i början religiösa företrädare, ofta från radikala frikyrkor, som ofta såg pornografin som ett hot mot det heterosexuella äktenskapet och menade att pornografikonsumtionen ledde till en sexuell lössläppthet. Under 1970-talet kom sedan kvinnorörelsen att omdefiniera pornografins problem.

– Då skedde exempelvis bojkotter och demonstrationer där pornografins kommersialism och kvinnoförnedring istället betonades.

Trots starkt motstånd lyckades pornografiförläggarna successivt utmana gränsen för det tryckfrihetsrättsligt och marknadsmässigt accepterade. Pornografi blev en laglig produkt som i princip var tillgänglig för alla, något som enligt Klara Arnberg var ett viktigt skifte i sexualitetens ekonomiska historia.

Fredagen den 8 oktober försvarar Klara Arnberg, institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Motsättningarnas marknad. Den pornografiska pressens kommersiella genombrott och regleringen av pornografi i Sverige 1950-1980. Disputationen äger rum kl. 13.15 i Hörsal C, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Kirsti Niskanen, Historiska institutionen, Stockholms universitet.

Avhandlingen ges ut av Sekel bokförlag och går att köpa i bokhandeln.

Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:

Klara Arnberg
Institutionen för ekonomisk historia,
Umeå universitet
E-post: klara.arnberg@ekhist.umu.se
Telefon: 0704-001 365

Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi har sedan länge varit känd för sin glupskhet och äter en stor mängd olika djurplankton. För några år sedan etablerade arten sig i Nordeuropa.

Liksom många andra kammaneter och maneter har Mnemiopsis leidyi en stor gelékropp. Genom sin storlek ökar den chansen att träffa på många bytesdjur. Men eftersom bytesdjuren ofta är extremt känsliga för olika vattenrörelser kan storleken ofta vara en nackdel. Dock inte för kammaneten som lyckas fånga många hoppkräftor, trots att de har ett starkt flyktbeteende.

– Hoppkräftor har en välutvecklad förmåga att upptäcka ytterst små rörelseförskjutningar i vattnet. På bråkdelen av en sekund kan de fly mycket långt från källan till störningen. Hur kammaneten kan närma sig och fånga några av djurvärldens mest vaksamma plankton har varit okänt fram tills nu, säger Lars Johan Hansson som forskar vid Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet.

Forskarna använde avancerad videoteknik för att studera vattenflödet utanför och inuti kammaneten. Utifrån mätningarna var det möjligt att beräkna vilka rörelseförskjutningar kammaneten skapar i vattnet och jämföra dessa med de nivåer som utlöser flyktrespons hos hoppkräftor.

– Det visade sig att kammaneten använder rader av cilier innanför fångstloberna för att skapa en stor vattenström som för bytesdjuren till fångstytorna. Genom att vattnet med bytesdjuren accelererar långsamt och transporteras samlat in i kammaneten uppstår nästan inga rörelseförskjutningar förrän bytesdjuren förts ända fram till fångstytorna, där det är för sent för bytet att fly. Maneten är alltså en hydrodynamiskt tyst jägare.

Forskningen om kammanetens förmåga att fånga byten har utförts av forskare från USA, Norge och Institutionen för marin ekologi Göteborgs universitet.

Studien – Stealth predation and the predatory success of the invasive ctenophore Mnemiopsis leidyi – är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

Foto: Lars Johan Hansson

Kontaktinformation
KONTAKT:
Lars Johan Hansson, Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet
031- 786 2624
0736- 96 83 70
lars.hansson@marecol.gu.se

I år firar tio miljoner flickscouter runt om i världen att den rörelse de är medlemmar i fyller hundra år. Här i Sverige har firandet av en av världens äldsta och största rörelser för flickor gått obemärkt förbi, och kunskapen om den svenska flickscoutrörelsens betydelse och historia är låg. I Bodil Formarks doktorsavhandling Den välsituerade flickan. Om den svenska flickscoutrörelsens historia 1910-1940 studeras svensk flickscouting för första gången.

