EU defensivt i teknologi-racet

Den hårdnande rivaliteten mellan världens stormakter har lett till en intensifierad strategisk konkurrens mellan stater, inte minst mellan USA och Kina. Mycket av konkurrensen handlar om teknologier. Forskare på FOI har undersökt hur EU agerar när det gäller 3D-printing.

Strategisk konkurrens omfattar allt från diplomati till ekonomi och militära metoder. Utvecklingen har fått EU att fokusera mer på ekonomisk säkerhet och strategisk autonomi.

– Vi kommer från en historisk kontext där det var mycket fokus på regler, samarbeten, att bygga världen tillsammans. Det var önskvärt på många sätt, och det var så Europa ville approchera andra länder. Men sedan har världen tyvärr rört sig i en annan riktning, där det blivit mer konkurrens som präglar den internationella ordningen, säger Anders Schröder, analytiker på FOI:s avdelning Försvarsanalys.

Kritisk teknik för säkerhet

Stater använder en mängd verktyg för att konkurrera med varandra.

– Krig är det ultimata verktyget. Men det finns många andra sätt att påverka andra. Kontroll över ny teknik är ett sådant maktmedel, som är lite mjukare. Vem kontrollerar värdekedjor och har kompetens att bygga den nyaste teknologin, vem utformar spelplanen? Det har blivit allt mer av ett maktmedel, säger Anders Schröder.

På uppdrag av Försvarsdepartementet har han, Anna Wagman Kåring och Ingemar Pettersson undersökt hur EU hanterar frågor som rör additiv tillverkning, det vill säga 3D-printing. Resultatet presenteras i rapporten EU additive manufacturing policies amid strategic competition.

– Studien är ett sätt att försöka undersöka hur det här tech-racet kan se ut för en specifik teknologi, och se – vad gör EU?

EU beskriver additiv tillverkning som en kritisk teknik för EU:s ekonomiska säkerhet, och har en generell ambition om att vara bland de ledande aktörerna på området – vilket man är, enligt Anders Schröder.
3D-printing har också en säkerhetsdimension. Det kan användas i logistikkedjor för att snabbare laga stridsfordon, och är ett viktigt verktyg i strategiskt viktiga industrier som tillverkar satelliter och stridsflyg.

– Det här är en fråga dels om att det kan finnas militär nytta, men det handlar också om europeisk konkurrenskraft, att vi kan värna och stärka europeisk industri på olika sätt. Additiv tillverkning kan göra oss mindre beroende av olika värdekedjor, säger Anders Schröder.

Bättre på att skydda än främja

Samtidigt befinner sig additiv tillverkning i skuggan av större teknologier, till exempel AI som omgärdas av mycket politiskt arbete och stora satsningar.

Forskarna har försökt ringa in vad EU gör för att försöka främja och skydda sin ställning när det kommer till additiv tillverkning. De har utgått från EU:s strategi för ekonomisk säkerhet, identifierat relevanta policies, och därefter kategoriserat upp EU:s åtgärder i tre angreppssätt: främja, skydda och samverka.

– Det vi kommer fram till är att EU är ganska duktiga på att skydda europeisk industri. Men vi ser mindre aktivitet när det kommer till främjandeåtgärder och samverkan.

Det EU jobbat med konkret är att på olika sätt försöka skydda den industri som finns, till exempel genom olika former av forskningsfinansiering och genom skärpta regler för vilka som kan få del av den.

– Man har skärpt reglerna för vilka företag som får köpas upp av utländska aktörer, och försöker påverka hur standarder sätts, vilket kan gynna europeisk industri när den får en standard som passar den.
Samtidigt saknar EU en strategi för additiv tillverkning. Länder som USA och Storbritannien har sådana strategier riktade till sina försvarsmakter, och EU har det för AI.

Politiskt motstånd mot reformer

Att EU tycks vara så defensiva kring additiv tillverkning stämmer enligt Anders Schröder överens med den kritik som Mario Draghi framförde 2024 i sin rapport om europeisk ekonomisk konkurrenskraft.

– Det ligger i linje med diskussioner i bredare EU-kretsar just nu, att EU är duktiga på det här lite defensiva sakerna, men har haft svårt över lag med att förbättra sin konkurrenskraft.

Anders Schröder tror det handlar om politik.

– Det här är ju frågor som långt ifrån alltid ligger bara på EU-kommissionen att besluta om. Det behövs ett samförstånd med medlemsstaterna, och där kan det finns en rad orsaker till att de inte vill genomföra olika reformer som kanske skulle vara bra för helheten men innebär att man får släppa ifrån sig vissa maktbefogenheter. Det är en ständig utmaning för det europeiska projektet.

Läs rapporten

Läs mer