När fjädrarna är grönare någon annanstans: Nya rön om hybridisering hos paradisfåglar

Tack vare sina färgglada fjäderdräkter och spektakulära parningsdanser är paradisfåglar ofta stjärnor i naturdokumentärer. I naturhistoriska samlingar finns enstaka exemplar av paradisfågelhannar som länge förbryllat forskare, då deras fjäderdräkter inte matchar tidigare kända arter. Många av dessa individer beskrevs ursprungligen som nya arter, men idag anses de vara hybrider. Ett internationellt team kan nu i två nya studier visa att hybridavkommor hos paradisfåglar har möjligheten att föröka sig och att föra över genetiskt material mellan arter.

För att attrahera honor har hanar hos många arter i djurvärlden utvecklat både extraordinära beteenden och utseenden. Honorna i sådana arter kan vara mycket kräsna. Denna form av sexuellt urval kan driva på utvecklingen av spektakulära manliga egenskaper och till att nya arter bildas. Nya arter bildas när individer av två populationer inte längre framgångsrikt producerar avkomma. Det är vad händer när honors preferenser börjar skilja sig åt mellan populationer.

Sexuellt urval anses därför vara en stark evolutionär kraft som förhindrar hybridisering, d.v.s. när honor från en art att para sig med hanar från en annan art. I sällsynta fall observeras dock individer i naturen som har en märklig kombination av egenskaper från olika arter. Detta har förbryllat biologer under lång tid. Särskilt om dessa individer har egenskaper som endast finns hos arter där honornas preferenser skiljer sig radikalt åt.

Internationellt forskningsteam har jämfört genom hos nästan alla arter paradisfåglar

Ett internationellt forskningsteam, lett av Martin Irestedt vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och Mozes Blom vid Museum für Naturkunde Berlin, har nu undersökt detta naturfenomen genom att fokusera på den ikoniska fågelfamiljen paradisfåglar, kända för sina extravaganta fjädrar och parningslekar.

Naturhistoriska museer har samlat paradisfåglar i århundraden. Ibland finns exemplar av hanar där till exempel bröstfjädrar kan matcha en art och stjärtfjädrar matcha en annan, de anses då vara hybrider. Det internationella forskarteamet har nu jämfört genom hos nästan alla arter inom paradisfåglarnas familj, samt hybrider, för att undersöka de evolutionära konsekvenserna av hybridisering mellan arter.

Två studier med överraskande nya insikter

Resultaten publicerade i två internationella vetenskapliga tidskrifter har gett flera överraskande nya insikter. Den första studien, ledd av doktoranden Filip Thörn och publicerad i tidskriften Evolution Letters, visar att hanar med ”udda utseenden” verkligen är resultatet av hybridisering mellan arter som ser väldigt olika ut. Studien visar också att vissa av hybriderna, överraskande nog, också är resultatet av flera omgångar av ”backcrossing” mellan arter. Det tyder på att hybridindividerna inte nödvändigtvis är infertila, vilket är fallet hos till exempel en mula som är en korsning mellan en åsna och en häst.

Hybridavkomman kunde reproducera sig och föra över genetiskt material

I den andra studien, publicerad i tidskriften iScience, visar forskarna att hybridisering mellan olika arter varit en återkommande process genom familjens evolutionära historia. De kunde dra denna slutsats eftersom de upprepade gånger fann genetiskt material från en art i genom hos andra arter, vilket tyder på att hybridavkomman kunde reproducera sig och genetiskt material överföras mellan arter som en följd.

–Våra två studier kastar nytt ljus över de evolutionära konsekvenserna av hybridisering i organismgrupper med starkt sexuellt urval, säger Martin Irestedt vid Naturhistoriska riksmuseet, och fortsätter:

–Våra fynd bekräftar inte bara att det verkligen fortfarande är möjligt att producera fertil avkomma mellan arter utan också att det resulterat i att genetisk information kan överföras mellan sådana arter. Men många frågor kvarstår, särskilt angående den funktionella betydelsen av gener som har överförts mellan arter och varför honor ibland gör ”misstag” och parar sig med en hane som mycket uppenbart inte är av hennes egen art.

Kontakt

Martin Irestedt, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet

Email: martin.irestedt@nrm.se