Avhandlingen visar att flickscouting erbjöd flickor, företrädesvis ur den övre medelklassen, tillgång till en ny typ av fritidsaktiviteter; utflykter och lägervistelser som gav en mängd olika sorters kunskaper, upplevelser och erfarenheter. Men rörelsen skapade även, via sina tidskrifter och handböcker, möjligheter för flickorna att förstå och iscensätta sitt flickskap på delvis nya sätt.

– Genom tillhörigheten som flickscout öppnades nya sätt för flickor att vara flicka på, säger Bodil Formark.

Formark analyserar flickscoutrörelsens uppkomst vid Wallinska skolan i Stockholm år 1911 och den organisation och verksamhet som därefter växte fram under mellankrigstiden. Utifrån Simone de Beauvoirs alltjämt banbrytande verk från år 1949, Det andra könet, studeras flickscoutrörelsen i relation till den kvinnohistoriska brytningstid som rörelsen verkade i, men som den också var med och formade.

Den välsituerade flickan ges ut av Sekel bokförlag.

Lördagen den 9 oktober 2010 försvarar Bodil Formark, Institutionen för idé- och samhällsstudier/Genusforskarskolan vid Umeå universitet, sin avhandling i historia, Den välsituerade flickan. Om den svenska flickscoutrörelsens historia 1910-1940. Disputationen äger rum 13.00 i Hörsal F i Humanisthuset. Fakultetsopponent är Irene Andersson från Individ och Samhälle, Malmö Högskola.

Bodil Formark är född och uppvuxen i Eskilstuna, lever skrivliv i Eslöv och det övriga i Umeå.

För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna
Bodil Formark, Institutionen för idé- och samhällsstudier/ Genusforskarskolan, Umeå universitet
E-post: bodil.formark@ucgs.umu.se
Telefon: 0709-54 52 05

Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna
Bodil Formark, Institutionen för idé- och samhällsstudier/ Genusforskarskolan, Umeå universitet
E-post: bodil.formark@ucgs.umu.se
Telefon: 0709-54 52 05

– Med mer kunskap om den biologiska klockan finns potential att anpassa nya arter till att växa på platser där de tidigare inte kunnat överleva, säger Mikael Johansson.

Jordens bana runt solen ger upphov till de ljusa och mörka perioder som vi kallar dag och natt. Dessa skiften mellan ljus och mörker har lett till att de flesta organismer har utvecklat en intern, biologisk klocka. Denna biologiska klocka kallas ofta den cirkadianska klockan efter latinets Circa diem – ungefär en dag – och den hjälper till att styra biologiska processer så att de sker den tid på dygnet som är mest gynnsam för organismens fortlevnad.
– Denna reglering är särskilt viktig för växter eftersom de inte kan flytta på sig när förhållandena försämras. De måste i stället vara förberedda på förändringarna, berättar Mikael Johansson.

Han har i sin avhandling studerat det nätverk av gener och proteiner som mäter vilken tid på dagen det är och reglerar olika processer efter detta. I ogräset backtrav (Arabidopsis thaliana) har han isolerat en ny komponent av detta nätverk. Han har beskrivit viken roll komponenten har och därmed också utökat kunskapen om hur denna reglering fungerar. I hybridasp (Populus tremula x P. tremuloides) har han visat att ljus förmedlas som en signal för den cikadianska klockan via ljusreceptormolekylen fytokrom A. Den circadianska klockan håller inte bara reda på tid på dygnet, utan även vilken tid på året det är och är således viktig för säsongsbaserade processer som till exempel invintring, vinterdvala och återstart av tillväxt. Dessutom är den avgörande för trädens köldtolerans och således överlevnad på nordliga breddgrader med stark vinterkyla.

Sammanfattningsvis har Mikael Johanssons avhandling utökat kunskapen om den cirkadianska klockan. Detta har han gjort både mekanistiskt genom att isolera en ny komponent i det gennätverk som styr klockan och fysiologiskt genom att visa dess viktiga roll för träds vinteregenskaper.

Mikael Johansson kommer ursprungligen från Enhörna, utanför Södertälje. Han studerade vid Umeå universitet innan han påbörjade sina doktorandstudier.

Bilden föreställer ogräset backtrav (Arabidopsis thaliana), en av de växter som Mikael Johansson studerat i sin avhandling.

Fredagen den 1 oktober försvarar Mikael Johansson, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet, Umeå Plant Science Centre, sin avhandling med titeln The Circadian Clock in Annuals and Perennials: Coordination of growth with environmental rhythms. Svensk titel: Den cirkadianska klockan i ett- och fleråriga växter: koordination av tillväxt med biologiska rytmer.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Sal KB3B1, KBC-huset.
Fakultetsopponent är Dr. Paul Devlin, School of Biological Sciences, Royal Holloway University of London.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna:

Mikael Johansson, Institutionen för fysiologisk botanik
Telefon: 090-786 54 77
E-post: mikael.johansson@plantphys.umu.se

Röntgenundersökning av alla kvinnors bröst i syfte att upptäcka bröstcancer, så kallad mammografiscreening, räddar många kvinnors liv varje år genom att tumörer upptäcks tidigt och därmed också kan behandlas tidigare. En lägsta åldergräns för mammografiscreening är dock nödvändig eftersom yngre kvinnor har lägre bröstcancerrisk, vilket innebär att fler måste genomgå mammografiundersökning för att rädda motsvarande antal liv. Dessutom fungerar mammografi generellt sämre på unga kvinnor.

I SCRY-studien (mammography SCReening of Young women) jämförs bröstcancerdödligheten mellan en studiegrupp bestående av de landsting/kommuner som bjudit in åldersgruppen och en kontrollgrupp bestående av de områden som endast bjudit in kvinnor från 50 års ålder. Endast dödsfall på grund av bröstcancer i åldrarna 40-49 år beaktades. Den genomsnittliga uppföljningstiden var 16 år för både studie- och kontrollgrupp. Studien är den största hittills i världen för åldergruppen 40-49 år. Material från cancerregistret och dödsorsaksregistret har använts. Vidare har individuella data från screeningcentra runt om i Sverige samlats in, vilket gjort det möjligt att både studera effekten på inbjudna kvinnor och på de kvinnor som verkligen deltagit.

Studien innefattar hela landet. Den omfattar 803 bröstcancerdödsfall under 7,3 miljoner personår i den studerade gruppen (som fått mammografi) och 1 238 bröstcancerdödsfall under 8,8 miljoner personår i kontrollgruppen. Medelantalet kvinnor i åldern 40-49 år i Sverige under studieperioden var 600 000. Studien visar att bröstcancerdödligheten var 26 % längre för de som blev inbjudna till mammografiscreening jämfört med de som inte blev inbjudna. De som deltog i mammografiscreening hade en 29 % lägre dödlighet i bröstcancer än de som inte bjöds in till screening. Resultaten är statistiskt signifikanta.

En jämförelse mellan gruppen som fått mammografi och kontrollgruppen som gjordes för en period innan screening startade visade inte någon statistiskt signifikant skillnad i bröstcancermortalitet. Bröstcancervården i Sverige har dessutom sedan dess, inte minst genom de vårdprogram och nationella riktlinjer som tagits fram, ytterligare likriktats. Detta tyder på att skillnaden i bröstcancerdödlighet beror på tillgången till mammografiscreening för åldersgruppen 40-49 år.

Det finns idag en konsensus att mammografiscreening för åldersgruppen 50-69 år sänker bröstcancerdödligheten. Att bjuda in åldergruppen 40-49 år till mammografiscreening har däremot varit kontroversiellt och omdiskuterat ända sedan 1980-talet då mammografiscreening inleddes. Få studier har kunnat visa signifikant effekt på dödligheten för åldergruppen. Å andra sidan har få studier varit designade för att studera åldersgruppen specifikt. Socialstyrelsen rekommenderar screening för hela åldersintervallet 40-74 år medan EUs riktlinjer inte inkluderar 40-49-åringarna i sina rekommendationer. I USA ändrade U.S. Preventive Services Task Force (USPSTF) nyligen sina rekommendationer till att inte inkludera åldergruppen 40-49 år.
?
Från början rekommenderade Socialstyrelsen att kvinnor i åldern 40-69 år skulle bjudas in till screening. Rekommendationerna ändrades kort därefter till att fokus skulle ligga på kvinnor i åldern 50-74 år. Som en följd har under en lång period ungefär hälften av Sveriges landsting och kommuner bjudit in åldergruppen 40-49 år till screening medan ungefär hälften valt att endast bjuda in kvinnor över 50 år.

Länk till tidskriften Cancer, där artikeln är publicerad:
http://onlinelibrary.wiley.com/journal/10.1002/(ISSN)1097-0142/earlyview

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Barbro Hellquist, doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper, onkologi, Umeå universitet. Hon nås på:
Telefon 090-785 48 49
E-post barbro.hellquist@oc.umu.se
Porträttbild:
http://www.umu.se/digitalAssets/51/51818_barbro_numan_hellquist_web.jpg

– En viktig skillnad är att föräldrarna som deltar i föräldrastödsprogrammet i större utsträckning behåller en restriktiv hållning till ungdomar och alkohol under högstadietiden. Programmet bidrar också till att de oftare pratar om alkohol med barnen.

Camilla Petterssons doktorsavhandling följer upp och utvärderar en nationell satsning på alkohol- och drogförebyggande projekt. Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen fördelat medel till frivilligorganisationer, som bland annat arbetar för att minska ungdomars alkoholkonsumtion. 69 organisationer har fått stöd till 135 olika projekt mellan åren 2003–2009.

– Idéburna organisationer är viktiga i det förebyggande arbetet. Jag fokuserar särskilt på insatser som stärker föräldrars möjligheter att förebygga alkoholdrickande bland ungdomar, säger Camilla Pettersson.

I avhandlingen undersöker Camilla Pettersson bland annat ett av projekten: nykterhetsorganisationen IOGT-NTO:s program Stark och klar. Det är ett program som riktar sig till föräldrar till ungdomar mellan 13 och 16 år.

Stark och klar innehåller fyra typer av aktiviteter. Den första är föräldramöten för att skapa allianser mellan föräldrar och ge föräldrar möjlighet att diskutera frågor som är viktiga under tonårstiden. Den andra typen av aktiviteter är familjesamtal där föräldrarna ges stöd och råd för att man ska kunna samtala om alkohol och andra viktiga frågor med tonåringen hemma.

I den tredje typen av aktivitet uppmuntras föräldrarna att göra någon aktivitet till exempel att gå ut och äta eller bowla tillsammans med barnen och deras vänner för att de ska lära känna varandra. Inom ramen för programmet arrangeras också gemensamma träffar där både ungdomar och föräldrar deltar.

– Stark och klar har visat sig vara effektivt och ungdomar till föräldrar som deltar börjar i genomsnitt dricka alkohol ett år senare än ungdomar till icke deltagande föräldrar. Dessutom berusar sig ungdomarna med deltagande föräldrar mindre i skolår 9.

– Generellt kan man se att föräldrar som deltar i programmet behåller en restriktiv attityd. Tyvärr var det få pappor som deltagit i undersökningen jämfört med mammor.

Camilla Pettersson anser att det behövs ytterligare studier för att få fördjupande kunskaper om betydelse av föräldrarnas kön när det gäller attityder och beteenden kring ungdomar och alkohol och föräldrars intresse av och deltagande i föräldrastödsprogram. Detsamma gäller föräldrarnas utbildningsnivå.

– Det är framför allt högutbildade föräldrar som deltar. Många föräldrar som inte deltar säger att de inte har behov av det, eftersom deras barn inte dricker alkohol trots att vi vet att en majoritet av ungdomarna faktiskt gör det. Många anser dock att det är ett bra program för dem som är i behov av det.

– Av de föräldrar som deltar anser många att programmet bidragit till att de pratar mer med sina barn om alkohol och att det är en hjälp till hur man ska hantera samtalen.

– Men föräldrars bakgrund och motivation är viktiga faktorer att ta hänsyn till eftersom vi inte vill att insatserna ska öka klyftorna i samhället genom att bara vissa föräldrar tilltalas av insatsen. Programmen måste kännas rätt för alla sorters föräldrar.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Camilla Pettersson 070-637 34 19, 019-301179

Inom programvaruutveckling är det praxis att identifiera en klar skillnad mellan arkitekter och programmerare. Programvaruarkitekter fokuserar på systemstrukturer, övergripande lösningar och kvalitetsattribut, medan programmerare inriktar sig på algoritmer och så kallad ”låg-nivå”-programmering.

– Därför blir det ofta ett stort gap mellan arkitekternas och programmerarnas förståelse av olika uppgifter, vilket kan resultera i lösningar som inte är optimala, säger Kurt Wallnau.

Efter att ha skaffat sig 20 års erfarenhet av programvaruutveckling valde han att göra sin doktorsavhandling vid Mälardalens högskola och i samarbete med ABB Corporate Research.

– Min forskning handlar om att överbrygga gapet mellan arkitektur och programmering genom att utveckla ny teknologi , som säkerställer att själva implementationerna uppfyller alla krav tagna på arkitekturnivå, förklarar Kurt Wallnau.

Hans nya metod har testats i flera industriella, stora studiefall och resultatet bådar gott för utvecklingen av framtidens datorsystem.
I samband med Kurt Wallnaus disputation håller Mälardalens högskola, tillsammans med industriinitiativet Swedsoft, en workshop om programvaruutveckling. Representanter från både akademi och industri är inbjudna för att diskutera kring temat samarbete mellan arkitekter och programmerare. Några av de mest kända forskarna inom området, som Clemens Szyperski från Microsoft US, och Philippe Kruchten från University of British Columbia in Vancouver, kommer att delta i workshopen.

Press och andra medier hälsas välkomna till disputationen och workshopen.
Tid och plats för Kurt Wallnaus disputation: kl 14-16 den 30 september, sal Alfa, Mälardalens högskola, Västerås

Läs mer: http://www.mdh.se/aktuellt/aktiviteter/1.32675

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ivica Crnkovic, professor i industriell programvaruteknik, tfn 021-103183, e-post: ivica.crnkovic@mdh.se
Malin Rosqvist, forskningssamordnare, tfn: 021- 103112, e-post: malin.rosqvist@mdh.se

Cirka fem procent av Sveriges skolbarn har svårt att komma igång med läs- och skrivinlärning beroende på brister i ordavkodningen.

– De flesta forskare är överens om att den underliggande problematiken är en sviktande fonologisk förmåga, det vill säga en låg medvetenhet om det talade ordets ljudmässiga uppbyggnad, säger Ulrika Wolff, universitetslektor i pedagogik vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet och den som genomfört en för svenska förhållanden unik studie.

I studien fick drygt 50 nioåringar med läs- och skrivsvårigheter under tolv veckor daglig träning under 45 minuter av pedagoger som för uppdraget utbildats vid Göteborgs universitet. Dessa jämfördes sedan med en lika stor grupp som fick skolans traditionella specialundervisning.
Träningen innehöll intensiva och strukturerade övningar i att förstå den alfabetiska koden. Barnen tränade kopplingen av fonem-grafem (ljud-bokstav) och den fonemiska medvetenheten, vägledd högläsning genomfördes liksom lästräning som stärkte lässäkerhet och läshastighet. Det strikta och forskningsbaserade programmet gav dock samtidigt utrymme för kreativitet, lek och nyfikenhet.

Individuell undervisning
Resultaten visar att de barn som deltog i träningsprogrammet klarade sig signifikant bättre än de barn som fick den traditionella specialundervisning som skolan erbjöd. De gjorde det enligt alla mått som prövades – ordavkodning, stavning, läshastighet och läsförståelse.
– Strukturerad och individuell undervisning gav signifikanta framsteg för de här barnen. Läs- och skrivsvårigheter leder ofta till låg självuppfattning och dåligt självförtroende vilket ytterligare kan försvåra barnens läsinlärning. Det är viktigt att i ett så tidigt skede som möjligt göra kraftfulla insatser för att bryta den onda cirkeln, säger Ulrika Wolff.

Fakta/RAFT:

Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Ulrika Wolff, ulrika.wolff@ped.gu.se,
031-7862219, 0705-550919.

Den gamla sanningen om ”tyst i klassen” som bästa arbetsmetod ställs nu på ända av en svensk forskargrupp. Experimentet som studien bygger på gjordes på en grupp (51) norska mellanstadiebarn, två hela skolklasser, på en skola i Sogndalsregionen i Norge.

Barnen testades enskilt i ett rum på sin skola där de fick höra ett antal meningar läsas upp via en CD-spelare och deras uppgift var att komma ihåg så många meningar som möjligt. Varannan lista på tolv meningar spelades upp med ett ganska högt brusljud pålagt (78 dB, ungefär som en dammsugare).

– Studiens data är mycket intressanta eftersom vi idag behandlar skolbarn på precis motsatt sätt. För att skapa bästa möjliga studiemiljö försöker lärarna göra det så tyst som möjligt i klassrummet. De borde göra precis tvärtom och öka bullret, för att hjälpa dem som har koncentrationssvårigheter, säger forskaren Göran Söderlund.

Tidigare forskning från samma forskargrupp har visat att barn med en ADHD-diagnos (attention deficit hyperactivity disorder) också förbättrar sina resultat när de exponeras för brusljud under inlärningsfasen. Sammantaget menar forskarna att dessa kunskaper kan ha stor praktisk betydelse och att en individuellt anpassad ljudmiljö skulle kunna erbjuda ett icke farmakologisk behandlingsalternativ till barn med en ADHD-diagnos. Att denna behandling också skulle kunna tillämpas på barn utan ADHD-diagnos, med lättare koncentrationsproblem, är denna studie den första i sitt slag att visa.

– Intresset borde vara stort, säger Göran Söderlund, nästan en fjärdedel av svenska skolbarn får inte fullständiga grundskolebetyg och 12 procent får inte ens godkänt i kärnämnena – en siffra som dessutom ökar.

Forskarna presenterar en neurobiologisk teori som förklarar hur förbättringen med hjälp av brus uppkommer. Hjärnceller behöver en tillräcklig grad av stimulering för att skicka signaler vidare. När man tillför brus till en signal underlättas kommunikationen mellan hjärnceller och på så sätt ökas koncentration och uppmärksamhet. Barn med koncentrationsproblem, som t ex ADHD, har lägre halter av signalämnet dopamin som underlättar signaleringen mellan nervceller i hjärnan och har därför svårt att skilja ut den viktiga signalen från det omkringliggande bruset. För att råda bot på detta medicineras en del barn med ADHD diagnos med läkemedel som höjer dopaminnivåerna.

– Vi samlar just nu in data till en undersökning där vi jämför effekten av ADHD-medicin (metylfenidat, amfetamin) med brusljud. Resultaten ser så här långt mycket lovande ut, säger Göran Söderlund.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Göran Söderlund, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, Mobil: 070-453 30 38
eller epost: goran@ling.su.se

Utgångspunkten för forskarnas arbete har varit att de höga kostnaderna för programmeringen inte tillåter automatiserad produktion av små serier. För de företag som bara har korta serier är automation inget alternativ. Och många företag som tillverkar långa serier skulle egentligen vilja göra kortare. Med dagens föränderliga marknader behöver man variera och ställa om produktionen snabbt. Det nya programmet, P-SOP, gör detta möjligt.

En automationscell kan till exempel ha några maskiner för skärande bearbetning, stationer för svetsning, mätning, tvättning, inspektion och några robotar. Olika produkter ska till olika stationer, var och en i sin egen ordningsföljd. I mitten finns ofta en robot som flyttar dem mellan olika stationer och olika produkters vägar korsas. Den som programmerar styrsystemet för automationscellen måste förutse precis allt som kan hända i det här flödet, vilket i praktiken är oerhört svårt. Oundvikligen uppstår fel i programmet som leder till så kallade dead locks eller oönskade stopp. Till exempel kan en maskin vara upptagen med att borra i en detalj när en robot kommer med en annan detalj som ska in i samma maskin.

– Roboten står och väntar i all oändlighet på att maskinen ska bli ledig och det blir den inte för det är roboten själv som ska göra maskinen ledig, säger Fredrik Danielsson, universitetslektor i mekatronik vid Högskolan Väst.

Väldigt stor del av tiden för programmering går åt till att hitta fel i koden. Att göra ändringar i produktionen är tungrott. Omprogrammering är komplex och tidsödande och leder ofta till nya fel.

Lösningen som Fredrik Danielsson och hans kollegor tagit fram är alltså programmet P-SOP. En person ritar in olika produkters väg genom cellen i P-SOP och sedan gör P-SOP programmeringen. Tidsåtgången för proceduren är minimal i jämförelse med de månader av arbete det handlar om idag. Att P-SOP fungerar har forskarna visat i praktiken. Det här öppnar för en helt ny flexibilitet i automatiserad produktion.

Forskningen utförs på Högskolan Väst i samarbete med Volvo Aero och Chalmers. Den bedrivs inom ramen för EU-projektet Advanced flexible automation cell, FLEXA, med deltagande forskare i hela Europa.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Fredrik Danielsson, 0707-76 21 15, fredrik.danielsson@hv.se

Pressmeddelande lämnat av Charlotta Sjöstedt, 0733-97 50 81, charlotta.sjostedt@hv.se

Läs mer om forskargruppen Produktionsteknik Väst på Högskolan Väst, www.ptw.hv.se.

Läs mer om EU-projektet FLEXA www.flexa-fp7.eu

Resultaten publiceras i veckan i PNAS och omtalas i Science och Nature. Forskningen utfördes av Emma Hammarlund (Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet) och Tais Dahl (Syddansk universitet)

Moderna djur levde med låg syrehalt under sina första 150 årmiljoner på jorden. Först när kärlväxter koloniserade land ökade syret i atmosfären till en nivå som liknar dagens. Syreökningen banade väg för stora rovfiskar i tidsperioden devon, också kallad fiskarnas tidsålder, då upp till 10 meter långa bestar levde i haven.

– Vi ser att det bara var mellan tre och tio procent syre i luften, istället för dagens 21%, när djur utvecklades och de följande 150 miljoner åren, säger Emma Hammarlund, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.

Tidigare har forskare trott att luftens syrehalt var hög vid den explosiva utvecklingen av moderna djur och växter i kambrium, för ca 550 miljoner år sedan. Men genom att analysera järn och molybden i gammal havsbotten avslöjade forskarna i denna studie en senare ökning av fritt syre på jorden som ger en bättre och mer detaljerad bild av de största händelserna i djurens evolution.

– Efter landväxternas intåg ser vi att fritt syre ökar i jordens luft och hav, och att rovfiskar plötsligt blir stora, säger Emma Hammarlund. Det är som om ett begränsande lock har lyfts av.

Bilder finns att hämta på www.nrm.se/press

Kontaktinformation
Emma Hammarlund
Doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet, Stockholms universitet och Nordisk center för jordens utveckling.
Telefon: +45 50187397
E-post: emma@biology.sdu.dk

Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 519 540 37
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se

Avhandlingen undersöker hur synen på tid och tidshantering i vardagslivet återspeglar och återföder en moralisk hierarki av olika aktiviteter, till exempel förvärvsarbete, obetalt arbete och fritid. Analysen bygger på samtalsintervjuer med 130 svenskar, cirka 85 i Jämtland och Sörmland samt 45 i Stockholmsområdet.

– Många av dessa intervjupersoner beskriver ”ett vardagsliv ur balans”. De saknar tid att ägna sig åt familjen, sociala aktiviteter och inte minst sig själva. I ett hypotetiskt val mellan en kraftig löneökning och mer ledig tid väljer majoriteten mer tid och uttrycker samtidigt en önskan om politiska förändringar som luckrar upp förvärvsarbetets styrning av vardagslivet, säger Paul Fuehrer.

Avhandlingen visar dessutom att många människor i dagens välbärgade men tidspressade svenska samhälle stressas av motsägelsefulla mål och principer, som var för sig lovar gott, men som sammantaget riskerar att leda till ett olyckligt slut. Idealet är att förena en framgångsrik yrkeskarriär och nå en viss nivå av materiellt välstånd, att bo i ett välordnat hem, att förkovra sig på sin fritid samt att umgås med familjen och vänner. För de flesta ligger emellertid verkligheten en bit ifrån idealet. Detta gäller inte minst fritiden där många känner av fritidens så kallade paradox när mer ledig tid tvärt emot förväntningarna åtföljs av en högre, inte en lägre grad av stress. Även om stressupplevelsen är vanligare bland tidsfattiga än tidsrika förekommer den även hos personer där ledig tid inte borde vara en bristvara.

En närmare undersökning visar att upplevelsen av tidsbrist snarare handlar om tidsknapphet när den lediga tiden ska användas till alltför många aktiviteter. I syfte att utnyttja sin tid så effektivt som möjligt utförs flera sysslor samtidigt, vilket i många fall medför en känsla av kontrollförlust över den egna tiden. Detta gäller i synnerhet om fritidsaktiviteter måste kombineras med förvärvsarbete eller obetalt arbete som barnomsorg. Fritidens värde bestäms dessutom i hög grad av en normativ koppling till rådande moralföreställningar vilket illustreras tydligt av arbetslösa intervjuade vars lediga tid av dem själva inte anses vara värdefull tid eller ens riktig fritid.

Avhandlingen utmynnar ytterst i en reflektion kring den aktuella konflikten mellan tidsmässig välfärd, ekonomisk tillväxt och uthållig utveckling. Intervjupersonerna uttrycker en uttalad önskan om att tidsdimensionen i större grad borde inkluderas i det traditionella välfärdsbegreppet. Ett viktigt steg i denna riktning är en mer medveten tidspolitik som har potential att delvis befria deras tid och att utmana rådande föreställningar om vilka tidsanvändningar och aktiviteter som är värda att belönas med pengar eller social status.

Avhandlingens fullständiga titel: Om tidens värde. En sociologisk studie av senmodernitetens temporala livsvärldar. Offentlig disputation: 30 september 2010, Stockholms universitet, Frescati, hörsal B 3, kl. 10.00

Kontaktinformation
Ytterligare information
Paul Fuehrer, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet; Tel: 08-16 31 80, Mobil: 070-55 51 247